Jan Ullrich

Jan Ullrich föddes 2 december 1973 i Rostock, Östtyskland. Redan i unga år var han intresserad av idrott och gick in klubben SG Dynamo Rostock. Han vann sin första cykeltävling vid nio års ålder på en hyrd cykel. Eftersom han var talangfull togs han om hand inom DDRs idrottssystem och sattes i idrottsskolan KJS i Berlin 1986. Två år senare (vid 15 års ålder) var han mästare i sin åldersklass i Östtyskland, men 1989 stängdes skolan efter Berlinmurens fall. Han och hans tränare Peter Sager, tillsammans med andra lagkamrater, flyttade då till Hamburg, där han blev kvar till 1994. Han flyttade sedan Merdingen i Tyskland och flyttade därifrån till Scherzingen i Schweiz 2002, där han fick en dotter 2003, som dock stannade hos sin mamma när föräldrarna skildes.

1991 blev Ullrich femma i världsmästerskapen i mountainbike, vilket då var en förhållandevis liten och föga uppmärksammad tävling. Vid 19 års ålder (1993) blev han världsmästare i landsvägscykling för amatörer i Oslo (medan Lance Armstrong samtidigt vann titeln för professionella cyklister). Jan Ullrich vann amatörernas linjelopp under världsmästerskapet i Oslo 1993.

1995 blev Jan Ullrich professionell då han fick kontrakt med laget Telekom, vilket styrdes av Walter Godefroot. Ullrich slutade trea i VM (tempoloppet) i Sydney samma år. Han blev tysk tempoloppsmästare 1995 och slutade topp 10 på Schweiz runt samma år. Som 21-åring ville han delta i Tour de France, men stallets ägare Walter Godefroot tyckte att det var för tidigt. I stället fick han köra det mindre tyska loppet Hofbrau Cup, och slutade på tredje plats.

Ullrich slog på allvar igenom som hjälpryttare till dansken Bjarne Riis. Dansken vann Tour de France 1996, men har sedan berättat att han missbrukade erytropoietin under det året. Jan Ullrich slutade tvåa i Tour de France detta år och tog också en etappseger. Han gav upp sin plats till de Olympiska sommarspelen 1996 för att få köra Tour de France i stället. Ullrich blev den förste tyske cyklisten att vinna det Tour de France då han vann loppet som 23-åring 1997. Vid tidpunkten blev han den yngsta att vinna Tour de France sedan 1947. Jan Ullrich försökte vinna Tour de France även året därpå, 1998. Han tog den gula ledartröjan efter etapp 7, ett tempolopp, men senare under tävlingen var Marco Pantani snabbare uppför bergen och italienaren vann till slut också hela tävlingen. Ullrich vann dock etapp 16 genom en spurt som var tvungen att avgöras via målfoto. Ullrich låg på tredje plats i tävlingen inför den den sista etappen, ett tempolopp, som han vann och slutade därmed tvåa i tävlingen. Tour de France 1998 var kantat med dopningsproblem och dopningsrykten, “Tour de Dopage.”

Ullrich vann Vuelta a España 1999, blev världsmästare i tempolopp ytterligare en gång, samt fick OS-guld i linjelopp i Sydney 2000. Han cyklade också hem en silvermedalj i tempolopp under OS 2000. Han slutade tvåa i Tour de France fem gånger under sin karriär och blev fyra i tävlingen två gånger. Han slutade tvåa bakom Bjarne Riis och Marco Pantani varsin gång, 1996 respektive 1998, och de andra gångerna bakom sin store rival Lance Armstrong och kallades ofta för ”den evige tvåan.”

I maj 2002 blev Ullrich av med körkortet efter att ha kört rattfull och paradoxalt nog krockat med ett cykelställ. I juni 2002 blev Ullrich av med sitt kontrakt med Team Telekom efter att ett blodprov visat att Ullrich hade tagit amfetamin, som han medgav att han hade blivit erbjuden tillsammans med ecstasy på en nattklubb. Han hade då inte tävlat sedan januari på grund av en knäskada, och den tyska cykelförbundet beslöt att droganvändningen inte skulle klassas som doping eftersom användandet inte avsåg att kunna prestera bättre. Ullrich fick därmed endast avtjäna en sex månader lång avstängning.

