CAS principiella utlåtande avseende fall av dubbelgångare

Bland de fall som CAS tar fram för att spegla principiella fall finns ett där man diskuterar dubbelgångare, med vilket menas att en odopad idrottsutövare skickas fram för att genomgå dopingtest istället för den dopade idrottsutövare som testarna i själva verket önskar testa. Detta fall avgjordes 2023 (CAS 2022/A/8802)

Fallbeskrivning

Nijat Rahimov är en elittyngdlyftare och olympisk guldmedaljör från 2016. Idrottaren har tävlat i internationella tyngdlyftningsevenemang sedan 2009. År 2013 testade idrottaren positivt för två förbjudna anabola steroider och blev avstängd av Internationella tyngdlyft-ningsförbundet (IWF) under två år. Efter att hans avstängningsperiod löpte ut den 19 juni 2015 bytte idrottaren nationalitet för att tävla för Kazakstan. Idrottaren vann guld i herrarnas 77 kg-kategori vid IWF-världsmästerskapen 2015 i Houston, USA. Vid det tillfället genomgick han en dopningskontroll under tävlingen där ett urinprov med togs av United States Anti-Doping Agency (USADA) på uppdrag av IWF. Inga förbjudna substanser upptäcktes i det provet. Mellan mars och juli 2016 var idrottaren föremål för riktad testning som utfördes av den nationella antidopningsorganisationen i Ungern (HUNADO) på uppdrag av IWF:

Den 15 mars 2016 togs ett urinprov med nummer 3986455 (”15 mars 2016-provet”) som påstås ha lämnats av idrottaren i närvaro av idrottarens tränare och Kazakstans landslags-tränare under en dopningskontroll utanför tävling på ett träningscenter i Almaty, Kazakstan. Provet visade inga förbjudna substanser. Nitton andra kazakstanska tyngdlyftare lämnade också prover under det besöket av HUNADO.

Den 10 juni 2016 togs ett urinprov med nummer 3987560 (”10 juni 2016-provet”) som också påstås ha samlats in från idrottaren i närvaro av Kazakstans landslags huvudtränare under en dopningskontroll utanför tävling på ett träningscenter i Almaty, Kazakstan. Provet visade inga förbjudna substanser. Sju andra kazakstanska landslagslyftare lämnade också prover under det besöket av HUNADO. HUNADO dopningskontrollant (DCO) rapporterade emellertid att tränarna hade tagit med en annan person än idrottaren för att lämna provet.

Den 17 juli 2016 togs ytterligare ett urinprov med nummer 4045254 (”17 juli 2016-provet”) som påstås ha samlats in från idrottaren i närvaro av idrottarens tränare och Kazakstans landslagstränare, under en dopningskontroll utanför tävling på Kazzhol Hotel i Almaty, Kazakstan. Provet visade inga förbjudna substanser. Sex andra kazakstanska landslags-lyftare lämnade också prover under det uppdraget.

På dagen för varje av dessa testuppdrag var idrottaren registrerad i sitt ADAMS vistelse-rapporteringsssystem för att befinna sig på sin hemadress mellan kl. 8 och 9, cirka 500 meter från det nationella träningscentret i Almaty, Kazakstan. Den 18 juli 2016 togs ett urinprov med nummer 3950218 (”18 juli 2016-provet”) som påstås ha samlats in från idrottaren av och under auktoritet av Kazakstans nationella antidopningsorganisation (”KAZ-NADO”) under en dopningskontroll utanför tävling för idrottare som valts ut att tävla i de olympiska spelen 2016 i Rio de Janeiro, Brasilien. 18 juli 2016-provet visade inga förbjudna substanser.

Den 10 augusti 2016 vann idrottaren guldmedaljen och slog olympiskt och världsrekord i herrarnas 77 kg-kategori vid de olympiska spelen i Rio. Efter tävlingen genomgick han en dopningskontroll under tävlingen där ett urinprov med nummer 6222194 (”olympiska provet”) togs av Internationella Olympiska Kommittén. Olympiska provet visade inga förbjudna substanser.

