METABOLA MODULATORER

(Senast reviderad 2026-10-06)

Svenska Antidopingbiblioteket

Innehåll

Inledning
Aromatashämmare
PPARδ-agonister och GW1516

Inledning

I dopingsammanhang är metabola modulatorer substanser som påverkar kroppens ämnesomsättning, det vill säga hur kroppen producerar, lagrar och använder energi och hur olika metabola signalvägar regleras.

WADA samlar dessa substanser i kategori S4, Hormone and Metabolic Modulators. Alla S4-substanser är inte “metabola” i vardaglig mening. WADA har fört samman hormonmodulatorer och metabola modulatorer i samma kategori eftersom de påverkar centrala hormonella och metabola regleringssystem. Substanserna kan till exempel påverka:

östrogen- och androgenomsättningen
insulinkänslighet och glukosmetabolism
fettförbränning och energiproduktion
muskeluppbyggnad och återhämtning
cellernas energisignalering.

Gruppen är alltså heterogen. Gemensamt är att substanserna förändrar kroppens normala hormonella eller metabola reglering. WADA delar in kategorin i fyra undergrupper:

Undergrupp	Exempel	Effekt
S4.1 Aromatashämmare	anastrozol, letrozol, exemestan	minskar omvandlingen av androgener till östrogener
S4.2 Antiöstrogena substanser, bland annat selektiva östrogenreceptormodulatorer (SERM)	tamoxifen, klomifen	blockerar östrogenets verkan
S4.3 Myostatinhämmande medel	myostatinantikroppar, aktivinreceptorblockerare	kan öka muskeltillväxten
S4.4 Metabola modulatorer	AICAR (AMPK-aktivator), GW1516 (PPARδ-agonist), insuliner, meldonium, trimetazidin	påverkar cellernas energiomsättning

Aromatashämmare

Varför aromatashämmare är dopingklassade

Testosteron är ett förstadium (prohormon) till östrogener. Hur stor andel som fungerar som prohormon respektive hormon skiljer sig mellan könen. Män har normalt högre nivåer av aktivt testosteron, medan en stor del av det testosteron som bildas hos kvinnor omvandlas till östrogener. Detta kan dock förändras vid olika sjukdomar. Enzymet som omvandlar testosteron till östrogener kallas aromatas, och omvandlingen kan hämmas med aromatashämmare som anastrozol (Arimidex), letrozol (Femara) och exemestan (Aromasin).

När män använder testosteron i dopingsyfte, det vill säga tillför betydligt mer än kroppen är inställd på, ökar inte bara testosteronhalten utan också östrogenhalten. Östrogen påverkar vävnaderna i kvinnlig riktning, och den vävnad som synligt påverkas mest är bröstvävnaden.

En av behandlingarna vid prostatacancer är östrogen, och dessa män får regelmässigt bröstförstoring (gynekomasti). På liknande sätt får män som dopar sig med anabola steroider ofta en viss bröstkörtelförstoring, som ibland kan bli besvärande både psykiskt och fysiskt. Skillnaden mot prostatacancerpatienterna är att de dopade inte bara har för mycket östrogen utan också för mycket testosteron.

För några årtionden sedan upptäckte de dopade att antiöstrogenet tamoxifen (Nolvadex) och liknande ämnen kunde förhindra brösttillväxten. Därför dopingklassades dessa substanser, men de förekommer fortfarande i dopingkretsar, sannolikt eftersom de är lätta att få tag på. Tamoxifen binder till östrogenreceptorerna men påverkar inte mängden cirkulerande östrogen. I dag används hellre aromatashämmare, eftersom de åtminstone teoretiskt inte höjer östrogenhalterna och dessutom håller testosteronhalterna högre. Därför är också aromatashämmarna dopingklassade i grupp S4, liksom tamoxifen.

Den 24 september 2025 publicerade WADA 2026 års förbudslista, som trädde i kraft den 1 januari 2026. I den lades 2-fenylbenso[h]kromen-4-on, även känt som α-naftoflavon eller 7,8-bensoflavon, till som exempel på en aromatashämmare, eftersom det syntetiska ämnet har påträffats i kosttillskott.

