CAS och ett fall av meldonium

CAS-utlåtande avseende en ung idrottare som tagit meldonium

Fallet rör en ung rysk basketspelare, Roman Balandin, som vid tiden för det aktuella dopingprovet var professionell – det vill säga hade basketboll som enda inkomstkälla, men där inkomsten snarast skall klassas som lärlingsbetalning – i ett ungdomslag, Basketball Club Avtodor Saratov, som spelade om Ryska Ungdomsmästerskapen. Det som CAS särskilt diskuterade (2019/A/6249) var

relationen mellan ålder och kunskap om dopingregler

utbildning (eller brist på utbildning) i antidoping

huruvida idrottsutövaren kan och bör känna till tidigare utslag avseende en viss förbjuden substans

motivation att ta förbjudna substanser

förhållandet till lagläkaren

idrottsutövarens förklaring över tid till det positiva dopingprovet

Under hösten 2016 använde den unge basketspelaren meldonium (Mildronate®), som i Ryssland kan köpas receptfritt. Substansen finns på WADAs förbjudna lista sedan den 1 januari 2016. Den 21 april 2017 gjordes en dopingkontroll, vilken visade förekomst av meldonium. Balandin krävde inte att något B-prov skulle analyseras. Den 19 maj stängde den ryska antidopingorganisationen, RUSADA, av spelaren interimistiskt och den 28 juniavstängdes han definitivt av RUSADA för fyra år.

Den 16 april 2019 (2 år efter den positiva dopingkontrollen och 1½ år efter att avstängningen trätt i kraft) överklagade Balandin till CAS. En muntlig förhandling ägde rum i Lausanne den 25 juni 2019.

Balandin hävdade vid förhandlingen att enligt artikel 10.2.3 definieras en ADRV (AntiDoping Rule Violation) som “Athlete who cheat.” Om man skall tolka detta ordagrant kräver detta att idrottsutövaren måste veta att han eller hon vet att det rör sig om en regelöverträdelse – annars går det knappast att luras, då är det ju ingen aktiv handling. Han hänvisar då till Maria Shaparovas fall – hon fälldes ju också för att ha använt meldonium – där Internationella Tennisförbundet den 6 juni 2016 framhåller att huruvida någon luras beror ju på vad idrottsutövaren vetat och inte vad vederbörande borde ha vetat vid tidpunkten för regelbrottet.

I det aktuella fallet har Roman Balandin levt (och idrottat) långt från storstaden och långt från verklig elit och har inte förstått att meldonium kunde vara en dopingklassad substans, enligt hans egen åsikt (kan betivlas med avseende på klubbordförandes utsago nedan). Som en vanlig medborgare har han inte haft en tanke på att en medicin som rekommenderas av apotekare till en idrottsutövare kan vara dopingklassad.

Utgångspunkten var att Balandin tillsammans med sin lagkamrat Artyom Limonov, som var förkyld, hösten 2016 gick till apoteket för att i först hand köpa vitaminer för att bota symptomen. På apoteket såg de reklam för meldonium som sas minska trötthet. De båda köte meldonium till hela laget, eftersom det hade tagit av dem alla under början av 2016 på inrådan av lagläkaren (att laget slutade använda medicinen berodde enligt dem på bristande ekonomi). Innan de köpte preparatet kontrollerade de dock med lagläkaren Vladimir Syrchikov, som gav klartecken att de kunde ta meldonium. Lagkamraten Artyom Limonov fick emellertid reda på av sin far att preparatet var förbjudet varför hela laget slutade med användningen. Efter att både Balandin och Limonov testat positivt för meldonium hade läkaren Syrchikov ett samtal med klubbens president, Vladimir Rodionov, vilket ledde till att läkaren avstängdes från laget.

I förhandlingarna framkom också att ingen i laget någonsin fått någon formell antidoping-utbildning, vilket naturligtvis gjorde det ännu mer svårförståeligt att en medicin som tidigare rekommenderats av lagläkaren plötsligt inte var tillåten. Dessutom hade han tagit den viktigaste åtgärden han kunde i den situation han befann sig: att fråga den med högst idrottsmedicinsk sakkunskap han kände till, nämligen lagläkaren. Att han skulle misstro läkaren och börja söka på nätet efter ytterligare information ter sig knappast rimligt.

