Katerina Tanou och Kostadinos Kenteris

Katerina Tanou

Ekaterini Thánou, i anglosaxisk skrift kallad Katerina Thanou, föddes den 1 februari 1975 i Aten och är en grekisk friidrottare som tävlade på 100 och 200 meter.

Tanous genombrott kom under Sommaruniversiaden 1995 i japanska Fukuoka där hon blev silvermedaljör på 100 meter. Vid tävlingarna året efter vann hon guld på samma distans. Hon blev även bronsmedaljör på 100 meter vid EM 1998 i Budapest med tiden 10,87 bara slagen av Christine Arron och Irina Privalova. Under inomhussäsongen 1999 blev hon världsmästare på 60 meter. På VM 1999 i Sevilla slutade hon trea på 100 meter slagen av amerikanerna Marion Jones och Inger Miller.

Tanou deltog vid de Olympiska sommarspelen 2000 i Sydney där hon blev silvermedaljör efter Marion Jones. 2007 erkände Jones, som vann på 100 meter, att hon hade använt anabola steroider och hennes guldmedalj togs tillbaka av Internationella olympiska kommittén, men omfördelades inte till Thanou på grund av faktum att hon också då (2007) var misstänkt för dopning – Tanou förblev silvermedaljör.

På VM 2001 i Edmonton slutade hon tvåa. Hennes första seger utomhus i ett större mästerskap kom året efter då hon vann guld på EM i München på 100 meter. Segern och frånvaron av Jones gjorde henne till favorit vid VM 2003 i Paris men hon slutade där först på fjärde plats.

Kostas Kenteris

Konstantinos “Kostas” Kenteris, född 1 juli 1973, började träna friidrott vid 10 års ålder. Talangen fanns där tidigt men han var en “late bloomer”. Det var först i 20-årsåldern som Kostas började att satsa på löpningen på allvar, och hans internationella mästerskapsdebut skedde som 25-åring på EM i Budapest. Även om Kenteris hade etablerat sig som en medaljvinnande nationell och europeisk sprinter, hade få hört talas om hans namn när han överraskade genom att kvalificera sig till 200 m finalen vid olympiska sommarspelen 2000 i Sydney. Även om den försvarande olympiska mästaren Michael Johnson och den regerande världsmästaren Maurice Greene inte tävlade, hade fortfarande ingen tagit med Kenteris i listan över medaljfavoriter. Kenteris var den första vita mannen att vinna en 200 m sprintmedalj vid OS sedan Pietro Mennea uppnått bedriften och vann 200 m vid olympiska sommarspelen 1980 i Moskva. Kostas Kenteris var plötsligt till allas förvåning olympisk guldmedaljör.

Katerina Tanou och Kostas Kenteris tillsammans

Fyra år senare, i det första olympiska spel som Grekland arrangerat sedan 1896, var det tänkt att Kenteris och Tanou skulle leda den grekiska truppen mot guld. Kenteris uppgavs även ligga mycket bra till för hedersuppdraget att tända den olympiska elden på invigningen. Men han dök aldrig upp där.

Dagen innan invigningen avvek nämligen Katerina Tanou och Konstantinos Kenteris från ett dopingtest men senare samma dag dök de båda upp på ett sjukhus och hävdade att de hade skadats i en motorcykelolycka. Bilderna som kablades ut över världen på Tanou och Kenteris från sjukhuset ledde dock till misstankar om att olyckan i själva verket var iscensatt i syfte att undgå kontrollen. Efter en utfrågning inför en disciplinkommitté valde de själva (?) att avstå från de olympiska sommarspelen för vad de beskrev vara “i landets intresse.” Det missade testet i Aten var duons tredje miss att vara på plats för dopingtestarna under sommaren och de avstängdes därför provisoriskt av IAAF den 22 december 2004. En officiell grekisk utredning av deras påstådda olycka fastslog att den hade iscensatts och paret anklagades för att ha gjort falska uttalanden till myndigheterna. Efter att de befunnits skyldiga till mened fördömde dock Kenteris advokat Michalis Dimitrakopoulos domen. Han citerades för att säga till nyhetsbyrån Associated Press: “Det är helt enkelt otroligt att vägra några förmildrande omständigheter till olympiska mästare. Det beviljas knarklangare och brottslingar.”

