UNESCOs Internationella konvention mot doping inom idrotten

(antagen i Paris den 19 oktober 2005)

Generalkonferensen för FNs för organisation för utbildning, vetenskap och kultur, nedan kallad “UNESCO”, sammanträde i Paris den 3-21 oktober 2005, vid dess 33:e session, antog denna konvention den nittonde oktober 2005,

med tanke på att UNESCOs mål är att bidra till fred och säkerhet genom att främja samarbete mellan nationer genom utbildning, vetenskap och kultur

med hänvisning till befintliga internationella instrument som rör mänskliga rättigheter

medveten om resolution 58/5 som antogs av FN:s generalförsamling den 3 november 2003, om idrott som ett sätt att främja utbildning, hälsa, utveckling och fred, särskilt dess punkt 7

medveten om att idrotten bör spela en viktig roll för att skydda hälsan, i moralisk, kulturell och fysisk fostran och för att främja internationell förståelse och fred

noterarande behovet av att uppmuntra och samordna internationellt samarbete för att eliminera dopning inom idrotten

oroad över användningen av dopning av idrottare inom idrotten och konsekvenserna av detta för deras hälsa, principen om rättvist spel, eliminering av fusk och idrottens framtid

medveten om att dopning äventyrar de etiska principer och pedagogiska värderingar som ingår i International Charter of Physical Education och Sport av UNESCO och i den olympiska stadgan

med minnet att antidopningskonventionen och dess tilläggsprotokoll som antagits inom ramen för Europarådet är de folkrättsliga verktyg som ligger till grund för nationell antidopningspolitik och till mellanstatligt samarbete

påminda om de rekommendationer om dopning som antogs av den andra , tredje och fjärde internationella konferenser av ministrar och högre tjänstemän med ansvar för idrott och idrott anordnade av UNESCO i Moskva (1988), Punta del Este (1999) och Aten (2004) och 32 C/Resolution 9 antagen av UNESCOs generalkonferens vid dess 32:a session (2003)

mot bakgrund av World Anti-Doping Code som antogs av World Anti-Doping Agency vid World Conference on Doping in Sport, Köpenhamn, 5 mars 2003, och Köpenhamnsdeklarationen om antidoping inom idrotten

även medveten om det inflytande som elitidrottare har på ungdom

medveten om det pågående behovet av att bedriva och främja forskning med syftet att förbättra upptäckten av dopning och bättre förståelse för de faktorer som påverkar användningen för att förebyggande strategier ska bli mest effektiva

medveten också om vikten av fortlöpande utbildning av idrottare, idrottare stödja personal och samhället i stort i att förebygga dopning

medveten om behovet av att bygga upp konventionsstaternas kapacitet att implementera antidopningsprogram

medveten om att offentliga myndigheter och de organisationer som ansvarar för idrott har kompletterande ansvar för att förebygga och bekämpa dopning inom idrotten, i synnerhet för att säkerställa ett korrekt uppförande, på grundval av principen om fair play, av idrottsevenemang och att skydda hälsan för dem som deltar i dem

erkännande att dessa myndigheter och organisationer måste arbeta tillsammans för dessa syften, för att säkerställa högsta grad av oberoende och transparens på alla lämpliga nivåer

fast besluten att vidta ytterligare och starkare samarbetsåtgärder som syftar till att eliminera dopning inom idrotten

och erkännande att avskaffandet av dopning inom idrotten delvis är beroende av en progressiv harmonisering av antidopningsstandarder och -praxis inom idrott och samarbete på nationell och global nivå.

