Rysk doping

Rysk doping 2010-2020

Systematisk doping inom rysk idrott har resulterat i att 47 olympiska och tiotals världs-mästerskapsmedaljer har tagits bort från ryska idrottare – det är mer än från något annat land, mer än fyra gånger så många som tvåan och mer än 30 procent av alla dopingdömda i världen. Ryssland har också flest idrottare som ertappats för doping vid de olympiska spelen – fler än 200.

Rysk doping skiljer sig från doping i andra länder främst eftersom anabola steroider och andra dopingmedel i Ryssland levererades till idrottare av staten. På grund av utbredda dopingbrott, inklusive ett försök att sabotera pågående utredningar genom manipulering av datadata, stängde WADA 2019 av Ryssland från alla större sportevenemang i fyra år. Förbudet reducerades senare till två år 2020 av CAS efter ett överklagande från Ryssland.

Enligt den brittiske journalisten Andrew Jennings uppgav en KGB-överste att byråns tjänstemän hade utgett sig som antidopingsmyndigheter från Internationella olympiska kommittén (IOC) för att undergräva förtroendet av dopingtester och att sovjetiska idrottare “räddades av myndigheternas enorma ansträngningar”. När det gäller de olympiska sommarspelen 1980, sa en australisk studie från 1989 “Det finns knappast en medaljvinnare vid Moskvaspelen, absolut inte en guldmedaljvinnare, som inte använt en eller annan sorts substans: vanligtvis flera slag. Moskvaspelen kunde lika gärna ha kallats Kemistspelen.”

Grigory Vorobiev

Grigory Petrovich Vorobiev (29 december 1929 i Tatarstan – 22 november 2019) var en av pionjärerna inom idrottsmedicin i Ryssland . Han var länge läkare (1959–1969) för Sovjetunionens/ Rysslands friidrottslag. Hans patienter inkluderar hundratals elitidrottare; Olympiska, världs- och europeiska mästare i friidrott och många andra sporter. Några av de välkända namnen är Sergey Bubka (stavhoppare), Vasiliy Alekseyev (tyngdlyftare), Mikhail Voronin (gymnast); Ludmila Belousova/Oleg Protopopov (parskridskoåkning) samt Ekaterina Maximova och Vladimir Vasiliev (Bolsjojbalett). Vorobiev var en av grundarna av IAAF:s medicinska kommitté och fungerade som ordförande för den medicinska kommittén för rysk friidrott .

Efter att ha tagit sin Master of Education-examen 1956 fick han tjänst som idrottsläkare i Moskvaregionens Army Club. 1959 blev Vorobiev inbjuden att arbeta för USSR:s idrottsminister. En ny tjänst som läkare/tränare skapades för att underlätta en effektivare support till elitidrottare. Vorobiev hade den här positionen i det nationella idrottsförbundet i 37 år. I början av 1970-talet växte den medicinska personalen till fem heltidsanställda läkare och åtta massörer och han blev överläkare. Han reste ständigt med laget för träningar och tävlingar. Han ledde sjukvården för hela den sovjetiska delegationen under olympiska sommarspelen 1968 i Mexiko, olympiska vinterspelen 1980 i Lake Placid och olympiska sommarspelen 1976 i Montreal. Ett flertal gånger var han IAAF:s medicinska delegat för stora idrottsevenemang. Han flyttade till USA 2011 för att vara nära sin sons familj. Han dog fridfullt i sitt hem i Chicago i november 2019.

Han intervjuades av New York Times inför OS 2016 om ryska dopingprogram. Grigory Vorobiev förnekar statligt sponsrae steroidinitiativ under hans tid som chefsläkare som avslutades efter OS i Atlanta 1996 . Han konstaterar att dopinganvändning var initierat av enskilda idrottare och deras tränare. Människor som läkaren Sergei Portugalovvia hjälpte via sin position som chef för biokemiska laboratorier vid idrottsministeriet, denna nya svarta marknad av prestationshöjande steroider. Förhoppningen om stora idrottsframgångar via doping gjorde att många av makthavarna kunde vända bort huvudet och låtsa att inte se det uppenbara. Efter många år av motstånd mot Sergei Portugalovs ansträngningar att införa steroidanvändning inom det sovjetiska idrottsprogrammet, fick blev Vorobiev avskedad för påstådd samarbete med IAAF för att ha tillhandahållit formeln för tillägget som heter Phenotropil (fenylpiracetam är ett medicinskt preparat som utvecklades i Ryssland och påstås öka fysisk uthållighet och tolerans för kyla). Sergei Portugalov kopplade denna handling till diskvalificering av ryska medaljörer i gång i sitt memo till ryska idrottsministeriet. Avskedandet av Grigory Vorobiev som huvudläkare gjorde att Portugalov lättare kunde få tillgång till idrottare och tränare som tidigare skyddades av Vorobiev. Sedermera avstängde CAS Sergei Portugalov på livstid för att ha försett idrottare med förbjudna ämnen.

Ett dopingprogram redan 1984

Ett dokument som avslöjades 2016 redovisade Sovjetunionens planer på ett statligt doping-system inom friidrott som förberedelse för olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles. Dokumentet daterades tills före landets beslut att delta i sommar-OS-bojkotten 1984 och beskrev programmets steroider, tillsammans med förslag på ytterligare förbättringar. Meddelandet var riktat till Sovjetunionens friidrottschef och hade utarbetades av läkaren Sergei Portugalov från Institutet för Fysisk Kultur. Portugalov var också en av huvudperso-nerna som var involverade i genomförandet av det ryska dopingprogrammet inför olympiska sommarspelen 2016.

Dopingproblem från 2008 till 2009

2008 stängdes sju ryska friidrottare av inför olympiska sommarspelen i Peking för att ha manipulerat sina urinprover.

Flera ryska skidskyttar var inblandade i dopingsbrott inför OS 2010. Presidenten för Internationella skidskytteförbundet, norrmannen Anders Besseberg, sa: “Vi står inför systematisk doping i stor skala i ett av världens starkaste lag.”

Genom att granska 7289 blodprover från 2737 idrottare från 2001 till 2009, fann en rapport att antalet misstänkta prover från “land A” avsevärt översteg andra länder. En av författarna förklarade sedan att land A var Ryssland.

I oktober 2009 skrev IAAF:s generalsekreterare Pierre Weiss till den ryska friidrottens Valentin Balakhnichev att blodprover från ryska idrottare “registrerade några av de högsta värdena som någonsin setts sedan IAAF började testa” och att tester från världsmäster-skapen 2009 “starkt tyder på ett systematiskt missbruk av bloddoping eller bruk av ertropoietinrelaterade produkter”.

2010–2014: anklagelser om statligt sponsrad doping

2010 skickade en anställd vid den ryska antidopingsbyrån (RUSADA), Vitaly Stepanov, information till WADA och påstod att RUSADA låg bakom systemisk doping inom rysk friidrott. Han har påstått att han skickade tvåhundra mejl och femtio brev under tre år till WADA. I december 2012 skickade Darja Pishchalnikova ett e-postmeddelande till WADA som innehöll detaljer om ett påstått statligt dopingprogram i Ryssland. Enligt New York Times, nådde e-post-meddelandet tre ledande WADA-tjänstemän men byrån beslutade att inte öppna en undersökning utan vidarebefordrade istället hennes e-post tillbaka till ryska sporttjänstemän (!). I april 2013, efter att ha lämnat ett positivt dopingtest för andra gången (efter ett tidigare tvåårigt dopingsavstängning 2008–2010), stängdes Pishchalnikova av av Ryska friidrottsförbundet (RUSAD) i tio år, vilket troligen skall ses som en hämnd för hennes kommunikation med WADA. Hennes resultat från maj 2012 annullerades, vilket riskerade att hon skulle förlora sin OS-medalj.

Enligt Stepanov fanns det även på WADA personer som inte ville att denna historia skulle komma ut, men han sa att en person på organisationen satte honom i kontakt med den tyska TV-stationen ARD. WADA:s chefsutredare Jack Robertson trodde att organisationen var ovillig att vidta åtgärder men att mediauppmärksamhet var nödvändig, så han fick tillstånd av WADA:s generaldirektör, David Howman, att kontakta en undersökande reporter som heter Hajo Seppelt. Denne hade tidigare rapporterat om doping i Östtyskland men även andra länder och såg nu möjligheten att rapportera om Ryssland också. I december 2014 sände ARD Seppelts dokumentär, “Geheimsache Doping: ‘Wie Russland seine Sieger macht” (“Dopingshemligheten: Hur Ryssland skapar sina vinnare”)”, som avslöjade påstådd rysk statlig inblandning i systematisk doping, och beskrev det som en kopiering av den östtyska dopingsystematiken. I dokumentären hävdade Stepanov och hans fru Yuliya Stepanova (född Rusanova), att ryska friidrottstjänstemän hade tillhandahållit dopingklassade ämnen i utbyte mot 5 procent av en idrottares inkomster och tjänstemännen även hade förfalskat resultatet av tester i samarbete med dopingkontrollanter. I dokumentären inkluderades också samtal som hade spelats in i hemlighet av Stepanova, till exempel med den ryska idrottaren Mariya Savinova som sa att kontakter vid ett dopingtesterlaboratorium i Moskva hade gömt undan hennes positiva dopingprov. Den ryska långdistanslöparen Liliya Shobukhova ska ha betalat 450 000 euro för att inte få offentliggjort sitt positiva dopingsresultat. Enligt anklagelserna ska Sergei Portugalov från Institutet för fysisk kultur legat bakom upplägget.

