Operacion Puerto (Fuentesaffären)

Operación Puerto (Fuentesaffären)

Eufemiano Fuentes (född 1955) är en spansk idrottsläkare som kanske är mest känd för att ha varit inblandad i dopingfallet Operación Puerto.

Operación Puerto, eller Fuentesaffären, kallas den utredning av den spanska polisen mot doktor Eufemiano Fuentes där han påstås ha hjälpt ett flertal idrottsmän att dopa sig. Utredningen fick stor uppmärksamhet före Tour de France 2006 då det visade sig att tre av huvudfavoriterna i tävlingen pekades ut i utredningen och stängdes av.

Affären strtade i mars 2004 med en intervju med den spanska tidningen Diario AS, där cyklisten Jesús Manzano avslöjade systematisk dopning i sitt tidigare cykellag, Kelme. Han beskrev bloddopning såväl som bruk av prestationshöjande droger som han använde när han var med i laget.  Utredningen och anklagelserna han gjorde ledde till förhör av flera medlemmar i teamet i april 2004. Dessa inkluderade Eufemiano Fuentes som var Kelme-teamets läkare, Walter Virú läkaren före Fuentes och Alfredo Córdova som arbetade för Liberty Seguros-Würth men involverad i Kelme 2003. En utredning inleddes av Fuentes medicinska praktik i början av 2006 av den spanska Guardia Civils anti-drogsektion. Huvudpersonen i utredningen kom att bli den spanske läkaren Eufemiano Fuentes vars namn hade förekommit i dopningssammanhang redan sedan 1970-talet.

Under 1970-talet var Eufemiano Fuentes en måttligt framgångsrik friidrottare i Spanien. Efter friidrottskarriären började Fuentes studera medicin och träffade Guillermo Laig, argentinsk ”preparatore”, ett mellanting mellan tränare och läkare. Enligt en spansk sporttidning hade Laig försett idrottare med förbjudna preparat, bland annat anabola steroider. På 1980-talet började Eufemiano Fuentes arbeta inom spanska friidrottsförbundet men det tog bara några år innan han också anklagas han för att inneha och förse idrottare med dopningspreparat.

Från friidrott tog Fuentes steget till cykelsporten. I Seat-Orbea-stallet kom Fuentes i kontakt med Manolo Saiz, en annan av huvudpersonerna i Operacion Puerto. 1988 tvingades Fuentes lämna posten som läkare i det spanska friidrottsförbundet då hans dåvarande flickvän, häcklöparen Cristina Perez, åkte fast i en dopningskontroll. Samtidigt blev Fuentes tvungen att dra sig tillbaka inom cykelsporten då hans klient Pedro Delgado lämnar ett positivt dopningstest under Tour de France. Delgado vann emellertid touren och fick behålla titeln eftersom substansen han testats positivt för fanns inte med på internationella cykelförbundets (UCI) lista över förbjudna medel trots även om det fanns med på Internationella Olympiska Kommitténs lista.

Fuente återvände emellertid till cykelsporten. Då han hade varit läkare för Kelme-teamet i 16 månader meddelade att han drog sig tillbaka från engagemang i professionell cykling, med hänvisning till hälso- och familjeskäl. Han återkom emellertid igen två år senare. Manolo Saiz anställde honom i det legendariska cykelstallet Once. Eufemiano Fuentes engagemang inom cykelsporten fortsatte i stallet Kelme 1998 där han arbetar med Nicolas Terrados. Terrados är en av huvudpersonerna i Festina-skandalen i Tour de France 1998 och hans namn nämndes då längdskidåkaren Johann Mühlegg åkte fast för dopning i OS i Salt Lake City 2002. Fuentes var även delaktig i en italiensk dopningsskandal där cyklisterna Marco Pantani, Dario Frigo och Giuliano Figueras var huvudpersoner. Kelme-cyklisten Aitor Gonzales överraskande både i Tour de Suisse och i Vuelta España. Dopningsmisstankarna mot honom var starka men inte förrän två år senare, 2004, åker han fast. Stallkamraten Jose Cayetano Julia Cegarra testar positivt för dopning två gånger redan hösten 2002.

När Fuentes var officiell läkare i Kelme-stallet 2003, föll Kelmecyklisten Jesus Manzano ihop medvetslös under en etapp i Tour de France och svävade i livsfara några dagar. Ett år senare berättar Manzano att kollapsen var en följd av en misslyckad blodtransfusion. Samtidigt lämnar Fuentes sin post som officiell läkare i Kelme.

Ytterligare cyklister som Fuentes behandlade privat åkte fast i nya dopningrazzior. Santiago Botero åkte fast för bloddopning i Spanien runt liksom OS-mästaren Tyler Hamilton. Två år senare började Fuentes återigen att samarbeta med Manolo Saiz, nu i Liberty Seguros-Würth-stallet. Cyklisterna Nuno Ribeiro och Isidro Nozal åkte fast på grund av för höga blodvärden och Spanien runt-segraren Roberto Heras lämnade ett positivt dopningsprov och fråntogs segern.