I. RäckviddArtikel 1 – Syfte i konventionenSyftet med denna konvention, inom ramen för UNESCOs strategi och verksamhetsprogram på området för idrott och idrott, är att främja förebyggande av och bekämpning av dopning inom idrotten, i syfte att avskaffa den. Artikel 2 – DefinitionerDessa definitioner ska förstås inom ramen för World Anti-Doping Code. I händelse av konflikt kommer dock bestämmelserna i konventionen att ha företräde.För denna konventions syften:1. “Ackrediterade dopingkontrolllaboratorier” avser laboratorier som ackrediterats av World Anti Doping Agency.2. “Antidopningsorganisation” avser en enhet som är ansvarig för att anta regler för att initiera, genomföra eller genomdriva någon del av dopningskontrollprocessen. Detta inkluderar till exempel Internationella olympiska kommittén, Internationella paralympiska kommittén, andra stora evenemangsorganisationer som genomför tester vid sina evenemang, World Anti-Doping Agency, internationella förbund och nationella antidopningsorganisationer.3. “Brott mot antidopningsregeln” inom idrott betyder ett eller flera av följande:(a) förekomsten av ett förbjudet ämne eller dess metaboliter eller markörer i en idrottsmans kroppsprov;(b) användning eller försök till användning av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod;(c) att vägra, eller underlåta utan tvingande motivering, att underkasta sig provtagning efter anmälan enligt tillämpliga antidopningsregler eller på annat sätt undvika provtagning;(d) brott mot tillämpliga krav avseende idrottares tillgänglighet för tester utanför tävling, inklusive underlåtenhet att tillhandahålla nödvändig information om vistelseort och missade tester som förklaras baserat på rimliga regler;(e) manipulering, eller försök att manipulera, med någon del av dopningskontrollen;(f) innehav av förbjudna ämnen eller metoder;(g) handel med förbjudna ämnen eller förbjudna metoder;(h) administrering eller försök till administrering av en förbjuden substans eller förbjuden metod till någon idrottsman, eller assistera, uppmuntra, medhjälpa, medhjälpa, täcka över eller någon annan typ av medverkan som involverar ett brott mot antidopningsregeln eller försök till överträdelse.4. “Idrottsman” avser, för dopningskontroll, varje person som deltar i idrott på internationell eller nationell nivå enligt definitionen av varje nationell antidopningsorganisation och accepterad av konventionsstaterna och varje ytterligare person som deltar i en sport eller evenemang på en lägre nivå som accepteras av konventionsstaterna. När det gäller utbildnings- och träningsprogram betyder “idrottare” varje person som deltar i idrott under överinseende av en idrottsorganisation.5. “Stödpersonal för idrottare” avser varje tränare, tränare, chef, agent, lagpersonal, officiell, medicinsk eller paramedicinsk personal som arbetar med eller behandlar idrottare som deltar i eller förbereder sig för idrottstävlingar.6. “Code” avser World Anti-Doping Code som antogs av World Anti-Doping Agency den 5 mars 2003 i Köpenhamn och som bifogas som bilaga 1 till denna konvention.7. “Tävling” betyder en enskild tävling, match, match eller enstaka atletisk tävling.8. “Dopningskontroll” avser processen inklusive planering av testdistribution, provtagning och hantering, laboratorieanalys, resultathantering, utfrågningar och överklaganden.9. “Dopning inom idrotten” betyder förekomsten av ett brott mot antidopningsregeln.10. “Vederbörligen auktoriserade dopingkontrollteam” avser dopingkontrollteam som verkar under överinseende av internationella eller nationella antidopningsorganisationer.11. “Tester under tävling” betyder, i syfte att skilja mellan tester under och utanför tävling, om inte annat föreskrivs i reglerna för ett internationellt förbund eller annan relevant antidopningsorganisation, ett test där en idrottare är utvalda för testning i samband med en specifik tävling.12. “Internationell standard för laboratorier” avser den standard som bifogas som bilaga 2 till denna konvention.13. “Internationell standard för testning” avser den standard som bifogas som bilaga 3 till denna konvention.14. “Ingen förhandsbesked” avser en dopingkontroll som äger rum utan förvarning till idrottaren och där idrottaren kontinuerligt ledsagas från tidpunkten för anmälan genom provtillhandahållande.15. “Olympisk rörelse” betyder alla de som samtycker till att låta sig vägledas av den olympiska stadgan och som erkänner Internationella olympiska kommitténs auktoritet, nämligen de internationella idrottsförbunden på programmet för de olympiska spelen, de nationella olympiska kommittéerna, organisationen Kommittéer för de olympiska spelen, idrottare, domare och domare, föreningar och klubbar, samt alla organisationer och institutioner som erkänns av Internationella olympiska kommittén.16. Med dopingkontroll med ”utanför tävling” avses all dopningskontroll som inte genomförs i samband med tävling.17. “Förbjuden lista” avser den lista som finns i bilaga 1 till denna konvention som identifierar de förbjudna ämnena och förbjudna metoderna.18. “Förbjuden metod” avser varje metod som beskrivs på så sätt på den förbjudna listan, som finns i bilaga I till denna konvention.19. “Förbjudet ämne” avser varje ämne som beskrivs på så sätt på den förbjudna listan, som finns i bilaga I till denna konvention.20. “Idrottsorganisation” betyder varje organisation som fungerar som styrande organ för ett evenemang för en eller flera sporter.21. “Standarder för beviljande av undantag för terapeutisk användning” avser de standarder som finns i bilaga II till denna konvention.22. “Testning” avser de delar av dopingkontrollprocessen som innefattar planering av testdistribution, provtagning, provhantering och provtransport till laboratoriet.23. “Undantag för terapeutisk användning” avser ett undantag som beviljats ​​i enlighet med standarder för beviljande av undantag för terapeutisk användning.24. “Användning” betyder applicering, intag, injektion eller konsumtion på något sätt av något förbjudet ämne eller förbjuden metod.25. “World Anti-Doping Agency” (WADA) avser den så kallade stiftelsen inrättad enligt schweizisk lag den 10 november 1999.

