Sammanställning RYSSLAND

(senast reviderad 2023-03-03)

Innehåll

Rysk doping 2010–2022

Systematisk doping inom rysk idrott har resulterat i att 48 olympiska och tiotals världs-mästerskapsmedaljer har tagits bort från ryska idrottare. Det är mer än från något annat land, mer än fyra gånger så många som tvåan och mer än 30 procent av alla dopingdömda i världen. Ryssland har också flest idrottare som ertappats för doping vid de olympiska spelen – fler än 150.

Rysk doping skiljer sig från doping i andra länder främst eftersom anabola steroider och andra dopingmedel i Ryssland levererades till idrottare av staten. På grund av utbredda dopingbrott, inklusive ett försök att sabotera pågående utredningar genom manipulering av data, stängde WADA 2019 av Ryssland från alla större sportevenemang i fyra år. Förbudet reducerades senare till två år 2020 av CAS efter ett överklagande från Ryssland.

Enligt den brittiske journalisten Andrew Jennings uppgav en KGB-överste att byråns tjänstemän hade utgett sig som antidopingmyndigheter från Internationella olympiska kommittén (IOC) för att undergräva förtroendet av dopingtester och att sovjetiska idrottare “räddades av myndigheternas enorma ansträngningar”. När det gäller de olympiska sommarspelen 1980, sa en australisk studie från 1989 “Det finns knappast en medaljvinnare vid Moskvaspelen, absolut inte en guldmedaljvinnare, som inte använt en eller annan sorts substans: vanligtvis flera slag. Moskvaspelen kunde lika gärna ha kallats Kemistspelen.”

Grigory Vorobiev

Grigory Petrovich Vorobiev (29 december 1929 i Tatarstan – 22 november 2019) var en av pionjärerna inom idrottsmedicin i Ryssland . Han var länge läkare (1959–1969) för Sovjet-unionens/Rysslands friidrottslag. Hans patienter inkluderar hundratals elitidrottare, olympiska, världs- och europeiska mästare i friidrott och många andra sporter. Några av de välkända namnen är Sergey Bubka (stavhoppare), Vasiliy Alekseyev (tyngdlyftare), Mikhail Voronin (gymnast); Ludmila Belousova/Oleg Protopopov (parskridskoåkning) samt Ekaterina Maximova och Vladimir Vasiliev (Bolsjojbalett). Vorobiev var en av grundarna av IAAF:s medicinska kommitté och fungerade som ordförande för den medicinska kommittén för rysk friidrott .

Efter att ha tagit sin Master of Education-examen 1956 fick han tjänst som idrottsläkare i Moskvaregionens Army Club. 1959 blev Vorobiev inbjuden att arbeta för USSR:s idrottsminister. En ny tjänst som läkare/tränare skapades för att underlätta effektivare support till elitidrottare. Vorobiev hade den här positionen i det nationella idrottsförbundet i 37 år. I början av 1970-talet växte den medicinska personalen till fem heltidsanställda läkare och åtta massörer och han blev överläkare. Han reste ständigt med laget för träningar och tävlingar. Han ledde sjukvården för hela den sovjetiska delegationen under olympiska sommarspelen 1968 i Mexiko, olympiska vinterspelen 1980 i Lake Placid och olympiska sommarspelen 1976 i Montreal. Ett flertal gånger var han IAAF:s medicinska delegat för stora idrottsevenemang. Han flyttade till USA 2011 för att vara nära sin sons familj. Han dog fridfullt i sitt hem i Chicago i november 2019.

Grigory Vorobiev intervjuades av New York Times inför OS 2016 om ryska dopingprogram. Han förnekade statligt sponsrade steroidinitiativ under hans tid som chefsläkare som avslutades efter OS i Atlanta 1996 . Han konstaterade att dopinganvändning var initierat av enskilda idrottare och deras tränare. Människor som läkaren Sergei Portugalov via hjälpte via sin position som chef för biokemiska laboratorier vid idrottsministeriet, denna nya svarta marknad av prestationshöjande steroider. Förhoppningen om stora idrottsframgångar via doping gjorde att många av makthavarna kunde vända bort huvudet och låtsas att inte se det uppenbara. Efter många år av motstånd mot Sergei Portugalovs ansträngningar att införa steroidanvändning inom det sovjetiska idrottsprogrammet, blev Vorobiev avskedad för påstådd samarbete med IAAF för att ha tillhandahållit formeln för tillägget som heter Phenotropil (fenylpiracetam är ett medicinskt preparat som utvecklades i Ryssland och påstås öka fysisk uthållighet och tolerans för kyla). Sergei Portugalov kopplade denna handling till diskvalificering av ryska medaljörer i gång i sitt memo till ryska idrottsministeriet. Avskedandet av Grigory Vorobiev som huvudläkare gjorde att Portugalov lättare kunde få tillgång till idrottare och tränare som tidigare skyddades av Vorobiev. Sedermera avstängde CAS Sergei Portugalov på livstid för att ha försett idrottare med förbjudna ämnen.

Ett dopingprogram redan 1984

Ett dokument som avslöjades 2016 redovisade Sovjetunionens planer på ett statligt doping-system inom friidrott som förberedelse för olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles. Dokumentet daterades tills före landets beslut att delta i sommar-OS-bojkotten 1984 och beskrev programmets steroider, tillsammans med förslag på ytterligare förbättringar. Meddelandet var riktat till Sovjetunionens friidrottschef och hade utarbetades av läkaren Sergei Portugalov från Institutet för Fysisk Kultur. Portugalov var också en av huvudperso-nerna som var involverade i genomförandet av det ryska dopingprogrammet inför olympiska sommarspelen 2016.

Dopingproblem från 2008 till 2009

2008 stängdes sju ryska friidrottare av inför olympiska sommarspelen i Peking för att ha manipulerat sina urinprover.

Flera ryska skidskyttar var inblandade i dopingsbrott inför OS 2010. Presidenten för Internationella skidskytteförbundet, norrmannen Anders Besseberg, sa: “Vi står inför systematisk doping i stor skala i ett av världens starkaste lag.”

Genom att granska 7289 blodprover från 2737 idrottare från 2001 till 2009, fann en rapport att antalet misstänkta prover från “land A” avsevärt översteg andra länder. En av författarna förklarade sedan att land A var Ryssland.

I oktober 2009 skrev IAAF:s generalsekreterare Pierre Weiss till den ryska friidrottens Valentin Balakhnichev att blodprover från ryska idrottare “registrerade några av de högsta värdena som någonsin setts sedan IAAF började testa” och att tester från världsmäster-skapen 2009 “starkt tyder på ett systematiskt missbruk av bloddoping eller bruk av ertropoietinrelaterade produkter”.

2010–2014: anklagelser om statligt sponsrad doping

2010 skickade en anställd vid den ryska antidopingsbyrån (RUSADA), Vitaly Stepanov, information till WADA och påstod att RUSADA låg bakom systemisk doping inom rysk friidrott. Han har påstått att han skickade tvåhundra mejl och femtio brev under tre år till WADA. I december 2012 skickade Darja Pishchalnikova ett e-postmeddelande till WADA som innehöll detaljer om ett påstått statligt dopingprogram i Ryssland. Enligt New York Times, nådde e-post-meddelandet tre ledande WADA-tjänstemän, men byrån beslutade att inte öppna en undersökning utan vidarebefordrade istället hennes e-post tillbaka till ryska sporttjänstemän (!). I april 2013, efter att ha lämnat ett positivt dopingtest för andra gången (efter ett tidigare tvåårigt dopingsavstängning 2008–2010), stängdes Pishchalnikova av av Ryska friidrottsförbundet (RUSADA) i tio år, vilket troligen skall ses som en hämnd för hennes kommunikation med WADA. Hennes resultat från maj 2012 annullerades, vilket gjorde att hon riskerade att förlora sin OS-medalj.

Enligt Stepanov fanns det även på WADA personer som inte ville att denna historia skulle komma ut, men han sa att en person på organisationen satte honom i kontakt med den tyska TV-stationen ARD. WADA:s chefsutredare Jack Robertson trodde att organisationen var ovillig att vidta åtgärder men att mediauppmärksamhet var nödvändig, så han fick tillstånd av WADA:s generaldirektör, David Howman, att kontakta en undersökande reporter som heter Hajo Seppelt. Denne hade tidigare rapporterat om doping i Östtyskland men även andra länder och såg nu möjligheten att rapportera om Ryssland också. I december 2014 sände ARD Seppelts dokumentär, “Geheimsache Doping: ‘Wie Russland seine Sieger macht” (“Dopingshemligheten: Hur Ryssland skapar sina vinnare”)”, som avslöjade påstådd rysk, statlig inblandning i systematisk doping, och beskrev det som en kopiering av den östtyska dopingsystematiken.

I dokumentären hävdade Stepanov och hans fru Yuliya Stepanova (född Rusanova), att ryska friidrottstjänstemän hade tillhandahållit dopingklassade ämnen i utbyte mot 5 procent av en idrottares inkomster, och att tjänstemännen även hade förfalskat resultatet av tester i samarbete med dopingkontrollanter. I dokumentären inkluderades också samtal som hade spelats in i hemlighet av Stepanova, till exempel med den ryska idrottaren Mariya Savinova som sa att kontakter vid ett dopingtestlaboratorium i Moskva hade gömt undan hennes positiva dopingprov. Den ryska långdistanslöparen Liliya Shobukhova ska ha betalat 450 000 euro för att inte få offentliggjort sitt positiva dopingsresultat. Enligt anklagelserna ska Sergei Portugalov från Institutet för fysisk kultur legat bakom upplägget.

2015

I januari 2015 avgick dåvarande Rysslands friidrottsförbunds president Valentin Balakhnichev som kassör för International Association of Athletics Federations (IAAF).

Som en reaktion på ARD-dokumentären beställde WADA en utredning ledd av den tidigare antidopingbyråns president Dick Pound, vars rapport publicerades den 9 november 2015. Det 335 sidor långa dokumentet rapporterade om utbredd doping och storskalig mörkläggning av de ryska myndigheterna. Den uppgav att den federala säkerhetstjänsten (FSB) upprepat hade besökt och förhört laboratoriepersonal och instruerat några av dem att inte samarbeta med WADA-utredningen. Två anställda sa att de misstänkte att kontor och telefoner var avlyssnade. Rapporten rekommenderade att RUSADA skulle förklaras icke-kompatibelt med avseende på World Anti-Doping Code och att IOC inte skulle acceptera några sommar-OS-tävlande från Ryssland 2016 förrän efterlevnad av WADA-regelverket uppnåtts.

En dag senare stängde WADA av Moskvas antidopingscenter och förbjöd laboratoriet “från att utföra WADA-relaterade antidopingsaktiviteter inklusive alla analyser av urin- och blodprover”. Den 13 november röstade IAAF:s råd med 22–1 för att förbjuda, med omedelbar verkan, Ryssland från att arrangera världsidrottsevenemang. Bland andra sanktioner mot det ryska friidrottsförbundet förbjöds Ryssland också att stå värd för 2016 VM i gång (Chebok-sary) och 2016 World Junior Championships (Kazan), samt att RUSADA måste sända eventuella doping-ärenden till Court of Arbitration for Sport (CAS). Det ryska friidrottsförbun-det accepterade IAAF-avstängningen på obestämd tid och begärde inte att bli hört i utredningen. Förbundets ansträngningar för att återfå fullt IAAF-medlemskap kom att övervakas av ett IAAF-team på fem personer. Den 18 november 2015 stängde WADA av RUSADA från deltagande i WADA-aktiviteter.

I november 2015 inledde Frankrike en brottsutredning av den tidigare IAAF-presidenten Lamine Diack, och påstod att han 2011 accepterade en muta på 1 miljon euro från det ryska friidrottsförbundet för att dölja positiva dopingsresultat från minst sex ryska idrottare.

2016

I januari 2016 stängde IAAF av den tidigare chefen för det ryska friidrottsförbundet, Valentin Balakhnichev, och en rysk topptränare, Aleksey Melnikov på livstid.

I mitten av januari släppte WADA den andra rapporten från sin oberoende kommission. Följande månad fick Storbritanniens antidopingbyrå (UKAD) i uppdrag att övervaka tester tagna i Ryssland. En del av proven kom sedermera att analyseras i Stockholm vid Karolinskas WADA-ackrediterade laboratorium.

Två tidigare chefer för RUSADA, Vyacheslav Sinev och Nikita Kamaev, dog båda oväntat i februari 2016 kort tid efter att de avslutat sina tjänster. The Sunday Times rapporterade att Kamaev hade kontaktat tidningen strax före sin död och planerade att publicera en bok om “den sanna historien om sportfarmakologi och doping i Ryssland sedan 1987”. Grigory Rodchenkov, chef för RUSADA:s doping-laboratorium som av WADA har beskrivits som “hjärtat av rysk doping”, fick sparken av ryska myndigheter och flydde i rädsla för sin säkerhet till USA, där han delade information med hjälp av filmskaparen Bryan Fogel, som dokumenterades i filmen Icarus

I mars 2016 sände det tyska TV-bolaget ARD ytterligare en dokumentär som heter “Russia’s Red Herrings”, och som påstod att idrottare varnades om testplaner och erbjöds doping-klassade substanser av individer på RUSADA och ryska friidrottsförbundet. Enligt en rapport från maj 2016 i The New York Times sa visselblåsaren Grigory Rodchenkov att doping-experter samarbetade med Rysslands underrättelsetjänst om ett statligt sponsrat dopingprogram där urinprover byttes genom ett hål i laboratoriets vägg. Han sa att minst femton medaljörer vid vinter-OS 2014 var inblandade. Den 19 maj utsåg WADA Richard McLaren att leda en utredning om vinter-OS 2014 i Sotji.

Den 15 mars 2016 meddelade Internationella Olympiska Kommittén att den analyserat och analyserade lagrade urinprover från OS 2008 och 2012 med mer avancerade analysmetoder för att upptäcka förbjudna ämnen som skulle ha gått obemärkt förbi vid tester vid det primära tävlingstillfället. Man inriktade sig i första hand på specifika sporter och länder, inklusive idrottare som sannolikt skulle komma att tävla i Rio och som också tävlade i London 2012 och Peking 2008. Idrottare från olympiska vinterspelen 2006 och 2010 var också särskilt intressanta eftersom urinprover bara kan lagras i 10 år enligt reglerna. Programmet med omanalyser skulle så småningom avslutas i november 2017, men sedermera återupptas på andra premisser.

Helt vid sidan av OS skulle den ryske tungviktsboxaren Alexander Povetkin och tennisspelaren Maria Sharapova båda lämna positiva dopingtester i mars respektive maj, där båda testade positivt för meldonium. Den rysk-finske elitfotbollsspelaren Roman Eremenko skulle också lämna ett positivt test senare under året.

En tysk TV-dokumentär av ARD i juni 2016 knöt den ryske sportministern Vitaly Mutko till att dölja doping dokumenterat med ett positivt dopingprov hos en fotbollsspelare i FK Krasnodar. Samma månad avstängdes IAAF:s vice generalsekreterare Nick Davies provisoriskt av på grund av anklagelser om att han tagit pengar för att försena namngivningen av ryska dopingfällda idrottare. Enligt BBC visade e-postmeddelanden från juli 2013 att Davies hade diskuterat hur man skulle fördröja eller mildra ett tillkännagivande om ryssar som hade testat positivt.

I juni 2016 släppte WADA en rapport om att deras dopingkontrolltjänstemäns (DCO) arbete i Ryssland hade begränsats av en “betydande mängd otillgängliga dopingprotokoll och missade tester”, otillräcklig eller felaktig idrottsplatsinformation och för lite information om plats eller datum för tävlingar. Vissa idrottare namngav militärstäder som kräver särskilt tillstånd för att komma in som sin plats för sig och vissa nationella mästerskap. Det rapporterades också om kval till nästa OS som hölls i städer med begränsad tillgång på grund av civila konflikter, vilket förhindrade testning av konkurrenterna. WADA rapporterade också att beväpnade agenter från Federal Security Service (FSB) skrämde DCO:s när de skulle ta dopingprover. Det rapporterades också om “betydande förseningar” innan kontrollanterna fick komma in på arenor, konsekvent övervakning av säkerhetspersonal, förseningar i att lämna ut listor på idrottsutövarna och öppnande av provpaket av ryska tullen. Nittio procent av de ryska idrottarna svarade inte eller vägrade “med eftertryck” när WADA bad om att få intervjua dem som en del av sin utredning. Generaldirektör David Howman uttalade, “Det var den precis rätta tiden för dem som ansåg sig vara rena att närma sig WADA. De hade nio månader – gott om tid – men ingen kom fram.”

Den 17 juni höll IAAF-rådet ett extra möte “i huvudsak för att ge Ryska friidrottsförbundet (RusAF) ytterligare en möjlighet att uppfylla villkoren för återinträde i IAAF-medlemskap”. En arbetsgrupp ledd av norrmannen Rune Andersen rekommenderade att inte återinstallera Ryssland efter att ha rapporterat att kriterierna inte hade uppfyllts. Det fanns också “detal-jerade anklagelser”, som redan delvis var underbyggda, om att de ryska myndigheterna, långt ifrån att stödja antidopingsinsatsen, faktiskt har orkestrerad systematisk doping och mörkläggning av positiva analytiska fynd”. IAAF röstade enhälligt för att upprätthålla sin avstängning.

