ECDYSTERON

(Senast reviderad 2026-09-15)

Svenska Antidopingbiblioteket

Innehåll

INLEDNING

Baskunskap om ecdysteroider

Fytoekdysteroider (PE) är naturligt förekommande bioaktiva föreningar som syntetiseras av växter som ett skydd mot växtätande insekter. De tillhör familjen ekdysteroider, som är polyhydroxylerade steroider. Strukturellt har ekdysteroider en cyklopentanoperhydrofenantrenring med en beta-orienterad sidokedja vid C-17. Deras många hydroxylgrupper och varierande substituenter ger upphov till en betydande strukturell mångfald. Fytoekdysteroider har identifierats hos ett stort antal organismer, bland annat alger, svampar, ormbunkar, nakenfröiga växter och gömfröiga växter. Mer än 500 olika föreningar har isolerats från över 100 landlevande växtarter. Vissa ekdysteroider, såsom ekdyson, 20-hydroxiekdyson (20-HE), makisteron A och ajugasteron C, förekommer både i växt- och djurriket.

Hos insekter fungerar ekdysteroider som steroidhormoner och reglerar bland annat hudömsning och utveckling. Hos växter betraktas de däremot som sekundära metaboliter och antas framför allt vara involverade i försvarsmekanismer mot växtätare.

Fytoekdysteroider har isolerats från många olika växtdelar, bland annat från bladen hos Podocarpus nakaii Hayata (Podocarpaceae), barken hos Podocarpus elatus R.Br. ex Endl. och rötterna hos Achyranthes fauriei H.Lév. & Vaniot (Amaranthaceae). De vanligaste fytoekdysteroiderna i växter är 20-HE, ajugasteron C, turkesteron (TS), polypodin B samt ponasteronerna A–C. Dessa fytoekdysteroider finns också i ätliga växter, exempelvis spenat, sockerbeta och quinoafrön, vilket har gjort dem intressanta både ur näringsmässigt och farmakologiskt perspektiv.

Koncentrationen av fytoekdysteroider varierar beroende på växtart, växtorgan och miljöförhållanden. De kan förekomma i fri eller konjugerad form och är då ofta bundna till organiska syror, sockerarter eller sulfater, vilket ytterligare bidrar till deras kemiska mångfald.

Under de senaste åren har ett stort antal studier gett ökad kunskap om den biologiska aktiviteten, den strukturella mångfalden och den farmakologiska potentialen hos bioaktiva ämnen från växter, med särskilt fokus på fytoekdysteroider. Växter som är rika på fytoekdysteroider har dessutom använts som adaptogener, antioxidanter och tonika samt för att främja muskelutveckling och fysisk prestationsförmåga.

Ekdysteron har övervakats av Världsantidopingsbyrån (WADA) sedan 2020 på grund av misstänkta anabola egenskaper och möjligheten att det kan förbättra fysisk prestationsförmåga hos både elitidrottare och motionärer. I detta sammanhang är noggrann kvantifiering av fytoekdysteroider viktig inom dopingkontrollen, eftersom den möjliggör en tillförlitlig bedömning av idrottarens exponering, en åtskillnad mellan intag via vanlig kost och intag genom kosttillskott samt en enhetlig tolkning av analysresultaten.

20-HE, som ofta beskrivs som ett ”naturligt anabolt ämne”, har fått betydande uppmärksamhet inom idrottsnutritionen. Numera har användningen spridits globalt, bland annat på grund av rapporterade adaptogena och prestationshöjande egenskaper. Extrakt från R. carthamoides och andra ekdysteroidinnehållande växter samt deras sekundära metaboliter, såsom 20-HE och TS, har satts i samband med förbättrad fysisk prestationsförmåga.

Den globala marknaden för kosttillskott har expanderat snabbt under senare år och uppskattades till 209,52 miljarder USD 2025. Marknaden beräknas växa till 393,56 miljarder USD 2033, bland annat till följd av ökad hälsomedvetenhet, förändrade livsstilar och ett större fokus på förebyggande hälsovård.

Bland kosttillskott som marknadsförs för att förbättra fysisk styrka ingår ekdysteroider på grund av deras påstådda anabola och prestationsstödjande effekter. De viktigaste botaniska källorna till 20-HE och TS i kosttillskott är C. arachnoides, A. turkestanica och R. carthamoides.