Artikel 3 – Medel för att uppnå syftet med konventionenFör att uppnå syftet med konventionen åtar sig konventionsstaterna till:(a) anta lämpliga åtgärder på nationell och internationell nivå som är förenliga med kodens principer;b) Uppmuntra alla former av internationellt samarbete som syftar till att skydda idrottare och etik inom idrotten och att dela med sig av forskningsresultat.c) främja internationellt samarbete mellan konventionsstater och ledande organisationer i kampen mot dopning inom idrotten, särskilt med World Anti-Doping Agency.Artikel 4 – Konventionens förhållande till koden1. För att samordna genomförandet, på nationell och internationell nivå, av kampen mot dopning inom idrotten, förbinder sig konventionsstaterna att följa kodens principer som grund för de åtgärder som föreskrivs i artikel 5 i denna konvention. Ingenting i denna konvention hindrar konventionsstaterna från att vidta ytterligare åtgärder som kompletterar koden.2. Koden och den senaste versionen av bilagorna 2 och 3 återges i informationssyfte och är inte en integrerad del av denna konvention. Bilagorna som sådana skapar inga bindande förpliktelser enligt internationell rätt för konventionsstaterna.3. Bilagorna utgör en integrerad del av denna konvention.Artikel 5 – Åtgärder för att uppnå konventionens målGenom att följa skyldigheterna i denna konvention åtar sig varje konventionsstat att vidta lämpliga åtgärder. Sådana åtgärder kan omfatta lagstiftning, förordningar, policyer eller administrativ praxis.Artikel 6 – Förhållande till andra internationella instrumentDenna konvention ska inte ändra konventionsstaternas rättigheter och skyldigheter som härrör från andra avtal som tidigare ingåtts och som är förenliga med syftet med och syftet med denna konvention. Detta påverkar inte andra konventionsstaters åtnjutande av sina rättigheter eller fullgörandet av sina skyldigheter enligt denna konvention.

II. Antidopningsverksamhet på nationell nivåArtikel 7 – Inrikes samordningKonventionsstaterna ska säkerställa tillämpningen av denna konvention, särskilt genom inhemsk samordning. För att uppfylla sina skyldigheter enligt denna konvention kan konventionsstaterna förlita sig på antidopningsorganisationer samt idrottsmyndigheter och organisationer.Artikel 8 – Begränsning av tillgången till och användningen av förbjudna ämnen och metoder inom idrotten1. Konventionsstaterna ska, när så är lämpligt, anta åtgärder för att begränsa tillgången till förbjudna ämnen och metoder för att begränsa deras användning inom idrotten av idrottare, såvida inte användningen är baserat på ett undantag för terapeutisk användning. Dessa inkluderar åtgärder mot människohandel till idrottare och i detta syfte åtgärder för att kontrollera produktion, förflyttning, import, distribution och försäljning.2. Konventionsstaterna ska anta, eller vid behov uppmuntra, relevanta enheter inom deras jurisdiktioner att vidta åtgärder för att förhindra och begränsa användning och innehav av förbjudna substanser och metoder av idrottare, såvida inte användningen är baserad på en terapeutisk användning befrielse.3. Inga åtgärder som vidtas i enlighet med denna konvention kommer att hindra tillgången för legitima ändamål av ämnen och metoder som annars är förbjudna eller kontrollerade inom idrotten.