En vecka senare beslutade International Weightlifting Federation (IWF) att fastställa ett års avstängning av Ryssland, tillsammans med två andra länder och den 3 augusti 2016 ratificerade IOC beslutet och Rysslands tyngdlyftningslag missade sommar-OS 2016.

Den 18 juli 2016 publicerade Richard McLaren – en kanadensisk advokat som anlitats av WADA för att utreda Rodchenkovs anklagelser – en 97-sidig rapport som täckte betydande statligt sponsrad doping i Ryssland. Även när den begränsades av en tidsram på 57 dagar, fann utredningen bekräftande bevis efter att ha genomfört vittnesförhör, granskat tusentals dokument, analyserat hårddiskar, gjort rättsmedicinsk analys av uppsamlingsflaskor för urinprov och laboratorieanalys av individuella idrottares prover, avslutades den med kommentaren “mer bevis blir tillgänglig för varje dag”. :Rapporten drog slutsatsen att det visades “utom rimligt tvivel” att Rysslands idrottsministerium, Center of Sports Preparation of the National Teams of Russia, Federal Security Service (FSB) och det WADA-ackrediterade laboratoriet i Moskva hade “fungerat som skydd av dopade ryska idrottare” inom ett “statligt styrt avancerat system” med “den försvinnande positiva [test]-metoden” (DPM) och gjordes troligt att systemet initierats av Rysslands dåliga medaljskörd under de olympiska vinter-spelen 2010 i Vancouver. McLaren uppgav att urinprover öppnades i Sotji för att byta dem “utan några synliga bevis för det otränade ögat”. Den officiella tillverkaren av BEREG-KIT (de säkerhetsflaskor som används för antidopingtester), Berlinger Group, förklarade dock att den inte hade någon kunskap om hur öppnandet och återförslutningen av flaskorna kunde ha gått till.

Enligt McLaren-rapporten fungerade utbytet av dopingproverna från åtminstone slutet av 2011 till augusti 2015. Metoden användes på 643 positiva prover, ett antal som författarna anser “bara skall ses som ett minimum” på grund av begränsad tillgång till ryska register. Systemet var avsett att dölja positiva resultat inom ett brett register av idrotter, varav de två med flest positiva dopingprov var friidrott (139) och tyngdlyftning (117).

Som svar på dessa resultat tillkännagav WADA att RUSADA skulle betraktas som icke-kompatibelt med avseende på World Anti-Doping Code och rekommenderade att ryska idrottare skulle förbjudas att tävla vid olympiska sommarspelen 2016. IOC beslutade att avslå ackrediteringsförfrågningar från ryska idrottsministeriets tjänstemän och alla personer som var inblandade enligt rapporten 2016. Man avsåg sedan att påbörja en ny analys och en fullständig utredning av ryska tävlande vid de olympiska spelen i Sotji, och att genast be idrottsförbund att söka alternativa värdar för större tävlingar som hade tilldelats Ryssland.

Den 21 juli 2016 avslog CAS ett överklagande från den ryska olympiska kommittén och 68 ryska idrottare. Följande dag inledde Internationella paralympiska kommittén ett avstäng-ningsförfarande mot Rysslands nationella paralympiska kommitté. Den 24 juli avvisade IOC WADA:s rekommendation att generellt förbjuda Ryssland från olympiska sommarspelen och meddelade att ett beslut skulle tas av varje idrottsförbund. Varje positivt beslut måste god-kännas av en CAS-skiljedomare. WADA:s president Craig Reedie sa: “WADA är besviken över att IOC inte hörsammade WADA:s verkställande kommittés rekommendationer som var baserade på resultaten av McLaren-utredningen och skulle ha säkerställt en rak, stark och harmoniserad strategi.”

Den 30 juli 2016 meddelade IOC att ett slutgiltigt beslut om varje rysk enskild idrottare skulle tas av en nyinrättad IOC-panel bestående av Ugur Erdener, Claudia Bokel och Juan Antonio Samaranch Jr.

Även om IOC i juli 2016 uttalade att de skulle be idrottsförbund att söka alternativa värdar, fick Ryssland behålla värdrättigheterna för några stora internationella sportevenemang, inklusive 2017 FIFA Confederations Cup, 2018 FIFA World Cup och 2019 Winter Universi-aden. I september 2016 tilldelades Ryssland dessutom värdrättigheter för världsmästerska-pen i skidskytte 2021 eftersom IOC:s rekommendation inte gällde evenemang som redan hade tilldelats, eller planerade bud från, landet.

OS-medaljörerna Steven Holcomb, Matthew Antoine, Martins Dukurs och Lizzy Yarnold ifrågasatte beslutet att hålla bob och rodel-VM 2017 i Sotji, med bojkotter övervägda av Österrike, Lettland och Sydkorea. Lettlands skeletonlag (kälkåkning) bekräftade att det skulle bojkotta om Sotji förblev värd, och sa att “den olympiska andan stals 2014.” Den 13 december 2016 meddelade International Bobsleigh and Skeleton Federation att de skulle flytta evenemanget. Vissa idrottare var oroliga för att de omedvetet skulle kunna få i sig dopingpreparat om arrangörerna manipulerade mat eller dryck, medan andra “var oroliga över bevisen på att ryska laboratorier hade öppnat manipuleringssäkra flaskor. Om de har öppnat dessa flaskor för att hjälpa sina idrottare, kan de öppna flaskorna för att droppa i förbjudna substanser i våra.”

Skidskyttelag från Tjeckien och Storbritannien beslutade att bojkotta en 2016–17 skidskytte-VM-etapp i Tyumen. Den 22 december 2016 meddelade Ryssland att de inte skulle vara värd för världscupen eller 2017 års världsmästerskap i skidskytte för juniorer i Ostrav. Samma dag beslutade Internationella skridskounionen att flytta ett skridskoevenemang, världscupen i ISU Speed ​​Skating 2016–17 i Chelyabinsk, på grund av “en betydande mängd kritiska bevis och osäkerheten kring idrottarnas närvaro”. Ryssland togs senare bort som värd för 2016–17 FIS Cross-Country World Cup sista etappen och 2021 World Skiathlon Championships i Tyumen.

Ursprungligen skickade Ryssland in en lista på 389 idrottare som landet önskade skulle delta i tävlingarna i OS i Rio. Den 7 augusti 2016 godkände IOC 278 idrottare, medan 111 togs bort på grund av information talande för doping (inklusive 67 idrottare som togs bort av IAAF före IOC:s beslut).

Kritiker jämförde med att kuwaitier förbjöds att tävla under sin egen flagga (för en icke-dopingrelaterad fråga) medan ryssar fick göra det. På grund av statlig inblandning fick kuwaitiska tävlande endast delta som oberoende idrottare. Dick Pound uttalade, “Det är inte en konsekvent standard som tillämpas nu. Inte alla kuwaitidrottare som förbjöds att tävla i Rio under sin egen flagga var anhängare av regimen, och inte alla sydafrikanska idrottare var anhängare av apartheid, och ändå var kraven större på att Sydafrika tidigare skulle avstängas från olympiska spel.” Tysklands Deutsche Welle skrev om “besvärliga frågor, som varför Kuwaits olympiska förbund stod inför en avstängning från Rio OS, medan Rysslands inte gjorde det. Kuwaits lilla lag … stängdes av på grund av olämpligt politiskt uppträdande av regeringen; Ryssland blev det inte, trots ett systematiskt organiserat dopingprogram.”

Efter att ha skickat prover för rättsmedicinsk analys fann Internationella paralympiska kommittén (IPC) bevis för att utbyte av dopingprover hade gjorts också vid Paralympics vinterspel 2014 i Sotji. Den 7 augusti 2016 röstade IPC:s styrelse enhälligt för att stänga av hela det ryska laget från Paralympics sommar 2016, med hänvisning till den ryska paralympiska kommitténs (RPC) oförmåga att genomdriva IPC:s antidopingskod och World Anti-Doping Code, vilket är “ett grundläggande konstitutionellt krav”.

IPC:s president Sir Philip Craven beskrev det ryska antidopingssystemet som “helt komprometterat” och den 18 juli 2016 som “en av de mörkaste dagarna i all idrottshistoria”, och konstaterade att den ryska regeringen hade “katastrofalt misslyckats med sina paraidrottare”. Den 23 augusti 2016 ogillade CAS Rysslands överklagande och angav att IPC:s beslut “fattades i enlighet med IPC:s regler och var proportionerligt med hänsyn till omständigheterna” och att Ryssland “inte lämnat in några bevis som motsäger fakta som IPC:s beslut var baserat på”. Den federala Högsta domstolen i Schweiz avvisade ytterligare ett överklagande från Ryssland och sa att ryssarna “behövde visa att de hade uppfyllt sina skyldigheter när det gäller att upprätthålla antidopingsprotokoll, och att dess intressen av ett omedelbart upphävande av avstängningen väger lättare än Internationella Paralympics Kommitténs intressen av att bekämpa doping och friidrottens integritet.”

I en intervju med NRK sa WADA:s generaldirektör Olivier Niggli att “Ryssland hotar WADA och våra informatörer”, och nämnde dagliga intrångsförsök och avlyssning av WADA:s lokaler. Han sa att byrån hade “en ganska hög misstanke” om att hackarna var ryska och att västerländska regeringar redan var bekanta med dem. Han uttalade, “Jag tror att detta kommer att upphöra om de slutar se på oss som en fiende, och i stället accepterar att det finns ett problem som vi måste arbeta tillsammans för att lösa. Men för tillfället sänder de ut helt fel signaler.”

I oktober 2016 befordrades Rysslands idrottsminister Vitaly Mutko till vice premiärminister trots anklagelser om att Mutko hade hjälpt till att dölja ryska dopingsbrott.

Den 3 november 2016 godkände Ryssland en antidopingslag riktad mot tränare.

Den 15 november 2016 introducerade företaget Berlinger en ny design för dopingprov-flaskor. En talesman sa senare, “Vi arbetar med rättsmedicinska specialister från olika nationer. Vi vill alltid ligga lite före de som fuskar, men man kan inte helt undvika den typen av fusk som ryssarna byggde upp.”

Den 7 december 2016 blev den tidigare stavhoppsstjärnan Yelena Isinbayeva ordförande för den ryska antidopingmyndighetens styrelse.

Den 9 december 2016 publicerade McLaren den andra delen av sin rapport. Rapporten hävdade att från 2011 till 2015 drog mer än 1 000 ryska tävlande i olika idrotter (inklusive sommar-, vinter- och paralympiska sporter) nytta av mörkläggningen. Emellertid tog McLaren senare tillbaka en del av det påståendet när fallen gick till domstol, och omformulerade det inte som ett faktum utan bara som en möjlighet, som registrerats på sidan 68 i CAS-domen för Alexander Legkov: “Professor McLaren fortsatte med att förklara att, i detta avseende, om hans undersökning fick bevis för att en viss idrottare kan ha dragit nytta av systemet, så “betydde det inte att de gjorde nytta. Det betydde inte att det begicks ett brott mot antidoping-reglerna.” E-postmeddelanden visar att de som kan ha dragit nytta av en mörkläggning inkluderade fem blinda styrkelyftare, som kan ha fått dopingklassade substanser utan sin vetskap, och en femtonåring. En arbetsgrupp från IAAF meddelade att Ryssland inte kunde återinstalleras i organisationen eftersom landet fortfarande inte hade någon fungerande antidopingbyrå för dopingtester och inte hade accepterat resultaten av utredningarna.

Vissa idrottare från andra länder har kritiserat WADA och hävdat att organisationen har varit ovilliga att utreda Ryssland trots flera tips under flera år. WADA-tjänstemän uppgav att myndigheten saknade befogenhet att genomföra sina egna utredningar fram till 2015. Arne Ljungqvist, WADA:s tidigare vice ordförande, kommenterade att “WADA alltid hade en ursäkt till varför de inte skulle gå vidare. De förväntade sig att Ryssland skulle städa upp hos sig själv.” I juni 2016 rapporterade The Guardian att ett brev godkänt av över tjugo idrotts-grupper från flera idrotter och länder samt ordförandena för IOC:s och WADA:s idrotts-kommittéer, Claudia Bokel och Beckie Scott, hade skickats till IOC:s president Thomas Bach och WADA:s chef Craig Reedie. I brevet kritiserades organisationerna för passivitet och tystnad tills media blev inblandade och sa att idrottarnas förtroende för antidopingsystemet hade krossats.

Den 18 juli 2016 uttalade WADA:s idrottsutskott, “Även om vi har känt till anklagelserna är det häpnadsväckande att läsa rapporten idag, se vikten av bevisen och att se omfattningen av doping och bedrägeri.” Idrottskommittén, Institutet för nationella antidopingorganisationer och ledarna för antidopingbyråer i Österrike, Kanada, Danmark, Egypten, Finland, Tyskland, Japan, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Spanien, Sverige, Schweiz, och USA krävde att Ryssland skulle stängas av från OS 2016 i Rio. Efter att Bach försenat ett beslut om huruvida hela det ryska laget skulle förbjudas, sa IOC-medlemmen Dick Pound, “IOC är av någon anledning mycket ovilliga att tänka sig en total uteslutning av det ryska laget. Men vi har sett institutionaliserat, statligt organiserat fusk i stor skala inom en hel rad sporter i ett land. Man måste låta bli att förvandla nolltolerans till: ‘Vi har nolltolerans förutom Ryssland.’” Bruce Arthur från Toronto Star skrev: “Om tröskeln som Ryssland har etablerat inte är tillräckligt hög för att förtjäna en totalt avstängning från ett olympiskt spel, är det ett anmärkningsvärt prejudikat som skapats.” IOC:s tidigare vicepresident, Kevan Gosper från Australien, sa, “Vi måste vara mycket försiktiga med att göra fel drag med ett viktigt land som Ryssland”, på vilket Richard Hind från The Daily Telegraph (Sydney) svarade, ” Och där är IOC i ett nötskal. Det finns nationer, och det finns “viktiga nationer”. Alla kissar inte i samma provrör.”

IOC:s beslut den 24 juli 2016 kritiserades av idrottare och författare. Den fick stöd från de europeiska olympiska kommittéerna, som sa att Ryssland är “en uppskattad medlem”. Cam Cole från Canada’s National Post sa att IOC hade “fallit undan, som organisationen alltid gör, och misslyckats med en kompromiss som den säkert kunde antagit utan att kränka en supermakt”. En medlem av IOC:s idrottskommission, Hayley Wickenheiser, uttryckte sin besvikelse, “Jag frågar mig själv om vi inte hade att göra med Ryssland skulle detta beslut att förbjuda en nation ha varit enklare? Jag fruktar att svaret är ja.” Paul Hayward, huvudsportskribent för The Daily Telegraph (Storbritannien), anmärkte: “Kapitulationens vita flagga vajar över Internationella olympiska kommittén. Rysslands djupa politiska räckvidd borde ha berättat för oss att detta skulle hända.”

Ledare för tretton nationella antidopingorganisationer skrev att IOC hade “kränkt idrottarnas grundläggande rättigheter att delta i spel som uppfyller de stränga kraven i World Anti-Doping Code” och “visade att det saknar det oberoende som krävs för att skilja de kommersiella och politiska intressen som finns från att påverka de tuffa beslut som krävs för att skydda en ren sport”. WADA:s tidigare chefsutredare, Jack Robertson, sa att “antidopingkoden är nu bara ett förslag att följa eller förkasta” och att “WADA gav IOC framförde ursäkten – inte tillräckligt med tid före OS – genom att fördröja anklagelserna under nästan ett år.” McLaren var missnöjd med IOC:s hantering av hans rapport och sa “Det handlade om statligt sponsrad doping och medveten felregistrering av dopingresultat och de vände fokus till enskilda idrottare och om de skulle tävla … det var en fullständig vändning upp och ner på vad som stod i rapporten och att överlåta ansvaret till alla olika internationella förbund.”

Vissa ryssar beskrev anklagelserna som en antirysk komplott medan andra uppgav att Ryssland “bara gjorde vad resten av världen gör”. Rysslands president Vladimir Putin sa att Ryssland “aldrig hade stött några kränkningar inom idrotten, vi har aldrig stött det på statlig nivå, och vi kommer aldrig att stödja detta” samt att anklagelserna var en del av en “anti-rysk politik” från väst. Aleksei Pushkov, ordförande för Rysslands parlamentariska utrikesutskott, sa att IAAF:s beslut att upprätthålla sitt förbud var “en politisk hämndaktion mot Ryssland för dess oberoende utrikespolitik”. En medlem av Rysslands parlament, Vadim Dengin, sa: “Hela dopingskandalen är en ren förfalskning, uppfunnen för att misskreditera och förödmju-ka Ryssland.” Efter att avslagit ett överklagande från ryska idrottare, skrev stavhopparen Yelena Isinbayeva: “Låt alla dessa pseudo-rena utländska idrottare andas ut och vinna sina pseudo-guldmedaljer i vår frånvaro. De var alltid rädda för styrka.” Ryska utrikesdepartemen-tet kallade domen för ett “brott mot idrotten”. En undersökning från Levada Center visade att 14 procent av ryssarna trodde att landets idrottare hade dopat sig i Sotji, 71 procent trodde inte på WADA:s rapporter och 15 procent bestämde sig för att inte svara.

