Doping i tennis

Ett tämligen utbrett illegalt missbruk inom tennis utvecklades under 1980- och 1990-talen i takt med att prestationshöjande substanser blev alltmer tillgängliga inom professionell idrott. Problemet startade i början av 1980-talet i takt med den ökade förekomsten av rekreationsdroger och steroidanvändning i samhället, varvid hyllade och ekonomiskt oberoende idrottsstjärnor – däribland tennisens världsstjärnor – lockades att pröva droger trots att de var illegala. Det är osannolikt att de förbjudna substanserna togs i prestationshöjande syfte, åtminstone i början.

Enligt International Tennis Federation (ITF) började Tennisrådet för män (det fanns ett för herrtennis och ett för damtennis!) att göradrogtester i slutet av 1980-talet. Drogtest-programmet som administrerades av Men’s Tennis Council riktade in sig på ”partydroger” som kokain, metamfetamin och marijuana, innan skapandet av ATP-touren 1990 också markerade en officiell övergång mot prestationshöjande drogreglering. Från 1993 beslöt också Women’s Tennis Association (WTA World Tour), Association of Tennis Professionals (ATP World Tour) och International Tennis Federation (ITF) ett gemensamt antidopingsprogram inom professionell tennis.

Efter det gemensamma initiativet 1993 mellan ATP och WTA blev International Tennis Federation (ITF) det styrande organet för professionella antidopningsinitiativ för tennis 2007, medan Association of Tennis Professionals (ATP World Tour) och Women’s Tennis Association (WTA World) Tour) inriktades mot en spelarfokuserad organisation och administrativ roll.

Här följer några av de mer namnkunniga spelarna som stängts av för doping.

Mats Wilander (1995)

Under tennisturneringen Franska öppna mästerskapen 1995 fick Mats Wilander och dubbelpartnern Karel Nováček genomgå ett dopingtest. Resultatet visade att båda testats positivt för kokain. Den svenska tennislegendaren svarade att han aldrig hade använt illegala droger och Wilanders amerikanska advokater kopplades in. De överklagade den första tre månader långa avstängningen av Internationella tennisförbundet och hävdade felaktiga testprocedurer men drog tillbaka sina överklaganden i maj 1997. Den 15 maj 1997 fastställdes en tre månaders avstängning från ATP-touren. Dessutom var Wilander tvungen att lämna tillbaka sina prispengar sedan maj 1995, uppgående till 289 005 dollar, och att förlora rankingpoäng. Efter avstängningen avslutade Wilander sin aktiva tenniskarriär på elitnivån. Ett och ett halvt år senare erkände Wilander imntaget, men sa enligt en artikel publicerad i tidningen Café att han måste ha fått i sig kokainet på Hard Rock Café i Paris utan att vara medveten om det.

Ignacio Truyol (1997)

Ignacio Truyol-Turrión (född augusti 1973) är en före detta professionell tennisspelare från Spanien. Han var den första mer kända tennisspelaren som blivit bli avstängd doping. Hans högsta ranking på ATP Touren var 104 (19 augusti 1996).

Det tillkännagavs 1997 att Truyol hade testat positivt för nandrolon (en anabol steroid) och pemolin (ett centralstimulerande medel) under en Challenger-turnering året innan i Oostende, Belgien. Truyol hävdade att medicinerna ordinerades av en spansk läkare för en kronisk ryggskada. Han blev avstängd från all tävling i ett år. Truyol berättade för en spansk tidning att han kände sig som ett “försökskanin” och trodde att om det hade varit någon av de mer kända spelarna hade han behandlats annorlunda.

Truyol återvände inte till tennisen förrän 1999 och tog sig till semifinal i Challenger-evenemangen i Segovia och Budapest under sitt första år sedan. Innan han gick i pension 2001 försökte han utan framgång kvalificera sig till French Open, Wimbledon och US Open.