Artikel 9 – Åtgärder mot stödpersonal för idrottareKonventionsstaterna ska själva vidta åtgärder eller uppmuntra idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer att vidta åtgärder, inklusive sanktioner eller påföljder, riktade mot idrottares stödpersonal som begår ett brott mot antidopningsregeln eller andra brott som har samband med dopning inom idrotten.Artikel 10 – KosttillskottKonventionsstaterna ska, där så är lämpligt, uppmuntra producenter och distributörer av kosttillskott att etablera bästa praxis för marknadsföring och distribution av kosttillskott, inklusive information om deras analytiska sammansättning och kvalitetssäkring.Artikel 11 – Finansiella åtgärderKonventionsstaterna ska, när så är lämpligt:(a) tillhandahålla finansiering inom sina respektive budgetar för att stödja ett nationellt testprogram inom alla idrotter eller hjälpa idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer att finansiera dopningskontroller antingen genom direkta subventioner eller bidrag, eller genom att erkänna kostnaderna för sådana kontroller vid fastställandet av den totala subventioner eller bidrag som ska beviljas dessa organisationer;(b) vidta åtgärder för att undanhålla idrottsrelaterat ekonomiskt stöd till enskilda idrottare eller idrottares stödpersonal som har stängts av efter ett brott mot antidopningsregeln, under perioden för avstängningen;(c) undanhålla en del eller allt ekonomiskt eller annat sportrelaterat stöd från någon sportorganisation eller antidopningsorganisation som inte följer Koden eller tillämpliga antidopningsregler som antagits i enlighet med Koden.Artikel 12 – Åtgärder för att underlätta dopningskontrollKonventionsstaterna ska, när så är lämpligt:​​(a) uppmuntra och underlätta genomförandet av dopningskontroller av idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer inom deras jurisdiktion på ett sätt som är förenligt med koden, inklusive icke-förhandsmeddelande , testning utanför tävling och i tävling;b) uppmuntra och underlätta förhandlingar mellan idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer om avtal som tillåter deras medlemmar att testas av vederbörligen auktoriserade dopingkontrollteam från andra länder.(c) åta sig att hjälpa idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer inom deras jurisdiktion att få tillgång till ett ackrediterat dopningskontrollaboratorium i syfte att analysera dopingkontroll.

III. Internationellt samarbeteArtikel 13 – Samarbete mellan antidopningsorganisationer och idrottsorganisationerKonventionsstaterna ska uppmuntra samarbete mellan antidopningsorganisationer, offentliga myndigheter och idrottsorganisationer inom deras jurisdiktion och de inom andra konventionsstaters jurisdiktion för att uppnå, på den internationella nivå, syftet med denna konvention.Artikel 14 – Stöd till uppdraget för World Anti-Doping AgencyStater som är parter åtar sig att stödja World Anti-Doping Agencys viktiga uppdrag i den internationella kampen mot dopning.Artikel 15 – Lika finansiering av World Anti-Doping AgencyKonventionsstaterna stöder principen om lika finansiering av World Anti-Doping Agencys godkända årliga kärnbudget av offentliga myndigheter och den olympiska rörelsen.Artikel 16 – Internationellt samarbete inom dopningskontroll Erkännande av att kampen mot dopning inom idrotten endast kan vara effektiv när idrottare kan testas utan förvarning och prover kan transporteras i tid till laboratorier för analys, ska konventionsstaterna, där så är lämpligt och i enlighet med nationell lag och förfaranden:(a) underlätta uppgiften för World Anti-Doping Agency och antidopningsorganisationer som arbetar i enlighet med koden, med förbehåll för relevanta värdländers bestämmelser, att utföra dopningskontroller av sina idrottare i eller utanför tävling, oavsett om på deras territorium eller någon annanstans;(b) Underlätta att vederbörligen auktoriserade dopningskontrollteam flyttar över gränserna i tid när de utför dopningskontrollaktiviteter.(c) Samarbeta för att påskynda snabb transport eller transport över gränserna av prover på ett sådant sätt att deras säkerhet och integritet upprätthålls.(d) bistå i den internationella samordningen av dopningskontroller av olika antidopningsorganisationer och samarbeta i detta syfte med World Anti-Doping Agency;(e) främja samarbete mellan dopningskontrollaboratorier inom deras jurisdiktion och de inom andra konventionsstaters jurisdiktion. I synnerhet bör konventionsstater med ackrediterade dopningskontrollaboratorier uppmuntra laboratorier inom deras jurisdiktion att hjälpa andra konventionsstater att göra det möjligt för dem att skaffa sig den erfarenhet, färdigheter och tekniker som är nödvändiga för att etablera sina egna laboratorier om de skulle vilja göra det;(f) uppmuntra och stödja ömsesidiga testarrangemang mellan utsedda antidopningsorganisationer, i enlighet med koden;(g) ömsesidigt erkänna dopingkontrollprocedurerna och testresultathanteringen, inklusive idrottssanktioner för dessa, för alla antidopningsorganisationer som är förenliga med koden.Artikel 17 – Frivilligfonden1. En “Fond för eliminering av dopning inom idrotten”, nedan kallad “Frivilligfonden”, inrättas härmed. Den frivilliga fonden ska bestå av fonder i förtroende som upprättats i enlighet med UNESCOs finansiella bestämmelser. Alla bidrag från konventionsstater och andra aktörer ska vara frivilliga.

