CAS beslut när Ryssland var avstängt

CAS om domslut av en avstängd (rysk) antidopingorganisation

Jekaterina Viktorovna Galitskaya (född 24 februari 1987 i Rostov-on-Don i Ryssland nära gränsen till Ukraina) var en rysk häcklöpare. Hon började träna friidrott som 11-åring men hade redan som 13-åring hunnit specialisera sig på häcklöpning. Hon hade stora nationella framgångar redan vid ung ålder. Vid olympiska sommarspelen 2012 tävlade hon i damernas 100 meter häck och nådde semifinalen.

I februari 2019 blev hon avstängd i fyra år för dopning, från och med 1 februari 2019 och med alla hennes resultat från 15 juli 2012 till 31 december 2014 diskvalificerade. Det hade då uppdagats ett schema för doping med desoxymethyltestosteron, methasteron, trenbolon, boldenon, 1-testosteron, oxabolon och nandrolon, men det fanns inget positivt dopingprov. Efter överklagande till CAS (2019/A/6167) reducerades hennes avstängning från fyra år till tre år den 6 april 2021, det vill säga att den slutgiltiga dopingdomen kom 8-9 år efter brottet.

Det speciella med detta fall är att själva bevisningen består av den rapport som professor Richard McLaren (”McLaren rapporten”) skrev efter en ingående utredning baserad på anklagelser av den tidigare verksamhetschefen vid Moskvas antidopinglaboratorium, Grigory Rodchenkov, som lämnade Ryssland i november 2017. I den första McLaren-rapporten (inskickad till WADA 16 juli 2016) konkluderas:

Moskvas dopinglaboratorium verkade aktivt för att skydda dopade ryska idrottsutövare från att bli upptäckta genom ett statligt stött program kallat the Disappearing Positive Methodology.

Dopinglaboratoriet i Sochi använde utbytesmetoden av dopingprov för att låta dopade ryska idrottare delta i olympiaden

Det Ryska Idrottsministeriet styrde, kontrollerade och hade översikt av manipulationen av resultaten av idrottsutövarnas dopingtester med hjälp av de ryska statliga underrättelseorganisationerna FSB och CSP samt dopinglaboratorierna i Moskva och Sochi.

Den andra McLaren-rapporten (inskickad till WADA den 9 december 2016) gav ytterligare information och evidens för det som rapporterats i den första rapporten. Enligt denna rapport meddelade laboratorierna systematiskt positiva fynd (adverse analytical findings, AAFs) avseende ryska idrottare till det Ryska Idrottsministeriet, som sedan beslutade antingen att ”save” idrottsutövaren eller att ”quarantine” vederbörande. Om man valde alternativet ”save” innebar det att det positiva provet rapporterades som negativt i Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS). Grigory Rodchenkov omtalade under den här aktuella CAS-förhandlingen att han kände till åtminstone 100 positiva prover avseende friidrottare som rapporterades som negativa i ADAMS. Om Idrottsministeriet i stället beslöt enligt alternativet ”quarantine” fortgick analysen som vanligt och det positiva provet rapporterades på vanligt sätt. Om man fann att ett dopingprov var negativt (A-provet) kunde man också välja att byta ut B-provet med icke-positiv urin från samma idrottare, som lämnat ett negativt prov – kontrollerat – sedan tidigare. En viss svårighet förelåg att ta bort det förseglade locket till provkärlet och sedan efter urinbytet sätta på det igen men det sköttes av den ryska säkerhetstjänsten FSB, där de som skötte detta kallades för magicans. Denna utbytesmetod påbörjades med ett begränsat antal idrottsutövare redan vid Friidrotts-VM i Moskva 2013 för att mer fulländat användas under vinter-OS i Sochi 2014. En bank med ren urin från de ryska elitidrottarna handhades av dopinglaboratoriet i Moskva.

Det ryska förbundet hade också ett program redan innan London-OS 2012 för ”Washout testing”, vilket innebar att man följde dopade elitidrottsutövare över tid med dopingprov för att lära sig hur lång tid det tog efter ett intag av dopingsubstanser för att den individuelle idrottsutövaren att kunna undgå ett positivt dopingprov efter doping. Testningen gjordes systematiskt och om det fanns risk att ett dopingprov skulle utfalla positivt blev idrottsutövaren inte uttagen till stortävlingen. Det finns mer än 1000 sidor e-mail som stödjer autenticiteten av de data man fått fram om Washout testning.

Internationella friidrottsförbundets (IAAFs) Athletics Integrity Unit (AIU) meddelade Jekaterina Galitskaya den 24 november 2017 att hon riskerade bli anklagad för doping baserat på McLaren-rapporterna och gav henne en möjlighet att skriftligen förklara vad som hade hänt. Det fanns två prover i London Washout testing som var positiva för desoxymetyltestosteron (DMT) och fyra prover i Moscow Washout testing som var positiva för metasteron, trenbolon, boldenon, 1-testosteron, oxabolon och norandrosteron. DMT har beskrivits som en “designer, black-market steroid.” AIU ansåg således att det fans besvis för att Galitskaya hade använt flera förbjudna substanser under 2012 och 2013. Eftersom dopingen ansågs systematisk och eftersom flera olika substanser använts ansåg AIU att det förelåg försvårande omständigheter, vilket borde ge en dubblering av avstängningstiden (vid den tidpunkten från 2 till 4 års avstängning).