Den regulatoriska statusen för 20-HE är emellertid kontroversiell, eftersom ämnet också förekommer naturligt i vanligt förekommande livsmedel, exempelvis spenat och quinoa. Den ökande användningen av växtbaserade kosttillskott understryker därför behovet av tillförlitlig analytisk kontroll. Livsmedel som spenat och quinoa kan således inte bara bidra till ett adekvat näringsintag utan även till intaget av naturligt förekommande bioaktiva ämnen, däribland ekdysteroider.

Den strukturella variationen hos dessa föreningar har lett till att flera olika analytiska metoder används för separation och kvantifiering. Bland de vanligaste metoderna finns tunnskiktskromatografi, gaskromatografi, högupplösande vätskekromatografi (HPLC) och superkritisk vätskekromatografi.

Kärnmagnetisk resonansspektroskopi (NMR) är fortfarande det viktigaste verktyget för strukturbestämning, medan HPLC kombinerad med masspektrometri (HPLC-MS) ger hög känslighet och selektivitet vid detektion av ekdysteroider. Till skillnad från gaskromatografi–masspektrometri (GC-MS) kräver vätskekromatografi–masspektrometri (LC-MS) ingen derivatisering. Detta förenklar provberedningen och minskar risken för att analysartefakter uppstår.

Många av de analytiska metoderna har emellertid vissa begränsningar, bland annat krav på derivatisering, relativt långa analystider och begränsad möjlighet att samtidigt detektera flera fytoekdysteroider. Dessa begränsningar kan minska metodernas lämplighet för rutinanalyser och kvalitetskontroll av stora mängder prover.

Samtidig kvantifiering av de viktigaste fytoekdysteroiderna 20-HE, TS och ponasteron A (PA) i olika växtmatriser och kommersiella kosttillskott är fortfarande begränsad, särskilt när det gäller snabba och kostnadseffektiva analysmetoder som lämpar sig för rutinmässig kvalitetskontroll. [1]

Ecdysteron som kosttillskott

Ecdysteron eller 20E är ett naturligt förekommande ecdysteroidhormon som styr ömsning och metamorfos hos leddjur. Det är därför ett av de vanligaste ömsningshormonerna hos insekter, krabbor och liknande djur. Det är också ett fytoecdysteroid som produceras av olika växter, inklusive Cyanotis vaga, Ajuga turkestanica och Rhaponticum carthamoides, där dess syfte troligen är att störa utvecklingen och reproduktionen hos insektsangrepp.

Hos leddjur verkar 20-hydroxyecdysteron genom ecdysone-receptorn. Även om däggdjur saknar denna receptor, påverkar 20-hydroxyecdysteron däggdjurs biologiska system. 20-hydroxyecdysteron är en ingrediens i vissa kosttillskott som syftar till att förbättra fysisk prestation. Hos människor har man en hypotes om att det binder till det östrogenreceptor beta (ER-beta) protein-kodande genen.

De främsta källorna till 20-hydroxyecdysteron i larver är prothorakalkörteln, ringkörteln, tarmen och fettvävnaderna. Dessa vävnader omvandlar dietärt kolesterol till de mogna formerna av hormonet 20-hydroxyecdysteron. Dessa körtelvävnader förloras för det mesta i vuxenstadiet med undantag för fettvävnaden, som kvarstår som ett lipidhölje runt hjärnan och organen i buken. Hos vuxna honor är äggstockarna en betydande källa till produktionen av 20-hydroxyecdysteron. Vuxna hanar har, så vitt man vet idag, endast en källa till 20-hydroxyecdysteron, nämligen fettvävnaden. Dessa hormonproducerande vävnader uttrycker ecdysone-receptorn under hela utvecklingen, vilket möjligen indikerar en funktionell återkopplingsmekanism.

Eftersom dessa hormoner är hydrofoba, passerar de genom lipidmembraner och tränger in i organismens vävnader. Den huvudsakliga receptorn för dessa hormonsignaler – ecdysone-receptorn – är ett intracellulärt protein.

