Martin Johnsrud Sundby

Martin Johnsrud Sundby, född 26 september 1984 i Oslo, är en norsk längskiddåkare. Han representerar Røa IL och har tävlat i världscupen sedan mars 2005. I mars 2021 meddelade han att han avslutar sin elitkarriär, på grund av ryggproblem och för att kunna tillbringa mer tid med familjen, men är 2022 fortfarande är aktiv i långlopp.

2007 var han med och vann världscupstafetten i Beitostølen för det norska andralaget. Den 30 november 2008 tog Johnsrud Sundby sin första individuella världscupseger, då han överraskande vann 15 km klassisk stil i finländska Kuusamo. Han vann en silvermedalj i OS i Vancouver 2010, Han vann Tour de Ski 2013/2014  samt distanscupen samma säsong. I vinter-OS 2014 i Sotji vann han brons i 30 km skiathlon. Vid olympiska vinterspelen 2018 i Pyeongchang tog Johnsrud Sundby ett individuellt silver i skiathlon och ett lagguld i långa stafetten och sprintstafetten. Han har fyra guldmedaljer i VM, 3 silver och två brons.

Martin Johnsrud Sundby tog mycket höga doser av astmamedicinen i samband med att han tävlade och vann Tour de Ski: i Davos 13 december 2014 och i Toblach 8 januari 2015. Sundby frikändes först av internationella skidförbundet (FIS) i september 2015 ”på grund av de otydliga reglerna”. Det beslutet ändrades dock av CAS. På grund av domen fråntogs Sundby segern i Davos den 13 december 2014 och pallplatsen i Toblach 8 januari 2015 samt efterföljande placeringar i Tour de Ski. Detta resulterade i att Sundby blev av med totalsegern i Tour de Ski 2015 och världscupen 2014/2015, där enbart prispengarna var cirka 1,1 miljoner kronor. Sundby blev i juli 2016 avstängd i två månader för överträdelse av WADAs antidopingreglement, men inte under tävlingssäsongen, vilket innebär att själva avstängningen var av mycket liten betydelse (avstängd mellan 11 juli och 11 september 2016). I domen skriver CAS att Johnsrud Sundby inte haft för avsikt att ta ett ottillåtet preparat utan att det skett efter ett missförstånd över hur regelverket ska tolkas, vilket sannolikt är skälet till den korta och sportsligt obetydliga avstängningen.

Sundby hade tagit nästan tio gånger så stor dos av salbutamol (Ventoline®) än vad som är tillåtet. Medan WADA tillåter 1 600 mikrogram salbutamol per dygn tog han 15 000 mikrogram inom loppet av några timmar. Doserna bör dock inte ses alltför formellt eftersom det finns olika mekaniska hjälpmedel för att få i sig medicinen, och Sundby hävdade – med viss rätt – att den inhalator han använde med all sannolikhet gav mindre mängd till lungorna än vad som vanligen gavs av andra apparater. En vanlig inhalator har en dosering som ligger på antingen 100 eller 200 mikrogram per inhalering – och kan därför användas 8 respektive 16 gånger per dygn. Sundby, tillsammans med det norska läkarteamet, använde en ny typ av inhalator med dosering på 5000 mikrogram. Sundbys nya inhalator hade en upptagning på tio procent (alltså att 10 % av dosen verkligen kom ner i lungorna – en sådan beräkning kan dock inte vara exakt uträknad), vilket betyder att han kunnat använda den tre gånger om dagen, alltså 3 x 5000 mikrogram ger 1500 mikrograms upptagning, alltså under restriktionen 1600/dygn. Det norska läkarteamet hade inte förstått var att WADAs restriktion är räknad på dosering –inte inhalering. Varje dosering, laddning, får inte vara högre än 1600 mikrogram. Sundbys dosering var över tre gånger så stor, och gav ett blodvärde av ämnet salbutamol på 1 340 milliliter nanogram i Davos, samt 1360 nanogram per milliliter i Toblach när det högsta tillåtna värdet är 1 200 nanogram per milliliter.

Det finns dock också en gräns för hur mycket salbutamol idrottsutövaren får ha i urinen – ett mått på hur mycket astmamedicin som verkligen passerat kroppen – och den gränsen var överskriden.

Martin Johnsrud Sundby är emellertid inte ensam inom längdskidåkningen om att vara ordinerad medicin för astma (utan sin astmamedicin är för dessa individer elitidrott inte möjlig). Professor emeritus i lungmedicin Kjell Larsson vid Karolinska Institutet har forskat på astma inom längdskidåkningen och funnit att mer än 60 procent av elitskidåkare i Sverige och Norge, som har de här problemen. De som håller på med uthållighetssporter har en mycket större risk att utveckla luftvägsproblem än de som håller på med till exempel kraftsporter. Längdskidåkare som tränar och tävlar hårt och länge i låga temperaturer är särskilt utsatta och behöver medicin för att kunna tävla på samma villkor som sina friska konkurrenter.

Sedan 1992 har nästan 70 procent av alla norska vinter-OS-medaljer vunnits av åkare som tagit astmamedicin. För Sverige har nästan hälften av medaljerna vunnits av åkare med astma.

Också hästar får andningsbesvär som behandlas med astmamediciner av samma slag beta2-agonister. Det är dock damm i stallet som orsakar andningsbesvären för hästar och inte hård träning i kyla. En häst ska vara i tävlingsmässigt skick, vara frisk och inte ha något hostproblem. Har den behandlats för hosta med den här typen av preparat har den minst 14 dagars karenstid. Hästarna får startförbud medan skidåkarna kan tävla med medicin i kroppen, bara dom håller sig innanför WADAs gränser.

För människor är dock gränserna för vad som är tillåtet i idrott högt satta. Nästan inga astmasjuka behöver ta så höga doser som skidåkarna får ta. Så höga doser som de Sundby fick ges i princip aldrig i vanlig astmabehandling.