Lill-Pröjsaren Nilsson

Ulf Lill-Pröjsarn Nilsson

Ulf “Lill-Pröjsarn” Nilsson, egentligen Ulf Gösta Nilsson, född 11 maj 1950 i Nynäshamn, är en svensk före detta professionell ishockeyspelare 1967-1983 som spelat för bland annat Winnipeg Jets, New York Rangers och AIK. Han banade, tillsammans med exempelvis Anders Hedberg, vägen för framtida europeiska storstjärnor i WHA och NHL.

Smeknamnet fick han efter sin far AIK-spelaren Gösta “Pröjsarn” Nilsson, som spelade fotboll i AIK i tio säsonger (även två landskamper på meritlistan). Det var dock egentligen en farbror till Ulf som först fick smeknamnet när han läste fel om Preussen i skolan.

Mellan 1974 och 1978 var Ulf fixstjärna i den professionella ishockeyligan WHA och var aldrig under 114 poäng någon av säsongerna. Säsongen 1976–77 vann han assistligan med 85 assist och delade assistligan kommande säsong med Marc Tardif på 89 assist. Han vann AVCO Cup för Winnipeg Jets både 1976 och 1978 (WHAs motsvarighet till NHLs Stanley Cup). I 1976 års slutspel gjorde han 26 poäng på endast 13 matcher. Efter fyra säsonger i Winnipeg avslutade ”Lill-Pröjsarn” sin proffskarriär med fem år i New York Rangers där laget nådde Stanley Cup-final 1979.

I mitten av 1978 valde Nilsson att skriva kontrakt med NHL-klubben New York Rangers. På grund av flertalet skador stannade Nilssons NHL-karriär på endast 160 matcher, fördelat på tre fulla säsonger. En av de svåraste skadorna var ett benbrott efter en tackling av Denis Potvin i rivaliserande New York Islanders 1979. Sedan den incidenten sjunger Rangersfansen fortfarande en ramsa om Potvin i alla matcher.

Ulf Nilsson deltog i svenska landslaget i två VM (silver 1973 och brons 1974) och två Canada Cup (fyra 1976 och femma 1981). Han är Stor grabb i ishockey, nummer 111.

Familjen rotade sig och blev kvar i USA men 1999 flyttade Ulf hem till Sverige. Yngste sonen Daniel flyttade med och bodde i Stockholm ett år, men återvände senare till USA där han studerade, öppnade restaurang, gifte sig och fick tre barn. Han tog dock senare sitt liv.

Ulf Nilsson fälldes i vid VM 1974 för doping då han hade tagit en nässpray eller hostmedicin (båda uppgifterna cirkulerar i massmedia), som han fått av sin lagläkare Nisse Rehn på grund av en förkylning så lätt att han kunde fortsätta spela. Näsprayen innehöll det förbjudna ämnet efedrin. Det positiva testet kom efter premiären mot Polen där Tre Kronor fråntogs sina två poäng och Ulf Nilsson blev diskvalificerad från fortsatt medverkan under VMet. Trots det erhöll han en bronsmedalj för sin medverkan.

Av visst intresse kan vara att den finländske målvakten Lejonmålvakten Stig Wetzells fem dagar tidigare lämnat ett positivt dopningsprov för efedrin i Finlands hemma-VM i Helsingfors.