Antonio Pettigrew

Antonio Pettigrew (född 3 november 1967, i Macon, Georgia, död genom självmord den 10 augusti 2010) var en amerikansk sprinter som specialiserade sig på 400 meter.

Han är också känd för att han vid olympiska sommarspelen 2000 i Sydney kastade sina guldmedaljvinnande Adidas-skor in i publiken efter att ha vunnit 4×400 m-finalen för USA.

Antonio lämnade aldrig något positivt dopingprov, trots att han själv deklarerade att han använde prestationshöjande preparat vid OS i Sydney 2020 och att han hade dopat sig från 1997 till 2001. Pettigrew vittnade om att han använt tillväxthormon för att bli starkare och hade tagit erytropoietin för att förbättra sin uthållighet, och han gjort det enligt tränaren Trevor Grahams förslag.

År 2008 angav åtalsdokument relaterade till rättegången mot Trevor Graham i samband md Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO)-affären (kommersiell doping med designer-substansen THG, tetrahydrogestrinone) att Pettigrew var en av de idrottare som köpte prestationshöjande droger hos Victor Contes BALCO, dit han hänvisats av Graham.

Pettigrew erkände att han använt prestationshöjande substanser och vittnade mot Graham vid rättegången mot honom i maj 2008. Pettigrew förklarade att Graham uppmuntrade honom 1997 att injicera tillväxthormon och erytropoietin. Strax efter, sa Pettigrew, började han köpa preparaten direkt från Angel “Memo” Heredia, en välkänd steroidhandlare från Laredo, Texas. När han började ta de förbjudna ämnena, angav Pettigrew att han kunde springa 400 meter under 43 sekunder för första gången. Pettigrew hade till en början ljugit för de federala utredarna och förnekade dopning när de först förhörde honom i februari 2005. Han erkände emellertid slutligen bakom lykta dörrar doping när han konfronterades med dokument i oktober 2006 som starkt antydde preparatinköp från Heredia. Graham berättade å sin sida för utredarna att han bara pratade med Heredia i telefon en gång 1996. Åklagaren hävdar emellertid att Graham och Heredia arbetat nära under flera år för att förse Grahams idrottare med prestationshöjande preparat. Kevin Young och Dennis Mitchell, som båda vann OS-guld, vittnade också båda om att Graham introducerade dem för Heredia, som sedan blev deras leverantör av dopingpreparat.

Graham dömdes i civil domstol för att ha ljugit för federala utredare (mened) om sin kontakt med BALCO som dopingmedeldistributör. USA:s antidopningsbyrå (USADA) gav honom ett livstidsförbud för att delta i idrott.

Det avslöjades också vid rättegången att den olympiska sprintmästaren Justin Gatlin arbetade i hemlighet (undercover) för myndigheter som utredde dopning inom idrotten, enligt vittnesmålet från en annan ”hemlig agent”, Erwin Rogers. Rogers vittnade om att Gatlin, som en gång haft världsrekordet på 100 meter, spelade in flera telefonsamtal med Graham i hemlighet. Distriktsdomare Susan Illston hindrade dock Rogers från att avslöja några fler detaljer om samtalen.

Pettigrews olympiska stafettlagkamrater var Michael Johnson, Angelo Taylor, Jerome Young och tvillingarna Alvin och Calvin Harrison. Innan Pettigrew vittnade vid Graham-rättegången avtjänade redan Harrisons dopingavstängningar och Young hade stängts av på livstid för dopning, även om antidopingorganisationen inte hade funnit att dessa tre idrottare hade använt förbjudna substanser vid 2000-olympiaden.

Även om IAAF:s regler vid den tidpunkten inte retroaktivt kunde ändra resultaten mer än åtta år efter tävling, returnerade Pettigrew frivilligt medaljerna han vann under den vid OS i Sydney 2000 för 4 × 400 m seger med det amerikanska stafettlag.

Pettigrew fick två års avstängning 2008, men han hade då redan då avslutat sin friidrotts-karriär. Alla tävlingsresultat sedan januari 1997 annullerades, inklusive världsmästerskaps-guldet han vann i 4x400 meter stafett och hans del i att sätta världsrekord 1998. Han behöll däremot resultat som vunnits före 1997.

Många ledande personer inom friidrotten var mindre förlåtande. För några av sina brittiska rivaler identifierades han som en fuskare som hade fråntagit dem deras rättmätiga platser överst på prispallen vid OS. En av Pettigrews egna lagkamrater, Michael Johnson, som fråntogs den olympiska 400 m stafettmedaljen 2000 efter Pettigrews bekännelse, anmärkte: “Jag känner mig lurad, förrådd och sviken.”

Antonio Pettigrew hittades död vid 42 års ålder i baksätet på sin låsta bil i Chatham County, North Carolina, den 10 augusti 2010, och bevis på självmord med hjälp av sömntabletter hävdades av polisen. Sömnmedicin hade också påvisats i bilen. Den 13 oktober uppgav en obduktionsrapport att han hade dött av självmord till följd av överdosering av ett läkemedel innehållande difenhydramin (Unisom®). Pettigrew var sedan fyra år assisterande tränare vid University of North Carolina vid tiden för sin död, två år efter vittnesmålet i BALCO-affären.

Pettigrew efterlämnar sin fru, Cassandra, och son, Antonio Jnr.