IAAF meddelade Galitskaya att om hon erkände dopingen innan den 8 december 2017 fanns det underlag för att uppfattade som att hon underlättade utredningen, vilket skulle kunna ge en strafflindring från 4 till 2 år. Den 8 december förnekade idrottaren emellertid all doping.

Ett juridiskt-tekniskt problem blir här tydligt. Det Ryska Friidrottsförbundet (RUSAF), som var den organisation som initialt utrett fallet och som skött den första delen av skriftväxlingen mot Galitskaya var vid tidpunkten för att en eventuell avstängning skulle verkställas, själv avstängt av IAAF från att vara med i den internationella friidrottsfamiljen på grund av McLaren-rapporten. Naturligtvis hade RUSAF fortfarande auktoritet över ryska idrottare i Ryssland, men inte utomland. Där var det bara IAAF som kunde döma friidrottare till avstängning internationellt. Det blev därmed också högst osäkert om vart en rysk idrottare som blivit avstängd av sitt eget förbund skulle vända sig vid en eventuell överklagan. CAS var emellertid i ett sådant fall en möjlighet eftersom denna skiljedomstol inte är underställd någon annan idrottsmyndighet som IAAF, WADA, IOC eller liknande. I den skriftliga rapporten från CAS uttrycks tydligt att CAS anser sig ha rätt att döma RUSAF-medlemmar vare sig RUSAF fortfarande är medlem av IAAF eller inte.

Efter viss skriftväxling anmäldes fallet till slut den 26 april 2018 (5-6 år efter påstådda dopingen) till CAS. IAAF anmälde då både det Ryska Friidrottsförbundet (RUSAF) och Jekaterina Galitskaya för brott mot dopingreglerna. Förhandlingarna inför skiljedomstolen skedde i Lausanne 4-5 mars 2020 (7-8 år efter dopingen) varvid Galitskaya och några av experterna deltog via video. Delvis samtidigt avhandlades likartade skiljedomsstolsmål mot ytterligare fyra ryska idrottsutövare.

Under förhandlingarna diskuterades särskilt om provsvar Washout testing-försöken kunde anses vara bevis för doping. Dessa provsvar finns visserligen tydligt och klart angivna avseende analysresultaten, men de var inte tagna på det sätt och med den juridiska säkerhet som krävs för ordinarie dopingprov. Det var heller inte säkerställt hur proverna samlats in, vilka metoder som använts i analyserna, hur de förvarats, om de omtestats (”B-prov”), etcetera. McLaren hade inte hänvisat till några sparade prover eller vittnen, och det enda som kopplade Galitskaya till proverna var att hennes namn stod vi ett positivt provs registreringsnummer. Vid åtminstone ett av provtagningstillfällen som angivits ansåg Galitskaya att hon bevisligen inte i Ryssland utan i Tallinn (Estland) – det bevis som förelåg var emellertid endast att hon passerat Estland-Rysslandgränsen den dagen – men det redovisas å andra sidan att det datum som står angivet för proverna inte nödvändigtvis behöver vara ett provtagningsdatum utan väl kan vara det datum som provet registrerades i Moskva. Den utredning som McLaren gjort syftade dessutom inte heller till att fastställa dopingbrott av en enskild idrottsutövare, utan var avsedd att särskåda det korrupta systemet i Ryssland.

Det diskuterades under förhandlingen också Grigory Rodchenkovs trovärdighet som uppgiftslämnare. Han hade ju erkänt att han deltagit i det ryska systemet för statsdoping och att han tagit emot mutor från enskilda idrottsutövare. Sedan han flytt till USA hade han till betydande del försörjt sig genom att för pengar från massmedia låta sig intervjuas, vilket kan tänkas påverka vilka uppgifter som lämnas ut. Det påpekades också att han med tiden till någon del lämnat olika fakta.

Den anklagade ryskan framhöll också att hon inte kunde göras ansvarig för de administrativa rutiner som tillämpades i Ryssland vid den aktuella tidpunkten eftersom hon enbart lämnat urinprov på uppmaning men inte hade haft – eller kunnat ha – något inflytande på hur proven användes.

I det som kallas Moscow Washout förefaller Jekaterina Galitskaya ha lämnat urin för dopingtestning 28 juni 2013 varvid man fann sex olika anabola steroider, däribland metasteron. Mängden anges inte. Den 6 juli (8 dagar senare) finns det dock bara en anabol steroid antecknat i analysresultatet, nämligen en metasteronmetabolit, då med mängden 900 000 (vilken absolut halt detta innebär framgår inte, men på ett ställe anges att det borde motsvarar 1,0 ng/mL). Den 14 juli finns det fortfarande metasteronmetaboliten i halten 170 000 och den 26 juli 70 000 i proverna. Detta tyder naturligtvis på ett intag av en anabol steroid som bryts ned mer långsamt än de andra, och borde således var ett viktigt bidrag i ett försök att bestämma hur länge en dopad idrottsutövare måste vara bort från idrott för att inte fastna i en dopingkontroll.

Ett år efter London-OS omtestades en rad dopingprov och då kunde man påvisa DHCMT (dehydrochlormetyltestosteron) hos 13 ryska idrottare varav 10 fanns identifierade i London Washout-programmet. Det stödjer tillförlitligheten i Galitskayas testresultat i samma program. Av de 20 idrottare som finns identifierade i London Washout-programmet har sedermera åtta blivit fällda för doping baserat på positiva dopingprov från andra sammanhang.

Professor Michael Graham (rättsmedicinare från St Louis) angav att de upptäckta anabola steroiderna hade följande tider för att kunna upptäckas i urinen efter en singeldos:

Desoxymetyltestosteronmetaboliter 14 dagar

Metasteronemetaboliter10-13 dagar (halveringstid 12 timmar)

Trenbolon månader (halveringstid 36 dagar)

Boldenone förekommer naturligt

1-Testosterone (Dihydrotestostosterone) förekommer naturligt

Nandrolonmetaboliter 33 dagar till 6 månader

På basen av de kända halveringstiderna och de tider under vilka metaboliterna anses kunna mätas ställde han sig mycket tvivlande till de halter som redovisats i London- och Moscow Washout-programmen. Hans samlade expertutlåtande avslutades med “Looking at some of the pharmacokinetic excretion of alleged product, they don’t follow classical pharmacokinetic or pharmacodynamic decrements or depreciation, but some of them do follow normal kinetic delay. Some of them are straight-line graphs; some of them would be a normal expectation. A straight-line graph wouldn’t be expected and look as though they are fabricated … I thought some of the results were too good to be true, and then others were so bizarre as to be implausible, I made the assumption that they were not credible.”

Professor Christiane Ayotte som är Scientific Director of the Doping Control Laboratory i Quebec, Canada, hade en helt annan uppfattning om provernas bevisvärde än Graham. Hon påpekade bland annat att det 2012-2013 inte fanns någon standard för metaboliter till de substanser som här var aktuella, varför halterna som uppgivits måste ses som mycket approximativa. Hon underströk också att man inte hade de aktuella dopingprogrammen tillgängliga – vare sig dos, administrationssätt, om det var engångsdos eller upprepade doser och om det var efter den sista dosen som dopingtesterna gjordes – vilket gjorde alla antaganden spekulativa. I synnerhet saknade hon uppgift om proven specifika vikter. Hon hade invändningar mot i princip alla Grahams slutsatser om utsöndringstider, och ansåg att det fanns vetenskapligt underlag för att tolka de tillgängliga data annorlunda – det vill säga som trovärdiga tecken på doping.

Grigory Rodchenkov rapporterade att i Moscow Washout-programmet instruerades idrottsutövarna att ta en cocktail av tre anabola steroider som gick under namnet the Duchess Cocktail (innehållande trenbolon, metenolon och oxandrolon) men att många redan använde andra dopingprotokoll och fortsatte använda dem.

Rodchenkov hävdade också att elitidrottarna alltid hade ett rör med dopingfri urin med sig oavsett om han eller hon var hemma eller på någon idrottsanläggning för den händelse att de skulle råka ut för någon oanmäld dopingtest.

Skiljedomstolen sammanfattade med att detta var ett helt avvikande andra ärenden som CAS har avhandlat när det gäller doping. Det finns således inga positiva dopingprover analyserade enligt den standard som föreskrivs av WADA och det finns inga B-provsanalyser. Skiljedomstolen måste i stället ta ställning till det som finns skrivet i dokument som är avsedda att vilseleda antidopingorganisationerna. Ur idrottsutövarens synpunkt hamnar hon i en näst intill orimlig situation då hon skall försvara sig mot anklagelser som baseras på dokument av osäkert bevisvärde och som hon själv inte kan analysera. Å andra sidan står det i IAAFs regler 2012, paragraf 33.3 att överträdelse av dopingreglerna kan hänföras till “any reliable means, including but not limited to admissions, evidence of third persons, witness statements, experts’ reports, documentary evidence, conclusions drawn from longitudinal profiling and other analytical information”.

I domslutet har CAS en lång diskussion dels om den har rätt att döma i målet, dels om man kan använda okontrollerade och okontrollerbara data för att avstänga en elitidrottare från doping. Dessutom diskuterades ingående i vilken grad domstolen kunde lite på att dokumenten inte var förfalskade och i vilken grad man kunde anta att den anklagade visste att hon ingick i ett större, systematiskt dopingprogram.

CAS beslöt dock slutligen, den 6 april 2021 (8-9 år efter dopingbrotten), att

Ekaterina Galitskaya skulle anses ha brutit mot dopingreglerna

det tidigare utdömda straffet omvandlas till avstängning i tre år med start 1 februari 2019

alla tävlingsresultat från 15 juli 2012 till 31 december 2014 diskvalificeras, innebärande förlust av titlar, medaljer, prispengar och liknande