Hur har WADA:s regel om strafflindring vid tidigt erkännande fungerat?

WADA:s regel om strafflindring vid tidigt erkännande har fått ett omdiskuterat utfall. Den har gjort det möjligt att avsluta dopingärenden snabbare, men har också kritiserats för att ge samma strafflindring till idrottare som verkligen samarbetar som till dem som först förnekar doping och senare accepterar ett straff.

Det är viktigt att skilja mellan den regel som har tillämpats sedan 2021 och den nya 25-procentsregeln, som träder i kraft den 1 januari 2027.

Vad gäller 2026, och vad ändras 2027?

Enligt artikel 10.8.1 i 2021 års version av WADA-koden kan en idrottare som riskerar minst fyra års avstängning få straffet reducerat med ett år, om idrottaren erkänner regelöverträdelsen och accepterar straffet inom 20 dagar efter att ha fått den formella anmälan om dopingförseelsen. Bestämmelsen infördes för att ge idrottare ett incitament att snabbt acceptera påföljden och därigenom undvika en tidskrävande förhandling.

Från den 1 januari 2027 ändras regeln genom artikel 10.8.1 i den nya WADA-koden:

Erkännande inom den föreskrivna tidsfristen krävs i båda fallen för att få lindringen.

Den nya regeln innebär alltså inte att alla dopingstraff generellt sänks med 25 procent. För avstängningar på mer än fyra år kvarstår en reduktion med ett år. Den nya koden godkändes i december 2025 och börjar tillämpas den 1 januari 2027.

Det finns därför ännu inga avslutade ärenden där 25-procentsregeln har tillämpats. Däremot finns det gott om erfarenheter av den tidigare regeln om ett års strafflindring.

Hur har den tidigare regeln fungerat i praktiken?

Flera uppmärksammade fall visar att regeln har tillämpats även när idrottare inledningsvis har bestridit dopinganklagelserna.

Ana José Tima: trestegshopparen som ändrade förklaring

Den dominikanska trestegshopparen Ana José Tima testade positivt för ostarin och GW501516 efter ett prov utanför tävling i november 2022. Hon bestred fynden och begärde analys av B-provet, som bekräftade resultatet. Senare hävdade hon att substanserna hade använts vid olika tidpunkter och försökte förklara fynden med tidigare medicinsk behandling och inköp av preparat.

Friidrottens integritetsenhet, Athletics Integrity Unit (AIU), godtog inte hennes förklaringar. I maj 2023 erkände hon regelöverträdelsen och accepterade påföljden. Trots det tidigare bestridandet kunde hon få ett års strafflindring enligt artikel 10.8.1.

Fallet illustrerar en central invändning mot regeln: ett sent erkännande kan ge samma automatiska fördel som ett snabbt erkännande, förutsatt att kraven i bestämmelsen uppfylls.

Colin Chartier: erkände köp av EPO

Den amerikanske triathleten Colin Chartier erkände att han hade köpt erytropoietin (EPO) via internet. Han fick ett års reduktion av avstängningen enligt artikel 10.8.1. Fallet visar regelns avsedda funktion: ett erkännande kan göra det möjligt att avsluta ett ärende utan en fullständig disciplinär förhandling.

Det är emellertid inte samma sak som att erkännandet automatiskt ger information som hjälper antidopingorganisationerna att identifiera leverantörer eller andra inblandade. Regeln kräver inte i sig att idrottaren lämnar sådan information.

Betty Wilson Lempus: erkännande efter en bestridd förklaring

Den kenyanska långdistanslöparen Betty Wilson Lempus fick också ett års strafflindring enligt bestämmelsen. Hon hade hävdat att förekomsten av triamcinolon kunde förklaras av medicinsk behandling. Trots att hennes förklaring hade ifrågasatts kunde ärendet avslutas med den reduktion som följde av att hon senare accepterade ansvaret.

Även detta fall har använts som exempel på att bestämmelsen inte nödvändigtvis skiljer mellan ett omedelbart och trovärdigt erkännande och ett erkännande som kommer efter att andra förklaringar har prövats.