En talesman för Putin kallade Yuliya Stepanova för en “Judas”. Ryska medier har också kritiserat båda Stepanovs. Yuliya Stepanova sa, “Alla nyheter kallar mig en förrädare och inte bara förrädare utan en förrädare mot fosterlandet.” Vitaly Stepanov sa: “Jag försökte inte avslöja Ryssland, jag försökte avslöja korrupta idrottstjänstemän som fullständigt förstör tävlingar inte bara i landet utan globalt.”

Dick Pound beskrev Rysslands svar som “Lite som när du blir stoppad för fortkörning på motorvägen av polisen och du säger ‘Varför jag? Alla andra gjorde det’.” Han konstaterade att om Rysslands myndigheter hade “svarat på deras frågor så skulle de lätt kunna ha tillräckligt med tid för att reda ut allt i tid. Men i stället spelade de rollen som offer och hävdade att det fanns en komplott mot dem för länge.” Moskva-korrespondenten för Deutsche Welle, Juri Rescheto, skrev att svaret han såg i Ryssland “Visar att landet lever i ett parallellt universum” och försöker skylla på andra

Rysk TV hävdade att amerikaner hade orkestrerat dopingskandalen och den moderne femkampsmästaren Aleksander Lesun kallade det en orättvis “attack”, eftersom “Doping finns i alla länder och det finns överträdare överallt.” Efter IOC:s tillkännagivande den 24 juli 2016 sa den ryske idrottsministern Vitaly Mutko att det var “ett rättvist och klokt beslut och vi hoppas att varje förbund kommer att fatta samma typ av beslut. Doping är ett världsom-spännande ont, inte bara i Ryssland.” Ryska mediers reaktion var på vissa punkter nästan euforisk. Efter att ryska idrottare sagt att McLaren handlade om politik snarare än sport, konstaterade det brittiska skidskytteförbundet att deras kommentarer var “hjärntvättade, vilseledande och oärliga” och beslutade att bojkotta ett evenemang i Ryssland. Rysslands vice premiärminister Vitaly Mutko sa att idrottare borde “straffas” för uppmaningar till bojkott.

2017

I februari 2017 höll Ryska Friidrottsförbundets vicepresident Andrey Silnov en press-konferens i Moskva tillsammans med en före detta sovjetisk idrottare som sa att östtyska framgångar på grund av statligt sponsrad doping är legitima resultat av “god farmakologi” och inte bör fördömas. Senare samma månad uppgav WADA att bevis mot många idrottare som nämns i McLaren-rapporten kan vara otillräckliga eftersom Moskva-laboratoriet hade gjort sig av med dopingprover och ryska myndigheter inte svarade på förfrågningar om ytterligare material att analysera.

En IAAF-arbetsgrupp ledd av Rune Andersen publicerade en interimsrapport i april 2017. IAAF:s president Sebastian Coe kommenterade med anledning av den: “Det finns doping-prov som kunnat omtestas men det antalet är fortfarande alldeles för begränsat. Den ryska utredningskommittén vägrar fortfarande att överlämna prover från biologiska pass från idrottare för oberoende testning i WADA-ackrediterade laboratorier, vi har fortfarande idrottare i stängda städer som är svåra eller omöjliga att komma till och vi har erfarit att Ryska Friidrottsförbundets huvudtränare i praktiken vägrat att skriva under sitt eget löfte om ren friidrott.” Rapporten kommenterade också fallet med visselblåsaren Andrei Dmitriev, som hade flytt Ryssland efter att ha blivit hotad med fängelse. Coe sa: “Alla som har information om ett system som har misslyckats med att skydda målen och ambitionerna för rena idrottare måste känna att det är säkert för dem att säga ifrån.”

I september 2017 avvisade WADA Rysslands påståenden om att WADA skulle hållas ansvarigt för Rodchenkov och noterade att Ryssland hade valt att utse honom till chef för laboratoriet i Moskva. Organisationen uttalade också om att “WADA förväntar sig att de ryska myndigheterna tar ansvar för detta avsiktliga system av fusk som avslöjades av McLaren-utredningen – som föreskrivs i RUSADA:s plan för efterlevnad – snarare än att ständigt lägga skulden på andra.” Sjutton nationella antidopingorganisationer kritiserade IOC för en “fortsatt vägran att hålla Ryssland ansvarigt för en av de största dopingskandalerna i idrottshistorien” och “pliktförsummelserna sänder ett cyniskt budskap om att de som fuskar inom OS-rörelsen aldrig kommer att straffas eller ställas till svars”. De uppgav att ärenden hade “stängts i förtid innan IOC eller de internationella idrottsförbunden har fått fullständig information från Moskvalaboratoriet eller intervjuat relevanta vittnen”. Ytterligare 20 NADO:s har sedermera skrivit under på den kritiken

I november 2017 utfärdade IOC:s disciplinära kommission under ledning av Denis Oswald sina första avstängningar av enskilda ryska idrottare efter den årslånga Sotji-utredningen. Den 22 december 2017 hade 43 ryska idrottare stängts av och 13 medaljer hade förklarats förverkade.

Den 10 november 2017, dagen efter att Vladimir Putin anklagade USA för att ställa till med problem för ryska idrottare, sade WADA i ett pressmeddelande att man hade erhållit en elektronisk fil som innehöll “alla testdata” från januari 2012 till augusti 2015 – tusentals dopingtestningar gjorda på ryska idrottare. Databasen, som de ryska myndigheterna inte var villiga att dela med antidopingutredarna, kom via en visselblåsare. Chefen för det ryska skidförbundet, Yelena Välbe, sa till pressen att “visselblåsare är förrädare mot sitt land” kort därefter. Rysslands skidtränare gick ännu längre och anklagade Ilia Chernousov (en skid-åkare som tog en bronsmedalj i 50 km fristil) för att “läcka information” till WADA. Den 11 november 2017 avslöjades det att Grigory Rodchenkov hade tillhandahållit nya bevis för rysk statssponsrad doping till IOC, och noterade att han skulle överväga att offentliggöra informa-tionen om Schmid-kommissionen inte gav vederbörlig uppmärksamhet åt hans bevis i några offentliga redovisningar.

Den 16 november 2017 meddelade WADA att Ryssland fortsatt brast i sin efterlevnad av WADC (WADA:s reglemente). Den 26 november 2017 beslutade IAAF att vidmakthålla Rysslands avstängning från internationella friidrottstävlingar och sa att landet inte hade gjort tillräckligt för att ta itu med doping.

I en intervju med New York Times rapporterade Rodchenkov att Yuri Nagornykh, biträdande idrottsminister, hade bett honom att anklaga en ukrainsk idrottare, Vita Semerenko, för doping under en tävling i Moskva inför OS. Rodchenkov följde inte uppmaningen och övertygade ministern om att en omtest av dopingprovet skulle visa att drogerna hade spetsats in i provet snarare än att de passerat genom en människokropp. “Jag kunde inte ha gjort det här mot en oskyldig idrottare”, sa han. “Under min karriär rapporterade jag många ”dirty samples” som rena, men aldrig tvärtom.”

Den 5 december 2017 tillkännagav IOC att den ryska olympiska kommittén hade stängts av med omedelbar verkan från vinter-OS 2018, men IOC tillät ryska idrottare utan tidigare dopingbrott och en tillräckligt lång serie av negativa dopingtester att tävla under OS-flaggan som en “Olympisk idrottare från Ryssland” (OAR). Enligt villkoren i IOC:s bestämmelser fick inga ryska regeringstjänstemän närvara vid spelen, och varken den ryska flaggan eller den ryska nationalsången skulle få förekomma. Den olympiska flaggan och den olympiska hymnen skulle användas i stället. Den 20 december 2017 föreslog IOC en alternativ logotyp för OAR-idrottarnas uniformer.

Den 6 december 2017 meddelade Vladimir Putin sitt beslut “att inte hindra enskilda ryska idrottare” från att delta i vinterspelen 2018. Han sade också att han är glad att IOC:s utredningskommission ledd av Samuel Schmid “inte hittade några bevis för att den ryska regeringen var inblandad i en dopingskonspiration”. Utredningskommissionen sa dock bara att det inte finns tillräckligt med bevis för att hävda att högsta ryska statliga myndigheter var inblandade. Det rådde aldrig något tvivel om att det ryska idrottsministeriet och den federala säkerhetstjänsten var en del av systemet.

Den 7 december 2017 rapporterades det att den ryske oligarken Mikhail Prokhorov betalade en rysk olympisk idrottare miljontals rubel i hemliga pengar för att inte avslöja Rysslands utarbetade dopingsprogram. Prokhorov hade drivit det ryska skidskytteförbundet från 2008 till 2014 och erbjöd juridiska tjänster till diskvalificerade ryska skidskyttar.

Den 22 december 2017 rapporterades att FIFA sparkade Jiri Dvorak, en läkare, som hade undersökt doping i rysk fotboll. FIFA uppgav dock att borttagandet av Dvorak inte var relaterat till hans utredning av doping i rysk sport.

Utfallet av IOC:s avstängningar av ryska idrottare som ertappades med doping vid OS i Sotji gjorde att tidigare ryska visselblåsare var rädda för sin egen säkerhet, vilket liknades vid en “häxjakt” inom den ryska vintersportgemenskapen. Den 9 november 2017 kallade Vladimir Putin besluten att förbjuda alla ryska idrottare att delta i internationella tävlingar på grund av enstaka idrottsutövares dopingbrott för ett försök från USA att undergräva hans nation och påverka det ryska presidentvalet i mars.

Enligt den ryska nyhetsbyrån TASS sa den ryske idrottsministern Pavel Kolobkov att utredningskommittén inte hade hittat några bevis för att staten använde ett doping-system; samma kommitté begärde utlämning av visselblåsaren Grigory Rodchenkov från USA, där han har vittnesskydd. Trots försäkran från ryska tjänstemän om att det inte fanns något dopingsystem, sa IOC-tjänstemannen Dick Pound: “empiriska bevis visar totalt motsatsen, så jag tror att det vi ser i den ryska pressen är för inhemsk konsumtion.”

Den 17 november 2017 sa den högsta ryska OS-tjänstemannen Leonid Tyagachev att Grigorij Rodtjenkov, som hade påstått att Ryssland drev ett systematiskt dopingsprogram, “bör skjutas för att ljuga, som Stalin skulle ha gjort.”

2018

Från och med januari 2018 hade IOC identifierat 43 ryska idrottare från vinter-OS 2014 i Sotji som man hade för avsikt att förbjuda från att tävla i vinter-OS 2018 och alla andra framtida olympiska spel som en del av Oswaldkommissionen. Alla utom en av dessa idrottare över-klagade sina avstängningar till Court of Arbitration for Sport (CAS). Domstolen upphävde sanktionerna mot 28 av de klagande, vilket resulterade i att deras Sochi-medaljer återlämna-des och resultat återinfördes, men domstolen ansåg att det fanns tillräckliga bevis mot elva av idrottarna för att upprätthålla deras Sotji-sanktioner. IOC utfärdade ett uttalande som sa att “resultatet av CAS-beslutet innebär inte att idrottare från gruppen av 28 kommer att bjudas in till spelen. Att inte sanktioneras ger inte automatiskt privilegiet av en inbjudan.” Även detta uttalande överklagades, men denna överklagan avslogs den 9 februari 2018, dagen för öppningsceremonin, vilket var ett beslut som välkomnades av IOC.

En lista med 500 ryska idrottare lades fram för övervägande inför spelen 2018 och 111 av dessa idrottare slogs omedelbart ut ur poolen; detta inkluderade de 43 idrottare som hade blivit sanktionerade av Oswaldkommissionen. De återstående 389 idrottarna var skyldiga att uppfylla ett antal villkor före spelen, såsom en ytterligare omgång av tester och omanalys av lagrade prover, och de skulle bara komma i fråga för inbjudan till spelen förutsatt att dessa krav uppfylldes. Det slutliga antalet neutrala ryska idrottare som bjöds in att tävla blev 169. Trots det valde skridskoåkaren Olga Graf att inte tävla, och konstaterade att “sporten har blivit ett förhandlingsobjekt i smutsiga politiska spel”, vilket gav den slutliga summan till 168.

Nitton nationella antidopingorganisationer rekommenderade att Ryssland skulle stängas av från deltagande i alla sporter. Ryssland stängdes av från friidrott, tyngdlyftning, paralympiska sporttävlingar, men fortsatte sitt deltagande i andra sporter. World Athletics tillät ryssar som genomgått tester av icke-ryska myndigheter att tävla som neutrala idrottare. Den ryska flaggan, nationalfärgerna och hymnen förbjöds. Det fanns dock fortfarande uppmaningar om att förbjuda Ryssland från att delta i vinter-OS 2018 och Paralympics vinter 2018 eller att tillåta ryska idrottare att bara tävla som neutrala.

Tidigare hade Rysslands president Vladimir Putin och andra regeringstjänstemän uttalat att det skulle vara en förödmjukelse för Ryssland om dess idrottare inte fick tävla vid OS under rysk flagg. Men trots rykten om motsatsen avslöjade Putins talesman Dmitry Peskov senare att ingen bojkott hade diskuterats inför IOC:s tillkännagivande. Efter att IOC:s beslut offentliggjordes meddelade dock Ramzan Kadyrov, Tjetjeniens regeringschef, att inga tjetjenska idrottare skulle få tävla under neutral flagg. Den 6 december 2017 bekräftade Putin att den ryska regeringen inte skulle hindra någon av dess idrottare från att delta i spelen 2018 som individer, trots att det fanns uppmaningar från andra ledande ryska politiker om en bojkott. Gennadij Zjuganov, ledare för Ryska federationens kommunistiska parti, la fram ett förslag om att skicka fans till spelen med ett sovjetisk segerbanner. Rysslands utrikes-minister, Sergey Lavrov, kommenterade att USA “fruktar ärlig konkurrens”, vilket stärkte Vladimir Putins ståndpunkt att USA använde sitt inflytande inom IOC för att “orkestrera dopingskandalen”. Enligt Komsomolskaya Pravda, en populär rysk tabloidtidning, motsatte sig 86 procent av den ryska befolkningen deltagande i vinter-OS under neutral flagg. Många ryssar trodde att IOC hämnades på Ryssland för deras diskriminerande antigaylag som väckte betydande kontroverser med IOC under vinter-OS 2014 när det arrangerades i Sotji.

I januari 2018 rapporterades det att alla ledande ryska idrottare undvek att träffa doping-tjänstemän för att genomgå antidopingstester i en friidrottstävling i Irkutsk.

Under vinter-OS i Pyeongchang i februari 2018 lämnade två ryska idrottare från delegationen Olympic Athletes from Russia (OAR) positiva prov i dopingtesterna och diskvalificerades: curlaren Aleksandr Krushelnitckii som tog en bronsmedalj i mixeddubbel; och bobåkaren Nadezhda Sergeeva som slutade tolva i tvåmannabob för kvinnor. IOC uttryckte sin besvi-kelse över de positiva dopingtesterna och konstaterade att OAR-teamet följaktligen inte skulle få paradera under rysk flagg vid avslutningsceremonin.

Trots de två diskvalifikationerna meddelade IOC den 28 februari att man valt att återge Ryssland OS-medlemskap, bara dagar efter vinterspelens slut, eftersom inga fler fall av doping hade hittats i delegationen. Det överraskande beslutet att häva avstängningen väckte ilska inom det internationella idrottssamfundet. IOC hade dock hela tiden planerat att återinsätta Ryssland efter spelen förutsatt att det inte fanns fler positiva tester. IOC:s uttalande löd “Avstängningen av den ryska olympiska kommittén hävs automatiskt med omedelbar verkan.”

I upptakten till fotbolls-VM 2018, som hölls i Ryssland, hävdade den förre laboratoriechefen och visselblåsaren Grigory Rodchenkov att han kände igen en av Rysslands spelare som en dopare i ett av hans egna dopingprogram. FIFA hade inlett en utredning om rysk doping i fotboll efter att McLaren-rapporten publicerades med 33 ryska fotbollsspelare namngivna i den, men sa i maj att de inte hade hittat tillräckliga bevis för doping ledande till avstängningar. Man redovisade emellertid att vissa utredningar av spelare som inte var relaterade till VM pågick. Turneringen avslutades så småningom med att inga spelare testade positivt. Några månader efter att turneringen avslutats i september sa pappan till den ryske spelaren Denis Cheryshev trots det att hans son hade tagit tillväxthormon under turneringen. Han frikändes dock senare från doping av den ryska antidopingsmyndigheten.

Den 20 juli släppte Athletics Integrity Unit (AIU) detaljer om 120 dopingfall, varav cirka 85 av fallen gällde OS- och VM-medaljörer och hälften (48 %) involverade ryssar. Den 27 juli, 10 dagar före starten av friidrotts-EM 2018, meddelade IAAF att Ryssland, trots att de gjort förbättringar på nyckelområden, fortfarande skulle vara avstängt från internationella friidrotts-tävlingar. Tjugonio ryska idrottare tävlade i mästerskapen som auktoriserade neutrala idrottare, och Ryssland kom så småningom högt upp i medaljligan.