Andre Agassi (1997)

1997 lämnade Andre Agassi ett positivt drogtest efter användning av metamfetamin . En utredning genomförd av Association of Tennis Professionals (ATP World Tour) ledde till en tre månaders avstängning från professionell tennis för det inträffade. Straffet formulerades dock inte formellt som doping efter att Agassi skyllt det positiva resultatet på en spetsad drink.

Agassis fall togs upp på nytt 2009 efter publiceringen av hans självbiografi, (Open: An Autobiography), där Agassi erkände att han ljugit om orsaken till hans positiva testresultat. Agassi erkände i biografin att han varit beroende av metamfetamin under 1997 efter att hans assistent introducerade honom för drogen när han stod inför både personliga och professionella problem.

Efter erkännandet har dock inget nytt formellt mål inletts mot Agassi eftersom brottet begicks före bildandet av World-Anti Doping Agency (WADA) och Internationella Tennis-förbundet (ITF) formella övertagande av ATP World Tours antidopningsprogram först 2007.

Petr Korda (1998)

Petr Korda, född 23 januari 1968 i Prag, Tjeckien (dåvarande Tjeckoslovakien), är en tjeckisk, vänsterhänt tidigare professionell tennisspelare. . Korda blev proffs 1987 och vann sin första dubbeltitel i karriären 1998 och sin första singeltitel på högsta nivå 1991 (Australian Open). Petr Korda testades positivt för den anabola steroiden metandrostenolone (Dianabol®) i Wimbledon sommaren 1998 efter sin kvartsfinalmatch mot Tim Henman. Den tjeckiska tennisstjärnan fick en avstängning från Tjeckiens tennisförbund från att spela i sitt hemland i ett år. Detta förbud tillkännagavs efter att tjeckerna utan framgång krävt en internationell avstängning av Internationella tennisförbundet av Petr Korda. Korda lyckades övertyga ITF om att han inte medvetet använde steroiden. Däremot förlorade Korda 199 rankingpoäng och prispengarna på 94 529 dollar han tjänade på Wimbledon. Efter att ha tagit emot klagomål från några toppspelare beslutade ITF dock att upphäva domen och stängde av Petr Korda i ett år. Ärendet fördes vidare till CAS som beslutade att Korda var skyldig och fastslog avstängningen. Han försökte 1999 kvala in till Wimbledon, men lyckades inte och förklarade då att han lade ner sin tenniskarriär. Petr Korda tävlade dock i Prague Challenger i december 2000 och Prostejov Challenger både 2001 och 2005.

Marcelo Rios är den enda världsettan i tennis som inte tagit en Grand Slam-titel. 1998 föll han i finalen av Australian Open mot Korda, som åkte fast för doping senare samma år. Sjutton år senare påstod Rios att Korda var dopad när de ställdes mot varandra och krävde titeln han aldrig fick. Någon rättelse fick dock aldrig Rios.

Martina Hingis (2007)

‘

2007 testade Martina Hingis – född i Slovakien men som tennisspelare representerande Schweiz – positivt för bensoylecgonin, som är den huvudsakliga metaboliten av kokain (bildas av levern och utsöndras i urinen). Provet lämnades under tävlingarna i Wimbledon. Internationella tennisförbundet (ITF) gav Hingis en tvåårig avstängning från tennis med början den 1 oktober 2007 samt böter på 120 000 dollar. Hingis ifrågasatte domen, men vägrades prövning av ITF eftersom hon hade meddelat att han avslutat sin tenniskarriär.

Hingis vidhöll sin oskuld och påstod att hon aldrig hade använt kokain och lät genomföra en privat drogtest som gav ett negativt resultat. Trots skillnaderna i resultat, drog Hingis sig tillbaka från professionell tennis och ifrågasatte därefter inte formellt domen.

Hingis återvände emellertid senare till tennis 2013 och nådde världsrankingen på WTAs damdubbel innan hon 2017 åter avslutade karriären.

