Omtestning av dopingtester från olympiska spel
Omtestning av dopingtester från olympiska spel (2004, 2008 och 2012)
Det kan ses som en naturlig utveckling att dopingtestningmetodik utvecklas gradvis och att det således med tiden går att avslöja dopade som vid tävlingstillfället inte kunde avslöjas. Kritikerna till detta tycker att ett sådant förfarande reducerar idrottstävlingar till ”meningslösa spektakler” eftersom man inte förrän efter många år – kanske 8 eller 10, det vill säga när eventuella omtestningar av dopingproven gjorts – vet vilka som hamnade på prispallen.
De första omanalyserna av dopingprover efter en Olympiad gjordes sex månader efter sommar-OS i Beijing. Man testade då alla sparade serumprover för erytropoietinanalogen CERA. Sex medaljister, inkluderande två medaljörer, testade positivt. Samtidigt togs det fram ny kromatografisk-masspektrometrisk teknik som kunde påvisa långtidsmetaboliter av exempelvis metandienon, oxandrolon, dehydrochlorometyltestosteron och stanozolol Internationella Olympiska Kommittén (IOC) använde denna nya metodik för att reanalysera alla urinprov insamlade under olympiaderna 2004-2012 (Aten, Beijing och London), vilket gjordes före olympiaden i Rio 2016.
IOC redovisade inte provplanen före omtestningen (det vill säga att vilka idrottsutövare och vilka länders idrottsutövare som omtestades var okänd för de omtestade). Dock omtalade IOC att urvalet gjordes på basen av en riskanalys avseende doping, vilken gjordes tillsammans med de internationella idrottsförbunden – man fokuserade på de med högst risk och de med bäst resultat. Ett viss fokus lades även på de idrottare som anmälts till OS i Rio och som deltagit i olympiader tidigare. Utöver detta togs hänsyn till de rapporter om systematisk doping av ryska idrottare som då förelåg (”McLarenrapporten”).
Av de 4800 testerna från Beijing togs 1053 ut för omtestning och av de 5000 testerna från London togs 492 ut för retestning. Man påvisade då att 142 var dopade enligt analyserna. Av proverna analyserade från Aten 2004 var det fe, från Bejing 2008 var det sextiofem och från London 2012 var det sjuttiotvå. Av de 72 från London-OS hade en avlidit när omanalysens svar fanns tillgängligt och två idrottsutövare hade redan blivit fällda för dopingbrott som skett innan London-OS så att de i efterhand inte fick några placeringar.
Mellan 1968 och 2012 var det 134 sommarolympier som var medaljörer (43 guld, 47 silver och 44 brons) men som gjorde sig skyldig till ett dopingbrott och blev straffade (ADRV).
GuldSilverBrons
Sydney 2000 8 1 5
Aten 2004 8 2 5
Beijing 2008 92219
London 2012121711
Återkallade olympiska medaljer med avseende på när dopingbrottet begicks och uppdagades i förhållande till olympiaden:
Vid OSEfter OSFöre OSKombinationer
Mexico City, 19681
München, 19724
Montreal, 19763
Moskva, 1980
Los Angeles, 19842
Seoul, 19885
Barcelona, 1992
Atlanta, 1966
Sydney, 20006 8
Aten, 20048 5 2
Beijing, 2008443 3
London, 2012227101
Totalt3575231
Referens: Kolliari-Turner A, Lima G, Hamilton B, Pitsiladis Y, Guppy FM. Analysis of anti-doping rule violations that have impacted medal results at the summer Olympic games 1968-2012. Sports Med 2021; 51: 2221-9.