ISHOCKEY 2.1

(Senast reviderad 2025-01-19)

ISHOCKEY

Svenska Antidopingbiblioteket

INNEHÅLL

INTRODUKTION

Ur Svenska Ishockeyförbundets (SIF) antidopingplan daterad 2024-08-28

Antidopingåtgärder beslutade av SIF

Alla föreningar som spelar i SHL, SDHL och HockeyAllsvenskan skall senast under säsongen 2024/2025 utse en antidopingansvarig, för övriga föreningar är detta en rekommendation

Under säsongen 2024/2025 skall ett större omtag göras av ishockeyns antidopingarbete. Syftet skall vara att spelare och ledares första kontakt med antidoping skall vara via utbildning

Vid inledningen av säsongen 2024/2025 var antalet vaccinerade ishockeyföreningar nio. Vid säsongens slut skall samtliga föreningar som spelar i SHL, SDHL och HockeyAllsvenskan vara vaccinerade, för övriga föreningar är det en rekommendation

Skriftliga rutiner inklusive ansvarsfördelning för vistelserapportering, medicinsk dispens och dopingförseelser skall upprättas och implementeras

Det är spelares ansvar att:

Ha vetskap om och uppfylla kraven i Idrottens antidopingreglemente

Genomföra e-utbildningen Ren Vinnare i enlighet med Utbildningsplan

Vara tillgänglig för dopingkontroll

Följa funktionärens anvisningar vid en dopingkontroll

Ta ansvar, i antidopinghänseende, för vad som intas och brukas

Informera medicinsk personal om att man utövar idrott och omfattas av dopinglistan över förbjudna substanser och metoder

Det är ledare, tränare och stödpersoners ansvar att:

Ha vetskap om och uppfylla kraven i Idrottens antidopingreglemente

Genomföra e-utbildningen Ren Vinnare i enlighet med Utbildningsplan

Bistå och följa funktionärens anvisningar vid dopingkontroll

Känna till riskerna med kosttillskott och regler vid användande av läkemedel

Det är förenings ansvar att:

Informera spelare, ledare, tränare och stödpersoner om det egna ansvaret

Ha en plan, förebyggande och akut, för antidoping (Vaccinera klubben) i enlighet med SIF:s utbildningsplan

Utse samt hålla namn och kontaktuppgifter för förenings antidopingansvarig aktuella hos SIF:s antidopingansvarig

Uppfylla de krav som SIF ställer gällande antidoping

Det är Svenska Ishockeyförbundets ansvar att:

Ha en uppdaterad antidopingplan och ett aktivt antidopingarbete

Kontrollera att landslagens ledare och spelare genomgått antidopingutbildning

Se till att spelare, ledare, tränare och stödpersoner utbildas före deltagande på internationella tävlingar/turneringar

Ha med antidoping inom förbundets tränar- och ledarutbildningar

Uppmana eller ålägga sina föreningar att ha aktiva antidopingåtgärder (Vaccinera klubben)

Skapa goda förutsättningar för ADSE:s arbete genom regleringar i Tävlings-bestämmelser inklusive underliggande regelverk

Sköta de uppgifter och åtgärder som listas i Idrottens Antidopingarbete

Följande skall ingå i ishockeyförbundets utbildningsinsatser:

Principer och värderingar som hör ihop med dopingfri idrott och ärlig tävlan

Idrottsutövares, tränare, ledare och andra stödpersoners rättigheter och skyldigheter enligt dopingreglerna

Vad det strikta ansvaret enligt dopingreglerna innebär i praktiken

Konsekvenser av doping. Till exempel fysisk och psykisk ohälsa, sociala och ekonomiska följder och andra sanktioner, som avstängning från all idrott

Dopingförseelserna som räknas upp i reglerna

WADA:s lista över förbjudna substanser och metoder

Riskerna vid bruk av kosttillskott.

Bruk av läkemedel och hur medicinsk dispens fungerar

Hur dopingkontroll går till, inklusive urin- och blodprov samt det biologiska passet

Kriterierna för vilka idrottsutövare som skall ingå i dopingkontrollpoolerna och vad vistelserapporteringen handlar om

Rapportera misstänkta dopingförseelser, bland annat via dopingtips.se.