Aromatashämmare för östrogenblockad

Aromatashämmare är en nyare form av farmakologisk östrogenblockad. De blockerar bildningen av östradiol, i stället för att blockera östradiolens verkan på östrogenreceptorerna. Det finns:

steroidala aromatashämmare som binder irreversibelt till aromatasets aktiva plats: testolakton, formestan (Lentaron) och exemestan (Aromasin)
icke-steroidala hämmare som binder till enzymets hemgrupp: letrozol (Femara), anastrozol (Arimidex) och vorozol (Rivizor).

Dagens tredje generationens aromatashämmare är triazolerna anastrozol och letrozol samt exemestan. Aromatashämmare minskar kroppens egen östrogenproduktion med 50–90 procent.

Hos män finns inga väletablerade kliniska indikationer för östrogenblockerare eller aromatashämmare. Bland androgenmissbrukare används antiöstrogener för att behandla den gynekomasti som uppstår vid användning och utsättning av stora doser androgener som kan aromatiseras. Östrogenblockerare höjer dessutom konsekvent testosteronhalten i blodet hos män med upp till 50 procent, vilket antas ge muskeluppbyggande och prestationshöjande effekter. Om de ihållande reflexökningarna av testosteron upprätthålls kan de sannolikt räcka för att öka muskelmassa och styrka. Försök på möss där aromatas eller östrogenreceptorer slagits ut helt tyder på androgenreceptormedierade effekter på skelett och glatt muskulatur, men inte på skelettmuskulatur.

Hos pojkar med tidig pubertet, idiopatisk kortvuxenhet eller konstitutionellt försenad pubertet har östrogenblockad och aromatashämmare fördröjt tillväxtzonernas mognad och ökat den förväntade vuxenlängden. Man kan därför anta att friska tonåringar som missbrukar sådana medel innan skelettet mognat skulle kunna öka både längdtillväxten och muskelmassan. När tillväxtzonerna har slutits kan bara muskelmassa och styrka påverkas.

Hos kvinnor saknas, till skillnad från hos män, en känd återkopplingsreglering av de låga testosteronhalterna i blodet. Kvinnors testosteron kommer från flera källor (binjurar, äggstockar och vävnader utanför körtlarna), men östrogenblockad förväntas inte påverka testosteronproduktionen i binjurarna eller utanför körtlarna, och äggstockarnas direkta bidrag är begränsat. Det är också teoretiskt möjligt att östrogenblockerande läkemedel har viss egen androgen aktivitet, liksom många gestagener. En studie fann små effekter på muskelstyrkan hos kvinnor som använde p-piller med noretisteron, ett syntetiskt gestagen. Noretisteron och dess metaboliter har dock androgen aktivitet, så effekterna kan i stället bero på androgenreceptormedierade ökningar av hemoglobin eller muskelmassa.

Effekter på skelettet: aromatashämmare som anastrozol, letrozol och exemestan sänker serumnivåerna av östrogen hos kvinnor efter klimakteriet med 81–94, 88–98 respektive 52–72 procent. Östrogen har djupgående effekter på både de benbildande (osteoblaster) och de bennedbrytande cellerna (osteoklaster). Östrogen minskar osteoblasternas produktion av cytokiner som driver bennedbrytning (RANK-L, kolonistimulerande faktor-1, interleukin 1 och TNF-alfa) och ökar produktionen av det skyddande osteoprotegerin, vilket leder till fler döda osteoklaster och ökad osteoblastaktivitet. När östrogenet sänks går denna balans förlorad. Flera studier har visat en tydlig minskning av bentätheten i lårbenshalsen hos dem som behandlats med aromatashämmare jämfört med placebo, och aromatashämmare ger fler frakturer än tamoxifen. Hos kvinnor med bröstcancer ökar aromatashämmare bennedbrytningen och minskar bentätheten i lårbenshals och ländrygg, vilket ökar frakturrisken. Idrottare som missbrukar aromatashämmare kan därför förväntas få liknande negativa effekter på skelettet, liksom andra vanliga biverkningar som värmevallningar, trötthet, ledvärk och humörsvängningar.