Richard Gasquet (2009)

2009 lämnade Richard Gasquet ett positivt drogresultat för kokainbruk. Gasquet förnekade avsiktlig användning av drogen och hänvisade till att han kan ha blivit utsatt för substansen efter att ha kysst en kvinna på en nattklubb i Miami (känt i media som “The Cocaine Kiss Controversy”).

Internationella tennisförbundet (ITF) och WADA begärde initialt en tvåårig avstängning. På grund av Gasquets förnekande, och den lilla mängd kokain som upptäcktes, fick dock Gasquet först ett års avstängning. Detta upphävdes dock efter en oberoende granskning som fann att tennisspelarens intag av kokain varit oavsiktligt. ITF och WADA ifrågasatte domen i Court of Arbitration for Sport (CAS) men förlorade. Följaktligen fick Gasquet ett formellt sex veckors avstängning som trädde i kraft från maj 2009 till juli 2009, vilket emellertid hindrade honom från att det året tävla i French Open och Wimbledon. Under denna period sjönk hans professionella ranking med nio platser, men han berövades inte prispengar och fick inte böter. En civil domstol slog sedan fast att Gasquet inte avsiktligt hade konsumerat ämnet, att det inte var prestationshöjande om han skulle ha konsumerat den mängd som skulle upptäcktes.

I januari 2010 fann Court of Arbitration for Sport slutligen Gasquet inte skyldig till ett dopningsbrott och han återvände till professionell tennis.

Marin Čilić, (2013)

2013 lämnade den kroatiske tennisspelaren Marin Cilic ett positivt drogtest för niketamid. Niketamid är ett stimulerande medel som främst påverkar andningscykeln och som vanligen är känt som Coramin®, vilket användes det i mitten av 1900-talet främst som en medicinsk motåtgärd mot överdoser av lugnande mede. I Sverige avregistrerades det sista läkemedel som innehöll niketamid 1977.

Marin Čilić nekade till att ha tagit drogen medvetet och uppgav att substansen sannolikt funnits i de glukostabletter som köptes från ett apotek medan han tävlade i Frankrike. ITF gav nio månaders avstängning på grund av den låga halten av substansen och de speciella omständigheterna.

Det ursprungliga förbudet skulle ha hindrat Čilić från att tävla i 2013 US Open och 2014 i Australian Open med avstängningsperioden kom att sträcka sig från 1 maj 2013 till 31 januari 2014, efter ett framgångsrikt överklagande till CAS, där Čilićs avstängning reducerades till fyra månader. Domen resulterade också i att Čilić prispengar och ATP -poäng återlämnades från 2013 French Open, 2013 Wimbledon och 2013 BMW Open (där han testade positivt på nikethamide).

Čilić återvände till den professionella tennisbanan den 25 oktober 2013.

Viktor Troicki (2013)

2013 vägrade den serbiske tennisspelaren Viktor Troicki att lämna ett obligatoriskt blodprov begärt av Internationella tennisförbundet (ITF). Som en del av 2013 års antidopningsprogram är det obligatoriskt att spelarna på begäran av ITF-personal, lämnar blod- och urinprov under och/eller utanför tävling. Även om det är möjligt för spelare att begära att få dispens eller uppskjutande från ett sådant test, är det upp till ITFs gottfinnande att bestämma över en sådan begäran.

Troicki uppgav att han inte gick med på att lämna blodprovet eftersom han var sjuk när testet begärdes av ITF, men han lämnade det obligatoriska urinprovet. Han uppgav då också att han led av en fobi för nålar. Efter att ha vägrat Troickis att slippa blodprovet, gav ITF ett 18-månaders avstängning.

Den ursprungliga avstängningen hindrade Troicki från att tävla professionellt på ITF Challenger eller ATP World Tour från 26 juli 2013 till 24 januari 2015, och han missade 2013 US Open, alla 2014 Grand Slams och 2015 Australian Open. I straffet ingick också förverkande av alla ATP-poäng och prispengar som erhölls vid 2013 Monte Carlo Masters tennisturnering (där han vägrade att lämna blodprovet).

