Svensk dopinglagstiftning
Svensk (civil) dopinglag
Den svenska lagen om förbud mot vissa dopinglag heter ”Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel.” Efter utfärdandet 19 december 1991 har den ändrats mer påtagligt senast 2011, men mindre ändringar är gjorda både före och efter 2011. Den lag som gäller i januari 2023 ändrades senast 2019.
Lagen gäller endast en del av den förbjudna listan som WADA utfärdar. Den svenska lagen gäller
- syntetiska anabola steroider, 2. testosteron och dess derivat, 3. tillväxthormon, och 4. kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat
eller av tillväxthormon.
Detta innebär att bloddoping, gendoping och stimulantia som exempelvis amfetamin inte är förbjudna enligt dopinglagen. Det finns däremot andra lagar – narkotikalagstiftningen, lag mot smuggling, etc – som kan göra bruk av substanser som inte innefattas av dopinglagen kan vara olagliga.
Folkhälsomyndigheten för en förteckning tillgänglig på myndighetens hemsida – senaste reviderad 2021 – över vad som anses vara dopningsmedel enligt dopningslagen. Listan är avsedd som ett stöd i det praktiska arbetet för rättsväsendet, myndigheter, organisationer och institutioner. Förteckningen är dock endast vägledande och ska inte betraktas som heltäckande. Det är alltid domstolarna som avgör vad som är ett brott mot dopningslagen.
För att upprätta förteckningen över substanser som utgör dopningsmedel, har en expertgrupp bildats i samarbete mellan myndigheter, institutioner och organisationer som är berörda av dopningens skadeverkningar och problem. Expertgruppen gör en bedömning av vad som enligt lagen kan betraktas som dopningsmedel, med utgångspunkt från i dag kända och i missbrukssammanhang förekommande substanser. Dopningslagens konstruktion gör att förteckningen per definition blir inofficiell eftersom det är en tolkning av dopningslagen. Till skillnad från narkotikastrafflagen eller lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor, saknar dopningslagen referens till internationella överenskommelser och regeringsbeslut om vilka varor, substanser eller preparat som omfattas av lagen. Det innebär att substanser som inte finns upptagna i förteckningen ändå kan utgöra dopningsmedel enligt dopningslagen.
De medel som enligt lagen anses som dopingpreparat får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål
-
införas till landet, 2. överlåtas, 3. framställas, 4. förvärvas i överlåtelsesyfte, 5. bjudas ut till försäljning, 6. innehas, eller
-
brukas.
Den som uppsåtligen bryter mot dopinglagen döms för dopningsbrott till fängelse i högst två år. Är ett dopingbrott med hänsyn till mängden dopningsmedel samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Är ett dopingbrott att anse som grovt döms för grovt dopningsbrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd dopningsmedel eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.
För försök eller förberedelse till sådant dopningsbrott som inte är att anse som ringa döms till ansvar enligt 23 kapitlet i brottsbalken.
Medel som varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt denna lag.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl.