Claudia Pechstein

Claudia Pechstein (född 22 februari 1972 i Östberlin unde DDR-tiden) är en tysk skridskoåkare som blev professionell vid 16 års ålder. Hon är exceptionell dels genom att ha vunnit fem OS-guld, dels genom att vinna medaljer i fem olympiska spelen i rad (1992–2006). Hon vann guldmedaljen i damernas 5 000 meter under tre olympiska spelen i rad (1994, 1998, 2002), samt fick brons i det första (Albertville, Frankrike 1992) och silvermedaljen i det femte (2006). På 3000 meter vann hon tre medaljer, guld (2002), silver (1998) och brons (1994). Hon vann sin femte olympiska guldmedalj vid vinter-OS 2006 i Turin. Efter att ha missat Vancouver-spelen 2010 gjorde hon sitt sjätte olympiska framträdande vid Sotji-spelen 2014, och slutade fyra på 3000 meter och femma på 5000 meter. 2018 dök hon till och med upp i Pyeongchang-spelen (vid 46 års ålder). Med totalt nio olympiska medaljer, fem guld, två silver och två brons, var hon den mest framgångsrika olympiska skridskoåkaren, man eller kvinna, genom tiderna, fram till Ireen Wüsts guldmedalj i vinter-OS 2018 av PyeongChang, och även den mest framgångsrika tyska vinterolympiern genom tiderna. 2022 kom hon att återvända till de olympiska spelen som tysk flaggbärare för öppningsceremonin i Peking. Det blev hennes åttonde deltagande i de olympiska vinterspelen och ett nytt rekord för antal vinter-OS för en kvinnlig idrottare.

Efter VM i Norge i februari 2009 anklagade det internationella skridskoförbundet (International Skating Union, ISU) Pechstein för bloddopning och stängde henne från alla tävlingar i två år. Detta förbud var baserat på oregelbundna nivåer av retikulocyter i hennes blod. Dessa nivåer var högst under Calgary World Cup 2007 och Hamar World Championships 2009. Förhöjda nivåer hittades emellertid även vid ett antal andra tävlingar och träningsstickkontroller. Detta var den första dopingavstängningen någonsin baserat på enbart indirekt fynd i blodpass – inga förbjudna ämnen påvisades någonsin i blod eller urin trots hennes upprepade tester.

Efter att ha samlat in provdata om skridskoåkaren under en period av nästan nio år, avstängde således ISU Pechstein från att tävla på grund av en ovanlig tröskelvariation i retikulocytprocent (%Ret), en blodparameter som används i blodpassets profilering. Pechstein hävdade att hennes %Ret på 3,49 föll inom det normala intervallet för kvinnor i hennes ålder och hävdade att International Skating Unions (ISU) tröskelgräns på 2,4 var alldeles för låg, baserat på en sammanställning av medicinska vetenskapliga rapporter. Två veckor efter avläsningen 3.49 testades Pechstein igen vid 1.37, en skillnad som av ISU anses vara ett otvetydigt tecken på doping. I sitt försvar påpekade Pechstein att både hennes hemoglobin- och hematokritvärden samtidigt var normala. Kort sagt ifrågasatte hon tillförlitligheten och noggrannheten i hela förfarandets longitudinella provinsamling.

Dessutom framhöll Pechstein att det är ISU som ska bevisa ett dopningsbrott, inte idrottsutövaren som skall bevisa sin oskuld. Hon föreslog, som CAS påpekade, att “ISU måste övertyga en eventuell panel (av skiljemän i en domstol) till en grad mycket nära “utom rimligt tvivel” och att alla alternativa orsaker till ökningen av %Retics kan uteslutas. En viktig faktor här är att bevisbördan bör stå i proportion till anklagelsens svårighetsgrad (enligt World Anti-Doping Code), och i juridiska termer bör ligga närmare bortom rimligt tvivel än den “tillfredsställande belåtenhet.” Med den information som presenterats verkar det som att Pechsteins ifrågasättande var rimligt, och det förelåg betydande tvivel på att blodparametrarna “tydligt” vara positiva som beskrivits av ISU. Pechstein förnekade att hon hade dopat sig och överklagade till Court of Arbitration for Sport (CAS) i Lausanne och hävdade bland annat att hon har ett ärftligt tillstånd som förklarar de onormala mätresultaten.

Domstolen fann dock i november 2009 att ISUs avstängning var korrekt och fann inga bevis för ett ärftligt tillstånd i expertutlåtandet avseende Pechstein.

I december 2009 bad hon den federala högsta domstolen i Schweiz om ett föreläggande om att få delta i ett enda lopp på 3 000 m i Salt Lake City, så att hon kunde kvalificera sig till vinter-OS 2010 i Vancouver om hennes överklagande av förbudet skulle vinna framgång. Hon fick tillåtelsen men slutade trettonde i loppet den 11 december men skulle ha behövt en plats bland de åtta bästa för att kvalificera sig till OS.

