Dopingens nya era: peptidhormoner

Jakten på farmakologisk prestationshöjning inom idrotten har utvecklats från den utbredda användningen av anabola androgena steroider (AAS) till nya substanser som peptider och peptidanaloger. Peptider – däribland tillväxthormonfrisättande sekretagoger (till exempel ipamorelin), analoger av tillväxthormonfrisättande hormon (till exempel CJC-1295 och sermorelin) samt syntetiska peptidfragment (till exempel Frag 176–191 och KPV) – marknadsförs som mer selektiva och förment säkrare alternativ och påstås främja muskeltillväxt, fettmetabolism, återhämtning och antiinflammatoriska effekter.

Deras farmakologiska egenskaper, bland annat förbättrad stabilitet och högre receptorspecificitet, har gjort dem attraktiva både inom medicinsk forskning och i bodybuildingmiljöer. Trots den ökande populariteten är det kliniska vetenskapliga underlaget för användning av peptider inom idrotten begränsat. De flesta publicerade studier undersöker terapeutisk användning under kontrollerade doseringsregimer och inte de supraterapeutiska doser eller kombinationsprotokoll som är vanliga inom bodybuilding.

Nya data pekar på potentiella risker, bland annat kardiovaskulär belastning, insulinresistens, dyslipidemi och psykiatrisk instabilitet. Den i stor utsträckning oreglerade försörjningskedjan förvärrar dessa risker, eftersom produkterna ofta är felmärkta eller kontaminerade.

Reglerande organ som WADA har svarat genom att utveckla och utvidga metoderna för att upptäcka dessa substanser. Analytiska utmaningar kvarstår dock på grund av peptidernas strukturella likhet med kroppsegna hormoner och deras korta halveringstider.

Utanför elitidrotten är omfattningen av peptidanvändning i den allmänna befolkningen okänd. Anekdotiska rapporter och den omfattande marknadsföringen i sociala medier tyder på en ökande användning bland motionärer på gym, även bland yngre personer, men det saknas studier av förekomsten.

Detta utgör en viktig kunskapslucka. Sammanfattningsvis representerar peptider en ny fas i användningen av prestationshöjande substanser, men de är fortfarande experimentella substanser vars långsiktiga risker är dåligt kartlagda. Till dess att longitudinella studier har klargjort deras säkerhet och förekomst bör användning av peptider inom såväl tävlingsidrott som motionsidrott betraktas som förenad med betydande risker och som etiskt problematisk.

Referens: Coutinho LFD, DE Oliveira Neves LF, Camilo RP. A new era of doping? Use of peptide and peptide-analog drugs in recreational and professional sport and bodybuilding: a critical review. J Sports Med Phys Fitness 2026; 66: 880-5.