ENSKILDA SVENSKAR AKTUELLA I DOPINGSAMMANHANG

Ulf Lill-Pröjsarn Nilsson

Ulf “Lill-Pröjsarn” Nilsson, egentligen Ulf Gösta Nilsson, född 11 maj 1950 i Nynäshamn, är en svensk före detta professionell ishockeyspelare 1967-1983 som spelat för bland annat Winnipeg Jets, New York Rangers och AIK. Han banade, tillsammans med exempelvis Anders Hedberg, vägen för framtida europeiska storstjärnor i WHA och NHL.

Smeknamnet fick han efter sin far AIK-spelaren Gösta “Pröjsarn” Nilsson, som spelade fotboll i AIK i tio säsonger (även två landskamper på meritlistan). Det var dock egentligen en farbror till Ulf som först fick smeknamnet när han läste fel om Preussen i skolan.

Mellan 1974 och 1978 var Ulf fixstjärna i den professionella ishockeyligan WHA och var aldrig under 114 poäng någon av säsongerna. Säsongen 1976–77 vann han assistligan med 85 assist och delade assistligan kommande säsong med Marc Tardif på 89 assist. Han vann AVCO Cup för Winnipeg Jets både 1976 och 1978 (WHA:s motsvarighet till NHLs Stanley Cup). I 1976 års slutspel gjorde han 26 poäng på endast 13 matcher. Efter fyra säsonger i Winnipeg avslutade ”Lill-Pröjsarn” sin proffskarriär med fem år i New York Rangers där laget nådde Stanley Cup-final 1979.

I mitten av 1978 valde Nilsson att skriva kontrakt med NHL-klubben New York Rangers. På grund av flertalet skador stannade Nilssons NHL-karriär på endast 160 matcher, fördelat på tre fulla säsonger. En av de svåraste skadorna var ett benbrott efter en tackling av Denis Potvin i rivaliserande New York Islanders 1979. Sedan den incidenten sjunger Rangersfansen fortfarande en ramsa om Potvin i alla matcher.

Ulf Nilsson deltog i svenska landslaget i två VM (silver 1973 och brons 1974) och två Canada Cup (fyra 1976 och femma 1981). Han är Stor grabb i ishockey, nummer 111.

Familjen rotade sig och blev kvar i USA men 1999 flyttade Ulf hem till Sverige. Yngste sonen Daniel flyttade med och bodde i Stockholm ett år, men återvände senare till USA där han studerade, öppnade restaurang, gifte sig och fick tre barn. Han tog dock senare sitt liv.

Ulf Nilsson fälldes i vid VM 1974 för doping då han hade tagit en nässpray eller hostmedicin (båda uppgifterna cirkulerar i massmedia), som han fått av sin lagläkare Nisse Rehn på grund av en förkylning så lätt att han kunde fortsätta spela. Nässprayen innehöll det förbjudna ämnet efedrin. Det positiva testet kom efter premiären mot Polen där Tre Kronor fråntogs sina två poäng och Ulf Nilsson blev diskvalificerad från fortsatt medverkan under VM:et. Trots det erhöll han en bronsmedalj för sin medverkan.

Nicklas Bäckström

Lars Nicklas Bäckström, född 23 november 1987 i Valbo församling, Gävle kommun, är en svensk professionell ishockeyspelare som spelar i Washington Capitals i NHL, men som i november 2023 meddelat att han gör ett längre speluppehåll på grund av skador. Hans far spelade ishockey sammanlagt tio säsonger för elitserielaget Brynäs IF under 1980-talet. Hans mor Catrin har spelat handboll på elitnivå.

Moderklubb är Valbo AIF. Bäckström vann den interna poängligan i Brynäs IF med 27 poäng (inklusive slutspels-poängen) och blev dessutom utsedd till Elitseriens bästa rookie 2005–06. I Junior-VM i ishockey 2006–07, som avgjordes i Sverige, gjorde Bäckström sju poäng – alla med målgivande passningar. För A-landslagets räkning debuterade han i en match mot Norge den 6 april 2006. Bäckström valdes av Washington Capitals i draften 2006 i första rundan som totalt fjärde spelare. 21 maj 2007 skrev Bäckström under ett kontrakt med Capitals[2], som innebar att han fick den högsta lönen en nybörjare i NHL kan få. 2018 vann Bäckström Stanley Cup med Washington Capitals sedan laget besegrat Vegas Golden Knights i finalserien med sammanlagt 4-1 i matcher. Bäckström har dessutom två VM-guld (2006, 2017) och ett OS-silver (2014) på meritlistan.

