Finsk dopingskandal i skid-VM på hemmaplan 2001

Världsmästerskapen i nordisk skidsport 2001 ägde rum mellan 15 och 25 februari 2001 i Lahtis i Finland. Arenorna som ligger tillsammans var Salpausselkä-backarna för back-hoppningen och Lahtis stadion för längdskidåkningen. Mästerskapet innehöll förändringar mot tidigare. För första gången tävlades det såväl i dubbeljakt som i sprinttävlingar. På grund av sträng kyla kunde damernas 30-kilometerslopp i längdskidåkning inte genomföras.

Mästerskapet präglades även av en dopningsskandal i det finländska landslaget där sex finländska längdskidåkare diskvalificerades. Dopingskandalen i Lahtis 2001 var en dopningshärva i Finlands skidlandslag där sex tävlande fälldes för att ha använt ett otillåtet medel för att förbättra syreupptagningen,”hemohes.”

Hydroxietylstärkelse (HES) är ett stärkelsederivat som använts inom anestesi- och intensivvård i infusionslösningar för blodvolymersättning. Det förbjöds av EU-kommissionen 2013 vid behandling av sepsis och inom intensivvård. HES avregistrerades helt som läkemedel i Sverige den 10 november 2018. Oavsett fabrikat används ofta varumärket Hemohes] för att beteckna preparat innehållande hydroxietylstärkelse.

HES framställs genom hydrolys (för att minska molekylstorleken) och efterföljande hydroxietylering av amylopektin (som erhålls ur majs- eller potatisstärkelse, som nästan bara består av amylopektin). Hydoxietyleringen stabiliserar molekylen mot nedbrytning av alfa-amylas och gör den vattenlöslig.

HES är listat som dopningsmedel av WADA eftersom det kan användas (och har använts) för att öka blodvolymen i avsikt att dölja bruk av andra substanser (som eryropoietin) och för att öka prestationsförmågan genom den ökade blodvolymen i sig. Gränsvärdet för hemoglobin var vid den har tidpunkten satt till 175 g/L för att få delta i tävlingarna och Hemohes användes för att ”så ut” blodet så att hemoglobinvärdet understeg 175.

Erytropoietin förbjöds inom idrott redan i början av 1990-talet, men en tillförlitlig testmetod beskrevs först år 2000. Det här underlättade möjligheterna till fusk och oärlighet. Dopningstesterna hade alltså inte hängt med i utvecklingen och det var inte många som åkte fast.

Enligt den förre tränaren Kari-Pekka Kyrö var dopningsprogrammet systematiskt, långvarigt och känt i finländska skidförbundets ledning. Det är den största dopningshärvan hittills i skidsport. De sex finska åkare som blev fällda och fick två års avstängning från allt tävlande var Janne Immonen, Jari Isometsä, Harri Kirvesniemi, Mika Myllylä, Milla Jauho och Virpi Kuitunen. Chefstränaren Kari-Pekka Kyrö, damtränaren Jarmo Riski samt läkarna Juha-Pekka Turpeinen och Pirkka Mäkelä fick också sina straff, livstidslång avstängning.

Vid Lahtis-VM 1989 tog finländarna femton medaljer. Vid föregående VM i Ramsau 1999 vann Mika Myllylä tre individuella guldmedaljer och i den totala medaljtabellen var Finland tvåa efter Norge. Det hade gått bra för Finland i skidåkning.

Finland hade initialt firat stora framgångar även 2001. Virpi Kuitunen blev världsmästare i damernas jaktstart och Pirjo Manninen tog hand om titeln i fristilssprinten, närmast före landslagskollegan Kati Sundqvist. Den 18 februari 2001 avslöjades emellertid att finska skidåkare lämnat positiva dopingprov. Huvudrollsinnehavaren Jari Isometsä, med sin fru Johanna vid sin sida, förklarade att allt bara var ett stort misstag. Att han under hela hösten haft höga hemoglobinvärden och att han varit tvungen att sänka dem på konstgjord väg, för att ens få starta i VM. Under en presskonferens berättade han att en helt utomstående person hjälp till med infusionen, alltså ingen från det finska skidförbundet.

Vid det här laget visste vi inget om det så kallade bastuavtalet (saunasopimus) som uppgjorts mellan Isometsä och ledande tjänstemän i det finska skidförbundet. Det här avtalet skulle ge Isometsä en miljon mark, om han tog all dopningsskuld på sitt personliga konto.Isometsä höll sin del av avtalet. Men det hjälpte föga – Isometsä fick aldrig sina pengar. För några dagar senare gick allting snett i det finska landslaget.

Enligt chefstränaren Kyrö hade man dagen innan tävlingarna inleddes kontrollerat testföreskrifterna med finländaren Tapio Wideman. Han var viceordförande i den medicinska kommittén i det internationella skidförbundet FIS och enligt Kyrö hade han sagt att plasmaexpanders inte skulle testas. Det här bestrider Wideman. I det finska teamet levde man alltså i tron att plasmaexpanders visserligen var förbjudna, men att de inte skulle testas i Lahtis.

Dessförinnan hade Finland igen firat stora framgångar. Virpi Kuitunen blev världsmästare i damernas jaktstart och Pirjo Manninen tog hand om titeln i fristilssprinten, närmast före landslagskollegan Kati Sundqvist. Den 22 februari jublade man igen på Lahtis skidstadion. Herrkvartetten tog ett efterlängtat stafettguld, som man alltså tog utan Isometsä i laget. Myllylä hade efter förkylningen återhämtat sig så pass mycket att han kunde medverka.

Först var det Janne Immonen som åkte fast den 25 februari. Han var i sitt livs form. Han klivit från att vara en bra nationell skidåkare till att bli en toppåkare på världsnivå. I VM tappade han oförklarligt bindningen i femtonkilometersloppet och lika oförklarligt bröt han staven i jaktstarten. Han hade haft medaljvittring i bägge loppen.

Följande dag, den 26 februari, var det nya rubriker på löpsedlarna. Vid en servicestation i Nedre Dickursby i Vanda hade man hittat en läkarväska. Den svarta slitna väskan tillhörde Finlands Skidförbund. Väskan innehöll injektionspåsar med vätska och injektionssprutor. Chefstränaren Kari-Pekka Kyrö hämtade personligen väskan av polisen. Alla finländska skidåkare testades. Resultatet var fyra positiva dopningsresultat.

Den fyrfaldige världsmästaren och OS-guldmedaljören Mika Myllylä, skidikonen och världsmästaren från Lahtis 1989 Harri Kirvesniemi, den färska jaktstartsvärldsmästaren Virpi Kuitunen samt stafettmedaljören Milla Jauho åkte fast för Hemohes. De slutliga domarna kom i april samma år. Den skidåkande sextetten fick tvååriga tävlingsförbud.

Ingen idrottare från någon annan nation fastnade i dopningstesterna i Lahtis.

Långt senare erkände Myllylä och Immonen att de faktiskt använt erytropietin under skidkarriären. Chefstränaren Kari-Pekka Kyrö erkände också att man använde Hemohes för att sänka blodvärden man uppnått genom bloddopning.