Letrozol: skidskytt, tennisspelare och boxare

Rebecca Passler. Den 24-åriga italienska skidskytten Rebecca Passler testade positivt för letrozol, stängdes av provisoriskt och kunde inte delta i OS 2026. Om detta ska räknas som ett “dopingfall i OS 2026” är tveksamt, eftersom substansen påvisades före spelen. Passler, född 2001, kommer från en skidskyttefamilj och har tagit medaljer på junior- och ungdomsnivå samt i världscupstafetter.

Varför letrozol? I dopingsammanhang kan letrozol användas för att sänka östrogennivåerna och dölja biverkningarna av anabola steroider, vilket är skälet till förbudet, även om läkemedlet i sig inte är direkt prestationshöjande. Genom att blockera aromatas ger letrozol lägre östrogennivåer och relativt högre testosteronnivåer, vilket teoretiskt kan ge mer muskelmassa, ökad styrka och fler röda blodkroppar och därmed bättre uthållighet. Sådana egenskaper skulle kunna vara eftertraktade i skidskytte.

Läkemedlet används främst mot hormonberoende bröstcancer hos kvinnor. Det är förbjudet inom idrotten eftersom det kan användas för att maskera eller förstärka dopning och ge en orättvis fördel. Det klassas under WADA:s S4 och är förbjudet både i och utanför tävling.

Vanliga biverkningar av letrozol är:

minskad bentäthet med ökad frakturrisk (inklusive stressfrakturer)
menstruationsrubbningar
psykiska biverkningar (nedstämdhet, irritabilitet).

Jämförelse av de tre vanligaste aromatashämmarna:

	Letrozol	Anastrozol	Exemestan
Typ	Icke-steroid	Icke-steroid	Steroid
Bindning	Reversibel	Reversibel	Irreversibel (“suicide inhibitor”)
Aromatashämning	Mycket stark (~98–99 %)	Stark (~96–97 %)	Något svagare (~85–90 %)
Halveringstid	~48 h	~46 h	~24 h
Klinisk användning	Bröstcancer	Bröstcancer	Bröstcancer
Missbruk i dopning	Vanligast	Vanlig	Mindre vanlig
Risk för låg östrogennivå	Högst	Hög	Måttlig
Upptäckt i dopningstest	Relativt lätt	Relativt lätt	Något svårare

Letrozol har alltså kraftigast effekt och störst risk, men är trots det vanligast i dopningsfall. Anastrozol är något mildare men ibland “valet” vid hormonjustering. Exemestan har en mer komplex farmakologi. Alla tre är förbjudna enligt WADA (S4), alltid och oavsett dos eller syfte.

Hormondopning hos kvinnor är ofta mindre synlig än hos män, och normala hormonvariationer gör gränsdragningen svårare. Det finns också en risk för övermedikalisering, det vill säga att “terapeutisk användning” används som täckmantel för doping.

Maja Radenkovic. Antidoping Sverige tog den 2 juli 2023 ett dopingprov på den svenska tennisspelaren Maja Radenkovic, då rankad omkring 900 i världen, vid en tävling i Skåne. Provet innehöll en metabolit av arimistan, en potent, irreversibel aromatashämmare som permanent inaktiverar aromatas i fettväv och andra perifera vävnader. Radenkovic, som nekade till överträdelsen, stängdes av i två år, till 2026. Avstängningen hindrar henne inte bara från att tävla utan också från att träna med spelare knutna till idrottsföreningar.

Ginny Fuchs. Den amerikanska flugviktsboxaren Virginia “Ginny” Fuchs, som tävlade vid OS i Tokyo, testade positivt för letrozol och GW1516. Hon överklagade och menade att fynden kom från oskyddat samlag med sin pojkvän, som tog substanserna av terapeutiska skäl. USADA godtog hennes förklaring och friade henne från att medvetet ha tagit förbjudna preparat. De GW1516-metaboliter som påvisades i hennes prov stämde med nyligen skedd exponering via sexuell överföring.

Letrozol vid infertilitet hos kvinnliga elitidrottare

I sitt senaste ställningstagande har Internationella olympiska kommittén (IOK) publicerat ett kliniskt bedömningsverktyg med strategier för att förebygga och behandla infertilitet. Innan fertilitetsbehandling övervägs är det viktigt att korrigera eventuell låg energitillgänglighet genom att öka kaloriintaget och minska energiförbrukningen, med målet att nå ett BMI över 18,5 kg/m².

