Civila domstolar kan inte frikänna från idrottsdopingbrott

I CAS-avgörandet 2024/A/10961, som gäller den georgiske tyngdlyftaren Revaz Davitadze, fastslogs att ett avgörande från en civil domstol inte utgör ett ovedersägligt bevis som kan motivera ett konstaterande av ingen skuld eller oaktsamhet (No Fault or Negligence).

Grunden är att artikel 3 i WADA-koden som helhet avser att fastställa bevisning för dopning (Proof of Doping), inte att frikänna idrottare. Artikel 3.2.4 hänvisar entydigt till bevisning mot den person som beslutet avser, snarare än till ett försvar mot sådana överträdelser.

Om en statlig domstol meddelar ett avgörande mot en idrottare eller annan person har dessa personer möjlighet att överklaga. Om de inte gör det är det rimligt att utgå från beslutet gentemot dem det riktar sig till. Detsamma gäller inte för en idrottare som inte är adressat för det statliga domstolsavgörandet.

Den motsatta ordningen skulle dessutom innebära att andra berörda parter, såsom WADA eller internationella förbund, skulle sakna möjlighet till rättelse, både nationellt och internationellt. Det är inte förenligt med syftet med WADA-koden som helhet, vilken uttryckligen ger WADA rätt att överklaga vissa ärenden.

Att slå fast att CAS skulle vara bundet av varje civilt domstolsavgörande mot vilken person som helst vore också ohållbart. Konceptuellt skulle det innebära att CAS automatiskt hindrades från att utöva sin de novo-jurisdiktion. Ur ett rättspolitiskt perspektiv skulle det möjliggöra så kallade fall guy-scenarier, där medverkande tredje parter erkänner sabotage och därigenom gör det möjligt för idrottare att undgå sanktioner genom konstruerade försvar.

Det aktuella fallet

Revaz Davitadze är en 26-årig tyngdlyftare från Georgien och medlem i Georgiens tyngdlyftningsförbund.

Den 16 juli 2023 genomgick idrottaren ett dopningsprov utanför tävling. Urinprovet togs av Internationella tyngdlyftningsförbundet (IWF) och visade inte förekomst av några förbjudna substanser.

Den 15 augusti 2023 genomgick han ytterligare ett dopningsprov utanför tävling. Urinprovet togs då av den georgiska antidopingbyrån GADA. Den 5 september 2023 bekräftade ett laboratoriefynd förekomsten av ostarin i A-provet. Ostarin är upptaget under S1.2 i WADA:s förbjudna lista, under kategorin övriga anabola substanser.

Den 6 september 2023 underrättades idrottaren om det positiva analysresultatet, och samtidigt beslutades om omedelbar provisorisk avstängning. Den 27 oktober 2023 bekräftade ett laboratoriefynd förekomsten av ostarin även i B-provet.

Den 20 juni 2024 meddelade Tbilisis stadsdomstol sitt avgörande. Domstolen fann att en person vid namn Nikoloz Gogava den 1 juli 2023 hade orsakat kroppsskada på idrottaren, och på ytterligare idrottare, genom att tillsätta ostarin i deras dricksvatten vid en idrottsanläggning i Dusheti i Georgien. Domstolen fann även att Gogava den 24 eller 25 juni 2023 hade tillsatt ostarin i dricksvattnet till ytterligare idrottare i Georgiens nationella tyngdlyftningslag, vid en anläggning i Bakuriani. Gogava dömdes till en villkorlig påföljd.

Den 25 juni 2024 begärde idrottaren att GADA skulle kalla till ett möte om att häva den provisoriska avstängningen, eftersom stadsdomstolens avgörande slog fast att han hade utsatts för sabotage. Den 26 augusti 2024 fattade GADA:s disciplinnämnd beslut med stadsdomstolens avgörande som grund. Nämnden konstaterade att skuld och oaktsamhet var uteslutna enligt artikel 10.5 i WADA-koden och hävde den provisoriska avstängningen.

Domens brister

Huvudfrågan var om domen från Tbilisis stadsdomstol, och den övriga bevisningen, utifrån en bedömning av sannolikhetsövervikten visar att Gogava gjorde sig skyldig till det påstådda sabotaget och att idrottaren var offer för det.

En detaljerad granskning visar grundläggande brister som hindrar att domen kan stödja sabotageteorin. Domen saknar väsentliga uppgifter om Gogavas specifika avsikter med att rikta sig mot just dessa idrottare, hur han anskaffade ostarin, hur han fick tillträde till träningsanläggningarna och, framför allt, hur han säkerställde att idrottaren intog substansen. Domen förklarar inte heller varför Gogava skulle använda just ostarin, ett prestationshöjande medel, i sabotagesyfte, eller vilken effekt han hoppades uppnå.

Bristerna förstärks av betydande vetenskapliga och faktamässiga motsägelser. Ostarin är inte vattenlösligt, vilket i grunden undergräver det påstådda tillvägagångssättet med kontaminerat dricksvatten.