I september 2019 inledde WADA:s avdelning för underrättelser och utredningar (”WADA I&I”) en utredning kallad ”Operation Arrow” om förekomsten av urinsubstitution vid tidpunkten för provtagning inom tyngdlyftningssporten. Som en del av den utredningen genomgick negativa prov som tillhandahållits av tyngdlyftare sedan 1 januari 2012, där de var tillgängliga, DNA-testning för att upptäcka om något av dessa negativa prov som påstods ha lämnats av en viss idrottare faktiskt lämnats av en annan person, vilket indikeras av skillnader i DNA mellan de olika proverna som tillskrivits den idrottaren.

När det gäller den aktuella idrottaren fanns världsmästerskapsprovet, provet från den 10 juni 2016 och det olympiska provet tillgängliga för DNA-analys. Däremot hade provet från den 15 mars 2016, provet från den 17 juli 2016 och provet från den 18 juli 2016 kasserats och var därför inte tillgängliga för DNA-testning. En jämförelse av DNA-analyserna av världsmäster-skapsprovet och det olympiska provet visade att de kom från Idrottaren. En jämförelse av DNA-analysen av provet från den 10 juni 2016 visade däremot att det provet kom från en annan person, det vill säga inte från Idrottaren. Eftersom DNA-analys inte var möjlig för de ytterligare proven, lät WADA I&I undersöka Idrottarens biologiska pass (”ABP”) för att analysera steroidprofildata som registrerats från dessa prov. Hans Geyer, chef för Athlete Passport Management Unit vid det WADA-ackrediterade laboratoriet i Köln, drog i en expertutlåtande daterat den 27 mars 2021 slutsatsen att testosteron/epitestosteron-kvoterna i provet från den 15 mars 2016, provet från den 17 juli 2016 och provet från den 18 juli 2016 visade liknande låga testosteron/epitestosteron-kvoter som provet från den 10 juni 2016, vilka var under den individuella lägre referensgränsen för Idrottaren och därför atypiska för Idrottaren. Dr Geyer drog slutsatsen att provet från den 15 mars 2016, provet från den 17 juli 2016 och provet från den 18 juli 2016 kom från andra individer.

Den 18 januari 2021 delgav International Testing Agency (”ITA”), på uppdrag av IWF, misstanken om att proverna manipulerats till Rahimov. Den 3 mars 2021 meddelade denne ITA att han bestred den påstådda dopningsförseelsen. Ärendet hänskjöts då till CAS Antidopningsdivision (”CAS ADD”). Den 22 mars 2022 meddelade CAS ADD ett beslut där Idrottaren befanns skyldig till en dopningsförseelse för användning av en förbjuden metod Rahimov överklagade beslutet till CAS. Den 22 september 2022 hölls en förhandling vid CAS huvudkontor i Lausanne, Schweiz.

Urinsubstitution

Rahimov hävdade att eftersom det var ostridigt mellan parterna att han inte var närvarande vid dopningskontrollerna den 15 mars 2016, den 10 juni 2016 och den 17 juli 2016 och att dopningskontrollformulären (DCF) som signerades vid dessa dopningskontroller faktiskt signerades av en annan person än honom själv, hade inget urinprov samlats in från honom vid dessa kontroller, och det var därför materiellt omöjligt att hans urin hade blivit utbytt. Enligt Rahimovs uppfattning avsåg urinsubstitution i syfte att fastställa användningen av en förbjuden metod (M2) det scenario där den berörda idrottaren lämnar ett urinprov som senare manipuleras genom att bytas ut mot ett annat prov; omständigheterna i det aktuella fallet låg uppenbart utanför tillämpningsområdet för förbjuden metod M2. Panelen fann att definitionen av termen ”Fysisk och kemisk manipulation” under klass M2 i WADAförbudslista inte uteslöt möjligheten att en idrottares urin byts ut vid provtagningstillfället genom att ersätta den person som lämnade provet (en dubbelgångare). Mer specifikt krävde defini-tionen inte i sig att urinsubstitution nödvändigtvis avsåg åtgärden att ersätta redan insamlad urin med annan urin. Substitution av prov kunde ske genom att byta eller ändra urinen i en flaska med annan urin eller genom att ersätta flaskan som innehåller urinen med en annan flaska.

