När ska en vägran att lämna dopingprov kallas en vägran?

Artikel 2.3 i WADA-koden omfattar tre olika beteenden, och skillnaden mellan dem avgör både vad som måste bevisas och vilka försvar som står till buds.

Att undvika provtagning innebär ett avsiktligt undvikande av en dopingkontrollant i syfte att helt undgå att bli underrättad. I sådana fall behöver det inte visas att en formell underrättelse har lämnats, och något försvar grundat på tvingande skäl är inte möjligt.

En vägran att lämna prov kräver däremot att det visas att idrottaren vederbörligen underrättades och därefter avsiktligt underlät att följa uppmaningen. Här kan tvingande skäl fortfarande åberopas.

Underlåtenhet att lämna prov kräver också att underrättelse har skett, men kan bero på såväl vårdslöst som avsiktligt handlande. Även i detta fall kan tvingande skäl åberopas.

CAS-avgörandet 2025/A/11755 visar hur gränsdragningen går till i praktiken.

Översikt

Diribe Welteji Kejelcha är en etiopisk elitidrottare på medeldistans och olympier. Hon har tagit medaljplaceringar vid världsmästerskap och tävlade under hela den aktuella perioden på högsta internationella nivå. Hon omfattades av reglerna för Ethiopian National Anti-Doping Office (ETH-NADO) från 2021 och av World Anti-Doping Code från 2021, och har varit upptagen i den internationella registrerade kontrollpoolen sedan den 1 januari 2023.

Överklagandet härrör från ett beslut som meddelades den 27 augusti 2025 av den oberoende förhandlingspanelen vid ETH-NADO, genom vilket idrottaren frikändes från en påstådd antidopingförseelse avseende vägran eller underlåtenhet att lämna prov.

Förhandlingspanelen fann att ETH-NADO inte hade lyckats visa att agerandet utgjorde en klar och entydig vägran, att en överträdelse enligt artikel 2.3 kräver ett uppsåtligt handlande, samt att provtagningspersonalen inte hade följt obligatoriska rutiner för dokumentation och underrättelse. Bland annat hade inget formulär för vägran att lämna prov upprättats på korrekt sätt, och idrottaren hade inte tydligt varnats för konsekvenserna. Panelen ansåg att idrottarens agerande snarare visade en vilja att samarbeta än en uttrycklig vägran.

Vad som hände

Den 25 februari 2025 inledde ETH-NADO ett oanmält uppdrag för kontroll utanför tävling. Syftet var att samla in ett blodprov. Tre personer ur provtagningspersonalen utsågs för uppdraget.

Vid ungefär klockan 11.30 anlände personalen till idrottarens bostad, som låg inom ett inhägnat bostadsområde. De tog först kontakt med idrottarens make, och ett samtal ägde rum. Idrottaren uppgavs under tiden sova inne i bostaden. Kort därefter kom hon ut, och ytterligare ett samtal ägde rum. Provtagningspersonalen lämnade därefter bostaden utan att ha samlat in något prov. Inget skriftligt underrättelseformulär eller formulär om vägran upprättades eller undertecknades på plats. Rapporterna skrevs först efteråt, på ETH-NADO:s kontor.

Parterna är oense om hur länge samtalet pågick och vad det innehöll, om personalen identifierade sig på korrekt sätt med giltiga handlingar, om idrottaren informerades tillräckligt tydligt om konsekvenserna, och under vilka omständigheter personalen slutligen lämnade platsen.

Den 10 mars 2025 underrättade ETH-NADO idrottaren om en påstådd antidopingförseelse enligt artikel 2.3.

Bedömningen av bevisningen

Idrottaren åberopade fyra vittnen. Alla fyra hade ett direkt personligt, familjemässigt eller ekonomiskt intresse av ett utfall som är fördelaktigt för henne: hennes make, hennes syster som bor i hemmet, makens brorson som befann sig i bostaden, samt hennes manager, som har ett direkt ekonomiskt intresse av hennes möjlighet att tävla.

Sådana intressen gör inte automatiskt ett vittnesmål otillförlitligt, men motiverar en mer ingående granskning. Domaren noterade särskilt likheterna mellan berättelserna. Tre av de fyra beskrev oberoende av varandra att idrottaren gnuggade sig i ögonen när hon kom ut, och att en av kontrollanterna sade “det här är vad vi behöver” innan de lämnade platsen, med mycket likartade formuleringar.

