Ricky Brusch

Ricky Bruch

Huruvida Ricky Bruch var dopad eller inte kan diskuteras eftersom det beror på hur man definierar termen doping, men klart är att han använde anabola steroider innan de blev förbjudna 1974.

Björn Rickard Bruch, känd som Ricky Bruch, föddes 2 juli 1946 i Örgryte, Göteborg. Han växte dock upp i Skåne och var länge bosatt i Malmö. Under årens lopp tävlade Bruch för ett antal olika klubbar, inklusive Malmö AI (1968), IFK Helsingborg (1972-1976), Österhaninge IF, KA2 IF och IK Diskus. Bruch bodde på senare år länge hos sin mamma i Blentarp i Sjöbo kommun i Skåne.

Ricky var en svensk friidrottare, som huvudsakligen ägnade sig åt diskus och kulstötning. Under tidiga år ägnade sig Bruch dock främst åt tyngdlyftning och styrkelyft samt under 1980-talet åt kroppsbyggning. Bruch vann sitt första SM-tecken i diskus 1967 med resultatet 56,66. Den 30 mars 1968 satte Bruch sitt första svenska rekord när han förbättrade Lars Haglunds fyra år gamla rekord från 59,95 till 60,58. Härigenom blev Bruch också förste svensk över 60 meter. Den 3 maj 1968 slog Bruch Bengt Bendéus svenska rekord i kula och blev med resultatet 19,01 först i Sverige över 19 meter. Den 31 maj förbättrade han sitt rekord till 19,30. Inomhus vann han 1969 SM-guld i kula, på 18,66. 1969 slog han utomhus sitt svenska rekord två gånger, andra gången (15 maj) med 19,40.

Bruch tillhörde världseliten i diskus från slutet av 1960- till mitten av 1970-talet. Den fjärde svenskarekordförbättringen i diskus 1969 gjorde han 21 september med ett kast på 68,06, vilket innebar nytt Europarekord. Han vann SM (61,44) och han var även med vid EM i Aten, där han tog silver med ett kast på 61,08.

1972 lyckades Bruch till slut tangera Jay Silvesters världsrekord i diskus från 1968 på 68,40. Detta skedde vid DN-galan på Stockholms stadion den 5 juli, och Bruchs resultat innebar då en förbättring av hans eget Europarekord. Världsrekordet stod sig fram till 1975, då John van Reenen nådde 68,48. 1972 var hans mest framgångsrika år var med både tangerat världsrekordet och erövrade bronsmedalj i OS i München. Han slog det svenska rekordet i diskus 15 gånger.

Det personliga rekordet på 71,26 (satt 1984) var internationellt länge bland de bästa genom tiderna.

Bruch vann 1972 SM i kulstötning en andra gång. Segerresultatet blev 19,35. Under åren 1972 till 1978 vann Bruch SM i diskus varje år, med resultaten 64,40, 62,28, 63,84, 61,94, 58,98, 59,26 och 58,52. I Sverige var han länge i en klass för sig i diskus. Åren 1967-1983 vann han sammanlagt elva SM-guld i grenen. Hans karriär i kula var något kortare, men 1970 och 1972 vann han SM, och 1973 slog han det svenska rekordet. Senare slog han även svenska rekord i styrkelyft. Bruch deltog åren 1966-1984 i 40 A-landskamper i friidrott

Vid EM i friidrott 1974 tog Bruch bronsmedalj i diskus med 62,00. Vid OS i Montréal 1976 missade han finalen och lämnade mästerskapet gråtande med en handduk för ansiktet.

Efter några tysta år åren kring 1980 kom han åter in i rampljuset runt 1983. Det året vann han sitt sista SM i diskus på 62,18. Under året deltog han även i VM i friidrott i Helsingfors, där han dock blev utslagen i kvalet.

38-åringen Bruch satsade dock vidare, med målet att ta sig till OS 1984. Han blev inte uttagen trots uppnådd kvalgräns men presterade toppresultat månaderna runt och efter OS, med flera kast över 70 meter. Vid Bruchs comeback 1984 slog han svenskt rekord i diskus fem gånger. Först förbättrade han det till 68,92 och 69,10 (12 juli). Sedan blev han först i Sverige över 70 meter med ett kast på 70,48 (12 september). Sent på hösten slog han det svenska rekordet ytterligare två gånger – 71,00 den 14 oktober och 71,26 den 15 november vid en tävling i Malmö. Tävlingarna i Malmö genomfördes under tränaren (och journalisten Kurt Alexanderssons ledning och utlystes i princip varje dag med endast två tävlanden, men genomfördes bara de dagarna det var gynnsam vind). Det kastet på 71,26 stod sig som svenskt rekord ända till den 29 juni 2017, då Daniel Ståhl kastade 71,29 vid en tävling på Sollentunavallen.

I skiftet mellan 70- och 80-tal gjorde Ricky Bruch ett allvarligt försök att etablera sig som bodybuilder. Även i styrkelyft imponerade han med 305 kg i knäböj, 340 i mark och 305 kilo i bänkpress.

Under 1970-talet tävlade Bruch även i stövelkastning. 1978 vann han SM i grenen med resultatet 39,83 meter. Redan tidigare (1976) hade han satt inofficiellt världsrekord med 44,51 meter och för detta noterats i Guinness rekordbok.