2015

I januari 2015 avgick dåvarande Rysslands friidrottsförbunds president Valentin Balakhnichev som kassör för International Association of Athletics Federations (IAAF).

Som en reaktion på ARD-dokumentären beställde WADA en utredning ledd av den tidigare antidopingsbyråns president Dick Pound, vars rapport publicerades den 9 november 2015. Det 335 sidor långa dokumentet rapporterade om utbredd doping och storskalig mörk-läggningar av de ryska myndigheterna. Den uppgav att den federala säkerhetstjänsten (FSB) upprepat hade besökt och förhört laboratoriepersonal och instruerat några av dem att inte samarbeta med WADA-utredningen. Två anställda sa att de misstänkte att kontor och telefoner var avlyssnade. Rapporten rekommenderade att RUSADA skulle förklaras icke-kompatibelt med avseende på World Anti-Doping Code och att IOC inte skulle acceptera några sommar-OS-tävlande från Ryssland 2016 förrän efterlevnad av WADA-regelverket uppnåtts.

En dag senare stängde WADA av Moskvas antidopingscenter och förbjöd laboratoriet “från att utföra WADA-relaterade antidopingsaktiviteter inklusive alla analyser av urin- och blodprover”. Den 13 november röstade IAAF:s råd med 22–1 för att förbjuda, med omedelbar verkan, Ryssland från att arrangera världsidrottsevenemang. Bland andra sanktioner mot det ryska friidrottsförbundet förbjöds Ryssland också att stå värd för 2016 VM i gång (Cheboksary) och 2016 World Junior Championships (Kazan), samt att RUSADA måste sända eventuella doping-ärenden till Court of Arbitration for Sport. Det ryska friidrotts-förbundet accepterade IAAF-avstängningen på obestämd tid och begärde inte att bli hörd i utredningen. Förbundets ansträngningar för att återfå fullt IAAF-medlemskap kom att övervakas av ett IAAF-team på fem personer. Den 18 november 2015 stängde WADA av RUSADA från deltagande i WADA-aktiviteter.

I november 2015 inledde Frankrike en brottsutredning av den tidigare IAAF-presidenten Lamine Diack, och påstod att han 2011 accepterade en muta på 1 miljon euro från det ryska friidrottsförbundet för att dölja positiva dopingsresultat från minst sex ryska idrottare.

2016

I januari 2016 stängde IAAF av den tidigare chefen för det ryska friidrottsförbundet, Valentin Balakhnichev, och en rysk topptränare, Aleksey Melnikov på livstid.

I mitten av januari släppte WADA den andra rapporten från sin oberoende kommission. Följande månad fick Storbritanniens antidopingsbyrå (UKAD) i uppdrag att övervaka tester tagna i Ryssland (en del av proven kom sedermera att analyseras i Stockholm vid Karolinskas WADA-ackrediterade laboratorium).

Två tidigare chefer för RUSADA, Vyacheslav Sinev och Nikita Kamaev, dog båda oväntat i februari 2016 kort tid efter att de avslutat sina tjänster. The Sunday Times rapporterade att Kamaev hade kontaktat tidningen strax före sin död och planerade att publicera en bok om “den sanna historien om sportfarmakologi och doping i Ryssland sedan 1987”. Grigory Rodchenkov, chef för RUSADAs doping-laboratorium som av WADA har beskrivits som “hjärtat av rysk doping”, fick sparken av ryska myndigheter och flydde i rädsla för sin säkerhet till USA, där han delade information med hjälp av filmskaparen Bryan Fogel, som dokumenterades i filmen Icarus .

I mars 2016 sände det tyska TV-bolaget ARD ytterligare en dokumentär som heter “Russia’s Red Herrings”, och som påstod att idrottare varnades om testplaner och erbjöds doping-klassade substanser av individer på RUSADA och ryska friidrottsförbundet. Enligt en rapport från maj 2016 i The New York Times sa visselblåsaren Grigory Rodchenkov att doping-experter samarbetade med Rysslands underrättelsetjänst om ett statligt sponsrat dopingprogram där urinprover byttes genom ett hål i laboratoriets vägg. Han sa att minst femton medaljörer vid vinter-OS 2014 var inblandade. Den 19 maj utsåg WADA Richard McLaren att leda en utredning om vinter-OS 2014 i Sotji.

Den 15 mars 2016 meddelade Internationella Olympiska Kommittén att den analyserat och analyserade lagrade urinprover från OS 2008 och 2012 med mer avancerade analysmetoder för att upptäcka förbjudna ämnen som skulle ha gått obemärkt förbi vid tester vid det primära tävlingstillfället. Man inriktade sig i första hand på specifika sporter och länder, inklusive idrottare som sannolikt skulle komma att tävla i Rio och som också tävlade i London 2012 och Peking 2008. Idrottare från olympiska vinterspelen 2006 och 2010 var också särskilt intressanta eftersom urinprover bara kan lagras i 10 år enligt reglerna. Omanalysprogrammet skulle så småningom avslutas i november 2017, men sedermera återupptas på andra premisser.

Helt vid sidan av OS skulle den ryske tungviktsboxaren Alexander Povetkin och tennisspelaren Maria Sharapova båda lämna positiva dopingtester i mars respektive maj, där båda testade positivt för meldonium. Den rysk-finske elitfotbollsspelaren Roman Eremenko skulle också lämna ett positivt test senare under året.

En tysk TV-dokumentär av ARD i juni 2016 knöt den ryske sportministern Vitaly Mutko till att täcka dölja doping dokumenterat med ett positivt dopingprov hos en fotbollsspelare i FK Krasnodar. Samma månad avstängdes IAAF:s vice generalsekreterare Nick Davies provisoriskt på grund av anklagelser om att han tagit pengar för att försena namngivningen av ryska dopingfällda idrottare. Enligt BBC visade e-postmeddelanden från juli 2013 att Davies hade diskuterat hur man skulle fördröja eller mildra ett tillkännagivande om ryssar som hade testat positivt.

I juni 2016 släppte WADA en rapport om att deras dopingkontrolltjänstemäns (DCO) arbete i Ryssland hade begränsats av en “betydande mängd otillgängliga dopingprotokoll och missade tester”, otillräcklig eller felaktig idrottsplatsinformation och för lite information om platsen eller datum för tävlingar. Vissa idrottare namngav militärstäder som kräver särskilt tillstånd för att komma in som sin plats för sig och vissa nationella mästerskap. Det rapporterades också om kval till nästa olympiad som hölls i städer med begränsad tillgång på grund av civila konflikter, vilket förhindrade testning av konkurrenterna. WADA rapporterade också att beväpnade agenter från Federal Security Service (FSB) skrämde DCOs när de skulle ta dopingprover. Det rapporterades också om “betydande förseningar” innan kontrollanterna fick komma in på arenor; konsekvent övervakning av säkerhetspersonal; förseningar i att lämna ut listor på idrottsutövarna; och öppnande av provpaket av ryska tullen. Nittio procent av de ryska idrottarna svarade inte eller vägrade “med eftertryck” när WADA bad om att få intervjua dem som en del av sin utredning. Generaldirektör David Howman uttalade, “Det var den precis rätta tiden för dem som ansåg sig vara rena att närma sig WADA. De hade nio månader – gott om tid – men ingen kom fram.”

Den 17 juni höll IAAF-rådet ett extra möte “i huvudsak för att ge Ryska friidrottsförbundet (RusAF) ytterligare en möjlighet att uppfylla villkoren för återinträde i IAAF-medlemskap”. En arbetsgrupp ledd av norrmannen Rune Andersen rekommenderade att inte återinstallera Ryssland efter att ha rapporterat att kriterierna inte hade uppfyllts. Det fanns också “detaljerade anklagelser, som redan delvis var underbyggda, om att de ryska myndigheterna, långt ifrån att stödja antidopingsinsatsen, faktiskt har orkestrerad systematisk doping och mörkläggning av positiva analytiska fynd”. IAAF röstade enhälligt för att upprätthålla sin avstängning.