Användning som kosttillskott

20-hydroxyecdysteron och andra ecdysteroider marknadsförs som ingredienser i kosttillskott för olika sporter, särskilt bodybuilding. En studie från 2006 undersökte förbättringar i faktiska träningsprestationer och testade kemiska indikatorer såsom kroppssammansättning och fri tillgänglig testosteron, men kom fram till att en daglig dos på 30 mg 20-hydroxyecdysteron oralt inte signifikant påverkade anabola eller katabola responser på styrketräning, kroppssammansättning eller träningsanpassning. Tidigare studier har dock visat stöd för de anabola effekterna av 20-hydroxyecdysteron. En mer nylig studie från 2019, genomförd av ett team vid Institutionen för Molekylär och Cellulär Idrottsmedicin vid Tyska Idrottsuniversitetet i Köln, fann att deltagare som fick ecdysteron uppvisade betydligt högre muskelmassa och mer uttalade ökningar i en repetition max i bänkpress. Studien finansierades av WADA och visade en dosberoende anabol effekt av 20-hydroxyecdysteron vid styrketräning. Vidare har nyare studier klargjort att verkningsmekanismen för 20-hydroxyecdysteron på mänskliga muskelceller är en relativt selektiv aktivering av betaformen av östrogenreceptorn (ER-beta), vilket är känt för att resultera i muskelhypertrofi.

20-hydroxyecdysteron och andra ecdysteroider används inom biokemisk forskning som inducerare i transgena djur, där en ny gen introduceras så att dess uttryck styrs av en introducerad ecdysone-receptor. Genom att tillföra eller ta bort ecdysteroider från djurens diet får man ett bekvämt sätt att aktivera eller inaktivera den insatta genen. Vid vanliga doser verkar 20-hydroxyecdysteron ha liten eller ingen effekt på djur utan extra insatta gener, och det har hög biotillgänglighet när det tas oralt, vilket gör det användbart för att avgöra om transgenen har upptagits effektivt.

År 2024 godkände den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) en studie om effekten av BIO101 (20-hydroxyecdysteron) vid behandling av fetma, med fokus på förbättring av muskelstyrka i de nedre extremiteterna.

Hur kan ecdysteron verka som dopingpreparat?

Ecdysteron (20-hydroxiekdysteron, 20E) är ett naturligt förekommande steroidhormon-liknande ämne som framför allt finns i växter och leddjur. Det har uppmärksammats inom idrotten eftersom experimentella och kliniska data antyder att det kan ha anabol, alltså muskeluppbyggande, effekt.

Till skillnad från testosteron och andra anabola androgena steroider verkar ecdysteron inte främst genom androgenreceptorn. Den föreslagna mekanismen är i stället bland annat:

  • Ökad proteinsyntes i muskelceller. Ecdysteron tycks kunna stimulera signalvägar som ökar uppbyggnaden av muskelprotein
  • PI3K/Akt-signalering. Experimentella data talar för aktivering av denna centrala signalväg för muskelcellers tillväxt och proteinsyntes
  • Interaktion med östrogenreceptor beta (ERbeta). Ecdysteron har visats kunna påverka denna receptor, och ERbeta har betydelse för bland annat muskelmetabolism och vävnadsanpassning
  • Möjlig påverkan på muskelcellernas återhämtning och differentiering. Detta är framför allt visat i experimentella modeller.

Det intressanta är alltså att ecdysteron kan ge anabola effekter utan att vara en klassisk androgen steroid.

Studier på människor

En uppmärksammad randomiserad studie från 2019 lät unga män genomföra styrketräning under tio veckor. De som fick ecdysteron ökade sin muskelmassa och sin styrka mer än placebogruppen. Effekten på muskelmassa var tillräckligt intressant för att forskarna föreslog att ecdysteron borde övervägas för upptagning på WADA:s bevakningslista. Resultaten har dock inte etablerat ecdysteron som ett lika välbelagt muskelbyggande medel som anabola steroider.

Ecdysteron är dock för närvarande (2026) inte förbjudet enligt WADA:s dopinglista, men det finns på WADA:s Monitoring Program, där substanser följs för att upptäcka eventuell framtida missbruksutveckling. Det betyder att ett positivt prov för ecdysteron i sig inte utgör ett brott enligt nuvarande regler.

Det är också värt att skilja mellan ecdysteron som substans och kosttillskott som innehåller ecdysteron. Kosttillskott kan innehålla andra, odeklarerade eller kontaminerande substanser.

Kort sagt: ecdysteron är intressant som möjligt dopingmedel därför att det tycks kunna stimulera muskelproteinsyntesen och därmed muskelmassa och styrka, men via andra biologiska mekanismer än klassiska anabola androgena steroider. Det är just den möjliga anabola effekten som gjort att WADA följer ämnet.

FYSIOLOGI och DIETÄRT

Metabolismen för ecdysteron

De möjliga prestationshöjande effekterna och medicinska fördelarna med ecdysteron har diskuterats vid flera tillfällen under de senaste decennierna. År 2020 inkluderade WADA ecdysteron i sitt övervakningsprogram och fortsatte denna förekomststudie fram till nu.

Endast lite är känt om människans metabolism avseende ecdysteron utöver den första studien som utfördes på mänskliga försökspersoner inom området för dopningstester i idrott, vilken redan genomfördes 2001. Syftet med denna studie var att noggrant undersöka människans ecdysteron-metabolism för att förbättra dess påvisbarhet och stödja beslutsprocesserna om hur ecdysteron kan implementeras mest effektivt i reglerna för dopningstester inom idrotten.

I ett första försök administrerades tre gånger deutererad (med tungt vatten) ecdysteron till en manlig försöksperson för att möjliggöra detektion och eventuell identifiering av alla urinmetaboliter som fortfarande omfattar deuteriummärkningen genom användning av masspektrometri med väteisotopratio och masspektrometri med hög upplösning/hög noggrannhet. Prover samlades in i upp till 14 dagar, och metaboliter som utsöndrades okonjugerade, glukuronerade och sulfaterade undersöktes.

De upptäckta deutererade metaboliterna bekräftades i en andra administrativ studie som omfattade två manliga och en kvinnlig försöksperson. Efter administrering av 50 mg omärkt ecdysteron samlades urinprover in under upp till 7 dagar. Utöver de redan beskrivna urinmetaboliterna av ecdysteron upptäcktes över 20 nya metaboliter som omfattade alla förväntade metaboliska omvandlingar inklusive sidokedjeavklipp vid C21. En stor interindividuell variation i mängden utsöndrade metaboliter var synlig, och betydande skillnader av tidiga och sena utsöndringsfasmetaboliter observerades. [2]

Ecdysteron och dess metaboliter efter spenatkonsumtion

Fytosteroiden ecdysteron (ibland stavat ekdysteron) finns upptaget på WADA:s övervakningslista för 2020-2023 under rubriken ”Anabolic Agents.” Det innebär att det inte är förbjudet, men att det kan komma att bli det inom överskådlig framtid, dock tidigast vid ett kommande årsskifte. Av intresse är då att ecdysteron finns i spenat.

Spenat (Spinacia oleracea), en grönsak som vanligtvis konsumeras i mänsklig kost över hela världen, är en av de välkända källorna till ecdysteroider. Dess ecdysteroidhalt har redan rapporterats på 1980-talet och har studerats flitigt sedan dess. Ecdysteron är den vanligaste ecdysteroiden som finns i spenat, tillsammans med flera mindre ecdysteroider såsom polypodin B, ecdysone, 2-deoxy-ecdysterone och makisterone A. Ecdysteron rapporteras från 4 till 800 mikrog/g färskvikt, och på samma sätt från 17 till 885 mikrog/g torrvikt men uppvisar betydande variationer beroende på skördesäsong, utvecklingsfas, geografiskt läge, naturlig miljö samt växtsort. Nivåerna av ecdysteron som rapporterats i spenat tyder på att den normala mängden ecdysteron från spenat i en daglig diet är ganska låg.

Ecdysteroider har länge visats ha olika potentiellt fördelaktiga effekter på djurarter och människor, inklusive hypolipidemiska, antidiabetiska, leverskyddande, adaptogena samt tillväxtfrämjande och anabola effekter. In vivo och in vitro studier har visat att ecdysteron ökar proteinsyntesen och muskelmassan. Denna effekt medieras av östrogenreceptor beta (ER-beta). In silico-data stödde hypotesen att ecdysteron binder till ER-beta och därmed stimulerar den anabola aktiviteten utan att orsaka androgenrelaterade biverkningar.

