Ryska elitfriidrottares vana att använda intravenösa vätskor
Modern elitidrott ställer höga krav på människokroppen. Idrottare använder ofta olika substanser för att förbättra den fysiska prestationsförmågan och återhämtningen och därigenom nå största möjliga framgång. Ett antal studier visar att idrottare kan vara betydligt mer benägna att använda förbjudna substanser och metoder än vad den officiella statistiken antyder.
De flesta idrottare använder inte avsiktligt förbjudna substanser eller metoder, men det finns ofta en önskan att maximera prestationsförmågan med hjälp av tillåtna ergogena hjälpmedel.
Det bör noteras att alla intravenösa infusioner på mer än 100 milliliter under en tolvtimmarsperiod för närvarande är förbjudna av WADA. Samtidigt finns det uppgifter som visar att 75 procent av idrottarna i National Football League (NFL) använder intravenös vätsketillförsel före matcher. Det kan bero på att ligan saknar antidopingrestriktioner mot intravenösa infusioner.
När idrottare och deras stödpersonal utsätts för högintensiva träningsbelastningar och ett tätt schema av tävlingar och träningspass försöker de optimera återhämtningen. I det sammanhanget kan intravenös behandling användas som en snabb metod för vätskeersättning och för tillförsel av ergogena substanser.
Hittills finns det inga studier med hög metodologisk kvalitet som har undersökt de potentiella fördelarna med intravenös tillförsel av ergogena substanser jämfört med vanligt oralt intag.
Det är emellertid ingen hemlighet för yrkesverksamma inom idrotten och idrottsmedicinen att vissa friska idrottare regelbundet använder intravenösa näringsprodukter. Idrottare tillför exempelvis glukos, elektrolyter, aminosyror, vitamin B och C, glutation och järn intravenöst. Dessa uppgifter bygger dock inte på vetenskapliga studier utan representerar snarare enskilda specialisters personliga uppfattningar, spridda genom muntlig kommunikation.
Studien
Deltagarna besvarade anonymt ett särskilt utformat frågeformulär. Svaren samlades in mellan oktober 2020 och januari 2021. Användningen av olika läkemedel intravenöst och sambandet med kön, ålder, idrottsgren och tävlingsnivå analyserades.
Bland 138 elitidrottare inom friidrott i Moskva (73 män och 65 kvinnor) uppgav 57 procent (78 personer) att de hade fått läkemedel intravenöst som inte är förbjudna av WADA. Av dessa hade 26 fått sådana läkemedel regelbundet, medan 52 hade fått dem enbart under förberedelser inför större tävlingar.
De preparat som användes mest var Actovegin (kalvblodsextrakt) hos 77 procent, fosfokreatin hos 65 procent, aminosyror hos 58 procent, Essentiale (fosfolipider från sojabönor) hos 57 procent, Heptral (ademetionin) hos 47 procent och Reamberin (megluminnatriumsuccinat) hos 44 procent.
När resultaten jämfördes utifrån tävlingsnivå visade det sig att internationella elitidrottare använde intravenös behandling oftare än nationella elitidrottare. Idrottare på den högsta internationella nivån var dessutom signifikant mer benägna att använda aminosyror än idrottare på nationell nivå. Det fanns däremot inga statistiskt signifikanta skillnader i förekomsten av parenteral läkemedelsanvändning mellan internationella elitidrottare och idrottare på den allra högsta internationella nivån.
Författarna drog slutsatsen att användningen av intravenös behandling bland elitidrottare inom friidrott verkar vara relativt vanlig, baserat på självrapporterade uppgifter.
Referens: Bezuglov E, Achkasov E, Morgans R, Lazarev A, Talibov O, Kapralova E, Koneva E, Malyakin G. Frequency of intravenous therapy use in elite adult track and field athletes. Front Sports Act Living 2026; 8: 1810913.