Även om överensstämmelse mellan vittnesmål under vissa omständigheter kan tala för tillförlitlighet, kräver den graden av likhet mellan vittnen som bor tillsammans, och som med stor sannolikhet diskuterade händelsen efteråt, en försiktig bedömning. Domaren kunde inte utesluta att uppgifterna påverkats, medvetet eller omedvetet, av samtal mellan vittnena innan deras formella yttranden upprättades.

Provtagningspersonalen agerade å sin sida inom ramen för sina officiella uppgifter och hade inget uppenbart personligt intresse av utgången. Som konsekvent har erkänts i CAS-praxis presumeras dopingkontrollanter agera i god tro. Ingen bevisning talade för partiskhet eller illvilja.

Den presumtionen innebär dock inte att varje del av vittnesmålet måste godtas okritiskt. Vid förhandlingen uppgav alla tre att de kände sig rädda och fruktade för sin säkerhet, och att denna rädsla fick dem att lämna platsen. Domaren fann inte det påståendet särskilt trovärdigt. Personalen bestod av tre vuxna män som besökte ett bostadsområde under dagtid. Idrottaren hade precis vaknat och beskrevs som trött. Inga vapen, inget fysiskt våld och inget objektivt farligt beteende påstods ha förekommit, och rapporten nämner varken rädsla eller hotfullt beteende. Personalen kontaktade inte heller ETH-NADO innan de lämnade platsen och upprättade ingen dokumentation på plats.

Domaren erinrade om synsättet i CAS 2023/A/9992: när det föreligger en konflikt mellan en dopingkontrollants och en idrottares bevisning finns det ingen presumtion till förmån för kontrollantens uppgifter.

Bevisningen försvårades ytterligare av att två olika språk var involverade, vilket medförde återkommande svårigheter under hela bevisupptagningen. Översättningsproblemen var inte resultatet av något fel från parterna eller deras ombud, utan återspeglade den inneboende svårigheten i att genomföra ett komplext rättsligt förfarande över betydande språkliga och kulturella avstånd.

Var det en vägran?

Domaren godtog att stämningen blev spänd och att idrottaren var frustrerad över att ha blivit kontaktad under sin återhämtningstid. Frustration eller en känslomässig reaktion innebär emellertid inte automatiskt en avsiktlig vägran.

Samtidigt var domaren inte övertygad om att idrottaren följde efter personalen till grinden och där tydligt och utan förbehåll bad om att provet skulle tas. Under omständigheter där det exakta innehållet och tonen i det avslutande samtalet förblir osäkra är det svårt att dra slutsatsen att hon uttryckte en tydlig och otvetydig vägran.

Domaren fäste särskild vikt vid ett telefonsamtal mellan idrottaren och hennes manager. Hennes fråga till honom, om provtagningsteamet kunde lämna platsen utan att ta ett prov när hon väl hade vaknat, är i sig inte förenlig med ett tidigare, medvetet beslut att vägra testning.

Provtagningspersonalens bevisning fokuserade dessutom i betydande utsträckning på makens uttalanden och agerande. Det understryker osäkerheten kring om uppfattningen om en vägran härrörde från idrottaren själv eller från makens ingripanden. Vid tillämpningen av reglerna är det idrottarens egna ord och handlingar som är avgörande.

Vid en samlad bedömning ansåg domaren att personalens beslut att lämna platsen sannolikt var resultatet av tilltagande frustration och ett sammanbrott i kommunikationen, snarare än av en faktisk oro för deras säkerhet, och att bevisningen därmed inte visade att processen avslutades som en reaktion på en tydlig och definitiv vägran från idrottaren själv.

Men en underlåtenhet var det

Att en vägran inte kunde bevisas innebar inte att prövningen var avslutad. Reglerna förbjuder även underlåtenhet att lämna prov. En underlåtenhet måste åtminstone innebära vårdslöst agerande, men kräver ingen bevisning om en medveten förklaring av ovilja. Det är tillräckligt att idrottaren, efter att ha underrättats, inte uppfyllde sin skyldighet.

Idrottarens skyldighet efter underrättelsen var att säkerställa att ett prov omedelbart samlades in. Som anges i CAS 2005/A/925 är skyldigheten att genomgå testning inte förhandlingsbar och är absolut när underrättelse väl har lämnats, oberoende av eventuella processuella invändningar. Om en idrottare har invändningar är det korrekta förfarandet att genomföra testningen under protest och därefter klaga genom rätt kanaler. En idrottare kan inte ensidigt avsluta testningsprocessen på grundval av en processuell tvist.

