Hur kan man manipulera dopingprov?
Genom åren har flera sätt att försöka manipulera dopningsprov avslöjats. Här beskrivs principerna ur ett antidopningsperspektiv, och hur laboratorier och kontrollsystem upptäcker dem.
Vanliga kategorier av manipulation
- Utspädning eller förändring av urin, till exempel genom att påverka vätskeintaget. Laboratoriet kan bland annat bedöma densitet och kreatinin och kan begära ett nytt prov.
- Tillsats av ämnen som ska påverka analysen eller provets kemiska egenskaper. Provets integritet kontrolleras, och misstänkta avvikelser kan analyseras.
- Ersättning av urin eller blod, det vill säga att en annan persons prov lämnas i stället för det egna. Provtagningen och identitetskontrollen är därför utformade för att försvåra detta.
- Manipulation av provtagningsutrustningen, exempelvis försök att påverka själva behållaren eller förseglingen. En bruten eller avvikande försegling kan leda till utredning.
- Intravenös vätsketillförsel eller andra fysiologiska förändringar, som kan ändra koncentrationerna av vissa substanser men inte nödvändigtvis ger ett negativt prov.
- Försök att påverka biologiska markörer, exempelvis sådant som förändrar blodbilden eller steroidprofilen. Här är Athlete Biological Passport (ABP) särskilt viktigt, eftersom man inte bara letar efter en viss substans utan efter onormala förändringar över tid.
- Fördröjning eller manipulation av provets transport och hantering. Därför finns detaljerade krav på spårbarhet i hela hanteringskedjan (chain of custody), försegling, dokumentation och laboratoriehantering.
- Maskering av en förbjuden substans för att göra den svårare att upptäcka. Moderna laboratorier använder flera olika analystekniker och kan rikta analysen mot metaboliter eller andra karakteristiska markörer.
Från “finns substansen?” till “stämmer helheten?”
Ur ett vetenskapligt perspektiv är det intressanta att modern antidopningskontroll inte längre bara bygger på frågan “finns substansen i provet?”. Man frågar också:
Är provet biologiskt rimligt, är provets integritet intakt och stämmer resultatet med idrottarens tidigare biologiska profil?
Dopningskontrollen har alltså utvecklats från att huvudsakligen leta efter en förbjuden substans i ett enskilt prov till att även leta efter konsekvenserna av manipulationen. ABP är ett bra exempel. Om en idrottares biologiska värden förändras på ett sätt som inte rimligen kan förklaras av normal biologisk variation, kan det väcka misstanke även om laboratoriet aldrig hittar själva dopningsmedlet.
Det finns dessutom en viktig juridisk skillnad: försök att manipulera själva kontrollförfarandet är i sig en antidopingregelöverträdelse. Det handlar alltså inte bara om att försöka få ett prov att bli negativt. Antidopingsystemet strävar efter en mer heltäckande bild.
Det går fortfarande att försöka manipulera ett dopningsprov, men det blir allt svårare att lura hela systemet.
Kända fall
Bland historiskt dokumenterade och välbelagda fall sticker några ut. Det mest spektakulära är utan tvekan Sotji 2014.
Sotji 2014: det stora ryska provbytessystemet
Detta är sannolikt det mest kända exemplet på manipulation av dopningsprov någonsin. Inför vinter-OS i Sotji hade ett antal ryska elitidrottare lämnat rena urinprover i förväg, som sparades. Under spelen kunde deras dopade prover sedan bytas mot de rena. McLaren-utredningen beskrev ett omfattande system där den ryska säkerhetstjänsten FSB var inblandad.
Det anmärkningsvärda var att de så kallade manipulationssäkra provflaskorna faktiskt kunde öppnas och förslutas igen utan tecken som syntes för blotta ögat. Senare kriminaltekniska undersökningar hittade mikroskopiska märken på flaskornas korkar.
Här var det alltså inte en enskild idrottare som försökte manipulera sitt eget prov. Det var själva antidopningssystemet som manipulerades.
Sotji: salt i de utbytta proverna
En särskilt fascinerande detalj från Sotji är att utredarna inte bara letade efter främmande DNA eller spår på flaskorna. I vissa utbytta prover hittades ovanligt höga halter av salt, vilket var förenligt med att provets kemiska egenskaper hade justerats efter bytet.
Det illustrerar något viktigt: även om själva provbytet lyckas kan det lämna kemiska eller biologiska fingeravtryck.
Moskva och “Disappearing Positive Methodology”
Det ryska systemet började redan före Sotji. McLaren-utredningen beskrev hur positiva prover kunde hanteras så att de aldrig ledde till en formell positiv analysrapport, utan i stället försvann och registrerades som negativa. Utredningen bedömde att minst 643 positiva prover hade hanterats på detta sätt under perioden 2011–2015.
Exemplet är viktigt eftersom manipulationen skedde på laboratorie- och organisationsnivå, snarare än genom att idrottaren själv försökte påverka sitt prov.
Alex Schwazer: misstänkt manipulation av ett urinprov
Ärendet rörande den italienske gångaren Alex Schwazer är speciellt eftersom frågan inte bara gällde dopning, utan också om själva provet hade manipulerats.
Schwazer testade positivt efter en avvikande steroidprofil och stängdes av. Senare framfördes en hypotes om att urinprovet hade manipulerats, genom att urin från en annan person hade använts. WADA och AIU invände kraftigt mot denna förklaring och pekade bland annat på DNA-data från provet.
Fallet visar hur svårt det kan vara att skilja verklig provmanipulation från en alternativ förklaring till ett ovanligt analysresultat.
Lärdomen: provet kan vara falskt utan att analysen är fel
Sotji-skandalen är särskilt viktig ur laboratoriemedicinsk synvinkel. Laboratoriet kan göra en helt korrekt analys av ett prov som ser fullständigt äkta ut, och ändå få fel svar på frågan “har den här idrottaren dopat sig?” om provet inte längre är det som idrottaren faktiskt lämnade.
Det är en av anledningarna till att dagens antidopningssystem lägger så stor vikt vid:
- identitetskontroll
- försegling av A- och B-prov
- spårbarhet i hela hanteringskedjan (chain of custody)
- provets integritet
- DNA och andra biologiska kontrollparametrar
- laboratoriets kvalitetssystem
- omanalys av sparade prover
- Athlete Biological Passport
- oberoende kontroll av laboratorierna.
