Kontrovers kring Sharon Lokedi, efter hennes seger i New York Marathon

Sharon Lokedi (född 10 mars i Burnt Forrets i Kenya 1994) är en medel- och långdistans-löpare. Lokedi har studerat omvårdnad och företagsekonomi sedan 2015 University of Kansas, men ägnar sig numera åt löpning enbart. Hennes personbästa på 5000 meter är 15.18,03 ( 2020), på 10 000 meter 31.11,07 (2020) och halvmaraton 1.08,14 (2022). Vid sin maratondebut 2022, vann hon New York City Marathon på 2.23,23, vilket förutom den ovanskliga äran gav en check på 100 000 dollar.

Sharon Lokedis överraskande seger i New York Marathon 2022 har väckt frågor. I sitt första maratonlopp vann den 28-åriga kenyanskan ett World Marathon Majors-evenemang, trots att hon inte ingick i testprogrammets för maratonlöpare och endast hade genomgått två dopingtester i hela sitt liv före detta maratonlopp. Den överraskande segern för en debutant i New York Marathon skall mot en bakgrund av en växande misstro mot Kenyas arbete mot doping. Sharon Lokedi är förvisso inte helt okänd, med en NCAA-titel över 10 000 meter 2018 och 2022 en tid på 1.08 på ett halvmaraton.

Men dessa resultat verkar bara vara kända för insiders, och har inte uppmärksammats tillräckligt för att locka till sig dopingtestarna. Så hur kunde Sharon Lokedi vinna ett av de sex tävlingarna i World Marathon Majors utan att ha inkluderats i det testprogram som byggt av Athletics Integrity Unit (AIU) för att garantera att dessa majors är dopingfria? Chefen för AIU motiverar deet med att Sharon Lokedi var på 48e plats i världen efter sitt halvmaraton i mars och testprogrammet för World Majors i år endast involverade 80 idrottare: 40 män och 40 kvinnor.

Logiken är invöndningsfri, men den förhindrar inte att man måste diskutera det skedda. För det första innebär antalet en minskning av antalet idrottare som ingår i IAU-programmet för stora maratonlopp. Covidpandemin har orsakat en minskning av budgeten som beviljats ​​IAU för detta uppdrag, med resultatet att ett mindre urval av idrottare kan testas regelbundet. Som jämförelse vill IAU öka till 150 män och 150 kvinnor 2023. År 2022 erbjöd därför ett bra “fönster” för potentiella fuskare… Det kan påpekas att Diane Chemtai, som vann Boston Maraton 2021 nyligen stängts av för doping i tre år och inte heller hon var ”tillräckligt” bra testad innan vinsten.

Sharon Lokedi “fallet” lyfter också fram problemet med antidoping att idrottare som tränar i ett främmande land testas på andra premisser. Den unga kenyanskan anlände till USA 2015 för att studera på University of Kansas, som hon dock lämnade i slutet av 2018. Hon delar nu sitt liv mellan Kansas, Flagstaff i Arizona och sitt hemland, Kenya, där hon förberedde sig exempelvis inför New York Maraton 2022.

Samtidigt är hon inte en del av IAUs målgrupp och det är oklart om hon ingår Kenyas antidopingorgnisations målgrupp. Detta gör att USADA, den amerikanska antidopningsbyrån, inte kan kontrollera henne i hennes amerikanska bostad/bostäder, eftersom USADAs resurser inte räcker till att testa de som inte tillhör de utpekade kontrollgrupperna.

En åtgärd som vidtagits av World Marathon Majors för att komma åt detta problem är att kraftigt minska de ekonomiska beloppen som delas ut till den översta eliten i rankingen av de sex mest prestigefyllda tävlingar, ”majors.” Man har således beslutat om en avsevärd med en bonus för de två vinnarna (man respektive kvinna) till 50 000 dollar istället för 250 000 dollar, och detta med omedelbar verkan. World Marathon Majors-arrangörerna har alltså gjort en radikal förändring, får att vid dess skapelse, 2006, dela ut 1 miljon Euro respektive 500 000 dollar för varje vinnare med planen att öka till 2 miljoner Euro. Nu har det motsatta skett, med en första sänkning av vinnarna bonus till 250 000 dollar 2018, och nu 50 000 dollar, det vill säga en tiondel av vad som gavs i början. Denna vändning som delvis kan tillskrivas arrangörernas önskan att gynna ett större antal löpare, men också att ge mer pengar till rullstolsidrottare. I fortsättningen plockar vinnarna som springer respektive tävlar i rullstolsklassen in samma summa på 50 000 dollar. Vissa kritiker har dock påpekat att detta val innebär att gynna en “vit” publik, då utövandet av rullstolssport i princip bara rör särskilt människor från “utvecklade” länder. Mot detta kan emellertid tillägga att doping inte är frånvarande i handikappidrott där avstängningar på grund av doping varit frekvent de senaste åren – i förhållande till antalet utövare snarast mer frekvent än hos icke handikappade.