I CAS 2008/A/1564 konstaterades att en idrottare hade begått en antidopingförseelse trots att han ringde sin nationella antidopingorganisation bara fyra minuter efter dopingkontrollantens avfärd för att försöka rätta till situationen, eftersom han inte hade uppfyllt sin skyldighet omedelbart efter underrättelsen.

Skyldigheten att lämna prov är personlig, kan inte delegeras och är absolut. Idrottaren kunde inte villkora den med tidpunkten för besöket, sitt behov av återhämtning eller att hon behövde vara fullt vaken.

Domaren fann därför att hon underlät att lämna prov i reglernas mening.

Förelåg tvingande skäl?

Det tredje rekvisitet är att underlåtenheten skedde utan tvingande skäl. Bevisbördan ligger på idrottaren.

CAS-praxis har konsekvent slagit fast att kravet ska bedömas objektivt. Som anges i CAS 2013/A/3279 är frågan inte om idrottaren handlade i god tro, utan om han eller hon objektivt sett hade tvingande skäl att avstå från testningen. Kravet ska dessutom tolkas restriktivt: underlåtenheten måste ha varit oundviklig, och när det fortfarande var fysiskt, hygieniskt och moraliskt möjligt att lämna ett prov kan invändningen inte vinna framgång.

CAS-paneler har avvisat invändningar om tvingande skäl under en rad olika omständigheter, bland annat invändningar mot det laboratorium som analyserade provet, religiösa invändningar mot urinprovtagning, instruktioner från lagfunktionärer att delta i ett möte och därigenom fördröja ankomsten till dopingkontrollstationen, psykisk stress eller panikattacker, en felaktig uppfattning om att idrottskarriären hade avslutats, samt plötslig sjukdom där avvikandet från testningen skedde frivilligt.

Idrottaren hänvisade till att hon hade genomfört ett krävande träningspass och behövde återhämtning, att hon varit vaken sent kvällen innan på grund av en medicinsk situation i familjen, att hon var utmattad och sov när personalen kom, att testningen skedde utanför hennes angivna 60-minutersintervall, att hon ville ställa frågor om tidpunkten, och att språksvårigheter ledde till förvirring.

Oavsett om omständigheterna betraktas var för sig eller sammantaget når de inte upp till den höga tröskeln:

• Att händelsen ägde rum utanför det angivna tidsintervallet kan inte utgöra ett tvingande skäl. Reglerna klargör att idrottare kan testas när som helst. Idrottaren och hennes manager accepterade också att hon fortfarande var skyldig att genomgå testning utanför de intervall hon angett.
• Behovet av sömn eller återhämtning efter träning utgör inte ett tvingande skäl. Skyldigheten att genomgå testning när som helst omfattar med nödvändighet även perioder då idrottare sover eller återhämtar sig.
• Tröttheten gjorde det inte fysiskt omöjligt att följa reglerna. Bevisningen visar att hon kunde stiga upp, gå fram till dörren, samtala med personalen och, enligt sin egen redogörelse, följa efter dem mot grinden.
• Rätten att framföra invändningar innebär inte att skyldigheten att följa provtagningsförfarandet upphör.
• Språk- och kommunikationssvårigheter kan förklara förvirring, men gör det inte omöjligt att följa reglerna. En medlem av personalen talade med idrottaren på oromo, hennes modersmål.

Slutsatsen förstärktes av idrottarens erfarenhet. Ungefär fyra månader före händelsen deltog hon i en antidopingutbildning där det bekräftades att testning kan genomföras när som helst. Hon hade tidigare vid flera tillfällen testats utanför sitt angivna tidsintervall, bland annat kort före den aktuella händelsen, och då följt förfarandet.

Beslut

CAS biföll delvis World Athletics överklagande och upphävde ETH-NADO:s beslut. Diribe Welteji Kejelcha befanns ha begått en antidopingförseelse genom att underlåta att lämna prov.

Hon ålades en avstängning på två år med början den 8 juli 2025, med avräkning för de sju dagar av provisorisk avstängning hon avtjänade 10 till 16 mars 2025. Alla tävlingsresultat från och med den 25 februari 2025 fram till dagen för skiljedomen diskvalificerades.

En avstängning på fyra år kan alltså reduceras till två år i fall som gäller underlåtenhet att lämna prov, under förutsättning att överträdelsen inte varit avsiktlig.

Referens: CAS 2025/A/11755.