I januari 2010 vägrade den schweiziska federala högsta domstolen att tillfälligt upphäva Pechsteins avstängning för OS. Den schweiziska federala högsta domstolen avslog således idrottarens begäran om överprövning av CAS beslut. Den 19 februari 2010 avvisade dessutom CAS ad hoc-panel vid OS i Vancouver Pechsteins sista minuten-vädjan om att få tävla i skridskoåkningslaget.

I februari 2010 lämnade Pechstein in en brottsanmälan i Schweiz mot Internationella skridskounionen, med påstående om rättegångsbedrägeri. Den 15 mars 2010 sa Gerhard Ehninger, chef för det tyska sällskapet för hematologi och onkologi, att en utvärdering av fallet pekar på en lätt form av blodanemi som kallas sfärocytos – uppenbarligen ärvt från hennes far. Pechstein försökte använda detta nya bevis i sin överklagan inför den federala högsta domstolen i Schweiz. Pechstein skulle dessutom förlora sin tjänst hos den tyska förbundspolisen om bloddopning hade bevisats “utom rimligt tvivel”. De disciplinära förfarandena mot henne stoppades i augusti 2010 eftersom inga sådana bevis fanns tillgängliga.

Pechstein ansökte om obetald ledighet för att kunna fortsätta sin utbildning, vilket dock nekades. Som ett resultat fick hon ett nervöst sammanbrott i september 2010. Den schweiziska federala högsta domstolen meddelade sitt slutgiltiga beslut den 28 september 2010 och avvisade då Pechsteins överklagande och bekräftade avstängningen.

Ehninger, som ledde teamet av forskare, sa att han fullt ut hade stött avstängningen av Pechstein i första undersökningsfasen, efter att ha fått veta om hennes höga retikulocytnivåer. Han sa sig senare fått byta den åsikten mot bakgrund av nya rön. En annan medlem av den vetenskapliga panelen, Winfried Gassmann, framhöll att medan Pechsteins retikulocytantal verkligen var förhöjt inför stora tävlingar, var nivån av syrebärande hemoglobin i hennes blod alltid ganska låg. Redan 2010 hävdade således en grupp kända tyska blodexperter på en presskonferens i Berlin att de hade bevis för att Claudia Pechsteins misstänkta blodnivåer orsakades av en sjukdom som kallas ärftlig sfärocytos.

Gerhard Ehninger, chef för German Society of Hematology and Oncology (DGHO), förklarade att sjukdomen var ansvarig för det höga retikulocytantal som upprepade gånger registrerats under tester av idrottarens blod av International Skating Union, ISU. Professor Ehninger förklarade i mars 2010 att Claudia Pechstein hade stängts av felaktigt i två år av CAS. De ökade retikulocytnivåer i blodet var inte en indikation på doping, utan ett resultat av blodbrist. Det var han 99,9 procent säker på. Wolfgang Jelkmann från universitetet i Lübeck, som var expert under CAS förhandlingar, höll med Ehinger om att Pechstein var oskyldig och han också tidigare hade haft fel.

Det finns olika förklaringar till ett ökat antal retikulocyter. För de som söker efter dopade är det i första hand en indikation på att en idrottare försöker att på konstgjord väg öka antalet syrebärande röda blodkroppar med erytopoietin eller annan substans. Retikulocyter är de röda blodkroppar som senast släppts ut i blodomloppet, inte ens en dag gamla. När en idrottare tar ett ämne som stimulerar benmärgen att producera fler blodkroppar, ökar antalet av dessa unga celler först. Men själva retikulocyterna är inte till någon nytta för en idrottare, som i stället är ute efter de mogna röda blodkropparna, eller mer exakt blodpigmentet hemoglobin. Pigmentet transporterar syre och ökar därmed prestandan. Inget hemoglobin, ingen dopningseffekt. “Men framför allt ökade Pechsteins hemoglobin inte”, sa experten Jelkmann och tillade sarkastiskt: “Om hon försökte dopa sig, så fungerade det inte.” Och inte bara det: “Claudia Pechsteins helblodsvärde motsäger att vad vi skulle förvänta sig av dopning med erytropoietin.”

Det finns sätt att hålla hemoglobinnivån artificiellt låg i kontroller. Men även dopingexperten Fritz Sörgel, som inte var övertygad om Pechsteins oskuld, sa: “Hon borde ha gjort det nästan perfekt i tio år, det är extremt osannolikt.”

2012 rapporterade journalister från den tyska TV-stationen ARD – anmärkningsvärt – om behandlingen av Pechstein av en idrottsläkare från Erfurt. Han tog blod från idrottare, bestrålade det med UV-ljus och transfunderade tillbaka det igen. Eftersom etta inte är ett brott mot dopingreglerna fick fallet inga konsekvenser för Pechstein.

Pechstein återvände till tävlandet i februari 2011. Då vann hon bronsmedaljen i VM 2011 på 5000 meter.