Avseende tröskeln för att acceptera No Significant Fault (NSF) kan den naturligtvis inte få vara hur hög som helst eftersom det då aldrig kommer att kunna påvisas någon NSF. Spelaren hänvisar då också till CAS 2016/A/4416 som uttryckt det som “CAS jurisprudence has found that the threshold of NSF is met if the athlete observes the clear and obvious precautions which any human being would take in the specific set of circumstances.” Det skrivs då också att NSF måste bedömas med hänsyn till de totala omständigheterna.

Enligt CAS 2016/A/4643 är det tillåtet att överlåta en del av följsamheten till antidoping-reglerna till en annan person, men idrottsutövaren har då kvar ansvaret för att tillse att personen man överlåtit en del av ansvaret tagit detta. I det aktuella fallet saknade idrottsutövaren medhjälpare (entourage) och menade då att ha gjort vad han kunde genom att tillfråga den läkare som officiellt var ansvarig för lagets medicinska spörsmål. Att ifrågasätta dennes medicinska kunskap var I det aktuella fallet utanför det rimligas gräns.

Vid förhör med klubbpresidenten Rodinov framkommer emellertid delvis andra sakuppgifter. Rodinov svarade på förfrågan att det inte var ovanligt att lagläkaren blev tillfrågad om preparat var tillåtna eller inte ur dopingsynpunkt. Han sa också att han inte kände till att det hållits några seminarier eller dylikt om doping i klubben, och det var lagläkarens uppgift att se till att så skedde. Rodinov ansåg också att det för A-laget sannolikt hade varit olika eftersom spelarna där har egna medhjälpare (entourage) till hjälp och att spelarna var tvungna att inför var säsong signera ett formulär om att de kände till dopingreglerna.

Avseende meldonium redovisade Rodinov emellertid att spelarna fått preparatet av klubben fram till 1 januari 2016, men att det därefter stoppats och att spelarna informerats att det var förbjudet cirka två månader innan förbudet trätt i kraft. Han hade också sagt att spelarna kunde slå upp det på WADAs lista om de så önskade.

I skiljedomstolens slutplädering framhålls att eftersom meldonium tidigare distribuerats till hela laget så var det rimligt att spelarna inte uppfattade det som ett dopingpreparat i klass med exempelvis anabola steroider. Det som talar emot den aktuelle spelaren är att inköpet och bruket av meldonium kom efter ”Shaparova-fallet” som också i ryska massmedier fick stort utrymme. För domstolen förefaller det troligt att också Balandin haft någon kännedom om den diskussionen.

Ett bekymmersamt faktum var också att de halter av meldonium som uppmättes i Balandins prover inte stämmer med farmakologiska data över utsöndringen med vad spelaren uppgivit varit doser och tider han tagit preparatet. Det fanns också tveksamheter i vad och när läkaren sagt till spelaren rörande om han kunde fortsätta ta meldonium.

Sklijedomstolen fastslår tydligt att okunnighet om dopingreglerna i sig inte är ett skäl att slippa avstängning – det är en skyldighet för alla (särskilt en professionell idrottare) att känna till reglerna. Däremot kan det diskuteras i vilken grad idrottsutövaren vidtagit åtgärder för att säkerställa att substansen han tänkte ta inte var dopingklassad. Skiljedomaren finner då att Blandin med snäv marginal (very narrowly, by a balance of probabilities) har fullgjort sin plikt att säkerställa meldoniums status genom att tillfråga lagläkaren. Samtidigt påpekar skiljedomaren att det är anmärkningsvärt att en ung, professionell idrottsutövare inte söker på intenet för att få fullständig information i en så viktig situation som att ta en medicin – som ju de facto skulle tas för att prestera bättre i idrott!

Sammanfattningsvis anger skiljedomaren att felet Balandin har begått ett dopingbrott och CAS fastslår att:

den avstängning om fyra år som RUSADA har bestämt nedsättes till hälften på grund av förmildrande omständigheter

Detta innebär praktiskt att avstängningen som påbörjades den 19 maj 2017 är avslutad i och med CAS-domslutet som kom mer än två år senare.