CANNABIS inom idrotten

(Senast reviderad 2026-08-26)

inom idrotten

inom idrotten

Svenska Antidopingbiblioteket

INNEHÅLL

INTRODUKTION

Cannabis över tiden på dopinglistan

På den första WADA-listan 2004 anges avseende cannabis lakoniskt: ”Cannabinoids (e.g. hashish, marijuana) are prohibited”. Så länge WADA publicerat Förbjudna listor har således cannabis funnits med – trots att det redan från början har stått klart att cannbis med stor sannolikhet inte har varit prestationshöjande. Grunden för att substansen/substanserna varit förbjudna har varit att de varit hälsofarliga och att de strider mot kriteriet Spirt of Sports.

Enligt den 2023 gällande WADA-listan är delta9-tetrahydrocannabinol (THC) – den huvudsakliga psykoaktiva komponenten cannabis) – är förbuden vid tävling. Om ett WADA-ackrediterat laboratorium påvisar en THC mängd överskridande 150 ng/mL skall det rapporteras som ett möjligt brott mot dopingreglerna.

Gränsen sattes 2013 efter att tidigare varit 15 ng/mL, vilket exempelvis gav ett betydande antal fall där med stor sannolikhet idrottsutövaren inte hade rökt cannabis utan endast befunnit sig i ett rum där någon annan gjorde det. Under åren 2009-2012 avstängdes 400-500 idrottare årligen på grund av positiva cannabisprover, medan åren därefter cirka 100 har fällt per år. Den nuvarande gränsen avses att avslöja endast de som regelbundet använt cannabis eller som använt drogen kort tid innan tävlingen.

2018 togs cannabidiol (cannabisolja, CBD) – den substans som den amerikanska basket-stjärnan Brittney Griner dömdes till nio år i ryskt fängelse för – bort från WADAs lista eftersom det är väl belagt att den inte har några som helst psykoaktiva egenskaper (såvida den inte är kontaminerade THC, vilket ofta tycks vara fallet).

Enligt WADAs regler fram till och med 2017 var den rekommenderade avstängningstiden för cannabis vid tävlingstillfällen två år, men kunde utsträckas till fyra år utan att egentligen några försvårande omständigheter förelåg.

I WADAs regler (”koden”) 2021 infördes en ny artikel (4.2.3) för att karaktärisera ”partydroger” (substances of abuse) det vill säga substanser som är förbjudna enligt WADA-reglerna men som används förhållandevis frekvent i samhället utan att ha något att göra med idrott som prestationsförstärkare. Det åligger emellertid idrottaren att visa att cannabisbruket har skett utanför tävling och inte hade att göra med idrottsutövandet. I det fallet är den ”rekommenderade” avstängningstiden 3 månader, men om idrottare genomgår ett godkänt – godkänt av antidopingorganisationen – avvänjningsprogram så kan avstängningstiden reduceras till en månad. Observera dock att även vid dessa korta avstängningstider förlorar den avstängde medaljer, prispengar, poäng i rankinglistor och liknande.

WADA håller enligt deras egen uppgift (december 2022) på att utvärdera dessa korta avstängningstider för att se hur de fungerar i praktiken. I de flesta länder – inkluderande Sverige – tar det längre tid än en månad innan provsvaret och en kortare utredning, inkluderande kontakter med idrottsutövaren som lämnat provet, hunnit genomföras. Det gör att regelstiftarens önskan om att få fler att genomgå avgiftningsprogram kanske inte uppnås.

Sedan september 2021 finns det en grupp inom WADA som analyserar hur man särskilt skall handskas med cannabis på WADAS förbjudna lista i framtiden. The List Expert Advisory Group (LiEAG) är en stående kommitté inom Expert Advisory Group of the WADA Health, Medical and Research har delat upp sig i två subkommittér där den ena (LiEAG-PE) letar vetenskapligt efter evidens för att cannabis har prestationshöjande egenskaper och den andra (LiEAG-H) efter hälsofaror för bruk under idrottsåren. Båda grupperna har arbetat extensivt både med forskare, enskilda idrottsutövare och exempelvis etiksakkunniga. Det har konkluderats att det behövs ytterligare forskning men att man i december 2022 kan konkludera:

The current body of objective evidence does not support THC enhancement of physiological performance, while the potential for performance enhancement through neuropsychological effects still cannot be excluded.

There is compelling medical evidence that Use of THC is a risk for health, mainly neurological, that has a significant impact on the health of young individuals, a cohort which is overrepresented in Athletes.

In consideration of the values encompassed by the Spirit of Sport as outlined by the ethics experts, and noting in particular that respect for self and other participants includes the safety of fellow-competitors, the Use of THC In-competition violates the Spirit of Sport. Based on these three criteria defined by the Code, on the scientific evidence available, THC meets the criteria to be included on the List.

Cannabisöversikt 2023

Cannabis (ibland kallat marijuana) är en bred term som kan syfta på en specifik växt (släktet Cannabis), de kemikalier som finns i växten, deras syntetiska motsvarigheter och analoger samt produkter som härstammar från något av dessa. Cannabisväxten innehåller över 500 identifierade kemikalier, varav många inte är väl karakteriserade farmakologiskt, inklusive över 125 fytokannabinoider. De mest studerade fytokannabinoiderna är delta-9-tetrahydro-cannabinol (THC) och cannabidiol (CBD).

THC betraktas som den primära psykoaktiva föreningen i cannabis och är ansvarig för många av dess psykologiska och fysiologiska effekter. CBD är också psykoaktiv (ångest-dämpande, smärtlindrande och möjligen antipsykotisk) men är inte euforisk. Dussintals terpener och flavonoider finns också närvarande. Terpener ger den karakteristiska doften som avges av cannabisblommor.

Legalt status i USA

Cannabis har en tvetydig laglig status i USA. Cannabisväxten och alla föreningar och produkter som härstammar från den (med ett undantag) klassificeras i schema I i Controlled Substances Act. Denna klassificering gör dem olagliga på federal nivå. 2018 års jordbrukslag tog bort cannabisväxter som innehåller mindre än 0,3 procent THC från lagstiftningen och definierade dem som hampa. CBD-produkter som nu är allmänt tillgängliga i USA antas vara härledda från hampa. Å andra sidan, från och med den 8 november 2023, var cannabis enligt delstatlig lag lagligt för medicinskt bruk i 38 stater, District of Columbia och 3 territorier och för rekreationellt bruk (så kallat vuxenbruk) i 24 stater, District of Columbia och 2 territorier. Ytterligare 9 stater tillåter medicinskt bruk av cannabisprodukter med lågt THC- och högt CBD-innehåll. Således har endast 3 stater (Idaho, Kansas och Nebraska) ingen form av legaliserad cannabisprodukt.

Epidemiologi

Cannabis är en av de mest använda psykoaktiva substanserna globalt sett och kommer bara efter koffein, alkohol och tobak (nikotin). Globalt sett använde uppskattningsvis 209 miljoner personer i åldern 15 till 64 år cannabis år 2020, vilket motsvarar cirka 4 procent av den globala populationen inom den åldersgruppen. I USA använde uppskattningsvis 52,4 miljoner personer som var 12 år eller äldre cannabis år 2021, vilket representerar 18,7 procent av befolkningen i den åldersgruppen och 16,2 miljoner personer uppfyllde diagnos-kriterierna för cannabisbrukssjukdom, vars kärnfunktion är användning av cannabis trots ogynnsamma konsekvenser. Cannabisbrukssjukdom förekommer i alla åldersgrupper men är främst en sjukdom hos unga vuxna. Medianåldern vid debut är 22 år (interkvartil-intervall, 19 till 29). Andelen 18- till 25-åriga personer med aktuell (föregående års) cannabisbruks-sjukdom i USA år 2021 var 14,4 procent- Yngre ålder vid inledningen av cannabisanvänd-ning är förknippad med snabbare utveckling av cannabisbrukssjukdom och mer allvarlig cannabisbrukssjukdom.

Cannabisbrukssjukdom förekommer ofta tillsammans med andra psykiatriska tillstånd, inklusive andra substansanvändningssjukdomar. Ungefär två tredjedelar av personer som fått diagnosen cannabisbrukssjukdom har åtminstone en annan pågående substans-användningssjukdom, oftast alkohol eller tobak. Nästan hälften av personerna med diagnosen cannabisbrukssjukdom har en pågående psykiatrisk sjukdom som inte är en substansanvändningssjukdom – oftast störning i det stora depressiva spektrat, post-traumatiskt stressyndrom eller generaliserat ångestsyndrom Förekomsten av en samtidig psykiatrisk sjukdom är förknippad med en mer allvarlig cannabisbrukssjukdom och sämre svar på behandling.

Cannabisanvändning ger en global sjukdomsbörda, även om den är betydligt mindre än den som orsakas av andra psykoaktiva substanser som alkohol, tobak (nikotin), opioider och stimulantia. Global Burden of Disease-projektet beräknade att cannabisanvändning år 2016 var ansvarig för uppskattningsvis 646 000 förlorade friska levnadsår till följd av funktions-hinder, med en åldersstandardiserad hastighet på 8,5 år per 100 000 personer. Cannabis-användning är mest starkt kopplad till en ökad risk för trafikolyckor, självmordstankar och hjärt- och lungsjukdomar. De flesta andra cannabisrelaterade tillstånd och dödsfall beror förmodligen på samtidiga psykiatriska störningar och substansanvändning, snarare än på cannabis självt. Cannabisanvändning var förknippad med uppskattningsvis 10 procent av besöken på akutmottagningar relaterade till droger i USA år 2021.Om cannabisanvändning är signifikant kopplad till ökad total dödlighet förblir oklart.

Patofysiologi

De främsta effekterna av cannabis framkallas genom interaktionen mellan THC och det endogena cannabinoidsystemet. Det endocannabinoida systemet omfattar minst två cellreceptorer på cellernas yta – cannabinoidreceptorer typ 1 (CB1) och typ 2 (CB2) – samt endogena ligander för dessa receptorer. CB1-receptorer finns på både neuron och gliaceller över hela hjärnan, särskilt i områden som anses mediera framträdande effekter av THC, såsom hippocampus (minne), basala ganglier och lillhjärnan (motorisk koordination) samt hjärnbarken (subjektiv upplevelse och exekutiv funktion). Vuxna som använder cannabis under lång tid har nedreglering av CB1-receptorer i hjärnan. CB1-receptorer finns även utanför det centrala nervsystemet i myokardiet, kärlendotelet, fettvävnad, levern och reproduktionsorganen. CB2-receptorer finns främst på immunceller, även om vissa finns i det centrala nervsystemet. THC är en partiell agonist vid båda typerna av cannabinoidreceptorer. CBD verkar ha flera molekylära mål och begränsade interaktioner med cannabinoid-receptorer. Syntetiska cannabinoider är fullständiga agonister vid CB1-receptorn, vilket kan förklara varför deras effekter är bredare och mer intensiva än de hos THC.

Farmakologi

Farmakokinetiken för effekterna av THC beror på administrationsvägen. THC absorberas snabbt när det inhaleras (röks eller ångas) – det dyker upp i plasma inom några sekunder, med toppkoncentration efter 5 till 10 minuter. Å andra sidan resulterar oral administrering av THC i långsam absorption, med toppkoncentration i plasma efter 2 till 6 timmar. Personer som förväntar sig omedelbar effekt kan ta upprepade orala doser, vilket ibland leder till oavsiktlig överdosering.

Cannabisintoxikation

Användning av cannabis framkallar olika akuta psykologiska och fysiologiska effekter som varierar i intensitet och varaktighet beroende av dosen (framförallt av THC), administrations-vägen och användarens toleransgrad. Akuta psykologiska effekter inkluderar eufori (“rus”), avslappning och sedering (vanligtvis önskvärt av personer som använder cannabis rekreationellt), ökad aptit och försämrat korttidsminne, koncentration och psykomotorisk koordination. Vissa personer upplever ökad ångest, panikattacker eller paranoia, särskilt vid högre doser. Psykotiska symtom, såsom förändrad perception, hallucinationer och vanföreställningar, är mindre vanliga. Akuta fysiska effekter inkluderar försämrad motorisk koordination, sluddrigt tal, torr mun, konjunktival injektion (“röda ögon”), takykardi, ortostatisk hypotension och horisontell nystagmus. Rökt cannabis framkallar hosta, väsande andning och andfåddhet; ökar sputumproduktion; och förvärrar astma. Användning av cannabis, oavsett administrationsväg, kan vara förknippad med akuta övergående hjärtarytmier, inklusive förmaksflimmer, supraventrikulär takykardi, prematura ventrikulära kontraktioner och icke-hållbar ventrikulär takykardi.

Användning av cannabis är även förknippad med akut nedsättning av körförmågan, enligt bedömningar med körsimulatorer och vägtester. Tvärsnittsstudier antyder att nyligen användning av cannabis ökar risken för trafikolyckor med 30 till 40 procent. Jämförelsevis ökar en blodalkoholkoncentration på 0,08 procent risken för olyckor med 250 till 300 procent.

Tidslinjen för cannabisintoxikation varierar beroende på administrationsvägen, på grund av farmakokinetiken för absorption och distribution. Intoxikation med inhalerad (rökt eller ångad) cannabis börjar inom några minuter och varar 3 till 4 timmar. Intoxikation med oral admini-strering börjar 30 minuter till 3 timmar efter intag och varar 8 till 12 timmar. Personer som inte tidigare har använt cannabis eller bara använder det ibland blir vanligtvis påverkade när de inhalerar THC i en dos av 2 till 3 mg eller intar THC oralt i en dos av 5 till 10 mg.

Cannabisintoxikation är vanligtvis mild och självläkande. De flesta personer med cannabis-intoxikation söker aldrig medicinsk hjälp. Personer som behöver formell behandling har vanligtvis svår ångest eller en panikattack, framträdande psykotiska symtom eller allvarlig motorisk oförmåga. Inläggning kan vara motiverat om det föreligger svåra humör- eller psykotiska symtom (till exempel självmordstankar). Hos barn som intar cannabis kan koma, kramper eller instabilitet i hjärt-lungsystemet utvecklas.

Cannabisintoxikation hanteras generellt utan läkemedel. Det finns inget specifik motgift; inget läkemedel är godkänt av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsadministrationen (FDA) för behandling av cannabisintoxikation. Patienten placeras i en lugn miljö och erbjuds stödjande försäkran. Svår agitation eller ångest kontrolleras med bensodiazepiner. Psykos svarar vanligtvis på ett antipsykotiskt medel av andra generationen, och dosen kan justeras för att ta hänsyn till psykosens svårighetsgrad.

Subakuta effekter av cannabis

Användning av cannabis är förknippad med fyra subakuta psykiatriska syndrom som antingen kvarstår efter de initiala 24 timmarna av akut förgiftning eller innebär symtom tillräckligt allvarliga för att kräva oberoende klinisk uppmärksamhet. Deras tecken och symtom liknar de i motsvarande icke-cannabisinducerade störningen. Diagnosen stärks av debut av symtom under (eller strax efter) en period av cannabisanvändning eller abstinens (betydande minskning eller upphörande av cannabisanvändning) och utfasning inom en månad efter cannabisabstinens. Behandlingen är i huvudsak stödjande och symptominriktad. Det finns mycket få relevanta kliniska prövningar, så behandlingen fastställs på grundval av klinisk erfarenhet.

Cannabisinducerad ångeststörning

Cannabisinducerad ångeststörning kan yttra sig som antingen allmän ångest eller panik-attacker. Panikattacker som uppstår till följd av cannabisanvändning liknar de som inte är relaterade till cannabisanvändning. Patienter med cannabisinducerad ångeststörning utgör 20 till 25 procent av patienter som presenterar sig på akutmottagningar med cannabis-relaterade symtom. De flesta sådana patienter skrivs ut inom 24 timmar, men vi känner inte till några studier som involverar uppföljning av sådana patienter. Den övergripande förekomsten av cannabisinducerad ångeststörning är okänd, eftersom de flesta personer med störningen inte söker medicinsk hjälp.

Cannabisinducerad psykotisk störning

Övergående psykotiska symtom under cannabisförgiftning rapporteras av 5 till 50 procent av vuxna, beroende på hur symtomen beskrivs i frågor. En familje- eller personlig historia av psykotiska symtom är förknippad med en ökad risk för psykotiska symtom under cannabis-förgiftning. Den årliga incidensen av vuxna med cannabisinducerad psykos som söker medicinsk hjälp är cirka 3 till 6 per 100 000 (baserat på nationella hälsovårdsregistren i Skandinavien).

Allelvariationer i genen för katekol-O-metyltransferas (ett enzym som metaboliserar katekolaminer) är förknippade med en ökad risk för cannabisinducerad psykos. Populat-ionsbaserade nationella registerstudier visar att en långvarig psykotisk störning som inte går att skilja från schizofreni utvecklas hos en femtedel till hälften av patienterna med cannabis-inducerad psykotisk störning. Denna övergång är mer benägen att inträffa hos personer som börjar använda cannabis i tonåren eller använder cannabis med höga koncentrationer av THC (det vill säga högpotent cannabis).

Cannabisinducerad sömnstörning

Cannabis i allmänhet, och THC i synnerhet, minskar sömnlatensen (den tid det tar att somna) och ökar sömndurationen men har liten konsekvent effekt på sömnen i övrigt. Dessa förändringar tenderar att minska med upprepad användning, förmodligen på grund av tolerans. Å andra sidan är sömnrubbning (insomni, störande drömmar) en vanlig manifes-tation av cannabisabstinens och kan kvarstå i flera veckor efter att andra abstinenssymtom har avtagit. Symtom på störd sömn rapporteras av cirka två tredjedelar av personer som upplever cannabisabstinens, men förekomsten av cannabisinducerad sömnstörning är okänd.

Det finns ingen bevisad effektiv behandling för cannabisinducerad sömnstörning. Förbättring av sömnhygien och kognitiv beteendeterapi har föreslagits men har inte formellt utvärderats. Förlängd frisättning av zolpidem förbättrade sömnens varaktighet och kvalitet i en liten randomiserad, kontrollerad klinisk prövning med 31 vuxna inneliggande patienter som hade cannabisabstinens.

Cannabisinducerat delirium

Cannabisinducerat delirium är ett dåligt förstått syndrom. De få publicerade fallrapporterna visar att hyperaktivt (hyperadrenergt) delirium, som kännetecknas av överaktivitet, oro, autonom instabilitet och desorientering, ofta med hallucinationer, är vanligare än hypoaktivt delirium. Att behandlas med tricykliska antidepressiva kan vara en riskfaktor. Cannabis-inducerad psykos med oro diagnostiseras ofta felaktigt som delirium, så den verkliga förekomsten av cannabisinducerat delirium är okänd. Behandling med intravenös dexmede-tomidin, en selektiv presynaptisk alfa₂-adrenergt receptoragonist, var effektiv i flera fall.

Symptom vid kronisk användning av cannabis

Cannabisanvändningssyndrom, liksom andra ämnesanvändningssyndrom, är ett kroniskt, återkommande tillstånd. Kärnfunktionen är förlust av kontroll över cannabisanvändning, vilket återspeglas i ihållande användning av cannabis trots ogynnsamma konsekvenser. Specifika diagnostiska kriterier ges i DSM-5-TR3. De huvudsakliga riskfaktorerna för utveckling av cannabisanvändningssyndrom är frekvensen och varaktigheten av cannabisanvändningen. Mängden och potensen av den cannabis som används är också troliga riskfaktorer, men de har inte studerats väl på grund av svårigheten att tillförlitligt kvantifiera mängden och potensen av THC-innehållet i produkter som är olagliga på federal nivå och löst reglerade på delstatsnivå.

Potensen av cannabis har fördubblats under de senaste 2 decennierna, enligt analyser av prover beslagtagna av amerikansk lagliga myndigheter, vilket kan bidra till ökad risk för cannabisanvändningssyndrom och cannabisinducerad psykos. Risken för syndromet är signifikant positivt associerad med frekvensen av cannabisanvändning: 3,5 procent förekomst av cannabisanvändningssyndrom ses vid årlig användning (<12 dagar per år), 8,0 procent vid månatlig användning (<4 dagar per månad), 16,8 procent vid veckovis användning (<5 dagar per vecka) och 36 procent vid daglig eller nästan daglig användning (>4 dagar per vecka).

Förekomsten av cannabisanvändningssyndrom under det senaste året bland ungdomar (12 till 17 år gamla) är positivt associerad med deras totala varaktighet av cannabisanvändning: 11 procent bland dem som har använt cannabis i 1 år eller mindre, 15 procent bland dem som har använt cannabis i 1 till 2 år, 18 procent bland dem som har använt cannabis i 2 till 3 år och 21 procent bland dem som har använt cannabis i mer än 3 år. Flera kliniska och sociodemografiska faktorer är förknippade med ökad risk för cannabisanvändningssyndrom, inklusive användning av andra psykoaktiva ämnen som alkohol och tobak; haft ogynnsamma barndomserfarenheter (som fysisk, emotionell eller sexuell misshandel); ha en historia av psykiatrisk störning eller beteendeproblem som barn eller tonåring; deprimerat humör, ångest eller onormal reglering av negativt humör; stressande livshändelser (som arbets-förlust, ekonomiska svårigheter och skilsmässa); och föräldrarnas cannabisanvändning. Dessa signifikanta samband indikerar inte nödvändigtvis en direkt kausal påverkan på cannabisanvändningssyndrom, eftersom många av dessa faktorer även är starkt associe-rade med både cannabisanvändning och frekvent cannabisanvändning.

Genetiska faktorer står för ungefär hälften av variabiliteten i utvecklingen av cannabisbruks-syndrom hos personer som använder cannabis, enligt familje-, tvilling- och genombredds-studier. En betydande del av denna genetiska påverkan delas med andra missbruk. Ingen gen eller enstaka nukleotidpolymorfism är konsekvent associerad med dessa egenskaper, vilket antyder att den genetiska påverkan kommer från många olika gener, var och en med en mycket begränsad påverkan. Det finns också bevis för genetisk påverkan på de subjektiva effekterna av cannabis, såsom begär och eufori.

Tvärsnittsstudier av ungdomar och unga vuxna har visat att flera sociodemografiska faktorer är förknippade med en lägre risk för cannabisbrukssyndrom än hos personer utan dessa sociodemografiska faktorer. Skyddsfaktorer inkluderar personligt deltagande i religiösa tjänster och nära övervakning av ungdomsbeteende från föräldrarna. Longitudinella studier behövs för att utvärdera beständigheten av dessa samband.

Testning för cannabis (THC i kroppsvätskor som urin, saliv eller blod) är inte en lämplig screeningmetod för cannabisbrukssyndrom, eftersom ett positivt testresultat bara indikerar att personen nyligen har använt cannabis, inte att personen har cannabisbrukssyndrom.

En persons egen rapport om cannabisanvändning eller cannabisbrukssyndrom är ganska pålitlig om sammanhanget där personen frågas inte innebär potentiella negativa konse-kvenser (till exempel brottsanklagelser eller jobbförlust). I sådana sammanhang har screeninginstrument med 1 till 4 punkter en känslighet på 79 till 82 procent och en specificitet på 95 procent för att identifiera tung cannabisanvändning samt en känslighet på 71 till 83 procent och en specificitet på 75 till 95 procent för att identifiera cannabisbruk. Dessa förklarar annars oförklarlig nedsättning i social, utbildningsmässig eller yrkesmässig funktion; förvärring av tillstånd som är känt att förvärras av cannabis (till exempel depression och ångest); kronisk konjunktivinjektion; gulnande av fingertopparna; cannabisdoft på kläder; och ökad aptit.

Behandling

Mer intensiv behandling av cannabisbruksstörning använder psykosociala metoder. Medicin spelar liten eller ingen roll i behandlingen av cannabisbruk. Psykosociala behandlingar har signifikant kortsiktig (2 till 4 månader) effektivitet för att hjälpa patienter att minska eller sluta använda cannabis. Få studier om behandlingsresultat på längre sikt har genomförts, men avhållsamhet från cannabis upprätthålls vanligtvis över lång tid av mindre än 50 procent av patienterna. Den mest robusta evidensen för effektivitet finns för kognitiv beteendeterapi (KBT) och motivationsförstärkningsterapi (MET). KBT betonar identifiering och hantering av patientens tankar, beteenden och yttre trigger som främjar cannabisanvändning. MET är en direktiv, patientcentrerad form av psykoterapi som syftar till att förbättra patientens motivation att minska eller sluta använda cannabis genom att använda personlig återkoppling och utbildning om patientens maladaptiva mönster av cannabisanvändning. Ungdomspatienter får ytterligare fördelar av familjebaserad behandling. Patienter som inte har tillräcklig respons på CBT eller MET kan dra nytta av att kombinera de två eller från tillägg med kontingens-hantering. Kontingenshantering använder tekniker för beteendeförstärkning för att främja specifika fördelaktiga beteenden. Vanligtvis belönas patienter med en voucher varje gång de deltar i en behandlingssession eller lämnar ett urinprov som är negativ för cannabis. Det finns lite evidens för att deltagande i ömsesidiga självhjälpsgrupper som Marijuana Anonymous (analogt med Alcoholics Anonymous) är effektivt i behandlingen av cannabisbruk. Patienter kan använda en dator, surfplatta eller smartphone för att delta i CBT, MET och liknande psykosociala behandlingar.

Abstinens

En betydande minskning eller upphörande av cannabisanvändning efter tung eller långvarig användning resulterar i ett abstinenssyndrom som vanligtvis är milt och självläkande. Cannabisabstinens är kliniskt signifikant som en negativ förstärkare för återupptagande av cannabisanvändning. Vanliga psykologiska symtom på cannabisavslag inkluderar nedstämdhet, ångest, rastlöshet, irritabilitet, minskad aptit och sömnrubbningar. Fysiska tecken och symtom är mindre vanliga och inkluderar buksmärtor, muskelvärk, skakningar, huvudvärk, svettningar, frossa och viktförlust. Dessa tecken och symtom börjar vanligtvis inom 1 till 2 dagar, når sin höjdpunkt inom 2 till 6 dagar och varar i flera veckor. Sannolik-heten och allvaret av cannabisabstinens korrelerar positivt med frekvensen och varaktig-heten av cannabisanvändning men inte med ålder, kön eller samtidig förekomst av andra substansbrukssjukdomar.