Traditionellt hade spenat rykte om att öka muskelkraften som främjas av den fiktiva seriefiguren Karl-Alfred. Den anabola effekten av dess ecdysteroidinnehåll kan erbjuda en rationell grund för denna folkloreteori. På grund av dess anabola egenskaper har ecdysteron länge väckt uppmärksamhet som ett “naturligt alternativ” prestationshöjare inom sport. Ett ökande antal kosttillskott som innehåller ecdysteron från spenat och andra växtextrakt finns tillgängliga och marknadsförs för att öka styrka och muskelmassa, minska trötthet och underlätta återhämtningen. De rekommenderade doserna för idrottare är upp till 1000 mg per dag medan även en massiv spenatkonsumtion (1 kg/dag) kan sällan överstiga 100 mg ecdysteron per dag från denna källa. I en nyligen rapporterad studie visade en kontrollerad administrering till människor med långvarig administrering av ett ecdysteron-innehållande tillskott en ökning av muskelmassa och fysisk kraft.

I den här presenterade studien undersöktes ecdysteron och dess metaboliter i urin hos människor efter spenatkonsumtion efter två olika tillagningssätt. Åtta deltagare (fyra män, fyra kvinnor) åt 950 g sauterad spenat och senare 912 g spenatsmoothie några dagar senare.

Efter intag av båda preparaten utsöndras ecdysteron och två metaboliter, 14-deoxi-ekdysteron och 14-deoxi-poststeron, i urinen. Den maximala koncentrationen av ecdysteron varierar från 0,09 till 0,41 microg/mL efter sauterad spenat och 0,08 till 0,74 mikrog/mL efter smoothieintag. Den totala utsöndrade mängden i urinen som modersubstans plus metaboliterna var endast 1,4 procent för både sauterad spenat och smoothie. De uppenbara könsrelaterade skillnaderna i utsöndring av 14-deoxi-poststeron kommer att behöva undersökas ytterligare.

Endast en liten del av ecdysteron från spenat utsöndras i urinen. Inga signifikanta skillnader har hittats i koncentration och återvunnen mängd (%) av ecdysteron, 14-deoxi-ekdysteron och 14-deoxi-poststeron i urinen mellan intag av sauterad spenat och smoothie. [3]

Ecdysteron efter intag av spenat och te

Ecdysteron (crustecdysone; beta-ecdysone; 20-hydroxyecdysteron) är ett naturligt förekommande steroidhormon som tillhör ecdysteroidklassen. Den presenterade studien undersökte det möjliga koncentrationsintervallet av ecdysteron i urin efter konsumtion av olika beredningar av spenat, drickande av te (gjort på Rhaponticum carthamoides) och topikal användning av en kräm som innehåller Cyanotis arachnoides. Det är mycket viktigt att fastställa referensvärden som återspeglar koncentrationer förenliga med kostvanor och vanliga användningar av hudvårdsprodukter.

De data som erhölls i forskningen kan användas vid tolkningen av resultat från rutinanalyser. Dessutom kan elimineringstider och observerade koncentrationer från studier utförda av det Polska Antidopinglaboratoriet användas av WADA. I fallet med spenat inträffade den högsta elimineringen under de första timmarna, följt av en snabb nedgång. När det gäller de andra växterna observerades en gradvis eliminering snarare än tydliga toppkoncentrationer. Individuella skillnader observerades mellan volontärer beroende på administrationssätt. Skillnader i ecdysteroneliminering efter intag av spenatbaserade och andra växtbaserade produkter noterades också. Den högsta observerade ecdysteronkoncentrationen var relaterad till konsumtionen av en pasta och uppgick till 691 ng/mL.

Slutligen jämfördes våra resultat med de data som samlats in från de prover som rutinmässigt testats som en del av övervakningsprogrammet. Under 2,5 år bekräftades förekomsten av ecdysteron i så många som 507 prover av totalt 11 191 testade prover. Koncentrationsintervallet var mycket brett, från 1 ng/mL (vilket är detektionsgränsen för denna metod i det Polska Antidopinglaboratoriet) till över 2000 ng/mL. [4]