Hos idrottare med polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS) kan däremot ägglossning induceras med klomifen eller letrozol. Det är viktigt att känna till att både klomifen och letrozol är förbjudna av WADA, eftersom de kan öka testosteronproduktionen och därmed ge en prestationsfördel. En idrottare skulle därför behöva medicinsk dispens, vilket kan vara svårt att få och dessutom öka stressen i en redan påfrestande process.

Letrozol har fått allt fler användningsområden inom reproduktionsmedicinen tack vare förmågan att sänka östradiolnivåerna. Vid äggstocksstimulering visade en nyligen publicerad systematisk översikt att tillägg av letrozol ökade andelen levande födda barn med 7 procent hos kvinnor som svarar dåligt på stimulering, samtidigt som behovet av gonadotropiner minskade.

Tennisspelaren Sara Errani

Italienskan Sara Errani, född 1987, har varit topp fem i världen i singel och etta i dubbel, och har fler WTA-titlar än någon annan italiensk spelare. Hon nådde finalen i Franska öppna 2012 och har vunnit fem Grand Slam-titlar i dubbel.

I februari 2017 lämnade hon ett positivt prov för letrozol, taget utanför tävling i familjens hem. Errani hävdade att hon fått i sig sin mammas bröstcancermedicin (Femara) som av misstag hamnat i hemlagad tortellini. Internationella tennisförbundet stängde av henne i två månader. Både Errani och den italienska antidopingorganisationen NADO Italia överklagade till CAS. Den 11 juni 2018 förlängde CAS avstängningen till tio månader. CAS godtog att letrozolet kom från moderns medicin, som hade hamnat i en måltid som hela familjen åt, men menade att Errani kunnat göra mer för att förhindra intaget och att moderns misstag “tillräknas Sara”. Det maximala straffet på två år ansågs dock för hårt. Erranis resultat från det positiva provet den 16 februari till ett negativt prov den 7 juni 2017 ströks, med förlust av rankingpoäng och prispengar (drygt en miljon kronor).

Före februari 2017 hade Errani aldrig testat positivt i något av sina 83 dopingtester. Hon återvände till Grand Slam-tennisen 2020.

Letrozol används av manliga idrottare för att förhindra “feminiserande” biverkningar under en steroidkur. Det är inte en anabol steroid och verkar inte öka prestationen på något verkligt sätt, särskilt inte hos kvinnor. Det finns heller inga belägg för att letrozol skulle förbättra prestationen hos en elittennisspelare. Det förbjöds på grund av WADA:s oro för missbruk bland kroppsbyggare.

Redan 2012 hade Errani fått frågor om sina kontakter med den dopingmisstänkte spanske läkaren Luis García del Moral i Valencia, som hade behandlat flera tennisspelare. USADA stängde av García del Moral på livstid i juli 2012, ett beslut som sex år senare drogs tillbaka.

Letrozol kan påvisas i hårprov

Letrozol i en idrottares prov är en av de vanligare dopningsförseelserna. Det går att ifrågasätta en sådan överträdelse, men det är idrottaren som måste bevisa sin oskuld. För att visa att det saknas skuld eller oaktsamhet krävs två saker:

idrottaren eller dennes ombud måste lägga fram verifierade omständigheter kring kontamineringen och identifiera källan
det måste finnas verifierade uppgifter om att intaget skett ovetande, det vill säga att överträdelsen inte var avsiktlig.

Detta motsvarar det föreslagna skiftet i terminologi från “kontaminerad produkt” till “oförutsägbar källa till en förbjuden substans”.

Under senare år har flera elitidrottare ifrågasatt dopningsförseelser med låga halter letrozol i urinen och begärt hårtest. I tre fall var halten letrozol i segmenterat hår, särskilt i det segment som motsvarade tiden för det positiva urinprovet, avsevärt lägre än 1 pg/mg, vilket är metodens kvantifieringsgräns. Eftersom en fjärdedel av en terapeutisk dos på 2,5 mg ger en hårhalt på cirka 30 pg/mg är det lätt att konstatera att den mängd som kommit in i dessa idrottares kroppar var mycket liten och tillfällig.

