Brigitte Berendonk och Werner Franke

Brigitte Berendonk och Werner Franke

Brigitte Berendonk (född 1942 i Dankmarshausen, Eisenach-distriktet i det som då var DDR) är en före detta tysk diskuskastare och kulstötare och tvåfaldig olympier. Hon blev känd för en bredare allmänhet genom sitt engagemang mot dopning i början av 1990-talet i samband med avslöjandet av statligt styrd doping inom Östtysklands hela idrottsorganisation

Brigitte föddes i en läkarfamilj. Efter att Berendonks familj flykt till Berlin och Västtyskland 1958 blev hon medlem av TV Schwetzingen och 1959 femkampsungdomsmästare. Efter examen från gymnasiet började hon studera engelska och idrott vid Albert-Ludwigs-universitetet i Freiburg. Hon blev tysk mästarinna i diskus (1971) en gång och tvåa sex gånger (1967-1970, 1972, 1973). I kula var hon tvåa vid de tyska utomhusmästerskapen 1971, trea 1972 och etta 1973 och hade tre tredjeplatser inomhus (1966, 1969, 1972). 1967 blev hon uttagen till friidrottslandslaget i Västtyskland. I Mexico City 1968 och 1972 i München deltog hon i olympiaderna, där hon nådde en åttonde och en elfte plats i diskus.

Vid de olympiska spelen i Mexico City 1968 lade diskuskastaren Berendonk märke till “de massiva fysiska förvandlingarna” hos i synnerhet sina östeuropeiska konkurrenter. “De nästan vansinniga muskelförstoringen förknippade med ökad maskulinitet som produceras av anabola steroider var omisskännlig.”

I en artikel för veckotidningen Die Zeit i december 1969 var hon en av de första som uppmärksammade allmän dopning inom tävlingsidrott i öst med artikeln ”Är vi monster?” men påpekade då samtidigt att doping också fanns i väst. I mars 1977 deltog Berendonk i två uppmärksammade program i TV om dopning där hon bland annat fördömde bruket av anabola steroider som övergrepp.

Efter Berlinmurens fall blev data som samlats in av STASI för att kontrollera dopingen och dess effekter tillgänglig för oberoende forskare och redovisades senare, 1997, i en artikel publicerad i Clinical Chemistry (det vill säga i en medicinsk, vetenskaplig tidskrift och inte i en idrotts- eller juridisk tidskrift). Där redovisades att en tidig testperson, en kvinnlig kulstötare känd endast som “1/68”, förbättrade sin bästa prestation från 18 meter till nästan 20 meter – nära världsrekordet vid den tiden – inom 11 veckor efter att ha påbörjat en turinabol-cykel. En rapport från 1977 till STASI, rapporterade förbättringar av kvinnliga idrottares prestationer på upp till fem meter i kula, 20 meter i diskus, fem sekunder på 400-meter och tio sekunder på 1 500 meter.

Berendonk gav 1991 ut sin bok Doping. Från forskning till bedrägeri, där hon för första gången i detalj beskrev DDRs statsdoping. Boken bygger på forskning i STASI-filer och andra DDR-arkiv, som hon gjorde tillsammans med sin man Werner Franke. En tidigare inte utnyttjad källa var DDR-uppgifter från Military Medical Academy (MMA) i Bad Saarow. Tillgång till dessa handlingar förvägrades henne till en början förvägrades av västtyska myndigheter men senare fick hon särskilt tillstånd från det federala försvarsministeriet. Hon behandlar även doping i Förbundsrepubliken i boken.

Berendonk beskrev bland annat med idrottsläkaren Armin Klümpers verksamhet. Han stämde henne och en rättegång följde. I december 1991 dömde tingsrätten i Heidelberg till Berendonks fördel på 17 punkter, medan Klümper fick rätt på tre punkter. Baserat på sin forskning kunde hon i sin bok rekonstruera dopningsutövningen som den organiserades av staten på många stora idrottare från DDR, inklusive Marita Koch och Heike Drechsler. Båda har förnekat anklagelserna men Brigitte Berendonk klarade en rättegång 1993 utan att bli fälld sedan Drechsler stämt henne för att ljuga.

