Vad är doping?
I dagligt tal används “doping” ofta löst, om allt från kosttillskott till elitidrottares fusk. Inom idrotten har ordet dock en precis juridisk betydelse: doping är ett brott mot antidopingreglerna enligt World Anti-Doping Code, det regelverk som World Anti-Doping Agency (WADA) förvaltar och som i princip all organiserad idrott i världen har anslutit sig till.
Det handlar inte bara om att “ta något förbjudet”
Koden räknar upp elva olika sätt att bryta mot antidopingreglerna (så kallade anti-doping rule violations, ADRV). De två mest kända är:
- Förekomst av en förbjuden substans, eller spår av den, i ett idrottarprov.
- Bruk eller försök till bruk av en förbjuden substans eller metod.
Men listan omfattar också sådant som att vägra eller undvika provtagning, att missa flera testtillfällen på grund av bristfällig information om sin vistelseort, att manipulera ett dopingtest eller resultatet av det, innehav av förbjudna substanser, att sprida eller administrera dem till andra, medhjälp, samt att som avstängd idrottare samarbeta med tränare eller annan idrottspersonal som själva är avstängda.
En viktig princip är strikt ansvar: det räcker att en förbjuden substans hittas i idrottarens kroppsprov för att en överträdelse ska anses föreligga, oavsett hur substansen hamnat där eller om avsikten var att förbättra prestationen. Idrottaren kan sedan, i påföljdsprövningen, lägga fram bevis om hur kontamineringen eller intaget gått till, vilket kan påverka längden på en avstängning men inte om en överträdelse skett.
Förbjudna listan
Vilka substanser och metoder som är förbjudna framgår av WADA:s förbjudna lista (the Prohibited List), som uppdateras minst en gång per år. Listan delar in ämnen i kategorier, bland annat anabola androgena steroider, hormoner och tillväxtfaktorer, betaagonister, hormon- och metabolismmodulatorer, diuretika och maskeringsmedel, samt förbjudna metoder som blodmanipulation och genmanipulation. Vissa substanser, som stimulantia av missbrukskaraktär, är endast förbjudna i tävling.
En idrottare som av medicinska skäl behöver använda en i övrigt förbjuden substans kan under vissa förutsättningar ansöka om ett medicinskt undantag, en så kallad TUE (Therapeutic Use Exemption), som prövas av behörig antidopingorganisation.
Vem gör vad?
WADA sätter regelverket och samordnar det globala arbetet, men utför inte själva testerna. Det ansvaret ligger på nationella antidopingorganisationer (NADO), internationella specialidrottsförbund och stora evenemangsorganisatörer. I Sverige är det Antidoping Sverige som genomför dopingkontroller, se vår genomgång av hur antidoping fungerar i Sverige. Tvister om påföljder kan i sista hand hamna hos Court of Arbitration for Sport (CAS) i Lausanne, se vår korta ordlista för WADA och CAS.
Varför är reglerna så stränga?
Syftet med regelverket är dubbelt: att skydda idrottares hälsa mot de risker många dopingmetoder medför, och att upprätthålla en rättvis tävlan där resultat avgörs av träning, talang och taktik snarare än av vem som har tillgång till bäst preparat eller mest avancerad fuskmetod. Det är också därför reglerna, till skillnad från straffrätten i övrigt, bygger på strikt ansvar snarare än på bevisad avsikt.
Källor: World Anti-Doping Code och den förbjudna listan finns i sin helhet på wada-ama.org. Svenska tillämpningsregler finns hos Riksidrottsförbundet (riksidrottsforbundet.se) och Antidoping Sverige (antidoping.se).