En vecka senare beslutade International Weightlifting Federation (IWF) att fastställa ett års avstängning av Ryssland, tillsammans med två andra länder och den 3 augusti 2016 ratificerade IOC beslutet och Rysslands tyngdlyftningslag missade sommar-OS 2016.

Den 18 juli 2016 publicerade Richard McLaren, en kanadensisk advokat som anlitats av WADA för att utreda Rodchenkovs anklagelser, en 97-sidig rapport som täckte betydande statligt sponsrad doping i Ryssland. Även om den begränsades av en tidsram på 57 dagar, fann utredningen bekräftande bevis efter att ha genomfört vittnesförhör, granskat tusentals dokument, analysrat hårddiskar, gjort rättsmedicinsk analys av urinprovsuppsamlingsflaskor och laboratorieanalys av individuella idrottares prover, med “mer bevis blir tillgänglig för varje dag”. :Rapporten drog slutsatsen att det visades “utom rimligt tvivel” att Rysslands idrottsministerium, Center of Sports Preparation of the National Teams of Russia, Federal Security Service (FSB) och det WADA-ackrediterade laboratoriet i Moskva hade “fungerat som skydd av dopade ryska idrottare” inom ett “statligt styrt avancerat system” med “den försvinnande positiva [test]-metoden” (DPM) och gjordes troligt att systemet initierats av Rysslandets dåliga medaljskörd under de olympiska vinterspelen 2010 i Vancouver. McLaren uppgav att urinprover öppnades i Sotji för att byta dem “utan några synliga bevis för det otränade ögat”. Den officiella tillverkaren av BEREG-KIT säkerhetsflaskor som används för antidopingstester, Berlinger Group, förklarade dock att den inte hade någon kunskap om hur öppnandet och återförslutningen av flaskorna kunde ha gått till.

Enligt McLaren-rapporten fungerade utbytet av dopingproverna från åtminstone slutet av 2011 till augusti 2015. Metoden användes på 643 positiva prover, ett antal som författarna anser “bara skall ses som ett minimum” på grund av begränsad tillgång till ryska register. Systemet var avsett att dölja positiva resultat inom ett brett register av idrotter, varav de två med flest positiva dopingprov var friidrott (139) och tyngdlyftning (117).

Som svar på dessa resultat tillkännagav WADA att RUSADA skulle betraktas som icke-kompatibelt med avseende på World Anti-Doping Code och rekommenderade att ryska idrottare skulle förbjudas att tävla vid olympiska sommarspelen 2016. IOC beslutade att avslå ackrediteringsförfrågningar från ryska idrottsministeriets tjänstemän och alla personer som var inblandade enligt rapporten 2016. Man avsåg sedan att påbörja en ny analys och en fullständig utredning av ryska tävlande vid de olympiska spelen i Sotji, och att genast be idrottsförbund att söka alternativa värdar för större tävlingar som hade tilldelats Ryssland.

Den 21 juli 2016 avslog CAS ett överklagande från den ryska olympiska kommittén och 68 ryska idrottare. Följande dag inledde Internationella paralympiska kommittén ett avstäng-ningsförfarande mot Rysslands nationella paralympiska kommitté. Den 24 juli avvisade IOC WADA:s rekommendation att generellt förbjuda Ryssland från olympiska sommarspelen och meddelade att ett beslut skulle tas av varje idrottsförbund. Varje positivt beslut måste godkännas av en CAS-skiljedomare. WADAs president Craig Reedie sa: “WADA är besviken över att IOC inte hörsammade WADAs verkställande kommittés rekommendationer som var baserade på resultaten av McLaren-utredningen och skulle ha säkerställt en rak, stark och harmoniserad strategi.”

Den 30 juli 2016 meddelade IOC att ett slutgiltigt beslut om varje rysk enskild idrottare skulle tas av en nyinrättad IOC-panel bestående av Ugur Erdener, Claudia Bokel och Juan Antonio Samaranch Jr.

Även om IOC i juli 2016 uttalade att de skulle be idrottsförbund att söka alternativa värdar, fick Ryssland behålla värdrättigheterna för några stora internationella sportevenemang, inklusive 2017 FIFA Confederations Cup, 2018 FIFA World Cup och 2019 Winter Universi-aden. I september 2016 tilldelades Ryssland dessutom värdrättigheter för världsmäster-skapen i skidskytte 2021 eftersom IOC:s rekommendation inte gällde evenemang som redan hade tilldelats eller planerade bud från landet.

OS-medaljörerna Steven Holcomb, Matthew Antoine, Martins Dukurs och Lizzy Yarnold ifrågasatte beslutet att hålla Bob och rodel-VM 2017 i Sotji, med bojkotter övervägda av Österrike, Lettland och Sydkorea. Lettlands skeletonlag (kälkåkning) bekräftade att det skulle bojkotta om Sotji förblev värd, och sa att “den olympiska andan stals 2014.” Den 13 december 2016 meddelade International Bobsleigh and Skeleton Federation att de skulle flytta evenemanget. Vissa idrottare var oroliga för att de omedvetet skulle kunna få i sig dopingpreparat om arrangörerna manipulerade mat eller dryck, medan andra “var oroliga över bevisen på att ryska laboratorier hade öppnat manipuleringssäkra flaskor. Om de har öppnat dessa flaskor för att hjälpa sina idrottare, kan de öppna flaskorna för att droppa i förbjudna substanser i våra.”

Skidskyttelag från Tjeckien och Storbritannien beslutade att bojkotta en 2016-17 skidskytte-VM-etapp i Tyumen. Den 22 december 2016 meddelade Ryssland att de inte skulle vara värd för världscupen eller 2017 års världsmästerskap i skidskytte för juniorer i Ostrav. Samma dag beslutade Internationella skridskounionen att flytta ett skridskoåknings-evenemang, världscupen i ISU Speed ​​Skating 2016–17 i Chelyabinsk, på grund av “en betydande mängd kritiska bevis och osäkerheten kring idrottarnas närvaro”. Ryssland togs senare bort som värd för 2016–17 FIS Cross-Country World Cup sista etappen och 2021 World Skiathlon Championships i Tyumen.

Ursprungligen skickade Ryssland in en lista på 389 idrottare som landet önskade skulle delta i tävlingarna i OS i Rio. Den 7 augusti 2016 godkände IOC 278 idrottare, medan 111 togs bort på grund av information talande för doping (inklusive 67 idrottare som togs bort av IAAF innan IOC:s beslut).

Kritiker jämförde med att kuwaiter förbjöds att tävla under sin egen flagga (för en icke-dopingrelaterad fråga) medan ryssar fick göra det. På grund av statlig inblandning fick kuwaitiska tävlande endast delta som oberoende idrottare. Dick Pound uttalade, “Det är inte en konsekvent standard som tillämpas nu. Inte alla kuwaitidrottare som förbjöds att tävla i Rio under sin egen flagga var anhängare av regimen, och inte alla sydafrikanska idrottare var anhängare av apartheid, och ändå var kraven större på att Sydafrika tidigare skulle avstängas från olympiska spel.” Tysklands Deutsche Welle skrev om “besvärliga frågor, som varför Kuwaits olympiska förbund stod inför en avstängning från Rio OS, medan Rysslands inte gjorde det. Kuwaits lilla lag … stängdes av på grund av olämpligt politiskt uppträdande av regeringen; Ryssland blev det inte, trots ett systematiskt organiserat dopingprogram.”

Efter att ha skickat prover för rättsmedicinsk analys fann Internationella paralympiska kommittén (IPC) bevis för att utbyte av dopingprover hade gjorts också vid Paralympics vinterspel 2014 i Sotji. Den 7 augusti 2016 röstade IPC:s styrelse enhälligt för att stänga av hela det ryska laget från Paralympics sommar 2016, med hänvisning till den ryska paralympiska kommitténs (RPC) oförmåga att genomdriva IPC:s antidopingskod och World Anti-Doping Code, vilket är “ett grundläggande konstitutionellt krav”. IPC:s president Sir Philip Craven beskrev det ryska antidopingssystemet som “helt komprometterat” och den 18 juli 2016 som “en av de mörkaste dagarna i all idrottshistoria”, och konstaterade att den ryska regeringen hade “katastrofiskt misslyckats med sina paraidrottare”. Den 23 augusti 2016 ogillade CAS Rysslands överklagande och angav att IPC:s beslut “fattades i enlighet med IPC:s regler och var proportionerligt med hänsyn till omständigheterna” och att Ryssland “inte lämnat in några bevis som motsäger fakta som IPC:s beslut var baserat på”. Den federala högsta domstolen i Schweiz avvisade ytterligare ett överklagande från Ryssland och sa att ryssarna “behövde visa att de hade uppfyllt sina skyldigheter när det gäller att upprätthålla… antidopingsprotokoll, och att dess intressen av ett omedelbart upphävande av avstängningen väger lättare än Internationella Paralympics Kommitténs intressen av att bekämpa doping och friidrottens integritet.”