Biverkningar av långvarigt cannabisbruk

Gravida som använder cannabis utsätter sina nyfödda för cannabis. En sådan in utero-exponering är förknippad med ökad risk bland nyfödda att ha låg födelsevikt, vara små för gestationsåldern och bli inlagda på neonatalintensivvårdsavdelningen, men cannabis-användning är inte förknippad med negativa utfall för modern. Det finns lågkvalitativ evidens för subtila störningar i kognitiv funktion och ökad risk för substansanvändning och avvikande beteende under barndomen och tonåren.

THC förekommer i bröstmjölk vid koncentrationer flera gånger högre än koncentrationer i plasma och kan finnas kvar i upp till 2 dagar efter senaste cannabisanvändningen. Cannabis-användning förändrar sammansättningen av bröstmjölk; den ökar koncentrationen av laktos och minskar koncentrationen av sekretorisk immunoglobulin A (den främsta antikroppen i bröstmjölk). De långsiktiga effekterna på spädbarn som matas med bröstmjölk är oklara; majoriteten av personer som använder cannabis under amning har också använt cannabis under graviditeten.

Cannabinoid hyperemesis syndrome, en form av cykliskt kräkningssyndrom som ofta åtföljs av buksmärta, inträffar under eller inom 48 timmar efter frekvent och tung cannabis-användning. Syndrome är en kvantitativt stor orsak till besök relaterade till cannabis på akutmottagningar och står för cirka 10% av patienter med cykliskt kräkningssyndrom. Patienter har ofta svårt att acceptera diagnosen och fortsätter att använda cannabis för självmedicinering. Symtomen på cannabinoid hyperemesis syndrome behandlas med bensodiazepiner, haloperidol och topisk capsaicin. Traditionella antiemetiska medel är vanligtvis ineffektiva.

Slutsatser

Cannabisbruk och tungt eller långvarigt cannabisbruk har negativa effekter på fysisk och psykisk hälsa. Mer forskning om endocannabinoidsystemet behövs för att bättre förstå patofysiologin av dessa effekter och för att utveckla bättre behandlingar. Psykosociala metoder utgör hörnstenen i behandlingen för cannabisbruksstörning. Inget läkemedel har visat sig vara effektivt. [1]

WADA:s bedömning av cannabis

Tillgängligheten av cannabis, användning och missbruk och incidens av ökar globalt sett, samtidigt som potensen hos växten, mätt genom delta-9-tetrahydrocannabinol (delta9-THC-halten), fortsätter att öka. En översikt av självrapporter som inkluderade över 46 000 idrottare redovisade att andelen idrottare som använder cannabis inte skiljer sig från den ålders-matchade allmänna befolkningen. WADA förbjöd cannabis i tävlingssammanhang inom alla idrotter när listan över förbjudna ämnen och metoder först publicerades under Världsantidop-ingskoden 2004 Sedan dess har man omprövat och uppdaterat kategorin cannabinoider för att inkludera syntetiska cannabinoider, öka rapporteringströsklar och specifikt undanta cannabidiol. Som svar på intressegruppers begäran bad WADA:s verkställande kommitté om en översyn av cannabisens status. Ad hoc-kommittéer genomförde en vetenskaplig, etisk och medicinsk granskning av effekterna av cannabis, med fokus på det primära psykoaktiva ämnet, delta9-THC, bland de över 100 olika cannabinoiderna i cannabisväxten.

Under 2022 granskade WADA över 2700 artiklar för den här redovisade studien. Inkludering av en vetenskaplig studie eller översikt som skulle diskuteras vidare underlättades av att följa vetenskapliga principer när det var lämpligt. Detta inkluderade tillämpning av rigorösa metoder, såsom slumpmässig fördelning av försökspersoner till behandlingsgrupper, användning av placebokontroller och blindning av både försöksperson och försöksperson. Publicering i en peer-reviewed vetenskaplig tidskrift krävdes, och större vikt lades vid studier med resultat som oberoende replikerats. Detta möjliggjorde för Expertlistan, Idrotts-, Etik- och Hälsokommittéerna att granska den mest aktuella vetenskapen och ge oberoende åsikter om ämnet. Slutligen, som en del av den vetenskapliga granskningsprocessen, konsulterades världsledande experter på cannabis och beroendebeteende för att validera kommittéernas slutsatser.

Perspektiven var blandade när det gällde det första kriteriet för att föras upp på WADA:s ”förbjudna lista”: prestationsförbättring. Inga rigoröst genomförda studier granskades som indikerade någon direkt ergogen effekt av cannabis. Trots det föreslog ett antal rapporter att andra fördelar kan erhållas genom användning av drogen, såsom minskning av smärta eller ångest kopplat till idrottstävling. Vissa idrottare rapporterar fördelar efter idrottsprestation genom att underlätta återhämtning och minska smärta. Således, medan det kan finnas fördelar som uppfattas av vissa idrottare, fanns det inga vetenskapliga data som stödde prestationsförbättring.

Det var betydligt mer enighet om det andra kriteriet: faktisk eller potentiell risk för idrottarens hälsa. Det finns en omfattande historisk litteratur samt en snabbt växande kunskap i samtida litteratur som stöder påståendet att användning av cannabis kan ha negativa effekter på idrottarens hälsa, säkerhet och välbefinnande. Akut förgiftning kan resultera i sämre reaktionstid, tidsuppskattning och fingerfärdighet samt psykiatriska symtom. Inte alla studier upptäckte liknande förändringar; resultaten kom att variera med dos, administreringssätt, försökspersonernas erfarenhet och använda testmetoder. Kronisk, frekvent användning av cannabis är associerad med en ökad risk för akuta cannabispsykoser samt potentiellt andra långsiktiga förändringar, inklusive en ökad risk för att utlösa allvarlig mental sjukdom. Det finns en växande mängd indicier som tyder på att cannabisanvändning kan påverka hjärnans utveckling och anatomi hos ungdomar och unga vuxna. Potentialen för cannabisanvändning att äventyra idrottarens hälsa och säkerhet kvalificerar tillämpningen av detta kriterium.

Det tredje kriteriet, idrottens anda, anses lika viktigt som de andra två kriterierna. Etikrådet noterade att idrottens anda omfattar ett antal universella idrottsvärden, och fyra aspekter som var särskilt relevanta för diskussionen om att cannabis skulle förbli på listan inkluderade:

  • prestationsförmågan kan undermineras av konsumtion av cannabis under tävlingsperioden

  • aspekten av att vara en förebild är inte förenlig med användning av en substans som fortfarande är olaglig i de flesta delar av världen

  • användning bryter mot lagen i de flesta länder i världen, utöver reglerna för anti-dopingorganisationerna i vissa fall (respekt för regler och lagar)

  • respekten för sig själv och andra deltagare äventyras av nedsatt omdöme som är förknippat med närvaron av cannabis hos en idrottare under tävling

Baserat på alla ovanstående överväganden, som inkluderade insatser från etik- och idrottskommittéerna vid WADA, drogs slutsatsen att användning av cannabis uppfyllde kriteriet för att skada idrottens anda.

WADA betonar att förbudet mot cannabis gäller endast under tävling, vilket definieras som efter kl. 23:59 på dagen före tävlingen. Den nuvarande beslutströskeln är på 150 ng/mL delta9-THC-COOH i urin plus en osäkerheten i mätningen på 30 ng/mL, vilket ger en praktisk gräns på 150 ng/mL. På grund av dessa höga trösklar kommer främst kroniska, frekventa cannabisanvändare och idrottare som konsumerar höga doser under tävling att upptäckas. Därför påverkar tröskeln i allmänhet inte friheten för en idrottare som vill konsumera cannabis lagligt utanför tävling. [2]

Inga ändringar i WADA:s syn på cannabis 2023

WADAs Exekutivkommitté – den 14-mannakommitté som har WADAs 38-mannakommittés styrelses uppgift att sköta de löpande ärendena avseende WADAs policy och liknande ärenden – har den 23 september 2023 hållit sitt andra möte för året. Därvid togs bland annat upp frågan om cannabis fortsatta status skall vara.

WADAs List Expert Advisory Group (LiEAG) har rekommenderat att cannabis – definierat i reglerna som delta9-tetrahydrocannabinol, THC – skall ha oförändrat status på WADAs förbjudna lista under 2023 på det sätt som det har varit under 2022.

Cannabisväxten producerar 120 olika cannabinoider som är unika och inte finns i någon annan växt. De kan delas upp i flera olika typer, inklusive THC, cannabidiol (CBD), cannabigerol (CBG), cannabinol (CBN), cannabinodiol (CBND), cannabielsoin (CBE), cannabicyklol (CBL), cannabitrol (CBT), med flera. Det finns också dussintals helt syntetiska, designade cannabinoider som inte finns i naturen, såsom Spice/K2, JWH-föreningar och andra. Alla syntetiska och naturligt förekommande cannabinoider är förbjudna i tävling, förutom cannabidiol (CBD).

Cannabis är bara förbjudet vid tävling, vilket kan vara förvirrande för många idrottsutövare som kanske använde cannabis som en ”partydrog” långt före tävlingen men som trots allt innebär att en tävlande inte får ha THC eller dess metaboliter i blod eller urin vid tävlingstillfället. Det finns en under gräns för när förekomst av THC skall rapporteras som ett möjligt dopingbrott (Adverse Analytical Finding). Gränsen går vid 150 ng/mL (fram till 2013 var gränsen 15 ng/mL)

Sedan 1 januari 2022 finns det en ny beteckning i den förbjudna listan: ”Missbrukssub-stanser.” Om idrottsutövaren testar positivt för en sådan missbrukssubstans (exempelvis cannabis) enligt definitionen i dopinglistan och om idrottsutövaren kan visa att han eller hon inte tog substansen i prestationshöjande syfte kan påföljden reduceras till 3 månader (annars är grundavstängningen 2 år och maximalt upp till fyra år). Om idrottsutövaren genomgår ett godkänt rehabiliteringsprogram reduceras avstängningen till som lägst en månad – vilket ofta är lika med utredningstiden.

På begäran av några av medlemmarna i WADA – däribland USADA – gjorde LiEAG i september 2021 en vetenskaplig översikt av cannabis. LiEAG är en från WADA oberoende expertkommitté (men finansierad av WADA) där det ingår experter i farmakologi, forensisk toxikologi, missbrukskunskap, laboratoriekunskap, apotekskunskap, idrottsmedicin, kemi, endokrinologi, internmedicin, juridik, peptider och tillväxtfaktorer samt hematologi från nio olika länder. Dessutom intervjuade man idrottsutövare som hade använt eller använde cannabis. Utöver detta inkluderades experterna i WADAs Ethics Expert Advisory Group.

WADA:s Exekutivkommitté beslutade att följa sin List Expert Advisory Group och synen på användningen av cannabis bland idrottsutövare skall således ur regelsynpunkt under 2023 vara samma som under 2022.

Cannabisbruk i Sverige 2022

I en avhandling från Karolinska Institutet från 5 may 2022 undersökte forskaren Rynaz Rabiee sambandet mellan användning av cannabis och andra droger och senare drog-beroende bland drygt 9 700 vuxna som följdes under 16 år. Cannabisbruk kopplas till ökad risk för annan droganvändning, men också till ökad risk för ångest och depression – i alla fall bland dem som använt cannabis under 2000-talet.

Över 200 miljoner människor världen över använder cannabis, en psykoaktiv substans som påverkar hjärnans funktion, mänskliga beteenden och medvetandet. Hälsoeffekter och skadeverkningar av cannabis är omdebatterade. Av särskilt intresse är cannabisanvänd-ningens effekter på den psykiska hälsan, där vissa samband är väletablerade – som mellan cannabisanvändning och psykossjukdomar – medan andra behöver studeras mer.

Under 2021 uppgav 2,6 procent av befolkningen 16–84 år att de använt cannabis under de senaste 12 månaderna. Andelen män som använt cannabis var högre, 3,4 procent, än andelen kvinnor, 1,8 procent. Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län.

Tullens beslag av cannabis har inte ökat i antal men storleken på narkotikatillslagen har de två senaste åren varit större än vanligt, med ett rekordbeslag 2020 på 3,9 ton, cirka två ton mer än 2019.

Samband med senare droganvändning

Det finns ett samband mellan användning av cannabis och andra droger och senare drogberoende. Cannabisanvändning är emellertid inte en oberoende riskfaktor för drogberoende. Sambandet mellan cannabisanvändning och senare drogberoende verkar snarare förklaras av annan droganvändning. Risken för annan droganvändning var störst bland dem som hade använt cannabis under det senaste året. Risken var nära tio gånger högre jämfört med personer som aldrig använt cannabis.

Mer än dubblerar risk för depression

I avhandlingen undersökes också sambandet mellan cannabisanvändning och ångest och depression över tid. Här följdes 1100 kvinnor födda under åren 1955-1993. I den yngsta gruppen kvinnor, undersökta mellan år 2000 och 2015, hade de som hade använt cannabis mer än dubbelt så stor risk för depression som de som inte hade använt cannabis. Det här sambandet blev ännu tydligare när man la till effekten av vilken tidsperiod cannabis hade använts.

Det hasch som säljs i Europa i dag är starkare än för tio år sedan. THC-halten är nästan dubbelt så hög som i genomsnittlig marijuana, enligt en rapport från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk från 2021. Den finns forskning som visar att styrkan i cannabis kan påverka risken för psykos.

En undersökning omfattade 1 100 kvinnor födda 1955-1993. I den yngsta gruppen hade de som använt cannabis mer än dubbelt så stor risk för depression som de som inte hade använt cannabis. När man kontrollerade tidpunkten för när kvinnorna hade använt cannabis, så blev sambandet ännu tydligare.

Ökning av cannabisrelaterade diagnoser

Personer som fått en cannabisrelaterad diagnos i sjukvården i Sverige var oftare män, från yngre åldersgrupper och med lägre utbildning och inkomst än de utan diagnos. En majoritet hade också ytterligare en psykiatrisk diagnos.

År 2006 hade 6 av 100 000 personer födda mellan 1990 och 1994 en cannabisrelterade diagnos, vilket kan jämföras med 61 per 100 000 under 2016.Även bland unga vuxna, födda 1995-2000 märks en ökning. År 2010 hade 9 per 100 000 en diagnos. År 2016 var motsvarande siffra 107. Dessa siffror togs fram ur det nationella patientregistret för drygt 3,3 miljoner personer födda 1970-2000. Det är en stor ökning men man får tolka den med försiktighet eftersom det kan ha flera orsaker, bland annat att man kanske fångar upp fler i den åldersgruppen nu än tidigare och därutöver kan läkarna ha ändrat sitt diagnossättande-

Återfall

I avhandlingen undersöktes också vilka faktorer som påverkar risken att återkomma i cannabisrelaterad vård. Drygt en femtedel av patienterna återkom i cannabisrelaterad vård under uppföljningstiden på 15 år och att personer med låg utbildning, psykossjukdomar, affektiva sjukdomar eller personlighetssyndrom hade högst risk att återkomma. Dessutom hade unga personer, 18-35 år, en högre risk.

Annan psykisk ohälsa

Det är inte bara skadligt bruk av cannabis eller cannabisberoende som har ökat starkt det senaste decenniet. Psykisk ohälsa bland unga ökar nästan lika mycket. SCB har genomfört sin årliga undersökning av levnadsförhållanden (ULF) i 40 år. Enkäten innehåller en fråga om besvär av ängslan, oro eller ångest. Under perioden år 1980–2017 har andelen som anger sådana besvär mer än fyrdubblats från 9 till 42 procent i åldersgruppen 16–24 år.

En av de största utmaningarna för ungdomar som vill sluta är att deras sociala sammanhang ofta kretsar kring cannabis.

I Folkhälsomyndighetens senaste rapport om narkotikaanvändning som publicerades i juni 2023, anges självmedicinering mot psykisk ohälsa eller andra hälsoproblem som ett av de vanligaste motiven till att använda cannabis.

REGLER

WADA:s tolkning 2024 av reglerna för missbrukssubstanser

WADA har den 18 mars 2024 publicerat nya riktlinjer för hur man skall tolka reglerna om ”missbrukssubstanser.”

I enlighet med artikel 4.2.3 i Världsantidopningskoden 2021 (WADC) identifierades vissa ämnen på listan över förbjudna ämnen och förbjudna metoder (”Förbjudna listan”) som ämnen för missbruk “eftersom de frekvent missbrukas i samhället utanför idrottssamman-hang”. WADA:s Expertgrupp för förbjuden lista (LiAEG) identifierade följande ämnen som missbruksämnen i den förbjudna listan:

  • Kokain (S.6a - Icke-specificerade stimulantia)

  • Ecstacy (Metylenedioxymetamfetamin, MDMA) (S.6b - Specificerade stimulantia)

  • Heroin (Diamorfin) (S.7 - Narkotika)

  • Cannabis (Tetrahydrocannabinol, THC) (S.8 - Cannabinoider)

Enligt kodens artikel 10.2.4.1 betraktas substanserna ovan som missbrukssubstanser om “idrottaren kan fastställa att intag och användning skedde utanför tävling och inte var relaterad till försök att öka prestationsförmågan.” I dessa fall ska ”normalavstängningen” vara tre månader. Den potentiell avstängningsperioden minskas till en månad om idrottaren kan troliggöra att han eller hon tillfredsställande kan genomföra ett behandlingsprogram mot missbruk. Programmet skall på förhand vara godkänt av den antidopningsorganisation som dömer i frågan.

(Ett problem vi utdömandet av en enmånaders avstängning kan vara att hinna genomföra resultathantering inklusive dom, kontakten med idrottaren och kontroll av behandlingspro-grammet inom en månad efter eventuell provisorisk avstängning)

Det är viktigt att notera att definitionen av under tävling är följande: “Perioden börjar 23:59 på dagen före en tävling där idrottaren är schemalagd att delta fram till slutet av sådan tävling och processen för provtagning relaterad till sådan tävling. Det kan dock märkas att WADA kan godkänna, för en särskild sport, en alternativ definition om ett Internationellt Förbund tillhandahåller en övertygande motivering att en annan definition är nödvändig för den aktuella idrottsgrenen. Om ett sådant godkännande ges av WADA ska den nya definitionen följas av alla stora evenemangsorganisationer för den särskilda idrottsgrenen.”

För tillämpningen av denna kodbestämmelse bör de analytiska koncentrationer som rapporteras av WADAs ackrediterade laboratorier i princip tolkas på följande sätt:

Heroin

Heroin (diamorfin eller diacetylmorfin) är en halvsyntetisk opioid som härstammar från morfin, men som är kemiskt bearbetat och kraftfullare än morfin själv. De vanligaste sätten att använda heroin är genom injektion, sniffning eller inhalering genom rökning.

Heroin binder till opioidreceptorer på celler som finns i de områdena i hjärnan som är involverade i smärta, njutning och kontroll av hjärtfrekvens och andning. Efter intag upplever användaren en initial rusning av eufori, följt av en period av sedering. Heroin är mycket beroendeframkallande, både fysiskt och psykologiskt. Diamorfin är ett kontrollerat läkemedel som används medicinskt i några länder för behandling av svår smärta i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt eller i medicinsk-assisterade drogbehandlingsprogram.

Användningen av heroin som dopingmedel går tillbaka många år och är känt som en historisk komponent i dopningsblandningar såsom “pot belge”. Huvudsubstansen för detektering av heroin är 6-acetylmorfin (6-AM). Denna metabolit är den optimala markören för att upptäcka användning av heroin under tävling på grund av dess snabba elimineringstid. Närvaron av 6-AM över 25 ng/mL är resultatet av heroinanvändning under tävling. För

Kokain

Kokain anses vara den mest potent stimulantia av naturligt ursprung. Kokain sniffas, röks eller injiceras i första hand. Den vanligaste administrationsvägen är sniffning, vilket ger toppverkan på 5-15 minuter och varar upp till en timme. Kokainhydrokloridlösningar har begränsad medicinsk tillämpning som lokalbedövning, utom i vissa fall av öron-, näs- eller halskirurgi i vissa länder. Kokaintillförsel ger eufori, takykardi, hypertoni och aptitdämpning, och har en stark förstärkande effekt, vilket orsakar snabb psykologisk beroende och begär. Det euforiska rusnrt försvinner snabbt och ersätts av ett nedstämt humör, vilket leder till användning av mer kokain, ibland bara för att känna sig normal.

Det första beviset på kokainanvändning inom idrott går tillbaka till början av 1900-talet. Än idag är amfetamin och kokain fortfarande högst upp på positiva dopningskontrolltester inom stimulantia (S6) på förbjudna listan.

Följande situationer bör anses sannolikt motsvara en användning av kokain under tävling:

  • närvaron av kokainmoderföreningen vid en uppskattad urinkoncentration >10 ng/mL; (oavsett mätbart bensoylekgonin (BZE)

  • närvaron av BZE (huvudmetabolit av kokain) vid en urinkoncentration >1000 ng/mL tillsammans med närvaron av kokainmoderföreningen mellan ≥1 ng/mL och ≤10 ng/mL.

Observera att kokain utan rapporterat BZE (det vill säga under rapporteringsgränsen på 50 ng/mL) kan indikera mycket nyligen användning. Samtidigt intag av alkohol och kokain påverkar varken längden på utsöndringen eller urinkoncentrationerna av kokain, medan koncentrationen av BZE minskar signifikant under den första 24-timmarsperioden. Konsum-tion av “Coca tea”, som är vanligt exempelvis i stora delar av Sydamerika, före en tävling kan leda till ett positivt test för kokain.

Tetrahydrocannabinol (THC)

Cannabis är förutom alkohol den mest missbrukade substansen i världen. På senare år har legaliseringen av cannabis och/eller kulturell acceptans ökat i vissa länder, men det förblir fortfarande ett olagligt ämne i majoriteten av världen. Expertgruppen för WADA:s ”förbjudna lista” genomförde 2023 en översyn av läget för cannabis som prestationsökande substans. Utfallet av dessa diskussioner finns i: Hudzik TJ, Huestis MA, Rossi SS, Schumacher YO, Harcourt P, Budgett R, Stuart M, Tettey J, Mazzoni I, Rabin O, Danion A, Culler M, Handelsman D, Thevis M, Kinahan A. Cannabis and sport: A World Anti-Doping perspective. Addiction 2023; 118: 2040-2].

Närvaron av karboxy-THC vid en koncentration > gränsvärdet på 180 ng/mL bör anses motsvara en användning av cannabis under tävling. Observera dock att inga positiva fynd ska rapporteras för koncentrationer under det beslutade gränsvärdet.

Ecstacy

Inga nya riktlinjer angivna.

Fotbollspelare från Fiji avstängd i 2 år för bruk av cannabis

Inoke Turagalailai är en fotbollsspelare från Fiji som spelade för Fijis herrlandslag U23 i Oceania Football Confederation Men’s Olympic Qualifying Tournament i Nya Zeeland i september 2023. Han testades i samband med tävling av Sports Tribunal of New Zealand den 9 september 2023. På sin Doping Control Form angav han att han hade intagit eller använt energigel, magnesiumtabletter och vassleprotein.

Analysen av Turagalailai A-prov visade på förekomst av metaboliter Carboxy-THC (allmänt känt som cannabis). Enligt 2023 års förbudslista är cannabis en specificerad substans som är förbjuden i tävling. Den klassas som en missbruksdrog.

Förhandlingen inför domstolen ägde rum den 20 juni 2024. DFSNZ accepterade, och domstolen fann, att Turagalailai inte hade intagit substansen avsiktligt för att förbättra sin prestation och noterade att fotbollsspelarens påföljd skulle vara två år om regelöverträdelsen inte är avsiktlig. I regeln avses med ”avsikt” att identifiera de idrottare eller andra personer som ägnar sig åt beteende som de visste utgjorde en överträdelse av antidopingsreglerna, eller som visste att det fanns en betydande risk att beteendet kunde utgöra eller leda till en överträdelse av antidopingsreglerna, och som medvetet bortsåg från den risken. En överträdelse av antidopingsreglerna som resulterar från ett positiv dopingprov för en substans som endast är förbjuden i tävling ska motbevisbart presumeras vara icke avsiktlig om substansen är en specificerad substans och idrottaren kan visa att den förbjudna substansen användes utanför tävling.

Oavsett andra bestämmelser i regeln, där överträdelsen gäller en missbruksdrog ska avstängningsperioden vara tre månader om idrottaren kan visa att intaget eller användningen skett utanför tävling och var orelaterad till idrottsprestation. Dessutom kan perioden enligt denna regel minskas till en månad om idrottaren eller annan person fullgör ett godkänt behandlingsprogram för missbruksdroger som är godkänt av DFSNZ.

Om intaget, användningen eller innehavet skett i tävling, och idrottaren kan visa att samman-hanget för intaget, användningen eller innehavet var orelaterat till idrottsprestation, ska intaget, användningen eller innehavet inte anses vara avsiktligt och inte heller utgöra grund för att konstatera försvårande omständigheter.

Domstolen meddelade ett delat beslut den 3 juli 2024. Majoriteten i Tribunalen drog slutsatsen att en avstängningsperiod på två år skulle vara orättvis och oproportionerlig, och att en rättvis och proportionerlig påföljd skulle vara en avstängningsperiod på åtta månader. I sitt beslut konstaterade domstolen:

”Trots ordalydelsen i regelverket anser majoriteten att den kan beakta proportionalitet. Enligt schweizisk lag är antidopingsreglerna föremål för proportionalitetsprincipen och CAS rättspraxis skulle indikera att det finns ett generellt utrymme att beakta proportionalitet och, när omständigheterna i ett visst fall aktualiserar proportionalitetsfrågan, har majoriteten en skyldighet att säkerställa att varje sanktion den utdömer är rättvis och proportionerlig.

Majoriteten anser att en rättvis och proportionerlig sanktion skulle vara en avstängningsperiod på åtta månader. Detta erkänner Turagalailais regelbrott, den potentiella risken för skada på hans egen hälsa genom att röka en cannabis-cigarett på morgonen inför en match, samt i vilken utsträckning han genom detta kan ha brutit mot idrottens anda. Det verifierar också skillnaden i sanktioner för användning av missbruksdroger i tävling jämfört med utanför tävling, och det faktum att alla missbruksdroger behandlas på samma sätt.”

Domstolen drog slutsatsen att det vore rimligt att bakdatera avstängningsperioden till början av juluppehållet, den 14 december 2023.