1995 drog hon sig till stor del tillbaka från kampen mot dopning (åtminstone offentligt), men 1997 dömde en fransk domstol henne till böter och en symbolisk betalning av ersättning till roddcoachen Eberhard Munddömd, som hon offentligt hade kopplat till ett dopningsfall i Frankrike. Vid de olympiska spelen i Mexico City 1968 lade diskuskastaren Berendonk märke till “de massiva fysiska förvandlingarna” hos i synnerhet sina östeuropeiska konkurrenter. “De nästan vansinniga muskelförstoringen förknippade med ökad maskulinitet som produceras av anabola steroider var omisskännlig.”

Den 19 december 2001 tilldelades Berendonk Heidi Krieger-medaljen , en utmärkelse för dopingofferhjälp, för sitt arbete. År 2004, tillsammans med sin man, förärades hon förtjänstkorset av Förbundsrepubliken Tyskland. Hon har särskilt nämnt att hon var glad över att några idrottare tackade dem för deras pedagogiska arbete; bland dem den tidigare DDR-simmaren och Europastafettmästaren Karen König eller den flerfaldige tyske diskusmästaren Alwin Wagner.

Med anledning av hennes 75-årsdag beskrev massmedia henne senare som “den stora pionjären i kampen mot dopning”. Enligt hennes man Werner Franke (se nedan), som också ägnade sig åt kampen mot dopning, skulle de två ha betraktats som “förrädare” av toppidrottskretsar inte bara i öst utan också i väst på grund av deras engagemang mot doping.

Berendonk uttalade sig på sin 80-årsdag och sammanfattade: “En del personer inom idrotten som är sugna på framgång är fortfarande på fel spår.” När det gäller stora idrottsevenemang beklagar hon “att, precis som när jag var en idrottare, rena idrottare måste tävla mot bedragare”. Hon anklagade många tjänstemän från sport och politik för “halvhjärtadhet och opportunism”. “Tyvärr har lite förändrats i det avseendet heller.”

Werner Wilhelm Franke (född 31 januari 1940 i Paderborn, Tyskland ) är professor i cell-och molekylärbiologi vid det tyska cancerforskningscentret i Heidelberg. Efter att ha avlagt sin doktorsexamen och habilitering blev han universitetsprofessor i Heidelberg och blev samtidigt chef för en avdelning vid German Cancer Research Center. 1982 blev Franke ordförande för European Cell Biology Organisation (ECBO), en post han innehade fram till 1990.

Franke anses vara en ledande expert på prestationshöjande droger och en av de ivrigaste kritikerna av drogmissbruk inom idrotten. Tillsammans med sin fru Brigitte Berendonk  kämpade han under många år mot drogmissbruk inom idrotten. Han hjälpte sin fru med att undersöka fakta inför publicering av boken “Doping – från forskning till bedrägeri” från 1991.

Frankes rykte blev emellertid skadat av att han försvarade cyklisten Danilo Hondo efter att det förbjudna ämnet carfedon (fenylpiracetam, en kemisk som utvecklades i Ryssland och påstås öka fysisk uthållighet och tolerans för kyla) hittades i hans blod under Vuelta a Murcia (”Spanien runt”) 2005 . Franke hävdade att mängden som hittats i hans blod var “skrattretande liten” och att “man bara kan få denna medicin genom vissa kanaler i Ryssland eller Kina , där den används av militären och rymdflygprogrammen.”

Under en intervju den 3 augusti 2006 i en tyska regionala tv-kanalen hävdade Franke att cyklisten Jan Ullrich köpte dopningsprodukter för cirka 35 000 euro per år baserat på dokument som upptäckts i dopingfallet Operación Puerto. En tysk domstol dömde till böter för Franke efter att domstolen inte fann att det fanns tillräckligt med bevis för att koppla Ullrich till doping. Fallet återsändes emellertid till domstolen sedan DNA-analys kopplade Ullrich till nio påsar med blod som beslagtogs i Puerto-fallet.