Pseudoefedrin 2014

Bäckström deltog i det svenska landslaget vid vinter-OS 2014 i Sotji. Tre Kronor hade ett slagkraftigt lag, som vanligt. Men inför turneringen så lämnade Henrik Sedin återbud. Och under turneringen tvingades Henrik Zetterberg kasta in handskarna på grund av en ryggskada. Den på förhand så gedigna center-ryggraden strimlades sönder och kvar var egentligen bara Nicklas Bäckström. Tre Kronor tog sig, trots allt, till final. Den 23 februari 2014 – finaldagen – visade provsvar att Bäckström kunde ha varit dopad och han fick därför inte delta i finalen mot Kanada, som det senare vann. Testet skedde efter kvartsfinalen mot Slovenien. Den 25 februari kom besked om att även B-provet var positivt för pseudoefedrin men beslutet om påföljd skulle dröja ytterligare två veckor. Dopningsprovet var över gränsvärdet på 150 mikrogram/mL. Ursprungligen betraktades en koncentration på 15 nanogram pseudoefedrin per milliliter blod som dopning, men gränsvärdet sattes sedan tio gånger högre.

WADA hade genom ett avtal med Internationella ishockeyförbundet kunnat testa de NHL-spelare som kunde bli uttagna till OS under hela säsongen. Det finns dock år 2023 fortfarande inga siffror på hur många eller vilka spelare som testades, respektive om Bäckström testats innan spelen. WADA:s generalsekreterare David Howman uttalade på en presskonferens inför spelen i OS i Sotji att NHL-spelarna som skulle delta i Sotji skulle komma att testas enligt den ryska olympiska kommitténs riktlinjer.

Nicklas Bäckström hävdade att han tagit under ett flertal år mot allergi, allergimedicinen Zyrtec D. SOK:s presschef Björn Folin angav till TT att det rörde sig om en allergimedicin som Bäckström hade använt i sju år (vilket är lång tid för ett tillstånd som allergi). Pseudoefedrin och efedrin är en vanlig komponent i viss astma- och hostmedicin och var vid denna tidpunkt inte receptbelagd i USA. Det var dock välkänt i idrottskretsar – inklusive amerikansk ishockey – att det användes även som prestationsförstärkare i idrott. Timo Seppälä, chefsläkare för den finländska antidopingbyrån var skeptisk till uttalandena om att Bäckström tagit en tablett: ”Allergimediciner innehåller inte så mycket pseudoefedrin om du inte använder betydligt större doser än ordinerat.”

Bestraffningsdiskussionen

Den 14 mars 2014 beslutade Internationella olympiska kommittén, IOC, att Bäckström skulle få den lägsta avstängning som var möjligt, en matchs avstängning (det vill säga OS-finalen,) som påföljd men han fick behålla sin olympiska silvermedalj.

Internationella ishockeyförbundet disciplinära kommitté hade sedan möjligheten att vidta ytterligare åtgärder och utmäta straff mot Nicklas Bäckström, men valde den 9 oktober 2014 att inte gå vidare med några disciplinära åtgärder. Enligt kommittén hade Bäckström samarbetat fullt ut och kommittén fastslog att han inte tagit substansen i prestationshöjande syfte. Kommittén skriver även som orsak till beslutet att B-provet inte har analyserats exakt rätt och därför inte fullt ut konfirmerar A-provet. WADA överklagade dock under november 2014 beslutet till CAS. Ärendet avslutades i januari 2015, då Idrottens skiljedomstol i ett gemensamt beslut med WADA, IOC och Internationella ishockeyförbundet IIHF utfärdade en reprimand för det positiva dopningsprov Nicklas Bäckström lämnat. Uppgörelsen innebar samtidigt att Bäckström drog tillbaka sitt överklagande och medgav att han brutit mot antidopningsreglerna. NHL meddelade att de inte kommer att stänga av Nicklas Bäckström för spel. Beslutet att låta Bäckström behålla medaljen kritiserades senare av den tidigare chefen för WADA, Dick Pound, under ett WADA-möte i Montreal.