Dopningskandalerna fortsatte att förfölja Fuentes i början av 2000-talet. Utan några väsentliga tidigare segrar kom Melchior Mauri och vann Spanien runt året efter. Under samma tävling åkte Fuentes fast då han checkde in på flygplatsen med en kylväska full av medicinska preparat, varav många uppenbarligen var dopingpreparat.

Fuentes arresterades av Guardia Civil den 22 maj 2006 tillsammans med fyra andra: chefen för Liberty Seguros-teamet Manolo Saiz , José Luis Merino, hematolog vid ett analytiskt laboratorium i Madrid, Alberto León, en professionell mountainbikecyklist, och José Ignacio Labarta, som vid den tiden var assisterande sportchef för cykellaget Comunidad Valenciana. Därmed börjar en stor dopningsskandal rullas upp i Spanien. Det börjar som en liten razzia hos en läkare och en stallchef inom cykelsporten, men fortsatte att svälla och Guardia Civil hittade en lista med namn på andra inblandade cyklister.

När fler namn läckte ut till pressen bad cykellaget T-Mobile Team sina cyklister att skriva under ett uttalande om att de aldrig hade arbetat med Fuentes, medan Phonak-teamet stängde av Santiago Botero och José Enrique Gutiérrez , som slutade tvåa i Giro d’Italia 2006. Tour de France-arrangörerna övervägde att dra tillbaka inbjudningar till lagen Würth och Comunidad Valenciana. Den 1 juni avgick Valencianas direktör José Ignacio Labarta, medan Würth hittade en ny sponsor. Fem kazakiska företag förenade sig under namnet – efter huvudstaden Astana – och blev Astana-Würth. Tour de France-arrangörerna drog dock tillbaka Comunitat Valencianas inbjudan och fick cyklisterna att skicka blodprover för att analyseras för att bevisa deras oskuld. Även Vuelta a España övervägde att avvisa laget.

Efter att El País publicerade detaljer om Operación Puerto, bojkottade spanska cyklister de spanska nationella mästerskapen i landsvägscykling, som ställdes in efter 500 meter. Tour de France-arrangörerna skrev och bad Astana-Würth att inte delta i Tour de France, vilket laget dock ignorerade.  ElitcyklistenJan Ullrich, kopplad till Fuentes av tidningen, hotade att stämma El País . Court of Arbitration for Sport (CAS) fastslog emellertid att Astana-Würth skulle accepteras i Touren.

De spanska myndigheterna lyfte sekretessen med sammanfattningen av de listor man fått tag i hos Fuentes två dagar före starten av 2006 års Tour, och formellt involverade alla 56 ryttare som fanns på Fuentes listor, stod alla under utredning hos polisen. Eftersom Jan Ullrich och Óscar Sevilla fanns med på listorna stängde T-Mobile av dem. Exemplet följdes av Ivan Bassos Team CSC och Francisco Mancebos AG2R Prévoyance . Tour-arrangörerna krävde att alla inblandade cyklister skulle dras tillbaka av sina lag, trots att Astana-Würth hade fått stöd av CAS.

Dagen före Touren gav Astana-Würth efter för pressen. Fem av deras cyklister hade uteslutits för inblandning i skandalen, vilket lämnade endast fyra av de sex förarna som krävdes. Francisco Mancebo, med en fjärdeplats året innan och inblandad i fallet, avslutade sin karriär, enligt hans sportdirektör Vincent Lavenu. Som ett resultat startade ingen av förarna som slutade i topp 5 i 2005 års Tour de France i 2006 års upplaga.

Den 3 juli drog Würth också tillbaka sponsringen av Astana-laget. Sex dagar senare sparkade T-Mobile Rudy Pevenage, sportchefen, eftersom han också var inblandad. Den 21 juli stängde laget av Ullrich och Sevilla, vilket i praktiken avskedade dem. Samma dag listade den spanska cykeltidningen Meta2Mil de kodnamn som används av Fuentes och som inte hade dechiffrerats av polisen.

I november 2006 hävdade El Mundo att ett antidopningslaboratorium i Barcelona som analyserade 99 påsar med blodplasma som beslagtagits i Operación Puerto också hittade “höga nivåer av erytropoietin (EPO)”. Detta antydde att idrottare som arbetade med Fuentes hade ökat sin prestation även på andra sätt än bloddopning. El Mundo antog att de inblandade hade delegerat sitt fusk till Fuentes och att de inte skulle ha kunnat kontrollera nivån på EPO de tog.

Efter att ha studerat Barcelona-laboratoriet rapport beskrev El Mundo Fuentes program som att cyklisterna skulle besöka Fuentes några veckor före ett lopp och få blod uttappat. Fuentes skulle sedan centrifugera blodet och separera blodplasman från de röda blodkropparna. Cellerna skulle återinjiceras strax före tävling. Om hematokritnivåerna (volymen av röda blodkroppar) blev farligt höga, skulle de återinjicera plasma också, förstärkt med EPO, för att späda ut de röda blodkropparna och undvika upptäckt.

Utredningen omfattade till slut cirka 200 idrottare varav ungefär 50 var cyklister som deltog i tävlingar associerade till Operación Puerto. I samband med gripande av Fuentes gjordes husrannsakan i lägenheter som tillhörde honom och hans kollegor och man hittade ungefär tusen doser anabola steroider, tillväxhormon, erytropoietin, 186 påsar med blod och maskiner ta hand om och förvara blodet och genomföra återtransfusioner av det tidigare uttappade blodet.

Blodpåsarna tillhörande professionella idrottare och märkta med kodade namn. Skandalen växte gradvis fram allt eftersom utredningen pågick och involverade så småningom välkända cyklister och tidigare Tour de France-favoriter som Jan Ullrich, Ivan Basso, Francisco Mancebo, Michele Scarponi, Tyler Hamiliton, José Enrique Gutierrez Cataluña, Roberto Heras, Dario Pieri och stora delar av Comunitat Valenciana och Liberty Seguros cykellag. Alberto Contador var initialt också misstänkt.

Den 26 juli 2006 friade fem Astana-ryttare av spanska domstolar. De fem – Joseba Beloki, Isidro Nozal, Sérgio Paulinho, Allan Davis och Alberto Contador – fick ett dokument som skulle ta bort dem dem från länkar till Operación Puerto, rapporterade den spanska tidningen El Diario Vasco.

Den 8 oktober meddelade den domstol i Madrid som är ansvarig för fallet det spanska cykelförbundet, Real Federación Española de Ciclismo (RFEC), att domstolshandlingar inte kunde användas i förbundets utredningar.

Den 13 oktober frikändes Ivan Basso av italienska myndigheter på grund av brist på bevis. Jan Ullrich frikändes av spanska domstolar den 25 oktober.

Den 28 oktober stängde RFEC disciplinärenden mot cyklisterna i utredningen. Däremot avsåg RFEC att inleda disciplinära utredningar om Manolo Sáiz. Världscyklingens styrande organs (UCI) presidenten Pat McQuaid rapporterades känna sig sviken av myndigheterna i Spanien.

I mars 2007 meddelade emellertid en spansk domstol att fallet las ner eftersom dopning då inte var straffbart i civil rätt. Internationella cykelförbundet (UCI) förklarade då att de skulle kunna komma att använda utredningsmaterialet för att stänga av cyklister senare. Ett exempel på det blev den spanske cyklisten Alejandro Valverde, som stängdes i två år av via den italienska (!) olympiska kommittén, CONI, med hjälp av blod som samlats in på Fuentes kontor.

Den 3 april 2007 redovisade en tyska nyhetsbyrån att nio påsar med blodmärkta Jan, nummer 1 eller Hijo Rudicio matchade Jan Ullrichs saliv-DNA. En påstådd dopningsplan publicerades i tidningen Süddeutsche Zeitung, där Ullrichs misstänkta dopning under den första veckan av Tour de France 2005 beskrevs. 2013 erkände Ullrich att han samarbetade med Dr Fuentes och sa att det var ett misstag.

Ivan Bassos ärende las ner den 27 oktober 2006 av Federazione Ciclistica Italiana på grund av brist på bevis, och han anställdes sedan i december 2006 av Discovery Channel. Den 24 april 2007 stängdes Basso dock av från Discovery Channel när den italienska nationella olympiska kommittén (CONI) återupptog hans fall. Den 1 maj 2007 begärde Basso att bli fri från sitt Discovery Channel-kontrakt. Detta beviljades. Basso deltog i en utfrågning den 2 maj och den 7 maj 2007 erkände han att han var Birillo inför CONI och han stängdes av från all cykling.

Den 9 maj erkände Michele Scarponi att han var Zapatero i Fuentes filer.

I slutet av juli samma år kom så erkännadet av den tyske cyklisten Jörg Jaksche i en exklusiv intervju för Der Spiegel att han har varit klient hos den spanska dopingdoktorn Eufemiano Fuentes. Bella Jorge, som han kallades på Fuentes-lista över klienter, berättade att han börjat använda EPO redan under sitt första år som professionell.

Tyler Hamilton – vid tidpunkten för den inledande utredningen stängdes Hamilton av för ett tidigare dopningsbrott – men Politiken, en dansk tidning, publicerade detaljer om Hamiltons påstådda dopingdagbok under säsongen 2003 när han cyklade för Team CSC . Den beskrev intag av erytropoietin, tillväxthormoner, testosteron och insulin under 114 dagar under 200-dagarssäsongen 2003. Enligt påståenden som ursprungligen publicerades i El País ska Hamilton ha betalat över 43 000 euro till Fuentes.

I en ytterligare dopningsskandal, 2010, greps Fuentes av spansk polis som en del av Operación Galgo (Operation Greyhound). I en serie samtidiga räder i fem provinser den 9 december beslagtog spansk polis en stor mängd anabola steroider, hormoner och EPO , samt laboratorieutrustning för blodtransfusioner. Enligt tidningen Público var Eufemiano Fuentes och hans syster Yolanda ledarna för den påstådda komplotten. Även idrottaren Marta Dominguez greps, som släpptes mot borgen efter att ha åtalats för handel och distribution av dopingmedel, och Alberto Leon, i vars kylskåp antidopingpolis hittade flera påsar med blod. Leon hittades död kort efter, resultatet av ett uppenbart självmord.

I januari 2013, nästan sju år efter husrannsakan mot Fuentes klinik, inleddes trots allt en rättegång i Madrid mot Fuentes och fem medåtalade baserat på Operación Puerto. Åtalet gällde äventyrande av andra människors hälsa som kunde ge upp till två års fängelse. De misstänkta var: Eufemiano och Yolanda Fuentes, José Luis Merino Batres, Ignacio Labarta, den tidigare sportdirektören i Once Manolo Saiz och den tidigare sportdirektören i Kelme Vicente Belda. Fuentes erbjöd sig att avslöja namnen på alla idrottare som han hjälpte till att dopa. Domaren, Julia Santamaria, förklarade dock för honom att han inte var skyldig att namnge några andra idrottare än de inblandade cyklisterna. Eftersom Spanien då saknade antidopningslagar anklagades Fuentes för att “sätta folkhälsan i fara.” Hans främsta försvar bestod i att säga att blodtransfusionerna genomfördes säkert och var hälsosamma för idrottarna. Denna synpunkt var mycket omtvistad, särskilt av tidigare klienter och cyklister Jesus Manzano och Jörg Jaksche, som hävdade att blodtransfusionerna utfördes under farliga förhållanden och satte deras hälsa på spel. I april 2013 dömdes Fuentes till ett års fängelse för brott mot folkhälsolagarna och förbjöds att utöva idrottsmedicin i fyra år. Den 14 juni 2016 upphävdes dock domen och Fuentes frikändes från alla anklagelser. Däremot överlämnades 211 blodpåsar från hans laboratorium till WADA för ytterligare utredning. “Allt jag gjorde gjorde jag i enlighet med de lagar som gällde då. På 35 år har jag inte orsakat någon patient någon skada. Att ångra att jag utförde mitt professionella arbete så gott jag kunde skulle inte vara meningsfullt”, sa Fuentes till reportrarna i samband med att rättegången avslutades..

Samtidigt som Eufemiano Fuentes har förnekat att han har sysslat med dopning har han sagt: ”Jag har behandlat fotbollsspelare, friidrottare och tennisspelare, det är flera namn som inte läckt ut.” Den franska tidningen Le Journal de Dimanche har pekat ut tennisstjärnan Rafael Nadal och fem spelare från Real Madrid som inblandade i dopningsaffären, något som förnekas av spanska myndigheter. I konfidentiella dokument, som franska Le Monde tagit del av, finns emellertid många tecken på att fotbollsspelarna använt både bloddoping och anabola steroider. I maj 2007 var exempelvis Sepp Blatter, då president för FIFA, vid ett möte hos WADA i Montreal, enligt uppgift intresserad av innehållet “i Puerto-filen.” Le Monde hade rapporterat i december 2006 att de hade tillgång till dokument från Fuentes som beskrev “säsongsbetonade planer” för de spanska fotbollsklubbarna FC Barcelona och Real Madrid. Dessa planer nämnde dock inte specifikt några spelare.

Även om Fuentes beskrivs som dopningsdoktor nummer 1 i cykelvärlden har han inte varit ensam. Hur många läkare som erbjudit sina tjänster åt idrottsmän och cyklister kan man dock bara spekulera i. Läkarna Michele Ferrari, Francesco Conconi, Luigi Cecchini och Carlos Santuccione har alla misstänkts för att ha dopat cyklister. Bara den sistnämnde har blivit avstängd för doping. Dessa fyra läkare har under många år haft majoriteten av alla Tour de France-, Giro d’Italia- och Vuelta España-cyklister som sina klienter. Ferraris lär ha sagt “det är bara dopning om man åker fast”, vilket speglade dessa läkares inställning.