Det fanns således ingen anledning att inte anse att det var reglernas avsikt att förbjuda metoden som innebär att ersätta den mänskliga kroppen som innehåller urinen med en annan mänsklig kropp som tillhandahåller en annan urin. Detta utöver att inkludera andra accepterade metoder för urinsubstitution i definitionen. Dessutom innebar användningen av termerna ”inklusive, men inte begränsat till” tydligt att ”Manipulering, eller försök till manipulering, för att förändra integriteten och giltigheten av prover insamlade under dopningskontroll” kunde ta olika former och att omfattningen av fysiska manipulations-metoder potentiellt var bred.

Idrottarens ansvar för användning av en dubbelgångare

IWF hävdade att artikel 2.2 i IWF ADP föreskrev strikt ansvar för idrottaren för användning av förbjudna metoder och att det därför inte var nödvändigt att visa att Idrottaren hade faktisk eller konstruktiv kännedom om sannolikheten att hans prov skulle lämnas av någon annan. Domstolen påminde om att det i ett tidigare fall hade beslutats att de villkor som måste upp-fyllas för att en idrottare skulle anses skyldig till användning av en förbjuden metod genom provsubstitution styrdes av behovet av att undvika ett scenario där ”en tredje part som är helt orelaterad till idrottaren, och som idrottaren inte har någon kännedom om eller kontroll över, senare byter ut innehållet i idrottarens prov”. Enligt domstolens uppfattning var denna resonemang tillämplig även i det aktuella fallet där Rahimov hävdade att han inte hade blivit direkt underrättad om dopningskontrollerna och därför – åtminstone teoretiskt – inte kunde ha känt till att en dubbelgångare skulle presentera sig i hans ställe vid sådana dopning-kontroller.

Som ett resultat ansåg CAS att en idrottare var ansvarig för användning av en dubbel-gångare vid dopningskontroller där han skulle testas om

han hade begått en handling eller underlåtelse som möjliggjorde användningen av en dubbelgångare; och

om han hade gjort det med faktisk eller konstruktiv kännedom om sannolikheten för att substitution skulle ske

I det aktuella fallet hade Rahimov enligt medvetet lämnat falsk vistelserapport, vilket fick DCO att tro att han tränade i Almaty och var tillgänglig för testning den dagen i Almaty, medan han faktiskt tränade i ett träningscenter i Tekeli (cirka 300 km bort). Genom att lämna vilseledande vistelserapporter och inte närvara vid dopningskontrollerna den 15 mars 2016, den 10 juni 2016, den 17 juli 2016 och den 18 juli 2016 hade Idrottaren möjliggjort att provsubstitution kunde ske. Dessutom ansåg Panelen att tränarna organiserade provsubsti-tutionen med hjälp av en dubbelgångare vid dopningskontrollerna istället för Rahimov, och att Idrottaren, som en professionell idrottare på hög nivå som tidigare hade befunnits skyldig till en dopningsförseelse och befann sig i förberedelsefasen för de olympiska spelen i Rio 2016 i en sport under noggrann granskning för dopningsfall, klart – eller åtminstone borde ha varit – medveten om sannolikheten för frekventa dopningskontroller. Det var helt enkelt inte trovärdigt att Idrottaren hade varit omedveten om dopningskontrollerna och förekomsten av dubbelgångare (som hans tränare erkänt) vid dopningskontrollerna.

Tillämpning av artikel 2.5 istället för artikel 2.2 i WADA-reglerna

Med tanke på Rahimovs inblandning och kännedom om provsubstitutionsprocessen genom användning av dubbelgångare avvisade CAS argumentet att IWF borde ha övervägt att åtala Rahimov enligt artikel 2.5 istället för artikel 2.2 i IWF ADP. Domstolen påminde om att kommentaren till artikel 2.5 i WADA-koden förklarade att denna artikel förbjuder beteende som undergräver dopningskontrollprocessen men som annars inte skulle ingå i definitionen av förbjudna metoder. Eftersom urinsubstitution var en förbjuden metod enligt artikel 2.2 i WADA-koden i samband med M2.1 i den förbjudna listan, var tillämpning av artikel 2.5 i WADA-koden utesluten i ett sådant fall.