Landslagsläkaren

Landslagsläkaren Björn Waldebäck har berättat att det var han som rekommenderade att Bäckström skulle ta en dos av sin allergimedicin bara två timmar före kvartsfinalmatchen mot Slovenien. IOC:s disciplinnämnd la i sin Bäckström-rapport en stor del av skulden på landslagsläkaren Björn Waldebäck. Han fick en ”allvarlig anmärkning”, meddelade SOK. SOK redovisade också skriftligen att Bäckström fått felaktiga råd från läkaren. Nämnden ansåg att Waldebäck gjort ett allvarligt fel när han rådde Bäckström att ta medicinen nämnden rekommenderade IOC att väga in läkarens roll i dopningsaffären när man skulle godkänna eller avslå en sådan ansökan. Björn Waldebäck ställde sin plats till förfogande redan i Sotji eftersom en allvarlig anmärkning från IOK inte är en merit. Det svenska ishockeyförbundet sa sig dock ha fortsatt förtroende för läkaren Björn Waldebäck, som är ansvarig landslagsläkare för de svenska ishockeylandslagen.

Fyra år fick dock Björn Waldebäck sin ackreditering godkänd av Internationella olympiska kommittén (IOC) för OS i Pyeongchang.

Efterdiskussionen

I efterdiskussionen kan också påpekas att det direkt efter avstängningen gjordes en rad olämpliga uttalanden av svenska idrottsledare – men aldrig av Nicklas Bäckström själv. Tre Kronor var rasande och både tränaren Pär Mårts och landslagschefen Tommy Boustedt sa att IOC hade förstört den svenska festen. Boustedt gick längre än så: ”IOC:s sena beslut är politiskt. Jag tror de hade resultatet av dopningsprovet tidigare, men ville ha större medial uppmärksamhet.” Han kallade exempelvis också IOC för amatörer, men fick i ett senare pressmeddelande be om ursäkt för delar av sina kommentarer. Samtidigt riktade dock hockeyförbundet kritik mot att det tog IOK 90 timmar att analysera testet – att jämföra vid hockey-VM där samma test tar ett dygn. Det fanns emellertid aldrig någon regel om exempelvis analyssvar inom 48 timmar.

Gunilla Lindberg, den svenska representanten i IOC uttryckte att hon inte var särskilt imponerad av Tre Kronors agerande. Det gäller samma regler för svenskar som för alla andra. Naturligtvis ska läkaren se till så att medicinbruk rapporteras enligt reglerna. tidningen. ”Det var inte IOC som felade, utan den som har felat är landslagsledningen, som inte har rapporterat att han åt det här medlet.

Dopingfall inom svensk ishockey

Dopingfall inom svensk hockey är sällsynt. Några fall inom elitishockeyn kan dock nämnas (listan är inte fullständig):

Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson, 1974

Under hockey-VM 1974 tog ”Lill-Pröjsarn” en nässpray som innehöll det förbjudna ämnet efedrin. Tre Kronors 4–1-seger mot Polen i VM ändrades till förlust, 0–5. Han fick inte spela i fler matcher men fick trots det behålla en medalj.

Håkan Södergren, 1988

Den förre DIF-spelaren och landslagsmannen fastnade i en dopingkontroll där det konstaterades att han hade spår av Paraflex Comp i kroppen, tagen mot smärta. Preparatet innehöll dextropropoxifen som var dopingklassat.

Tomas Tallberg, 1989

Dåvarande Mölndalsspelaren, senare i Brynäs, blev avstängd för efedrin eller någon efedrinliknande förkylningsmedicin.

Daniel Jardemyr, 1995

AIK-back. men under tiden han var utlånad till Malmöklubben Pantern visades hans test spår av amfetamin och han stängdes av under två års tid. Kom tillbaka och gjort ett flertal säsonger utomlands.

Patric Nilson, 2003

I juli 2003 (försäsongsträning) meddelades att Patric Nilson testades positivt för nandrolon. I samband med en semesterresa i Florida hade han köpt kosttillskott som innehöll det förbjudna. Utredningen visade att det på förpackningen stod att den innehöll dopingklassade medel.

Robin Rahm, 2010

Den 5 augusti 2010 blev Robin Rahm avstängd på grund av doping. Vid en rutinkontroll den 28 juni (försäsongsträning för Färjestad) i Wåxnäshallen testade ishockeymålvakten positivt för anabola substanser. I civil domstol erkände han att han både injicerat och tagit tabletter, vilka han köpt via internet. Han dömdes han till 6 900 kronor i dagsböter. Inom idrotten stängdes han av i två år, till och med den 3 augusti 2012. Rahm angav att han efter en höftoperation ville komma tillbaka så fort som möjligt. Efter avstängningen har han mestadels spelat utomlands, senast (2022) i Slovakien för Banska Bystrica.