WADA röstade den 20 september om huruvida den ryska antidopingbyrån skulle åter-installeras eller inte efter att de stängdes av 2015. En granskningskommitté för WADA hade rekommenderat att RUSADA skulle återinsättas, vilket väckte ilska från internationella idrottare och tjänstemän. En av medlemmarna i granskningskommittén som omfattade sex personer, Beckie Scott, ordförande för WADA:s idrottsutskott, lämnade sin roll i kommittén i protest mot rekommendationen att återinsätta RUSADA och vice ordföranden för kommittén, norskan Linda Helleland, sa att hon skulle rösta emot deras återinstallation. En grupp idrottare från Storbritannien-Anti-Doping hade tidigare krävt att Ryssland skulle förbli avstängt tills det hade sett över sitt antidopingsystem, och sagt att Rysslands återtagande skulle vara “en katastrof för ren sport.” En medlem i USADA citerades för att säga “ärligt talat, det stinker till himlen”. Den tidigare chefen för Moskva-laboratoriet, Grigorij Rodtjenkov, uttryckte det som att ett hävande av Rysslands förbud skulle vara en “katastrof”.

WADA hade insisterat på att Ryssland skulle uppfylla två kriterier innan RUSADA kunde återintas; acceptera resultaten av McLaren-rapporten och ge tillgång till data från Moskvas antidopinglaboratorium. Granskningskommittén för efterlevnad hade godkänt ett brev från det ryska idrottsministeriet som sa att det hade “tillräckligt erkänt de problem som identifie-rats i Ryssland” och att de går med på att acceptera de två återstående villkoren.

WADA röstade enhälligt för att återinstallera den ryska antidopingbyrån vid sin kongress på Seychellerna, vilket gick emot önskemålen från många nationella antidopingorganisationer runt om i världen. Advokaten för visselblåsaren Grigory Rodchenkov kallade det “det största förräderiet mot rena idrottare i OS-historien”, medan chefen för den amerikanska antidoping-byrån Travis Tygart sa att beslutet är “förvirrande och oförklarligt” och ett “förödande slag för världens rena idrottare.” Beslutet fick så mycket kritik att chefen för WADA, Sir Craig Reedie, var tvungen att offentligt försvara beslutet eftersom han också fick motta allt mer kritik.

Med RUSADA nu återinfört, lanserade det ryska friidrottsförbundet en juridisk utmaning till IAAF att häva deras avstängning från friidrottstävlingar som de fortfarande var avstängda från. IAAF avslog dock begäran, som senare drogs tillbaka av det ryska friidrottsförbundet. Den 26 september 2018 hade 77 ryssar avtjänat dopingavstängningar inom friidrotten, inklusive 72 idrottare och fem tränare samt supportpersonal för idrottare.

Det tillkännagavs i november att Internationella olympiska kommittén ytterligare skulle analysera lagrade prover från OS 2012 och testa för alla förbjudna substanser. Detta kom efter att 48 negativa analytiska fynd hittades i tidigare omanalyser av prover, varav 22 var ryska.

Den 14 december 2018 rapporterade Hugo Lowell i tidningen The Guardian från Moskva att tjänstemän vid det ryska idrottsministeriet fortfarande var ovilliga att samarbeta fullt ut med WADA för att överlämna testdata från dess antidopinglaboratorium. WADA släppte därefter ett uttalande som sa att deras expertteam hade flugit till Moskva för att få tillgång till data. Senare visade det sig att WADA:s experter misslyckades med att hämta uppgifterna eftersom de ryska tjänstemännen ansåg att WADAs utrustning inte hade blivit korrekt certifierad.

Återinförandet av RUSADA ledde till anklagelser om mobbning och en uppmaning till reform inom WADA. IAAF beslutade, trots WADA:s beslut, att upprätthålla Rysslands avstängning från friidrott till 2019 med 63 ryssar godkända att tävla som neutrala idrottare under året under neutral flagga. Ett team av fem WADA-experter reste – ånyo – till Moskva den 17 december och förväntades få full tillgång till laboratoriet, men vid ankomsten vägrades de fullständigt tillträde, vilket satte RUSADA på randen av att stängas av igen. RUSADA:s president Yuri Ganus vädjade till Vladimir Putin personligen för att nå en lösning.

IOC:s beslut kritiserades av Jack Robertson, primärutredare av det ryska dopingprogrammet på uppdrag av WADA, som sa att IOC hade utfärdat “ett icke-bestraffande straff avsett att rädda ansikte samtidigt som man skyddar IOC:s och Rysslands kommersiella och politiska intressen.” Han betonade också att ryska visselblåsare tillhandahöll bevis för att “99 procent av deras lagkamrater på nationell nivå var dopade.” Enligt Robertson, “Har WADA upptäckt att när en rysk idrottare når den nationella nivån, har han eller hon inget val i frågan.” Han tillade “Det finns för närvarande inga underrättelseuppgifter som tyder på att det statligt sponsrade dopingprogrammet har upphört.” Det rapporterades också att ryska tjänstemän intensivt lobbat i USA för att avskaffa alla sanktioner mot Ryssland.

Biträdande medlem i den ryska statsduman och före detta proffsboxaren Nikolai Valuev har sagt att Ryssland borde gå till OS och “riva isär alla dessa jävlar som vill döda vår sport.”

Trots beteckningen “Olympic Athletes from Russia” (OAR) deltog fortfarande många ryska fans i spelen 2018, klädda i de ryska färgerna och skanderade “Ryssland!” unisont, i en trotsande handling mot förbudet.

Journalisten Justin Peters från Slate skrev under spelen att IOC “hamnade i en situation som verkade förneka hela poängen med sanktionerna mot Ryssland. IOC ville inte att det skulle finnas ett ryskt olympiskt lag vid Pyeongchang-spelen … ändå är arenorna fulla av lag av ryska olympier, vilket är en halvhjärtad handklapp utdelad av en enhet som verkar mer intresserad av att rädda ansikte än att skydda idrottare.”

CAS-beslutet att upphäva livstidsförbudet för 28 ryska idrottare och återställa deras medaljer mötte hård kritik bland OS-tjänstemän, inklusive IOC-presidenten Thomas Bach som beskrev beslutet som “extremt nedslående och överraskande”. Grigory Rodchenkovs advokat har uttalat att “CAS-beslutet skulle tillåta dopade idrottare att undkomma utan straff” och även att “CAS-beslutet ger ännu en oförtjänt vinst för det korrupta ryska dopingssystemet i allmänhet, och Putin i synnerhet”.

2019

WADA hade givit Ryssland en strikt deadline för att lämna över data från Moskva-laboratoriet senast den 31 december, en deadline som de uppenbarligen inte höll. Det fanns uppman-ingar till WADA:s granskningskommitté för efterlevnad att träffas omedelbart för att överväga nästa steg, men de bestämde sig för att träffas senare, den 14 januari, vilket väckte ilska bland det internationella samfundets 16 nationella antidopingsorgan som krävde Rysslands avstängning ännu en gång. WADA-presidenten Dick Pound beskrev reaktionen på deras beslut som en “lynchmob”.

WADA fick så småningom full tillgång till Moskva-laboratoriets data den 10 januari, tio dagar efter den första deadline. WADA-presidenten beskrev det som ett “stort genombrott för ren sport” och sa att WADA nu påbörjades en andra fas genom autentisering och granskning av data som hade samlats. Man avsåg att först säkerställa att data inte hade manipulerats. WADA lyckades så småningom hämta 2262 prover från Moskva-laboratoriet. Trots att deadline missades ansågs RUSADA fortfarande följa överenskommelsen och bestraffades inte. Organisationen för nationella antidopingorganisationer (NADO) hädade att “Ryssland har fått fler chanser och, i slutändan, mer mildhet än någon enskild idrottare eller litet land kunde förvänta sig att få. Det här är mycket oroande.”

Det tillkännagavs den 8 februari att Internationella paralympiska kommittén skulle återinstallera Ryssland senast den 15 mars efter att de stängts av i juli 2016. Man uppgav att 69 av de 70 återställningskriterierna hade uppfyllts och att det endast fanns ett återstående problem att åtgärda som ett resultat av McLaren-rapporten. Samtidigt var fortfarande Rysslands friidrottsförbund avstängt av IAAF “tills vidare” eftersom det påstods att det fanns två olösta frågor som måste få en lösning.

Den 19 mars utfärdade Frankrike en arresteringsorder på två före detta ryska friidrotts-tjänstemän som en del av en utredning av dopingförsök. Det var den tidigare chefen för den ryska friidrotten Valentin Balakhnichev och ex-tränaren för det ryska friidrottslaget Alexei Melnikov, som båda blev avstängda från sporten på livstid 2016, som skulle arresteras.

Den ryska olympiska mästaren i höjdhopp 2008, Andrey Silnov, lämnade sin position som vicepresident för det ryska friidrottsförbundet i juni efter att det rapporterades att han var under utredning för ett eventuellt dopingbrott efter en omanalys av hans prov från 2013. Det rapporterades också att sju ryska friidrottare, inklusive idrottare från landslaget, ertappades när de tränade i Kirgizistan med Vladimir Kazarin, en tränare som blev avstängd från sporten på livstid 2017 för dopingbrott. Med detta i åtanke riskerade Ryssland ånyo att förbli avstängt från friidrotts-VM 2019 i september efter att IAAF röstade för att upprätthålla deras avstängning – den 11:e gången de gjorde det.

I juli 2019 rapporterade Reuters att två ryska olympiska boxare tävlade under 2018 medan de avtjänade dopingförbud som tillämpats av RUSADA. Reuters sa att detta tyder på en inkonsekvens i Rysslands reform av dess antidopingpraxis. Efter att Reuters rapporterat de två fallen sa RUSADA att de skulle utreda.

De första fallen av eventuella antidopingbrott mot ryska idrottares prover som tagits från Moskvalaboratoriet överlämnades till de enskilda idrottsförbunden i juli. WADA rapporterade att uppgifterna om 43 dopingpositiva idrottare hade överlämnats till respektive idrottsförbund från en pool av 298 idrottare. Det första idrottsförbundet som stängde av idrottare från de mottagna uppgifterna var International Weightlifting Federation som stängde av 12 ryska tyngdlyftare inklusive OS-, VM- och EM-medaljörer.

Den 21 september rapporterades att en del av uppgifterna som hämtats från Moskva-laboratoriet kan ha manipulerats innan de hämtades av WADA. Detta medförde att Ryssland skulle förbli avstängt från det då kommande friidrotts-VM 2019, och stod inför ett eventuellt förbud från att vara värd för och tävla i alla stora sportevenemang inklusive de kommande OS 2020 och eventuellt vinter-OS 2022, med mera.

Två månader senare, den 21 november, stängdes ett antal ryska friidrottsfunktionärer av för att ha hindrat och underlåtit att samarbeta med en utredning om var höjdhopparen Danil Lysenko befann sig. Presidenten för det ryska friidrottsförbundet Dmitry Shlyakhtin stängdes av tillsammans med sex andra associerade med ryska friidrottsförbundet, inklusive idrottaren och hans tränare.

WADA rekommenderade då att Ryssland återigen skulle förklaras icke-kompatibelt och förbjudas att arrangera sportevenemang i fyra år. Den 9 december förbjöd WADA således Ryssland att arrangera stora internationella sportevenemang i fyra år, anklagade för manipulering av dopingrelaterade rapporter. Ryssland skulle förhindras från att vara värd för, delta i eller lägga bud på internationella sportevenemang under denna period. Liksom tidigare skulle dock WADA tillåta godkända ryska idrottare att tävla som individer, men inte under rysk flagg. Detta skulle dock inte påverka Rysslands medvärdskap för UEFA Euro 2020, eftersom WADA inte erkände UEFA som en “stor evenemangsorganisation” som omfattas av förbudet.

I Ryssland mottogs sanktionen från december 2019 med upprördhet. President Vladimir Putin kritiserade beslutet som ett “politiskt motiverat” beslut som “motsäger” den olympiska stadgan. “Det finns inget att klandra den ryska olympiska kommittén för och om det inte finns någon förebråelse mot denna kommitté bör landet delta i tävlingar under sin egen flagga”, sa Putin. Rysslands premiärminister Dmitrij Medvedev sa också att förbudet var politiskt motiverat. “Detta är fortsättningen på denna anti-ryska hysteri som redan har blivit kronisk”, sa Medvedev till inhemsk press.

2020

I januari 2020 stängde WADA av Moskva-laboratoriet från att utföra den enda analys det fortfarande var ackrediterade för avseende blodprover. Moskvalaboratoriet hade fått utföra analyser av blodprover sedan maj 2016 eftersom det var “praktiskt taget omöjligt för laboratorier att störa blodvariablerna i prover på grund av analysutrustningens natur och principerna för de biologiska passen för idrottare”.

I mars meddelade World Athletics att inte fler än 10 ryska friidrottare skulle få tävla som neutrala vid sommarens OS. De bötfällde också det ryska friidrottsförbundet med 10 miljoner dollar på grund av obstruktion och förfalskning av dokument relaterade till dopingfallet med Danil Lysenko, och fastställde att alla ryska neutrala idrottare skulle förbjudas vara med i OS om hälften av böterna inte betalats senast den 1 juli.

Den 30 april tillkännagav WADA att de hade avslutat sin ingående undersökning av de 298 ryska idrottare vars uppgifter de hade fått från Moskva-laboratoriet i januari 2019. De första uppgifterna överlämnades i juli till totalt 27 internationella idrottsförbund och en större evenemangsorganisation, vilka tog emot uppgifterna för att besluta om eventuella antidopingsbrott som skulle utredas vidare.

Det ryska friidrottsförbundet misslyckades med att betala hälften av sina 10 miljoner dollar i World Athletics-böter senast den 1 juli. Ryska friidrottsförbundets chef, Yevgeny Yurchenko, uppgav att förbundet inte hade tillräckliga medel för att betala böterna. Förbundet undvek dock uteslutning från World Athletics efter att den ryske idrottsministern Oleg Matytsin lämnat en “ovillkorlig” garanti för att betala böterna till en ny deadline den 15 augusti. Ryssland betalade böterna på 5 miljoner dollar och 1,31 miljoner dollar i kostnader tre dagar före utsatt tidsfrist och undvek därigenom uteslutning.

I ett fall som beskrevs som “nästan identiskt” med Danil Lysenkos, dömdes den ryska konståkaren Maria Sotskova till tio års avstängning från idrott av RUSADA för att ha lämnat in ett förfalskat medicinskt dokument i samband med hennes tre missade vistelserappor-teringar och ett positivt dopingtest.

Efter granskning av Rysslands överklagande av WADA:s beslut i de två fallen, beslutade CAS den 17 december 2020 att sänka de påföljder som WADA hade utdömt. I stället för att förbjuda Ryssland att delta i alla stora idrottstävlingar tillät domen Ryssland att delta i OS och andra internationella evenemang, men under en period av två år fick landet inte använda det ryska namnet, flaggan eller hymnen och måste presentera sig som “neutrala idrottare” eller “ett neutralt team”. Domen tillät lagdräkter att visa “Ryssland” på uniformen, men bara upp till samma storlek som “neutral idrottare/lag”, samt användningen av den ryska flaggans färger inom uniformens design.

Men domen klargjorde också att sanktionerna sträcker sig till alla officiella världsmästerskap och att exempelvis racerförare från Ryssland inte kan representera Ryssland officiellt i av Internationella Bilsportförbundet sanktionerade världsmästerskap så länge sanktionerna är på plats.

2021

IOK meddelade den 19 februari 2021 att Ryssland skulle tävla i både olympiska sommar-spelen 2020 (som sköts upp till 2021 på grund av covid-19 pandemin i Ryssland) och olympiska vinterspelen 2022 under förkortningen “ROC”, efter de ryska idrottsutövarnas namn (ROC står då för Ryska Olympiska Kommittén). Namnet på själva kommittén i sin helhet fick dock inte användas men ROC-laget skulle representeras av den ryska olympiska kommitténs flagga. Den 22 april 2021 godkände IOK att ett fragment av Pjotr Tjajkovskijs pianokonsert nr 1 skulle användas i stället för den ryska nationalsången.

Vid olympiska sommarspelen 2020 fick högst tio ryssar tävla i friidrottstävlingen och inte fler än två ryssar (en man och en kvinna) fick tävla i tyngdlyftningstävlingen på grund av dopningskandalerna. Två kvalificerade ryska roddare, Nikita Morgachyov och Pavel Sorin , ersattes i roddlaget efter att ha testats positivt för det förbjudna ämnet meldonium och två kvalificerade ryska simmare, Veronika Andrusenko och Aleksandr Kudashev, togs bort från simlaget baserat på bevis från Moskvas Anti-Dopningslaboratorium. Efter överklagande till CAS återinstallerades dock Andrusenko och Kudashev i simtruppen och godkändes för att tävla. Endast ett dopingbrott relaterat till ryssar som tävlade vid OS registrerades. Triatleten Igor Andreyevich Polyanski testade positivt för erytropoietin i ett test utanför tävling fem dagar innan han tävlade vid OS.

2022

Medaljceremonin för det olympiska konståkningslagsevenemanget, där ROC vann guld, var ursprungligen planerad till den 8 februari, men försenades på grund av vad Internationella olympiska kommitténs (IOC) talesperson Mark Adams beskrev som en situation som krävde “rättsligt samråd” med Internationella skridskoåkningens förbund. Flera medier rapporterade den 9 februari att frågan gällde ett positivt test för trimetazidin av ROC:s Kamila Valieva, vilket officiellt bekräftades den 11 februari. Valievas prov i fråga togs av den ryska antidopningsbyrån (RUSADA) vid ryska mästerskapen i konståkning 2022 den 25 december, men provet analyserades inte på Huddinges WADA-ackrediterade laboratorium dit det skickades för testning förrän den 8 februari, en dag efter att lagtävlingen avslutades.