I en intervju med NRK sa WADA:s generaldirektör Olivier Niggli att “Ryssland hotar WADA och våra informatörer”, och nämnde dagliga intrångsförsök och avlyssning av WADAs lokaler. Han sa att byrån hade “en ganska hög misstanke” om att hackarna var ryska och att västerländska regeringar redan var bekanta med dem. Han uttalade, “Jag tror att detta kommer att upphöra om de slutar se på oss som en fiende, och istället accepterar att det finns ett problem som vi måste arbeta tillsammans för att lösa. Men för tillfället sänder de ut helt fel signaler.”

I oktober 2016 befordrades Rysslands idrottsminister Vitaly Mutko till vice premiärminister trots anklagelser om att Mutko hade hjälpt till att dölja ryska dopingsbrott.

Den 3 november 2016 godkände Ryssland en antidopingslag riktad mot tränare.

Den 15 november 2016 introducerade företaget Berlinger en ny design för dopingsprov-flaskor. En talesman sa senare, “Vi arbetar med rättsmedicinska specialister från olika nationer. Vi vill alltid ligga lite före de som fuskar, men man kan inte helt undvika den typen av fusk som ryssarna byggde upp.”

Den 7 december 2016 blev den tidigare stavhoppastjärnan Yelena Isinbayeva ordförande för den ryska antidopingmyndighetens styrelse.

Den 9 december 2016 publicerade McLaren den andra delen av sin rapport. Rapporten hävdade att från 2011 till 2015 drog mer än 1 000 ryska tävlande i olika idrotter (inklusive sommar-, vinter- och paralympiska sporter) nytta av mörkläggningen. Emellertid tog McLaren senare tillbaka en del av det påståendet när fallen gick till domstol, och omformulerade det som inte ett faktum utan bara en möjlighet, som registrerats på sidan 68 i CAS-domen för Alexander Legkov: “Professor McLaren fortsatte med att förklara att, i detta avseende, om hans undersökning fick bevis för att en viss idrottare kan ha dragit nytta av systemet, så “betydde det inte att de gjorde nytta. Det betydde inte att det begicks ett brott mot antidopingreglerna.” E-postmeddelanden visar att de som kan ha dragit nytta av en mörkläggning inkluderade fem blinda styrkelyftare, som kan ha fått dopingklassade substanser utan sin vetskap, och en femtonåring. En arbetsgrupp från IAAF meddelade att Ryssland inte kunde återinstalleras i organisationen eftersom landet fortfarande inte hade någon fungerande antidopingbyrå för dopingtester och inte hade accepterat resultaten av utredningarna.

Vissa idrottare från andra länder har kritiserat WADA och hävdat att organisationen har varit ovilliga att utreda Ryssland trots flera tips under flera år. WADA-tjänstemän uppgav att myndigheten saknade befogenhet att genomföra sina egna utredningar fram till 2015. Arne Ljungqvist, WADA:s tidigare vice ordförande, kommenterade att “WADA alltid hade en ursäkt till varför de inte skulle gå vidare. De förväntade sig att Ryssland skulle städa upp hos sig själv.” I juni 2016 rapporterade The Guardian att ett brev godkänt av över tjugo idrotts-grupper från flera idrotter och länder samt ordförandena för IOC:s och WADA:s idrotts-kommittéer, Claudia Bokel och Beckie Scott, hade skickats till IOC:s president Thomas Bach och WADA:s chef Craig Reedie. I brevet kritiserades organisationerna för passivitet och tystnad tills media blev inblandade och sa att idrottarnas förtroende för antidopingsystemet hade krossats.

Den 18 juli 2016 uttalade WADA:s idrottsutskott, “Även om vi har känt till anklagelserna är det häpnadsväckande att läsa rapporten idag, se vikten av bevisen och att se omfattningen av doping och bedrägeri.” Idrottskommittén, Institutet för nationella antidopingsorganisationer och ledarna för antidopingsbyråer i Österrike, Kanada, Danmark, Egypten, Finland, Tyskland, Japan, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Spanien, Sverige, Schweiz, och USA krävde att Ryssland skulle stängas av från OS 2016 i Rio. Efter att Bach försenat ett beslut om huruvida hela det ryska laget skulle förbjudas, sa IOC-medlemmen Dick Pound, “IOC är av någon anledning mycket ovilliga att tänka sig en total uteslutning av det ryska laget. Men vi har sett institutionaliserad, statligt organiserat fusk i stor skala inom en hel rad sporter i ett land. Man måste låta bli att förvandla nolltolerans till: ‘Vi har nolltolerans förutom Ryssland.’” Bruce Arthur från Toronto Star skrev: “Om tröskeln som Ryssland har etablerat inte är tillräckligt hög för att förtjäna en totalt avstängning från ett olympiskt spel, är det ett anmärkningsvärt prejudikat som skapats.” Tidigare IOC:s vicepresident, Kevan Gosper från Australien, sa, “Vi måste vara mycket försiktiga med att göra fel drag med ett viktigt land som Ryssland”, på vilket Richard Hind från The Daily Telegraph (Sydney) svarade, ” Och där är IOC i ett nötskal. Det finns nationer, och det finns “viktiga nationer”. Alla kissar inte i samma provburk.”

IOC:s beslut den 24 juli 2016 kritiserades av idrottare och författare. Den fick stöd från de europeiska olympiska kommittéerna, som sa att Ryssland är “en uppskattad medlem”. Cam Cole från Canada’s National Post sa att IOC hade “fallit undan, som organisationen alltid gör, och misslyckats med en kompromiss som den säkert kunde antagit utan att kränka en supermakt”. En medlem av IOC:s idrottskommission, Hayley Wickenheiser, uttryckte sin besvikelse, “Jag frågar mig själv om vi inte hade att göra med Ryssland skulle detta beslut att förbjuda en nation ha varit enklare? Jag fruktar att svaret är ja.” Paul Hayward, huvudsportskribent för The Daily Telegraph (Storbritannien), anmärkte: “Kapitulationens vita flagga vajar över Internationella olympiska kommittén. Rysslands djupa politiska räckvidd borde ha berättat för oss att detta skulle hända.”

Ledare för tretton nationella antidopingsorganisationer skrev att IOC hade “kränkt idrottarnas grundläggande rättigheter att delta i spel som uppfyller de stränga kraven i World Anti-Doping Code” och “visade att det saknar det oberoende som krävs för att skilja de kommersiella och politiska intressen som finns från att påverka de tuffa beslut som krävs för att skydda en ren sport”. WADA:s tidigare chefsutredare, Jack Robertson, sa att “antidopingskoden är nu bara ett förslag att följa eller förkasta” och att “WADA gav IOC framförde ursäkten – inte tillräckligt med tid före OS – genom att fördröja anklagelserna under nästan ett år.” McLaren var missnöjd med IOC:s hantering av hans rapport och sa “Det handlade om statligt sponsrad doping och medveten felregistrering av dopingsresultat och de vände fokus till enskilda idrottare och om de skulle tävla … det var en fullständig vändning upp och ner på vad som stod i rapporten och att överlåta ansvaret till alla olika internationella förbund.”

Vissa ryssar beskrev anklagelserna som en antirysk komplott medan andra uppgav att Ryssland “bara gjorde vad resten av världen gör”. Rysslands president Vladimir Putin sa att Ryssland “aldrig hade stött några kränkningar inom idrotten, vi har aldrig stött det på statlig nivå, och vi kommer aldrig att stödja detta” samt att anklagelserna var en del av en “anti-rysk politik” från väst. Aleksei Pushkov, ordförande för Rysslands parlamentariska utrikesutskott, sa att IAAF:s beslut att upprätthålla sitt förbud var “en politisk hämndaktion mot Ryssland för dess oberoende utrikespolitik”. En medlem av Rysslands parlament, Vadim Dengin, sa: “Hela dopingskandalen är en ren förfalskning, uppfunnen för att misskreditera och föröd-mjuka Ryssland.” Efter att avslagit ett överklagande från ryska idrottare, skrev stavhopparen Yelena Isinbayeva: “Låt alla dessa pseudo-rena utländska idrottare andas ut och vinna sina pseudo-guldmedaljer i vår frånvaro. De var alltid rädda för styrka.” Ryska utrikesdepartemen-tet kallade domen för ett “brott mot idrotten”. En undersökning från Levada Center visade att 14 procent av ryssarna trodde att landets idrottare hade dopat sig i Sotji, 71 procent trodde inte på WADA:s rapporter och 15 procent bestämde sig för att inte svara.