2. Frivilligfondens resurser ska bestå av:(a) bidrag från konventionsstaterna;(b) bidrag, gåvor eller testamenten som kan göras av:(i) andra stater;(ii) Förenta nationernas organisationer och program, särskilt FN:s utvecklingsprogram, såväl som andra internationella organisationer;(iii) Offentliga eller privata organ eller individer.(c) eventuell ränta på frivilligfondens medel.(d) Medel som samlats in genom insamlingar och kvitton från evenemang som anordnas till förmån för frivilligfonden.e) alla andra medel som godkänts av frivilligfondens bestämmelser, som ska utarbetas av partskonferensen.3. Konventionsstaternas bidrag till den frivilliga fonden ska inte anses ersätta konventionsstaternas åtagande att betala sin del av World Anti-Doping Agencys årliga budget.Artikel 18 – Användning och styrning av frivilligfondenResurser i frivilligfonden ska tilldelas av partskonferensen för finansiering av verksamhet som godkänts av den, särskilt för att hjälpa konventionsstaterna att utveckla och genomföra antidopningsprogram, i enlighet med bestämmelserna i denna konvention, med beaktande av målen av World Anti-Doping Agency, och kan tjäna till att täcka driftskostnaderna för denna konvention. Inga politiska, ekonomiska eller andra villkor får knytas till bidrag som lämnas till Frivilligfonden.

IV. UtbildningArtikel 19 – Allmänna utbildningsprinciper1. Konventionsstaterna ska åta sig att inom sina medel stödja, utarbeta eller genomföra utbildnings- och träningsprogram om antidopning. För idrottsvärlden i allmänhet bör dessa program syfta till att tillhandahålla uppdaterad och korrekt information om:(a) dopningens skada på idrottens etiska värderingar;b) Hälsokonsekvenserna av dopning.2. För idrottare och stödpersonal för idrottare, i synnerhet i deras inledande träning, bör utbildning och träningsprogram, utöver ovanstående, syfta till att tillhandahålla uppdaterad och korrekt information om:(a) Dopingkontrollprocedurer;(b) idrottares rättigheter och skyldigheter när det gäller antidopning, inklusive information om koden och antidopningspolicyn för relevanta sporter och antidopningsorganisationer. Sådan information ska inkludera konsekvenserna av att begå ett brott mot antidopningsregeln;c) Förteckningen över förbjudna ämnen och metoder och undantag för terapeutisk användning.d) näringstillskott.Artikel 20 – Yrkesmässiga uppförandekoderKonventionsstaterna ska uppmuntra relevanta behöriga yrkesföreningar och institutioner att utveckla och implementera lämpliga uppförandekoder, god praxis och etik relaterade till antidopning inom idrott som är förenliga med koden.Artikel 21 – Deltagande av idrottare och idrottares stödpersonalKonventionsstaterna ska främja och, inom sina medel, stödja aktivt deltagande av idrottare och idrottares stödpersonal i alla aspekter av antidopningsarbetet inom idrott och andra relevanta organisationer och uppmuntra idrottsorganisationer inom deras jurisdiktion att göra detsamma.Artikel 22 – Idrottsorganisationer och fortlöpande utbildning och träning om antidopningKonventionsstaterna ska uppmuntra idrottsorganisationer och antidopningsorganisationer att genomföra pågående utbildning och träningsprogram för alla idrottare och stödpersonal för idrottare i de ämnen som anges i artikel 19.Artikel 23 – Samarbete inom utbildningKonventionsstaterna ska samarbeta ömsesidigt och med relevanta organisationer för att, där så är lämpligt, dela information, expertis och erfarenhet om effektiva antidopningsprogram.