Avvikelser från testningsstandarder

Idrottaren hävdade att HUNADO hade misslyckats med att personligen meddela honom om provtagningen samt att rapportera till WADA att proverna inte hade lämnats av Idrottaren och att snabbt utreda identitetsfrågan. Som ett resultat av dessa allvarliga avvikelser från ISTI, särskilt i anmälningsprocessen och granskningen av provlämnarens identitet, kunde dessa tester inte få negativa konsekvenser för honom. Enligt Panelens uppfattning, även om det kunde bevisas att Idrottaren inte hade blivit underrättad om dopningskontrollerna som ägde rum den 15 mars 2016, den 10 juni 2016, den 17 juli 2016 och den 18 juli 2016, hade det inte fastställts att en sådan underlåtenhet att meddela Idrottaren rimligen kunde ha orsakat provsubstitutionen genom användning av dubbelgångare. Idrottaren måste ha varit medveten om provsubstitutionsverksamheten och sannolikheten för användning av dubbelgångare vid dessa dopningskontroller; han hade också underlättat provsubstitutionen genom att använda vilseledande information i sin vistelserapportering, vilket hade lett till att HUNADO antog att han var tillgänglig i Almaty de dagar de testade där. Detsamma gällde de andra påstådda avvikelserna från testningsstandarder av HUNADO. Även om dessa skulle vara motiverade – en fråga som kunde förbli olöst – ansåg domstolen att i det aktuella ärendet, där Idrottaren borde ha varit medveten om provsubstitutionsverksamheten och sannolikheten för användning av dubbelgångare vid hans dopningskontroller och hade underlättat en sådan användning, möjliga avvikelser från testningsstandarder – även om de beaktades tillsammans – i vilket fall som helst inte kunde ha orsakat ett positivt prov.

Villkor för att fastställa en överträdelse av användning av förbjudet ämne

Tyngdlyftningsförbundet hävdade att Idrottarens provsubstitution genom användning av dubbelgångare gav övertygande indirekta bevis för att han också hade begått ett regelbrott bestående av användning av ett förbjudet ämne, eftersom användningen av ett förbjudet ämne var den enda förklaringen till Idrottarens användning av en förbjuden metod för urinsubstitution i detta fall. CAS ansåg att, även om det kunde verka möjligt eller till och med sannolikt att Rahimovs frånvaro från de fyra dopningskontrollerna, och användningen av någon annan i hans ställe, hade varit för att låta honom dra nytta av att inta förbjudna ämnen oupptäckt, var det inte tillräckligt övertygat för att dra den slutsatsen i frånvaro av andra bevis.

Dessutom var inte heller de fakta att Idrottaren tidigare hade begått ett dopingbrott som han dömts till avstängning för, att han hade presterat exceptionellt väl vid de olympiska spelen 2016 och därefter upplevt en betydande prestationsminskning – även sammantagna – tillräckligt övertygande för att domstolen skulle vara bekväm med att fastslå att Idrottaren hade använt förbjudna ämnen i det aktuella ärendet. Kort sagt, för att fastställa en överträdelse av användning av ett förbjudet ämne måste antidopningsorganisationer presentera mer än bara spekulationer om användning; de måste kunna visa vad som hade använts och att det fanns i proverna, även om det inte kunde detekteras, när dessa prover togs, och att ämnet som användes var förbjudet i eller utanför tävling, beroende på vad som var tillämpligt.

Beslut

Baserat på allt ovanstående fann CAS att Rahimov hade begått en ADRV för användning av en förbjuden metod enligt artikel 2.2 i IWF ADP, för vilket en period av avstängning på fyra år skulle påföras enligt artikel 10.2 i IWF ADP, men att ADRV för användning av ett förbjudet ämne enligt artikel 2.2 i IWF ADP inte hade fastställts. Som ett resultat, eftersom Idrottaren redan hade fått en tvåårig avstängning för användning av anabola steroider den 18 november 2013, och därför att den ovan nämnda ADRV var Rahimovs andra ADRV, skulle perioden av avstängning vara “dubbelt så lång som den period som annars skulle gälla för den andra dopningsförseelsen, behandlad som om det vore en första förseelse, utan att beakta någon minskning enligt artikel 10.6” enligt artikel 10.7.1 (c) i IWF ADP – det vill säga en avstängningsperiod på åtta år.