Valieva fick en provisorisk avstängning efter sitt positiva resultat. Efter överklagande godkändes hon dock av RUSADA:s oberoende disciplinära antidopingkommitté (DAC) den 9 februari, bara en dag efter att hon mottagit den provisoriska avstängningen. Efter formella överklaganden som lämnats in av IOK, Internationella skridskounionen (ISU) och WADA för att granska RUSADA DAC:s beslut, förväntades Court of Arbitration for Sport (CAS) behandla fallet den 13 februari med ett beslut planerat till tillkännagivande den 14 februari före hennes planerade framträdande i singeltävlingen för damer som börjar den 15 februari. På grund av att Valieva var minderårig vid den tiden, klassificerades hon som en “skyddad person” enligt WADA:s riktlinjer, och därför meddelade RUSADA och IOK den 12 februari att de skulle utvidga omfattningen av sina respektive utredningar till att omfatta medlemmar av hennes ledarstab (tränare, lagläkare, etc).

Den 14 februari beslutade CAS att Valieva skulle tillåtas tävla i singeltävlingen för kvinnor, eftersom att om hon hindrades från att tävla “skulle den kunna orsaka henne irreparabel skada (hon skulle ju då aldrig få tävla om en guldmedalj vid detta os om hon till slut visade sig oskyldig)”, när hennes guldmedalj i lagevenemanget fortfarande var under över-vägande. Det positiva beslutet från domstolen togs delvis på grund av hennes ålder.

TV-dokumentärer

Rysk doping var i fokus i flera dokumentärer som sänts i Tyskland, Frankrike och USA:

Geheimsache Doping: Wie Russland seine Sieger macht (Dopingshemligheten: Hur Ryssland skapar mästare), ARD / Das Erste, sändes 3 december 2014

Geheimsache Doping. Im Schattenreich der Leichtathletik (The Doping Secret: The Shadowy World of Athletics), ARD / Das Erste, sändes 1 augusti 2015

Geheimsache Doping: Russlands Täuschungsmanöver (The Doping Secret: Russia’s Red Herrings), ARD / Westdeutscher Rundfunk, sändes 6 mars 2016

Russia’s Dark Secret, 60 Minutes / CBS News, sändes 8 maj 2016

Plus vite, plus haut, plus dopés (Snabbare, högre, mer dopad), Arte i samarbete med Le Monde, sändes 7 juni 2016

Icarus, Netflix, regisserad av Bryan Fogel, 2017

Innerkant på Amazon Prime

Statistik

WADA publicerar årliga sammanfattningar av antidopingsregelbrott (ADRV). Ryssland rankades att ha flesta ARDV i världen under 2013, 2014, 2015 och 2018.

År Avstängda ryssar på grund av doping% av alla i världen

201322511,5

2014148 9,0

2015176 9,3

2016 69 5,2

2017 82 5,6

2018144 8,7

På grund av dopingbrott har Ryssland fråntagits 43 olympiska medaljer – flest av något land, fyra gånger så många som tvåan och mer än en tredjedel av det totala antalet. Det var det ledande landet när det gäller antalet medaljer borttagna på grund av doping vid vinter-OS 2002 (5 medaljer), vinter-OS 2006 (1 medalj), sommar-OS 2008 (14 medaljer), olympiska sommarspelen 2012 (13) medaljer), olympiska vinterspelen 2014 (4 medaljer) och delad flest vid olympiska sommarspelen 2004 (3 medaljer) och olympiska sommarspelen 2016 (1 medalj). De 43 återkallade medaljerna inkluderar 11 guld, 21 silver och 11 brons.

Av de 473 idrottare eller ledare för idrottare som är listade på Internationella Friidrotts-förbundets, World Athletics, antidopingavdelnings, Athletics Integrity Unit (AIU), globala lista över dopingavstängda, som laddades upp den 31 december 2022, representerar totalt 92 Ryssland, en fjärdedel av alla. Bara fem nationer står för mer än hälften av den totala siffran eftersom Ryssland följs av Indien, med 65 avstängda, Kenya, med 54, Marocko, med 24, och Kina, med 20.

Majoriteten av de listade fallen är relaterade till överträdelser under de senaste fem åren, men det ingår också idrottare med livstidsavstängningar för doping som går tillbaka mer än ett decennium. Många av de ryska fallen rör dopingbrott före förbudet i november 2015, men det finns också dopingavstängningar som utdömts under de senaste tre åren.

Pound-rapporten om rysk antidopings oegentligheter, 9 november 2015

Under den senaste decenniet har internationell antidoping varit skadad av den ”stats-doping” som fram kom i den rapport som presenterades av den kanadensiska juristen och förre OS-simmaren Richard W Pound, mer känd som Dick Pound (den första presidenten för WADA och vice ordförande för Internationella olympiska kommittén), och medarbetare av det ryska antidopingens kriminella handlingar, ”The Independent Commission Report #1” (323 sidor) 2015 efter en årslångs undersökning. Eftersom undersökningen ofta citeras, men få vet vad som egentligen fastslogs i undersökningen, görs här en sammanfattning av delar av resultaten där de grövsta brotten är utvalda:

Avseende Moskvas antidopinglaboratorium

Grigory Rodchenko, chefen för det WADA-ackrediterade laboratoriet i Moskva hade visat sig vara en medhjälpare i dopingaktiviteterna.

Närvaron av den ryska säkerhetstjänsten på OS-laboratoriet i Sotji av säkerhetstjänsten FSB (efterträdare till KGB) sågs som ett hot mot laboratoriepersonalen och sågs som ett stöd för anklagelsen att den ryska staten hade ett inflytande över processerna.

Direkt inblandning av ryska staten i laboratoriets verksamhet undergrävde laboratoriets oberoende.

De sammantagna fynden talar starkt för att Moskvalaboratoriet har deltagit i en utbredd mörkläggning av positiva dopingprov.

Rodchenkov inte bara accepterade pengar i utbyte med att dölja positiva provresultat utan krävde också pengar för att positiva dopingprov aldrig skulle redovisas.

Rodchenkov såg till att en stor del (1417) av dopingproverna från Sotji-OS förstördes och således inte kunde återtestas vilket Rodchenkov erkänt.

280 omärkta prover testades på OS-laboratoriet.

Laboratoriechefen hade veckoliga sammanträden med FSB.

Laboratoriechefen tog indirekt emot pengar från en av visselblåsarna för att dölja test från en idrottsutövare som man visste var dopad.

Undersökningskommissionen påvisade ytterligare ett laboratorium i Moskva som hade samma testkapacitet som det WADA-laboratorium som var ackrediterat. Detta andra laboratorium kontrollerades av staden Moskva och kallades “Laboratory of the Moscow Committee of Sport for Identification for Prohibited Substances in Athlete Samples”.

Detta andra laboratorium deltog i mörkläggningen av provsvar genom att förstöra vissa prover och genom att skicka prover som var negativa efter screening till det officiella laboratoriet.

Rodchenkov hade direktkontakt med sportministern när det gällde att få pengar till laboratorieutrusning.

Avseende ryska antidopingkommissionen (RUSADA)

RUSADA brukade meddela på förhand när de avsåg att göra out-of-competition tester till ledare och till enskilda idrottsutövare.

Det påvisades många exempel på inadekvata, felaktiga och icke-existerande vistelserapporter för ryska idrottsutövare.

Det påvisade många missade tester för ryska idrottsutövare.

Det påvisades att dopingprov lämnades med falsk identitet.

RUSADA:s dopingkontrollanter fick regelbundet pengar från vissa idrottsmän.

Det förekom hot mot dopingkontrollanterna och deras familjer.

RUSADA tillät idrottsutövare att tävla trots att de var avstängda.

RUSADA lät idrottare fortsätta tävla genom att förklara positiva prover negativa.

McLarenrapporterna om rysk statsunderstödd doping

McLarenrapporten är namnet på en oberoende rapport som släpptes i två delar. Den skrevs av professor Richard McLaren avseende anklagelser och bevis för statsunderstödd doping i Ryssland. Richard McLaren (född 1945) är en juridikprofessor vid Western University i Ontario, Kanada, specialiserad på idrottsrätt. Rapporten beställdes av World Anti-Doping Agency (WADA) i maj 2016. Redan i juli 2016 presenterade McLaren del 1 av rapporten, som indikerar systematisk, statligt sponsrad manipulering av drogtestningsprocesserna av Ryssland under och efter Vinter-OS 2014 i Sotji, Ryssland. I december 2016 publicerades den andra delen av rapporten om dopning i Ryssland.

Rapport från juli 2016 (del 1)

Del 1 är en 97-sidig rapport som täcker statligt sponsrad doping i Ryssland. Även om den begränsades av en tidsram för utredningen på 57 dagar, fann utredarna tydliga bevis för systematiserad doping på statsnivå efter att ha genomfört vittnesförhör, granskat tusentals dokument, cyberanalys av hårddiskar, rättsmedicinsk analys av urinprovssamlingsflaskor och laboratorieanalys av individuella idrottares prover, och kommenterade med “mer bevis blir tillgängliga för varje dag.” Rapporten drog slutsatsen att det visades “utom rimligt tvivel” att Rysslands idrottsministerium, Center of Sports Preparation of the National Teams of Russia, Federal Security Service (FSB) och det WADA-ackrediterade laboratoriet i Moskva hade “fungerat som skydd av dopade ryska idrottare” inom ett “statligt styrt system.” McLaren uppgav att urinprover öppnades i Sotji för att byta urin i dem “utan några tecken på det för det otränade ögat”.

Vid OS förvaras urinprover i säkerhetsflaskor med namnet “BEREG-KIT”, som måste brytas upp efter att ha stängts; undersökningen fann dock att det var möjligt att öppna flaskorna med hjälp av ett specifikt verktyg, och man hittade repor på insidan som normalt sett inte syns för blotta ögat. Enligt McLaren-rapporten skedde ett systematiskt utbyte av flaskor från åtminstone slutet av 2011 till augusti 2015. Det fastställdes att bytet använts på 643 prover, som var positiva med avseende på dopingsubstanser, men det var ett antal som författarna ansåg “bara vara ett minimum” på grund av begränsad tillgång till de ryska registren över analyserade dopingprov. De utbytta proverna som McLaren och medarbetare påvisade fördelade sig mellan olika idrottsgrenar som följande (antalet är en funktion dels hur ofta testning gjorts i de olika grenarna, dels hur stor andel i varje gren som varit dopade):

Friidrott (139)

Tyngdlyftning (117)

Icke-olympiska sporter (37)

Paralympisk sport (35)

Brottning (28)

Kanot (27)

Cykling (26)

Skridskoåkning (24)

Simning (18)

Ishockey (14)

Skidåkning (13)

Fotboll (11)

Rodd (11)

Skidskytte (10)

Bobsleigh (8)

Judo (8)

Volleyboll (8)

Boxning (7)

Handboll (7)

Taekwondo (6)

Fäktning (4)

Triathlon (4)

Modern femkamp (3)

Skytte (3)

Beachvolleyboll (2)

Curling (2)

Basket (1)

Segling (1)

Snowboard (1)

Bordtennis (1)

Vattenpolo (1)

Del 1 av rapporten är tillgänglig offentligt på WADA:s webbplats: https://www.wada-ama.org/sites/default/files/resources/files/20160718_ip_report_newfinal.pdf

Rapport från december 2016 (del 2)

Den 9 december 2016 publicerade McLaren den andra delen av sin oberoende rapport. Undersökningen fann att från 2011 till 2015 gynnades mer än 1 000 ryska tävlande i olika sporter (inklusive sommar-, vinter- och paralympiska sporter) av mörkläggning av dopingprover. E-postmeddelanden visar att mörkläggningen inkluderade exempelvis fem blinda styrkelyftare, som kan ha fått droger utan deras vetskap, och en femtonåring.

Del 2 av rapporten är tillgänglig offentligt på WADA:s webbplats: https://www.wada-ama.org/sites/default/files/resources/files/mclaren_report_part_ii_2.pdf

Följderna av McLarenrapporterna

Ryssland stängdes av från alla internationella friidrottstävlingar av Internationella Friidrottsförbundet (IAAF), inklusive under de olympiska sommarspelen 2016. Ryska tyngdlyftare stängdes dessutom av från OS i Rio för ett flertal andra antidopningsbrott.

Den 24 juli avvisade IOK WADA:s rekommendation att förbjuda Ryssland från olympiska sommarspelen och meddelade att ett beslut skulle fattas av varje idrottsförbund, där varje positivt beslut måste godkännas av en CAS-domare. WADA:s president Craig Reedie sa då: “WADA är besviken över att IOK inte hörsammade WADA:s rekommendationer från Exekutivkommittén som var baserade på resultaten av McLaren-utredningen och skulle ha säkerställt en rak, stark och harmoniserad strategi.”

Ursprungligen skickade Ryssland in en lista på 389 idrottare till OS i Rio. Den 7 augusti 2016 godkände IOK 278 idrottare, medan 111 togs bort på grund av McLaren-rapporten (inklusive 67 idrottare som togs bort av IAAF före IOK:s beslut)

IPC röstade enhälligt för att förbjuda ryska idrottare från Paralympics sommarspel 2016 som svar på upptäckten av det statligt stödda dopingprogrammet

Även om IOK uttalade i juli 2016 att de skulle be idrottsförbund att söka alternativa värdar, kom Ryssland att behålla värdrättigheterna för några stora internationella sportevenemang, inklusive 2017 FIFA Confederations Cup, 2018 FIFA World Cup och 2019 Winter Universiade . I september 2016 tilldelades Ryssland värdrättigheter för världsmästerskapen i skidskytte 2021 eftersom IOK:s rekommendation inte gällde evenemang som redan hade tilldelats, eller planerade bud från landet

CAS om huruvida det var rätt att stänga av enskilda ryska idrottsutövare

Jekaterina Viktorovna Galitskaya (född 24 februari 1987 i Rostov-on-Don i Ryssland nära gränsen till Ukraina) var en rysk häcklöpare. Hon började träna friidrott som 11-åring men hade redan som 13-åring hunnit specialisera sig på häcklöpning. Hon hade stora nationella framgångar redan vid ung ålder. Vid olympiska sommarspelen 2012 tävlade hon i damernas 100 meter häck och nådde semifinalen.

I februari 2019 blev hon avstängd i fyra år för doping, från och med 1 februari 2019 och med alla hennes resultat från 15 juli 2012 till 31 december 2014 diskvalificerade. Det hade då uppdagats ett schema för doping med desoxymethyltestosteron, methasteron, trenbolon, boldenon, 1-testosteron, oxabolon och nandrolon, men det fanns inget positivt dopingprov. Efter överklagande till CAS (2019/A/6167) reducerades hennes avstängning från fyra år till tre år den 6 april 2021, det vill säga att den slutgiltiga dopingdomen kom 8–9 år efter brottet.

Det speciella med detta fall är att själva bevisningen består av den rapport som professor Richard McLaren (”McLaren rapporten”) skrev efter en ingående utredning baserad på anklagelser av den tidigare verksamhetschefen vid Moskvas antidopinglaboratorium, Grigory Rodchenkov, som lämnade Ryssland i november 2017. I den första McLaren-rapporten (inskickad till WADA 16 juli 2016) konkluderas:

Moskvas dopinglaboratorium verkade aktivt för att skydda dopade ryska idrottsutövare från att bli upptäckta genom ett statligt stött program kallat the Disappearing Positive Methodology.

Dopinglaboratoriet i Sotji använde utbytesmetoden av dopingprov för att låta dopade ryska idrottare delta i olympiaden.

Det Ryska Idrottsministeriet styrde, kontrollerade och hade översikt av manipulationen av resultaten av idrottsutövarnas dopingtester med hjälp av de ryska statliga underrättelseorganisationerna FSB och CSP samt dopinglaboratorierna i Moskva och Sotji.

Den andra McLaren-rapporten (inskickad till WADA den 9 december 2016) gav ytterligare information och evidens för det som rapporterats i den första rapporten. Enligt denna rapport meddelade laboratorierna systematiskt positiva fynd (adverse analytical findings, AAF:s) avseende ryska idrottare till det Ryska Idrottsministeriet, som sedan beslutade antingen att ”save” idrottsutövaren eller att ”quarantine” vederbörande. Om man valde alternativet ”save” innebar det att det positiva provet rapporterades som negativt i Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS). Grigory Rodchenkov omtalade under den här aktuella CAS-förhandlingen att han kände till åtminstone 100 positiva prover avseende friidrottare som rapporterades som negativa i ADAMS.

Om Idrottsministeriet i stället beslöt enligt alternativet ”quarantine” fortgick analysen som vanligt och det positiva provet rapporterades på vanligt sätt. Om man fann att ett dopingprov var negativt (A-provet) kunde man också välja att byta ut B-provet med icke-positiv urin från samma idrottare, som lämnat ett negativt prov – kontrollerat – sedan tidigare. En viss svårighet förelåg att ta bort det förseglade locket till provkärlet och sedan efter urinbytet sätta på det igen men det sköttes av den ryska säkerhetstjänsten FSB, där de som skötte detta kallades för magicians. Denna utbytesmetod påbörjades med ett begränsat antal idrottsutövare redan vid Friidrotts-VM i Moskva 2013 för att mer fulländat användas under vinter-OS i Sotji 2014. En bank med ren urin från de ryska elitidrottarna handhades av dopinglaboratoriet i Moskva.