En talesman för Putin kallade Yuliya Stepanova för en “Judas”. Ryska medier har också kritiserat båda Stepanovs. Yuliya Stepanova sa, “Alla nyheter kallar mig en förrädare och inte bara förrädare utan en förrädare mot fosterlandet.” Vitaly Stepanov sa: “Jag försökte inte avslöja Ryssland, jag försökte avslöja korrupta idrottstjänstemän som fullständigt förstör tävlingar inte bara i landet utan globalt.”

Dick Pound beskrev Rysslands svar som “Lite som när du blir stoppad för fortkörning på motorvägen av polisen och du säger ‘Varför jag? Alla andra gjorde det’.” Han konstaterade att om Rysslands myndigheter hade “svarat på deras frågor så skulle de lätt kunna ha tillräckligt med tid för att reda ut allt i tid. Men i stället spelade de rollen som offer och hävdade att det fanns en komplott mot dem för länge.” Moskva-korrespondenten för Deutsche Welle, Juri Rescheto, skrev att svaret han såg i Ryssland “Visar att landet lever i ett parallellt universum” och försöker skylla på andra

Rysk TV hävdade att amerikaner hade orkestrerat dopingskandalen och den moderne femkampsmästaren Aleksander Lesun kallade det en orättvis “attack”, eftersom “Doping finns i alla länder och det finns överträdare överallt.” Efter IOC:s tillkännagivande den 24 juli 2016 sa den ryske idrottsministern Vitaly Mutko att det var “ett rättvist och klokt beslut och vi hoppas att varje förbund kommer att fatta samma typ av beslut. Doping är ett världsom-spännande ont, inte bara i Ryssland.” Ryska mediers reaktion var på vissa punkter nästan euforisk. Efter att ryska idrottare sagt att McLaren handlade om politik snarare än sport, konstaterade det brittiska skidskytteförbundet att deras kommentarer var “hjärntvättade, vilseledande och oärliga” och beslutade att bojkotta ett evenemang i Ryssland. Rysslands vice premiärminister Vitaly Mutko sa att idrottare borde “straffas” för uppmaningar till bojkott.

2017

I februari 2017 höll Ryska Friidrottsförbundets vicepresident Andrey Silnov en press-konferens i Moskva tillsammans med en före detta sovjetisk idrottare som sa att östtyska framgångar på grund av statligt sponsrad doping är legitima resultat av “god farmakologi” och inte bör fördömas. Senare samma månad uppgav WADA att bevis mot många idrottare som nämns i McLaren-rapporten kan vara otillräckliga eftersom Moskva-laboratoriet hade gjort sig av med dopingprover och ryska myndigheter inte svarade på förfrågningar om ytterligare material att analysera.

En IAAF-arbetsgrupp ledd av Rune Andersen publicerade en interimsrapport i april 2017. IAAFs president Sebastian Coe kommenterade med anledning av den: “Det finns dopingprov som kunnat omtestats men det antalet är fortfarande alldeles för begränsat. Den ryska utredningskommittén vägrar fortfarande att överlämna prover från biologiska pass från idrottare för oberoende testning *i WADA-ackrediterade laboratorier, vi har fortfarande idrottare i stängda städer som är svåra eller omöjliga att komma till och vi har erfarit att Ryska Friidrottsförbundets huvudtränare i praktiken vägrat att skriva under sitt eget löfte om ren friidrott.” Rapporten kommenterade också fallet med visselblåsaren Andrei Dmitriev, som hade flytt Ryssland efter att ha blivit hotad med fängelse. Coe sa: “Alla som har information om ett system som har misslyckats med att skydda målen och ambitionerna för rena idrottare måste känna att det är säkert för dem att säga ifrån.”

I september 2017 avvisade WADA Rysslands påståenden om att WADA skulle hållas ansvarig för Rodchenkov och noterade att Ryssland hade valt att utse honom till chef för laboratoriet i Moskva. Organisationen uttalade också om att “WADA förväntar sig att de ryska myndigheterna tar ansvar för detta avsiktliga system av fusk som avslöjades av McLaren-utredningen – som föreskrivs i RUSADAs plan för efterlevnad – snarare än att ständigt lägga skulden på andra.” Sjutton nationella antidopingorganisationer kritiserade IOC för en “fortsatt vägran att hålla Ryssland ansvarigt för en av de största dopingskandalerna i idrottshistorien” och “pliktförsummelserna sänder ett cyniskt budskap om att de som fuskar inom OS-rörelse aldrig kommer att straffas eller ställas till svars”. De uppgav att ärenden hade “stängts i förtid innan IOC eller de internationella idrottsförbunden har fått fullständig information från Moskvalaboratoriet eller intervjuat relevanta vittnen”. Ytterligare 20 NADO:s har sedermera skrivit under på den kritiken

I november 2017 utfärdade IOC:s disciplinära kommission under ledning av Denis Oswald sina första avstängningar av enskilda ryska idrottare efter den årslånga Sotji-utredningen. Den 22 december 2017 hade 43 ryska idrottare stängt av och 13 medaljer hade förklarats förverkade.

Den 10 november 2017, dagen efter att Vladimir Putin anklagade USA för att ställa till med problem för ryska idrottare, sade WADA i ett pressmeddelande att man hade erhållit en elektronisk fil som innehöll “alla testdata” från januari 2012 till augusti 2015 – tusentals dopingtestningar gjorda på ryska idrottare. Databasen, som de ryska myndigheterna inte var villiga att dela med antidopingutredarna, kom via en visselblåsare. Chefen för det ryska skidförbundet, Yelena Välbe, sa till pressen att “visselblåsare är förrädare mot sitt land” kort därefter. Rysslands skidtränare gick ännu längre och anklagade Ilia Chernousov (en skidåkare som tog en bronsmedalj i 50 km fristil) för att “läcka information” till WADA.

Den 11 november 2017 avslöjades det att Grigory Rodchenkov hade tillhandahållit nya bevis för rysk statssponsrad doping till IOC, och noterade att han skulle överväga att offentliggöra informationen om Schmid-kommissionen inte gav vederbörlig uppmärksamhet åt hans bevis i några offentliga redovisningar.

Den 16 november 2017 meddelade WADA att Ryssland fortsatt brast i sin efterlevnad av WADC (WADAs reglemente). Den 26 november 2017 beslutade IAAF att vidmakthålla Rysslands avstängning från internationella friidrottstävlingar och sa att landet inte hade gjort tillräckligt för att ta itu med doping.

I en intervju med New York Times rapporterade Rodchenkov att Yuri Nagornykh, biträdande idrottsminister, hade bett honom att anklaga en ukrainsk idrottare, Vita Semerenko, för doping under en tävling i Moskva inför OS. Rodchenkov följde inte uppmaningen och övertygade ministern om att en omtest av dopingprovet skulle visa att drogerna hade spetsats in i provet snarare än att de passerat genom en människokropp. “Jag kunde inte ha gjort det här mot en oskyldig idrottare”, sa han. “Under min karriär rapporterade jag många ”dirty samples” som rena, men aldrig tvärtom.”

Den 5 december 2017 tillkännagav IOC att den ryska olympiska kommittén hade stängts av med omedelbar verkan från vinter-OS 2018, men IOC tillät ryska idrottare utan tidigare dopingbrott och en tillräckligt lång serie av negativa dopingtester att tävla under OS-flaggan som en “Olympisk idrottare från Ryssland” (OAR). Enligt villkoren i IOC:s bestämmelser fick inga ryska regeringstjänstemän närvara vid spelen, och varken den ryska flaggan eller den ryska nationalsången skulle få förekomma. Den olympiska flaggan och den olympiska hymnen skulle användas istället. Den 20 december 2017 föreslog IOC en alternativ logotyp för OAR-idrottarnas uniformer.

Den 6 december 2017 meddelade Vladimir Putin sitt beslut “att inte hindra enskilda ryska idrottare” från att delta i vinterspelen 2018. Han sade också att han är glad att IOC:s utredningskommission ledd av Samuel Schmid “inte hittade några bevis för att den ryska regeringen var inblandad i en dopingskonspiration”. Utredningskommissionen sa dock bara att det inte finns tillräckligt med bevis för att hävda att högsta ryska statliga myndigheter var inblandade. Det rådde aldrig något tvivel om att det ryska idrottsministeriet och den federala säkerhetstjänsten var en del av systemet.