Säsongen 2004 återvände Jan Ullrich till Team Telekom, som då hette T-Mobile Team, och vann Schweiz runt. I Tour de France 2004 slutade han fyra, med nästan nio minuter fram till vinnaren Lance Armstrong. Ullrich blev lagkapten för sitt lag i Tour de France 2005, men innan dess slutade han trea bakom Aitor González och Michael Rogers i Schweiz runt. Dagen innan Tour de France skulle börja var han ute och tränade tillsammans med sina lagkamrater när stallbilen plötsligt bromsade in. Ullrich for in igenom bakrutan och hamnade i baksätet. Nästa dag var Ullrich uppe på cykeln igen. Senare under tävlingen ramlade han igen och gjorde illa revbenen och det var svårt för honom att följa med i Armstrong och Bassos tempo. I stället för att vinna ville han nu sluta före dansken Michael Rasmussen, som låg på tredje plats. På den näst sista etappen hade Rasmussen otur och råkade vurpa två gånger, få en punktering och byta cykel fyra gånger innan han kom i mål. Ullrich övertog därför tredje platsen framför dansken.

Säsongen 2006 vann Ullrich sin andra totalseger i Schweiz runt. Men det viktigaste målet var Tour de France, trots att han återigen hade skadat knäet. Efter att amerikanen Lance Armstrong hade avslutat sin karriär efter 2005 års Tour de France ville Ullrich försöka vinna 2006 års upplaga. Hans största motståndare skulle bli italienaren Ivan Basso, som tidigare det året hade vunnit Giro d’Italia. Just innan starten av tävlingen blev dock båda cyklisterna utpekade i dopinghärvan Operación Puerto efter att antidopingexpterten Werner Franke sagt sig ha bevis för att Ullrich vid ett tillfälle köpt dopingpreparat till ett värde av 35000 Euro. Jan Ullrich blev sparkad från T-Mobile trots att han förnekade all inblandning i doping. Den 26 februari 2007 meddelade dock Ullrich på en presskonferens att han avslutade sin aktiva cykelkarriär. Han blev därefter rådgivare för det österrikiska Continental-stallet Volksbank. Den 4 april kom dock resultatet av ett DNA-test som visade att blodet som fanns i vissa av de påsar på Eufemiano Fuentes kontor som hade beslagtagits under utredningen av Operación Puerto verkligen var Ullrichs.

Ullrich utreddes såväl av IOC som civila myndigheter i Schweiz och Tyskland, men det ledde aldrig till någon fällande dom. UCI – det internationella cykelförbundet – fortsatte emellertid utredandet och överklagade tidigare beslut till CAS, som fann honom skyldig till doping och avstängde honom retroaktivt från och med 22 augusti 2011 och dessutom tog ifrån Ulrich alla titlar sedan maj 2005.

I juni 2013 erkände Jan Ullrich att han dopat sig med hjälp av den spanske läkaren Eufemiano Fuentes. I juli samma år blev omtestningen av dopingtester från Tour de France 1998 publicerade och det framkom att Ullrichs prov redan då visat sig positiva för erytropoietin.

Jan Ullrich gifte sig 2006 och fick tre söner, 2007, 2011 och 2012.

2014 blev han straffad efter en trafikolycka i Schweiz där två personer skadades efter att Jan Ullrich kört berusad. Han blev av med körkortet och fick böta 10000 Euro. Bruk av alkohol och droger ledde till en ny skilsmässa 2017. Han blev under 2018 straffade för inbrott, hot och misshandel. Under senare delen av 2010-talet hade Jan Ullrich svåra psykiatriska problem, sannolikt beroende på missbruk (alkohol och droger) och var tidvis intagen på psykiatrisk klinik. Han hade då bosatt sig på Mallorca.