Trots detta stängdes alla tre av i två år, eftersom källan till kontamineringen inte kunde identifieras. I det avseendet går WADA:s regelverk emot den vetenskapliga evidensen, och ur ett rättsmedicinskt perspektiv är det svårt att förstå.

Aromatashämmare i sädesvätska

Läkemedel och kemikalier kan överföras till sädesvätska och påverka mäns fertilitet. Substanser som är relevanta för dopingkontroller kan dessutom överföras till urinen hos en kvinnlig idrottare efter oskyddat samlag och ge ett positivt analysresultat (Adverse Analytical Finding). Frågan är om det går att analytiskt skilja avsiktlig doping från oavsiktlig kontaminering av urinen via sädesvätska.

Forskare analyserade 480 prover av sädesvätska från icke-idrottare för att kartlägga halter och metabolitprofiler av läkemedel som också är dopingklassade. Proverna screenades med vätskekromatografi kopplad till trippelkvadrupolmasspektrometri, och misstänkta prover analyserades vidare med högupplösande masspektrometri. Screeningen gav 90 fynd i 81 prover, bland annat aromatashämmare, selektiva östrogenreceptormodulatorer, diuretika, stimulantia, glukokortikoider, betablockerare, antidepressiva och den icke godkända PPARδ-agonisten GW1516. 91 procent av de misstänkta fynden bekräftades. Utöver de intakta läkemedlen sågs ibland också fas I- och fas II-metaboliter.

Studien visar att många läkemedel, inklusive dopingklassade, går över till sädesvätska i stor utsträckning, och att kunskapen om halterna och konsekvenserna för mäns fertilitet och kvinnors exponering är begränsad. De nya data utgör en grund för att bedöma misstänkta fall av kontaminering via sädesvätska vid dopingkontroller.

PPARδ-agonister och GW1516

Vad är PPARδ?

PPARδ (peroxisome proliferator-activated receptor delta) är en kärnreceptor, det vill säga ett protein inne i cellen som när det aktiveras kan påverka vilka gener som är aktiva. PPARδ reglerar gener som styr bland annat fett- och kolhydratmetabolism och musklernas energiförbrukning. Ämnen som aktiverar PPARδ (PPARδ-agonister) kan:

öka musklernas användning av fettsyror som energikälla
öka skelettmuskulaturens oxidativa kapacitet
påverka uthålligheten
förändra kroppens fett- och sockeromsättning.

Det finns tre huvudtyper av PPAR: alfa, delta (ibland kallad beta) och gamma. Alla fungerar som transkriptionsfaktorer, det vill säga de styr hur den genetiska informationen i cellens DNA skrivs av till RNA. Processen startar när en ligand binder till receptorn.

PPARα: fibrater är PPARα-agonister. Fibratbehandling sänker i allmänhet blodets triglycerider och höjer HDL-kolesterolet, genom stimulering av lipoproteinlipas och apolipoprotein A-IV och hämning av apolipoprotein C-III. Aktivering av PPARα ger dock leverförstoring och levercancer hos gnagare.
PPARγ: styr fettcellernas lipidmetabolism. Aktivering ökar insulinkänsligheten, och de diabetesläkemedel som kallas tiazolidindioner är PPARγ-agonister som förbättrar glukostoleransen hos personer med typ 2-diabetes.
PPARδ: reglerar cellernas energibalans. Den är viktig för upptag, transport och betaoxidation av fettsyror i cellerna och bidrar till att upprätthålla insulinutsöndring och insulinkänslighet. Medicinskt skulle den därför kunna motverka fetma, typ 2-diabetes, leverförfettning och åderförkalkning. Det har väckt stora förhoppningar, och läkemedelsbolagen har lagt ner stora forskningsresurser på området. Mycket selektiva syntetiska ligander har tagits fram och prövats kliniskt mot metabolt syndrom. Försöken på människa har dock hållits på en mycket låg nivå, eftersom många cellinjer visat sig uppregleras av PPARδ-agonister som ett försvar mot energistress, vilket har lett till snabbare cancertillväxt.