Edwin Hedberg, 2014

Modo-forwarden Edwin Hedberg ertappades med det dopingklassade medlet sibutramin efter Modos hemmamöte med Brynäs i SHL den 8 februari 2014 (ett rutinmässigt dopingtest). Han uppgav sig inte veta hur han har fått i sig substansen men att spelarna fått kosttillskotten via klubben före och efter match. Han stängdes av från ishockeyn i sex månader.

Mark Owuya, 2014

Sommaren 2014 blev Luleåmålvakten Mark Owuya avstängd ett år på grund av att han inte ställde upp på en dopingkontroll som han hade kallats till (”vägran”). Owuya överklagade domen och fick rätt och avstäningen upphävdes. Han spelade sedan med det kroatiska KHL-laget Zagreb Medvescak och slutade 2020 spela ishockey.

Victor Ekarv, 2016

I april 2016 testades Victor Ekarv, forward i Luleå, efter en match mot Modo, positivt för metylhexanamin som han fått genom kosttillskottet The Butcher. Enligt innehållsförteck-ningen skulle inte ämnet finnas i kosttillskottet. Metylhexanamin är godkänt när det gäller träning, men förbjudet under match. Han stängdes av i tre månader men anmälde också hälsokostbutiken som sålt kosttillskottet.

ÖVRIGA AKTUELLA I DOPINGSAMMANHANG

Några dopingavstängda ishockeyspelare enligt Wikipedia januari 2025

Personer som hamnar på denna lista har antingen:

Blivit avstängda av en idrottsorganisation (en internationell styrande organisation, ett nationellt förbund eller en professionell liga) för användning av förbjudna prestationshöjande droger och/eller otillåtna substanser

Offentligt erkänt sådan användning

Blivit fastställda av en domstol att ha använt förbjudna prestationshöjande droger

Blivit avstängda av en idrottsorganisation för att ha underlåtit att genomföra obligatoriska drogtester

Nicklas Bäckström

Bryan Berard

Tatiana Burina

Inna Dyubanok

Ralfs Freibergs

Grant Fuhr

Edwin Hedberg

Sean Hill

Žiga Jeglič

Ion-Georgy Kostev

Yekaterina Lebedeva

Andrei Mikhalev

Don Murdoch

Ulf Nilsson

Yekaterina Pashkevich

Vitalijs Pavlovs

František Pospíšil

Bob Probert

Robin Rahm

Alois Schloder

Anna Shibanova

Anna Shukina

Galina Skiba

Yekaterina Smolentseva

José Théodore

Jarred Tinordi

Ondřej Vitásek

Stig Wetzell

Några icke-svenska avstängningar i OS

Corey Millen blev avstängd från internationellt spel i 18 månader sedan han testat positivt för testosteron i samband med ishockey-VM i Sverige 1989. Det enda som hände i resultatväg var att USA:s 4-5-förlust mot Tjeckoslovakien i gruppspelet ändrades till 0-5.

2014 offentliggjordes att den lettiske spelaren Vitalijs Pavlovs dopningstest innehållit spår av methylhexaneamine och han tvingades lämna OS-byn och även lämna tillbaka sitt OS-diplom. Däremot straffades inte Lettland.

Tjeckiske läkaren Otto Trefný

Otto Trefný (född 9 februari 1932 i Slavětín i Tjeckien, död 2 mars 2019) var en tjeckisk läkare och kommunistisk politiker som tjänstgjorde som riksdagsledamot. Han var läkare i 20 år för det tjeckoslovakiska ishockeylandslaget men också chef för den kirurgiska avdelningen på sjukhuset i Ústí nad Labem. Otto Trefný arbetade i mer än tre decennier i tjeckiska ishockeyförbundets medicinska kommission.

Under OS 1976 ertappades ishockeybacken František Pospíšil med att ha tagit kodein som klassificerades som dopningspreparat, varför han blev varnad. Han var lagkaptenen och provet togs efter hans lags 7–1-triumf över Polen som ledde till slutspel i turneringen. Medlet var givet som en del i en behandling av en lättare övre luftvägsinfektion alternativt influensa. Stora delar av det tjeckoslovakiska laget hade varit ”förkylda” i så hög grad att det var nätt och jämt att de kunnat mönstra fullt manskap.