Majoriteten i domstolen beslutade:

”En avstängningsperiod från deltagande i någon form av tävling eller aktivitet som organiseras, sanktioneras eller auktoriseras av alla idrottsorganisationer om åtta månader, åläggs Inoke Turagalailai och enhälligt beslutades att denna period ska bakdateras till och med den 14 december 2023.

Fotbollsspelaren överklagade beslutet till CAS (CAS 2024/A/10766).

Diskussion i CAS

Det anfördes att införandet av bestämmelserna om missbruksämnen i WADC var en betydande förändring och att den hade övervägts mycket noggrant. Genomgången av WADC var en tvåårig process med flera omgångar av samråd med intressenter kring tre olika utkast till reviderad text (”WADC-översynen”).

Skillnader i sanktioner kopplade till missbruksämnen, beroende på om användningen skett utanför tävling och om användningen var relaterad till idrottsprestation och skuld, är rationella och förenliga med de övergripande policysmålen i WADC. Sanktionssystemet är en gradvis och proportionerlig åtgärd som ligger i linje med WADC:s policysmål: Det lägre sanktions-systemet för användning utanför tävling återspeglar ett välmående-perspektiv för idrottare vid rekreationsbruk av droger utanför tävling som saknar koppling till idrottsprestation; och det finns goda skäl för en högre startpunkt för sanktioner vid användning under tävling av missbruksämnen, bland annat skydd av idrottarens hälsa och säkerhet samt rätten för andra idrottare att tävla i en säker och rättvis miljö.

Frågan om att cannabis under tävling skulle kvarstå på listan över förbjudna substanser granskades av WADA:s verkställande kommitté 2022. Arbetsgruppen bestod av externa och interna experter inom farmakologi, rättsmedicinsk toxikologi, missbruksdroger, farmaci och idrottsmedicin och genomförde en fullständig de novo-granskning av THC:s status inom idrotten. Motiveringen till att vilja ha tydliga avskräckande åtgärder mot användning av cannabis under tävling framgår av slutsatserna. Sammanfattningsvis:

  • det finns övertygande medicinska bevis för att användning av THC utgör en hälsorisk, främst neurologisk, och har en betydande inverkan på hälsan hos unga individer – en grupp som är överrepresenterad bland idrottare

  • bevisen är inte entydiga åt något håll när det gäller om THC är prestationshöjande eller inte

  • med hänvisning till den så kallade idrottens anda, där respekt för sig själv och andra deltagare inkluderar säkerheten för medtävlande, innebär användning av THC under tävling att idrottens anda kränks.

Enligt WADA:s egen uppfattning kan välbefinnandet och säkerheten för andra deltagare äventyras av försämrat omdöme kopplat till förekomsten av cannabis hos en idrottare under tävling. WADA har beskrivit skyddet av idrottares ”rätt att tävla i en säker och rättvis miljö” som sin raison d’être.

Majoritetens uppfattning i domstolen att sanktionssystemet enligt regelverket skapar en ”skillnad” mellan användning under tävling och utanför tävling – med underförstådd innebörd att denna skillnad leder till oproportionerliga sanktionsutfall – beaktar inte på ett korrekt sätt den bakomliggande policyn för olika sanktioner vid användning under respektive utanför tävling. Majoriteten i domstolen bortsåg också från elementet ”idrottarnas skuld”, som alltid har varit centralt i sanktionssystemet.

WADC skapar avtalsförhållanden mellan idrottsorganisationer och deras medlemmar. Dessa är avsedda att skapa proportionerliga åtgärder när idrottare begår regelbrott mot antidoping-reglerna. Om de inte gjorde det skulle de vara olagliga. Bakom dessa avtalsförhållanden ligger den allmänna rätten, och en del av den allmänna rätt som gäller inom antidopingrätten och idrottsrätten är proportionalitetsprincipen.

En sanktion som uppenbart och grovt är oproportionerlig i förhållande till det bevisade regel-brottet kan anses strida mot grundläggande rättvisa och rättssäkerhet och kan reduceras för att säkerställa att den överensstämmer med schweizisk lag, vilken styr antidopingssystemet. Proportionalitet är inte ”inneboende” i WADC på det sätt som klaganden beskriver, vilket skulle göra WADC:s utformare till slutgiltiga skiljedomare av proportionalitet snarare än (i slutändan) domstolarna.

Det anfördes också att, läst i sitt sammanhang i beslutet som helhet, är majoritetens hänvisning i domstolen till ett ”generellt utrymme för skönsmässig bedömning” ett erkännande av proportionalitetsfrågan, att den kan uppstå i sällsynta fall och att det krävs något mer än en ”obehagskänsla” inför effekterna av en sanktion för att den ska strida mot proportionalitetsprinciperna.

Det är en nyanserad fråga huruvida det behöver finnas en ”lucka” i de relevanta reglerna innan en sanktion kan reduceras, eller vad som avses med en lucka i ett enskilt fall:

  • I Puert-falleta ledde tillämpningen av reglerna till ett resultat. Dock fann CAS att reglerna inte tillräckligt tog höjd för den aktuella situationen, eftersom det annars skulle ha lett till ett oproportionerligt resultat.

  • I I v FAI-fallet ledde omständigheterna till behovet att pröva proportionaliteten av sanktionen och justera den för att säkerställa att den förblev proportionerlig.

Utrymmet för att hävda att en sanktion inte ska tillämpas är begränsat. Möjligheten att åsidosätta reglerna är begränsad, uppkommer endast i sällsynta fall och kräver mer än en obehagskänsla inför reglerna. I de flesta fall ger reglerna ett proportionerligt resultat.

Idrottsmannen hävdade att en sanktion på två år skulle vara grovt oproportionerlig under omständigheterna i detta fall. De relevanta omständigheterna är:

  • de oförklarliga förändringarna av WADC som gjorde sanktionen för cannabisbruk strängare än tidigare och oproportionerligt strängare vid användning under tävling, utan någon tydlig koppling till policysmålen

  • den särskilt hårda effekten för svaranden med hänsyn till hans personliga situation och levnadsförhållanden.

Det nya tillvägagångssättet för missbruksämnen bör betraktas i ljuset av utvecklingen inom WADC, inklusive höjningen av beslutsgränsen för cannabis 2013 och 2015 års höjning av den maximala sanktionen till fyra år, men med möjlighet att justera sanktionen beroende på graden av skuld, baserat på att det inte förelåg någon betydande skuld eller vårdslöshet om cannabisbruket var orelaterat till idrottsprestation.

En sanktion som uppenbart och grovt är oproportionerlig i förhållande till det bevisade regelbrottet kan anses strida mot grundläggande rättvisa och rättssäkerhet och kan reduce-ras för att säkerställa att den överensstämmer med schweizisk lag, vilken styr antidoping-systemet. Proportionalitet är inte ”inneboende” i WADC på det sätt som beskrives, vilket skulle göra WADC:s utformare till slutgiltiga skiljedomare av proportionalitet snarare än (i slutändan) domstolarna.

Läst i sitt sammanhang i beslutet som helhet är majoritetens hänvisning i domstolen till ett ”generellt utrymme för skönsmässig bedömning” ett erkännande av proportionalitetsfrågan, att den kan uppstå i sällsynta fall och att det krävs något mer än en ”obehagskänsla” inför effekterna av en sanktion för att den ska strida mot proportionalitetsprinciperna.

Proportionalitet

Proportionalitet är “…en allmän rättsprincip som styr åläggandet av sanktioner av varje disciplinärt organ, oavsett om det är offentligt eller privat…innebär att en sanktion måste stå i proportion till den förseelse som begåtts. För att vara proportionerlig får sanktionen inte överstiga vad som rimligen krävs för att uppnå det berättigade syftet.”

I det rådgivande yttrande som lämnades av CAS i samband med införandet av WADC framhöll domstolen visserligen att proportionalitetsprincipen är garanterad enligt WADC, men yttrandet slog ändå fast att:

”Rätten att utdöma en sanktion är begränsad av det tvingande förbudet mot överdrivna straff, vilket återfinns i flera bestämmelser i schweizisk rätt. För att avgöra om en sanktion är överdriven måste en domare granska typ och omfattning av den bevisade regelöverträdelsen, de individuella omständlig-heterna i ärendet samt den samlade effekten av sanktionen på den berörde. Endast om sanktionen är uppenbart och grovt oproportionerlig i jämförelse med den bevisade regelöverträdelsen, och om den anses utgöra ett brott mot grundläggande rättvisa och rättssäkerhet, skulle panelen betrakta en sådan sanktion som oskälig och därmed i strid med tvingande schweizisk rätt.”

De situationer där WADC har ansetts inte ge en rättvis och proportionerlig sanktion har dock beskrivits som “i de mycket sällsynta fallen…” Om dock en sanktion innebär ett intrång i individuella rättigheter som är “uppenbart eller grovt oproportionerligt i förhållande till den bevisade regelöverträdelsen” och som anses utgöra ett brott mot grundläggande rättvisa och rättssäkerhet, är beslutsfattaren “skyldig” att utdöma en proportionerlig påföljd.

Även om WADC tillåter domstolar att utöva ett skön i vissa, begränsade situationer… [så] innebär inte proportionalitetsprincipen att tribunaler har ett generellt skön. Faktum är att förekomsten av ett sådant generellt skön skulle vara oförenligt med WADC, som strävar efter att uppnå konsekvens och förutsebarhet…”

Dessutom är CAS-praxis sedan ikraftträdandet av WADC 2015 tydligt negativ mot att införa proportionalitet som ett sätt att ytterligare minska den avstängningsperiod som föreskrivs av WADC

Bestraffning

Den tillämpliga sanktionen är den föreskrivna avstängningsperioden på två år eftersom svarandens användning av cannabis inte hade samband med idrottsprestationen. Det är inte ett fall där sanktionen är ”uppenbart och grovt oproportionerlig i jämförelse med den bevisade regelöverträdelsen” på ett sådant sätt att den skulle utgöra ett brott mot grundläggande rättvisa och rättssäkerhet, i strid med tvingande schweizisk lag.

Den grundläggande motiveringen för WADC;

”Antidopingprogram grundar sig på idrottens inneboende värde. Detta inneboende värde kallas ofta för ”idrottens anda’” den etiska strävan efter mänsklig excellens genom det hängivna fulländandet av varje idrottares naturliga talanger. Antidopingprogrammen syftar till att skydda idrottarnas hälsa och att ge dem möjlighet att uppnå mänsklig excellens utan att använda förbjudna substanser och förbjudna metoder. Antidopingprogrammen syftar till att upprätthålla idrottens integritet i fråga om respekt för reglerna, andra tävlande, rättvis tävlan, lika villkor och värdet av ren idrott i världen. Idrottens anda är firandet av den mänskliga anden, kroppen och sinnet. Den är själva kärnan i olympismen och återspeglas i de värden vi finner i och genom idrott, däribland: Hälsa, Etik, fair play och ärlighet, Excellens i prestation, Karaktär och utbildning…”

Lästa tillsammans framgår det tydligt av motiveringen och de politiska grunderna varför det görs en skillnad mellan sanktioner som införs när ett missbruksmedel används under tävling (in-competition) och när det används utanför tävling (out-of-competition).

List Expert Advisory Group (LiEAG) drog slutsatsen att det finns övertygande medicinska bevis för att användning av THC utgör en hälsorisk, främst neurologisk, och att det har en betydande inverkan på hälsan hos unga individer – en grupp som är överrepresenterad bland idrottare. Man fann att det finns omfattande historisk litteratur samt en snabbt växande mängd modern forskning som stöder påståendet att cannabisanvändning kan påverka idrottarens hälsa, säkerhet och välbefinnande negativt. På grund av dessa höga tröskelvärden kommer i första hand kroniska, frekventa cannabisanvändare och idrottare som konsumerar höga doser under tävling att upptäckas.

Vägledningsnoteringen redovisar de överväganden som gjorts kring sambandet mellan tidpunkten för cannabisanvändning och de nivåer som krävs för att utlösa en överträdelse under tävling. Den anger: ”Förekomst av karboxy-THC vid en koncentration över beslutgränsen (DL) på 180 ng/mL bör anses sannolikt motsvara användning av cannabis under tävling.”

På grund av dessa höga tröskelvärden kommer i första hand kroniska, frekventa cannabisanvändare och idrottare som konsumerar höga doser under tävling att upptäckas. Därför kommer gränsen [som definieras som efter kl. 23:59 dagen före tävling] i allmänhet inte att påverka friheten för en idrottare som önskar att lagligt konsumera cannabis utanför tävling.”

Man kan därför lätt dra slutsatsen att syftet är att avskräcka från användning under tävling för att skydda hälsa och säkerhet för alla deltagare, inklusive den berörda idrottaren. Det som därför rimligen krävs för de berättigade målen rehabilitering och utbildning å ena sidan och avskräckning och vedergällning å andra sidan skiljer sig åt mellan användning under tävling och utanför tävling.

Svarandens invändning i den muntliga framställningen mot skillnaden mellan sanktioner för bruk under tävling och utanför tävling fokuserade på påståendet att, med hänsyn till tidsgränsen kl. 23.59 som avgör bruk under tävling, skulle THC-nivåerna hos en idrottare som brukat före midnatt vara desamma under tävling (och graden av påverkan densamma) som hos en idrottare som brukat strax efter midnatt. Skillnaden i sanktion för den idrottare som konsumerade cannabis på ”fel” sida av midnatt är oproportionerlig. Huruvida THC-nivåerna i en idrottares system som brukat på ”fel” sida av midnatt i ett enskilt fall är dock desamma som hos en idrottare som brukat på ”rätt” sida av midnatt, är en fråga för bevisföring i det enskilda fallet, om den frågan skulle uppstå.

Svaranden medgav att han använde cannabis på tävlingsmorgonen. Koncentrationen i hans prov var 444 ng/mL. Eventuella problem som kan uppstå till följd av definitionen av ”under tävling” – vilken avser perioden som börjar kl. 23.59 dagen före en tävling och pågår till dess tävlingen och provtagningsprocessen är avslutad – är inte aktuella utifrån de fakta och omständigheter som gäller i Svarandens fall.

Efter en samlad bedömning anser skiljedomaren att det är en rimlig avvägning att låta avstängningsperioden börja den 14 december 2023. Detta beaktar den väsentliga försening som inte kunde tillskrivas idrottaren på grund av jul- och nyårsuppehållet, samtidigt som det innebär återhållsamhet i tillämpningen av retroaktiv start så att antidopingssystemet inte undergrävs. Eftersom svaranden i praktiken varit avstängd från spel sedan den 14 december 2023, kan en avstängningsperiod på två år, som börjar den 14 december 2023 utan avbrott, utdömas.

CANNABIS OCH IDROTTSPRESTATION

Cannabis som prestationsförstärkare i idrott?

En systematisk genomgång gjordes av all litteratur som behandlade ”Cannabis och idrott” fram till november 15, 2018. Sammanlagt fann man 37 studier som uppfyllde uppsatta kvalitetskriterier. Huvudpartens av studierna var amerikanske och gällde elit- eller universitetsidrottare.

I en sammanställning av elva av studierna rapporterade idrottsutövarna (n=46 202) att 23 procent av dem hade använt cannabis åtminstone någon gång under de senaste 12 månaderna. Det påpekades dock att den tillåtna mängden tillåten/otillåten mängd cannabis (THC i urinen: >15 to 150 ng/mL) varierade både för att rapporteras och för att leda till bestraffning, varför metaanalyserna är vanskliga att bedöma.

Två av studierna visade att cannabis påverkade idrottsprestationen negativt medan två inte fann vare sig positiv eller negativ påverkan. Det fanns ingen vetenskaplig studie som visade att cannabis påskyndade läkning efter idrottsskada.

Författarna konkluderade att trots att det finns tämligen mycket litteratur i frågan – och att nästan var fjärde idrottare någon gång under ett år använt cannabis – så är slutsatserna av studien få. Man kan dock säkert säga att det är synnerligen osannolikt att cannabis skulle ha någon positiv effekt på idrottsprestationen, men också att de negativa effekterna på kort sikt är begränsade (däremot kan det finnas långsiktiga och socialmedicinska skäl att bekämpa cannabisanvändning inom idrotten). [3]

Cannabis effekt i idrott i WADA:s särskilda utredning

Enligt WADA bör cannabis förbli en förbjuden substans inom idrotten. Syftet med denna redaktionella artikel är att kort sammanfatta elementen i diskussionen som har lett till fortsatt förbud inom idrotten.

Tillgängligheten av cannabis och dess efterföljande användning, missbruk och förekomst av missbruksstörning ökar globalt samtidigt som potensen hos växten, mätt genom delta-9-tetrahydrocannabinol (delta9-THC), fortsätter att öka genom växtförädling. Det är inte känt i vilken utsträckning toppidrottare regelbundet konsumerar cannabis. Dock antyder en nylig översikt av självrapporter som inkluderade över 46 000 idrottare att andelen idrottare som använder cannabis inte skiljer sig från en åldersmatchad allmän befolkning.

WADA förbjöd cannabis under tävling inom alla idrotter när listan över förbjudna ämnen och metoder först släpptes under Världsantidopningskoden 2004. Sedan dess har WADA uppdaterat cannabinoidkategorin för att inkludera syntetiska cannabinoider, öka rapporteringströsklar och specifikt undanta cannabidiol. Som svar på intressepartiers begäran genomförde WADA:s verkställande kommitté om en översyn av cannabisens status under början av 2020-talet. Ad hoc-kommittéer genomförde en vetenskaplig, etisk och medicinsk granskning av effekterna av cannabis, med fokus på den primära psykoaktiva ingrediensen, delta9-THC, bland de över 100 distinkta cannabinoiderna i cannabisväxten.

För att en substans eller metod ska övervägas för inkludering i listan över förbjudna ämnen enligt Världsantidopningskoden måste två av följande tre lika viktiga kriterier uppfyllas:

  • den förbättrar eller har potential att förbättra idrottsprestanda

  • den utgör en faktisk eller potentiell risk för idrottarens hälsa

  • den strider mot idrottens anda enligt koden.

Under 2022 granskade WADA över 2700 artiklar för den aktuella undersökningen. Inklude-ring av en vetenskaplig studie eller översikt som skulle diskuteras ytterligare underlättades av efterlevnad av vetenskapliga principer, där det var tillämpligt. Detta inkluderade accepterade vetenskapliga metoder som randomisering av försökspersoner till behandlings-grupper, användning av placebokontroller och blindning av både försöksperson och experimentator. Publicering i en peer-reviewed vetenskaplig tidskrift krävdes, och större vikt lades på studier med resultat som oberoende replikerats. Detta möjliggjorde för expert-kommittéerna för listan, etik, idrott, hälsa, medicin och forskning att granska den mest aktuella vetenskapen och ge oberoende åsikter om ämnet.

Perspektiven var blandade när det gällde det första inklusionskriteriet för listan. Inga rigoröst genomförda studier granskades som indikerade någon direkt ergogen effekt av cannabis. Trots detta antydde ett antal rapporter att andra fördelar kan ges genom användning av drogen, såsom minskning av smärta eller ångest förknippad med idrottstävling. Vissa idrottare rapporterar fördelar efter idrottsprestation genom att underlätta återhämtning och minska smärta. Även om det kan finnas fördelar enligt uppfattningen hos vissa idrottare fanns det sammantaget inte vetenskaplig data som stödde prestationsförbättring.

Det fanns mycket större enighet om det andra kriteriet – faktisk eller potentiell risk för idrottarens hälsa. Det finns en omfattande historisk litteratur samt en snabbt växande mängd av samtida litteratur som stöder påståendet att användning av cannabis kan påverka idrottarens hälsa, säkerhet eller välbefinnande negativt. Akut förgiftning kan leda till brister i reaktionstid, temporal uppfattning och finmotorik samt psykiatriska symtom. Inte alla studier detekterade liknande förändringar; resultat kom att variera med dos, administreringsväg, försökspersonernas erfarenhet och använda testmetoder. Kronisk, frekvent användning av cannabis är förknippad med en ökad risk för cannabisanvändningsstörning, samt potentiellt andra långsiktiga förändringar inklusive en ökad risk för utlösning av allvarlig mental sjukdom. Det finns en växande mängd bevis som tyder på att cannabisanvändning kan påverka hjärnans utveckling och anatomi hos ungdomar och unga vuxna, även om konsekvenserna av dessa förändringar ännu inte är fastställda. Potentialen för cannabis-användning att kompromettera idrottarens hälsa och säkerhet kvalificerar tillämpningen av detta kriterium.

Det tredje kriteriet, idrottens anda, betraktas som lika viktigt som de två andra kriterierna. Etikrådet noterade att idrottens anda omfattar ett antal universella värden inom sporten, och fyra aspekter som var särskilt relevanta för diskussionen om cannabis kvarstod på listan inkluderade följande:

  • Excellence in performance: detta kan undermineras genom konsumtion av cannabis under tävlingsperioden.

  • Character and education: förebildsaspekten är inte kompatibel med användning av en substans som fortfarande är olaglig i de flesta delar av världen.

  • Respect for rules and laws: dess användning strider mot lagen i de flesta länder i världen, förutom reglerna för antidopningsorganisationer i vissa fall.

  • Respect for self and other participants: välfärden och säkerheten för andra deltagare kan komprometteras av nedsatt omdöme associerat med närvaron av cannabis hos en idrottare under tävling.

Baserat på alla ovanstående överväganden, som inkluderade synpunkter från etikkommittén och idrottskommittén i WADA, drogs slutsatsen att användning av cannabis uppfyllde kriteriet för att skada idrottens anda.

WADA betonar att förbudet mot cannabis gäller endast under tävling, vilket definieras som efter 23:59 timmar dagen före tävlingen. Den nuvarande beslutströskeln på 180 ng/mL av delta9-THC-COOH i urinen och en avskärning på 150 ng/mL, plus mätfel på 30 ng/mL, tar hänsyn till detta. På grund av dessa höga trösklar kommer främst kroniska, frekventa cannabisanvändare och idrottare som konsumerar höga doser under tävling att upptäckas. Därför kommer regeln generellt sett inte påverka friheten för en idrottare som vill lagligt konsumera cannabis utanför tävling.

Om cannabis är ordinerat av läkare – i Sverige endast efter särskilt tillstånd (licens) – kan man få dispens för cannabisanvändning. Det är dock osannolikt att cannabisanvändning på läkarrecept är förenligt med tävlingsidrott. [4]

THC och idrottsprestation

Växter av släktet Cannabis innehåller över 100 släktespecifika molekyler, kända som fytokannabinoider, där de två mest studerade är delta-9-tetrahydrocannabinol (THC) och cannabidiol (CBD). THC är välkänt för sina psykotropa effekter. Avel och odling av nya cannabisstammar för både rekreationellt och medicinskt bruk har vanligtvis fokuserat på THC, vilket har resulterat i förändringar av cannabinoidförhållandena och ökningar i relativ THC-koncentration över tiden.

Cannabis används omfattande både för rekreation och medicinska ändamål globalt sett. Trots att cannabis vanligtvis används som en rekreationssubstans utanför idrottssamman-hang, tyder indicier på att idrottare som använder cannabis gör det med avsikten att förbättra prestationen (vare sig det är sannolikt eller inte). Faktorer som idrottsbakgrund, individuell kontra lagsportdeltagande, tävlingsnivå, kön och demografisk bakgrund påverkar predispo-sitionen att använda. En nylig metaanalys av 11 studier som representerar över 46 000 idrottare med varierande ålder och förmåga antyder att cirka 23 procent har använt någon form av cannabis det senaste året.

Det finns ett ökande intresse för användningen av cannabis och dess beståndsdelar för idrottslig återhämtning, och i vissa fall även för prestationsförbättring. Den empiriska bevisningen för eller emot användningen av cannabis för att underlätta idrottsprestation förblir dock bristfällig. Trots bevis för långvarig mänsklig konsumtion genom tiderna har vetenskaplig forskning om effekterna av cannabis varit relativt begränsad, främst på grund av utmaningar att undersöka en substans som har en lång global historia av förbud och stram reglering. Dessutom är cannabis fortfarande en olaglig substans i de flesta länder och finns med på World Anti-Doping Agency’s (WADA) lista över förbjudna ämnen.

Trots spekulationer om potentiellt gynnsamma tillämpningar är effekterna av cannabis och dess två mest abundanta beståndsdelar, delta-9-tetrahydrocannabinol (THC) och cannabidiol (CBD), utredda endast mycket begränsat.

Medan undersökningar av hel cannabis och THC generellt sett har visat antingen nollresultat eller negativa effekter på träning i styrke- och aeroba aktiviteter, saknas studier av tillräcklig kvalitet för att slutgiltigt uttala sig om ergogen eller ergolytisk potential hos idrottare. Risken hos cannabis och THC att rubba kardiovaskulär homeostas motiverar ytterligare forskning om mekanismer genom vilka prestation kan påverkas över olika träningsmodaliteter och energikrav.

Det är nu känt att THC utövar olika fysiologiska effekter via det endogena cannabinoid- eller endocannabinoid-systemet. Mer specifikt fungerar THC som en delvis agonist för de påstådda endogena cannabinoidreceptorerna typ 1 (CB1) och 2 (CB2), som är belägna i en mängd centrala och perifera vävnader. CBD, å andra sidan, är fri från psykotropa effekter, och även om det verkar ha begränsad fysiologisk påverkan genom CB1 eller CB2, tros det agera på ett antal andra receptoriska mål och kan modulera effekterna av THC. Med tanke på THC:s och CBD:s unika förmåga att framkalla olika fysiologiska effekter som kan påverka träning eller återhämtning, kombinerat med deras olika status som lagliga eller förbjudna ämnen, finns det ett ökande intresse för vetenskapliga bevis för olika påstådda användnings-områden. Dessutom kan träning i sig själv ha unika interaktioner med det endocannabinoida systemet, vilket kan modulera effekterna av exogena cannabinoider. Det är viktigt att erkänna att cannabis innehåller många andra molekyler som teoretiskt sett kan ha fysiologiska effekter och därigenom påverka mänsklig prestation.