I ett parallellt CAS-förfarande (2025/ADD/117), som rörde en idrottare som påstås ha utsatts för samma sabotage, fann domaren att sabotage var omöjligt beträffande den idrottaren, som inte befann sig på anläggningen i Bakuriani när det påstådda sabotaget ägde rum. Domaren konstaterade därför att hela sabotagescenariot kan ha varit konstruerat.

Den bevisning som hänvisas till i domen har inte gjorts tillgänglig för granskning. Bristen på detaljerad utredning, i kombination med den vetenskapliga osannolikheten och de motstridiga vittnesmålen, innebär att de omständigheter som fastställts i domen är otillräckliga för att idrottaren ska kunna uppfylla sin bevisbörda.

Vittnesmålens trovärdighet

Bevismaterialet omfattade även annan skriftlig bevisning, vittnesmål och sakkunnigbevisning. Kärnan var emellertid de uppgifter som lämnats av Gogava själv. Att visa att sabotaget faktiskt ägde rum är en förutsättning för att därefter kunna visa att en viss idrottare blev offer för det.

Efter en genomgång av Gogavas utsagor i detta mål, och utskriften av hans utsagor i målet CAS 2023/ADD/65, konstaterade domaren att vittnesmålet i grunden saknar trovärdighet:

• Osannolika ekonomiska och logistiska omständigheter. Domaren ansåg det mycket osannolikt att Gogava, som enligt uppgift tjänade omkring 1 000 dollar i månaden, skulle lägga 100 dollar på ostarinkapslar enbart för att använda dem under tio dagar eller två veckor, och därefter plötsligt besluta sig för att återvända till Georgien för att hämnas på tränare som inte hjälpt honom. I ett annat mål uppgav Gogava dessutom att han hade betalat i rubel, inte dollar.
• Motstridiga uppgifter om det mentala tillståndet. Gogava beskrev sig som befinnande sig i en olämplig situation på grund av läkemedels- och alkoholpåverkan, samtidigt som han lämnade detaljerade minnesbilder av specifika handlingar och platser, bland annat hur han passerade receptionen och identifierade rummen.
• Motstridiga uppgifter om mängden. Inledningsvis uppgav han sig ha haft 10 till 15 kapslar, senare två flaskor med ungefär 100 i varje, och därefter att han inte hade räknat dem.
• Osannolikt motiv. Motivet uppgavs vara hämnd för att två personer inte hjälpt honom att delta i en tävling i USA. Han förklarade inte hur de hade gjort honom besviken, och deras egna vittnesmål gav ingen klarhet.
• Osannolik sabotagemetod. Gogava uppgav att han själv använde ostarin för dess prestationshöjande effekt, men ville använda det för att skada andra. På frågan vilken skada han försökte orsaka svarade han att han inte tänkte klart.
• Osannolikt genomförande. Han vittnade om ett svårt mentalt tillstånd vid tiden för sabotaget, men hävdade samtidigt att han genomfört ett sofistikerat upplägg på två platser under flera veckor, med komplicerad logistik och utan att bli upptäckt.
• Osannolikt frivilligt erkännande. Vid ett sofistikerat kontamineringssabotage skulle skadan uppstå först när idrottarna testades. Gogava måste ha känt till detta, men hävdar ändå att han plötsligt frivilligt erkände för polisen eftersom han kände medlidande med idrottarna.

Sammanfattningsvis var bevisningen för det påstådda sabotaget långsökt, motsägelsefull och i grunden osannolik. I avsaknad av bevis för att Gogava faktiskt genomförde sabotaget faller den återstående bevisningen, eftersom den är beroende av att sabotaget först kan visas. Professor Kintz bedömde exempelvis att idrottaren kunde ha utsatts för miljöbetingad kontaminering från ostarinrester. Den möjligheten uppstår emellertid endast om sabotaget faktiskt ägde rum.

Bevisbördan

För att kunna åberopa att det inte förelegat någon betydande skuld eller vårdslöshet måste idrottaren lägga fram konkret bevisning om hur den förbjudna substansen kom in i kroppen utan att det berodde på honom. Idrottaren uppfyllde uppenbart inte denna bevisbörda:

• bortsett från hänvisningen till det påstådda sabotaget, som inte har visats, har han inte fastställt något trovärdigt alternativt scenario
• hans vaga hänvisningar till möjlig kontaminering saknar varje konkret förklaring
• hans allmänna påståenden om att dopning inte skulle vara meningsfullt för honom är spekulativa
• hans hänvisning till den låga uppmätta koncentrationen besvarar inte frågan om varifrån substansen kom.

Beslut

Domaren konstaterade att idrottaren varken hade visat att sabotagescenariot ägde rum eller att han saknade betydande skuld eller vårdslöshet.

Idrottens skiljedomstol (CAS) ålade Revaz Davitadze en avstängning på fyra år, räknat från den dag CAS-avgörandet träder i kraft, utan avräkning för redan avtjänad provisorisk avstängning. Alla individuella resultat från och med den 15 augusti 2023 till och med den dag avstängningen börjar löpa ogiltigförklarades, med förlust av samtliga medaljer, poäng och prispengar.

Referens: CAS 2024/A/10961.