I juni 2005 frikändes dock de båda idrottsutövarna från alla anklagelser av det grekiska friidrottsförbundet. Deras tränare Christos Tsekos fick i stället skulden för de missade testerna och avstängdes genom ett 33-månaders villkorlig avstängning för innehav av förbjudna substanser medan han frikändes på separata anklagelser om att ha distribuerat dopingpreparaten. Straffet omvandlades så småningom till en 12 månaders avstängning.

Efter en lång rättslig strid, den 26 juni 2006, före ett slutgiltigt avgörande från CAS, nådde idrottarna en uppgörelse med IAAF som accepterade brott mot antidopningsregeln av 3 missade tester mellan 27 juli och 12 augusti 2004 (i strid med regel 32.2D) och underlåtenhet att tillhandahålla ett urin- och blodprov den 12 augusti 2004 (i strid med regel 32.2C). I gengäld lades de allvarligare anklagelserna mot dem ned, de om de hållit sig undan för att inte bli testade respektive vägran att lämna dopingprov.

Kostas Panagopoulus, ordförande i den grekiska disciplinnämnden som behandlade fallet förklarade offentligt att anklagelsen om att de vägrat ställa upp på ett dopningstest utan giltigt skäl inte innehöll någon substans eftersom de aldrig fått någon information om att de skulle dopningstestas. De friades också från alla misstankar om att ha avvikit från dopningstest i Tel Aviv men Tanou ensam konstaterades vara skyldig i Chicago-fallet (ett enstaka missat test medför dock inget straff).

Den 15 juli 2008 meddelar det grekiska friidrottsförbundet, att Tanou fanns med i den grekiska truppen till Olympiska sommarspelen 2008 i Peking, eftersom hon klarat B-gränsen till mästerskapet. Allt detta blev dock om intet den 9 augusti 2008, när IOKs verkställande utskott beslutade att hindra Thanou från att tävla enligt regel 23.2.1 i den olympiska stadgan. Den regeln anger att idrottare som anses göra sig skyldiga till olämpligt uppträdande eller sätta spelen i vanrykte förbjuds. Tanou hävdade att hon utsattes för “intensiv press” att dra sig ur OS i Peking och hon hotade att stämma Jacques Rogge, IOK-presidenten, men nekades till slut ändå tillstånd att delta.

Tanou och Kentaris ställdes inför civil domstol 2009 för att ha gjort falska uttalanden till polisen, för att undvika ett dopingtest, på tröskeln till OS i Aten 2004. Den 9 maj 2011 dömdes Tanou och Kenteris för mened och fick villkorliga domar på 31 månader som de omedelbart överklagade. Domaren förklarade att “motorolyckan vid de olympiska spelen i verkligheten aldrig hade ägt rum”. Den 6 september 2011 – i ett fall som då dragit igenom domstolarna i nästan sju år – utfärdade dock en panel med tre domare efter överklagandet ett enhälliga frikännande en dag efter att en åklagare rekommenderade att de två skulle frikännas på grund av rimliga tvivel i kraschen.

I civil domstol frikände också sju läkare som behandlade löparna och två personer som sa att de bevittnade kraschen från mened.

När Tanou återvände till internationell tävling i Birmingham efter avstängningen, blev hon utbuad av publiken innan hon slutade sexa i finalen på 60 meter med 7,26. Några mer spektakulära elitsatsningar gjorde hon aldrig.

Även om aldrig Kostas Kenteris och Katerina Tanou fastnade med otillåtna medel i kroppen talar det mesta för att deras framgångar var byggda på doping. Kenteris drog sig tillbaka från friidrotten men erbjöds en hedersofficertjänst i det grekiska flygvapnet av den grekiska staten, en anställning som dock avslutades 2011. Kenteris omskrevs senare när han nobbade ett jättebud på att ställa upp i dokusåpan “Survivor 2”, och Tanou skapade rubriker när hon 2016 skilde sig från modellen Alexandros Parthenis. Ett kändisäktenskap som varade i fyra år och uppges ha varit stormigt.