Salbutamol förstärker ökningen av den fettfria massan under styrketräning

Den huvudsakliga användningen av beta2-agonister är att behandla bronkkonstriktion, men rapporter visar att beta2-agonister i allt högre grad missbrukas av unga män som ägnar sig åt styrketräning för att främja en lägre fettmassa och ökad muskelmassa. I en tvärsnittsstudie vid fyra gym i San Francisco uppgav 10 respektive 22 procent av personer som missbrukade anabola steroider att de också använde salbutamol respektive klenbuterol som en del av sina “kosttillskott” för att öka muskelmassan. På liknande sätt visade en webbaserad enkät med 500 deltagare (99 procent män), rekryterade från internetforum som ägnar sig åt anabola substanser, att 58 procent själva uppgav att de använde klenbuterol – en andel som var jämförbar med användningen av testosteronderivat.

Beta2-agonister har en väl dokumenterad omfördelande effekt hos djur och har utnyttjats som fodertillsatser inom animalieproduktionen för att öka effektiviteten i köttproduktionen. Exempelvis ökade salbutamol, den vanligast förskrivna beta2-agonisten, den dagliga viktökningen hos grisar med 10 procent under en utfodringsperiod på 7–8 veckor. Liknande, men mindre uttalade, effekter har rapporterats hos människor, där några veckors behandling med beta2-agonist främjar skelettmuskelns tillväxt. Detta är relaterat till ökad syntes av myofibrillära proteiner och en nettoökning av proteinbalansen.

De doser som används illegalt överstiger ofta terapeutiska doser med fyra till åtta gånger, men det saknas data om effekterna av supraterapeutiska doser under styrketräning, vilket är just det sammanhang där missbruket förekommer. Denna kunskapslucka är särskilt oroande med tanke på den ökande förekomsten av användning av prestations- och utseendeförbättrande substanser bland unga män även utanför tävlingsidrotten, exempelvis i motions- och fitnessmiljöer.

Trots den omfattande illegala användningen av salbutamol är det oklart om långvarigt missbruk medför negativa effekter på kardiopulmonell prestationsförmåga, hjärtfunktion och muskelns oxidativa kapacitet. För många anabola substanser är ogynnsam hjärtremodellering en viktig orsak till oro. Detta är inte bara ett problem inom elitidrotten utan även i den allmänna befolkningen, där användningen av anabola substanser ökar.

Även om beta2-agonister anses säkra vid inhalation i terapeutiska doser kan långvarig behandling med supraterapeutiska doser framkalla ogynnsam strukturell remodellering av hjärtat hos gnagare, och fallrapporter har kopplat missbruk av beta2-agonister till allvarliga kardiovaskulära händelser.

Prekliniska data talar också för effekter på skelettmuskelns oxidativa funktion. Hos grisar minskade salbutamol i fodret aktiviteten hos de muskeloxidativa enzymerna citratsyntas (CS) och 3-hydroxyacyl-CoA-dehydrogenas (HADHA). Gnagare som behandlats med beta2-agonister uppvisar dessutom försämrad mitokondriefunktion och oxidativ kapacitet.

Sammantaget motiverar dessa signaler studier på människor för att kartlägga potentiella risker, ge underlag för antidopingregleringen och vägleda eventuella överväganden om att utvidga användningsområdena för beta2-agonister utöver bronkdilatation, exempelvis vid tillstånd med muskelförtvining och för viktminskning, vilket tidigare har föreslagits.

Hittills har ingen studie på ett heltäckande sätt beskrivit de samlade fysiologiska effekterna av långvarig användning av supraterapeutiska doser av salbutamol i samband med styrketräning. Även om enskilda effekter på hjärtats struktur och muskelns oxidativa egenskaper har rapporterats i prekliniska modeller, har man hos människor ännu inte samtidigt undersökt kroppssammansättning, hjärtremodellering, skelettmuskelns oxidativa egenskaper och kardiopulmonell prestationsförmåga.