Cannabis konsumeras vanligtvis genom inandning av förbränt växtmaterial, rökning, vilket leder till snabb upptagning och effekter. Cannabinoider kan också konsumeras genom att inta mat som innehåller cannabinoider, vilket ger en fördröjd upptagning (30–60 minuter efter) med toppverkan mellan 1,5 och 3 timmar efter konsumtion. Det bör dock noteras att farmakologin hos THC och CBD kan variera betydligt beroende på olika kontextuella faktorer, vilket leder till ett brett spektrum av biotillgänglighet och elimineringstakt, som granskats på andra håll. Det föreslås att effekterna av konsumtion, särskilt de ångestdämpande egenskaperna och muskelavslappnande effekterna, är en mycket eftertraktad effekt för många idrottare. Isolerad CBD kan också ha ångestdämpande effekter och sägs ha olika andra fördelaktiga effekter såsom förbättringar av sömn, återhämtning efter träning, smärta, ångest, humör och återhämtning efter hjärnskakning. Dessa faktorer representerar motiv för användning bland idrottspopulationer, inklusive professionella idrottare.

Även om åsikter om effektiviteten av cannabis (och dess beståndsdelar) för att påverka idrottsprestation meningsfullt är delade, visar cannabis tydlig potential att störa kardiovaskulära, respiratoriska och kognitiva funktioner. I en era av evidensbaserat beslutsfattande lämnar bristen på studier som explicit undersöker effekterna av hela cannabis, THC och CBD på olika träningseffekter och återhämtningsmål ett betydande vakuum där beslut måste fattas. Särskilt måste beslut om lämplighet av användning inom idrott samtidigt överväga både potentialen att förändra prestationen och risken för ogynnsamma hälsoeffekter, vilket kan inkludera allvarliga kardiovaskulära händelser, bland andra faror, som diskuteras i detalj på andra håll. Bland dessa frågor ingår effekterna som THC kan ha på förändringar i motorisk kontroll eller beslutsfattande, men på många sätt är dessa faktorer begränsade till de psykologiska snarare än psykofysiologiska effekterna på prestation.

Brist på högkvalitativ forskning

Jämfört med empiriska data om andra prestandarelaterade droger och tillskott saknas tydligt bevis angående cannabis- och THC-användning. Trots att datamängden är uppenbart begränsad är det också anmärkningsvärt att den mest relevanta litteraturen publicerades för 35–45 år sedan, med lite framsteg sedan dess. Dessutom finns det viktiga överväganden om studiedesign och insamlingsmetoder som begränsar vår förmåga att meningsfullt extrapolera resultat för att förstå den potentiella effekten av cannabis- och THC-användning på idrottsprestationer idag. Bland dessa faktorer finns: en betydande ökning av den typiska THC-dosen över tiden (ökad mellan sex- och tiofaldigt), utveckling av konsumtionsmetoder och erkännande av att tidpunkten för intag/upptag kan påverka fysiologiska svar, samt en förbättring av vår förmåga att kvantifiera prestation som fysiskt arbetsutbyte. Det föreligger 2023 tio studier som överväger effekterna av cannabis på mänsklig prestation. Fyra är tvärsnittsstudier som karakteriserar fysiska kapaciteter hos långvariga cannabisanvändare jämfört med icke-användande kontroller, och sex innefattar administrering av cannabis eller THC till deltagare före träning. Av dessa experimentella studier utfördes 50 procent på personer med identifierad kranskärlssjukdom eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

Personer som använder cannabis regelbundet

Även på en ytlig nivå finns det ett värde i att förstå om personer som vanligtvis använder cannabis skiljer sig i sin förmåga att utföra träning jämfört med de som inte gör det. Av befintliga data som jämför cannabisanvändare med icke-användare finns inga rapporterade skillnader i aerob kondition (VO_(2max)), blodtryck, muskelstyrka och uthållighetsmått, arbetskapacitet och upplevd ansträngning. Hos fysiskt aktiva cannabisanvändare finns inga skillnader i anaerob kraft eller markörer för stress och inflammation. Det är värt att notera att i alla studier hade deltagarna ombetts avstå från cannabisanvändning i timmar till dagar före testningen i ett försök att undvika övergående fysiologiska effekter från nyligen användning, men detta kanske inte representerar ett normalt fungerande tillstånd för tunga användare och kan förväxlas med potentiella interaktioner med abstinenseffekter, vilket också bör övervägas i studier där cannabis administreras. Möjlig snedvridning (till exempel självselektion att delta) i tvärsnittsstudier måste ändå beaktas. Sammantaget finns för närvarande lite evidens som tyder på att kronisk cannabisanvändning utförd isolerat från träning eller tävling har en stor effekt på något mått av fysisk prestation hos rekreationellt aktiva deltagare.

Sjuka

Träning är ett vanligt användbart verktyg för identifiering och framkallande av tecken och symptom på underliggande hjärt-kärlsjukdom (CVD). Studier som undersöker den kombi-nerade hjärt-kärlbelastningen av träning med cannabisanvändning hos personer med identifierad CVD ger visst inblick i människans förmåga att utföra aerobt arbete, men deras allmänna acceptans som konkret bevis för effekterna av cannabis eller THC på allmän eller högpresterande mänsklig prestation är sannolikt felplacerad. Det är värt att betona att dessa studier aldrig var utformade för att specifikt adressera dessa frågor, och detta faktum verkar ofta förbises i tolknings- och tillämpningssammanhang för idrott.

Den första studien om cannabis och träning utfördes på patienter (n=10) med betydande kranskärlssjukdom (> 75 % förträngning av kranskärlet), där uppkomsten av kärlkramp var ett huvudresultat. Jämförande träningseffekt efter att ha rökt cannabis eller en cigarett-placebo visar båda grupperna en minskning av uthållighetstiden. Effekten var större med cannabisanvändning (48 % mot 9 %), möjligen på grund av en ökning av myokardiell syrekrav (rate-pressure product). Det är värt att notera att enligt det laddningsprotokoll som beskrivs i metoderna kunde deltagarna även under kontrollvillkoret endast prestera 25 W effekt och ≤ 25 procent av testet utfördes vid en ökad arbetsbelastning på 50 W. För jämförelse kan en modern manlig cyklist upprätthålla cirka 500 W under en liknande varaktighet av 120 s mitt i timmar av cykling på varandra följande dagar, vilket understryker absurditeten att använda en population för att förutsäga effekter i den andra. Användningen av cannabis var också ett ny stimuli bland dessa deltagare. Detta arbete bekräftades av samma grupp med liknande sjuka patienter, och en lika låg träningsstimuli och THC-dos (< 15 mg) året efter.

För att undersöka effekterna på andnöd och träningskapacitet gavs patienter med KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) hel cannabis (ångad, inte rökt, 6,4 mg THC) före kardiopulmonär träningstestning. Cannabis rapporterades inte ha någon inverkan på några kardiorespiratoriska svar, varken träningsvaraktighet, och det är värt att notera att träningen varade < 5 min. Viktigt är att denna grupp av patienter hade avancerad KOL och kondition som var cirka 10 procent av vad som skulle förväntas för en frisk (icke-idrottande) kontroll.

Friska försökspersoner

En undersökning – och hittills den endast av studier – på friska deltagare (n=20) utforskade effekterna av cannabis på kardiorespiratoriska svar på träning, fysisk arbetskapacitet och styrka. Efter att ha rökt en måttlig dos THC (18,2 mg) visade deltagarna ingen uppenbar effekt på handgreppsstyrka, men submaximal arbetskapacitet på en cykelergometer minskade. Viktigt är att denna minskning sammanföll med och var oskiljaktig från en ökning av submaximal hjärtfrekvens (HR) i cannabisgruppen. I studier som rapporterar denna forskning som bevis för en ergolytisk effekt av cannabis, förbises det ofta att testet för fysisk prestation, känt som PWC170 – ett vanligt använd test från denna tid, är ett submaximalt test där prestationen uppskattas baserat på arbetsutbytet vid en given hjärtfrekvens (det vill säga fysisk arbetskapacitet vid en hjärtfrekvens på 170). Även om de linjära förhållandena mellan HR och antingen VO₂ eller effektutgång gör detta till ett användbart mått på kapacitet under normala omständigheter, kan detta förhållande inte längre anses vara pålitligt efter tillförsel av ett läkemedel som specifikt ändrar variabeln som kontrolleras. Det bör inte vara förvånande för någon att när submaximal HR konstgjort ökas kommer arbetsutbytet nödvändigtvis vara lägre. Det är värt att notera att det finns exempel på andra definitivt ergogena ämnen, såsom efedrin och koffein, som ökar submaximal HR och förbättrar uthållighetsprestation. Därför är det olämpligt att blanda samman takycardieffekten av cannabisanvändning med en ergolytisk effekt. I en submaximal träningsstudie (40–50 % VO_(2max)) med individer (n=6) vana vid cannabisanvändning fann man inga effekter av cannabisanvändning på blodtryck, ventilation (V̇E) eller V̇O₂ samtidigt som man rapporterades en långvarig takykard HR-respons. Trots att resultaten från detta arbete ofta refereras till beträffande träningsprestationen, drar författarna själva slutsatsen att “… betydelsen av deras observation inte är fastställd”. Intressant är att alla försökspersoner kunde skilja placebon från den låga dosen (7,5 mg) THC-tillståndet under träningen, vilket lämnar möjligheten att psykologiska faktorer kan modifiera träningsbeteenden. Detta är en viktig övervägande för framtida forskning som undersöker psykofysiologiska effekter av cannabis i en mer riktad prestationsmiljö.

Den sista och mest specifika prestationsstudien hittills är den enda studien som undersöker friska deltagare som tränar till maximal kapacitet. I detta arbete fick deltagarna (n=12) utföra progressivt mer utmanande arbetsbelastningar (16,4 W per minut) tills de inte orkade längre både under kontrollförhållanden och efter att ha konsumerat cannabis (1,7 % THC) doserat till 7 mg torkad cannabis per kg kroppsvikt. Vid maximal träning hittades inga skillnader i HR, V̇E, V̇O₂ eller mängden utandad koldioxid (V̇CO₂); vilket tyder på att trots den submaximala takykardiska responsen var fysiologiska svar vid maximala arbetsbelastningar inte olika efter cannabisanvändning. Undersökning av submaximalt till maximalt arbete visar tydligt en avtagande skillnad mellan placebogruppen och cannabisgruppen när träningsintensiteten ökar. Vid arbetsbelastningar över 80 procent av maximal ansträngning fanns inga skillnader, vilket ifrågasätter innebörden av tidigare submaximalt arbete för att modellera effekter av prestation, särskilt eftersom V̇O_(2max) inte påverkas. Det fanns en signifikant skillnad i träningsvaraktighe, med cannabisexponering som minskade tiden till utmattning. Även om data verkligen stöder detta fynd, visar undersökning av träningsprovokollen att denna skillnad (16,1 ± 4 vs 15,1 ± 3 min) representerar en genomsnittlig skillnad på en enda minut och 100 kpm/min eller cirka 16 W. Eftersom detta verkligen är den enda undersökningen av utmattande prestation hos friska deltagare, indikerar metodologisk oklarhet och diskutabel praktisk validitet av resultaten att ytterligare arbete är motiverat.

Kardiorespiratorisk påverkan

Även om de genuina effekterna av cannabis på idrottsprestation är begränsade av en ofullständig evidensbas med låg validitet för idrottare, erbjuder de fysiologiska effekterna av cannabis och THC viktig insikt i störningar av kardiorespiratorisk homeostas genom vilka cannabis kan interagera med prestation. Studier från dessa områden har generellt betraktats separat utan någon omfattande integration. Eftersom träning tydligt kräver en samordnad och integrerad respons från flera fysiologiska system är detta en märkbar brist.

Studier som administrerar cannabis och isolerat THC till friska individer har avslöjat en bred skala av kardiovaskulära effekter, inklusive: förändringar i hjärtfrekvens, hjärtfunktion, blodtryck, ortostatisk hypotension, andningskänslighet för koldioxid och blodflöde i extremiteter.

Övergående sinustakykardi är en vanligt rapporterad dosberoende effekt av cannabis- och THC-konsumtion. Denna effekt ses också under submaximal träning, vilket resulterar i en högre rate-pressure product vid en given träningsintensitet, vilket tyder på ökad myokardiell syrekrav. När cannabis röks kan detta förhöjda myokardiella syrekrav som är förknippat med cannabisanvändning förvärras av reducerad syretillförsel till följd av den inandade kolmonoxiden som finns i cannabisrök. Störningen av förhållandet mellan myokardiell syretillförsel och efterfrågan förklarar sannolikt varför myokardiell ischemi utlöses av cannabisrökning hos patienter med kranskärlssjukdom. Det är värt att notera att detta fenomen kanske inte är unikt för cannabisrökning, eftersom placebo och traditionell cigarett-rökning i dessa samma studier inducerade en dämpad, men fortfarande betydande, minskning i tid till kärlkramp jämfört med cannabis, sannolikt på grund av att all rökning involverar inandning av kolmonoxid och kolväten men producerar inte den cannabis-specifika takykardieffekten. [5]

Ätbar marijuanas effekt mätt med cykelergometer

Det finns ett omfattande offentligt och vetenskapligt intresse för påverkan av cannabis och den psykoaktiva cannabinoiden delta-9-tetrahydrocannabinol (THC), på tränings-prestanda.  Syftet med den aktuella studien var undersöka hypotesen att intag av ätbar marijuana, före träning, skulle ha ogynnsamma effekter på det fysiologiska svaret på träning och på träningsprestanda. 

Sjutton friska vuxna manliga och kvinnliga vanemotionärer, som var regelbundna användare av cannabisprodukter, screenades för deltagande i studien. Tio inkluderades och data från 9 (8 män, 1 kvinna, i åldern 25 ± 3 år, med maximal syreupptagningsförmåga på 57 ± 12 mL/kg/min inkluderas). Deltagandet omfattade två träningspass, var och en föregås av självadministration och intag av antingen ätbar marijuana (innehållande 10 mg THC) eller placebo. Kardio-respiratoriska svar (via indirekt kalorimetri) på stationär cykelergometer (8 min vid 50, 100 och 150 W) registrerades innan ett 20-minuters funktionell tröskeleffekttest (FTP 20) och ett sprinttest med maximal ansträngning tills frivillig trötthet. 

Ätbar marijuana ökade koncentrationen av cirkulerande THC- och THC-metaboliter och framkallade sensationer av berusning och förändrat psykoaktivt tillstånd. Kardio-respiratoriska svar på iscensatt cykelergometerträning var normala och påverkades inte av ätbar marijuana. Jämfört med placebo påverkade inte ätbar marijuana FTP 20 (Placebo 253 ± 75 vs THC 251 ± 72 W) eller toppeffekt under sprinttestet (Placebo: 710 ± 201 vs THC 732 ± 136 W). 

Man drog slutsatsen att 10 mg THC, när det intogs före träning av vanliga motionärer och vanliga användare av cannabis, hade liten effekt på det fysiologiska svaret på standardiserad cykelergometerträning och var varken ergogent eller ergolytiskt. [6]

BIVERKNINGAR

Stanzolol kombinerat med cannabis – en experimentell studie

Stanozolol är den anabola steroid som missbrukats mest de senaste åren och har rapporterats användas tillsammans med cannabis. Den aktuella studien syftade till att utvärdera de biokemiska och histopatologiska förändringar relaterade till de hypertrofiska effekterna av stanozolol och/eller cannabis, antingen i samband med träning eller i stillasittande tillstånd.

Vuxna manliga Wistar-albino-råttor fick antingen stanozolol (5 mg/kg, s.c), cannabis (10 mg/kg, i.p.), eller en kombination av båda en gång dagligen under två månader. Ett simningsprotokoll användes som träningsmodell. Relativ hjärtvikt, biomarkörer för oxidativ stress, och hjärtvävnadens fibrotiska markörer utvärderades. Morfometrisk analys av vänster kammare och kollagenkvantifiering utfördes.

Den kombinerade behandlingen visade allvarliga skadliga effekter på hjärtvävnaderna. Den ökade signifikant hjärtvävnadens fibrotiska markörer (Massons trichromfärgning, hjärt-COL3 och VEGF-A), sänkte nivåerna av glutation i hjärtat och höjde dramatiskt den oxidativa stressen (ökade malondialdehyd och 8-OHDG.

Träning mildrade inte de observerade effekterna. Missbruk av cannabis och stanozolol resulterade i mer hypertrofiska konsekvenser för hjärtat än någon av drogerna ensamt, vilket till stor del kunde tillskrivas oxidativ stress, fibrotiska indikatorer i hjärtvävnaden, histologiska förändringar och morfometriska förändringar. [7]

CANNABISOLJA (CBD)

Cannabisolja ur WADA:s synvinkel

Cannabisplantan innehåller en mångfald av kemiska föreningar, inklusive olika fytokanna-binoider. Det har rapporterats att denna ettåriga ört innehåller cirka 144 olika fytokanna-binoider. Bland dessa är de mest kända delta9‐tetrahydrocannabinol (delta9‐THC) och cannabidiol (CBD), där den förstnämnda är mest känd för sina psykotropa och berusande effekter. Däremot har CBD inga kända berusande effekter eller potential för missbruk ur ett psykoaktivt perspektiv.

Sedan CBD togs bort från WADA:s lista över förbjudna substanser 2018, har användningen av cannabisrelaterade tillskott ökat avsevärt. Exempelvis har det rapporterats att 26 procent av professionella rugbyspelare har konsumerat CBD, där 80 procent av dessa uppger förbättrad återhämtning som det främsta motivet för konsumtionen. Enligt WADA är alla cannabinoider (förutom CBD) förbjudna i tävlingar. Intressant nog rapporteras delta9‐THC som ett ogynnsamt analytiskt fynd (AAF, ”positivt dopingprov”) när nivåerna av dess metaboliter överstiger ett urintröskelvärde på ≥150 ng/mL, medan inga sådana tröskelvärden finns för andra cannabinoider. Många CBD-tillskott (särskilt bredspektrumprodukter) som kan köpas i butik har rapporterats innehålla mängder av andra förbjudna cannabinoider, vilket utgör ett betydande problem ur ett antidopningsperspektiv kan vara nödvändig för att ett tillskott ska ge några av de föreslagna fördelaktiga effekterna av cannabinoider. [8]

Skillnaderna på THC och CBD (delar i cannabis) för idrottsprestationen

I en kanadensisk-engelsk genomgång publicerad september 2021 jämfördes de potentiella idrottsrelaterade effekterna av de viktigaste substanserna i cannabis: delta-9-tetrahydro-cannabinol (THC) och cannabidiol (CBD).

Genomgången utmynnar i slutsatsen att vare sig cannabis eller THC har visats ha någon prestationshöjande eller prestationsförsvagande effekter på kort sikt avseende styrka eller aerob förmåga.

Det som behöver studeras ytterligare – enligt författarna – är möjligheten att THC stör hjärt-kärlfunktionen och energiomsättningen.

Enligt författarna finns det däremot indicier att CBD positivt kan påverka sömnkvaliteten, smärta och tillfrisknandet efter milda hjärnskakningar. Dessa effekter är dock aldrig undersökta ur ett idrottsperspektiv utan endast avseende friska, unga personer i allmänhet.

Det finns dock hittills endast data som talar för att man skall avråda idrottsutövare att använda cannabis innehållande THC och inte tillräckligt med data för att tillråda bruk av CBD.

Cannabidiol ökar inte prestationsförmågan

Cannabidiol (CBD) är en icke-berusande fytokannabinoid som föreslagits ha antiinflam-matoriska och smärtlindrande egenskaper. Med tanke på att smärtupplevelser kan begränsa träningsprestationen var syftet med denna studie att undersöka om 3 veckors dagligt tillskott av CBD (150 mg per dag) kunde förbättra prestationen i ett 10-minuters prestationstest på en

I en randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad studie genomförde 22 friska deltagare (n=11 män och n=11 kvinnor) två 10-minuters prestationstest på en WattBike-cykelergometer, med en 3-veckors tillskottsperiod mellan testerna. Tillskottet bestod antingen av 150 mg CBD per dag eller 150 mg av en visuellt identisk placebo (PLA). Under testerna registrerades skattad ansträngning (RPE 6–20), hjärtfrekvens (HR) och blodlaktat (BLa) varannan minut. Medeleffekt (W) mättes också kontinuerligt under hela övningen vid varje tidsintervall.

Alla data analyserades med tvåvägs-ANOVA. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan CBD- och PLA-grupperna för medeleffekt (W) under det 10 minuter långa prestationstestet. Det fanns inte heller några signifikanta skillnader i några av de fysiologiska eller upplevda parametrarna (HR, BLa och RPE) mellan de två förhållandena.

Tre veckors tillskott av ett bredspektrum-CBD-tillskott förbättrade inte prestationen genom någon förändring i RPE under ett 10-minuters tidsförsök på en cykelergometer. Därmed stödjer inte denna studie påståendet att bredspektrum-CBD-tillskott kan vara prestationshöjande i denna träningsform. [9]

Cannabidol som prestationsförstärkare?

Inom idrotten är cannabis förbjudet av WADA sedan 2004, om än med annan inriktning sedan 2021 (som en del i missbruk snarare än som prestationsförstärkare). De studier som gjorts avseende cannabis och prestationsförmåga har vanligen gällt den vanligaste missbruksdrogen, THC (delta9-tetrahydrocannabinol).

Cannabidiol (CBD) är en av åtminstone 120 cannabinoider som identifierats i cannabis. Den kan utgöra upp till 40 procent av extraktet från plantan. I Sverige finns sedan september 2019 ett registrerat läkemedel som innehåller CBD som aktiv substans under namnet Epidyolex. Försök i USA har gett positiva resultat som antiepileptika. Cannabidiol kan också ha antipsykotiska och antidepressiva egenskaper, möjligen med färre biverkningar än dagens preparat. I Sverige har användningen av CBD-relaterade produkter i form av oljor, tabletter och salvor ökat sedan 2019 då domen i högsta domstolen fastställde att CBD anses lagligt såvida THC halten i produkten ligger på under 0,2 procent. Däremot får man enligt uppgift inte sälja CBD produkter i Sverige då de enligt läkemedelsverket måste utvärderas och godkännas för att få säljas i Sverige.

Cannabidiol (CBD) har på senare år presenterats som ett “ofarligt” alternativ till cannabis i idrottssammanhang. Trots att CBD endast får säljas som läkemedel i Sverige är det inte dopingklassat av WADA – situationen är antidopingpraxis blir därför komplex.

I den här aktuella artikeln finns det således data som talar för att CBD kan ha en antiinflammatorisk effekt och att oljan kan påverka psyket på ett positivt sätt (lugnande). Det finns dock år 2020 inga vetenskapliga studier på idrottsutövare som talar för att CBD skulle kunna ha någon positiv effekt på prestationsförmågan.

Ur idrottsutövarnas synpunkt bör det observeras att det är en hög risk att CBD tillverkats på ett sådant sätt att det fortfarande innehåller THC i förbjudna doser – oavsett vad som står på förpackningen. [10]

Potentiell effekt av cannabidiol på musklerna efter intensive träning

Eftersom det gjorts mycket reklam för att den icke-förbjudna oljan i cannabis – cannabidiol, CBD – som dock ofta förekommer i otillräckligt renad form tillsammans med dopingklassat THC, undersökte man i Tyskland effekten av CBD på muskelfunktionen hos idrottsutövare.

Studien slutfördes av 16 idrottsmän (fem hade då utgått av olika skäl) och före och efter one-repetition maximum in the back squat (1RM BS) och countermovement jump (CMJ) togs blodprover för kreatinkinas (CK) och myoglobin.

För alla grupperna var både CK och myoglobinhalterna förhöjda vid 24, 48 och 72 timmar jämfört med utgångsvärden.

Avseende 1RM BS påvisades en signifikant minskning av blodparametrarna efter 24 timmar (p < 0,01) men inte efter 48 och 72 timmar för de som fått CBD jämfört med de som inte fått. Avseende CMJ påvisades inga signifikant skillnader.

Författarna fastslog att man inte kan utesluta effekter av cannabisolja på musklerna efter hård excentrisks träning, men att om skillnader trots allt finns förefaller de vara mycket små. [11]

Odeklarerat THC vanligt i cannabisolja

Cannabis tillhör fortfarande de dopingklassade substanserna på WADAs lista, trots att det är tillåtet i vissa länder och att cannabisolja (CBD) är tillåtet i flertalet länder. Nu undersöktes risken för att det finns cannabis (delta⁹-tetrahydrocannabinol (THC) som tillblandning till CBD i 80 kommersiellt tillgängliga produkter.

Man undersökte kommersiellt tillgängliga hamp-preparat från Kentucky med omnejd. THC bestämdes med en metod baserad på liquid-chromatography tandem mass-spectrometry (LC-MS/MS).

I 52 av proven påvisades delta⁹-THC i koncentrationer mellan 0.008 mg/mL och 2.071 mg/mL. Tjugoen av produkterna, det vill säga en fjärdedel, hade i iinnehållsförteckningen noteringen “THC-Free”, och fem av dem hade THC-värden på mellan 0.015 mg/mL och 0.656 mg/mL.

Författarna drar slutsatsen är det är vanligt att de cannabisoljepreparat som säljs som THC-fria trots allt innehåller THC. Även om det rör sig om små mängder kan dessa påverka exempelvis dopingtester. [12]

Cannabisolja (CBD) och idrott

Även om hela cannabis vanligtvis används över hela världen både för rekreation och medicinska ändamål [9], förblir den i många länder en olaglig drog, och från en idrottslig synvinkel är den för närvarande förbjuden (under tävling) av WADA. Dock togs en av de viktigaste fytokannabinoiderna inom cannabis, CBD, specifikt bort från WADAs förbjudna lista 2018, och som en följd av detta har intresset för det inom idrotten växt kraftigt.

Intresset för CBD drivs också till stor del av det faktum att L-isomeren av CBD som härstammar från cannabisväxter inte har psykotropa egenskaper, även om vissa syntetiska analoger kan ha det. De individuella fytokannabinoidderivaten från cannabisväxten möter skiftande restriktioner från vissa idrottsliga styrande organ och WADA. Av alla fytokannabinoidderivat är det enda beståndsdelen som är helt laglig ur ett WADA-perspektiv CBD. Alla andra fytokannabinoidderivat är förbjudna per se, förutom THC som betraktas som en tröskelsubstans, vilket innebär att endast koncentrationer > 150 ng/mL i urin leder till en överträdelse av antidopningsreglerna. Det är också viktigt att betona att den lagstiftande regleringen av CBD i sig är något komplex och det är därför avgörande att idrottare är medvetna om det specifika landet, och i fallet med exempelvis USA, delstatens specifika lagstiftning innan man överväger möjligheten att använda CBD inom idrotten. Trots denna brist på klarhet kring den exakta legaliteten för handel och konsumtion av CBD har användningen av tillskott i idrottspopulationer ökat på grund av dess påstådda effekter på idrottsprestation och återhämtning.