V. ForskningArtikel 24 – Främjande av forskning i antidopningsstaternaförbinder sig att inom sina medel uppmuntra och främja antidopningsforskning i samarbete med idrott och andra relevanta organisationer om:(a) förebyggande, upptäcktsmetoder, beteendemässiga och sociala aspekter och hälsokonsekvenserna av dopning;(b) sätt och medel för att utforma vetenskapligt baserade fysiologiska och psykologiska träningsprogram med respekt för personens integritet.c) Användning av alla nya ämnen och metoder som är resultatet av den vetenskapliga utvecklingen.Artikel 25 – Arten av antidopningsforskningNär antidopningsforskning främjas, enligt artikel 24, ska konventionsstaterna säkerställa att sådan forskning:(a) följer internationellt erkänd etisk praxis;(b) undvika administrering till idrottare av förbjudna ämnen och metoder;c) endast genomföras med lämpliga försiktighetsåtgärder för att förhindra att resultaten av antidopningsforskning missbrukas och tillämpas för dopning.Artikel 26 – Dela med sig av resultaten från antidopningsforskningUnder förutsättning att tillämplig nationell och internationell lag följs, ska konventionsstaterna, där så är lämpligt, dela resultaten av tillgänglig antidopningsforskning med andra konventionsstater och World Anti-Doping Agency.

Artikel 27 – Idrottsvetenskaplig forskningKonventionsstaterna ska uppmuntra:(a) medlemmar av den vetenskapliga och medicinska gemenskapen att bedriva idrottsvetenskaplig forskning i enlighet med principerna i koden;(b) idrottsorganisationer och idrottspersonal inom deras jurisdiktion för att genomföra sportvetenskaplig forskning som är förenlig med principerna i koden.