Däremot slutade Bruch inte att kasta saker. 1989, när han bodde i Lycke i gränslandet mellan Perstorps och Klippans kommuner, norr om Hyllstofta, satte han inofficiellt världsrekord i “kast med liten parabol”. Efter att ha fått tillgång till en liten parabolantenn (på knappt 1 meters diameter) av en elektronikhandlare och butiksinnehavare i Perstorp, Arne Löfquist, kunde han inleda träning med redskapet. Slutligen genomfördes ett rekordförsök på Ybbarps IP i Perstorp i halvleken i seriespelet mellan hemmalaget Perstorps SK och Hjärnarps GIF, och noteringen 41,49 meter hamnade i Guinness rekordbok.

Under sin karriär var Bruch frispråkig och kontroversiell och bytte snabbt åsikter i olika sammanhang. Bitterheten över att inte blivit uttagen till OS i Los Angeles överfördes på friidrottsförbundet trots att det var Sveriges Olympiska Kommitté som i slutändan bestämde vilka idrottare som skulle nomineras. Det blev upprinnelsen till ett ordkrig mellan Bruch och förbundet som kulminerade sommaren därpå. I samband med SM-tävlingarna i Västerås 1985 hamnade Bruch i dispyt med dåvarande förbundskaptenen Anders Borgström. Palavern slutade med att Bruch gav Borgström en ordentlig örfil, varpå friidrottskarriären i praktiken var över.

1972 tog Bruch den första svenska OS-medaljen i friidrott på 20 år. Tidningarna kallade då Ricky Bruch för en pillerprodukt. Fram till OS-bronset hade han ätit den anabola steroiden Dianabol. Bruch medgav själv att han under karriären ägnade sig åt systematisk dopning, även om han aldrig blev ertappad (tidigt i karriären var de flesta preparat tillåtna). Han erkände han att han under idrottskarriären dopat sig med anabola steroider. Den första kontakten med dopning skulle ha skett redan 1969 och i form av “ryssfemmor.” Ricky Bruch berättade att han och kamraterna brukade injicera preparaten åt varandra. Han åkte själv aldrig fast för doping trots cirka 200 kontroller (hans egen – sannolikt överdrivna – sifferuppgift).

Friidrottsförbundets ordförande Arne Ljungqvist hade emellertid inlett jakten på steroiderna i början av 70-talet. 1973 skickade han ut en enkät till de tio bästa svenska manliga friidrottarna i samtliga grenar det året. De fick frågan om de använt anabola steroider. Av 144 som fick frågan svarade 99 på enkäten. Trettioen svarade ja och 75 procent av kastarna hade tagit anabola steroider.

Under en bussresa i Östtyskland 1977 bestämde sig herrlandslaget för att försöka få bort sin ordförande Arne Ljungqvist. Trettiotvå av 36 svenska landslagsmän skrev under en skrivelse som krävde att förbundets ordförande skulle avgå. Diskuskastaren Ricky Bruch var initiativtagaren till brevet. Det var förbundets beslut att införa obligatoriska dopningstester i Sverige som fick landslagsstjärnorna att protestera. Arne Ljungqvist stannade dock kvar på sin post, trots kuppförsöket.

Finnkampen 1978 slutade med en stor svensk dopningsskandal, men inte under själva tävlingen, utan på banketten efteråt. Ricky Bruch hade bestämt sig för att få landslagsläkaren Rolf ”Lammet” Ljungqvist att skriva ut anabola steroider och lyckades. Lammet menade att han blivit övertalad och att han alltid varit svag för Ricky Bruch. När tidningarna fick se dopnings-receptet blir det stora och svarta rubriker. Rolf Lammet Ljungqvist erkände efter några dagar att han skrivit ut anabola steroider till fler än Ricky Bruch. Han fick lämna sitt uppdrag som landslagsläkare.

1972 gifte sig Ricky Bruch sig vid midnatt i Löberöds kyrka med Ninnie Hovberg, i ett uppmärksammat bröllop, till tonerna av bland annat Wedding av Hep Stars. Efter skilsmässa flyttade hon sedan till norra Skåne. Paret fick aldrig några barn.

Vid sidan av sin idrottskarriär och sitt stormiga privatliv syntes Bruch då och då både i TV och på film. 1975 var han med i TV-programmet Superstars, där han bland annat kastade en medicinboll rätt över en gymnastiksal och in i väggen; därmed vann han grenen överlägset. Bruch spelade även in filmer i den lättare genren, inklusive gladporr med Ole Søltoft. Hans riktiga filmdebut skedde 1974 i filmen Även änglar kan slå en rak höger. Han hade även en biroll som den store tyste rövaren Labbas i filmatiseringen av Ronja Rövardotter 1984, en film som delvis spelades in i Haga slottsruin. Självbiografin Gladiatorns kamp kom 1990 på förlaget RB Promotion. Diktsamlingen Själ och kropp: Dikter från 1975 samlade Bruchs poesiförsök.

Bruch hade alltid åsikter och var inte rädd för att framföra dem; 1991 värvades han bland annat till Ny demokrati av Bert Karlsson, men blev aldrig något större dragplåster i politiken. Under våren 2005 gick han ut i massmedia och förklarade att han skulle bränna upp alla sina idrottspriser och träningsmateriel i ett stort bål, någonting som skapade viss uppmärksamhet. Han fick omedelbar respons från flera privata samlare och från några museer med idrottsanknytning. Rapporter säger att han söndagen den 7 maj 2006 till slut brände upp alltihop, inklusive videoband och diktsamlingar. Andra källor anger att det brända bara var en del av bohaget.

30 maj 2011 avled Ricky Bruch av cancer i bukspottkörteln. Han dog i Blentarp men är begravd på Limhamns kyrkogård. I augusti 2011 (efter Bruchs död) bortauktionerades hans stora skivsamling på cirka 10 000 LP-skivor samt minnessaker och medaljer. Totalt inbringade auktionen cirka 70 000 kronor.