Ecdysteron efter intag av quinoa med eller utan spenat

Sedan 2020 har ecdysteron, ett ecdysteroidhormon, inkluderats i WADA:s övervakningsprogram, klassificerat som ett anabolt ämne. Dess upptäckt spårades tillbaka till 1950-talet i insekter, år senare hittades det i högre mängder i växter. Olika farmakologiska aktiviteter av ecdysteron har rapporterats sedan dess. Till exempel har dess anabola aktivitet undersökts genom in-silico, in-vitro och in-vivo studier. In-silico- och in-vitro-studier rapporterade att ecdysterons anabola aktivitet medieras av östrogenreceptor beta. Därmed observerades ingen androgenrelaterad bieffekt. Trots det visade in-vitro studier i mus- och mänskliga skelettmuskelceller en signifikant ökning av proteinsyntesen efter behandling med ecdysteron. En ökning av muskelfiberstorlek, kroppsvikt, proteininnehåll och förbättring av muskelstyrka observerades också hos råttor efter administrering av ecdysteron. Vidare visade långtidstillskott av ecdysteron en ökning av muskelmassa och prestationsförbättring under styrketräning hos friska idrottare.

Flera farmakokinetiska studier av ecdysteron har genomförts på människor, särskilt de som är relaterade till urinutsöndring. Efter oral administrering av ecdysteron utsöndrades modersubstansen och metaboliter i urinen, såsom 14-deoxy-ecdysteron, 2-deoxy-ecdysteron och deoxy-ecdysone. Därför kan både ecdysteron och dessa rapporterade metaboliter användas som markörer för att upptäcka konsumtion av ecdysteron.

I den nuvarande Europeiska farmakopén (Ph.Eur.11.2) nämns ecdysteron som en definierande komponent av “Seratula Coronata Herb” på grund av dess viktiga innehåll (0,5 % enligt monografin). Dess adaptogena och kardioprotektiva effekter rapporteras, liksom dess användning i östeuropeiska folkmediciner. Men som nämnts tidigare finns ecdysteron också i ätliga växter som konsumeras i en normal kost, såsom quinoa (Chenopodium quinoa) och spenat (Spinacia oleracea). I quinoafrön varierar mängden ecdysteron mellan 140 och 800 mikrog/g. Variationer i ecdysteroninnehållet rapporteras bero på frövarietet, genetik och miljöförhållanden. Dessutom har rapporterats att det finns en positiv korrelation mellan oljeinnehåll och ecdysteroninnehåll i quinoafrön. Tillsammans med ecdysteron som huvudecdysteroid identifierades olika makisteron A-metaboliter såsom 24-epi-makisteron A, 24(28) dehydromakisteron A, 5β-hydroxy-24(28)-dehydromakisteron A, samt 20,26-dihydroecdysone, 24,25-dehydroinokosterone, 25,27 dehydroinokosterone, 20,26-dihydroxy-28-methylecdysone, 20,26-dihydroxy-24(28)-dihydroecdysone, och 20-hydroxyecdysone 22 glycolate. Vidare har undersökts förekomsten av ecdysteroider i Kancolla-frön, en söt sort av quinoa, och isolerade en ny förening, kancollosteron. Baserat på höga koncentrationer av ecdysteron i quinoa observerades effekter mot fetma hos möss. Initiala studier med äldre människor fann liknande effekter på kroppsvikt, BMI, LDL, totalkolesterol och serumnivåer av triglycerider. Ecdysteroider från quinoa visade också antioxidantaktivitet och föreslås för behandling av hud och åldrande.

Likt quinoa varierar mängden ecdysteroider i fältodlade spenatblad från 4 till 230 mikrog/g färskvikt (FW), och i laboratorieodlade växter upp till 800 mikrog/g FW. Dessutom, förutom ecdysteron, innehåller spenat relaterade föreningar som polypodin B, makisteron A, 2-deoxy-ecdysteron och en liten mängd ecdysone.