Sömn och ångest

God sömn anses allmänt vara en integrerad del av återhämtningsprocessen hos idrottare. Professionella idrottare har tidigare rapporterat suboptimal mängd och kvalitet av sömn. Störningar i sömnen kan faktiskt vara en följd av flera mekanismer, inklusive kosttillskott före match, tidpunkten för tävlingen, konsekvenserna av långväga resor, och ångest kopplad till tävling. Det är därför förståeligt att idrottare använder produkter som CBD med syftet att förbättra sömneffektiviteten och erbjuda ångestlindrande egenskaper, trots att den tillgängliga evidensen är begränsad till klinisk forskning snarare än inom grupper av elitidrottare. Veten-skapligt belagda positiva effekter av CBD på sömn begränsas främst till sjuka populationer, såsom personer med Parkinsons sjukdom och posttraumatiska stressstörningar, där randomiserade kontrollerade studier på människor är något begränsade.

Det har dock rapporterat att CBD-tillskott (160 mg) signifikant ökade sömntiden hos personer som rapporterade svårigheter både med insomnandet och sömnkvaliteten; dock begränsades slutsatserna till upplevda och subjektiva mått snarare än objektiva polysomnografidata. Senare gjord forskning visade inga signifikanta effekter av CBD (300 mg) vare sig på subjektiv sömnkvalitet eller objektiva polysomnografimått, även om det är viktigt att notera att den senare använde en högre dos CBD och deltagarna var friska och upplevde ingen rapporterad sömndisturbans. Därför krävs välutformade randomiserade kontrollerade studier i idrottspopulationer för att fastställa exakt under vilka omständigheter, om överhuvudtaget, CBD kan ge denna sömnförbättrande effekt (och därigenom främja återhämtningen).

Smärta, inflammation och muskelfunktion

Skadorna på musklerna som uppstår genom träning är ett väl etablerat fenomen efter idrottsaktivitet. Under tävlingsperioder med täta schema och särskilt påfrestande träningspass regleras smärta och hantering av återhämtning ibland genom icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAIDs) och, i vissa fall, opiater. NSAIDs har dock potential att orsaka ogynn-samma hälsoeffekter. Det är därför inte förvånande att i en nylig studie av elitspelare i rugby hade 26 procent av spelarna tidigare experimenterat med eller använde för närvarande CBD-tillskott, vilket har visats ha milda till måttliga biverkningsprofiler hos människor. Emellertid kan CBD:s metabolism genom enzymerna CYP3A4 och CYP219 potentiellt öka läkemedels-interaktioner med andra föreningar som metaboliseras av samma enzymer, vilket i sin tur ökar de potentiella biverkningsprofilerna. I denna studie angav cirka 80 procent av rugbyspelarna smärtahantering som sitt huvudsakliga motiv för att experimentera med CBD. Denna höga användningsfrekvens förekom trots bristen på vetenskapligt stöd för effektiviteten av tillskottet och riskerna för potentiella överträdelser av antidopningsreglerna. Intressant nog, trots det höga antalet rugbyspelare som använder CBD för smärtreglering, rapporterade endast 14 procent av rugbyspelarna någon positiv effekt. Dessa fynd kan vara ett resultat av skillnader i de rapporterade doserna som intas av idrottare, särskilt eftersom högre doser kan krävas för att ge antiinflammatorisk effekt hos människor. Låga visavi höga doser av CBD (10 vs 500 mg/dag) har visat olika resultat när det gäller smärtlindring (icke-signifikant vs signifikant) hos patienter med höga nivåer av inflammation i mag-tarmkanalen, där högre doser, trots att de signifikant lindrar smärta, också leder till problem inom mag-tarmkanalen eller centrala nervsystemet. Det är värt att notera att populationen i denna studie redan hade mag-tarmproblem, vilket delvis kan förklara dessa ökade biverkningar

Trots den omfattande inkluderingen av styrketräning bland högpresterande idrottare är studier som undersöker effekterna av CBD-tillskott vid resistensövningar begränsade. Hittills finns endast två preliminära studier tillgängliga med varierande forskningsdesign och tvetydiga resultat. Till exempel visade 150 mg oral CBD per dag (2 x 75 mg doser omedelbart efter samt 24 och 48 timmar efter ett muskelskadeprotokoll) inga gynnsamma effekter vare sig på muskelfunktion eller upplevd ömhet hos otränade män (n=13). De enda andra tillgängliga uppgifterna om CBD och muskelömhet i en idrottslig kontext begränsas till ett enda abstrakt från en konferens. Denna studie utvärderade muskelskada (via kreatinkinasm, CK) efter en enda omgång av resistensövning och föreslog att CBD-tillskott (60 mg/dag) dämpade de akuta ökningarna av CK. Dock fanns det, tillsammans med den föreslagna minskningen av muskelskada, också minskningar i styrka inom 24 timmar efter tillskottet. Det är viktigt att tänka på att ingen av dessa studier utvärderade blod- eller urinkoncentrationer av cannabinoider, och de tvetydiga resultaten kan vara relaterade till effektiviteten av tillskottprotokollen med stora skillnader i den faktiska dosen av CBD, antalet dagar som tillskottades och administrations-vägen. Sammantaget kan bevisen hittills om effekterna av CBD på muskelfunktion efter skadande träning bäst beskrivas som “i sin linda”, och det är därför inte möjligt att dra någon form av slutsats om effektiviteten av CBD för muskelåterhämtning. Ytterligare forskning krävs nu, inklusive farmakokinetiska data, mätningar av blodcannabinoider och dos-respons-data för att fullständigt undersöka om CBD kan dämpa muskelskada och/eller förbättra återhämtningen efter träning.

Kvarstående frågor

Som en följd av den komplicerade lagstiftningsstatusen för CBD är forskning in vivo mindre vanligt förekommande jämfört med andra ergogena tillskott som regelbundet konsumeras av idrottare. Medan många CBD-produkter som är tillgängliga för köp utan recept hävdar att de har försumbar eller till och med 0 procent THC, är dessa påståenden ibland obefogade, och en ny studie antyder att endast 3 av 25 utvalda CBD-produkter låg inom ± 20 procent av påståendena på deras respektive förpackningar. Dessutom innehåller många CBD-produkter som är THC-fria fortfarande andra cannabinoider, vilka är förbjudna enligt WADA, och upptäckt kan leda till positiva dopingprov. Eftersom THC kan lagras i fettvävnad, kan blod- och urinmetaboliter toppa efter specifika perioder av lipolys-inducerande träning eller fasta. När idrottare överväger CBD-produkter bör de också säkerställa att L-isomeren är den molekyl som ingår och vara medvetna om eventuell närvaro av andra CBD-analoger som kan ha psykotropa egenskaper som kanske inte önskas.

Det är också viktigt att tänka på att där CBD har föreslagits som den grundläggande orsaken till betydande resultat kan det faktiskt finnas en ”entourage-effekt” eftersom andra canna-binoider kan vara närvarande. Från ett säkerhetsperspektiv, trots att det sägs ha en rimligt låg profil för biverkningar, verkar det finnas betydande interaktioner med läkemedelsmetabolism, eftersom CBD metaboliseras av CYP450-isoformerna 2C19 och 3A4. Cirka 60 procent av kliniskt föreskrivna läkemedel metaboliseras av CYP3A4 och som en konsekvens finns det förslag på att CBD kan öka biverkningsprofilen av vanliga läkemedel som clobazam, som används för att behandla epilepsi. Framtida forskning bör därför undersöka effektiviteten av CBD i dess terapeutiska roll inom smärthantering och återhämtning, idrottsrelaterade ångestlindrande och sömnfrämjande effekter samt undersöka läkemedelsinteraktioner och biverkningsprofiler av CBD-tillskott. [13]

Cannabisolja enligt Läkemedelsverket 2024

Cannabidiol (CBD) är ett ämne som utvinns från hampa och ämnet finns i två godkända läkemedel i Sverige. Det spekuleras flitigt i diskussionsforum på internet och ibland av företag som säljer CBD om vilka medicinska effekter substansen har. Medicinsk forskning pågår, men CBD har hittills bara visat sig vara effektivt för vissa specifika tillstånd-

Läkemedelsverket har vid flera tillfällen beslutat att produkter med CBD som ska tas via munnen eller som ska inhaleras är läkemedel.

En produkt är ett läkemedel om:

  • den har medicinska effekter på kroppen, eller

  • produkten säljs med påståenden om att den ska användas för att förebygga eller behandla en sjukdom eller ska användas mot symtom på sjukdom. Om det för kunden framstår som att produkten är till för att behandla sjukdomar kan det också innebära att produkten är ett läkemedel.

CBD är ett ämne som är känt för att behandla vissa sjukdomstillstånd, och det finns i vissa kretsar en uppfattning om att CBD även har andra medicinska egenskaper. Det kan därför räcka att framhäva detta innehåll för att produkten ska vara ett läkemedel enligt den andra delen av definitionen ovan.

Om produkten är ett läkemedel så måste den godkännas innan den får säljas. Det finns i nuläget två läkemedel med CBD godkända för försäljning i Sverige; Epidyolex som innehåller enbart CBD och Sativex som innehåller både CBD och THC.

Läkemedelsverket har i flera fall förbjudit företag att sälja CBD‍-‍oljor som inte var godkända.

Bestämmelser för CBD i livsmedel, inklusive kosttillskott

Om en produkt ska förtäras och inte är ett läkemedel är den ett livsmedel. Information om reglerna för cannabidiol i livsmedel finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Om cannabidiol (CBD) och dess effekter

Mycket forskning pågår kring CBD och dess medicinska effekter och det har publicerats ett stort antal vetenskapliga artiklar om substansen. Hur studier ska utformas, hur resultat ska presenteras och vilka slutsatser som kan göras är en vetenskap i sig och alla studier håller inte måttet. Det är viktigt att förstå vad en studie faktiskt mäter och hur resultaten ska tolkas. Resultaten i en studie kan senare motbevisas i en annan studie. Ofta hänvisar CBD‍-‍före-språkare till patientberättelser, vilka är ännu svårare att dra generella slutsatser från.

Om ett företag vill sälja en produkt mot en sjukdom kräver därför lagen att en myndighet ska utvärdera studierna innan produkten får säljas. Läkemedelsmyndigheter kan då närmare granska underlaget för att kunna bedöma vilka effekter substansen i sig har och vad som är naturligt tillfrisknande, placeboeffekt, eller rentav forskningsfusk. Om den samlade bilden visar att läkemedlet har effekt och är tillräckligt säkert kan det bli godkänt.

I sin granskning av cannabidiol har myndigheterna hittills enbart funnit bevis för att ämnet kan vara effektivt som tilläggsbehandling mot vissa former av epilepsi, och som en av två aktiva substanser i ett läkemedel mot muskelspasmer vid multipel skleros. Dessa läkemedel är receptbelagda.

Användning

Läkemedelsverket avråder från att använda CBD för att självmedicinera mot sjukdomar. Om du har ett medicinskt behov av CBD, kontakta sjukvården för samtal om möjliga behandlingar.

Resa in i Sverige med CBD från utlandet

Du får föra in läkemedel i Sverige om de är till dig själv och du behöver dem av medicinska skäl. Det måste du kunna visa. Det finns regler för hur mycket du får föra in.

CBD-olja med THC‍-‍innehåll är narkotika

Cannabis är narkotika med undantag för så kallad industrihampa. Undantaget är begränsat till vissa sorter som har en THC‍-‍halt under 0,2 procent. Odlingarna måste ha ansökt om så kallat gårdsstöd hos Jordbruksverket.

CBD-olja, eller “hampa‍-‍olja” framställs ofta av industrihampa, och oljan innehåller då vanligtvis även THC.

Högsta domstolen har i mål B 177‍-‍19 dömt att undantaget för industrihampa inte gäller för beredningar. CBD‍-‍oljor som också innehåller THC är därför narkotika, och innehav eller försäljning av sådana oljor kan då vara olaglig.

Daglig användning av cannabidiol ger detekterbar cannabismägd i urin

Cannabidiol (CBD), en cannabinoid som inte ger berusning, används av idrottare i tron att CBD förbättrar återhämtning och hantera andra tillstånd (t.ex. dålig sömn, ångest). Även om CBD inte är förbjudet av World Anti-Doping Agency (WADA), är andra cannabinoider som finns i ”bredspektrum”-CBD-produkter (till exmpel cannabigerol (CBG), cannabidivarin (CBDV)) fortfarande förbjudna.

Denna studie syftade till att undersöka om 10 veckors användning av en bredspektrum-CBD-produkt (150 mg/dag, innehållande spårkoncentrationer av CBG) kunde leda till detekterbara koncentrationer av förbjudna cannabinoider i urin och plasma. Man undersökte även effekten av måttligt intensiv träning.

Trettiosex friska individer (47 % män) administrerade själva antingen en bredspektrum-CBD-produkt (n=31; CBD) eller en visuellt identisk placebo (n=5; PLA) under 10 veckor. Efter 10 veckor genomförde deltagarna ett fastande, 90 minuter långt träningspass med måttlig intensitet (55 % VO_(2peak)). Blod- och urinprover samlades in vid baseline (före tillskott) samt före och efter träning.

Inga cannabinoider eller metaboliter detekterades vid baseline i vare sig PLA- eller CBD-gruppen. Efter 10 veckors tillskott påvisades urinhalter av CBD och dess metaboliter (6-OH-CBD, 7-COOH-CBD, 7-OH-CBD). Signifikanta mängder CBG och CBDV detekterades också i 42 procent respektive 68 procent av proverna före träning. Urinhalterna av 6-OH-CBD (P = 0,006), 7-OH-CBD (P = 0,009), CBD, CBG och CBDV ökade dessutom från före till efter träning. CBG och CBDV detekterades i 74 respektive 84 procent av proverna efter träning. Koncentrationer av delta9-THC eller dess metaboliter (11-OH-THC, 11-COOH-THC) påvisades inte vid något tillfälle.

Författarna drog slutsatsen att daglig användning av ett bredspektrum-CBD-tillskott resulterade i detekterbara urinhalter av WADA-förbjudna cannabinoider. Träning verkade öka koncentrationerna av dessa cannabinoider. Därför bör idrottare undvika att konsumera bredspektrum-CBD-produkter, med tanke på de potentiella antidopningsriskerna. [14]

Bruk av cannabidiol bland elitidrottare i Kanada

Cannabidiol (CBD) är en av över 100 cannabinoider som utvinns ur cannabisplantan. CBD verkar inte ge upphov till kognitiv funktionsnedsättning och förefaller generellt vara säkert och väl tolererat hos människa. Ett brett utbud av CBD-innehållande livsmedel, kosttillskott och kosmetiska produkter finns tillgängliga via internet och receptfritt världen över. CBD rapporteras ha antioxidativa, antiinflammatoriska, smärtstillande och neuroprotektiva egenskaper, vilka kan vara relevanta för både kliniska tillämpningar och idrottsliga sammanhang. Dock har rapporternas resultat ifrågasatts.

Även om WADA tog bort CBD från sin förbudslista år 2018, är det fortfarande oklart huruvida CBD-produkter som ordineras till eller marknadsförs mot idrottare är tillräckligt kontrollerade avseende förekomst av andra cannabinoider som är förbjudna av WADA, särskilt tetrahydrocannabinol (THC). Användning av CBD-innehållande livsmedel, kosttillskott och/eller kosmetiska produkter kan därför innebära en risk för positiva dopningsprov enligt gällande antidopningsregler.

Trots detta ökar självrapporterad användning och missbruk av cannabis bland amerikanska universitets- och professionella idrottare. Vidare rapporterade en enkätstudie från Stor-britannien om CBD-användning bland 517 manliga professionella rugbyspelare en prevalens på 26 procent, där användningen främst var självinitierad och syftade till smärtlindring, minskad ångest och stress samt förbättrad sömn. Det saknas dock i nuläget information om CBD-användning bland kanadensiska elitidrottare inom olympiska och paralympiska idrottsprogram.

Det primära syftet med denna studie var att kartlägga användningen av CBD bland elitidrott-are i Kanada, deras motiv för användning samt upplevda effekter. De sekundära syftena var att identifiera informationskällor som påverkar användningen av CBD, beskriva hur idrottare använder CBD och undersöka hinder eller avskräckande faktorer för användning.

Man gjorde således en tvärsnittlig deskriptiv enkätstudie genom att kanadensiska elitidrottare besvarade en anonym webbaserad enkät om CBD-användning under perioden oktober 2021 till juni 2023.

Totalt 80 idrottare deltog i studien. Av dessa hade 38 procent (n=30) använt CBD, varav 30 procent (n=9) av CBD-användarna uppgav pågående eller aktuell användning. CBD-användare instämde eller instämde starkt i att CBD är säkert (96 %), förbättrar sömn (93 %) och avslappning (90 %) samt minskar träningsrelaterad smärta (77 %). Vänner (26 %) och internet (24 %) var de vanligaste förstahandskällorna till information om CBD. Orala tinkturer och oljor var den mest använda formen av CBD (31 %). Den vanligaste orsaken till att aldrig ha använt eller att ha slutat använda CBD var oro för att bryta mot antidopningsreglerna (28 %).

Mot bakgrund av de självrapporterade fördelarna med CBD bland kanadensiska elitidrottare, i kombination med farhågor om oavsiktliga antidopningsöverträdelser, bör kliniker och medicinsk personal som arbetar med denna grupp tillhandahålla evidensbaserad vägledning om CBD-användning. Detta kan stödja välinformerade beslut, minska riskerna och optimera idrottarnas säkerhet. [15]

Dagligt intag av cannabidiol ger detekterbara halter av cannabis i urin

Cannabidiol (CBD), en icke-berusande fytocannabinoid, används av idrottare för att främja återhämtning och hantera andra tillstånd, som sömnsvårigheter och ångest. Även om CBD inte är förbjudet av WADA är andra cannabinoider som förekommer i bredspektrumprodukter med CBD (exempelvis cannabigerol (CBG) och cannabidivarin (CBDV)) fortfarande förbjudna.

Denna studie syftade till att undersöka om tio veckors användning av en bredspektrum-produkt innehållande CBD (150 mg per dag, med spårkoncentrationer av CBG) kunde leda till detekterbara koncentrationer av förbjudna cannabinoider i urin och plasma. Studien undersökte även hur måttligt intensiv fysisk aktivitet påverkade dessa koncentrationer.

Trettiosex friska individer (47 % män) administrerade själva antingen en bredspektrum-produkt med CBD (n=31) eller ett visuellt identiskt placebo (n=5) under tio veckor. Efter interventionsperioden genomförde deltagarna ett fastande träningspass bestående av 90 minuters fysisk aktivitet med måttlig intensitet (55 % av VO₂_(peak)). Blod- och urinprover samlades in vid baslinjen (före interventionen) samt före och efter träningspasset.

Vid baslinjen detekterades inga cannabinoider eller metaboliter i vare sig placebo- eller CBD-gruppen. Efter tio veckors regelbunden tillförsel påvisades CBD och dess metaboliter (6-OH-CBD, 7-COOH-CBD och 7-OH-CBD) i urinproverna. CBG och CBDV detekterades också i 42 procent respektive 68 procent av urinproverna före träning. Urinkoncentrationerna av 6-OH-CBD, 7-OH-CBD, CBD, CBG och CBDV ökade dessutom signifikant från före till efter träning. Efter träningspasset kunde CBG och CBDV detekteras i 74 procent respektive 84 procent av urinproverna. Däremot påvisades varken delta9-THC eller dess metaboliter (11-OH-THC och 11-COOH-THC) vid någon provtagningstidpunkt.

Dagligt intag av ett bredspektrumtillskott med CBD resulterade således i detekterbara koncentrationer av cannabinoider som är förbjudna enligt WADA i urinprover. Fysisk aktivitet föreföll dessutom öka koncentrationerna av dessa cannabinoider. Idrottare bör därför undvika att använda bredspektrumprodukter med CBD, eftersom de kan innebära en risk för överträdelser av antidopningsreglerna. [16]

ANDRA CANNABISVARIANTER

En isomer till delta9-THC från cannabis är påvisad i dopingprover

delta9-Tetrahydrocannabinol (delta9-THC) är den primära psykoaktiva substansen i cannabispreparat. Nyligen har produkter som innehåller en annan isomer, delta8-tetrahydro-cannabinol (delta8-THC), blivit tillgängliga för försäljning. delta8-THC förekommer naturligt i cannabisplantan i mycket låga koncentrationer; därför är delta8-THC i de flesta av ovan nämnda produkter sannolikt tillverkat syntetiskt. En ökad popularitet för dessa produkter, i kombination med bristande tillsyn för att säkerställa renhet och styrka, har lett till rapporter om positiva dopingprov. Drogtestningsprogram på arbetsplatser samt många idrottsorgani-sationer förbjuder användning av cannabinoider. Karboxy-elta9-THC (delta9-THC-COOH) är den målsökta metaboliten i urin för att upptäcka cannabisbruk. Spridningen av produkter som innehåller delta8-THC, som metaboliseras till delta8-THC-COOH, medför analytiska utma-ningar när det gäller separation och kvantifiering av de enskilda isomererna, samt juridiska utmaningar på grund av bristande klarhet kring delta8-THC:s juridiska status.

Denna studie syftar till att uppskatta förekomsten av delta8-THC-användning inom idrotts-samhället genom att övervaka för delta8-THC-COOH i prover insamlade för antidopning. En högpresterande vätskekromatografi med tandem masspektrometri (LC-MS/MS) användes för att separera delta8- och delta9-THC-COOH. Tusen prover med ett presumtivt delta9-THC-COOH-fynd vid rutinscreening analyserades med den ovan nämnda LC-MS/MS-metoden. Cirka 12 procent av proverna innehöll delta8-THC-COOH i relativa mängder mellan 5 och 100 procent av det totala karboxy-THC-innehållet. [17]

LABORATORIETEKNIKER

Ofrivillig inandning av cannabisrök

Passiv cannabisrökning avser inandning av cannabisrök av personer som inte är avsedda “aktiva” rökare. Det sker när cannabisrök kontaminerar en miljö och inandas av personer som vistas där. Rök definieras som kombinationen av den rök som släpps ut från den brinnande änden av en marijuanacigarett och den luft som andas ut av en rökare. Förutom inandning kan oavsiktlig korskontaminering också ske genom oavsiktlig direktkontakt med kontaminerade objekt. Således kan cannabisrök sväljas eller avsättas på hår, hud, kläder och omgivande ytor (till exempel möbler, dörrhandtag eller vattenkranar). Dock bör korskontaminering och exponering av icke-rökare inträffa mindre ofta än självkontaminering, trots att resterande cannabinoider kan byggas upp på ytor över tid och motstå vanlig rengöring och vädring. Slutligen kan cannabisderivat av misstag intas med kontaminerad mat.

Flera studier har visat detekterbara koncentrationer av cannabinoider i kroppsvätskor efter exponering för sidoströmsrök från cannabis- Till exempel bekräftade de senaste studierna att passiv exponering för cannabisrök under extrema exponeringsförhållanden inte bara resulterade i mätbara cannabinoidkoncentrationer i saliv, blod och urin, utan också i mindre fysiologiska (ökad hjärtfrekvens) och subjektiva drogeffekter samt mindre försämringar i en uppgift som kräver psykomotorisk förmåga och arbetsminne. Denna exponering kan vara mycket vanlig (till exempel en partner som röker marijuana, sitta i en bil eller stanna hemma med en eller flera rökare).

Passiv exponering för cannabis är dessutom ett betydande rättsligt problem, särskilt i yrkesmässiga sammanhang och inom idrotten. På arbetsplatsen bör passiv exponering inte förväxlas med aktiv användning om det kan leda till sanktioner mot anställda. När det gäller körning bör aktiv och regelbunden cannabisförbrukning inte förväxlas med oavsiktlig frekvent passiv exponering. Vid akut exponering och en nolltoleranspolicy för körning kan ett THC-positivt blodprov mycket väl resultera i samma rättsliga och administrativa konsekvenser, oavsett om exponeringen var aktiv eller passiv. Inom forensiska och medicinska samman-hang förblir differentiering mellan passiv, oavsiktlig exponering för cannabis en fråga om hur man tolkar resultaten av kroppsvätskeanalyser.

De flesta experimentella studier som bedömer betydelsen av passiv kontaminering från miljöexponering för cannabisrök genomfördes med avhållsamma frivilliga som placerades i en exponeringskammare. Många parametrar kontrollerades, såsom röktäthet, cannabinoid-koncentrationer och exponeringstid. Denna översikt sammanfattar resultat som erhållits fram till december 2015 och diskuterar relevansen av de olika biomarkörer som finns tillgängliga för att diagnostisera passiv exponering jämfört med aktiv användning. Mer specifikt beskrivs det aktuella kunskapsläget om passiv inandning av cannabis och konsekvenserna av extern kontaminering av kroppens ytor på testresultaten av biologiska prover (urin, blod, saliv, hår och talg/svett). De specifika biomarkörer och beslutskriterier, eller positivitetströsklar, som kan hjälpa till att skilja mellan aktiv konsumtion och passiv exponering kommer särskilt att diskuteras ur ett rättsligt och forensiskt perspektiv.

Denna översiktsartikel är främst avsedd för forensiska experter som står inför påståenden om passiv kontaminering, eller för personer som ofta utsätts och oroar sig för passiv cannabisrök.

Cannabinoider: metabolism i människan

Växtens förstadium till THC är delta-9-tetrahydrocannabinolsyra A (THC-A). THC-A i sig har ingen psykotrop effekt och bör betraktas som ett pro-läkemedel. Den huvudsakliga aktiva cannabinoiden som ansvarar för cannabis psykoaktiva egenskaper är THC. Den termiska dekarboxyleringen av THC-A till THC är endast delvis när cannabis röks eller sällan fullständig när den värms i en ugn. Även om den huvudsakligen inandas kan cannabis också konsumeras i mat och dryck.