Har regeln varit framgångsrik?

Det beror på vad man menar med framgång. Regeln har flera praktiska fördelar:

• Kortare handläggning: ärenden kan avslutas utan en fullständig förhandling.
• Lägre kostnader: antidopingorganisationerna behöver lägga mindre resurser på vissa processer.
• Förutsebarhet: idrottaren vet vilken påföljd som följer om villkoren uppfylls.
• Färre tvister: organisationerna kan snabbare fastställa avstängningar och diskvalificera resultat.

WADA har uppgett att berörda organisationer har upplevt bestämmelsen som användbar och därför önskat att dess tillämpningsområde utvidgas. Det är en viktig förklaring till att 25-procentsregeln införs 2027.

Kritiken

Den viktigaste invändningen är att regeln belönar att idrottaren accepterar straffet, snarare än ett tidigt, fullständigt och sanningsenligt erkännande. En idrottare kan exempelvis:

• bestrida ett positivt prov
• begära ytterligare analyser
• lämna en förklaring som antidopingorganisationen inte accepterar
• senare erkänna regelöverträdelsen
• ändå få den föreskrivna strafflindringen, om erkännandet och accepterandet sker inom den formella tidsfristen.

Det behöver inte betyda att idrottaren har ljugit eller att erkännandet är oärligt. Men bestämmelsen kräver inte i sig att idrottaren hjälper till att klarlägga hur dopingen gick till, vem som tillhandahöll preparaten eller om fler personer var inblandade.

Det kan skapa ett problem för antidopingarbetet. En idrottare som lämnar värdefull information om ett större dopingnätverk kan bidra mer till idrottens integritet än en idrottare som enbart accepterar sitt eget straff. Kritiker har därför ifrågasatt om strafflindringen är rätt utformad, och om den kan minska incitamentet att lämna verkligt värdefull information.

Kommer 25-procentsregeln att förbättra situationen?

Det går ännu inte att avgöra, eftersom regeln börjar gälla först den 1 januari 2027.

Utvidgningen innebär att även idrottare som riskerar kortare avstängningar än fyra år får ett uttryckligt incitament att acceptera påföljden snabbt. Det kan göra handläggningen effektivare i fler ärenden.

Samma principiella problem kvarstår dock: strafflindringen är knuten till att överträdelsen och påföljden accepteras snabbt, inte till ett generellt krav på att idrottaren ska bidra till att utreda dopingens ursprung.

I arbetet med 2027 års kod föreslog bland andra den amerikanska antidopingorganisationen USADA att idrottaren, på antidopingorganisationens begäran, också skulle behöva lämna en sanningsenlig redogörelse för omständigheterna kring förseelsen. Förslaget visar att frågan om hur man skiljer ett verkligt samarbete från en rent processuell acceptans har diskuterats uttryckligen.

För att bedöma effekten efter införandet bör man följa åtminstone:

• hur många ärenden som avslutas genom tidigt erkännande
• hur lång handläggningstiden blir
• hur ofta erkännandet följs av konkret samarbete
• hur många överklaganden som undviks
• om antidopingorganisationerna får mindre eller mer information om preparatens ursprung och eventuella leverantörer.

Sammanfattning

Den tidigare regeln har fungerat som ett effektivt verktyg för att avsluta vissa dopingärenden snabbare. Samtidigt har uppmärksammade fall visat att den kan ge strafflindring även när idrottaren först har bestridit anklagelserna.

Den centrala frågan är därför inte bara hur snabbt en idrottare erkänner, utan vad antidopingsystemet får ut av erkännandet. Om målet enbart är snabbare handläggning kan regeln vara ändamålsenlig. Om målet också är att avslöja dopingnätverk och förebygga framtida överträdelser är det rimligt att fråga om enbart acceptans av det egna straffet ska ge samma belöning som ett tidigt och substantiellt samarbete.

Det är den frågan som blir särskilt intressant att följa när 25-procentsregeln börjar tillämpas 2027.