VI. Övervakning av konventionenArtikel 28 – Partskonferens1. En partskonferens inrättas härmed. Partskonferensen ska vara det suveräna organet för denna konvention.2. Partskonferensen ska sammanträda vid ordinarie möte i princip vartannat år. Den kan sammanträda i extraordinarie session om den så beslutar eller på begäran av minst en tredjedel av konventionsstaterna.3. Varje konventionsstat ska ha en röst vid partskonferensen.4. Partskonferensen ska anta sin egen arbetsordning.Artikel 29 – Rådgivande organisation och observatörer till partskonferensenWorld Anti-Doping Agency ska bjudas in som en rådgivande organisation till partskonferensen. Internationella olympiska kommittén, Internationella paralympiska kommittén, Europarådet och den mellanstatliga kommittén för idrott och idrott (CIGEPS) ska bjudas in som observatörer. Partskonferensen kan besluta att bjuda in andra relevanta organisationer som observatörer.Artikel 30 – Partskonferensens uppgifter1. Förutom de som anges i andra bestämmelser i denna konvention, ska partskonferensens uppgifter vara att:(a) främja syftet med denna konvention;(b) diskutera relationen med World Anti-Doping Agency och studera mekanismerna för finansieringen av byråns årliga kärnbudget. Stater som inte är parter kan bjudas in till diskussionen;c) anta en plan för användningen av volontärfondens resurser i enlighet med artikel 18;(d) granska de rapporter som lämnats av konventionsstaterna i enlighet med artikel 31;(e) fortlöpande undersöka övervakningen av efterlevnaden av denna konvention som svar på utvecklingen av antidopningssystem, i enlighet med artikel 31. Varje övervakningsmekanism eller åtgärd som går utöver artikel 31 ska finansieras genom frivilligorganisationen Fond inrättad enligt artikel 17;(f) granska utkast till ändringar av denna konvention för antagande;(g) granska för godkännande, i enlighet med artikel 34 i konventionen, ändringar av den förbjudna listan och av de standarder för beviljande av undantag för terapeutisk användning som antagits av World Anti-Doping Agency;(h) definiera och genomföra samarbete mellan konventionsstater och Världsantidopningsbyrån inom ramen för denna konvention;(i) begära en rapport från World Anti-Doping Agency om implementeringen av koden till var och en av dess sessioner för granskning.2. Partskonferensen får, när den fullgör sina uppgifter, samarbeta med andra mellanstatliga organ.Artikel 31 – Nationella rapporter till partskonferensenKonventionsstaterna ska vartannat år vidarebefordra till partskonferensen genom sekretariatet, på ett av UNESCO:s officiella språk, all relevant information om åtgärder som de vidtagit i syfte att följa bestämmelserna i denna konvention.Artikel 32 – Partskonferensens sekretariat1. Partskonferensens sekretariat ska tillhandahållas av Unescos generaldirektör.2. På begäran av partskonferensen ska UNESCO:s generaldirektör i största möjliga utsträckning använda tjänsterna från World Anti-Doping Agency på villkor som parterna kommit överens om.3. Funktionskostnader relaterade till konventionen kommer att finansieras från UNESCOs ordinarie budget inom befintliga resurser på lämplig nivå, den frivilliga fonden som inrättats enligt artikel 17 eller en lämplig kombination därav som bestäms vartannat år. Finansieringen av sekretariatet från den ordinarie budgeten ska ske på en strikt minimal basis, under förutsättning att frivillig finansiering också bör tillhandahållas för att stödja konventet.4. Sekretariatet ska förbereda partskonferensens dokumentation samt utkastet till dagordning för dess möten och se till att dess beslut genomförs.Artikel 33 – Ändringar1. Varje konventionsstat får, genom skriftligt meddelande riktat till UNESCO:s generaldirektör, föreslå ändringar av denna konvention. Generaldirektören ska cirkulera sådan kommunikation till alla konventionsstater. Om minst hälften av konventionsstaterna inom sex månader från den dag då meddelandet skickades ger sitt samtycke, ska generaldirektören lägga fram sådana förslag för partskonferensens följande session.2. Ändringar ska antas av partskonferensen med två tredjedelars majoritet av närvarande och röstande konventionsstater.3. Så snart ändringar av denna konvention har antagits, ska de överlämnas till konventionsstaterna för ratificering, godkännande, godkännande eller anslutning.4. Med avseende på de konventionsstater som har ratificerat, accepterat, godkänt eller anslutit sig till dem, ska ändringar av denna konvention träda i kraft tre månader efter deponeringen av de instrument som avses i punkt 3 i denna artikel av två tredjedelar av staterna Fester. Därefter, för varje konventionsstat som ratificerar, accepterar, godkänner eller ansluter sig till en ändring, ska nämnda ändring träda i kraft tre månader efter den dag då den konventionsstaten deponerade sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument.5. En stat som blir part i denna konvention efter det att ändringar trätt i kraft i enlighet med punkt 4 i denna artikel ska, om inte uttryck för annan avsikt, anses:(a) en part i denna konvention i dess ändrade lydelse;(b) en part i den oförändrade konventionen i förhållande till en konventionsstat som inte är bunden av ändringarna.Artikel 34 – Särskilt ändringsförfarande för bilagorna till konventionen1. Om Världsantidopningsbyrån ändrar listan över förbjudna användningar eller standarderna för beviljande av undantag för terapeutisk användning, får den, genom skriftligt meddelande riktat till UNESCOs generaldirektör, informera henne/honom av dessa förändringar. Generaldirektören ska skyndsamt underrätta alla konventionsstater om sådana ändringar som föreslagna ändringar av de relevanta bilagorna till denna konvention. Ändringar av bilagorna ska godkännas av partskonferensen antingen vid en av dess sessioner eller genom ett skriftligt samråd.2. Konventionsstaterna har 45 dagar från generaldirektörens underrättelse på sig att framföra sin invändning mot den föreslagna ändringen antingen skriftligen, vid skriftligt samråd, till generaldirektören eller vid ett möte med partskonferensen. Såvida inte två tredjedelar av konventionsstaterna uttrycker sin invändning, ska den föreslagna ändringen anses godkänd av partskonferensen.3. Ändringar som godkänts av partskonferensen ska meddelas konventionsstaterna av generaldirektören. De ska träda i kraft 45 dagar efter det meddelandet, med undantag för varje konventionsstat som tidigare har meddelat generaldirektören att den inte accepterar dessa ändringar.4. En konventionsstat som har meddelat generaldirektören att den inte godkänner en ändring som godkänts enligt föregående stycken förblir bunden av bilagorna i oändlighet.

