Tetrahydrogestrinon (THG)

Tetrahydrogestrinon (THG), i dopingkretsar ofta benämnd som ”The Clear”, är en syntetisk och oralt aktiv anabol-androgen steroid (AAS) som dock aldrig marknadsfördes för medicinskt bruk.

Historia

THG utvecklades av Patrick Arnold för Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO), som påstod sig vara ett näringstillskottsföretag. Företaget tillverkade läkemedlet genom palladium-kolkatalyserad hydrering från gestrinon , ett ämne som används inom gynekologi för behandling av endometrios. Under en tid ansågs THG vara ett dopingpreparat som inte kunde upptäckas av antidopingvärlden och därför var ett säkert och “osynligt” medel. Det användes av flera högprofilerade guldmedaljvinnare som exempelvis sprintern Marion Jones, som avslutade sin idrottskarriär 2007 efter att ha erkänt att hon använde THG före OS i Sydney 2000, där hon vann tre guldmedaljer. Den har också använts av den tidigare brittiska sprintern Dwain Chambers, Major League Baseball vänsterfältaren Barry Bonds och Major League Baseballs första baseman Jason Giambi.  2003 levererade USAs landslags sprinttränare Trevor Graham en spruta som innehöll spår av THG till USAs antidopningsbyrå (USADA). Detta hjälpte Don Catlin, grundaren och dåvarande chefen för UCLA Olympic Analytical Lab, att identifiera och utveckla ett test för THG, vilket sedan snabbt kunde spridas till alla WADA-ackrediterade dopinglaboratorier.

Det blev senare känt att de var den kände friidrott(sprint)tränaren Greg Anderson som hade delat ut THG till flera av sina idrottare. Dopningen började 1999 och pågick i två år. Den 18 oktober 2005 dömdes Victor Conte, grundaren av BALCO, till fyra månaders fängelse och fyra månaders husarrest för ett åtal i ett fall som involverade hans roll i att förse idrottare med anabola steroider, som THG.

I efterförloppet av idrottsskandalen förekom också en stor rättegång mot BALCO som handlade om skatteflykt och penningtvätt med många idrottare i elitklass involverade.

En substans utvecklad för doping

THG utvecklades helt i hemlighet av Arnold som en designerdrog, med tanken att dopingtestare sannolikt inte skulle upptäcka en helt ny förening (de analytiska testerna bygger ju på att man skall känna igen en substans som är klassad som förbjuden). Arnold utvecklade en substans som liknar två steroider av tveksamt medicinskt värde men som marknadsförs av BALCO, norboleton och desoximetyltestosteron, vilka hade rapporterats i vetenskaplig litteratur men aldrig kommit in i massproduktion. THG skulle dessutom likna den förbjudna anabola steroiden trenbolone. Syntesen utgick från gestrinon.

THG har således aldrig testats fullständigt avseende säkerhet och har aldrig kommit till legitim medicinsk användning, även om vissa studier har gjorts av dess egenskaper.

I en anekdotisk berätteslse från en 5 juli 2008 provade en anonym amatörkroppsbyggare THG på egen hand och tog testaren 60 mg tetrahydrogestrinon i två dagars intervall.  Parallellt använde idrottaren testosteronenanthate, 500 mg var femte dag. Tidpunkten för den första och enda inspelningen är två veckor efter injektionen. Försökspersonen talar om en styrkeökning på runt tio procent sedan behandlingens början. På grund av en ökad träning plus THG tappade idrottaren märkbart kroppsfett.

Bieffekter

Biverkningar från långvarig användning av THG inkluderar de vanliga biverkningarna av anabola steroider som infertilitet hos både män och kvinnor, såväl som andra steroidbiverkningar som akne och hirsutism. Till skillnad från de flesta andra anabola steroider, binder THG också med hög affinitet till glukokortikoidreceptorn, och även om denna effekt kan orsaka ytterligare viktminskning är det också troligt att substansen också orsakar immunsuppression som inte ses med de flesta andra steroider.

Effekter

THG är en mycket potent agonist av androgen- och progesteronreceptorerna, cirka 10 gånger mer potent än jämförelseläkemedlen nandrolon eller trenbolon, men utan östrogen aktivitet. THG har visat sig binda till androgenreceptorn med liknande affinitet till dihydrotestosteron och producerar tillväxt av muskelvävnad.

När THG når kärnan i en cell, binder den till androgenreceptorn vid den ligandbindande fickan. Här förändrar det uttrycket av en mängd olika gener, vilket startar flera anabola och androgena funktioner. Det är ligandens struktur som bestämmer antalet interaktioner som kan ske med den humana androgenreceptorligandbindande domänen. Även mindre modifieringar i ligandens struktur har stor inverkan på styrkan av interaktionerna denna ligand har med androgenreceptorn. THG, som har en hög affinitet, etablerar fler van der Waals-kontakter med receptorn än med många andra steroider. Det är denna högre affinitet och specifika geometri hos THG som gör dessa interaktioner med androgenreceptorn så starka, vilket resulterar i THG:s styrka.

Kemi

THG, kan skrivas som 17alfa-etyl-18-metyl-delta9,11-19-nortestosteron eller som 17alfa-etyl-18-metylestra-4,9,11-trien-17beta-ol-3-on, är ett 17alfa-alkylerat derivat av nandrolon (19-nortestosteron) och en modifiering av gestrinon (17alfa-etynyl-18-metyl-19-nor-delta 9,11- testosteron) där etynylgruppen har hydrerats till en etylgrupp , och därigenom omvandlat steroiden från ett noretisteronderivat med svag AR-aktivitet till ett noretandrolonderivat med kraftfull AR-aktivitet. THG är nära besläktad med trenbolon, metribolon och norboleton.

Doping

Några av de mest kända drottarna som använde THG 2003 inkluderar:

Regina Jacobs, USA, 1500 m sprinter, den första kvinnan i världen som sprang under fyra minuter.

Kevin Toth, USA, kulstötare.

John McEwen, USA, slägga.

Dwain Chambers, Storbritannien, Europamästare på 100 m.

Marion Jones, USA, flerfaldig olympisk sprintmästare vid OS 2000.

Kelli White, USA, 2003 världsmästare över 100 och 200 m

CJ Hunter, USA, kulstötare