The spirit of sport

Enligt WADAs regler skall en substans vara förbjuden om den uppfyller två av tre kriterier: förbättrar prestationsförmågan, är hälsofarlig eller är emot idrotten mening (the spirit of sport). Det senare uttrycket defineras som ”en hyllning av mänskligheten inre väsen, kropp och tankeförmåga (celebration of the human spirit, body, and mind), vilket karaktäriseras av följande värden:

god etik, just deltagande i idrott och ärlighet

hälsa

oöverträffad förmåga för prestation

god karaktär och utbildning

glädje

lagsamarbete

engagemang

respekt för lagar och regler

självrespekt och respekt för övriga idrottsdeltagare

mod

gemenskap och solidaritet

Man kan då fråga sig varför användning av vissa legala och allmänt tillgängliga mediciner – exempelvis – skulle vara emot idrottens inre mening? Skadar inte en sådan intolerant regel egentligen idrotten istället?

Människans idrott skiljer sig i flera avseenden från exempelvis avseende tävlingar med olika djur som hästar. Vid hästkapplöpningar gäller det att finna den snabbaste hasten. Vinnaren är den häst som har de bästa biologiska förutsättningarna, träningen och ryttaren eller kusken. Så var det också i antikens Grekland när man korade vinnaren i olympiska spel: snabbast, högst och längst (kanske också starkast). Träningen avser att få fram de bästa naturliga egenskaperna och utveckla dem – det gör däremot inte dopingpreparat.

Dagens idrottsutövare kan emellertid inte likställas med hästar eller andra tävlande djur. Människor kan välja och gör olika bedömningar, vi kan visa olika grad av mod, beslutsamhet och klokhet under tävlandet. Vi kan välja hur vi vill träna och det finns ingen som kan använda en piska eller sporrar för att få oss att springa fortare. Det finns hela tiden en kreativitet i det mänskliga idrottandet.

Det är således svårt att förstå hur biologiska, frivilliga åtgärder skall vara emot spirit of sport. När vi tävlar i idrott är det något som bara människor kan göra. Genom träning är det inte längre bara den som fötts med bäst genetiska förutsättningar som skall vinna – och varför just genetiska företräden skulle vara tillåtna men försök att manipulera dem till likvärdighet – eller bättre – är svårt att förstå ur ett logiskt perspektiv. Kreativitet för att utjämna de genetiska förutsättningarna är således tillåtet och uppskattas som något eftertraktansvärt, men inte doping som i vissa avseenden har mycket likartade effekter.

Det är väl känt att många musiker – särskilt inom klassisk musik – använder beta-blockare för att slippa svettningar, ”fjärilar i magen”, hög puls, högt blodtryck, etcetera, och musiken de presterar bli (om något) bättre. Det finns inga stigmata för musikerna att använda dessa mediciner; den violinist eller pianist som använder dem klassas inte som en sämre människa eller sämre musiker.

Man bör också ha i åtanke att även om vi är lika mycket värda så är vi inte lika. Vilka gener vi fått från vår mor och far bestämdes nio månader före vår födsel och de är givna när vi börjar idrotta och tävlingsidrotta – men de är inte lika. Vi vet att en version av ACE-genen ger bättre förutsättningar för uthållighetsidrotter, det finns andra som ger bättre förutsättningar för sprint. Den som är mycket lång har bättre förutsättningar för att lyckas i basket och den som är lite klarar sig bättre som jockey i galopp. Afrikaner från nordöstra Afrika har ofta varit överlägsna i långdistanslöpning och sprinters med genetiska rötter i Västafrika har ofta sprungit snabbast i korta lopp. Eero Mäntyranta hade en genetisk avvikelse som gav honom flera röda blodkroppar vilket gav honom en fördel i längdskidåkning. Ian Thorpes enormt stora fötter gav säkert en paddelförmåga som gav fördelar i simning.

Är ovanstående skillnader orättvisa eller måste man inte acceptera dem som en del av den mänskliga genetiska koden. Det är alltid någon där som dragit högsta vinsten i det genetiska lotteriet och många som dragit nitlotter. Men kan man kalla detta för rättvisa eller orättvisa?

Erytropoietintillförsel leder till fler röda blodkroppar vilket i sin tur leder till bättre prestationsförmåga i uthållighetsgrenar. Den engelske cyklisten Charles Wegelius visades ha alltför höga blodvärden och blev avstängd från att tävla 2003, trots att de höga blodvärdena berodde på en bortopererad mjälte efter en olycka. Tidigt i graviditeten har idrottskvinnor oproportionellt mycket röda blodkroppar och större plasmavolym, vilket också utgör förutsättningar för bättre idrottsprestationer. Skall det också klassificeras som orättvist och föranleda avstängning från idrott?

Referens: Savulescu J, Foddy B, Clayton M. Why we should allow performance enhancing drugs in sport. Br J Sports Med 2004; 38: 666-70.