VII. SlutbestämmelserArtikel 35 – Federala eller icke-enhetliga konstitutionella systemFöljande bestämmelser ska gälla för konventionsstater som har ett federalt eller icke-enhetligt konstitutionellt system:(a) med avseende på bestämmelserna i denna konvention, vars genomförande faller under den federala eller centrala lagstiftande maktens juridiska jurisdiktion, ska den federala eller centrala regeringens skyldigheter vara desamma som för de konventionsstater som inte är federala stater;(b) med avseende på bestämmelserna i denna konvention, vars genomförande faller under jurisdiktionen av enskilda konstituerande stater, grevskap, provinser eller kantoner som inte är skyldiga enligt federationens konstitutionella system att vidta lagstiftningsåtgärder, ska den federala regeringen underrätta de behöriga myndigheterna i sådana stater, grevskap, provinser eller kantoner om nämnda bestämmelser, med sin rekommendation för deras antagande.Artikel 36 – Ratifikation, godkännande, godkännande eller anslutningDenna konvention ska vara föremål för ratificering, godkännande, godkännande eller anslutning av Unescos medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella förfaranden. Ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumenten ska deponeras hos Unescos generaldirektör.Artikel 37 – Ikraftträdande1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period på en månad efter dagen för deponeringen av det trettionde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet.2. För varje stat som därefter uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av den, ska konventionen träda i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period på en månad efter dagen för deponering av dess ratifikations-, godkännandeinstrument , godkännande eller anslutning.Artikel 38 – Territoriell utvidgning av konventionen1. Varje stat får, när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument, ange det eller de territorier för vilkas internationella förbindelser den är ansvarig och på vilka denna konvention ska gälla.2. Varje konventionsstat får vid vilken som helst senare tidpunkt, genom en förklaring riktad till UNESCO, utvidga tillämpningen av denna konvention till vilket annat territorium som helst som anges i förklaringen. Beträffande sådant territorium träder konventionen i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period på en månad efter dagen för mottagandet av sådan förklaring av depositarien.3. Varje förklaring som gjorts enligt de två föregående styckena kan, med avseende på vilket territorium som anges i en sådan förklaring, återkallas genom en anmälan riktad till UNESCO. Ett sådant återkallande träder i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period på en månad efter dagen för mottagandet av ett sådant meddelande från depositarien.Artikel 39 – UppsägningVarje konventionsstat kan säga upp denna konvention. Uppsägningen ska meddelas genom ett skriftligt instrument som deponeras hos Unescos generaldirektör. Uppsägningen får verkan den första dagen i månaden efter utgången av en period på sex månader efter mottagandet av uppsägningsinstrumentet. Den ska inte på något sätt påverka den berörda konventionsstatens ekonomiska förpliktelser förrän den dag då utträdet träder i kraft.Artikel 40 – AnsvarigUnescos generaldirektör ska vara ansvarig för denna konvention och ändringar av denna. Som ansvarig ska UNESCOs generaldirektör informera de stater som är parter i denna konvention, såväl som de andra staterna som är medlemmar i organisationen om:a) förvaring av alla instrument för ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning;b) datumet för denna konventions ikraftträdande i enlighet med artikel 37;c) Varje rapport som utarbetats i enlighet med bestämmelserna i artikel 31;d) Varje ändring av konventionen eller av bilagorna som antagits i enlighet med artiklarna 33 och 34 och det datum då ändringen träder i kraft.e) Alla förklaringar eller meddelanden som görs enligt bestämmelserna i artikel 38.f) Varje meddelande som görs enligt bestämmelserna i artikel 39 och det datum då uppsägningen träder i kraft.g) alla andra handlingar, meddelanden eller meddelanden som avser denna konvention.Artikel 41 – RegistreringI enlighet med artikel 102 i Förenta nationernas stadga ska denna konvention registreras hos Förenta nationernas sekretariat på begäran av UNESCO:s generaldirektör.Artikel 42 – Auktoritativa texter1. Denna konvention, inklusive dess bilagor, har upprättats på arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska, varvid de sex texterna är lika auktoritativa.2. Bilagorna till denna konvention finns på arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska.Artikel 43 – ReservationerInga reservationer som är oförenliga med syftet med och syftet med denna konvention ska tillåtas.Bilaga I – Den förbjudna listan – Internationell standardBilaga II – Standarder för beviljande av undantag för terapeutisk användningBilaga 1 – World Anti-Doping CodeBilaga 2 – Internationell standard för laboratorierBilaga 3 – Internationell standard för testning

Ikraftträdande: 1 februari 2007, enligt dess artikel 37.

Registrering vid FN: 6 mars 2007 under certifikat nr 55048 daterat den 15 mars 2007