Troicki överklagade domen till CAS i oktober 2013 och lyckades få sin avstängning reducerad med 6 månader från 18 till totalt 12 månaders avstängning. Den nya domen hindrade Troicki från att tävla professionellt från 26 juli 2013 till 26 juli 2014.

Troicki återvände till professionell tennis i juli 2014 med en världsranking som 847 vilket hindrade honom från att återvända till ATP World Tour. Han återvände till turneringar på det internationella tennisförbundets Challenger Tour.

Barbora Zahlavova Strýcová (2013)

2013 testade tjeckiskan Barbora Zahlavova Strýcovápositivt för den förbjudna substansen sibutramin när hon tävlade i Luxembourg Open 2013.  Läkemedlet används främst för viktminskning med klassas i dopingsammanhang som ett stimulerande medel. Läkemedlet lades till på WADAs lista över förbjudna substanser 2012.

Zahlavova Strýcová uppgav att hon inte medvetet intog drogen för att gå ner i vikt eller fuska i konkurrens, men erkände att hon använde ett viktminskningstillskott Acai Berry Thin som har ämnet som en av ingredienserna. Internationella tennisförbundet (ITF) insåg att Zhalavova Strýcová inte avsiktligt tog drogen till förmån för sitt professionella tennisspel och gav därför inte det maximala tvååriga avstängningsförbudet för dopning, men gav en sexmånaders avstängning från professionell tennis. I samband med avstängningen tvingades Zhalavova Strýcová också lämna ifrån sig alla WTA-poäng och prispengar från 2012 Luxembourg Open och 2012 Buschl Open. Förbudet hindrade Zahlavova Strýcová från att tävla från 16 oktober 2012 till 16 april 2013, vilket uteslöt henne från Australian Open 2013.

Maria Sharapova (2016)

2016 erkände Maria Sharapova att hon lämnat ett positivt dopingprov när hon spelade på Australian Open 2016.  Medicinen som hon använt var meldonium som säljs i Östeuropa för att behandla hjärtsjukdomar. Sharapova hävdade sin oskuld och menade att om hon nu tagit medlet i 10 år och klarat många dopingtester under åren fanns det ingen anledning för henne att misstänka att det plötsligt hade blivit dopingklassat. Hon var ordinerad medicinen av sin ordinarie läkare, delvis som förebyggande mot diabetes som hon hade i släkten.

Medicinen upptogs på WADAs förbjudna lista först den 1 januari 2016, vilket innebar blott en kort tid innan Sharapovas dopingprov togs.

En rapport från Internationella tennisförbundet (ITF) och WADA accepterade att det var troligt att Sharapova inte medvetet använt substansen för att öka prestationsförmågan, men vidhöll att det enligt reglerna är spelarens ansvar att vara medvetna om nya tillägg till den förbjudna listan respektive vad var och en tar för mediciner, kosttillskott etc.

Sharapova tilldömdes initialt en tvåårig avstängning av ITF som hindrade henne från att tävla professionellt på WTA World Tour fram till den 25 januari 2018. Efter en förhandling i CAS i oktober 2016 reducerades Sharapovas förbud från två år till 15 månader grundat på att Sharapova inte haft någon avsikt att fuska. Domen gjorde det möjligt för Sharapova att återvända till tennis efter den 26 april 2017.

Under sin avstängning publicerade Sharapova sin memoarbok, Unstoppable: My Life So Far, som publicerades i juni 2018.

Här följer några av de mindre (i Sverige) namnkunniga spelarna som stängts av för doping

  1. Argentinaren Juan Ignacio Chela blev avstängd i tre månader för att ha testat positivt för metylestosteron vid Cincinnati-turneringen.

  2. Argentinare Guillermo Coria avstängdes i sju månader från augusti 2001 till mars 2002 för att ha tagit anabola steroider.

  3. Argentinaren Mariano Puerta avstängdes i två år, 2003, efter ett positivt test för clenbuterol . Hans straff kom så småningom att minskas till nio månader.