Färska, tillagade och frysta blad av spenat visade också en betydande variation i innehållet av ecdysteron i intervallet 9,3–890 µg/g torrvikt. Å andra sidan kvantifierades endast en liten mängd ecdysteron (0,1 mikrog/g färskvikt) från färsk spenat, vilket rapporterats tidigare. Den stora variationen i innehållet av ecdysteron i spenat är relaterad till växternas växtplats, genetisk information, växtsäsong, växternas utvecklingsstadium och växtsort. Spenat innehåller också olika fytonäringsämnen som är fördelaktiga för människors hälsa, såsom flavonoider, karotenoider, fettsyror, multivitaminer och mineraler. På grund av sitt rikliga innehåll har spenat visat sig ha antioxidant-, antiinflammatorisk-, antiobesitas- och anticanceraktivitet, samt kan sänka lipidprofilen. En nyare studie visade att 12 veckors tillskott rik på spenatextrakt hos äldre ökade muskelmassan och förbättrade muskelstyrkan. Liknande observationer gjordes även hos unga personer med styrketräningserfarenhet. Intag av spenat resulterade i upptäckt av ecdysteron och dess metaboliter i urinen. I relation till dopningskontrollstudier kan det leda till positiva fynd även om idrottare inte konsumerar ecdysteron som en prestationshöjande substans.

Quinoa, med det rekommenderade svenska namnet mjölmålla och även kallad rismålla, är en ört som växer vilt i Sydamerika. Den beskrevs av den tyske botanikern Carl Ludwig Willdenow 1798. Växtens frön är ätliga och innehåller liksom spenat ecdysteron. Därför är det viktigt att undersöka urinutsöndringen av ecdysteron efter konsumtion av quinoa och/eller spenat. I en tidigare studie resulterade intag av 18–19 mg ecdysteron från spenat, tillagad eller i smoothies, i upptäckt av ecdysteron i urinen med en maximal koncentrationsintervall från 0,08 till 0,74 mikrog/mL.

Fytosteroiden ecdysteron är klassificerad som en anabol agent och har inkluderats på WADA:s övervakningslista sedan 2020. Därför är konsumtion av mat rik på ecdysteron, såsom quinoa och spenat, föremål för en livlig debatt. Således undersöktes den urinutsöndring av ecdysteron och dess metaboliter hos människor efter konsumtion av quinoa ensamt och i kombination med spenat. Åtta deltagare (fyra män och fyra kvinnor) inkluderades, och de intog 368 ± 61 g tillagad quinoa ensamt och i kombination med 809 ± 115 g spenat efter en tid utan dessa ingredienser i kosten. Efter administreringen analyserades urinen med LC-MS/MS. Efter intag av båda preparaten utsöndrades ecdysteron och två metaboliter i urinen. Den maximala koncentrationen av ecdysteron varierade från 0,44 till 5,5 mikrog/mL efter quinoa och från 0,34 till 4,1 mikrog/mL efter quinoa med spenat. Den totala urinutsöndrade mängden som modersubstans plus metaboliter var 2,61 ± 1,1 procent efter intag av quinoa och 1,7 ± 0,9 procent i kombination med spenat. Betydande skillnader hittades i den totala urinutsöndrade mängden ecdysteron, 14-deoxy-ecdysteron och 14-deoxy-poststeron. Endast små mängder ecdysteron från quinoa och kombinationen med spenat utsöndrades i urinen, vilket tyder på att både quinoa och spenat är fattiga källor till ecdysteron när det gäller biotillgänglighet. [5]

REFERENSER

[1] Todorova V, Ivanova S, Ardasheva R, Ivanov K. Simultaneous LC-MS profiling of bioactive ecdysteroids in nutrient-dense plant sources and dietary supplements. Molecules 2026; 31: 1090.

[2] Piper T, Thevis M. Investigations into the human metabolism of ecdysterone. Drug Test Anal 2023 Oct 1 [Online ahead of print].

[3] Yuliandra T, Touvleliou K, de la Torre X, Botrè F, Loke S, Isenmann E, Valder S, Diel P, Parr MK. Urinary excretion of ecdysterone and its metabolites following spinach consumption. Mol Nutr Food Res 2023 May 9:e2200518.

[4] Kwiatkowska D, Grucza K, Chajewska K, Konarski P, Wojtkowiak K, Drapała A, Wicka M. Ecdysterone: Possible sources of origin in urine. Drug Test Anal 2024; 16: 777-85.

[5] Isenmann E, Yuliandra T, Touvleliou K, Broekmann M, de la Torre X, Botrè F, Diel P, Parr MK. Quinoa as phytopharmaceutical? Urinary elimination of ecdysterone after consumption of quinoa alone and in combination with spinach. Arch Pharm (Weinheim) 2024 Feb 24 [Online ahead of print].