Det ryska förbundet hade också ett program redan före London-OS 2012 för ”Washout testing”, vilket innebar att man följde dopade elitidrottsutövare över tid med dopingprov för att lära sig hur lång tid det tog efter ett intag av dopingsubstanser för att den individuelle idrottsutövaren kunna undgå ett positivt dopingprov efter doping. Testningen gjordes systematiskt och om det fanns risk att ett dopingprov skulle utfalla positivt blev idrottsutövaren inte uttagen till stortävlingen. Det finns mer än 1000 sidor e-mail som stödjer autenticiteten av de data man fått fram om Washout testning.

Internationella friidrottsförbundets (IAAF:s) Athletics Integrity Unit (AIU) meddelade Jekaterina Galitskaya den 24 november 2017 att hon riskerade bli anklagad för doping baserat på McLaren-rapporterna och gav henne en möjlighet att skriftligen förklara vad som hade hänt. Det fanns två prover i London Washout testing som var positiva för desoxymetyl-testosteron (DMT) och fyra prover i Moscow Washout testing som var positiva för metasteron, trenbolon, boldenon, 1-testosteron, oxabolon och norandrosteron. DMT har beskrivits som en “designer, black-market steroid.” AIU ansåg således att det fans bevis för att Galitskaya hade använt flera förbjudna substanser under 2012 och 2013. Eftersom dopingen ansågs systematisk och eftersom flera olika substanser använts ansåg AIU att det förelåg försvårande omständigheter, vilket borde ge en dubblering av avstängningstiden (vid den tidpunkten från 2 till 4 års avstängning).

IAAF meddelade Galitskaya att om hon erkände dopingen före den 8 december 2017 fanns det underlag för att uppfatta att hon underlättade utredningen, vilket skulle kunna ge en strafflindring från 4 till 2 år. Den 8 december förnekade idrottaren emellertid all doping.

Ett juridiskt-tekniskt problem blir här tydligt. Det Ryska Friidrottsförbundet (RUSAF), som var den organisation som initialt utrett fallet - och som skött den första delen av skriftväxlingen mot Galitskaya - var vid tidpunkten för att en eventuell avstängning skulle verkställas, själv avstängt av IAAF från att vara med i den internationella friidrottsfamiljen på grund av McLaren-rapporten. Naturligtvis hade RUSAF fortfarande auktoritet över ryska idrottare i Ryssland, men inte utomland. Där var det bara IAAF som kunde döma friidrottare till avstängning internationellt. Det blev därmed också högst osäkert om vart en rysk idrottare som blivit avstängd av sitt eget förbund skulle vända sig vid en eventuell överklagan. CAS var emellertid i ett sådant fall en möjlighet, eftersom denna skiljedomstol inte är underställd någon annan idrottsmyndighet som IAAF, WADA, IOC eller liknande. I den skriftliga rapporten från CAS uttrycks tydligt att CAS anser sig ha rätt att döma RUSAF-medlemmar vare sig RUSAF fortfarande är medlem av IAAF eller inte.

Efter viss skriftväxling anmäldes fallet till slut den 26 april 2018 (5–6 år efter påstådda dopingen) till CAS. IAAF anmälde då både det Ryska Friidrottsförbundet (RUSAF) och Jekaterina Galitskaya för brott mot dopingreglerna. Förhandlingarna inför skiljedomstolen skedde i Lausanne 4–5 mars 2020 (7-8 år efter dopingen) varvid Galitskaya och några av experterna deltog via video. Delvis samtidigt avhandlades likartade skiljedomsstolsmål mot ytterligare fyra ryska idrottsutövare.

Under förhandlingarna diskuterades särskilt om provsvar från Washout testing-försöken kunde anses vara bevis för doping. Dessa provsvar finns visserligen tydligt och klart angivna avseende analysresultaten, men de var inte tagna på det sätt och med den juridiska säkerhet som krävs för ordinarie dopingprov. Det var heller inte säkerställt hur proverna samlats in, vilka metoder som använts i analyserna, hur de förvarats, om de omtestats (”B-prov”), etcetera. McLaren hade inte hänvisat till några sparade prover eller vittnen, och det enda som kopplade Galitskaya till proverna var att hennes namn stod vi ett positivt provs registreringsnummer. Vid åtminstone ett av provtagningstillfällen som angivits ansåg Galitskaya att hon bevisligen inte varit i Ryssland utan i Tallinn (Estland). Det bevis som förelåg var emellertid endast att hon passerat Estland-Rysslandgränsen den dagen – men det redovisas å andra sidan att det datum som står angivet för proverna inte nödvändigtvis behöver vara ett provtagningsdatum utan lika väl kan vara det datum som provet registrerades i Moskva. Den utredning som McLaren gjort syftade dessutom inte heller till att fastställa dopingbrott av en enskild idrottsutövare, utan var avsedd att skärskåda det korrupta systemet i Ryssland.

Under förhandlingen diskuterades också Grigory Rodchenkovs trovärdighet som uppgifts-lämnare. Han hade ju erkänt att han deltagit i det ryska systemet för statsdoping och att han tagit emot mutor från enskilda idrottsutövare. Sedan han flytt till USA hade han till betydande del försörjt sig genom att för pengar från massmedia låta sig intervjuas, vilket kan tänkas påverka vilka uppgifter som lämnats ut. Det påpekades också att han med tiden till någon del lämnat olika fakta.

Den anklagade ryskan framhöll också att hon inte kunde göras ansvarig för de administrativa rutiner som tillämpades i Ryssland vid den aktuella tidpunkten eftersom hon enbart lämnat urinprov på uppmaning men inte hade haft – eller kunnat ha – något inflytande på hur proven användes.

I det som kallas Moscow Washout förefaller Jekaterina Galitskaya ha lämnat urin för dopingtestning 28 juni 2013 varvid man fann sex olika anabola steroider, däribland metasteron. Mängden anges inte. Den 6 juli (8 dagar senare) finns det dock bara en anabol steroid antecknad i analysresultatet, nämligen en metasteronmetabolit, då med mängden 900 000 (vilken absolut halt detta innebär framgår inte, men på ett ställe anges att det borde motsvara 1,0 ng/mL). Den 14 juli finns det fortfarande metasteronmetaboliten i halten 170 000 och den 26 juli 70 000 i proverna. Detta tyder naturligtvis på ett intag av en anabol steroid som bryts ned mer långsamt än de andra, och borde således vara ett viktigt bidrag i ett försök att bestämma hur länge en dopad idrottsutövare måste vara bort från idrott för att inte fastna i en dopingkontroll.

Ett år efter London-OS omtestades en rad dopingprov och då kunde man påvisa DHCMT (dehydrochlormetyltestosteron) hos 13 ryska idrottare varav 10 fanns identifierade i London Washout-programmet. Det stödjer tillförlitligheten i Galitskayas testresultat i samma program. Av de 20 idrottare som finns identifierade i London Washout-programmet har sedermera åtta blivit fällda för doping baserat på positiva dopingprov från andra sammanhang.

Professor Michael Graham (rättsmedicinare från St Louis) angav att de upptäckta anabola steroiderna hade följande tider för att kunna upptäckas i urinen efter en singeldos:

Desoxymetyltestosteronmetaboliter 14 dagar

Metasteronemetaboliter10–13 dagar (halveringstid 12 timmar)

Trenbolon månader (halveringstid 36 dagar)

Boldenone förekommer naturligt

1-Testosterone (Dihydrotestostosterone) förekommer naturligt

Nandrolonmetaboliter 33 dagar till 6 månader

På basen av de kända halveringstiderna och de tider under vilka metaboliterna anses kunna mätas ställde han sig mycket tvivlande till de halter som redovisats i London- och Moscow Washout-programmen. Hans samlade expertutlåtande avslutades med “Looking at some of the pharmacokinetic excretion of alleged product, they don’t follow classical pharmacokinetic or pharmacodynamic decrements or depreciation, but some of them do follow normal kinetic delay. Some of them are straight-line graphs; some of them would be a normal expectation. A straight-line graph wouldn’t be expected and look as though they are fabricated … I thought some of the results were too good to be true, and then others were so bizarre as to be implausible, I made the assumption that they were not credible.”

Professor Christiane Ayotte som är Scientific Director of the Doping Control Laboratory i Quebec, Kanada, hade en helt annan uppfattning om provernas bevisvärde än Graham. Hon påpekade bland annat att det 2012–2013 inte fanns någon standard för metaboliter till de substanser som här var aktuella, varför halterna som uppgivits måste ses som mycket approximativa. Hon underströk också att man inte hade de aktuella dopingprogrammen tillgängliga – vare sig dos, administrationssätt, om det var engångsdos eller upprepade doser och om det var efter den sista dosen som dopingtesterna gjordes – vilket gjorde alla antaganden spekulativa. I synnerhet saknade hon uppgift om provens specifika vikter. Hon hade invändningar mot i princip alla Grahams slutsatser om utsöndringstider, och ansåg att det fanns vetenskapligt underlag för att tolka tillgängliga data annorlunda – det vill säga som trovärdiga tecken på doping.

Grigory Rodchenkov rapporterade att i Moscow Washout-programmet instruerades idrottsutövarna att ta en cocktail av tre anabola steroider som gick under namnet the Duchess Cocktail (innehållande trenbolon, metenolon och oxandrolon) men att många redan använde andra dopingprotokoll och fortsatte använda dem.

Rodchenkov hävdade också att elitidrottarna alltid hade ett rör med dopingfri urin med sig oavsett om han eller hon var hemma eller på någon idrottsanläggning för den händelse att de skulle råka ut för någon oanmäld dopingtest.

Skiljedomstolen sammanfattade med att detta var ett helt avvikande från andra ärenden som CAS har avhandlat när det gäller doping. Det fanns således inga positiva dopingprover analyserade enligt den standard som föreskrivs av WADA och det fanns inga B-provsanalyser. Skiljedomstolen måste i stället ta ställning till det som fanns skrivet i dokument som var avsedda att vilseleda antidopingorganisationerna. Ur idrottsutövarens synpunkt hamnar hon i en näst intill orimlig situation då hon skall försvara sig mot anklagelser som baseras på dokument av osäkert bevisvärde och som hon själv inte kan analysera. Å andra sidan står det i IAAF:s regler 2012, paragraf 33.3 att överträdelse av dopingreglerna kan hänföras till “any reliable means, including but not limited to admissions, evidence of third persons, witness statements, experts’ reports, documentary evidence, conclusions drawn from longitudinal profiling and other analytical information”.

I domslutet har CAS en lång diskussion dels om den har rätt att döma i målet, dels om man kan använda okontrollerade och okontrollerbara data för att avstänga en elitidrottare från doping. Dessutom diskuterades ingående i vilken grad domstolen kunde lita på att dokumenten inte var förfalskade och i vilken grad man kunde anta att den anklagade visste att hon ingick i ett större, systematiskt dopingprogram.

CAS beslöt dock slutligen, den 6 april 2021 (8–9 år efter dopingbrotten), att

Ekaterina Galitskaya skulle anses ha brutit mot dopingreglerna

det tidigare utdömda straffet omvandlas till avstängning i tre år med start 1 februari 2019

alla tävlingsresultat från 15 juli 2012 till 31 december 2014 diskvalificeras, innebärande förlust av titlar, medaljer, prispengar och liknande

Grigory Rodchenkov

Grigory Mikhailovich Rodchenkov (född 24 oktober 1958 i Moskva) är den tidigare chefen för. Ryssland nationella antidopinglaboratorium. Hans mamma arbetade som läkare på Kremls sjukhus (numera Central Clinical Hospital). Under hela skoltiden var han engagerad i friidrott. Rodchenkov gör ingen hemlighet av att själv ha tagit droger under sin karriär som idrottare.  När han upptäckte att hans rivaler på banan dopade, började han ta injektioner av steroider – administrerade av mamma.

Rodchenkov tog examen från Moscow State University och fick sin Ph D i kemi med fokus på kemisk kinetik och katalys. 1985 började han arbeta på Moskvas antidopinglaboratorium. I den egenskapen arbetade han 1986 med Goodwill Games i Moskva och upptäckte 14 positiva prover, inklusive sprintern Ben Johnsons. Resultaten tillkännagavs emellertid inte med motiveringen att idrottsledare på hög nivå i Sovjetunionen inte ville förorsaka någon skandal. 1994 flyttade han till Interlab och när han återvänt till Ryssland arbetade han för olika petrokemiska företag. Han fick tjänst på antidopingcentret i Calgary för de olympiska vinterspelen 1998. Från juli 2006 till november 2015 arbetade han som chef för det ryska laboratorium som var ackrediterat av WADA.

2011 inledde ryska myndigheter en utredning mot Rodchenkovs lillasyster, elitlöparen Marina Rodchenkova (aktiv inom långdistanslöpning och terränglöpning, med internationella resultat 1985-1991), för att ha köpt och innehaft anabola steroider, som hon erkände att hon hade tänkt sälja vidare till idrottare. Grigory Rodchenkov arresterades också i samband med utredningen och förhördes som misstänkt för inköp och försäljning av de förbjudna dopingmedlen. Han anger själv att han vid den tiden var intrasslad i en tvist med en mäktig rysk tränare vilket sannolikt spelat roll för anklagelserna mot honom. Utredningen lades så småningom ner, men hans syster dömdes till fängelse i december 2012.

Vid tiden för undersökningen mot systern och den kortare arresteringen, var Rodchenkov chef för Rysslands nationella antidopinglaboratorium. Beordrad att erkänna sig skyldig i fallet gjorde han i stället ett misslyckat försök att ta sitt liv genom att sticka en kniv i bröstet. Han var sedan intagen på en rad psykiatriska institutioner och fick en serie “psykotropa droger”, men hans liv räddades kanske genom en enkel inbjudan från London. På pappret var han fortfarande laboratoriechef för Sotji-spelen 2014, så han blev inbjuden att arbeta med laboratoriet för OS i London 2012 och med testchef David Cowan vid Harlow-laboratoriet för 2012-spelen. Det var ett lysande tillfälle att samla in underrättelser om hur andra länder arbetade mot doping och den informationen ville inte hans arbetsgivare missa, så Grigory släpptes och blev officiellt frikänd från alla anklagelser.

I juni/juli 2013 informerade den brittiske journalisten Nick Harris Internationella olympiska kommittén (IOC) och WADA om systerns fall och om misstankarna kring Rodchenkovs inblandning, men denna information ledde inte till någon officiell (eller inofficiell) utredning av IOC. Rodchenkov hävdar att han släpptes av ryska myndigheter 2012 eftersom de hade öronmärkt honom att bidra till doping av de ryska idrottarna vid vinter-OS 2014 i Sotji.

Vid OS i Sotji hade Rodenchenkov en ledande roll i analysarbetet och dessutom med den avdelning som var ansvarig för doping och manipulation av dopingproven.

Efter vinter-OS 2014 i Sotji tilldelade Rysslands president Vladimir Putin Rodchenkov vänskapsorden. 2016, efter att dopinganklagelserna rapporterats i världspressen, kallade Putin dock Rodchenkov för en “man med ett skandalöst rykte.”

I november 2015 fastställde den oberoende kommissionen från WADA att Rodchenkov var “djupt involverad i de ryska falsifieringarna av dopingprov.” Det fastställdes att Rodchenkov “inte bara accepterade, utan också begärde pengar” från idrottare för att dölja deras positiva testresultat. Rodchenkov hade personligen instruerat och godkänt förstörandet av 1 417 dopingprover innan ett WADA-revisionsteam anlände till Moskva, vilket “direkt trotsade och bröt mot WADA-direktiven”. Dessutom redovisades att Rodchenkov givit instruktioner om att alla register som visade förekomsten av proverna, såväl som all dokumentation av den resulterande analysen, skulle förstöras.”

Rodchenkov erkände senare att han förstörde proverna med flit för att begränsa omfattningen av WADA:s granskning. Rodchenkov sa också att han hade utvecklat en egen cocktail med tre substanser av förbjudna ämnen som han blandade med sprit och gav till dussintals idrottare vid OS i Sotji. Blandningen hade fördelen att deras metaboliter var dåligt utredda och att de därför skulle vara svårfångade vid dopinganalyser. Vid vinterspelen i Sotji togs cocktailen med alkohol för att underlätta absorptionen – Chivas Regal whisky för män, vermouth för kvinnor. Blandningen sköljdes runt i munnen en stund innan den spottades ut (mouth rinsing). Läkemedlen kom in i kroppen genom slemhinnecellerna i munnen. Det effektiva upptaget sker på samma sätt som när man duschar medicin där mot kärlkramp, men i en låg dos och repeterat, och de små doserna skulle var för sig göra kunna göra det svårt att påvisa metaboliterna kvanitativt.

I december 2014 visade det tyska TV-bolaget ARD en dokumentär av den undersökande journalisten Hajo Seppelt som heter ”Dopingens hemligheter: hur Ryssland gör sina vinnare.” Baserat på hemliga bilder tagna av löparen som blev visselblåsaren Yulia Stepanova, anklagade Seppelt 99 procent av Rysslands friidrottsolympier för att ta prestationshöjande droger.  Dokumentären anklagade Rodchenkov också bland annat för att ha pressat idrottare på pengar för att dölja positiva tester. Han nekar bestämt till just den anklagelsen.