Beslutet väckte ilska i tjeckernas läger även om domen inte påverkade Tjeckoslovakiens chanser att vinna turneringen. Även om deras triumf över polackerna hade fått stå kvar, skulle de fortfarande behöva besegra Sovjetunionen i den återstående matchen för att vinna mästerskapet. “Förra veckan övervägde vi allvarligt att dra oss ur tävlingen,” sa Zdnek Andrst, presidenten för det tjeckoslovakiska ishockeyförbundet. “Vi hade bara sju friska spelare. Några av våra andra spelare använde drogen innan matchen med Polen, annars hade vi inte kunnat presentera ett lag med de minst 12 spelare som krävs.”

Pospisil var den enda tjeckiska idrottaren som var inblandad i kontroversen eftersom rutinen för IOC:s medicinska kommission vid sina dopingkontroller efter matchen var att testa endast två spelare i ett lag efter lottning. Testet på den andra tjeckoslovakiska spelaren visade sig vara negativt.

Läkare som arbetar med de olika landslagen var alla underrättade i förväg om de förbjudna preparaten även om kodein faktiskt inte nämndes exakt på IOC:s ”svarta lista” men då det producerar morfin i kroppen var kodein automatiskt svartlistat (1976 var ju långt, långt före WADA:s genomarbetade listor och det som då var förbjudet var endast översiktligt redovisat). Prins Alexandre de Merode av Belgien, chefen för den olympiska medicinska kommissionen, betonade att den omfattande förekomsten av influensa i den olympiska byn inte gav läkarna befogenhet att agera utanför de föreskrivna reglerna.

IOC:s beslut höll emellertid inte Pospisil ansvarig för regelöverträdelsen. Han fick fortsätta spela. IOC straffade i stället Otto Trefny, lagläkaren. Han blev först avstängd från de aktuella olympiska spelen – och sedan utestängd från de olympiska spelen på livstid! Detta måste ses som ett anmärkningsvärt straff för en förseelse som endast ledde till en varning för idrottaren.

Norsk ishockeyspelare fick maxstraff för anabola steroider

Marcus Kjosmoen Bryhnisveen (född 31 oktober 1994 i Oslo) är en norsk ishockeyspelare. Han har spelat för svenska Mörrums GoIS i division 1 , och har även spelat på norsk elitnivå för Manglerud Star, Lørenskog, Stjernen och Sparta Sarpsborg.

Den 21 september 2018 rapporterade Sarpsborg Arbeiderblad att Bryhnisveen en månad tidigare testat positivt för anabola steroider, men spelarens förklaring var att det positiva testet troligen kunde bero på ett förorenat kosttillskott. Ärendet skickades vidare till åklagar-nämnden i Antidoping Norge, som skickade en rekommendation om fyra års avstängning till Norges Idrottsförbunds straffutskott. Straffutskottet följde denna rekommendation och utdömde ett straff på fyra år. Domen överklagades till besvärsnämnden men överklagande avslogs.

Bryhnisveen gjorde comeback i norsk elithockey för Manglerud Star inför säsongen 2022/23 efter fyra års avstängning.

Tyske Yannic Seidenberg stängdes av i fyra år för doping

Yannic Seidenberg (född 11 januari 1984 i Villingen-Schwenningen, Västtyskland) är en tysk professionell  Han spelade senast för Red Bull München i Deutsche Eishockey Liga (DEL). Han är yngre bror till försvararen Dennis Seidenberg .

Han började sin professionella karriär med Adler Mannheim och skrev på med Medicine Hat Tigers i Western Hockey League före säsongen 2003–04. Efter ett år återvände han till Tyskland och skrev på med Kölner Haie; ett år senare skrev han på med ERC Ingolstadt , där han tillbringade de kommande fyra säsongerna innan han återvände till Mannheim. 2013 skrev Seidenberg på ett avtal med DEL-konkurrenten EHC (Red Bull) München. Han har gjort hela 22 år i den tyska högstaligan och även representerat Tyskland under tio VM. Han var även med i det lag som skrällde sig till ett OS-silver i Pyeongchang 2018.

I september 2023 stängdes Yannic Seidenberg av efter misstankar om doping. En rutin-kontroll i samband under hösten 2022 gav ett avvikande analysresultat. Seidenberg testades positivt 2022 både för en testosteronkräm och för steroidsubstansen DHEA) och dömdes till fyra års avstängning. Kort därefter meddelade Seidenbergs klubb EHC Red Bull München att de valt att stänga av sin spelare. Initialt meddelades att Yannic Seidenberg straffas med fyra års avstängning.