Till PPARδ:s naturliga ligander hör fleromättade fettsyror som arakidonsyra och linolsyra och deras metaboliter (till exempel prostacyklin). Bindningsstället tillåter interaktion med många ligander, men många har låg affinitet, vilket gör deras fysiologiska betydelse oklar.

GW1516 (cardarine)

GW1516, även kallat GW501516 och ofta marknadsfört som cardarine eller endurobol, är en syntetisk PPARδ-agonist som påverkar kroppens energiomsättning. Det är inte en anabol steroid. Ibland marknadsförs ämnet felaktigt som en selektiv androgenreceptormodulator (SARM).

GW1516 togs fram av Glaxo och Ligand Pharmaceuticals på 1990-talet, och den första vetenskapliga rapporten kom i PNAS i början av 2000-talet. Utvecklingen stoppades 2007 sedan ämnet orsakat cancer hos både råttor och möss vid 3 mg per kilo kroppsvikt och dag, trots lovande fas 1/2-studier. GW1516 blev alltså aldrig ett godkänt läkemedel. Samtidigt visade Ronald M. Evans och medarbetare att högre doser kraftigt förbättrade mössens fysiska prestationsförmåga. Resultaten publicerades i Cell och fick stor uppmärksamhet i bland annat The New York Times och The Wall Street Journal.

WADA placerar GW1516 under S4.4 Metabola modulatorer. Det är en icke-specificerad substans som är förbjuden både i och utanför tävling.

Förespråkare inom träningsvärlden hävdar att cardarine ger:

ökad kardiovaskulär uthållighet
ingen hämning av den egna testosteronproduktionen
ingen omvandling till östrogen
inget behov av nedtrappning efter kur
betydande fettförlust.

Biverkningsbilden är svårtolkad. Cancerrisken bygger på gnagarstudier där djuren fick betydligt högre doser än de cirka 20 mg per dag som föreslagits för människa. Bättre dokumenterade biverkningar hos människa är:

huvudvärk
förhöjd puls
förhöjt blodtryck
muskelkramper
ledsmärtor
leverpåverkan (gulsot)
diarré.

Fall med GW1516

Bland de idrottare som fällts för GW1516 finns:

Costa Rica, 2012: vid cykeltävlingen Vuelta Ciclista a Costa Rica i december 2012 testade fyra costaricanska cyklister positivt. Tre stängdes av i två år och den fjärde i tolv år, eftersom det var hans andra dopingavstängning.
Valery Kaykov, 2013: den ryske cyklisten stängdes av i april 2013 och hans lag RusVelo bröt samarbetet.
Miguel Ubeto, 2013: den venezuelanske cyklisten stängdes av i maj 2013.
Jelena Lasjmanova, 2014: den olympiska mästarinnan på 20 km gång från London 2012 testade positivt i februari 2014.
Jarrell Miller, 2019: den amerikanske tungviktsboxaren testade positivt i april 2019, vilket gjorde att titelmatchen mot Anthony Joshua ställdes in. Han stängdes av i två år.

Nijel Amos. Botswanas 800-meterslöpare Nijel Amos, som tog OS-silver i London 2012 som 18-åring i det lopp där David Rudisha satte världsrekord, är en av de snabbaste 800-meterslöparna genom tiderna. Han testades positivt i juni 2022 och stängdes av provisoriskt. 2023 stängdes han av i tre år, vilket innebar att han missade OS i Paris 2024. Han fick ett års strafflindring eftersom han erkände tidigt. Ett kosttillskott som han själv begärt skulle analyseras innehöll inget GW1516, varken i öppnade eller förseglade förpackningar. Senare uppgav han att han tänkte sälja sin OS-silvermedalj för att försörja sin familj, men hävdade att han var oskyldig och bara hade skrivit under erkännandet på inrådan av sina jurister.

Issamade Asinga. Den då 18-årige juniorvärldsrekordhållaren på 100 meter, uppvuxen i USA men tävlande för Surinam, stängdes av provisoriskt i augusti 2023, en vecka före friidrotts-VM i Budapest, efter att ha testat positivt för GW1516 i ett prov utanför tävling den 18 juli 2023. Den 28 juli 2023 hade han sprungit 100 meter på 9,89 vid de sydamerikanska mästerskapen i São Paulo, en tid som skulle ha slagit både Letsile Tebogos juniorvärldsrekord (9,91) och det 35 år gamla sydamerikanska rekordet.