Rodchenkov diskuterade doping vid OS i Sotji med visselblåsaren Vitaly Stepanov, som spelade in 15 timmar av deras samtal utan den intervjuades tillstånd. Rodchenkov gav sedan också detaljer till The New York Times och påstod att Rysslands federala säkerhetstjänst (FSB) var inblandad i att skaffa bort potentiellt positiva dopingprover. I juli 2016 fann McLaren-rapporten bekräftande bevis efter att ha genomfört vittnesförhör, granskat tusentals dokument, cyberanalys av hårddiskar, rättsmedicinsk analys av urinprovtagningsflaskor och laboratorieanalys av individuella prover från idrottare. Moskva-laboratoriet “fungerade under statlig tillsyn och kontroll” och “personal krävdes att vara en del av det statligt styrda systemet som gjorde det möjligt för ryska idrottare att tävla samtidigt som de använde dopingsmedel.”  Den 9 december 2016 publicerade McLaren den andra delen av sin oberoende undersökning. Undersökningen fann där att från 2011 till 2015 ingick mer än 1 000 ryska tävlande i olika sporter (inklusive sommar-, vinter- och paralympiska sporter) av mörkläggningen.

Enligt McLarens sammanfattning av bevisen som Rodchenkov tillhandahållit, var en nyckelaspekt av dopningsprogrammet skapandet och användningen av en så kallad “Sotji-hertiginnelista”. Denna lista innehöll namnen på 37 ryska idrottare “vars prover automatiskt skulle bytas ut mot deras egen rena urin lagrad i FSB Center i Sotji”. Dessa idrottares prover behövde bytas ut eftersom idrottarna “hade fått tillstånd att använda cocktailen av oxandrolon, metenolon och trenbolon under spelen”. Den ryska olympiska kommittén insisterar dock på att hertiginnelistan inte är något annat än ett tävlingsschema, som förbereddes inför Sotjispelen i syfte att identifiera potentiella medaljörer.

Rodchenkov uppgav att han personligen aldrig hade delat ut Duchess Cocktail, aldrig hade sett en idrottare ta blandningen eller att instruktioner givits vare sig till idrottare eller tränare att använda substansen och att han aldrig själv hade sett en idrottare manipulera sitt dopingprov. Han uppgav också att han aldrig observerat att några flaskor öppnas eller avlockas och att han därför inte kände till den exakta metod som användes för att öppna flaskorna, men han hade sett ett “bord med instrument som liknade en tandläkares verktyg”.

Kort efter offentliggörandet av WADA-rapporten stängde WADA av Moscow Antidoping Center, som Rodchenkov hade lett sedan 2006. Under veckorna efter publiceringen av WADA-rapporten, januari 2016, säger Rodchenkov att han blev tipsad av en vän som arbetade i Kreml om att hans liv var i fara så han packade sina väskor, kysste sin fru och sina barn adjö och flydde till USA. Han samarbetade sedan med ytterligare utredningar om det ryska fusket i Sotji, och som slutligen ledde till förbudet för ryska friidrottare och tyngdlyftare att delta i Rio-OS. Rodchenkov bosatte sig i USA och har där levt gömd, med sekretesskydd och tidvis livvakt. Två andra ryska antidopningschefer, Vyacheslav Sinyev och Nikita Kamaev (den senare en nära vän till Rodchenkov), dog oväntat under månaderna efter att dopningsskandalen startade.

Rodchenkov och hans kopplingar till rysk dopning var föremål för Netflix-dokumentären Icarus 2017, regisserad av Brian Fogel, som för den vann en Oscar för bästa dokumentärfilm vid prisutdelningen 2018. Rodchenkov har också dokumenterat sin livshistoria i “The Rodchenkov Affair: How I Brought Down Putins Secret Doping Empire.”

Efter Rysslands avstängning från vinter-OS 2018 och fråntagning av medaljer från flera ryska idrottare gick den ryske oligarken Mikhail Prokhorov, vid den tiden den kontrollerande ägaren av Brooklyn Nets basketlag, med på att finansiera en ärekränkningsprocess i New York mot Rodchenkov. Stämningen hävdar att Rodchenkov förtalade tre ryska skidskyttar – Olga Zaytseva , Yana Romanova och Olga Vilukhina – när Rodchenkov inkluderade dem på en lista över idrottare som tog prestationshöjande droger som en del av ett statligt kontrollerat program inför OS 2014 i Sotji. Kvinnorna, som fråntogs silvermedaljen de vann som en del av ett stafettlag, krävde 10 miljoner dollar vardera i skadestånd. Rodchenkovs advokat, Jim Walden, hävdade att Prokhorovs stämning var avsiktligt utformad för att avslöja Rodchenkovs vistelseort i USA och tillåta agenter från den ryska regeringen att hitta honom.

I USA är en lag uppkallad efter Rodchenkov, en lag som tillåter USA att åtala individer för dopning vid internationella sporttävlingar som involverar amerikanska idrottare, programföretag och sponsorer över hela världen (alltså även de som inte är amerikanska medborgare). Lagen ger åklagare möjligheten att begära böter på upp till 1 miljon dollar (745 000 pund/825 000 euro) och fängelsestraff på upp till 10 år för dopinganstiftan. Enskilda idrottare som använde prestationshöjande droger avsågs dock inte bli föremål för åtal enligt lagen. Skapandet av lagen föreslogs tidigare under 2018 av Helsingforskommissionen, en amerikansk regeringsmyndighet, efter utfrågningar om dopingens inverkan inom internationell idrott. Lagen antogs av det amerikanska representanthuset 2019, innan det godkändes av den amerikanska senaten 2020. USA:s förre president Donald Trump undertecknade lagen i november. Paul Massaro, policyrådgivare för Helsingfors-kommissionen, sa att handlingen “omdefinierar dopning som bedrägeri” och hävdade att den var bland de “viktigaste antikorruptionslagarna som någonsin antagits av kongressen.”

Yuliya Stepanova

Yuliya Igorevna Stepanova (född Rusanova den 3 juli 1986 i Kursk) är en rysk löpare som vann sina största framgångar på 800 meter (personbästa 1:56,99). Stepanova och hennes man, Vitaly Stepanov, avslöjade utbredd dopning i Ryssland och var informatör åt WADA om Rysslands storskaliga dopingprogram.

Stepanova, då känd som Yuliya Rusanova, fick testosteroninjektioner på inrådan av sin tränare, Vladimir Mokhnev, och tog senare också anabola steroider. Hon uppger att hon dopades redan under ungdomstiden och att hon använde dopingmedel under sammanlagt sex år. Hon förde dagbok över alla tabletter och injektioner hon tog. Snart hade hon gått vidare till att också använda erytropoietin.

Stepanovas idrottsresultat förbättrades snabbt sedan hon påbörjat medicineringen och hon kom med i det ryska friidrottslandslaget. 2011 blev hon trea i 800 metersloppet vid EM i friidrott inomhus i Paris och tvåa på 800 meter vid de ryska mästerskapen i Cheboksary samma år. Vid denna tidpunkt försäkrade henne en toppidrottsforskare och expert på dopning, läkaren Sergei Portugalov, att hon kunde fortsätta dopa sig inför de nationella mästerskapen och att han skulle säkerställa att alla positiva testresultat skulle döljas. Men 2013 visade hennes blodpass signifikanta avvikelser och hon blev avstängd i två år av IAAF den 26 februari. Tillsammans med sin man, Vitaly Stepanov, bestämde hon sig då för att anmäla sina tränare till WADA.

Alla hennes resultat sedan mars 2011 är borttagna på grund av de signifikanta avvikelserna i hennes blodpass 2013.

Stepanova och hennes man Vitaliy Stepanov, en tidigare chef och specialist på utbildnings-avdelningen vid den ryska antidopningsbyrån (RUSADA), skrev en 10-sidig bekännelse om alla dopingpreparat Yuliya tagit, vem som hade givit henne dem och allt hon varit med om. När inget trots det hände insåg hon att hon behövde fler bevis och började i hemlighet spela in möten på sin mobiltelefon. Med telefonen diskret nedstoppad i en ytterficka på väskan och videofunktionen rullande, skapade hon möten där gräddan av rysk friidrott fångades och diskuterade användningen av förbjudna prestationshöjande droger.

2014 dök paret upp i en dokumentär av Hajo Seppelt för det tyska TV-bolaget Das Erste, och anklagade det ryska idrottssystemet för storskalig doping. Båda sa att ryska friidrotts-tjänstemän levererade förbjudna dopingsubstanser i utbyte mot 5 procent av en idrottares inkomst och förfalskade tester tillsammans med dopingkontrollanter. Avslöjandena ledde till en utredning av WADA. Ryssland anklagades därefter för att ha drivit ett statligt sponsrat dopingprogram.

En talesman för Rysslands president Vladimir Putin kallade Stepanova då för en ”Judas.”  Ryska medier attackerade hennes karaktär och hennes mamma fick kritik på arbetet för att ha uppfostrat en “opatriotisk” dotter.

Även om IAAF beslutade att inte häva förbudet mot ryska idrottare före olympiska sommarspelen 2016, konstaterade det att ett fåtal ryska idrottare kunde tillåtas att framträda som oberoende tävlande. IAAF:s arbetsgrupp rekommenderade att Stepanova skulle tillåtas tävla på grund av hennes “exceptionella bidrag till kampen mot dopning inom idrott” inklusive “att hon tagit stora personliga risker”. WADA:s tidigare chefsutredare, Jack Robertson, berömde Stepanova för att ha gett information utan att begära en sänkning av sitt straff, vilket hon hade viss rätt till som en visselblåsare. Den 1 juli 2016 godkände IAAF Stepanovas ansökan om att tävla som neutral idrottare. Fem dagar senare tävlade hon vid EM men slutade sist i sitt heat med ett avslitet ledband i foten. Den 24 juli avvisade Internationella olympiska kommittén (IOC) rekommendationen att tillåta Stepanova att tävla vid olympiska sommarspelen 2016, med hänvisning till hennes dopingbrott 2013, som hon hade avtjänat sitt straff för. WADA:s generaldirektör Olivier Niggli sade att hans institution var “mycket bekymrad över budskapet att detta skickar till visselblåsare för framtiden.”

I augusti 2016 rapporterade WADA att Stepanovas idrottskonto (”hemsida”), där hon anger information om var hon befinner sig, hade hackats. Enligt WADA, hade ”en efterföljande utredning gjort det möjligt för byrån att fastställa att inga andra idrottskonton på ADAMS hade hackats.”

Egentligen fick Stepanova ingenting i utbyte för att hon lämnade över sina bevis till WADA. Hon avtjänade hela två års avstängning för att hon tagit förbjudna preparat, vilket då var ”normalavstängning.” Hon har gjort sitt bästa för att betala tillbaka prispengarna hon vann genom dopingbedrägerierna och hon gav upp en välbetald karriär inom rysk friidrott.

I oktober 2016 meddelade dock IOC att de hade erbjudit sig att hjälpa Stepanova att fortsätta sin idrottskarriär. Senare samma år valdes hon till en av BBC:s 100 kvinnor och Tysklands Doping-Opfer-Hilfe (Doping Victims Assistance) tilldelade henne sitt antidopingpris 2016.

I juli 2018 vittnade Stepanova inför den amerikanska Helsingforskommissionen i Washington DC avseende dopning inom idrotten. Hon satt i en panel tillsammans med Travis Tygart , VD för den amerikanska antidopningsmyndigheten, Jim Walden, advokaten för den ryska visselblåsaren Grigory Rodchenkov, och Katie Uhlaender, en fyrfaldig amerikansk olympisk tävlande i rodel. Stepanova hävdade att ett uttalande mot doping i Ryssland skulle ha satt hennes liv på spel.

Yulya Rusanova gifte sig med Vitaly Stepanov 2009 och födde deras son i november 2013. Hon använder nu efternamnet Stepanova, den feminina formen av Stepanov. Tillsammans med sin man och son flyttade hon från Ryssland till Tyskland i december 2014. Sedan 2016 bor de i USA.

CAS om Rysslands överlämnande av data till WADA

När WADA stängde av den ryska nationella dopingorganisationen, RUSADA, på grund av oegentligheter tog RUSADA det till skiljedomstolen för att få avstängningen upphävd (CAS 2020/O/6689). Rent kvantitativt är detta det största mål som föredragits i CAS genom att skiljedomstolen förelades sammanlagt cirka 48 000 sidor text. I utlåtandet hänvisas dock endast till ett urval av texterna; ett urval som kan förklara grunderna för WADA:s beslut.

Den del som WADA således avgjorde 2020 var huruvida RUSADA inte hade följt före-skrifterna i the International Standard for Code Compliance by Signatories (the ISCCS) när data skulle lämnas till WADA från det ryska dopinglaboratoriet. WADA hävdade att RUSADA hade brutit mot en rad bestämmelser, medan RUSADA hävdade motsatsen. Förhandlingarna kom således att handla om:

Huruvida WADA hade stöd i ISCCS för att kräva ut grundläggande data från Moskvalaboratoriet?

Huruvida RUSADA hade följt reglerna i ISCCS?

Huruvida det skulle få konsekvenser – och i så fall vilka – om RUSADA inte följt föreskrifterna

Det noterades inledningsvis att the World Anti-Doping Code (WADC) godkändes av the WADA Foundation Board den 5 mars 2003 och gällde från och med 1 januari 2004. Det var denna version av regelverket som RUSADA signerade då organisationen anslöt sig till WADA den 27 september 2008. I artikel 23.6 av WADC 2003 tilläts tillägg till den ursprungliga koden om de efter hörande av signatärerna godkändes av en två-tredjedelmajoritet av WADA:s Foundation Board. Sådana tillägg föreligger från 2009, 2015, 2019 och 2021. Giltigheten av dessa tillägg har dock ifrågasatts av RUSADA. I samtliga regelsamlingar (”koder”) från 2003, 2009 och 2015, anges utvecklingen av mer detaljerade International Standard for Laboratories (“ISL”) varav den senast gällande – då denna förhandling genomfördes – är daterad 1 januari 2019.

I CAS historieberättande framhålls den tyska TV-dokumentären från december 2014 som startskottet för avslöjandet av systematisk statskontrollerad doping i Ryssland. Som en följd av de tyska avslöjandena tillsatte WADA en utredning ledd av den kanadensiska advokaten Richard Pound (the Independent Commission). Dess rapport presenterade sin mer än 300-sidiga rapport den 9 november 2015 där det fastslogs att man hade ”… identified systemic failures within the IAAF and Russia that prevent or diminish the possibility of an effective anti-doping program, to the extent that neither ARAF, RUSADA, nor the Russian Federation can be considered Code compliant … confirmed the existence of widespread cheating through the use of doping substances and methods to ensure, or enhance the likelihood of, victory for athletes and teams.“ Rapporten slog också fast att det ryska dopinglaboratoriet inte höll sig till reglerna och därför borde bli av med sin ackreditering. De 18 november 2015 beslutade WADA att RUSADA och det ryska dopinglaboratoriet var non-compliant.

I maj 2016 publicerade New York Times anklagelser från Moskvalaboratoriets förre chef, Grigory Rodchenkov, om ett sofistikerat ryskt allomfattande program i Ryssland för statsledd doping. WADA tillsatte då en ny utredning, denna gång under ledning av den kanadensiske juristprofessorn Richard McLaren (som tidigare deltagit i Richard Pounds undersökning). Den 18 juli 2016 redovisades utredningens första rapport (the “First McLaren Report”). Den hade tre huvudpunkter:

Det ryska dopinglaboratoriet i Moskva skyddade dopade ryska idrottsutövare inom ett statsdikterat felsäkert system (a State-dictated failsafe system), som beskrevs i rapporten som ”the Disappearing Positive Methodology”.

Det under OS i Sotji upprättade laboratoriet använde en speciell utbytesmetodik som gjorde det möjligt för dopade ryska idrottsutövare att delta i olympiaden

Det ryska idrottsministeriet övervakade och kontrollerade manipulationerna av idrottsutövarnas provers analysresultat och utbyte av prover med hjälp av den ryska underättelsetjänsterna FSB (the Russian Federal Security Service) och CSP (the Center of Sports Preparation of National Teams of Russia).

The disappearing positive methodology beskrevs som att dopinglaboratoriet i Moskva först gjorde en preliminär analys – screening – av de ryska idrottsutövarnas dopingprov. Om analysen då gjorde det sannolikt att det fanns en förbjuden substans i provet fick RUSADA reda på vem provet tillhörde och rapporterade till Rysslands vice idrottsminister Yuri Nagornykh som då bestämde om provet skulle spara eller sättas i karantän (“quarantined”). Om provet skulle sparas innebar det att man inte gjorde några ytterligare analyser men rapporterade falskeligen provet som negativt i WADA:s rapporteringssystem Anti-Doping Administration & Management Systems (ADAMS) såväl som i Moskva-laboratoriets egna register.

Det redovisas också i rapporten hur dopingprov vid OS i Sotji byttes ut genom ett litet hål i laboratoriets vägg – ”ett mushål” – till det rum där dopingproven förvarades. Proverna byttes ut nattetid när laboratoriet skulle vara tömt på personal (det var förbjudet att vara i laboratoriets lokaler nattetid, vilket sedan detta OS förbytts i det motsatta: Det måste finnas personer i lokalerna dygnet om).