Den då 40-årige backveteranen hävdade när han åkte fast att han uppmanat läkaren att inte skriva ut något preparat som finns på dopningslistan. Kommunikationen mellan Seidenberg och läkaren, som tv-kanalen ARD tagit del av, visade dock att dopningen skedde medvetet och att läkaren skrivit ut de otillåtna preparaten på uppmaning från spelaren och därmed bidragit till dopningsförseelsen. ”Ni bad om en högre dos, så att ni följande sex veckor skulle kunna träna bra”, skriver läkaren till Seidenberg enligt ARD.

Sedermera fick han sitt straff förkortat till 18 månader. Detta sedan han gått med på att namnge den läkare som skrev ut preparatet till honom samt offentliggöra den kommunikation han haft med läkaren. Den förkortade avstängningen har kommit till genom överenskom-melse mellan Wada och den nationella tyska antidopningsbyrån och är ett exempel på hur dopningsjägarna arbetar för att även straffa dem som tillhandahåller dopningsmedel.

Både Seidenberg och läkaren har även åtalats i domstol för dopningsbrott, men åtalet mot ishockeyspelaren lades ned och han slipper undan med böter.

Eftersom Seidenberg kommer att få räkna bort ytterligare sex månader på sitt straff på grund av administrativa orsaker som han inte anses ha rått för, är han fri att tävla igen i mars 2025.

Det är dock tveksamt om spelaren, som gjort över 1 000 matcher i tyska ligan kommer att återuppta karriären.

Miro Aaltonen misstänkt för doping och stängs av

Den finske ishockeyspelaren Miro Aaltonen, 31, spelande för EHC Kloten i den schweiziska ishockeyligan, har i januari 2025 stängts av, misstänkt för brott mot dopingreglerna.

Den finländske forwarden har spelat i landslaget sedan 2016 och bland annat vunnit OS-guld 2022. Totalt har Aaltonen spelat 53 landskamper och i OS gjorde han tre mål och en assist när Finland vann guld vid vinter-OS i Beijing. I klubblagskarriären har Aaltonen hållit till flera år i KHL och de senaste säsongerna har han spelat i den schweiziska ligan Där han varit Klotens främste målskytt (20 mål, 15 assist på 35 matcher) och är trea i sitt lag vad gäller TOI (19:36 minuter/match).

Aaltonen, som har stängts av under utredning på obestämd tid av Swiss Sport Integrity, på grund av ett potentiellt brott mot dopingreglerna.

I ett pressmeddelande berättade Miro Aaltonen om anklagelserna: “Under uppehållet före jul 2024 har jag varit på en nattklubb och uppenbarligen använt en ”partydrog” som inte förbättrar prestationen men som är förbjudet inom idrotten.” Han fortsätter med att be om ursäkt till klubben, sina lagkamrater, fansen och sin familj och säger att han kommer att söka “professionell hjälp och ta konsekvenserna av mina handlingar.” Han hoppas kunna återvända till hockeyn “så fort jag får göra det.”

Doping i amerikanska NHL

Läkemedel som är förbjudna i National Hockey League (NHL) bestäms av World Anti-Doping Agencys (WADA) lista över förbjudna prestationshöjande substanser.

Enligt NHL:s regler görs dopingtester på samma sätt under träningsläger, ordinarie säsong och slutspel. Varje klubb är föremål för lagomfattande tester utan varsel en gång under träningsläger. Lag kommer att väljas ut slumpmässigt för testning under den ordinarie säsongen och individuella spelare kommer att väljas ut slumpmässigt under hela säsongen. Tester genomförs på idrottsarenan på träningsdagar men inte på matchdagar. Under lågsäsongen tas maximalt 60 drogtester slumpmässigt, utan förvarning.

En spelares vägran att testa, manipulera tester eller misslyckade test kommer att resultera i ett positivt testresultat. Sådana resultat kan överklagas till den opartiska skiljemannen inom 48 timmar efter att de meddelats av programläkaren. Disciplinära påföljder för ett positivt test fungerar enligt följande: Alla inkluderar obligatorisk remiss till SABH-programmet (Substance Abuse and Behavioral Health) och eventuell behandling vid behov.

Förstaöverträdelsen: en avstängning av tjugo (20) NHL-matcher utan lön

Andra överträdelsen: en avstängning av sextio (60) NHL-matcher utan lön

Tredje överträdelsen: en “permanent” avstängning. En avstängd spelare kan ansöka på nytt via programkommittén om återställning efter en period på minst två år.