Cannabisrök

Övergripande är det rökning av cannabis-cigaretter som väcker många frågor om passiv exponering för cannabinoider, och mer specifikt för THC. I ett försök att uppskatta inandade THC-doser och bestämma en intern dos övervakade vissa studier THC-nivåer i luften. Man antar att själva rökningsprocessen bryter ner 23–30 procent av det totala THC-innehållet i cannabis genom pyrolys, och att cirka 20–37 procent levereras till den aktiva användaren i huvudströmmen av rök.

Påverkan av experimentella förhållanden

Studier om passiv exponering för cannabisrök har tydligt visat vikten av olika faktorer som påverkar resultaten och deras tolkning. År 1983 betonades de många faktorer som påverkar koncentrationerna av cannabinoider i urinen: mängden vatten som dricks före urininsamling, hastigheten för urinbildning, ämnesomsättningshastigheten, mängden urin som töms och tiden för marijuanaabsorption eller urintömning.

Biologiska markörer och beslutskriterier som kriterier för passiv exponering

Sedan 1977 har flera författare studerat passiv exponering för cannabisrök för att bättre tolka analytiska resultat och validera beslutskriterier eller positivitetströsklar som fastställts av olika vetenskapliga samhällen. Men eftersom ingen standarddefinition av “passiv inandning” finns, kvarstår oro för att diagnostisera aktiv användning eller passiv exponering enbart baserat på nivåer i kroppsvätskor. Miljöexponering för cannabisrök kan upptäckas och analyseras i urin, blod, saliv, hår och talg/svett. Varje biologiskt prov ger olika information om drogens effekter på hälsa, prestation, beteende och individens droganvändningshistorik. På samma sätt har varje matris sina specifika egenskaper när det gäller att tolka cannabisanvändning, vilket erbjuder olika fördelar och nackdelar vid drogtestning.

Analytiska begränsningar

Förutom en potentiell kontaminering kan även analytiska problem vara påverkande, och vissa analysmetoder kan skapa artefakter. Typiska exempel är hydrolys av konjugat, omvandlingen av THC-A till THC (under alkaliska förhållanden eller vid upphettning), isomeriseringen av delta-9-THC till delta-8-THC (under sura förhållanden) eller den möjliga omvandlingen av CBD till THC (under sura förhållanden). Ett ytterligare problem är att resultat inte alltid rapporteras som nivåer av fria cannabinoider-

En översikt

För att möjliggöra en differentiering mellan passiv och aktiv exponering för cannabis och för att minska risken att testa positivt efter passiv exponering, identifierade denna översikt specifika biomarkörer för passiv exponering i urin, blod, saliv, hår och talg. Av 958 identi-fierade studier om passiv exponering för cannabis valdes 21 ut. Även om positiva tester observerades i alla matriser efter extremt hög passiv exponering, noterades vissa särskiljande drag i varje matris jämfört med aktiv cannabisbruk. Mer specifikt, under vardagsförhållanden, bör 11-nor-delta-9-THC-karboxylsyra (THC-COOH) i urinen ligga under den positivitetströskel som används för att bekräfta aktiv rökning av cannabis, särskilt efter normalisering mot kreatininnivå. Att mäta delta-9-tetrahydrocannabinol (THC) och THC-COOH i blod är ett lämpligt alternativ för att bedöma passiv exponering eftersom låga respektive mycket låga koncentrationer av THC och THC-COOH bör mätas. I hår, saliv och svett/talgemulsion bör ingen THC-COOH upptäckas. Dess närvaro i hår tyder på regelbunden cannabisförbrukning och i saliv eller svett på nylig konsumtion. Experter bör rekommendera personer som måste visa abstinens från cannabis att undvika starkt rökiga och oventilerade miljöer.

Slutsats

Från de studier som identifierats om passiv exponering för cannabis hos icke-användare under kontrollerade förhållanden har specifika biomarkörer för passiv exponering för cannabis identifierats i urin, blod, saliv, hår och talg. Det framgår att urin är en lämplig matris för att övervaka passiv exponering, särskilt efter normalisering mot kreatininnivåer. Viktiga koncentrationer av THC-COOH kan mätas. [18]

Nya cannabinoider skapar problem vid dopingtestning

Sedan nätdrogernas (”nya psyko­aktiva substanser”) intåg på drogmarknaden för 15 år sedan har utbudet stadigt ökat. Topp­åren 2014–2015 hittades årligen 100 nya substanser inom EU, men därefter har tillflödet stabiliserats runt 50 per år; i genomsnitt en ny drog i veckan. EU:s narkotikabyrå övervakar i nuläget närmare 1 000 nätdroger.

I Sverige måste alla nyupptäckta droger utredas innan de kan klassificeras som narkotika eller hälsofarlig vara, en process som tar minst ett halvår, men ofta betydligt längre. Under tiden kan substanserna handlas öppet utan risk för legala konsekvenser. Andra länder har valt att på förhand narkotikaklassa hela substansgrupper med liknande kemisk struktur och psykoaktiv effekt. Alla nya substanser som omfattas av gruppklassningen är därmed förbjudna.

Cannabis är den mest använda illegala drogen i Sverige, och drogtestning för cannabis är följaktligen vanlig. I början av 2020 påträffades en ny cannabissubstans, delta-8-THC, som skiljer sig strukturellt från delta-9-THC, den huvudsakliga psyko­aktiva cannabinoiden, endast genom placeringen av en dubbelbindning. Sverige har ratificerat 1971 års psykotrop-konvention från FN, som gruppklassar samtliga THC-varianter som narkotika, oberoende av dubbelbindningens placering. Följaktligen var delta-8-THC förbjuden redan när den introducerades, och eftersom den även gav utslag i drogtest för cannabis försvann den snart från den svenska marknaden.

Nyligen har dock andra cannabinoider lanserats, vilka saknar dubbelbindningen och därmed inte omfattas av psykotropkonventionen. Ett exempel är hexa­hydrocannabinol (HHC) som började säljas genom näthandel i slutet av 2022 och senare öppet i butiker. HHC blev snabbt mycket populär och spridd som ”laglig cannabis”. Efter utredning av Folkhälsomyndigheten narkotikaklassades HHC och en annan snarlik substans (HHCP) den 11 juli 2023, och på försäljningssidorna ersattes de då snabbt av andra oklassade varianter.

Dopingtester – och andra drogtester – fyller viktiga funktioner genom att identifiera otillåten användning och relaterade problem inom idrotten, beroende- och kriminalvård och i arbetslivet. Testningen sker ofta i två steg: först med en enkel sållningsanalys (screening), varefter positiva screeningresultat bekräftas (verifiering) med säker masspektrometrisk metodik. För det första steget utnyttjas vanligen antikroppsbaserade metoder (immunkemi) som identifierar en kemisk struktur, vilken kan vara mer eller mindre unik för en substans eller substansgrupp. Screeningmetodiken är följaktligen inte helt tillförlitlig, trots att detta ofta påstås på försäljningssidor. Om antikroppen korsreagerar med en annan substans än den avsedda erhålls ett falskt positivt resultat. Vid testning, där resultatet kan få allvarliga konsekvenser, betraktas positiva screeningresultat som preliminära och ska verifieras för att undvika fel.

Ett annat, vanligare problem med antikroppsmetoderna är falskt negativa resultat, särskilt om de utförs patientnära med enklare snabbtest (teststickor) där tolkningen baseras på subjektiv avläsning. Detta har även uppmärksammats vid diagnostik av covid-19 och förgiftningar inom akutsjukvård. Följden blir ofta att intag missas, eftersom ett prov som screenar negativt sällan undersöks vidare.

När HHC introducerades och ännu var oklassad visade det sig snart att substansen gav utslag i screeningtest för cannabis, både urin- och salivprov. Trots att HHC nu är narkotikaklassad förekommer den fortfarande på drogmarknaden och skapar problem för testningen, eftersom den ofta ännu inte omfattas av laboratoriernas verifieringsanalys. Konsekvensen blir att positiva screeningresultat för cannabis som beror på HHC riskerar att svaras ut som drognegativa. Detta problem är dock inte unikt för de nya cannabinoiderna, utan gäller även andra substansgrupper.

Förutom HHC finns det många andra oklassade cannabinoider som kan komma att introduceras på marknaden. En av efterföljarna till HHC är HHC-acetat (även kallad HHCO), som i försök också visats ge utslag i screeningtest för cannabis. Följaktligen är screeningresultat för cannabis numera ännu mindre tillförlitliga, och ett positivt testresultat är inte liktydigt med intag av en otillåten substans. Med hänsyn till tillämpningen av dopingtestning och dess konsekvenser, där resultatets tillförlitlighet är avgörande, är det därför viktigt att inga beslut fattas enbart baserat på ett preliminärt positivt screeningresultat. Förekomst av upprepade positiva screeningresultat som inte bekräftats vid verifiering kan förstås motivera en klinisk diskussion om vad orsaken kan vara, exempelvis bruk av ”lagliga” substanser.

Sammanfattningsvis innebär det ständiga tillflödet av nya drogsubstanser att traditionella testningsrutiner inte längre är lika träffsäkra och effektiva. Risken för falskt positiva och falskt negativa scree­ningresultat med antikroppsbaserade metoder måste alltid beaktas. Dessutom måste laboratorierna löpande uppdatera sina masspektrometriska verifikations- och multi-metoder för att hänga med i katt och råtta-leken på drogmarknaden. Tiden då dopingproblem kunde hänföras till en handfull traditionella substanser är sedan länge förbi. [19]

Gränsvärden för cannabis och cannabismetaboliter

Under det senaste decenniet har den lagliga tillgängligheten till cannabis och cannabis-baserade produkter ökat markant globalt. Flera länder, exempelvis Uruguay, Kanada och Tyskland, har legaliserat användning av cannabis, medan andra har genomfört mer begränsade reformer, såsom avkriminalisering eller laglig tillgång till medicinsk cannabis. Denna förändring har skapat ett behov av att utveckla de strategier som används för att hantera risker förknippade med cannabis, exempelvis försämrad kognitiv och psykomotorisk funktion, i sammanhang som bilkörning, säkerhet på arbetsplatser och tävlingsidrott. Tidigare strategier som syftade till att motverka cannabisbruk, exempelvis nolltoleranslagstiftning, var visserligen lämpliga under en period då cannabis var förbjudet, men i situationer där cannabis är lagligt tillgängligt krävs mer nyanserade alternativ, exempelvis per se-gränsvärden, som främjar säker användning och minimerar skadeverkningar. Sådana strategier bör bygga på robust vetenskaplig evidens.

Urinprov är en vanlig metod för att hantera risker förknippade med cannabis. Testerna kan vara kvalitativa, semikvantitativa eller kvantitativa. De är vanligtvis inriktade på 11-nor-9-karboxi-delta9-tetrahydrocannabinol (11-COOH-THC), den slutliga metaboliten av delta9-tetrahydrocannabinol (THC), som är det huvudsakliga rusframkallande ämnet i cannabis. 11-COOH-THC bildas av cytokrom P450-enzymer efter den första omvandlingen av THC till 11-hydroxi-THC (11-OH-THC) och utsöndras både i avföring och urin. Halten av 11-COOH-THC i urin är inte en tillförlitlig indikator på graden av påverkan. Trots detta definieras positiva testresultat utifrån tröskelkoncentrationer som är utformade för att upptäcka vissa mönster av cannabisbruk.

På arbetsplatser genomförs urinprov vanligtvis i två steg: först ett kvalitativt snabbtest på plats (point-of-care, POC), vanligen ett immunologiskt test, följt av en kvantitativ bekräftande analys av prover som inte är negativa. Nuvarande regulatoriska standarder, exempelvis SAMHSA i USA samt AS/NZS i Australien och Nya Zeeland, anger ett gränsvärde för screening på 50 ng/ml 11-COOH-THC i urin och ett bekräftande gränsvärde på 15 ng/mL. Det bekräftande gränsvärdet anges som totalt 11-COOH-THC, det vill säga koncentrationen av okonjugerat (fritt) 11-COOH-THC efter enzymatisk och/eller alkalisk hydrolys av den huvudsakligen konjugerade (glukuroniderade) formen.

Vissa organisationer använder högre gränsvärden. WADA, som fastställer och upprätthåller antidopningsstandarder inom tävlingsidrotten, har en beslutsgräns (Decision Limit) på 180 ng/mL totalt 11-COOH-THC i urin. Denna gräns höjdes från 15 ng/mL år 2013 för att minska risken för att cannabisbruk utanför tävling upptäcks vid dopningskontroller under tävling.

Urinprov används också i andra sammanhang, exempelvis inom rättsväsendet och rehabi-litering. Där kan de användas för att kontrollera att en person följer ett domstolsbeslut om att avstå från cannabis eller följer behandlingskrav under avgiftning. Dessa verksamheter använder vanligtvis gränsvärden som motsvarar dem på arbetsplatser, men i vissa fall kan gränserna vara strängare, exempelvis ett screeninggränsvärde på 20 ng/mL 11-COOH-THC.

Positiva urinprov för cannabis kan få allvarliga konsekvenser för den enskilde, bland annat förlust av arbete och avstängning från stora idrottsevenemang. De gränsvärden för 11-COOH-THC som tillämpas måste därför vara noggrant vetenskapligt motiverade. Framför allt bör de gränsvärden som används på arbetsplatser och inom tävlingsidrotten vara känsliga för de beteenden som de är avsedda att reglera, exempelvis nyligt cannabisbruk, men inte vara onödigt restriktiva genom att i större utsträckning än vad den cannabisrelaterade risken motiverar upptäcka andra beteenden, såsom oavsiktlig exponering eller cannabisbruk utanför tävling.

Beslutsfattare bör också kunna informera användarna om vilka former av cannabisbruk – exempelvis THC-dos, administreringsväg, hur ofta cannabis används och hur lång tid som gått sedan senaste användning – som sannolikt leder till positiva testresultat. Båda dessa områden kräver en omfattande förståelse av vilka koncentrationer av THC och THC-metaboliter i urin som är förknippade med olika mönster av cannabisbruk.

Urinprov används i en rad olika sammanhang för att identifiera cannabisanvändning. De flesta tester riktar in sig på 11-nor-9-karboxy-delta⁹-tetrahydrocannabinol (11-COOH-THC), den slutliga metaboliten av delta⁹-tetrahydrocannabinol (THC), som är den viktigaste berusande substansen i cannabis.

Olika myndigheter använder olika gränskoncentrationer för att definiera ett positivt test. Denna systematiska översikt sammanställde de koncentrationer av THC och THC-metaboliter i urin som rapporterats i tidigare studier där cannabis/cannabisbaserade produkter administrerats (vid akut och upprepad dosering) samt hos användare av sådana produkter (under användning och längre tids abstinens).

De övergripande målen var att:

  1. klargöra hur olika användningsmönster påverkar dessa koncentrationer

  2. sätta de gränsvärden som används i viktiga sammanhang i perspektiv – framför allt inom arbetslivet (och arbetslivsrelaterade sammanhang, exempelvis rättsväsendet) samt tävlingsidrott.

Totalt identifierades och inkluderades 92 relevanta studier.

Typiskt gränsvärde inom arbetslivet (15 ng/mL totalt 11-COOH-THC): Låga engångsdoser (1,0–5,0 mg) och mycket låga upprepade doser (mindre än 1,0 mg/dag) THC kunde i vissa fall vara tillräckliga för att överskrida arbetslivets gränsvärde, särskilt vid oral tillförsel. Personer som använde cannabis varje vecka eller dagligen kunde ligga över detta gräns-värde i flera veckor efter att användningen upphört.

WADA:s beslutsgräns (180 ng/ml totalt 11-COOH-THC): Låga till måttliga orala doser (10 mg) och måttliga inhalerade doser (15–20 mg) THC kunde i vissa fall vara tillräckliga för att överskrida WADA:s beslutsgräns. Även cannabisbruk varje vecka kunde leda till nivåer över denna gräns. Personer som använde cannabis varje vecka eller dagligen hamnade ofta under denna gräns inom en vecka efter att användningen upphört, även om det tog längre tid för personer med omfattande användning.

Denna sammanställning kan hjälpa beslutsfattare att välja lämpliga gränsvärden för urinprov och att informera individer om risken för ett positivt test efter olika former av cannabisanvändning. [20]

IDROTTARE SOM FÄLLTS FÖR CANNABISBRUK

Ross Rebagliati

Ross Rebagliati (född 14 juli 1971 i Vancover) är en kanadensisk snowboardåkare som blev proffs 1991 och vann Mount Baker Banked Slalom 1992, USA Open 1994 och EM 1994. 1996 vann han världscupen i supergigantisk slalom i sin hemstad Whistler, British Columbia.

Snowboarding introducerades för första gången till OS vid vinter-OS 1998 i japanska Nagano. Rebagliati blev den första guldmedaljören i herrarnas storslalomtävling; dock visade ett dopingprov som han lämnade in 17,8 ng/mL THC-metaboliter i hans urin, något högre än tröskeln på 15 ng/mL som används av International Ski Federation (FIS). IOC:s styrelse röstade med 3–2 för att diskvalificera honom från tävling den 11 februari 1998, vilket Kanadas olympiska kommitté omedelbart överklagade. 

Rebagliati erkände att han tidigare använt cannabis så sent som i april 1997. Den 13 februari beslutade en appellationsdomstol till Rebagliatis fördel och återställde medaljen. Cannabis hade inte officiellt förbjudits av IOC och hade enligt CAS ad hoc-domstol på plats ingen befogenhet att ta bort medaljen.

Rebagliati dök upp på The Tonight Show med Jay Leno omedelbart efteråt för att diskutera domstlens utslag, medan Saturday Night Live hyllade honom i en komediskiss, vilket ytterligare cementerade hans berömmelse. 

Innan han lämnade Japan förhördes Rebagliati av polisen i sju timmar misstänkt för att ha begått ett narkotikabrott, men inga åtal väcktes någonsin. Han förbjöds senare att komma in i USA och sattes på No Fly List som skapades efter attackerna den 11 september. Detta hindrade honom från att delta i framtida tävlingar som X Games.

Två månader efter incidenten, i april 1998, förbjöd IOC officiellt cannabisanvändning. New York Times kallade beslutet “Ross Rebagliati Rule.”

2013 höjdes THC-metabolitgränsen för olympiska idrottare till 150 ng/mL, med avsikt att endast upptäcka aktuellt berusning. 

Sedan OS 1998 har Rebagliati blivit en uttalad förespråkare och entreprenör för cannabis. för cannabis.

2009 meddelade Rebagliati att han skulle söka det federala liberala partiets nominering för Okanagan-Coquihalla- ridningen i British Columbia. Under det kanadensiska federala valet 2015 kommenterade Rebagliati att han såg fram emot att den nya liberala regeringen skulle uppfylla sitt löfte att legalisera marijuana i Kanada. Han sa till CBC: “Jag menar att jag kan vara involverad i att hjälpa människor och dela den kunskap jag har och många människor har om cannabis till allmänheten. Jag tror att det är mitt ansvar.”

I januari 2013 startade Rebagliati och hans affärspartner, Patrick Smyth, Ross’ Gold, ett medicinskt marijuanaföretag. Ross’ Golds primära fokus är fortfarande på att etablera ett varumärke i Kanada och få fotfäste i branschen under den federala regeringens nya regler. Enligt de nya förordningarna om marijuana för medicinska ändamål skulle cannabis behandlas som vilket annat narkotika som helst som används för medicinska ändamål, vilket gör det möjligt för patienter att skaffa produkter efter behov baserat på en läkares recept. 

I januari 2018 grundade Ross och hans affärspartner Patrick Smyth Legacy Brands by Ross Rebagliati, som främjar ett hälsosamt liv och att hitta den idrottaren i oss genom vardagliga familjevänliga produkter. Med fokus på CBD-produkter, konstaterade Ross: “Kanadensare öppnar sig mer och mer för cannabis, och många äldre människor förstår verkligen fördelarna med CBD; som används för att behandla medicinska tillstånd som epilepsi. Det vinner popularitet bland idrottare och allmänheten lika. Till skillnad från andra extrakt är CBD inte psykoaktivt och används för sömnreglering, inflammation och ångest.” 

Om cannabisbruk av elitidrottsutövare i SIngapore

Joseph Isaac Schooling (född 16 juni 1995) är en singaporeansk professionell simmare som specialiserat sig på fjäril-, frisim- och medleydiciplinerna. Han var guldmedaljör i 100 m fjärilsim vid OS 2016, och vann därmed Singapores första olympiska guldmedalj någonsin. Hans vinnande tid på 50,39 sekunder var nationellt rekord liksom asiatiskt. Tiden var också ett nytt olympiskt rekord då han slog Phelps rekord på 50,58 sekunder satt vid OS 2008.

Efter skolgång i Singapore tränades han vid University of Texas i Austin, där han var medlem av Texas Longhorns simteam, ett av de bästa amerikanska simprogrammen under tvåfaldiga USA;s olympiska herrhuvudtränare Eddie Reese. 

Singapore National Olympic Council tilldelade Schoolings fortsatta utbildning 1 miljon singaporeanska dollar (cirka 740 000 amerikanska dollar) som en del i statens Multi-Million Dollar Award Program (MAP), varav 20 procent måste plöjas tillbaka till Singapore Swimming Association för framtida träning och utveckling. Singapores unika “belöningar för idrotts-excellens” anses vara världens största olympiska pengapris. För att markera Schoolings historiska guldmedalj hölls dessutom en segerparad i Singapore. 

I oktober 2016 fick Schooling Pingat Jasa Gemilang (meriterande tjänstemedalj) för sina exceptionella prestationer vid OS i Rio 2016 och den 7 augusti 2017 döptes en orkidé efter honom. Dendrobium Joseph Schooling är en “kraftig och friblommande” hybrid med gula och lätt vridna kronblad. 

Han försvarade dock inte sin titel på 100 m fjäril vid OS i Tokyo 2020 och placerades först på 44e plats totalt med en tid på 53,12 sekunder. Trots Schoolings misslyckande med att försvara sin titel 2020, fanns det mycket stöd bland singaporeaner och Singapores president Halimah Yacob uttalade också sitt stöd för idrottaren. 

I augusti 2016 fick Schooling sin värnplikt uppskjuten till efter de olympiska spelen 2020 i Tokyo. Försvarsmaktens råd hade godkänt Schoolings begäran om att förlänga hans anstånd, eftersom han hade varit exemplarisk när det gäller att uppfylla ”raison d’être” för hans uppskjutande från vinter-OS 2013 till sommar-OS 2016. Försvarsminister Ng Eng Hen uttalade att värnpliktsuppskov “kan beviljas under exceptionella omständigheter till enskilda idrottare, som bedöms vara potentiella medaljvinnare vid internationella tävlingar som de olympiska spelen och medföra nationell stolthet för landet.”

Schooling började sin värpliktstjänstgöring den 3 januari 2022. Han tilläts dock kortvariga avbrott av sin tjänst när han var tvungen att träna och tävla. 

Singapore har extremt strikta lagar när det gäller innehav och användning av cannabis. Först nyligen har medicinsk användning endast för extraordinära omständigheter legaliserats. Innehav eller konsumtion kan resultera i upp till 10 års fängelse med rejäla böter på upp till 20 000 USD. Vid narkotikahandel kan man till och med dömas till dödsstraff. 

Joseph Schooling fick därför ur nationell synvinkel ett mycket milt straff efter erkännande att han använt cannabis i maj 2022 när han tävlat utomlands för att träna för och tävla vid de sydostasiatiska spelen. Han blev avstängd från allt internationellt tävlande under resten av sin obligatoriska värnpliktiga. 

Schooling första dopingtest utföll negativt, men hans erkännande gjorde att man startade en utredning. Singapore Armed Forces (SAF) och inte idrottsens ledning kom att hantera Schoolings ärende eftersom han är var värnpliktig. Schooling gav en offentlig ursäkt för vad han kallar “ett ögonblick av svaghet”: “Jag visade dåligt omdöme och jag är ledsen. Jag gjorde ett misstag och jag är ansvarig för vad jag har gjort. Jag ska gottgöra och rätta till det som är fel. Jag kommer inte att svika igen.”

Boxaren Nathan Lugo stängdes av en månad för cannabisbruk

Den 7 februari 2024 meddelade USADA att boxaren Nathan Lugo (19 år) från Marietta, Georgia, stängts av i en månad på grund av ett positivt test för carboxy-THC, en urinmetabolit av tetrahydrocannabinol (THC), den huvudsakliga psykoaktiva beståndsdelen i cannabis, marijuana och hasch. Lugos positiva test orsakades av oral intagning av en gelé med delta-8-tetrahydrocannabinol, även känt som delta-8 THC, enligt etiketten.

Dopingprovet togs under tävlingarna vid USA Boxing National Championships den 9 december 2023. Cannabis, marijuana och hasch är specificerade ämnen inom klassen cannabinoider och är förbjudna under tävling. I reglerna från 2021 klassificeras THC under en särskild kategori som möjliggör en reducerad avstängning på tre månader om idrottaren kan visa att användningen av ämnet skedde utanför tävling och inte hade något samband med idrottsprestation. Avstängningen kan ytterligare reduceras till en månad om idrottaren framgångsrikt genomför ett av USADA godkänt behandlingsprogram.

Lugos avstängning reducerades till en månad eftersom hans användning av cannabis skedde utanför tävling, inte hade något samband med idrottsprestation samt att han framgångsrikt genomförde ett missbruksbehandlingsprogram angående hans användning av cannabis.

Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsadministrationen (FDA) kräver specifika varningar för konsumenter på produkter med delta-8 THC, eftersom de inte har utvärderats eller godkänts av FDA för säker användning i något sammanhang.

Lugos enmånadersavstängning är den kortaste tillåtna enligt reglerna och började den 5 februari 2024, datumet då han accepterade besstraffningen. Dessutom har Lugo diskvalificerats från alla tävlingsresultat som erhölls den 9 december 2023, det datum då hans positiva prov samlades in, inklusive förlust av eventuella medaljer, poäng och priser.

För en idrottare i en gren som boxning är en månads avstängning en nästan obetydlig tid – boxaren kan under en så begränsad tid sannolikt ägna sig åt uppbyggnadsträning på egen hand – men man skall komma ihåg att om han framöver ger samma eller annat brott kommer det att räknas som en andra förseelse och straffas mycket hårdare.