Asinga hävdade att provet berodde på Gatorade Recovery Gummies som han fått vid en prisceremoni i USA den 10 juli 2023. Två öppnade burkar som han lämnade in innehöll GW1516, men disciplinnämnden fann att gummies i de öppnade burkarna hade betydligt mer GW1516 på utsidan än på insidan, vilket praktiskt taget utesluter kontaminering vid tillverkningen. Produkten var dessutom certifierad av NSF Certified for Sport, och en förseglad burk från samma batch testade negativt vid antidopinglaboratoriet i Lausanne. AIU stängde av honom i fyra år den 27 maj 2024 och strök alla resultat från den 18 juli 2023. AIU betonade att kravet på att idrottaren ska visa hur substansen kom in i kroppen måste upprätthållas strikt och bygga på specifika, övertygande och objektiva bevis, inte på spekulationer.

Asinga överklagade till CAS, som efter en virtuell förhandling den 26–27 juni 2025 avslog överklagandet den 30 oktober 2025. CAS fann att han varken visat att gummies sannolikt var förorenade eller att överträdelsen var oavsiktlig. Han förblir avstängd i fyra år från den 6 maj 2024, med avräkning för den provisoriska avstängningen från den 9 augusti 2023.

Louis Wayne Loic Gael Martinson. Den mauritiska tyngdlyftaren testade positivt för en metabolit av GW1516 i ett prov den 24 april 2025 vid de afrikanska mästerskapen i tyngdlyftning. Han erkände tidigt och fick därför ett års strafflindring från de annars fyra åren. Avstängningen löper från den 6 juni 2025 till den 5 juni 2028, och hans resultat från den 24 april 2025, inklusive mästerskapsresultaten, har strukits.

Gerald Phiri. AIU stängde den 18 mars 2025 provisoriskt av den tidigare zambiske olympiern och USATF-licensierade tränaren Gerald Phiri, sedan tre av hans adepter testat positivt för GW1516 mellan juli 2023 och augusti 2024. AIU anklagar Phiri för innehav av GW1516 under sin tid som aktiv 2018 och 2019, innehav av meldonium som stödperson 2024, och för att ha lämnat falsk och felaktig information i utredningen.

Blaine Terry. USADA meddelade den 13 mars 2026 att tyngdlyftaren Blaine Terry, 38, från Spicewood i Texas, accepterat fyra års avstängning. Han testade positivt för exogent testosteron (påvisat med IRMS) och för GW1516-metaboliterna GW1516-sulfoxid och GW1516-sulfon i ett prov taget vid en tävling den 30 augusti 2025. Avstängningen räknas från den 16 september 2025, och hans resultat från och med den 30 augusti 2025 har strukits.

GW1516 överfört via samlag

Oavsiktlig exponering för dopingklassade substanser diskuteras ofta vid positiva dopingprov. Överföring via oskyddat samlag är ett tänkbart scenario, men vetenskapliga data och dokumenterade fall är få. En studie redovisade utredningar av två positiva prov för GW1516.

För att undersöka sexuell kontakt som källa användes två metoder för att påvisa semenogelin (ett protein från sädesvätska) i urin: en immunokromatografisk snabbmetod och en metod baserad på vätskekromatografi med tandemmasspektrometri. Partnerns sädesvätska analyserades också med vätskekromatografi och trippelkvadrupolmasspektrometri, och misstänkta prover analyserades vidare med högupplösande masspektrometri.

I det ena fallet, men inte i det andra, kunde intim kontakt bekräftas som källa efter en noggrann genomgång av möjliga kontamineringsvägar. Sädesvätska påvisades i ett av den kvinnliga idrottarens urinprover, och analysen av ejakulatet gav data om faktiska halter av GW1516 och dess metaboliter i mänsklig sädesvätska. Sammantaget bekräftar fynden att ett positivt dopingprov kan orsakas av oskyddat samlag.