Om lagtränare, general manager och/eller ägare konspirerar eller uppmuntrar spelare att använda prestationshöjande droger, kommer laget att få de högsta böter som ges av NHL, förlust av alla nyrekryteringar under de kommande 3 åren och eventuella avstängningar eller andra sanktioner som en tvångsförsäljning av ett lag (om ägaren är medskyldig).

Programkommittén ansvarar för att upprätta utbildningsprogram för spelare om farorna med drogmissbruk. Programkommitténs ansvar inkluderar också att bestämma vilka droger som ska anses vara “förbjudna”, välja laboratorier och insamlingsmyndigheter, övervaka och övervaka dispensprocessen och skapa policy för destruktion av prover och andra relaterade dokument och register.

Varför hörs så litet om doping i NHL?

Det faktum att få eller inga amerikanska ishockeyspelare, särskilt i NHL (National Hockey League), blir avstängda för doping kan bero på flera faktorer relaterade till ligans antidopningspolicy, testningsmetoder, och kulturella skillnader i förhållningssättet till doping. Här är några möjliga förklaringar:

Skillnader i antidopningspolicy

NHL har sin egen antidopningspolicy som är förhandlad mellan ligan och spelarfacket, NHLPA (NHL Players’ Association). Denna policy skiljer sig från de regler som styrs av World Anti-Doping Agency (WADA) och används i olympiska idrotter. NHL testar för vissa förbjudna substanser, men deras lista över förbjudna preparat och testfrekvens är inte nödvändigtvis lika omfattande som WADA:s regler.

Begränsad testning

Testningen i NHL är inte lika frekvent eller rigorös som i andra sporter, särskilt internationella sporter som styrs av WADA. NHL utför exempelvis inte lika många tester utanför tävlingar, där många dopningsfall vanligtvis upptäcks.

Annorlunda regler för cannabis och andra substanser

NHL har en mer tolerant inställning till användning av cannabis jämfört med andra sportorganisationer. Detta kan skapa en uppfattning om att ligan är mindre strikt när det gäller vissa ämnen.

Kulturella attityder inom ligan

Dopning är inte lika framträdande i ishockey som i vissa andra idrotter där prestation direkt kopplas till fysisk styrka eller uthållighet (t.ex. cykling, friidrott). I stället betonas skicklighet, snabbhet och spelförståelse, vilket kan bidra till en lägre förekomst av dopning eller färre upptäckta fall.

Konsekvenser av positiva tester

Om en spelare i NHL testar positivt för en förbjuden substans, hanteras fallet internt av ligan och offentliggörs sällan. NHL publicerar vanligtvis inte detaljer om positiva tester eller påföljder, vilket gör det svårt för allmänheten att veta hur många spelare som faktiskt testar positivt.

Begränsad internationell exponering

Eftersom NHL inte är direkt involverad i internationella turneringar som följer WADA:s regler, till exempel OS, är dess spelare mindre utsatta för de strängare tester som utförs av internationella antidopningsorganisationer.

Slutsats

Avsaknaden av avstängningar i NHL betyder inte nödvändigtvis att dopning inte förekommer. Det kan snarare bero på skillnader i regler, testning och transparens jämfört med andra ligor och idrotter. Samtidigt kan det också reflektera att dopning inte är lika utbrett inom ishockey som i andra sporter.

Dödsfall i NHL där doping kan ha varit inblandad

NHL-försvarsspelaren Lyle Alzado dog av hjärncancer den 14 maj 1992. Den 43-åriga tvåfaldiga mästerskapsvinnaren trodde att hans sjukdom var resultatet av mer än två decennier av steroid- och hGH-användning (som, på sin topp, kostade honom så mycket som 30 000 dollar per år). Vetenskaplig forskning har dock ännu inte visat ett samband mellan steroider eller hGH och hjärncancer.

Bryan Berard, professionell hockeyspelare för Columbus, Ohio Blue Jackets, är den första spelaren i National Hockey League (NHL) som testade positivt för förbjudna substanser i ett dopingtest i november 2008. Det gjordes som en del av testet som skulle övervägas för den amerikanska olympiska hockeyn team. Den 19 januari 2008 meddelar USADA att Berard är avstängd från internationell tävling i två år efter att ha testat positivt för 19-norandrosteron, men eftersom testet inte administrerades av NHL, blev han inte förbjuden att spela i ligan. WADA-presidenten Dick Pound kritiserade NHL:s beslut att inte straffa Berard och konstaterar att NHL:s antidopingpolicy är “mycket allvarligt felaktig”.