Den 7 december 2017 rapporterades det att den ryske oligarken Mikhail Prokhorov betalade en rysk olympisk idrottare miljontals rubel i hemliga pengar för att inte avslöja Rysslands utarbetade dopingsprogram. Prokhorov hade drivit det ryska skidskytteförbundet från 2008 till 2014 och erbjöd juridiska tjänster till diskvalificerade ryska skidskyttar.

Den 22 december 2017 rapporterades att FIFA sparkade Jiri Dvorak, en läkare, som hade undersökt doping i rysk fotboll. FIFA uppgav dock att borttagandet av Dvorak inte var relaterat till hans utredning av doping i rysk sport.

Utfallet av IOC:s avstängningar av ryska idrottare som ertappades med doping vid OS i Sotji gjorde att tidigare ryska visselblåsare var rädda för sin egen säkerhet, vilket liknades vid en “häxjakt” inom den ryska vintersportgemenskapen. Den 9 november 2017 kallade Vladimir Putin besluten att förbjuda ryska idrottare för dopingbrott för ett försök från USA att under-gräva hans nation och påverka det ryska presidentvalet i mars.

Enligt den ryska nyhetsbyrån TASS sa den ryske idrottsministern Pavel Kolobkov att utredningskommittén inte hade hittat några bevis för att staten använde ett dopings-system; samma kommitté begärde utlämning av visselblåsaren Grigory Rodchenkov från USA, där han har vittnesskydd. Trots försäkran från ryska tjänstemän om att det inte fanns något dopingsystem, sa IOC-tjänstemannen Dick Pound: “empiriska bevis visar totalt motsatsen, så jag tror att det vi ser i den ryska pressen är för inhemsk konsumtion.”

Den 17 november 2017 sa den högsta ryska OS-tjänstemannen Leonid Tyagachev att Grigorij Rodtjenkov, som hade påstått att Ryssland drev ett systematiskt dopingsprogram, “bör skjutas för att ljuga, som Stalin skulle ha gjort.”

2018

Från och med januari 2018 hade IOC identifierat 43 ryska idrottare från vinter-OS 2014 i Sotji som man hade för avsikt att förbjuda från att tävla i vinter-OS 2018 och alla andra framtida olympiska spel som en del av Oswaldkommissionen. Alla utom en av dessa idrottare överklagade sina avstängningar till Court of Arbitration for Sport (CAS). Domstolen upphävde sanktionerna mot 28 av de klagande, vilket resulterade i att deras Sochi-medaljer åter-lämnades och resultat återinfördes, men domstolen ansåg att det fanns tillräckliga bevis mot elva av idrottarna för att upprätthålla deras Sochi-sanktioner. IOC utfärdade ett uttalande som sa att “resultatet av CAS-beslutet innebär inte att idrottare från gruppen av 28 kommer att bjudas in till spelen. Att inte sanktioneras ger inte automatiskt privilegiet av en inbjudan.” Även detta uttalande överklagades, men denna överklagan avslogs den 9 februari 2018, dagen för öppningsceremonin, vilket var ett beslut som välkomnades av IOC.

En lista med 500 ryska idrottare lades fram för övervägande inför spelen 2018 och 111 av dessa idrottare slogs omedelbart ut ur poolen; detta inkluderade de 43 idrottare som hade blivit sanktionerade av Oswaldkommissionen. De återstående 389 idrottarna var skyldiga att uppfylla ett antal villkor före olympiaden, såsom en ytterligare omgång av tester och omanalys av lagrade prover, och de skulle bara komma i fråga för inbjudan till spelen förutsatt att dessa krav uppfylldes. Det slutliga antalet neutrala ryska idrottare som bjöds in att tävla blev 169. Trots det valde skridskoåkaren Olga Graf att inte tävla, och konstaterade att “sporten har blivit ett förhandlingsobjekt i smutsiga politiska spel”, vilket gav den slutliga summan till 168.

19 nationella antidopingorganisationer rekommenderade att Ryssland skulle stängas av från deltagande i alla sporter. Ryssland stängdes av från friidrott, tyngdlyftning, paralympiska sporttävlingar, men fortsatte sitt deltagande i andra sporter. World Athletics tillät ryssar som har genomgått tester av icke-ryska myndigheter att tävla som neutrala idrottare. Den ryska flaggan, nationalfärgerna och hymnen förbjöds. Det fanns dock fortfarande uppmaningar om att förbjuda Ryssland från att delta i vinter-OS 2018 och Paralympics vinter 2018 eller att tillåta ryska idrottare att bara tävla som neutrala.

Tidigare hade Rysslands president Vladimir Putin och andra regeringstjänstemän uttalat att det skulle vara en förödmjukelse för Ryssland om dess idrottare inte fick tävla vid OS under rysk flagg. Men trots rykten om motsatsen avslöjade Putins talesman Dmitry Peskov senare att ingen bojkott hade diskuterats inför IOC:s tillkännagivande. Efter att IOC:s beslut offentliggjordes meddelade dock Ramzan Kadyrov, Tjetjeniens regeringschef, att inga tjetjenska idrottare skulle få tävla under neutral flagg. Den 6 december 2017 bekräftade Putin att den ryska regeringen inte skulle hindra någon av dess idrottare från att delta i spelen 2018 som individer, trots att det fanns uppmaningar från andra ledande ryska politiker om en bojkott. Gennadij Zjuganov, ledare för Ryska federationens kommunistiska parti, la fram ett förslag om att skicka fans till spelen med ett sovjetisk segerbanner. Rysslands utrikes-minister, Sergey Lavrov, kommenterade att USA “fruktar ärlig konkurrens”, vilket stärkte Vladimir Putins ståndpunkt att USA använde sitt inflytande inom IOC för att “orkestrera dopingskandalen”. Enligt Komsomolskaya Pravda, en populär rysk tabloidtidning, motsatte sig 86 procent av den ryska befolkningen deltagande i vinter-OS under neutral flagg. Många ryssar trodde att IOC hämnades Ryssland för deras diskriminerande antigaylag som väckte betydande kontroverser med IOC under vinter-OS 2014 när det arrangerades i Sotji, Ryssland.

I januari 2018 rapporterades det att alla ledande ryska idrottare undvek att träffa doping-tjänstemän för att genomgå antidopingstester i en friidrottstävling i Irkutsk.

Under vinter-OS i Pyeongchang i februari 2018 lämnade två ryska idrottare från delegationen Olympic Athletes from Russia (OAR) positiva prov i dopingtesterna och diskvalificerades: curlaren Aleksandr Krushelnitckii som tog en bronsmedalj i mixeddubbel; och bobåkaren Nadezhda Sergeeva som slutade tolva i tvåmannabob för kvinnor. IOC uttryckte sin besvikelse över de positiva dopingtesterna och konstaterade att OAR-teamet följaktligen inte skulle få paradera under rysk flagg vid avslutningsceremonin.

Trots de två diskvalifikationerna meddelade IOC den 28 februari att man valt att återge Ryssland OS-medlemskap, bara dagar efter vinterspelens slut, eftersom inga fler fall av doping hade hittats i delegationen. Det överraskande beslutet att häva avstängningen väckte ilska inom det internationella idrottssamfundet. IOC hade dock hela tiden planerat att återinsätta Ryssland efter spelen förutsatt att det inte fanns fler positiva tester. IOCs uttalande löd “Avstängningen av den ryska olympiska kommittén hävs automatiskt med omedelbar verkan.”

I upptakten till fotbolls-VM 2018, som hölls i Ryssland, hävdade den förre laboratoriechefen och visselblåsaren Grigory Rodchenkov att han kände igen en av Rysslands spelare som en dopare i ett av hans egna dopingprogram. FIFA hade inlett en utredning om rysk doping i fotboll efter att McLaren-rapporten publicerades med 33 ryska fotbollsspelare namngivna i den, men sa i maj att de inte hade hittat tillräckliga bevis för doping ledande till avstängningar. Man redovisade emellertid att vissa utredningar av spelare som inte var relaterade till VM pågick. Turneringen avslutades så småningom med att inga spelare testade positivt. Några månader efter att turneringen avslutats i september sa pappan till den ryske spelaren Denis Cheryshev trots det att hans son hade tagit tillväxthormon under turneringen. Han frikändes dock senare från doping av den ryska antidopingsmyndigheten.

Den 20 juli släppte Athletics Integrity Unit (AIU) detaljer om 120 dopingsfall, varav cirka 85 av fallen gällde OS- och VM-medaljörer och hälften (48 %) involverade ryssar. Den 27 juli, 10 dagar före starten av friidrotts-EM 2018, meddelade IAAF att Ryssland, trots att de gjort förbättringar på nyckelområden, fortfarande skulle vara avstängt från internationella friidrotts-tävlingar. Tjugonio ryska idrottare tävlade i mästerskapen som auktoriserade neutrala idrottare, och Ryssland kom så småningom högt upp i medaljligan.

WADA röstade den 20 september om huruvida den ryska antidopingbyrån skulle åter-installeras eller inte efter att de stängdes av 2015. En granskningskommitté för WADA hade rekommenderat att RUSADA skulle återinsättas, vilket väckte ilska från internationella idrottare och tjänstemän. En av medlemmarna i granskningskommittén som omfattade sex personer, Beckie Scott, ordförande för WADAS idrottsutskott, lämnade sin roll i kommittén i protest mot rekommendationen att återinsätta RUSADA och vice ordföranden för kommittén, norskan Linda Helleland, sa att hon skulle rösta emot deras återinstallation. En grupp idrottare från Storbritannien-Anti-Doping hade tidigare krävt att Ryssland skulle förbli avstängt tills det hade sett över sitt antidopingssystem, och sagt att Rysslands återtagande skulle vara “en katastrof för ren sport.” En medlem i USADA citerades för att säga “ärligt talat, det stinker till himlen”. Den tidigare chefen för Moskva-laboratoriet, Grigorij Rodtjenkov, uttryckte det som att ett hävande av Rysslands förbud skulle vara en “katastrof”.

WADA hade insisterat på att Ryssland skulle uppfylla två kriterier innan RUSADA kunde återintas; acceptera resultaten av McLaren-rapporten och ge tillgång till Moskvas antidopingslaboratoriums data. Granskningskommittén för efterlevnad hade godkänt ett brev från det ryska idrottsministeriet som sa att det hade “tillräckligt erkänt de problem som identifierats i Ryssland” och att de går med på att acceptera de två återstående villkoren.

WADA röstade enhälligt för att återinstallera den ryska antidopingbyrån vid sin kongress på Seychellerna, vilket gick emot önskemålen från många nationella antidopingorganisationer runt om i världen. Advokaten för visselblåsaren Grigory Rodchenkov kallade det “det största förräderiet mot rena idrottare i OS-historien”, medan chefen för den amerikanska antidoping-byrån Travis Tygart sa att beslutet är “förvirrande och oförklarligt” och ett “förödande slag för världens rena idrottare.” Beslutet fick så mycket kritik att chefen för WADA, Sir Craig Reedie, var tvungen att offentligt försvara beslutet eftersom han också fick motta allt mer kritik.

Med RUSADA nu återinfört, lanserade det ryska friidrottsförbundet en juridisk utmaning till IAAF att häva deras avstängning från friidrottstävlingar som de fortfarande var avstängda från. IAAF avslog dock begäran, som senare drogs tillbaka av det ryska friidrottsförbundet. Den 26 september 2018 hade 77 ryssar avtjänat dopingavstängningar inom friidrotten, inklusive 72 idrottare och fem tränare samt supportpersonal för idrottare.

Det tillkännagavs i november att Internationella olympiska kommittén ytterligare skulle analysera lagrade prover från OS 2012 och testa för alla förbjudna substanser. Detta kom efter att 48 negativa analytiska fynd hittades i tidigare omanalyser av prover, varav 22 var ryska.

Den 14 december 2018 rapporterade Hugo Lowell i tidningen The Guardian från Moskva att tjänstemän vid det ryska idrottsministeriet fortfarande var ovilliga att samarbeta fullt ut med WADA för att överlämna testdata från dess antidopingslaboratorium. WADA släppte därefter ett uttalande som sa att deras expertteam hade flugit till Moskva för att få tillgång till data. Senare visade det sig att WADAs experter misslyckades med att hämta uppgifterna eftersom de ryska tjänstemännen ansåg att WADAs utrustning inte hdea blivit korrekt certifierad.

Återinförandet av RUSADA ledde till anklagelser om mobbning och en uppmaning till reform inom WADA. IAAF beslutade trots WADAs beslut att upprätthålla Rysslands avstängning från friidrott till 2019 med med 63 ryssar godkända att tävla som neutrala idrottare under året under neutral flagga. Ett team av fem WADA-experter reste – ånyo – till Moskva den 17 december och förväntades få full tillgång till laboratoriet, men vid ankomsten vägrades de fullständigt tillträde, vilket satte RUSADA på randen av att stängas av igen. RUSADAs president Yuri Ganus vädjade till Vladimir Putin personligen för att nå en lösning.

IOC:s beslut kritiserades av Jack Robertson, primärutredare av det ryska dopingprogrammet på uppdrag av WADA, som sa att IOC hade utfärdat “ett icke-bestraffande straff avsett att rädda ansikte samtidigt som man skyddar IOC:s och Rysslands kommersiella och politiska intressen.” Han betonade också att ryska visselblåsare tillhandahöll bevis för att “99 procent av deras lagkamrater på nationell nivå var dopade.” Enligt Robertson, “Har WADA upptäckt att när en rysk idrottare når den nationella nivån, har han eller hon inget val i frågan.” Han tillade “Det finns för närvarande inga underrättelseuppgifter som tyder på att det statligt sponsrade dopingprogrammet har upphört.” Det rapporterades också att ryska tjänstemän intensivt lobbat i USA för att avskaffa alla sanktioner mot Ryssland.

Biträdande (medlem) i den ryska statsduman och före detta proffsboxaren Nikolai Valuev har sagt att Ryssland borde gå till OS och “riva isär alla dessa jävlar som vill döda vår sport.”

Trots beteckningen “Olympic Athletes from Russia” (OAR) deltog fortfarande många ryska fans i spelen 2018, klädda i de ryska färgerna och skanderade “Ryssland!” unisont, i en trotsande handling mot förbudet.

Journalisten Justin Peters från Slate skrev under spelen att IOC “hamnade i en situation som verkade förneka hela poängen med sanktionerna mot Ryssland. IOC ville inte att det skulle finnas ett ryskt olympiskt lag vid Pyeongchang-spelen … ändå är arenorna fulla av lag av ryska olympier, vilket är en halvhjärtad handklapp utdelad av en enhet som verkar mer intresserad av att rädda ansikte än att skydda idrottare.”

CAS-beslutet att upphäva livstidsförbudet för 28 ryska idrottare och återställa deras medaljer mötte hård kritik bland OS-tjänstemän, inklusive IOC-presidenten Thomas Bach som beskrev beslutet som “extremt nedslående och överraskande”. Grigory Rodchenkovs advokat har uttalat att “CAS-beslutet skulle tillåta dopade idrottare att undkomma utan straff” och även att “CAS-beslutet ger ännu en oförtjänt vinst för det korrupta ryska dopingssystemet i allmänhet, och Putin i synnerhet”.

2019

WADA hade givit Ryssland en strikt deadline för att lämna över data från Moskva-laboratoriet senast den 31 december, en deadline som de uppenbarligen inte höll. Det fanns uppmaningar till WADA:s granskningskommitté för efterlevnad att träffas omedelbart för att överväga nästa steg, men de bestämde sig för att träffas senare, den 14 januari, vilket väckte ilska bland det internationella samfundets 16 nationella antidopingsorgan som krävde Rysslands avstängning ännu en gång. WADA-presidenten Dick Pound beskrev reaktionen på deras beslut som en “lynchmob”.

WADA fick så småningom full tillgång till Moskva-laboratoriets data den 10 januari, tio dagar efter den första deadline. WADA-presidenten beskrev det som ett “stort genombrott för ren sport” och sa att WADA nu påbörjades en andra fas genom autentisering och granskning av data som hade samlats. Man avsåg att först säkerställa att data inte hade manipulerats. WADA lyckades så småningom hämta 2262 prover från Moskva-laboratoriet. Trots att deadline missades ansågs RUSADA fortfarande följa överenskommelsen och bestraffades inte. Organisationen för nationella antidopingsorganisationer (iNADO) hädade att “Ryssland har fått fler chanser och, i slutändan, mer mildhet än någon enskild idrottare eller litet land kunde förvänta sig att få. Det här är mycket oroande.”

Det tillkännagavs den 8 februari att Internationella paralympiska kommittén skulle återinstallera Ryssland senast den 15 mars efter att de stängts av i juli 2016. Man uppgav att 69 av de 70 återställningskriterierna hade uppfyllts genom att det sista kriteriet att acceptera resultaten av McLaren-rapporten. Samtidigt var fortfarande Rysslands friidrottsförbund avstängt av IAAF “tills vidare” eftersom det påstods att det fanns två olösta frågor som måste få en lösning.

Den 19 mars utfärdade Frankrike en arresteringsorder på två före detta ryska friidrotts-tjänstemän som en del av en utredning av dopingförsök. Det var den tidigare chefen för den ryska friidrotten Valentin Balakhnichev och ex-tränaren för det ryska friidrottslaget Alexei Melnikov, som båda blev avstängda från sporten på livstid 2016, som skulle arresteras.

Den ryska olympiska mästaren i höjdhopp 2008, Andrey Silnov, lämnade sin position som vicepresident för det ryska friidrottsförbundet i juni efter att det rapporterades att han var under utredning för ett eventuellt dopingbrott efter en omanalys av hans prov från 2013. Det rapporterades också att sju ryska friidrottare, inklusive idrottare från landslaget, ertappades när de tränade i Kirgizistan med Vladimir Kazarin, en tränare som blev avstängd från sporten på livstid 2017 för dopingbrott. Med detta i åtanke riskerade Ryssland ånyo att förbli avstängt för friidrotts-VM 2019 i september efter att IAAF röstade för att upprätthålla deras avstängning – den 11:e gången de gjorde det.

I juli 2019 rapporterade Reuters att två ryska olympiska boxare tävlade under 2018 medan de avtjänade dopingförbud som tillämpats av RUSADA. Reuters sa att detta tyder på en inkonsekvens i Rysslands reform av dess antidopingspraxis. Efter att Reuters rapporterat de två fallen sa RUSADA att de skulle utreda.

De första fallen av eventuella antidopingsbrott mot ryska idrottares prover som tagits från Moskvalaboratoriet överlämnades till de enskilda idrottsförbunden i juli. WADA rapporterade att uppgifterna om 43 dopingpositiva idrottare hade överlämnats till respektive idrottsförbund från en pool av 298 idrottare. Det första idrottsförbundet som stängde av idrottare från de mottagna uppgifterna var International Weightlifting Federation som stängde av 12 ryska tyngdlyftare inklusive OS-, VM- och EM-medaljörer.

Den 21 september rapporterades att en del av uppgifterna som hämtats från Moskva-laboratoriet kan ha manipulerats innan de hämtades av WADA. Detta medförde att Ryssland skulle förbli avstängt från det då kommande friidrotts-VM 2019, och stod inför ett eventuellt förbud från att vara värd för och tävla i alla stora sportevenemang inklusive de kommande OS 2020 och eventuellt vinter-OS 2022, med mera.

Två månader senare, den 21 november, stängdes ett antal ryska friidrottsfunktionärer av för att ha hindrat och underlåtit att samarbeta med en utredning om var höjdhopparen Danil Lysenko befann sig. Presidenten för det ryska friidrottsförbundet Dmitry Shlyakhtin stängdes av tillsammans med 6 andra associerade med ryska friidrottsförbundet, inklusive idrottaren och hans tränare.

WADA rekommenderade då att Ryssland återigen skulle förklaras icke-kompatibelt och förbjudas att arrangera sportevenemang i fyra år. Den 9 december förbjöd WADA således Ryssland från att arrangera stora internationella sportevenemang i fyra år, anklagade för manipulering av dopingsrelaterade rapporter. Ryssland skulle förhindras från att vara värd för, delta i eller lägga bud på internationella sportevenemang under denna period. Liksom tidigare skulle dock WADA tillåta godkända ryska idrottare att tävla som individer, men inte under rysk flagg. Detta skulle dock inte påverka Rysslands medvärdskap för UEFA Euro 2020, eftersom WADA inte erkände UEFA som en “stor evenemangsorganisation” som omfattas av förbudet.

I Ryssland mottogs sanktionen från december 2019 med upprördhet. President Vladimir Putin kritiserade beslutet som ett “politiskt motiverat” beslut som “motsäger” den olympiska stadgan. “Det finns inget att klandra den ryska olympiska kommittén för och om det inte finns någon förebråelse mot denna kommitté bör landet delta i tävlingar under sin egen flagga”, sa Putin. Rysslands premiärminister Dmitrij Medvedev sa också att förbudet var politiskt motiverat. “Detta är fortsättningen på denna anti-ryska hysteri som redan har blivit kronisk”, sa Medvedev till inhemsk press.

2020

I januari 2020 stängde WADA av Moskva-laboratoriet från att utföra den enda analys det fortfarande var ackrediterade för avseende blodprover. Moskvalaboratoriet hade fått utföra analyser av blodprover sedan maj 2016 eftersom det var “praktiskt taget omöjligt för laboratorier att störa blodvariablerna i prover på grund av analysutrustningens natur och de principerna för de biologiska passen för idrottare”.

I mars meddelade World Athletics att inte fler än 10 ryska friidrottare skulle få tävla som neutrala vid sommarens OS. Den bötfällde också det ryska friidrottsförbundet med 10 miljoner dollar på grund av obstruktion och förfalskning av dokument relaterade till dopingfallet med Danil Lysenko och fastställde att alla ryska neutrala idrottare skulle förbjudas vara med i OS om hälften av böterna inte betalats senast den 1 juli.

Den 30 april tillkännagav WADA att de hade avslutat sin ingående undersökning av de 298 ryska idrottare vars uppgifter de hade fått från Moskva-laboratoriet i januari 2019. De första uppgifterna överlämnades i juli till totalt 27 internationella idrottsförbund och en större evenemangsorganisation, vilka tog emot uppgifterna för att besluta om eventuella antidopingsbrott som skulle utredas vidare.

Det ryska friidrottsförbundet misslyckades med att betala hälften av sina 10 miljoner dollar i World Athletics-böter senast den 1 juli. Ryska friidrottsförbundets chef, Yevgeny Yurchenko, uppgav att förbundet inte hade tillräckliga medel för att betala böterna. Förbundet undvek dock uteslutning från World Athletics efter att den ryske idrottsministern Oleg Matytsin lämnat en “ovillkorlig” garanti för att betala böterna till en ny deadline den 15 augusti. Ryssland betalade böterna på 5 miljoner dollar och 1,31 miljoner dollar i kostnader tre dagar före utsatt tidsfrist och undvek därigenom uteslutning.

I ett fall som beskrevs som “nästan identiskt” med Danil Lysenkos, dömdes den ryska konståkaren Maria Sotskova till tio års avstängning från idrott av RUSADA för att ha lämnat in ett förfalskat medicinskt dokument i samband med hennes tre missade vistelserappor-teringar och ett positivt dopingtest.

Efter granskning av Rysslands överklagande av WADAs beslut i de två fallen, beslutade CAS den 17 december 2020 att sänka de påföljder som WADA hade utdömt. Istället för att förbjuda Ryssland från att delta i alla stora idrottstävlingar tillät domen Ryssland att delta i OS och andra internationella evenemang, men under en period av två år fick landet inte använda det ryska namnet, flaggan eller hymnen och måste presentera sig som “neutrala idrottare” eller “ett neutralt team”. Domen tillät lagdräkter att visa “Ryssland” på uniformen, men bara upp till samma storlek som “neutral idrottare/lag”, samt användningen av den ryska flaggans färger inom uniformens design.

TV-dokumentärer

Rysk doping var i fokus i flera dokumentärer som sänts i Tyskland, Frankrike och USA:

Geheimsache Doping: Wie Russland seine Sieger macht (Dopingshemligheten: Hur Ryssland skapar mästare), ARD / Das Erste, sändes 3 december 2014

Geheimsache Doping. Im Schattenreich der Leichtathletik (The Doping Secret: The Shadowy World of Athletics), ARD / Das Erste, sändes 1 augusti 2015

Geheimsache Doping: Russlands Täuschungsmanöver (The Doping Secret: Russia’s Red Herrings) , ARD / Westdeutscher Rundfunk, sändes 6 mars 2016

Russia’s Dark Secret , 60 Minutes / CBS News, sändes 8 maj 2016

Plus vite, plus haut, plus dopés (Snabbare, högre, mer dopad) , Arte i samarbete med Le Monde , sändes 7 juni 2016

Icarus , Netflix, regisserad av Bryan Fogel, 2017

Innerkant på Amazon Prime

Statistik

WADA publicerar årliga sammanfattningar av antidopingsregelbrott (ADRV). Ryssland rankades att ha flesta ARDV i världen under 2013, 2014 och 2015.

På grund av dopingbrott har Ryssland fråntagits 43 olympiska medaljer – flest av något land, fyra gånger så många som tvåan och mer än en tredjedel av det totala antalet. Det var det ledande landet när det gäller antalet medaljer borttagna på grund av doping vid vinter-OS 2002 (5 medaljer), vinter-OS 2006 (1 medalj), sommar-OS 2008 (14 medaljer), olympiska sommarspelen 2012 (13) medaljer), olympiska vinterspelen 2014 (4 medaljer) och delad flest vid olympiska sommarspelen 2004 (3 medaljer) och olympiska sommarspelen 2016 (1 medalj). De 43 återkallade medaljerna inkluderar 11 guld, 21 silver och 11 brons.