Mary Decker

Mary Decker-Slaney

Mary Decker-Slaney, född 4 augusti 1958, är en amerikansk före detta internationellt framgångsrik medel- och långdistanslöpare. Redan i sina tidiga tonår var Decker erkänd som en löpare i världsklass. Den 14-åriga flickan med smeknamnet “Little Mary Decker” kunde inte delta i OS 1972 eftersom hon var för ung, men vann internationellt erkännande 1973. Hon vann då 800 meter vid ett amerikanskt-sovjetiskt möte i Minsk och slog den regerande OS-silvermedaljören Nijolė Sabaitė.

I slutet av 1972 rankades Decker som främst i USA och som fyra i världen på 800 meter. 1973 slog hon sitt första världsrekord, då hon sprang en inomhusmil på 4:40,1. År 1974 var Decker världsrekordhållaren inomhus med 2:02,4 för 880 yards och 2:01,8 för 800 meter. I slutet av 1974 utvecklade hon ett muskelkompartmentsyndrom, som resulterade i längre tids upphåll i tävlandet och därefter en serie andra skador. Detta ledde till att hon inte tävlade i OS 1976, då mest på grund av stressfrakturer i underbenet. 1978 genomgick hon en operation för att försöka bota kompartmentsyndrom, vilket åter höll henne utanför tävlingar under en period. Efter att ha återhämtat sig från operationerna tillbringade hon två säsonger vid University of Colorado i Boulder på ett stipendium. 1979 blev hon den andra amerikanska kvinnan (den första var Francie Larrieu) som sprang snabbare än 4:30 på en mile. Mary Decker var sedan den första kvinnan som bröt 4:20-barriären för milen 1980 när hon sprang den på 4:17,55. Resultatet ratificerades dock aldrig av IAAF. Hon tävlade inte vid OS i Moskva 1980 på grund av den amerikanska OS-bojkotten. Hon fick dock en av 461 kongressguldmedaljer skapade speciellt för amerikanska idrottare vid detta tillfälle.

I början av 1980-talet var dock Decker-Slaney en av de mest framgångsrika kvinnliga löparna i världen. Totalt hade hon världsrekord på engelska milen, 5 000 meter och 10 000 meter. 1981 gifte Mary Decker sig med den amerikanske distanslöparen Ron Tabb . Paret skilde sig redan 1983. 1982, under namnet Mary Tabb, sprang hon milen på 4:18,08 och slog det officiella rekordet på 4:20,89 av ryskan Lyudmila Veselkova . Denna gång ratificerades rekordet.

Vid VM 1983 vann hon både 1 500 meter och 3 000 meter. Decker var stark favorit att vinna guld också på 3000 meter vid de olympiska sommarspelen 1984, som hölls i Los Angeles. I finalen hade barfotalöparen Zola Budd, som representerade Storbritannien, sprungit sida vid sida med Decker i tre varv. I ett försök att sätta press på Budd kom Decker för nära och kolliderade med barfotalöparen och föll spektakulärt mot sargkanten och skadade sin höft. Som ett resultat avslutade Mary Decker inte loppet, som vanns av Maricica Puica från Rumänien (Budd slutade sjua). Decker bars av banan i tårar av sin pojkvän (och senare, make), den brittiske diskuskastaren Richard Slaney . På en presskonferens sa hon att Budd var skyldig till kollisionen. Konkurrensen mellan Zola Budd och Mary Decker var länge en stor mediahändelse, men sedermera har de uppträtt försonligt tillsammans.

Decker missade säsongen 1986 för att föda sitt enda barn, dottern Ashley Lynn (född 30 maj 1986), och missade säsongen 1987 på grund av en ny skada. Hon kvalificerade sig till olympiska sommarspelen 1988 i Seoul, Sydkorea, men lyckades inte vinna någon medalj, och blev som bäst åtta på 1 500 meter. Hon kvalificerade sig inte till OS 1992.

1996, vid 37 års ålder, när Mary Decker-Slaney kvalificerade sig till 5 000 meter för OS i Atlanta, visade ett dopingprov ett förhållande i urinen mellan testosteron och epitestosteron (T/E) som var större än det tillåtna maxvärdet på sex till ett. Vid tiden för det positiva testet sas Decker-Slaney coachas av Alberto Salazar, som sedermera skull vara delaktig i en uppseendeväckande dopinghärva. Decker-Slaney förnekar dock att Salazar var hennes tränare och förklarade han bara var en god vän som hon umgicks med tillsammans med sin make sedan de flyttade till Eugene, Oregon, 1979. Hon angav de tränare hon haft kring dessa år som Luis de Oliveira och Bill Dellinger, tränare vid University of Oregon.

Decker-Slaneys advokater hävdade att T/E-kvottestet var opålitligt för kvinnor, särskilt kvinnor i sena 30-årsåldern eller äldre som tar p-piller. I juni 1997 stängde IAAF av Decker-Slaney från tävling. I september 1999 annullerades avstängningen av en panel av det amerikanska friidrottsförbundet. IAAF tillät henne då att tävla men tog samtidigt fallet till skiljedomstol. I april 1999 dömde CAS mot henne, varefter IAAF – genom en retroaktiv avstängning, trots att hon fått godkänt för att tävla – fråntog henne en silvermedalj som hon vunnit på 1500 meter vid VM inomhus 1997.

I april 1999 lämnade Decker in en stämningsansökan i civil domstol mot både IAAF och USAs olympiska kommitté, som hade administrerat testet som visade förhöjt T/E, med argumentet att testet var felaktigt och inte kunde skilja mellan androgener orsakade av användningen av förbjudna substanser och androgener till följd av användningen av p-piller. Domstolen slog fast att den inte hade någon jurisdiktion i detta fall, ett beslut som fastställdes efter överklagande.  Hon blev således fälld för för hög T/E, trots att man på denna tid inte gick vidare och mätte testosteronhalten separat med isotopmetod (vilket rutinmässigt görs idag vid T/E > 4).

Under hela sin senare karriär hade Decker lidit av en rad överbelastningsinducerade frakturer. Efter förlusten i hennes rättsfall 1999 gick hon med på att genomgå en serie av mer än 30 ortopediska ingrepp, främst på hennes ben och fötter, i ett försök att göra det möjligt för henne att tävla i maraton. Operationen ökade dock snarare problemen. Som ett resultat drog hon sig tillbaka med sin man till en 55 tunnland stor fastighet i Eugene, Oregon, där hon sägs jogga varannan dag.

Hennes sista internationella mästerskap var OS 1996.

2003 invaldes Mary Decker-Slaney i Amerikanska Friidrottsförbundets Hall of Fame.