Om svårigheterna att fria sig vid misstagsdoping

Idrottsutövarnas utsatthet och svårighet att bevisa oskuld vad avser så kallad misstags-doping har diskuterats i flera uppmärksammade fall, utan att man kommit fram till någon klar bedömningslinje.

Adam Seroczynski

Ett sådant fall belysis i handläggningen av dopinganklagelserna mot av den polske kanotisten Adam Seroczynski (född 13 mars 1974) som tävlade från 1997 till 2008. Han vann medaljer i kanot-VM 2006 (två bronsmedaljer) och 2007 (silver) och hade också andra internationella framgångar. I september 2008, under OS i Peking, testade Seroczyński positivt för beta-agonisten clenbuterol och blev avstängd i två år av det internationella kanotförbundet.

Det är väl känt att både före och efter OS har clenbuterol används i betydande utsträckning i djurproduktionen i Kina för att få fram mer kött per djur. Därför hävdade Seroczynski att det troligaste var att det clenbuterol som påvisats i hans urin kommit från kontaminerat kött. The International Olympic Committee (IOC) Disciplinary Commission fastställde trots det att Seroczynski hade begått ett dopingbrott som skulle leda till två års avstängning. Seroczynski överklagade till CAS.

Vid förhandlingarna påpekade Seroczynski att den koncentration av clenbuterol som uppmätts i hans urinprov, 0,4 ng/mL, var mycket lägre än den detektionsgräns på 2,0 ng/mL som WADA 2009 hade fastställt – vilket innebär att laboratoriet inte ens hade behövt redovisa provet som positivt utan hade kunnat förklara att det inte hade hittat någon förbjuden substans i provet.

Seroczynskis medhjälpare redovisade också att det hade varit ”epidemier” av dokumenterat clenbuterolpåvisande beroende på biffkött med clenbuterol i i Spanien (1992), Italien 1996 och Kina 2006. I ett spanskt fall hade de som ätit kontaminerat kött fått uppmätt halter av clenbuterol på 2 respektive 4 ng/mL urin.

Inför CAS hävdade IOC från sin sida att i WADAs regler finns det ingen nedre gräns för när det är tillåtet att ha clenbuterol i urinen och att således varje påvisande var ett brott mot dopingreglerna – svart eller vitt. Enligt regeln om strikt ansvar påstod IOC att det dessutom var irrelevant på vilket sätt Seroczynski hade fått i sig clebuterolet. Därutöver hävdade IOC att det var ytterst osannolikt att ett positivt dopingprov för clenbuterol eftersom olympiades organisationskommitté hade tagit särskild hänsyn till den risken när de planerade inköp av mat till deltagarna i olympiaden och att ingen annan hade testat positivt för clenbuterol under olympiaden (ett påstående som senare visade sig vara fel).

CAS bedömde att IOC hade rätt och Seroczynski fel och dömda att tvåårsavstängningen skulle stå fast.

Adam Seroczynski fall kom i ny belysning efter en TV-dokumentär av Hajo Seppelt som avslöjades att clenbuterol också hade påvisats i dopingprov från jamaikanska sprinters och andra – utan att namn nämndes – idrottsutövare under Olympiska Spelen i Beijing. Trots att IOC således redan 2008 hade tagit ställning till Seroczynskis halt i frågan beslöts sig IOC och WADA – var för sig och tillsammans – att lämna fynden utan åtgärd eftersom man ansåg att koncentrationerna var så låga att de inte kunde ge någon prestationökande effekt. Alla hade då nivåer under 1 ng/mL och det ansågs sannolikt att halten berodde på intag av kontaminerat kött (vilket skall jämföras med Seroczynskis 0,4 ng/mL som ansågs bero på doping men som ändå inte togs för omvärdering).

Benedikt Karus

Det finns också exempel på när laboratorierna själva förorsakar den kontamination som ger falska utslag i dopingprover. Ett tydligt exempel på det den tyska medicinstudent och amatörlöparen Benedikt Karus. Den 8 februari 2015 efter en terränglöpningstävling i Diekirch lämnade Karus ett dopningsprov som lämnats in var positivt för darbepoitin, en syntetsik analog till erytopoietin. Medicinen används vid behandling av patienter med sjuka njurar och endast kan injiceras. Detta meddelades honom den 12 mars 2015. Även om ett japanskt laboratorium beställt av Karus på egen bekostnad (WADA-ackrediterad) testade provet negativt med andra metoder, så dömde den Tyska skiljedomstolen för idrott (DIS) Karus till ett fyraårigt förbud den 22 augusti 2016 för brist på bekännelse i stället för det tvååriga förbud som är brukligt för de som fälls för doping första gången. Han blev fälld för att man upptäckt erytopoietin av det slag som kroppen inte bildar själv i hans urin med hjälp av gelelektrofores. I denna metod avläses resultatet visuellt och man bestämmer resultatet genom att se hur kurvor och streck i gelen formas. Enligt Karus och hans rådgivare var det erytropoietin som laboratoriet tyckt sig se med all sannolikhet ett läckage av erytopoietin från testerna av andra personers urin, där urin innehållande erytropoietin kan ge just detta mönster. Den tyska skiljedomstolen kunde dock acceptera detta resonemang och kvarhöll avstöngningen. Efter noggrant övervägande beslutade Karus bland annat av kostnadsskäl att inte överklaga till CAS.

Ovanstående två fall är här inte föredragna ur alla aspekter, utan de är uttagna för att påvisa de osäkerheter som även tekniskt avancerade WADA-laboratorier har vid testning för doping och vilka ännu större svårigheter detta innebär för idrottsutövarna att försvara sig mot sådana dopinganklagelser.

Referens: Nissen-Meyer J, Skotland T, Boye E. Are doping tests in sports trustworthy?: Athletes suffer from insufficiently defined criteria for doping tests: Athletes suffer from insufficiently defined criteria for doping tests. EMBO Rep 2022; 23: e54431.