Samma dag som rapporten presenterades – den 18 juli 2016 – fastslog WADA:s exekutiv-kommitté att RUSADA inte uppfyllde reglerna enligt WADA för en nationell antidoping-organisation – non-compliant – och RUSADA blev således avstängt av WADA.

Den 9 december 2016 kom professor McLarens andra rapport (”the Second McLaren Report”). I denna rapport bekräftas iakttagelserna från den första, och dessutom påpekas att

en institutionell stämpling i avsikt att dopa ryska idrottsutövare både i sommar- och vinteridrotter förelåg med stöd av Ryska Idrottsministeriet och dess infrastruktur, inkluderande RUSADA, CSP, Moskvas dopinglaboratorium och FSB

Idrottsutövarna dopades inte som individuella personer utan dopades inom en organiserad verksamhet av hela grupper

I rapporten påpekades att McLaren hade sökt efter den server där det fanns data tillhörande Moskvalaboratoriet, men att han trots upprepade försök inte hade kunnat få tillgång till data. Det sas till McLaren att data, liksom sparade prover, hade tagits om hand av the Investigative Committee of the Russian Federation (CKP, en myndighet som skall utreda korruption inom andra myndigheter, polis etc, och som svarar direkt till president Putin) och därför inte kunde lämnas ut till McLaren.

Den 18 november 2015 hade RUSADA förklarats inte uppfylla reglernas krav – non-compliant – och nu (januari 2017) upprepade WADA:s Foundations Board (den 38 personer starka del av WADA som utgör det högsta beslutande organet) att Rysslands RUSADA fortfarande skulle vara avstängt. Man gav emellertid samtidigt en tydlig anvisning (roadmap) för vad som krävdes för att RUSADA skulle anses kunna godtas igen. Anvisningarna reviderades efterhand, men den 10 november 2017 var huvudpunkten att den ryska regeringen måste ge WADA tillgång till de sparade dopingprover (urinprover) som förvarades av Moskvalaboratoriet samt alla elektroniska data för analyser 2011–2015 i laboratoriet. WADA hade då i sin ägo en kopia av elektroniska data från Moskvalaboratoriet, vilka man erhållit av en visselblåsare i oktober 2017 och som visade att laboratoriet under den aktuella tiden påvisat positiva prover – det vill säga prover med dopingklassade substanser – vilka inte hade rapporterats till ADAMS och inte följts upp med analyser av B-prov.

I svar från den ryske sportministern Pavel Kolobkov daterade 1 och 2 november 2017 till WADA förklarade ministern att WADA inte kunde få det begärda eftersom det ryska CKP hade inlett en undersökning om kriminella förhållanden efter McLarenrapporten, och det då skulle bryta mot rysk lag att skicka i väg de bevarade dopingproverna eftersom de sågs som bevis i den pågående utredningen. Idrottsministern hade således inte ens tillgång till proverna. I breven besvarades inte begäran om de elektroniska filerna.

Den 5 december 2017 beslöt IOC:s Exekutiva kommitté att suspendera den ryska olympiska kommittén (ROC) och dess president. Man utestängde alla representanter från det ryska idrottsministeriet från OS i Pyeongchang 2018 och bötfällde ROC med 15 miljoner amerikanska dollar. Samtidigt redovisade man regler för hur ryska idrottsutövare som bevisligen inte dopat sig skulle få ställa upp under rubriken “Olympic Athletes from Russia”. Den ryska olympiska kommittén accepterade domen utan att överklaga.

I maj 2018 konstaterades att RUSADA inte hade uppfyllt några av de krav som uppställt och ryssarna förblev således uteslutna.

Den 22 juni 2018 skickade WADA ett nytt brev till idrottsminister Kolobkov avseende de felande elektroniska data och dopingproven.

Den 13 september svarade Kolobkov att om RUSADA:s avstängning upphävdes och den ryska antikorruptionsmyndigheten gav sin tillåtelse skulle WADA:s expert – om denne tillfredsställde ryssarnas krav – få tillgång till den eller de datorservrar som man kunde få fram analysresultaten från:

After the re-instatement of RUSADA and the consent of the Russian Investigative Committee, we will provide as soon as possible to an independent expert, agreeable to WADA and the Investigative Committee, the access to the analytical equipment to retrieve (under the supervision of the Russian Investigative Committee and under conditions that preserve the integrity of the evidence) an authentic copy of the LIMS data and of the raw analytical data mentioned in your letter. If based on the LIMS data and the raw data, potential Adverse Analytical Findings are identified in respect of samples stored in the laboratory sealed by the Investigative Committee we will work in a spirit of cooperation with WADA and the Investigative Committee and in compliance with the Russian Criminal Procedural Code to enable the independent re-testing of these samples in accordance with the International Standard for Laboratories.

Trots att WADA inte hade fått sina krav uppfyllda förklarades då RUSADA:s avstängning upphävd från den 20 september 2018 under förutsättning att WADA fick tillgång till data senast den 31 december 2018 och att reanalyser av misstänkta dopingprover skulle vara gjorda senast den 30 juni 2019.

WADA:s representanter (”technical team”) besökte Moskva den 28 november och 17 december, men man fick inte de önskade filerna eftersom WADA:s representanter och ryssarna inte kunde komma överens om hur data skulle lämnas ut. Slutligen – 10–17 januari 2019 – fick WADA:s expertteam möjlighet att kopiera 23 terabytes data och ta med till WADA för analys. Dessa data analyserades av WADA tillsammans med experter från the Institute of Forensic Science of the University of Lausanne.

I april 2019 skickade de ryska myndigheterna 2 262 urindopingprov till WADA.

Under 2019 skrev WADA flera rapporter om hur undersökningarna fortskred:

Preliminary Report into the Authenticity of the Moscow LIMS data, 13 maj

Report into the CRC mandated investigation of the Moscow Data, 6 september

Preliminary Report into the Russian Forensic Investigation. 11 november

Final Report into the Russian Forensic Investigation, 15 november

Final Report to the CRC regarding the Moscow Data, 20 november

Rättsmedicinarna från University of Lausanne skrev samtidigt flera rapporter:

Examination Report, 3 maj

Examination Report, 15 augusti

Forensic Analysis of Content Alterations, 8 november

Evaluative Interpretation, också 8 november

Authentication of ICR Disks, likaledes daterad 8 november

Forensic Analysis of New Data, 13 november

Overview of Digital Forensic Findings, 6 februari 2020

Efter den preliminära rapporten i maj 2019 hölls ett stort antal “officiella” möten mellan olika grupperingar från WADA och dess rättsmedicinska experter å ena sidan och Ryska Idrottsministeriet, ryska rättsmedicinska experter och ryska antikorruptionsmyndigheten å den andra. Också den ryske idrottsministern inbjöds särskilt till minst ett av dessa möten.

Den 5 september anklagade WADA RUSADA – och la fram underlaget för anklagelserna – för att de datafiler som erhållits i Moskva visade tecken på:

back-dating

disk formatting

deletions of database back-ups

secure erasing of files

selective removal of user action commands from command logs

replacement of databases

deletion of records

removal of tables

missing command logs

Efter en viss skriftväxling mellan de ryska myndigheterna och WADA förklarade WADA den 17 november 2019 att de data man erhållit vid besöken Moskva med uppsåt (“intentionally”) hade ändrats.

Den 27 december 2019 förklarades RUSADA inte uppfylla regelverket var således ånyo förklarade non-compliant.

Den 9 januari 2020 blev det inträffade ett fall för CAS (CAS 2020/O/6689) – förhandlingarna utan bilagor redovisas i 176 sidors text.

Efter långa skriftväxlingar hölls slutligen förhandlingar den 2–5 november 2020 som ett hybridmöte där de inblandade gavs möjlighet att medverka på plats i Lausanne eller via video.

Den 20 december 2020 kom skiljedomstolens utslag:

WADA:s utslag slås fast, vilket innebär att RUSADA fortsatt är non-compliant på grund av att Moskvas dopinglaboratorium inte givit autentiska data till WADA för granskning.

Avstängningen får ett antal konsekvenser, vilka gäller under två år från den 20 december 2020:

Inga ryska representanter får vara styrelsemedlemmar i någon WADA-kommitté eller subkommitté

Representanterna kan inte bli ackrediterade till OS eller paraolympiader eller till något VM (inkluderar dock inte kvaltävlingar till VM). Det redogörs i detalj vilken rang dylika de avstängda personerna måste ha för att inte vara valbara till kommittéer eller att få vara med vid OS och VM.

Inga idrottsutövare från Ryssland får delta i någon av tävlingarna ovan, men får vara med i kvaltävlingar

Ovanstående gäller dock inte medlemmar i Internationella Olympiska och Paraolympiska kommittéerna eller av värdlandets statsöverhuvud inbjudna representanter för andra stater

Ryssland får inte erbjuda sig att vara värdland för något OS, para-OS eller VM. Om det för avstängningstiden redan planerats för att tävlingen eller någon deltävling (gäller inte kvalificeringstävlingar) skulle avgöras i Ryssland måste tävlingen flyttas av det aktuella internationella idrottsförbundet

Den ryska flaggan får inte bäras vid ovanstående tävlingar på idrottsarenan och ryska nationalsången får inte spelas

Vid tävlingar med ryska idrottare som förklarats dopingfria skall de tävla som “neutral athlete” och detta skall framgå i bokstäver minst lika stora som ”Ryssland”

RUSADA skall till WADA betala 1270 000 amerikanska dollar för kostnader WADA haft för att delta i skiljedomsförfarandet.

RUSADA skall göra allt det kan för att återställa originaldata som ansågs manipulerade från Moskvas dopinglaboratorium

RUSADA skall också bistå WADA på alla sätt (in good faith) och hjälpa WADA och andra antidopingorganisationer att få fram data för alla de som möjligen felaktigt kan ha släppts igenom det ryska dopinglaboratoriet

En internationell observatör skall finnas hos RUSADA och RUSADA:s verkställande direktör skall varje kvartal lämna en rapport om RUSADA:s oberoende gentemot de ryska myndigheterna

RUSADA får inte interferera med andra dopingtestare, exempelvis the International Testing Agency, International Doping Tests & Management, och Professional Worldwide Controls, när det gäller dopingtester i Ryssland

RUSADA skall betala böter till WADA motsvarande 10 procent av sina intäkter 2019 eller 100 000 dollar inom 90 dagar

Kostnaden för CAS arbete skall betalas till 80 procent av RUSADA och 20 procent av WADA

CAS om betydelsen av en 27 år gammal dopingavstängning

Tyngdlyftning – tillsammans med boxning och modern femkamp – stryks ur programmet vid OS i Los Angeles 2028. Internationella olympiska kommittén (IOK) har varnat det internationella tyngdlyftningsförbundet (IWF) flertalet gånger då grenen kantats av korruption och dopingskandaler. Vid OS i Tokyo 2021 fanns den dock kvar på programmet.

Maxim Oktyabrinovich Agapitov (född den 13 maj 1970) är en före detta internationellt tävlande rysk tyngdlyftare. Han började träna tyngdlyftning som 10-åring, tränad av sin far, som var nationell tyngdlyftningstränare. Agapitov tävlade internationellt mellan 1992 och 2000 och var rysk mästare 1993 och 1997 samt världsmästare 1997.

1994 avstängdes han i två år för doping.

Efter karriären arbetade han också som nationell tränare, 2003–2008. Agapitov var då också delegat i styrelsen för International Weightlifting Federation (IWF) och tillförordnad ordförande för European Weightlifting Federation (EWF) samt president för den ryska tyngdlyftningsfederationen (RFUF) sedan 2016.

Agapitov förklarade 2021, när han redan satt i IWF:s styrelse, sin avsikt att ställa upp som president för IWF, men blev nekad detta. Ryssland var nämligen en av ett antal nationer, kanske så många som 11, som hade informerats om att de inte var berättigade att nominera kandidater på grund av flera sanktioner för dopningsbrott, av vilka några avstängningar ägt rum för många år sedan.

Artikel 13.12 anger en tidsram under vilken varje nation med sex eller fler sanktioner för ett antidopningsregelbrott (ADRV) är “förbjudet att nominera någon kandidat” för en vald roll i direktionen och i kommissioner och kommittéer. Denna tidsram sträckte sig från två veckor före de senaste olympiska spelen – i det här fallet den 22 juli 2016 – fram till deadline för nomineringar till en valkongress, som var den 21 september i 2021. På grund av tidpunkten för omanalys av lagrade prover från de olympiska spelen i Peking 2008 och London 2012, togs vissa överträdelser som begicks 2008 respektive 2012 med i beräkningen. Även om brotten är historiska, infördes sanktionerna inom tidsramen 2016–2021. I Rysslands fall har många fler historiska fall behandlats under tidsramen, några av dem 10 år gamla. 2017–2021 hade Rysslands tyngdlyftning haft två dopingbrott, men hade haft 18 sanktioner för historiska brott

Listan inkluderade bland annat också Kazakstan, Thailand, Rumänien och Egypten, som alla, liksom Ryssland, redan hade representanter invalda i IWF:s styrelse vid valet 2017. Under perioden sedan dess, och särskilt under de senaste två åren, 2019–2021, hade tyngdlyftningen varit i kaos efter avslöjanden om korruption inom det internationella förbundet. Det hade redan förlorat mer än hälften av sina tävlingsklasser vid de Olympiska spelen sedan 2016 och har ständigt hotats att tas bort från programmet.

Ovanpå detta fick Agapitov först sig tillsänt en ackreditering till Tokyo-OS som en del av IWF-delegationen i mitten av juni 2021, men fick den 15 juli 2021 – just inför tävlingarna – sin ackreditering indragen. Orsaken till den ändrade ackrediteringen var att han “inte uppfyllde kriterierna för ackreditering av tjänstemän från Internationella Tyngdlyftningsförbundet (IWF).” IOK lyfte fram villkoret att tjänstemän “inte får ha en personlig historia kopplad till någon överträdelse av antidopningsregeln och/eller sanktioner”. Agapitov tog då fallet till CAS (CAS OG 20/04).

Den 22 juli avgjordes fallet efter en videokonferens

Agapitov fick stöd i sitt CAS-fall av Richard McLaren, den kanadensiske advokaten som gjorde så mycket för att avslöja statligt sponsrat fusk inom rysk idrott, och som även publicerade en chockerande rapport om korruption i tyngdlyftning förra året. McLaren berömde skriftligen Maxim Agapitovs insatser i dennes kamp mot det korrupta systemet som funnits i många år inom IWF.

Agapitov påpekade också att han bestraffades 1994–1996 för en överträdelse av dopingreglerna och att det inte var rimligt att han skulle bestraffas för samma brott en gång till – 27 år senare. Han hade dessutom fortsatt sin dopingkarriär efter avstängningen utan av bli anklagad för ytterligare dopingbrott. Dessutom anges i WADA:s regler artikel 17 (“statute of limitations”) att ingen bestraffningsutredning får påbörjas om inte den dopinganklagade blivit informerad om utredningen inom tio år räknat från det att den misstänkta regelöverträdelsen inträffade. I regeln anges att efter 10 år är brottet preskriberat och den misstänkte kan ”start from a clean state.” För övrigt ansåg Agapitov att det var anmärkningsvärt att han skulle bli fälld för regler som bara skapats för att bestraffa ett litet antal länders representanter.

IOC hävdade å sin sida att den hade full rätt att utdela ackrediteringar till vem den vill och på de kriterier den bestämmer. IOC påpekar dessutom att det finns dubbla skäl att inte tilldela Agapitov någon ackreditering:

Han har personligen varit avstängd för doping

Han är ordförande i den ryska tyngdlyftningsorganisation som lyder under speciella regler på grund av doping

Skiljedomarna ansåg dock att en regel utan någon begränsning i tid inte är rimlig och att därför en avstängning 27 år tidigare inte kan ligga till grund för nya begränsningar av en idrottsledares möjligheter att delta i idrottsrörelsen senare – att inte ge en ackreditering till OS på grund av detta är oproportionerlig. Dessutom påpekade skiljedomarna att det inte finns något samband mellan punkt 1 och punkt 2 ovan, och att argumenten således inte samverkar. Därutöver är ackreditering till OS inget som behandlas i WADA:s regelverk. Vart för sig är de heller inte en rimlig grund för att Agapitov inte skulle få vara ledare representerande Världstyngdlyftningsförbundet vid OS i Tokyo.

Agapitov fick således behålla sin ackreditering till OS.

Den unga ryska konståkaren Kamila Valieva i OS Beijing

Under vinter-OS i Beijing var det stora samtalsämnet under en stor del av tiden dopingav-stängningen följt av den upphävda avstängningen av den blott 15-åriga (född den 26 april 2006) ryska konståkerskan Kamila Valieva relaterat till ett positivt dopingprov för trimetazidin. Det finns nu tre beslut från CAS i frågan.

Valieva deltog i de ryska mästerskapen i konståkning i Sankt Petersburg den 25 december varvid det togs ett dopingprov på henne i samband med tävlingen.

Den 7 februari deltog Valieva i lagtävlingen i konståkning i OS för det ryska laget. Samma dag kom svaret för Dopinglaboratoriet i Huddinge – 44 dagar efter att det tagits (fördröjningen enligt Huddingelaboratoriet beroende på personalbrist i samband med covid-pandemin) – att man påvisat trimetazidin i Valievas prov. Trimetazidin står på WADA:s lista över förbjudna substanser under kategorin S4, Hormone and metabolic medualtors. Koncentrationen bestämdes till 2,1 ng/mL. