Martti Vainio

Martti Vainio, född 1950, är en finländsk friidrottare som anmärkningsvärt nog började träna systematiskt först vid 20 års ålder, hösten 1971, med sin tränare Aulis Potinkara. Han fick sin första nationella mästerskapsmedalj 1974 när han slutade trea på 5000 meter. Samma år sprang han sitt första lopp på 10 000 m med resultatet 29:09,6. Han bröt 29-minuters-barriären för första gången 1976. Samma år blev han tvåa vid finska mästerskapen i friidrott på 10 000 meter och blev uttagen till sina första OS i Montreal. Han kvalificerade sig dock inte till 10 000 meterfinalen men slutade som den näst snabbaste löparen att slås ut från finalen. Han vann sitt första finska mästerskap 1977 när han slog Kaarlo Maaninka med 0,9 sekunder på 10 000 meter.

Han blev europamästare 1978 på 10 000 meter och 1982 tog han EM-brons på samma distans. På grund av sitt internationella genombrott var Vainio en av de potentiella guldmedaljkandidaterna före sommar-OS 1980. Vainio var också känd för sina tuffa träningsprogram och under vintern 1980 sprang han över 300 kilometer i veckan under sitt fyra månader långa träningsläger i Nya Zeeland. Senare trodde han att han var övertränad och lidit av några ospecificerade magproblem, men Vainio lyckades inte vid olympiska sommarspelen 1980 i Moskva, och slutade 13a i 10 000 meter finalen och 11a i 5 000 meter finalen.

1982 lyckades Vainio återigen vid EM i Aten, där han vann en bronsmedalj på 10 000 meter på 27:42,51. Han tävlade på 5 000 meter också och slutade 8a. Efter säsongen 1982 upphörde samarbetet mellan Vainio och tränaren Potinkara i godo och Vainio började träna själv. Vissa människor började påverka hans träning; bland dem var Jouko Elevaara, känd som tränare för Kaarlo Maaninka. Vainio har uppgett att han började använda hormoner hösten 1982 för att undvika de skadliga effekterna av överträning i sin förberedelse inför det första världsmästerskapet i Helsingfors, huvudstaden i hans hemland. Enligt Vainio erhölls de första hormonampullerna från Palermo hösten 1982. Sammanlagt tog han emot fyra injektioner av den anabola steroiden metenolon under sin löparkarriär. Finalen på milen hölls den tredje dagen av Helsingfors-mästerskapen. Det var ett långsamt lopp som avgjordes i sista varvet. Vainio slutade fyra med tiden 28:01,37 och missade guldmedaljen med bara 0,33 sekunder och brons med 0,11 sekunder. Finalen på 5000 meter hölls på mästerskapens sista dag. Vainio gladde den finska publiken med en bronsmedalj.

Vainio experimenterade inte enbart med anabola steroider. Han har i sina publicerade memoarer uppgett att han 1984 använde upp till 27 olika kosttillskott dagligen.

1984 inledde Vainio sin säsong med att sluta trea vid Rotterdam Marathon med ett personligt rekord på 2:13:04. Efter loppet drogtestades han i en test som anordnades av Finlands friidrottsförbund. Testet hade ingen officiell status och ansågs bara vara ett kontrolltest för att hjälpa finska idrottare att undvika att åka fast när de testade positivt för doping i internationella mästerskap. Därför togs endast ett A-prov och inte ett B-prov, vilket endast används för att bekräfta om ett positivt resultat kom från A-provet. Vainios A-prov testade positivt för anabola steroider utan B-prov för att bekräfta det. Så huvudtränaren för Finlands friidrottsförbund, Antti Lanamäki, delegerade Timo Vuorimaa, huvudtränaren för långdistanslöpare, att informera Vainio om testresultatet. Vuorimaa informerade Vainio endast genom att nämna att det fanns något konstigt i hans testprov, utan att ge detaljerad information om ämnet. Vainio trodde att han bara hade använt testosteron och inte anabola steroider alls. Därför bestämde han sig för att i framtiden avsluta att administrera läkemedlet tidigare så att det skulle vara ur hans system innan de förväntade testerna.

Enligt en Vainio-intervju 2004 tog han sin nästa injektion efter Rotterdam Marathon runt den 10 juli, och var säker på att denna tidsperiod skulle vara tillräckligt lång för att tillåta den anabola steroiden att få effekt men ändå säkerställa ett negativt test vid OS. 10 000 meter finalen gick av stapeln den 6 augusti. Alberto Cova tog guldet och Martti Vainio blev tvåa vann silver med tiden 27:51.10. Vainio kvalificerade sig också till 5000 meter finalen, men diskvalificerades efter att ha testat positivt för metenolon (Primabolin®) efter 10 000 meter finalen. Han fråntogs sin medalj och blev avstängd på livstid.

Vainios positiva testresultat var en stor skandal och väckte allmän indignation. Även om Vainios positiva dopingtest efter Rotterdam Marathon var inofficiellt på grund av det saknade B-provet, tvingade det misslyckade drogtestet vid OS Finlands friidrottsförbund att diskvalificera alla Vainios resultat efter Rotterdam 1984 och att friställa huvudtränaren för Finlands friidrottslandslag, Antti Lanamäki, från sina uppdrag. Vainio själv ville inte ge detaljerad information om händelsen eftersom han själv fortfarande undersökte orsakerna till det positiva testresultatet. Finska massmedia krävde en förklaring, och en berättelse som släppts till allmänheten hävdade att Vainios träningspartner, vaktmästaren Alpo Nyrönen, hade gett Vainio en hormoninjektion av misstag, istället för den avsedda Vitamin B-injektionen.

Martti Vainio fick således en livslång avstängning från tävlingsfriidrott men efter att Finlands friidrottsförbund vädjade om nåd kortades det till 18 månader. 1986 återvände Vainio till banan och sprang 10 000 meter vid Bislett Games på 27:44.57. Vid EM placerade han sig som sjua i finalen på 10 000 meter med tiden 28:08,72 och sexa i finalen på 5 000 meter med tiden 13:22,67.

1987 koncentrerade Vainio sig på 10 000 meter och sprang 27:42,65 i Helsingfors den 2 juli. VM på 10 000 meter slutade i en fars. Den första halvan av loppet var långsam, 5000 meter varvtid var endast 14:13.07. På 5800 meter ändrade Paul Kipkoech takt och lämnade andra löpare bakom sig. Francesco Panetta, Salvatore Antib ooch Vainio började sin jakt lite senare men kunde inte utmana Kipkoech ordentligt. Kipkoech var således långt före de andra löparna och funktionärerna minskade varvtabellen, som visar de återstående varven för löparna, direkt efter att Kipkoech passerat mållinjen efter varje runda. Som ett resultat blev Vainio och några andra löpare förvirrade över de återstående varven, startade sin sprint 400 meter för tidigt och avslutade loppet efter 9600 meter. Några löpare fortsatte loppet efter sin “första målgång”, men Vainio var för trött för att inse situationen. Vainio tävlade också i Marathon men kom inte i mål.

1988 sprang Vainio 10 000 meter på 28:02,04 vid Bislett Games , men det räckte inte för att övertyga den finska olympiska kommittén , och han valdes inte ut till OS-laget. Under sin karriär (1974-1991) tävlade Vainio 80 gånger på 10 000 meter. Han sprang 68 gånger under 29-minuter, 24 gånger under 28:10 och 10 gånger under 28 minuter. Vainios segertid vid EM 1978 i Prag – 27:30.99 – är fortfarande det finska rekordet och EM-rekordet .

Efter sin idrottskarriär har Martti Vainio arbetat inom resebranschen.