Blodpassets betydelse de första åren
Den första markören för doping för att upptäcka en dopingklassade substans, men inte baserad på dess förekomst i urin eller blod utan i stället på de inducerade avvikelserna i biologiska parametrar, var förhållandet mellan testosteron och epitestosteron (T/E). T/E har använts i antidopingverksamhet sedan början av 1980-talet för att upptäcka anabola steroider i urinprover.
Den första mer avgörande vetenskapliga landvinningen för att fastställa doping med erytropoietin genom att studera substansens verkningar – longitudinella blodprofiler – kom i en WADA-rapport från 2003: Peltre G, Thormann W. Evaluation report of the urine EPO test. Redan sex år tidigare, 1997, introducerades dock markörer för bloddoping av vissa internationella förbund, såsom Union Cycliste Internationale (UCI) och Federation Internationale de Ski (FIS), för att avskräcka från missbruk av rekombinant erytropoietinsom som dåligt kunde upptäckas direkt vid den tiden.
År 2002 blev konceptet att använda biologiska markörer för att upptäcka doping känt under termen “blodpass”. Medan ett nytt test av någon dopingklassad substans måste utvecklas och valideras för varje nytt läkemedel, är fördelen med blodpasset att det är baserat på den naturliga stabiliteten hos människans fysiologi. Det kan finnas en fördröjning mellan tillgången på ett nytt läkemedel och utvecklingen av ett effektivt test. Däremot förblir människans fysiologi densamma och alla biomarkörer som utvecklas idag i blodpasset har förutsättningar att förbli giltiga under lång tid. Till exempel är passets blodmodul redan idag i princip känslig för alla nya framtida former av rekombinant erytropoietin, såväl som för alla former av gendoping som kommer att förbättra syreöverföringen till musklerna. Medan ett negativt dopingtest inte nödvändigtvis betyder att idrottaren inte dopat sig, kan en idrottar visa upp sitt pass i början av en tävling för att intyga att han/hon kommer att tävla i sitt naturliga tillstånd.
Blodpasset fick stor uppmärksamhet i media när blodmodulen etablerades i början av tävlingssäsongen 2008 av världscykelförbundet UCI. I maj 2008 avslöjade UCI att 23 cyklister var misstänkta för doping efter den första fasen av blodprover som utfördes under det nya biologiska passet.
Blodmodulen i idrottspasset syftar till att upptäcka varje form av bloddoping, steroidmodulen all form av doping med anabola steroider och den endokrina modulen varje modifiering av tillväxthormon/IGF-1-axeln. Var och en av dessa moduler befinner sig dock i olika steg av utveckling, validering och tillämpning inom sport.
Här följer en lista på de som tidigast blev avstängda på grund av förändringar i blodpasset när förändringarna bara kunde förklaras av bloddoping i någon form:
Cykel
Antinio AmorimPortugal2010
Igor AstarloaSpanien2009
Carlos BarredoSpanien2007
Leonardo BertagnolliItalien2003
Pietro CaucchioliItalien2009
Francesco De BonisItalien2009
Rubén LobatoSpanien2009
Denis MenchovRyssland2009
Franco PellizottiItalien2009
Sergio RiberoPortugal2009
Ricardo SeranoSpanien2009
Jonathan Tiernan-LockeStorbritannien2012
Tadej ValjavecSlovenien2009
Under de första tre åren av UCIs blodpassprogram befanns 26 cyklister vara positiva till EPO. I 20 av de 26 fallen var det den onormala blodprofilen som väckte misstankar som ledde till ett riktat dopingtest.
Manuel Beltran testade positivt för EPO vid Tour de France 2008 i ett målinriktat test efter att konstigheter dök upp i ett blodprov som togs i början av Touren. Blodproverna före Touren samlades in av den franska antidopingsbyrån (AFLD) och resultaten från testerna skickades till UCI för att utgöra en del av deras databas med profiler för deras biologiska passprogram.
Gabriele Bosisio testade positivt för EPO i en kontroll utanför tävling i september 2010, efter att ha blivit testats i programmet för blodpass.
Antonio Colom testade positivt för EPO i en kontroll utanför tävling i april 2009, efter att ha testats i programmet för blodpass.
Thomas Dekker testade positivt för EPO i ett retroaktivt test som gjordes på ett urinprov som togs i december 2007. Dekkers hematologiska profil ledde till att UCI granskade EPO-analyserna för urinprover som gjorts sedan införandet av programmet för blodpass.
Danilo Di Luca testade positivt för CERA två gånger under Giro d’Italia 2009 efter att ha blivit testad i programmet för blodpass.
Alberto Fernández de la Puebla testade positivt för EPO i en kontroll utanför tävling i oktober 2009, efter att ha blivit testad i programmet för blodpass.
David George testade positivt för EPO i en kontroll utanför tävling 29 augusti 2012, efter att ha blivit testad i programmet för blodpass från South African Institute for Drug-Free Sport (den sydafrikanska nationella antidopingsbyrån).
Massimo Giunti testade positivt för EPO i en kontroll utanför tävling i februari 2010, efter att ha blivit testad i programmet för biologiska pass.
Eddy Ratti testade positivt för EPO i en kontroll utanför tävling i januari 2010, efter att ha blivit testad i programmet för blodpass.
Manuel Vázquez Hueso testade positivt för EPO i en kontroll utanför friidrott i mars 2010, efter att ha blivit testad i programmet för biologiska pass.
Friidrott
International Association of Athletics Federations)IAAF) introducerade sitt Athletes Biological Passport-program 2009, och de tillkännagav den första astängningarna på basen av passet i maj 2012. Den portugisiske maratonlöparen Hélder Ornelas blev den första friidrottaren att bli avstängd för doping utifrån det biologiska passet. Han fick fyra års avstängning i maj 2012.
Inga AbitovaRysslandMaraton2009
Anna AlminovaRyssland1500 meter2009
Asli Cakir AlptekinTurkiet1500 meter2010
Elena ArzhakovaRyssland800-1500 meter2011
Ahmed BadayMarockoLångdistans2010
Sergey BakulinRysslandGång2011
Yassine BensghirMaroccoMedeldistans2014
Alemiti BekeleTurkiet5000 meter2009
Petr BogatyrevRysslandGång2011
Valeriy BorchonRysslandGång2009
Abderrahime BouramdaneMarockoMaraton2011
Yolanda CaballeroColombiaMedeldistans2011
Hafid ChaniMarockoLångdistans2011
Bahar DoganTurkietMaraton2011
Marta DominguezSpanienHinderlöpning2009
Hamza DriouchQatarMedeldistans2012
Aliaksandra DublinBelarusMaraton2013
Stanislav EmelyanovRysslandGång2010
Rkia El MoukimMarockoMedeldistans2011
Nakim El QuadyMarockoLångdistans2011
Meryem ErdoganTurkietLångdistans2010
Miguel Angel GamonalSpanenHalvmaraton2011
Abderrahim GoumriMarockoMaraton2009
Yelizaveta Grechishnikova Ryssland5000 meter2009
Lidiya GrigoryevaRysslandLångdistans2009
Halima HachlafMarocko800 meter2013
Tetyana Hamera-ShmyrkoUkrainaMaraton2011
Hussain Al-HmdahSaudiarabien5000 meter2009
Ekaterina Ishova (Gobunova) RysslandMedeldistans2011
Stéphane JolySchweizTerränglöpning2010
Vladimir KanaykinRysslandGång2011
Olga KaniskinaRysslandGång2009
Natallia KareivaBelarus1500 meter2010
Ümmü KirazTurkietMaraton2011