  4. Engelsmannen Greg Rusedski testade positivt för nandrolon under Indianapolis-turneringen, men kom att frias från ATP-domstolen efter att ha förklarar att han hade tagit kosttillskott som innehåller detta ämne och tillhandahållits av läkare.

  5. John McEnroe, världskänd genom sina spektakulära matcher mot Björn Borg, erkänner att ha tagit steroider under sin karriär, men utan hans vetskap. Han testade dock aldrig positivt och blev aldrig fälld för doping.

  6. Argentinaren Mariano Puerta testades positivt igen 2005, efter att han förlorat på Franska Öppna Mästerskapen. Även denna gång rörde det sig om clenbuterol. Han avstängdes i åtta år men hans straff kom slutligen att reduceras till två år av CAS.

2005. Argentinaren Guillermo Cañas fick två års avstängning för en positiv dopingprov innehållande ett diuretikum.

  1. Argentinaen Mariano Hood testade positivt vid French Open och straffade s med ett års avstängning för att ta finasteride, ett hormonpreparat som inte längre finns på den förbjudna listan.

  2. Bulgariskan Sesil Karatantcheva testade positivt för nandrolon under Roland Garros-turneringen, när hon bara var sexton år gammal. Hon dömdes till två års avstängning.

  3. Spanjorskan Nuria Llagostera Vives avstängdes i två år för ett positivt test för metamfetamin, vilket hon sannolikt kunnat få dispens för.

  4. Amerikanen Wayne Odesnik fick det längst straffet i tennishistoria, med en femtonårigt avstängning för återfall efter att ha testat positivt för att ha tagit tillväxthormoner 2010 och 2011 och nu 2015.

  5. Italienskan Sara Errani, suspenderad i två månader efter att ha testat positivt för letrozol, ett hormonmodulerande medel.

  6. Engelsmannen Daniel Evans, testad för kokain under en turnering i Barcelona och blev avstängd i ett år.

  7. Den chilenske tennisspelaren Nicolás Jarry testade positiv för ligandrol och stanozolol.

2020.Colombianen Robert Farah, världsetta i dubbel, testade positivt för en anabol steroid, boldenone. Han sade att han fått det i sig via en kontaminerad biff och detta godtogs av International Tennis Federation som frikände honom.

  1. Ukrainskan Dayana Yastremska, testade positivt för mesterolon, men friades av Internationella Tennisförbundet.

Misstanke om dopning avseende Rafael Nadal

I mars 2016 anklagade Roselyne Bachelot, dåvarande franska idrott”, Rafael Nadal för dopning under ett TV-program genom att förklara “Vi avslöjar inte de positiva testerna … Vi har lärt oss att om en spelare har en skada kan den hålla honom utanför antidopingtestarna i flera månader. Vi vet mer eller mindre att Rafael Nadals berömda skada som resulterade i sju månaders stopp från tävlingen 2012-2013 helt säkert beror på en positiv kontroll”. Nadal avvisade kategoriskt att ha dopat sig och attackerade Bachelot för förtal genom att be ITF att publicera resultaten av sina dopingkontroller. I september, när den ryska cyberhacker-gruppen Fancy Bear avslöjade att den spanska mästaren upprepade gånger hade använt förbjudna produkter förklarade Nadal: “När du anhåller om dispens för att ta något av terapeutiska skäl och du får det, då är det inte förbjudet. Jag tog aldrig något för att förbättra mina prestationer. Aldrig. Anledningen till att jag tog dessa ämnen var att läkarna tyckte att det var bättre för mitt knä.” I november 2017, sedan Nadal inför domstol stämt Bachelot och krävt 100.000 Euro i ersättning, fann brottmålsdomstolen Roselyne Bachelot faktiskt skyldig till förtal och beordrade henne att betala böter på 500 Euro och att betala 10.000 Euro i skadestånd för Nadals ”moraliska skada.”