En månads avstängning för amerikansk elitidrottare för cannabis

Den 18 april 2025 meddelade USADA att den 24-årige amerikanske längd- och trestegshopparen James Carter Jr från Coralville, Iowa, fått en månads avstängning efter att ha testat positivt för karboxi-THC, en urinmetabolit av tetrahydrocannabinol (THC) – den huvudsakliga psykoaktiva substansen i cannabis, marijuana och hasch – i nivåer över det tillåtna gränsvärdet. Provet togs i samband med tävling under USA:s inomhusmästerskap i friidrott den 22 februari 2025.

THC är klassificerat i en särskild kategori som medger en reducerad avstängning till tre månader om idrottaren kan visa att användningen skedde utanför tävling och inte var kopplad till prestationshöjning. Sanktionen kan dessutom förkortas till en månad om idrottaren genomför ett av USADA godkänt behandlingsprogram för substansmissbruk.

Carter fick sin avstängning reducerad till en månad, eftersom hans användning av cannabis skedde utanför tävling, inte var prestationshöjande, och han dessutom fullföljde ett godkänt behandlingsprogram för sitt cannabisbruk.

Man kan undra om dopingavstängningar på en månad är värda besväret och kostnaden för utredningen?

Två års avstängning för Jordan Oliver för andra förseelsen av partydroger

Den 15 mars 2023 tillkännagav USADA att brottaren Jordan Oliver från Jersey City, NJ, fått en tvåårig avstängning för sitt andra brott mot dopingreglerna. Olivers första överträdelse tillkännagavs 2018, då han fick ett års avstängning efter att ha testat positivt för amfetamin.

Oliver, nu 32 år gammal, testade denna gång positivt för 11-nor-9-karboxy-tetrahydro-cannabinol (carboxy-THC), en urinmetabolit av delta9-tetrahydrocannabinol (THC), den huvudsakliga psykoaktiva beståndsdelen i cannabis, marijuana och hasch, över urinbeslutsgränsen på 180 ng/mL. Dopingprov togs i tävling vid World Team Trials Challenge Event den 22 maj 2022. Cannabis, marijuana och hasch är specificerade ämnen i klassen cannabinoider och är förbjudna i tävlingar enligt WADA.

Olivers tvååriga avstängning är det kortaste tillåtna enligt reglerna för en andra överträdelse även om det ”bara” avser användning av cannabinoider under tävling. Hans avstängnings-period började den 12 juli 2022, dagen för hans provisoriska avstängning. Dessutom har Oliver diskvalificerats från alla tävlingsresultat som erhållits den 22 maj 2022, det datum då hans positiva prov samlades in, inklusive förverkande av eventuella medaljer, poäng och priser.

Amerikansk tyngdlyftare avstäng tre månader för cannabis

USADA meddelade på den16 oktober 2025 att den 37-årige tytngdlyftaren Adam Hagerman har stängts av i tre månader efter att ha testat positivt för en cannabis-metabolit

Tyngdlyftaren från Austin, Texas, lämnade ett positivt prov för Carboxy-THC, en urinmetabolit av tetrahydrocannabinol. Koncentrationen översteg den tillåtna gränsen i ett urinprov som togs i samband med tävlingen Virus Weightlifting Series 2 den 31 augusti 2025.

Avstängningen kan minskas till en månad om idrottaren genomgår ett behandlings-program som godkänts av USADA. Hagerman kvalificerade sig för den reducerade påföljden eftersom hans användning uppfyllde dessa kriterier. Hans tre månader långa avstängning började den 16 september 2025, datumet då hans provisoriska avstängning trädde i kraft.

Utöver avstängningen har Hagerman diskvalificerats från alla tävlingsresultat den 31 augusti 2025, det datum då det positiva provet togs. Detta inkluderar bronsmedaljen vid 2025 VIRUS Weightlifting Series 2 & TX-OK WSO Championships som han vann den 31 augusti.

Sprintern Semaj Street avstängd tre månader för cannabis

USADA meddelade den 24 oktober 2025 att Semaj Street, från Fayetteville, North Carolina, friidrottare, har accepterat tre månaders avstängning för en antidopingregelöverträdelse.

Street, 31, testade positivt för Carboxy-THC, en urinmetabolit av tetrahydrocannabinol (THC) — den huvudsakliga psykoaktiva beståndsdelen i cannabis, marijuana och hasch — över det tillåtna tröskelvärdet. Provet togs i samband med tävling vid USATF Masters Outdoor Championships den 17 juli 2025.

Cannabis, marijuana och hasch klassas som Specificerade substanser inom cannabinoider. De testas endast för och är endast förbjudna i samband med tävling enligt WADA:s världsantidopningskod och dess förbjudna lista.

THC är klassificerat i en särskild kategori som tillåter en reducerad avstängning på tre månader om idrottaren kan visa att användningen skedde utanför tävling och inte var kopplad till prestationshöjning. Sanktionen kan reduceras ytterligare till en månad om idrottaren genomför ett av USADA godkänt behandlingsprogram.

Street kvalificerade sig för en reducerad sanktion eftersom hans användning skedde utanför tävling och inte hade någon koppling till prestation. Han accepterade tre månaders avstängning som började den 11 augusti 2025, då han provisoriskt stängdes av. Dessutom har han fått alla tävlingsresultat från 17 juli 2025 ogiltigförklarade, inklusive medaljer, poäng och priser.

Marockanske ju-jitsu-utövaren Ilyas Aasli stängt av i två år för cannabis

International Testing Agency (ITA) rapporterar, på uppdrag av Ju-Jitsu International Federation (JJIF), att den marockanske ju-jitsu-utövaren Ilyas Aasli har tilldelats en tvåårig avstängning efter att ha testat positivt för den förbjudna substansen tetrahydrocannabinol (THC).

Ett prov som togs från idrottaren vid en dopingskontroll i tävlingssammanhang den 13 december 2024 under de afrikanska ju-jitsu-mästerskapen i Marrakech, Marocko, gav ett positivt analysresultat för en metabolit av den förbjudna substansen tetrahydrocannabinol (THC).

Sanktionen utfärdades av ITA på uppdrag av JJIF i enlighet med artikel 8.3.3 i JJIF:s antidopingsregler (samt motsvarande bestämmelse i Världsantidopingskoden). Avstängningsperioden gäller från den 2 mars 2026 till den 1 mars 2028, och idrottarens tävlingsresultat har ogiltigförklarats från och med den 13 december 2024, inklusive hans individuella resultat vid de afrikanska ju-jitsu-mästerskapen 2024.

Brittiske proffsboxaren Mitchell Smith avstängd en tre månader för cannabis

Den brittiske professionella boxaren Mitchell Smith har förbjudits att delta i all sport i tre månader. Den 25 oktober 2025 tog UK Anti-Doping (UKAD) ett urinprov från Smith i samband med tävling, efter hans match mot Arnie Dawson på O2 Arena i London. Analysen av Smiths prov visade ett positivt resultat (för karboxy-THC, en metabolit av tetrahydro-cannabinol (THC), den psykoaktiva substansen som finns i cannabis.

THC är förbjudet endast under tävling. THC är klassificerat som en cannabinoid under S8 i 2025 års förbjudna lista från World Anti-Doping Agency (WADA) och identifieras även som en missbrukssubstans. Idrottare som testar positivt för en sådan substans kan få en reducerad avstängning på tre månader om de kan bevisa att användningen skedde utanför tävling och i ett sammanhang som inte är relaterat till idrottsprestation.

Mitchell Smith erkände att han hade använt THC-olja och CBD-balsam och uppgav att han slutade använda produkterna åtta dagar före sin match den 25 oktober 2025. En oberoende vetenskaplig expert drog slutsatsen att Smiths användning av THC med största sannolikhet skedde utanför tävling (det vill säga före kl. 23:59 den 24 oktober 2025).

Den 10 februari 2026 åtalade UKAD formellt Smith för ett brott mot antidopingreglerna enligt artikel 2.1 i antidopingreglerna, vilket han erkände och accepterade de konsekvenser som UKAD fastställde; nämligen en avstängning på tre månader samt automatisk diskvalificering av resultatet i hans match mot Arnie Dawson den 25 oktober 2025.

Med hänsyn till den tid Mitchell Smith redan varit provisoriskt avstängd anses hans avstängning ha börjat den 13 december 2025 (datumet då den provisoriska avstängningen infördes) och avslutades den 12 mars 2026.

BÖR CANNABIS FÖRBLI DOPINGKLASSAT?

Inga ändringar i WADA:s syn på cannabis 2023

WADAs Exekutivkommitté – den 14-mannakommitté som har WADAs 38-mannakommittés styrelses uppgift att sköta de löpande ärendena avseende WADAs policy och liknande ärenden – har den 23 september 2023 hållit sitt andra möte för året. Därvid togs bland annat upp frågan om cannabis fortsatta status skall vara.

WADAs List Expert Advisory Group (LiEAG) har rekommenderat att cannabis – definierat i reglerna som delta9-tetrahydrocannabinol, THC – skall ha oförändrat status på WADAs förbjudna lista under 2023 på det sätt som det har varit under 2022.

Cannabisväxten producerar 120 olika cannabinoider som är unika och inte finns i någon annan växt. De kan delas upp i flera olika typer, inklusive THC, cannabidiol (CBD), cannabigerol (CBG), cannabinol (CBN), cannabinodiol (CBND), cannabielsoin (CBE), cannabicyklol (CBL), cannabitrol (CBT), med flera. Det finns också dussintals helt syntetiska, designade cannabinoider som inte finns i naturen, såsom Spice/K2, JWH-föreningar och andra. Alla syntetiska och naturligt förekommande cannabinoider är förbjudna i tävling, förutom cannabidiol (CBD).

Cannabis är bara förbjudet vid tävling, vilket kan vara förvirrande för många idrottsutövare som kanske använde cannabis som en ”partydrog” långt före tävlingen men som trots allt innebär att en tävlande inte får ha THC eller dess metaboliter i blod eller urin vid tävlingstillfället. Det finns en under gräns för när förekomst av THC skall rapporteras som ett möjligt dopingbrott (Adverse Analytical Finding). Gränsen går vid 150 ng/mL (fram till 2013 var gränsen 15 ng/mL)

Sedan 1 januari 2022 finns det en ny beteckning i den förbjudna listan: ”Missbrukssub-stanser.” Om idrottsutövaren testar positivt för en sådan missbrukssubstans (exempelvis cannabis) enligt definitionen i dopinglistan och om idrottsutövaren kan visa att han eller hon inte tog substansen i prestationshöjande syfte kan påföljden reduceras till 3 månader (annars är grundavstängningen 2 år och maximalt upp till fyra år). Om idrottsutövaren genomgår ett godkänt rehabiliteringsprogram reduceras avstängningen till som lägst en månad – vilket ofta är lika med utredningstiden.

På begäran av några av medlemmarna i WADA – däribland USADA – gjorde LiEAG i september 2021 en vetenskaplig översikt av cannabis. LiEAG är en från WADA oberoende expertkommitté (men finansierad av WADA) där det ingår experter i farmakologi, forensisk toxikologi, missbrukskunskap, laboratoriekunskap, apotekskunskap, idrottsmedicin, kemi, endokrinologi, internmedicin, juridik, peptider och tillväxtfaktorer samt hematologi från nio olika länder. Dessutom intervjuade man idrottsutövare som hade använt eller använde cannabis. Utöver detta inkluderades experterna i WADAs Ethics Expert Advisory Group.

WADAs Exekutivkommitté beslutade att följa sin List Expert Advisory Group och synen på användningen av cannabis bland idrottsutövare skall således ur regelsynpunkt under 2023 vara samma som under 2022.

Cannabis är inte dopning

World Anti-Doping Agency (WADA) klassificerar cannabis, alla fytocannabinoider och liknande syntetiska ämnen som dopning, förutom CBD (cannabisolja). För WADA måste en substans som klassa som doping uppfylla två av tre kriterier: prestationsförbättring (ergogenicitet), hälsorisk eller kränkning av idrottens anda. Cannabis är varken ergogent eller ergolytiskt (prestanda försämras), och hälsoriskerna för idrottare överskattas efter 20 års forskning. Det betydande problemet kvarstår i den komplexa (och svåra tolkningen) definitionen av idrottens anda, som överskrider målen för idrottskvalitet (prestanda och förebyggande av skador) för moralpolis. Detta perspektiv presenterar ett evidensbaserat motargument som rekommenderar avlägsnande av cannabis och fytocannabinoider från WADA: s förbjudna lista. [21]

NCAA föreslår att cannabis tas bort från WADA:s dopinglista

En kommitté från National Collegiate Athletics Association (NCAA) som fokuserar på att främja hälsa och välbefinnande för studerandes idrottare föreslog den 21 juni 2023 att marijuana ska tas bort från organisationens lista över förbjudna ämnen. NCAA:s Committee on Competitive Safeguards and Medical Aspects of Sports menar att eftersom marijuana inte är en prestationshöjande drog, borde idrottare inte behöva testas för det.

Kommittén har grundat rekommendationen att cannabis tas bort från listan över förbjudna droger delvis på grund av att den inte anser att marijuana är ett prestationshöjande ämne, en fråga som diskuterades vid ett särskilt möte om cannabinoider i högskoleidrott i december 2022.

Man har därvid också hävdat att färgade människor påverkas oproportionerligt mycket av polis-arbetet mot cannabis och upprätthållandet av dessa restriktioner för cannabisanvändning och ser således också ett borttagande av cannabis från listan som arbete mot rasåtskillnad.

Flytten att ta bort cannabis från substanslistan måste i slutändan godkännas av vart och ett av NCAA:s tre styrande organ. Det slutgiltiga beslutet väntas komma någon gång under hösten. Under tiden kommer panelen också att söka godkännande från styrelse för att separat avbryta THC-testning för idrottare under NCAA-mästerskapet om den bredare reformen övervägs.

Dessutom har man uttalat att reformen skulle vara förenlig med en “skadereducerande filosofi för cannabis, liknande tillvägagångssätten med alkohol”, och den skulle tillåta organisationen att fokusera på att ta itu med problematisk cannabisanvändning.

Genom att genomföra policyändringen skulle också NCAA kunna prioritera utbildning “om hälsohoten som utgörs av samtida cannabis och användningsmetoder”, bättre positionera medarbetare för att identifiera och förklara “relevanta skademinsknings-/mitigeringsstrategier för de studen-idrottare som väljer att lagligt konsumera cannabis.”

Förra året införde organisationen en policyändring som höjde THC-tröskeln som utgör ett positivt test för collegeidrottare från 35 till 150 nanogram per milliliter, vilket anpassade NCAA:s regler till World Anti-Doping Agency (WADA).

Varför testa för cannabis?

Det finns inkonsekvenser i grunden för den världsomspännande kampen mot dopning. Om antidopning enbart syftade till att ta itu med den orättvisa fördelen med prestationsökande åtgärder, borde antidoping fokusera på kontroll av användningen av ergogena substanser. 

Cannabis (marihuana, hasch) och dess aktiva substans THC är inte prestationförbättrande. THC är förmodligen bara skadligt för prestation i så gott som alla elitidrottsaktiviteter. För närvarande tillåter inte WADA-reglerna spår av THC-metaboliter i urin, även om det är välkänt att dessa metaboliter finns i urinen långt efter att ämnets psykofysiologiska effekter har avtagit. 

Varför då testa för ämnet? Den nuvarande kontrollen av THC baseras på tanken om att vidmakthålla spirit of sports vilket går utöver det allmänt accepterade målet med antidoping. Dessutom är det problematiskt att motivera att de inkluderas i påståendet att idrottare är förebilder, eftersom det lägger en börda på idrottare som många inte är beredda att ta, jämfört med andra offentliga personer som musiker, politiker eller skådespelare som inte är skyldiga att genomgå sådana tester. 

En påträngande övervakningen av idrottare riskerar dessutom att undergräva deras status som förebilder, eftersom den stigmatiserar idrottare som människor som utan övervakning kommer att bete sig felaktigt. Således, bördan är inte rimlig, inte för att den är orättvis, utan för att den utgör ett försök att iscensätta en förebildsstatus som vi anser är vilseledande och motstridig till vad förebilder borde vara. 

Det finns knappast någon uppenbar anledning till varför testning av THC eller liknande läkemedel ska vara en fråga för allmänheten, om man inte också begär tester från andra offentliga personer. Om svaret är att testning bör tillämpas på andra sådana personer, så skulle åtminstone en del av ovanstående resonemang vara överflödigt. 

Man kan också väcka frågor om förebildsstatus för de flesta idrottare. Trots allt, medan alla tävlingsidrottare är föremål för antidopningsregler, är det bara ett fåtal som har en hög offentlig profil eller en hög lön. Majoriteten har ingen större offentlig roll än till exempel en lärare eller en förälder. Ändå hör vi inga vädjanden om att testa dessa och andra människor för olagliga ämnen på grund av att de är förebilder. [22]

Etikargument för att behålla cannabis på den av WADA förbjudna listan

Alla idrottsregler är godtyckliga, men inga är, eller åtminstone borde inga vara, slump-mässiga. Det finns ingen bra anledning till varför vi inte skulle kunna förlänga en fotbollsplan med en meter, öka trycket i en rugbyboll med ytterligare 0,5 oz per kvadratcentimeter, eller spela hockey i 93,5 minuter, och så vidare. Reglerna bevarar utmaningen på ett godtyckligt sätt. Om ADP-skapare driver på idén att de symboliska relationerna mellan hälsa och sportens anda är sådana att vi inte vill ha alltför mycket teknologisk förstärkning, bör de formulera ett argument för detta. Om de vill tillåta användning av rekreationsdroger trots att det är farligt för hälsan och oförenligt med idrotten, så låt det vara så. Det som behövs då är inte en invändning på grund av vaghet eller linjedragning, utan en riktig redogörelse för de goda och dygder som sporten idealiskt förkroppsligar, och sedan en förklaring till varför vissa saker faller under kategorin “doping” medan andra inte gör det.

Fokus för denna artikel är huruvida och på vilket sätt förekomsten av cannabinoider på den förbjudna listan är rättfärdigad eller inte. Många forskare, vetenskapsmän och nyckelaktörer inom antidopingspolicy har – i konfidentiella intervjuer – hävdat att cannabinoider inte borde vara inkluderade. De menar att närvaron av cannabinoider på den förbjudna listan endast är en onödig och oönskad funktion av statlig inblandning i idrotten, och inte ett resultat av någon sammanhängande antidopingspolicy. I praktiken anses det vara en politisk inblandning som är paternalistisk och utgör en form av “moralisk övervakning” av högprofi-lerade idrottare. Dessutom hävdar de att kriteriet som möjliggör cannabinoiders inkludering på listan över förbjudna substanser (att det är emot “idrottens anda”) är konceptuellt vagt och borde tas bort. Kort sagt, de argumenterar för att användning av cannabis inte bör betraktas som “doping”. I denna artikel argumenteras tvärtom – att cannabinoider bör behållas på den förbjudna listan; att dess användning kan betraktas som doping; och att kriteriet om idrottens anda, trots sin vaghet, fortfarande är ett försvarbart kriterium för att definiera “doping”.

En del av kritiken mot WADA är att dess utvidgning till frågor som rör folkhälsa utvidgar dess verksamhetsområde till att omfatta aspekter av det civila samhället som ligger utanför dess mandat. Det mest tydliga exemplet på vad som kan beskrivas som uppdragsförskjutning inom antidoping är inkluderingen av cannabinoider på den förbjudna listan. Att dessa ämnen förtjänar sin plats på listan anses bero på vagheten i begreppet ”idrottens anda”, WADA:s misslyckande med att hålla sig till sina kärnaktiviteter och idrottsfokus, samt politiseringen av sportens antidopingspolitik.

En grupp internationella forskare och vetenskapsmän har, delvis som en reaktion på mediciniseringen och vetenskapliggörandet av doping och antidoping, nyligen bildat International Network of Humanistic Doping Research. I en publikation uppmanade medlemmar av nätverket WADA att ta bort kriteriet om idrottens anda och istället fokusera på fusk inom idrotten som doping. De skrev:

“Vi anser att det är orimligt att en idrottare kan bli avstängd enligt WADA:s regler för att ha konsumerat en drog som inte har några prestationshöjande effekter, eftersom det är just den prestationshöjande egenskapen hos en substans som är det centrala definierande kännetecknet för doping; i praktiken innebär denna reglering att idrottare kan straffas enligt antidopingskoden för ett beteende som inte är fusk och som inte utgör doping i någon meningsfull bemärkelse av ordet.”

Naturligtvis finns det en viss retorik i detta påstående. Tvärtemot påståendet är det fullt “meningsfullt” att om man normativt definierar ett begrepp (doping) med tre möjliga kriterier, som inkluderar idrottens anda (som delvis karakteriseras av “hälsa”), så kan användningen av rekreationsdroger betraktas som doping. För det andra erbjuder de ingen strategi för att stödja sitt essentiella påstående att prestationshöjning är det “definierande kännetecknet för doping”. Ett flexibelt angreppssätt är sannolikt att föredra. Faktum är att det är en alltför minimalistisk uppfattning av doping. Man skulle kunna vilja lägga till kriterier som “bedrä-geri” och “orättvisa” till listan över potentiella kriterier.

För att upprepa: doping är ett heterogent fenomen som understryker att ett flexibelt angreppssätt är att föredra. Icke desto mindre har WADA (oavsett om det var som svar på uppmaningen eller inte) modifierat sin inställning vad gäller kriterierna i enlighet med ovanstående krav. I den nuvarande föreslagna versionen av kodöversynen (den andra av tre faser) har de ändrat WADC på följande sätt:

4.3.1 WADA ska överväga att inkludera en substans eller metod på den förbjudna listan om det fastställer efter eget gottfinnande att substansen eller metoden, ensam eller i kombination med andra substanser eller metoder, har potential att förbättra eller förbättrar sportprestationer och substansen eller metoden dessutom uppfyller ett av följande två kriterier: 4.3.1.1 Medicinsk eller annan vetenskaplig evidens, farmakologisk effekt eller erfarenhet som visar att användningen av substansen eller metoden innebär en faktisk eller potentiell hälsorisk för idrottaren; 4.3.1.2 WADAs bedömning att användningen av substansen eller metoden strider mot idrottens anda som beskrivs i kodens inledning. (fetstil, min betoning)

Vad denna omformulering innebär, i filosofiska termer, är en tvådelad strategi. För det första fastställer den prestationshöjning som ett nödvändigt villkor eller inklusionskriterium för att tas med på listan över förbjudna preparat: den lämnar hälso- och idrottens anda-kriterier flexibla. Kritikerna från INHDR kan nu glädjas, eftersom det verkar sannolikt att rekreations-droger enkelt kan falla under 4.3.1.1 och 4.3.1.2, men inte under 4.3.1 (ökad prestations-villkoret), och därför inte är kvalificerade som doping. Det verkar som att denna invändning, mot att utvidga doping till folkhälsa och privat moral, har förändrats av WADA. De akademiska undertecknarna av uppropet har ytterligare etiska och politiska invändningar som förtjänar noggrant övervägande till stöd för deras sak. De skriver:

“Det är uppenbart att WADA:s tredje kriterium för inkludering – att använd-ningen av droger strider mot det vaga begreppet idrottens anda – fungerar som ett svepskäl; det ger ett argument för att förbjuda rekreationsdroger vars användning inte kan förbjudas på sportsliga grunder, det vill säga på grund av prestationshöjning.”

Det är viktigt att WADA är tydligt med konsekvenserna av denna regel: eftersom WADA kan stänga av en idrottare för användning av rekreationsdroger som inte är prestationshöjande, använder WADA i praktiken antidopingsregler för att övervaka personliga livsstilar och sociala aktiviteter som inte har något att göra med idrottsliga aktiviteter. Enligt institutionens argument hävdas det att idrottens anda-kriteriet inte kan användas för att påtvinga en (uppenbar) offentlig moral på idrottare som kan eller inte kan välja att använda cannabinoider under sin fritid. De är inte ensamma om denna åsikt. Tänk på ett perspektiv från ett idrottarfackförbund i Europa som erbjöds författaren i en intervju för en europeisk empirisk etikstudie:

“Vad gäller cannabis är vår ståndpunkt att det inte är en prestationshöjande substans och därför inte bör inkluderas på listan. Idrottare som använder marijuana skadar sina lagkamrater mer än sina konkurrenter. Marijuana-användning är inte fusk eller idrottsbedrägeri. WADA har nog att hantera med verklig doping. Det är viktigt att notera att kollektivt förhandlade antidoping-system i USA gör en åtskillnad mellan missbruksämnen och prestationshöjande substanser. En rehabiliterande ansats skulle vara mer meningsfull än en straffande. Tyvärr går politik och straff ihop i det här fallet.”

Här finns en medvetenhet om (potentiella) skador för deltagare, men det hävdas att doping bör begränsas begreppsmässigt till prestationshöjningar som skapar idrottsliga orättvisor. Dessutom föreslås en folkhälsobaserad ansats för missbruksämnen och en straffande ansats för (en begränsad uppfattning av) doping. Ett sådant tillvägagångssätt är lovvärt när det gäller att anpassa olika policyreaktioner till olika motiverade handlingar. Ett principuttalande kan härledas från båda citaten: rekreationellt substansmissbruk hotar inte idrottens anda. Att deras användning utgör en hälsorisk har ifrågasatts i flera decennier, även om viss ny forskning är ganska tydlig om sambandet.

Vem vill då ha kvar cannabinoidanvändning på den förbjudna listan? Man kan anta att eftersom de flesta nationalstater gör försäljning och distribution av cannabinoider (men inte innehav) olagligt, skulle de ha ett intresse av att göra det förbjudet även för idrottsutövare. Nationella antidopningsorganisationer (NADOs) har utsatts för påtryckningar från statliga parter att symboliskt förbjuda missbruk av rekreationsdroger. Därför kan man misstänka en berättelse om rättvisa och fusk från internationella förbund och fackföreningar, och ett folkhälsoperspektiv från NADO:s.

Röster från nyckelaktörer i antidopningspolitiken

I en studie om empirisk etik inom fysisk förbättring från det europeiska (EPOCH) projektet som nämnts tidigare var det bara en minoritet av tolv europeiska NADO-chefer som starkt förespråkade att behålla cannabinoider på den förbjudna listan. En av dem sade:

“Jag har stora problem med WADA:s definition av dopning. Det är inte en definition, enligt min mening. När jag försöker tillämpa den och försöker skriva min strategi baserat på vad vi försöker uppnå, vet jag inte vad vi försöker uppnå. Jag har ett verkligt problem, jag vet inte vad vi försöker uppnå och jag vet inte vad detta leder till. Jag tycker att deras definition är så bred att den kan täcka vad som helst, och jag tycker inte att det är lämpligt. Jag har faktiskt ett stort problem med definitionen.”

En annan fortsatte:

“Och även nu, i svar på det, den där EU-grejen som kom för några veckor sedan, om gymmen och den delen av det, du vet, och de hänvisade till dopningssubstanser. Men vad betyder dopning? Du försöker hitta definitionerna, och dopning är kopplat till personer som idrottar, och sedan kollar du definitionen av idrottsperson. De inkluderar dock inte dessa killar, och dopning är en definition som används i kontexten av tävlingsidrott. Därför betyder ordet dopning ingenting i de sammanhangen. Jag menar att du bör använda ett annat uttryck för det, vilket jag tycker är rätt, men den här EU-grejen kallade det dopning och jag tycker inte att det är det.”

Här har vi starka röster inom antidopningspolitiken som privat håller med om att fånga idrottare som dopar sig med rekreationsdroger inte är kärnan i antidopning. Deras slutsatser går i linje med kritikerna från International Network of Humanistic Doping Research (INHDR). Det verkar som om WADA lyssnar på intressenterna. Denna syn stöds definitivt av många NADO-chefer i Europa som ingick i studien. En NADO-chef förstod önskan om en politisering av antidopning, men om de fick välja, skulle de inte lägga denna börda på antidopningen:

“Ge prestationshöjning en större vikt i er bedömning av huruvida ni ska överväga att ta med det på listan eller inte. Så, i princip måste det bocka för prestationshöjning. Om du då kan förena det med idrottens anda, så är det okej för mig. För jag tror att en av de saker som ofta glöms bort, särskilt av dem som inte arbetar inom regeringen, är regeringarnas ambition att detta bidrar till folkhälsoagendan.”

Här verkar det som om NADO-deltagaren har anpassat argumentet om idrottens anda med hälsoargumentet – men relationen är skör. Regeringar har intressen i att idrott fungerar som en plattform för positiva sociala och etiska värderingar och för befolkningens hälsa. Ändå är sambandet mellan hälsa och sport i bästa fall oklart. Medan det finns ett symboliskt värde (personer som tränar kan verka mindre ohälsosamma än de som inte gör det), är det oklart om tävlingsidrott – särskilt elitidrott, som är WADA:s huvudfokus – har mycket att göra med hälsa överhuvudtaget. Precis som det finns olika synsätt på hälsa, finns det många sätt att uppnå det, och det är inte självklart att sport är det främsta.

En sista komplikation måste nämnas. Även om WADA skulle godkänna det tvådelade systemet, finns det en annan mekanism genom vilken cannabinoider kan förbjudas. I förordet till den förbjudna listan, som det tvådelade systemet används för att skapa, står följande:

S0. ICKE-GODKÄNDA SUBSTANSER. Alla farmakologiska substanser som inte behandlas i någon av de efterföljande sektionerna på listan och som inte har något nuvarande godkännande av någon statlig hälsoregulatorisk myndighet för terapeutisk användning på människor (till exempel läkemedel under förklinisk eller klinisk utveckling, avbrutna läkemedel, designerdroger, veterinärmediciner) är förbjudna vid alla tillfällen.

Även om det då kan vara möjligt att ta bort cannabinoider med denna generella regel, verkar det tydligt att det inte är idrottens anda som är den problematiska “generella” regeln. Det verkar dock som om det inte finns några riktlinjer för hur denna regel ska tillämpas. Dess-utom verkar det finnas en brist på transparens när det gäller hur någon mekanism används vid upprättandet av den förbjudna listan.

Det är emellertid troligt att den olympiska rörelsen, och även internationella förbund (IF), har ett betydande intresse av att associera sport med hälsa. När det gäller sponsring och marknadsföring är det en (ekonomiskt) fördelaktig sak att förknippas positivt med hälsa. Så var och en av parterna, med undantag för idrottarnas fackförbund (ATU) och en minoritet av idrottare, har anledning att knyta idrottens anda till hälsa av idrottsliga, folkhälsorelaterade och ekonomiska skäl.

Antidopning mellan medicinisering, begreppslig vaghet och politisk inblandning

Vilken begreppslig vinst skulle det ge att definiera dopning utifrån två nödvändiga och nu tillräckliga villkor: Dopning är prestationshöjning som är (potentiellt) skadlig för hälsan. Å ena sidan kommer detta att möjliggöra större specificitet, eftersom listans innehåll minskas i antal. Å andra sidan innebär det en medicinisering av dopning, eftersom det verkar bli en medicinsk fråga om metoderna eller substanserna är skadliga eller potentiellt skadliga för hälsan när prestationshöjande kriterier har uppfyllts.

Detta kan kallas medicinisering i en nedsättande mening. Det finns en liten, men omtvistad, uppfattning om att det är individens hälsa som räknas mest, inte ett folkhälsoperspektiv. Även om detta kan göra det lättare för dem som vill upprätthålla exceptionalism eller isolationism i idrottspolitiken, är det inte självklart för hälsans filosofer att detta är önskvärt. Under en biomedicinsk eller biostatisk teori om hälsa som normal funktion skulle man kunna förbjuda de typer av metoder och substanser som anses skadliga, såsom blodtransfusioner, intag av endogent testosteron, användning av rekombinant humant tillväxthormon, tillskott av syntetisk erytropoietin, användning av anabola steroider och så vidare. Här blir dopningspolitiken en sorts paternalistiskt skydd, en slags hälsofrämjande åtgärd med kraft.

Som hälsans filosofer påminner oss om finns det fler uppfattningar om hälsa än den biomedicinska eller biostatistiska synen. I kontrast, enligt en social teori om hälsa där uppnåendet av individens vitala mål definierar hälsa, kan den dopande idrottaren anses använda metoder och substanser som inte skadar honom. Tvärtom kan han till och med anses frodas. Detta är inte en fråga om begreppslig vaghet; de konkurrerande synsätten på hälsa kan betraktas som lika precisa eller oprecisa. Det spelar ingen roll för argumentet. Huvudpremissen är denna: alla begrepp i ett naturligt språk kan göras omtvistade beroende på de kontexter där de används. “Hälsa” är lika öppen för diskussion som “idrott” och “idrottens anda”. Den upplevda precisionen hos det förstnämnda är sannolikt en funktion av paradigm (eller möjligen den biomedicinska teoribundenheten) hos förutfattade meningar inom den idrottsmedicinska och vetenskapliga gemenskapen samt antidopning-organisationerna.

En betydande komplikation i denna förändring skulle vara förlusten av ett etiskt samtal i antidopningspolitiken. Källan till den etiska obehagskänslan förskjuts nu från fusk till oförsiktighet. Den dopande idrottaren ska förstås som någon som vilseleder andra genom att använda oförsiktiga, hälsoriskabla substanser eller metoder som är tillåtna enligt den nya regeln. Detta är enligt mig inte en begreppslig vinst. Dessutom, eftersom mycket av diskursen kring fusk är moraliserad (kanske för mycket), kommer intuitionen att dopning är ett etiskt misslyckande att uppfattas som felplacerad. Den moraliska diskursen om antidopning är baserad på idén att sport är en etisk verksamhet. Och detta beaktas sällan på allvar utanför idrottsfilosofin.

Sammanfattning

En övergången från en trefaldig, motbevisbar uppfattning till en tvådelad definition av doping leder endast till en medicinisering av fenomenet och undergräver den utbredda uppfattningen att doping är en oetisk handling eller praxis som korrumperar sportens integritet. Detta lämnar två frågor. Är det orimligt att de statliga parterna, som har ett intresse av den civila ordningens hälsa och värderingar, försöker påverka attityder och beteenden gällande metoder för förbättring? Kan begreppet Spirit of Sports göras mer precist, och kan dess användning av undergruppen i den av WADA förbjudna listan göras mer transparent som ett kriterium? Båda frågorna kommer att kräva den typ av etisk expertis som för närvarande är underutnyttjad, och ofta arbetslös, i antidopingdiskurser utanför akademin. Om man anser att WADA:S förbjudna lista skall vara mer än en lista över kemiska substanser men utöver detta ha en etisk dimension bör cannabis finnas kvar på listan. [23]

Begränsad forskning om cannabis gynnsamma effekter på aktiva idrottare

Cannabis-släktet innehåller en blandning av cannabinoider och andra mindre komponenter som hittills har studerats. I denna narrativöversikt belyses de viktigaste aspekterna av den polariserade diskussionen mellan missbruk och toxicitet kontra de potentiella fördelarna med de föreningar som finns i Cannabis sativa-växten.

Vi undersökte databaser som PubMed, Google Scholar, Web of Science och dokument från World Anti-Doping Agency (WADA) för vetenskapliga publikationer som kan belysa den intensiva debatten om de negativa aspekterna av beroende, organskador och förbättrad idrottsprestation samt de medicinska fördelarna, särskilt för idrottare, av vissa föreningar som är lovande som näringsämnen.

Vetenskapliga argument lyfter fram de skadliga effekterna av cannabinoider samt de etiska och lagstiftande aspekterna av deras användning som dopingsubstanser inom idrotten. Vi presenterar syntesen och metabolismen av de viktigaste cannabisföreningarna tillsammans med identifieringsmetoder för rutinmässiga antidopingtester. Ett flertal studier påvisar även de positiva effekterna, vilka kan ge en terapeutisk fördel för idrottare vid skador. Dessa fördelar pekar på att Cannabis sativa-föreningar kan ha en roll både som näringsämnen och potentiella farmakologiska substanser.

Ur både idrottares och antidopingmyndigheters synvinkel finns det många olika tolkningar, vilka presenteras och diskuteras i denna översikt. Trots ett ökande antal studier om cannabisarter finns det fortfarande begränsad forskning om dess gynnsamma effekter på aktiva idrottare, särskilt i större placebokontrollerade studier. Sådana studier skulle kunna komplettera den nuvarande förståelsen av ämnet och klargöra de hypoteser som diskuteras i denna granskning. [24]

OLIKA STRAFFSATSER I OLIKA IDROTTER

Tennisen ger längre straff för cannabisbruk än vad WADA anger som norm

International Tennis Integrity Agency (ITIA) bekräftar den 27 februari 2024 att den amerikanska tennisspelaren Casey Kania har stängts av i två år efter ett brott mot tennisens antidopingprogram. Det var den 10 augusti 2023, vid en ATP Challenger-turnering i Cary, USA, som den 21-åriga Kania lämnade ett dopingurinprov under tävling. Det innehöll cannabis (carboxy-THC). Kanias högsta pltas världsdubbelranking var 1317 i augusti 2023,

Den 7 november 2023, efter laboratorieanalys av B-provet, som bekräftade förekomsten av cannabis, åtalades Kania för brott mot antidopningsregeln (ADRV) enligt artiklarna 2.1 och/eller 2.2 i tennisens antidopingreglemente. Kania svarade inte inom angiven tid på ITIA:s begäran om information. ITIA accepterade att Kania inte avsiktligt bröt mot bestämmelserna i regelverket, men spelaren kunde inte visa att han inte bar på något fel eller försumlighet för sitt positiva dopingprov. Därför blev han avstängd i två år (istället för en fyraårig påföljd för en avsiktlig överträdelse), som anges i regelverket. Som sådan börjar Kanias tvååriga ogiltighetsperiod den 2 februari 2024, det datum då beslutet utfärdades, och slutar den 1 februari 2026. Spelarens resultat, rankingpoäng och prispengar som erhållits vid Cary Challenger och i efterföljande evenemang är även diskvalificerad. I enlighet med reglerna är spelaren förbjuden att spela i, träna på eller närvara vid något tennisevenemang som är auktoriserat eller sanktionerat av medlemmarna i ITIA (ATP, ITF, WTA, Tennis Australia, Fédération Française) under den period då han är avstängd.

Varje idrottsförbund som deltar i exempelvis OS måste åta sig att följa WADA:s kod (regelverk). Det finns emellertid ett undantag: idrottsförbundet kan utdöma högre straff än vad WADA föreskriver. I det här aktuella fallet hade tennisspelaren sannolikt fått 3 månaders avstängning (eller mindre, under vissa förutsättningar) om man följt WADA:s rekommen-dationer, men nu utdömdes istället ett tvåårigt straff enligt tennisförbundet regler.

WADA tillåter höga cannabishalter jämfört med arbetsplatser

Urinprov används i en rad olika sammanhang för att identifiera cannabisanvändning. De flesta tester riktar in sig på 11-nor-9-karboxi-delta9-tetrahydrocannabinol (11-COOH-THC), den slutliga metaboliten av delta9-tetrahydrocannabinol (THC), den huvudsakliga rusgivande substansen i cannabis. Olika myndigheter använder olika gränsvärden för att definiera ett positivt test.

Denna systematiska översikt sammanställde urinhalter av THC och THC-metaboliter som rapporterats i tidigare studier där cannabis/cannabisbaserade produkter administrerats (akut och upprepad dosering) samt hos användare av sådana produkter (under användning och vid förlängd abstinens). Totalt identifierades och inkluderades 92 relevanta studier.

Standardgräns på arbetsplatser (15 ng/mL totalt 11-COOH-THC): Låga engångsdoser (1,0–5,0 mg) och mycket låga upprepade doser (<1,0 mg/dag) av THC kunde ibland vara tillräckliga för att överskrida arbetsplatsens gränsvärde, särskilt vid oralt intag. Personer som använde cannabis veckovis till dagligen kunde ligga över detta gränsvärde i veckor efter att ha slutat.

WADA:s beslutsgräns (180 ng/mL totalt 11-COOH-THC): Låga till måttliga orala doser (10 mg) och måttliga inhalerade doser (15–20 mg) av THC kunde ibland vara tillräckliga för att överskrida WADA:s beslutsgräns, liksom veckovis cannabisanvändning. Personer som använde cannabis veckovis till dagligen hamnade ofta under detta gränsvärde inom en vecka efter att ha slutat, även om storkonsumenter behövde längre tid.

Denna sammanställning kan hjälpa beslutsfattare att välja lämpliga gränsvärden för urinprov och att informera individer om risken för ett positivt test vid olika mönster av cannabis-användning. [25]

DIVERSE

Cannabis och psykofarmaka hos italienska elitidrottare

Idrottare drabbas i högre grad av psykiska störningar än befolkningen i stort, med högre förekomst av depression och ångest, särskilt inom högpresterande tävlingsidrott. Dessutom är dessa störningar ofta underrapporterade. Hinder för diagnos och behandling inkluderar klinikers tvekan att diagnostisera idrottare med psykisk ohälsa, idrottarnas ovilja att söka hjälp samt en kvarstående stigmatisering där psykiska problem betraktas som personlig svaghet. Forskning visar på ömsesidiga samband mellan mental hälsa och idrottsprestation.

Till exempel rapporterade 68 procent av de kanadensiska simmare som kvalificerade sig till OS 2012 att de haft större depressiva episoder under de tre föregående åren, vilket korrelerade med sämre tävlingsresultat (tid, poäng och placeringar). Data från 2016 års OS visade att 80 procent av 50 deltagande idrottare upplevde depressiva episoder inom tolv månader efter att ha kvalificerat sig. Det visades dessutom att psykiska besvär under själva OS förutspådde försämrade prestationer och kroppsliga symtom .

De senaste tillgängliga uppgifterna, även citerade i samband med OS i Paris 2024, rappor-terar att 34 procent av elitidrottare lider av depression eller ångest. Skademönster speglar också psykisk hälsa: ångest korrelerar med skadefrekvens, medan spänning och negativa känslor förutspår skadans allvarlighetsgrad. Det identifierade stress, ångest, misstro och bristande copingstrategier som nyckelfaktorer till skador, med en modellnoggrannhet på 67 procent.

Behandling av psykisk ohälsa hos elitidrottare kräver ett holistiskt och personanpassat angreppssätt, centrerat kring idrottaren men med förmåga att integrera alla dimensioner av välbefinnande (det vill säga emotionellt, kognitivt, fysiskt, socialt, andligt och miljömässigt välbefinnande). Det är nödvändigt att utveckla målinriktade terapistrategier som:

  • bygger på evidensbaserade, multidisciplinära insatser

  • beaktar idrottarens specifika sammanhang (idrottsligt, kulturellt och geografiskt)

  • balanserar symtomlindring med främjande av helhetsmässigt välbefinnande. Denna modell bör baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap och anpassas till den aktuella elitidrottens särdrag

Psykoterapi är effektiv mot depression och ångest hos idrottare, men används fortfarande i begränsad omfattning. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är guldstandard i allmänheten för dessa tillstånd, men det finns fortfarande för få studier specifikt för idrottare.

Elitidrottare utgör särskilda utmaningar för psykoterapeuter. Det är ofta svårt att skilja på symtom från överträning och depression, och personlighetsdrag som stark tävlingsinriktning och känsla av berättigande kräver specialanpassade psykologiska eller farmakologiska metoder.

Även om psykoterapi ofta räcker vid milda till måttliga psykiska symtom, krävs farmakologisk behandling vid mer allvarliga fall. Användning av läkemedel hos idrottare regleras dock av WADA). World Anti-Doping Code (WADC) innehåller listan över förbjudna substanser och metoder – den så kallade Förbudslistan. Idrottare kan dock ansöka om medicinsk dispens om följande villkor är uppfyllda:

  • fastställd medicinsk nödvändighet

  • inga giltiga terapeutiska alternativ

  • ingen prestationsfördel

  • minsta effektiva dos

De huvudsakliga läkemedlen mot depression och ångest finns vanligtvis inte på Förbuds-listan, eftersom det saknas tillräckliga bevis för prestationshöjande effekter. Men vid förskrivning till idrottare bör man ändå beakta att dessa läkemedel kan påverka prestation och ge biverkningar.

Vissa idrottare använder cannabis, antingen prestationshöjande eller rekreationellt. WADA har förbjudit cannabis (särskilt dess huvudsakliga psykoaktiva komponent, delta-9-tetrahydrocannabinol, THC) i all tävlingsidrott sedan 2004, medan cannabidiol (CBD)-produkter – med ≤ 0,1 procent THC – tillåtits sedan 2018.

Sedan 2013 har WADA höjt THC-gränsen till 150 ng/mL, vilket begränsar positiva prov till användning i tävlingstid. Detta nya tröskelvärde utesluter falska positiva som kan uppstå från restprodukter efter användning.

CBD har visat ångestdämpande, antiinflammatoriska och neuroprotektiva effekter med få biverkningar. Däremot är THC fortfarande förbjudet, då det kan försämra reaktionstid och motorisk koordination.

Denna studie analyserar trender i användningen av antidepressiva medel, anxiolytika (ångestdämpande läkemedel) och cannabinoider (delta-9-tetrahydrocannabinol (THC)/ cannabidiol (CBD)) bland italienska idrottare från 2011 till första halvåret 2023, med hänvisning till antidopningsrapporter publicerade av Italiens hälsoministerium.

Data från 13 079 idrottare granskades, med fokus på både icke-förbjudna läkemedel, förbjudna substanser och regulatoriska effekter – inklusive gränsjusteringar för THC sedan 2013 och legaliseringen av CBD.

Resultaten visar en varierande användning av antidepressiva och anxiolytika, med toppar under 2021 och första halvåret 2023, vilket sammanfaller med en ökad medvetenhet efter pandemin. Antalet positiva THC-fall ökade efter ändringar i regelverket och speglar samhälls- och kulturförändringar.

Könsskillnader framkom, där THC-användning förekom främst bland män (nio män mot en kvinna år 2013), även om kvinnliga idrottare var underrepresenterade i testningen.

Studien understryker behovet av personanpassade, evidensbaserade strategier som balanserar terapeutisk effektivitet med antidopningsregler. Kliniker bör noggrant överväga förskrivning av selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och bensodiazepiner vid behandling av depression och ångest, samt vara vaksamma på risken för CBD-kontaminering.

Framtida forskning bör anta longitudinella och könsspecifika angreppssätt för att förfina riktlinjer och bekämpa stigma inom professionell idrott. [26]

REFERENSER

[1] Gorelick DA. Cannabis-related disorders and toxic effects. N Engl J Med 2023; 389: 2267-75.

[2] Hudzik TJ, Huestis MA, Rossi SS, Schumacher YO, Harcourt P, Budgett R, Stuart M, Tettey J, Mazzoni I, Rabin O, Danion A, Culler M, Handelsman D, Thevis M, Kinahan A. Cannabis and sport: A World Anti-Doping perspective. Addiction 2023; 118: 2040-2.

[3] Docter S, Khan M, Gohal C, Ravi B, Bhandari M, Gandhi R, Leroux T. Cannabis use and sport: a systematic review. Sports Health 2020; 12: 189-99.

[4] Hudzik TJ, Huestis MA, Rossi SS, Schumacher YO, Harcourt P, Budgett R, Stuart M, Tettey J, Mazzoni I, Rabin O, Danion A, Culler M, Handelsman D, Thevis M, Kinahan A. Cannabis and sport: a world anti-doping perspective. Addiction 2023; 118: 2040-2.

[5] Burr JF, Cheung CP, Kasper AM, Gillham SH, Close GL. Cannabis and athletic performance. Sports Med 2021; 51(Suppl 1): 75-87. 

[6] Ewell TR, Bomar MC, Abbotts KSS, Butterklee HM, Dooley GP, Bell C. Edible marijuana and cycle ergometer exercise. Exerc Physiol 2022; 13: 1085822.

[7] Mowaad NA, Elgohary R, ElShebiney S. Effect of stanozolol and/or cannabis abuse on hypertrophic mechanism and oxidative stress of male albino rat cardiac tissue in relation to exercise: a sport abuse practice. Cardiovasc Toxicol 2024 May 8 [Online ahead of print].

[8] Gillham SH, Starke L, Welch L, Mather E, Whitelegg T, Chester N, Owens DJ, Bampouras T, Close GL. Does a broad-spectrum cannabidiol supplement improve performance in a 10-min cycle ergometer performance-test? Eur J Sport Sci 2024; 24: 870-7.

[9] Gillham SH, Starke L, Welch L, Mather E, Whitelegg T, Chester N, Owens DJ, Bampouras T, Close GL. Does a broad-spectrum cannabidiol supplement improve performance in a 10-min cycle ergometer performance-test? Eur J Sport Sci 2024; 24: 870-7.

[10] Gamelin FX, Cuvelier G, Mendes A, Aucouturier J, Berthoin S, Di Marzo V, Heyman E. Cannabidiol in sport: Ergogenic or else? Pharmacol Res 2020;1 56: 104764.

[11] Isenmann E, Veit S, Starke L, Flenker U, Diel P. Effects of cannabidiol supplementation on skeletal muscle regeneration after intensive resistance training. Nutrients 2021 30; 13: 3028.

[12] Johnson E, Kilgore M, Babalonis S. Cannabidiol (CBD) product contamination: Quantitative analysis of delta⁹-tetrahydrocannabinol (delta⁹-THC) concentrations found in commercially available CBD products. Drug Alcohol Depend 2022; 237:109522.

[13] Burr JF, Cheung CP, Kasper AM, Gillham SH, Close GL. Cannabis and athletic performance. Sports Med 2021; 51(Suppl 1): 75-87. 

[14] Gillham SH, Cole PL, Owens DJ, Chester N, Bampouras TM, McCartney D, Gordon R, McGregor IS, Close GL. Daily use of a broad-spectrum cannabidiol supplement produces detectable concentrations of cannabinoids in urine prohibited by the world anti-doping agency: an effect amplified by exercise. Med Sci Sports Exerc 2026; 58: 121-31.

[15] Karam D, Sesbreno E, Drager K, Boegman S, Duncan LR, Jensen D, Churchward-Venne TA. Cannabidiol use among elite-level Canadian athletes: the pursuit of improved sleep, pain relief, and enhanced recovery. Front Nutr 2025; 12: 1711773

[16] Gillham SH, Cole PL, Owens DJ, Chester N, Bampouras TM, McCartney D, Gordon R, McGregor IS, Close GL. Daily use of a broad-spectrum cannabidiol supplement produces detectable concentrations of cannabinoids in urine prohibited by the World Anti-Doping Agency: An effect amplified by exercise. Med Sci Sports Exerc 2026; 58: 121-31.

[17] Nair VS, Heybroek M, Boyle E, Rogers M, Campbell T, Eichner D, Hill K. Prevalence of carboxy-delta⁸-tetrahydrocannabiniol in antidoping samples. Drug Test Anal 2024; 16: 1122-6.

[18] Berthet A, De Cesare M, Favrat B, Sporkert F, Augsburger M, Thomas A, Giroud C. A systematic review of passive exposure to cannabis. Forensic Sci Int 2016; 269: 97-112.

[19] Helander A. Nya cannabinoider skapar problem vid drogtestning. Antikroppsbaserade screeningmetoder skiljer inte på narkotikaklassade och oklassade substanser. Läkartidningen 2023: 120: 1460-1.

[20] McCartney D, Irwin C, Arnold JC, Gordon R, McLachlan AJ, McGregor IS. Urinary delta⁹-tetrahydrocannabinol and metabolite concentrations following cannabis use: A systematic review. Pharmacol Res 2026; 225: 108142.

[21] Aguiar AS. Cannabis is not doping. Cannabis Cannabinoid Res 2023 Jun 6 [Epub ahead of print].

[22] Kayser B, Mauron A, Miah A. Current anti-doping policy: a critical appraisal. BMC Med Ethics 2007; 8: 2.

[23] McNamee MJ. The spirit of sport and the medicalisation of anti-doping: empirical and normative ethics. Asian Bioethics Review 2012; 4: 374-92.

[24] Flangea C, Vlad D, Popescu R, Dumitrascu V, Rata AL, Tryfon ME, Balasoiu B, Vlad CS. Cannabis: zone aspects of raw plant components in sport - A narrative review. Nutrients 2025; 17: 861.

[25] McCartney D, Irwin C, Arnold JC, Gordon R, McLachlan AJ, McGregor IS. Urinary delta9-tetrahydrocannabinol and metabolite concentrations following cannabis use: A systematic review. Pharmacol Res 2026 Feb 16 [Online ahead of print].

[26] Ruggiero M, Ferrante L, Tafuri D, Meccariello R, Mazzeo F. Trends in antidepressant, anxiolytic, and cannabinoid use among italian elite athletes (2011-2023): a longitudinal anti-doping analysis. Sports (Basel) 2025; 13: 233.