Svetlana KireyevaRysslandLångdistans2012
Sergey KirdyapkinRysslandGång2009
Svetlana KlyukaRyssland800 meter2009
Erini KokkinariouGreklandHinderlöpning2009
Mariya KonovalovaRysslandMaraton2009
Jekaterina KostetskayaRyssland800 och 1500 meter2011
Alena KudashkinaRysslandLångdistans2012
Abdelhadi LabäliMarockoMedeldistans2012
Mikhail LemaevRysslandMaraton2009
Anna LukyanovaRysslandGång2010
Irina MarachevaRyssland800 meter2012
Ildar MinshinRysslandHinderlöpning2009
Anna MishchenkoUkrainaMedeldistans2012
Tatyana MineevaRysslandGång2011
Maarco MorgadoPortugalTerränglöpning2011
Sergey MorozovRysslandGång2011
Nina OkhotnikovaRysslandGång2011
Hélder OrnelasPortugalMaraton2010
Hanane OuhaddouMarockoHinderlöpning2009
Tetiana PetlyukUkraina800 meter2009
Meliz RedifTurkiet400 meter2012
José RochaPortugalLångdistans2010
Yuliya RubanUkrainaMaraton2012
Yuliya RusanovaRyssland800 meter2011
Andrey RuzavinRysslandGång2011
Pinar SakaTurkiet400 meter2010
Mohammed ShaweenSaudiarabien1500 meter2011
Anzhelika ShevchenkoUkraina1500 meter2011
Liliya ShobukovaRysslandMaraton2009
Fernando SilvaPortugalTerränglöpning2011
Svitlana ShmidtUkrainaMedeldistans2012
Olesya SyrevaRysslandMedeldistans2011
Irina TimofevevaRysslandMaraton2009
Wang JialiKinaMaraton2012
Nevin YanitTurkietHinderlöpning2012
Igor YerkhinRysslandGång2011
Lyudmyla YosypenkoUkrainaSjukamp2011
Nailiya YulamanovaRysslandMaraton2010
Yulia ZaripovaRysslandHinderlöpning2011
Yevgeniya ZinurovaRyssland800 meter2010
I mars 2014 godkände det spanska friidrottsförbundet Marta Dominguez i ett blodpassfall. El Pais rapporterade att IAAF skulle ta fallet till CAS. I februari 2014 meddelade IAAF att de skulle överklaga Aslı Çakır Alptekins blodpass-relaterade dopingfall till CAS efter att det turkiska förbundet hade friat henne. IAAF stängde också av henne provisoriskt. En talesperson för IAAF i januari 2015 bekräftade att den ryske gångaren Sergey Bakulin var provisoriskt avstängd sedan december 2012 i ett blodpass-relaterat dopingfall. I februari 2015 rapporterade turkisk press att Ümmü Kiraz, Bahar Doğan , Semiha Mutlu och Meliz Redif ånyo var under utredning i fall med blodpass.
Triathlon
År 2012 avstängde USADA den amerikanske triathleten Mark Fretta “efter variationer i hans individuella longitudinella blodprofil såväl som att andra dokumentära bevis tydde på användningen av erytropoiesis-stimulerande medel”. Fretta fick fyra års avstängning.
Fotboll
2014 introducerades blodpasset i fotbolls-VM 2014; blod- och urinprover från alla spelare före tävlingen och från två spelare per lag och per match analyserades av Swiss Laboratory for Doping Analyzes.
Slutkommentar
När blodpasset infördes 2008-2009 påvisades att det redan etablerats en ”EPO-kultur” i främst cykling och friidrott. I cykling användes blodpasset både för att direkt avslöja dopare och för att kunna testa de som hade tveksamheter i sitt blodpass (”target testning”).
I friidrott visades att det främst var ryska, turkiska och marockanska löpare som blev fasttagna med hjälp av blodpasset. Huruvida andra länder också hade problem med denna typ av doping men inte testade tillräckligt kan inte påvisas med denna typ av redovisning.