Efter detta åtalade Pechstein International Skating Union och begärde skadestånd inför tyska domstolar. Münchens regionala domstol bekräftade sin jurisdiktion i ärendet och biföll delvis kravet mot ISU 2014 och 2015 bekräftade den högre regionala domstolen i München delvis beslutet från Münchens regionala domstol. Antitrustavdelningen vid Federal Court of Justice, Tysklands högsta för civil och straffrättslig jurisdiktion, bestämde dock att ett skiljedomsavtal mellan Pachstein och ISU när hon testade positivt var giltigt, vilket uteslöt att fallet skulle gå till en nationell domstol. Federal Court of Justice beslutade således att inhemska domstolar inte skulle pröva hennes fall efter att CAS, som anses vara den högsta idrottsdomstolen, avvisat hennes överklagande till hennes förbud. Således bifölls överklagande av ISU och erkände då CAS jurisdiktion och därmed CAS beslut.

2016 förlorade Pechstein sitt mål i Tysklands högsta civilrätt, som avslog hennes begäran om 4,4 miljoner euro i skadestånd för förlorade intäkter under perioden för hennes avstängning från International Skating Union.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) avvisade också kravet på slutlig domstolsprövning av Pechsteins dopingförbud 2018. Avvisandet, som gjorts av en panel i ECHRs huvudforum, innebär att domen från ECHRs tredje underavdelning den 2 oktober året innan – som till stor del stödde statusen för CAS genom att bekräfta Pechsteins ursprungliga tvåårs dopningspåföljd 2009 – blev slutgiltig och bindande. ECHR-domen i oktober fastställde dock att Pechsteins begäran till CAS om en offentlig utfrågning borde ha beviljats.

I ett uttalande hävdade sedan CAS: “Med en sådan dom bekräftade Europadomstolen att idrottsdomstolen CAS är en genuin oberoende skiljedomstol som erbjuder de garantier som den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter ger, och att sådan idrottsjurisdiktion är nödvändig för enhetlighet inom idrotten. Efter rekommendationen från ECHR har CAS redan implementerat nya regler för att tillåta offentliga utfrågningar i disciplinära och/eller etiska frågor.”

Medan den 7 juni 2016 Tysklands lägre federala domstol avslog hennes första överklagande, så beslutade den 3 juni 2022 Tysklands högre federala konstitutionella domstol att Pechsteins grundläggande rättigheter har kränkts. Baserat på det beslutet skickades ärendet om skadestånd tillbaka till lägre domstolar för ny prövning där det i november 2022 ännu inte avgjorts.

De olympiska nationella förbunden kräver enligt sina regler att idrottare som Pechstein undertecknar skiljedomsklausuler som tvingar dem att ta sina fall till Court of Arbitration for Sport, en internationell idrottsdomstol, om det uppstår tvister. Genom att göra detta avsäger sig idrottarna sin rätt att föra sina fall till domstolar i sina hemländer, och Pechstein tyckte att det var orättfärdigt att frånta henne den rätten – eftersom det annars uteslutit henne att tävla i OS. Hon har således gått emot OS-reglerna då hon överklagat till civila domstolar.

Pechsteins har numera tillfredställande visats ha en genetisk defekt som resulterar i sfärocytos, onormalt deformerade röda blodkroppar. Forskarna har fått reda på att hennes far har samma defekt och sannolikt har fört det vidare till sin dotter. Man uppskattar att cirka 800 000 tyskar lider av sjukdomen som i akuta fall kan orsaka anemi. Vid sfärisk cellanemi – sfärocytos – skadas de röda blodkropparna och dör innan deras normala livslängd borde ha nåtts. För att ersätta dem bildas fler retikulocyter.

Ur forskarnas synvinkel talar ett annat värde, kallat MCHC, för annan förklaring än bloddoping. MCHC beskriver inte hur mycket hemoglobin som finns i 100 milliliter blod, utan i 100 milliliter rena blodkroppar. Pechsteins MCHC var extremt högt. Vätska lämnar blodkropparna genom skadade cellväggarna, men hemoglobinet förblir fångat inuti. Som ett resultat krymper cellerna och färgämnet ackumuleras i dem. Detta är precis vad man skulle förvänta sig med anemi vid sfärocytos. Charité-forskaren Andreas Weimann har använt samma princip för att bekräfta diagnosen sfärocytos med en speciell metod. Andelen mycket små blodkroppar mäts och divideras med andelen blodkroppar som innehåller mycket lite hemoglobin. Normalt är värdet 0,2 eller 0,5. Från ett värde på fyra talar man om sfärisk cellanemi.” Pechsteins värde är mellan 6 och 7, hennes far är ännu högre.

Världsfotbollsförbundet FIFPro, som gav ekonomisk hjälp till Pechstein, sa att hennes fall hade belyst “strukturella och procedurmässiga brister” hos CAS. “FIFPro uppmanade CAS och andra idrottsintressenter att samarbeta med spelar- och idrottsförbund för att säkerställa en korrekt strukturell representation och absolut opartiskhet för sina domstolar och förvaltningar”, sa FIFPro i ett uttalande.

Pechstein arbetar i den tyska förbundspolisen och tränar på ett sportträningscenter i Bad Endorf. Hon är sambo med tränaren Matthias Grosse sedan 2009.