För att på ett heltäckande sätt karakterisera de multisystemiska effekterna av beta2-agonister i supraterapeutiska doser krävs därför ett integrerat angreppssätt där man samtidigt bedömer anabola effekter, hjärtats struktur och funktion, skelettmuskelns metabola egenskaper samt hela kroppens kardiorespiratoriska kapacitet.

Unga män utgör den huvudsakliga gruppen som använder beta2-agonister illegalt i fitnessmiljöer och är därför den relevanta målgruppen för riskbedömning. En kombination av två hjärtavbildningsmetoder – ekokardiografi och hjärtmagnetresonanstomografi (CMR) – ger kompletterande diagnostisk information. Ekokardiografi möjliggör undersökning i realtid och är vanligen tillräcklig för bedömning av hemodynamiska parametrar och klaffunktion, medan CMR ger bättre volymbestämning och en mer exakt mätning av myokardiets tjocklek.

Tillsammans möjliggör dessa metoder en heltäckande bedömning av hjärtat och är viktiga för att upptäcka tidiga hjärtanpassningar som kan föregå tydliga strukturella förändringar.

Man undersökte nu effekterna av långvarig supraterapeutisk behandling med salbutamol på kroppssammansättning, hjärtmorfologi och hjärtfunktion samt muskeloxidativ fenotypning under styrketräning. I en dubbelblind, randomiserad studie fick 30 friska, vältränade män (ålder 23 ± 2 år, medelvärde ± SD) oralt salbutamol 16 mg/dag (SAL) eller placebo (PLA) under ett 11 veckor långt, övervakat helkroppsprogram för styrketräning (3 pass/vecka). Bedömningar vid studiestart (baseline) och uppföljning inkluderade helkroppsskanning med DXA (dual-energy X-ray absorptiometry), ekokardiografi, magnetkameraundersökning av hjärtat (CMR), arbetsprov med ergospirometri (CPET) samt biopsier från lårmuskeln (vastus lateralis).

Det primära utfallsmåttet var förändring i fettfri massa (lean mass). Tjugosex deltagare fullföljde studien. Den fettfria massan ökade med 1,8 kg mer i SAL-gruppen än i PLA-gruppen (95 % CI 0,5–3,1). CMR visade inga skillnader mellan grupperna gällande hjärtats struktur eller funktion, inklusive vänsterkammarmassa. Ekokardiografi visade dock signifikant ökad tjocklek på den bakre väggen, skiljeväggen (septum) och den relativa väggtjockleken i SAL-gruppen jämfört med PLA-gruppen. Tiden till utmattning under arbetsprovet förändrades inte i SAL-gruppen, men ökade signifikant i PLA-gruppen. Muskelns kapillärtäthet samt aktiviteten av citratsyntas och 3-hydroxiacyl-CoA-dehydrogenas minskade i SAL-gruppen (allt p < 0,01), medan inga sådana förändringar sågs i PLA-gruppen.

Medan supraterapeutiska doser av salbutamol förstärkte ökningen av den fettfria massan under styrketräning, ledde det samtidigt till försämrad oxidativ kapacitet i musklerna, dämpade förbättringar av den kardiopulmonella fitnessen (konditionen) och uppvisade ekokardiografiska tecken som överensstämmer med ökad väggtjocklek i hjärtat. Dessa avvägningar mellan risker och fördelar informerar illegala användare om potentiella skador och stödjer restriktionerna för supraterapeutiskt salbutamol inom idrotten.

Referens: Hostrup M, Jessen S, Tischer SG, Kalsen A, Hadad R, Bonde PL, Kreiberg M, Gad AS, Sajadieh A, Backer V, Bangsbo J, Rasmusen H. Lean mass gains, cardiac remodeling, and muscle oxidative changes with high-dose salbutamol during resistance training: a randomized controlled trial. Scand J Med Sci Sports 2026; 36: e70302.