Anabola steroider och självmord

Missbruk i allmänhet är en riskfaktor för självmord. En koppling mellan AAS-användning och självmord hos idrottare har misstänkts efter att man granskat fallrapporter och tidningsartiklar systematiskt varvid det framkom att självmordstankar och fullbordat självmord inte var sällsynta bland AAS-användare.

I en fallserie med åtta unga män som begick självmord och som tog (n=5) eller hade avbrutit AAS (n=2) (i ett var det inte möjligt att fastställa om de tog eller avbröt), hade familje-medlemmar märkt depressiva symtom associerade med AAS-avbrott i fem fall. Efter utdragen AAS-användning hade fyra utvecklat egentlig depression. Två hade uppvisat hypomana symtom innan de begick självmord. Endast en hade manifesterat självmordstankar innan AAS började användas. Författarna spekulerade i att långvarig AAS-användning kan inducera psykopatologi, vilket kan bidra till suicidalitet hos predisponerade individer. Samma grupp beskrev en serie av 34 våldsamma dödsfall som inträffade hos AAS-användare, vilka berodde på självmord (n=11), mord (n=9), olyckor (n= 12), eller obestämd orsak (n=2). I självmord, kriminalteknisk historia och andras rapporter framhävde AAS-relaterat impulsivt beteende som kännetecknas av våldsamt raseri, humörsvängningar och benägenhet till depression.

I en prospektiv studie under 12 år av 62 manliga finska tyngdlyftare med misstänkt AAS-användning (n= 62), och jämförde dem med den allmänna befolkningen (n=1094). Idrottarna visade en 4,6 gånger högre dödlighet som främst berodde på självmord (5 %) och hjärtinfarkt (5 %). Två individer som tillhörde befolkningskontrollgruppen begick självmord, jämfört med tre som tillhörde idrottsmän. Självmord som begåtts under ospecificerade förhållanden beskrevs i en fallrapport av AAS-inducerad humörstörning med maniska drag hos en ung kroppsbyggare/kampsportare som kortvarigt lades in på sjukhus för en manisk episod som manifesterade sig med psykomotorisk agitation, eufori, irritabilitet och aggressivitet.

En obuktionsstudie jämförde toxikologiska fynd och dödsfall hos 52 avlidna AAS-användare mot 68 avlidna heroin- och/eller amfetaminanvändare som var negativa för AAS. Cirka 60 procent av AAS-användarna tog olagliga substanser. Jämfört med heroin/amfetaminrelaterade dödsfall inträffade AAS-relaterade dödsfall tidigare och oftare av våld, drabbades (23 % AAS mot 0 % heroin/amfetamin) eller självförvållade (21 % AAS kontra 7 % heroin/amfetamin) vilket tyder på att AAS-användare är mycket suicidala och ofta ägnar sig åt riskbeteenden. AAS-användares självmord orsakades av frivillig berusning (n=4), explosion/skjutning (n=4), hängning (n=1), bilkrock (n=1) eller hoppa framför ett tåg (n=1).

En nyligen genomförd 30-årig uppföljningsstudie jämförde frekvensen och dödsorsakerna hos 181 manliga före detta elitidrottare inom kraftsporter “som brottning, tyngdlyftning och vissa friidrottsgrenar” som misstänktes för AAS-användning, med de från ålders- och könsmatchade friska kontroller. Även om den totala dödligheten inte ökade i idrottarnas urval, dog individer i åldersgruppen 20-50 år i den tidigare idrottsgruppen 45 procent oftare än människor i den allmänna befolkningen, och de i 30-50-årsåldern dog av självmord 30 procent oftare än befolkningen i allmänhet. Självmord begicks av 12 procent av de tidigare idrottarna.

I en studie av 24 fall av plötslig eller onaturlig död bland manliga AAS-användare, som alla var i början av 30-årsåldern berodde dödsfallen på oavsiktliga överdoser (63 %), självmord genom skott eller hängning (17 %) och mord (13 %). Hos alla individer, utom en, upptäcktes andra substanser än AAS, främst psykostimulantia, opioider (till exempel heroin, morfin) och bensodiazepiner. Denna fallseriestudie understryker hur dödsfall bland AAS-användare vanligtvis rör unga manliga polysubstansanvändare, vars AAS- eller polysubstansrelaterade aggressiva, hämmade och depressiva beteende kan öka risken för för tidig död.

När det gäller den patofysiologiska grunden för sambandet mellan AAS och suicidalt beteende har motstridiga data om plasmatestosteronnivåer hos självmordsförsökare publicerats. Låga testosteronnivåer efter självmordsförsök framhölls av två studier; en studie av manliga veteraner med posttraumatisk stressyndrom visade att det inte fanns något samband mellan testosteronnivåer och en historia av självmordsförsök; en färsk studie rapporterade ingen skillnad i testosteronnivåer mellan manliga självmordsförsökare och friska kontroller. En annan ny studie av självmordsförsökare med bipolär sjukdom fann plasmatestosteron korrelera med antalet maniska episoder och självmordsförsök, vilket tyder på att testosteron kan representera ett patofysiologiskt samband mellan humörstörningar och självmordsbeteende.

Referens: Piacentino D, Kotzalidis GD, Del Casale A, Aromatario MR, Pomara C, Girardi P, Sani G. Anabolic-androgenic steroid use and psychopathology in athletes. A systematic review. Curr Neuropharmacol 2015; 13: 101-21.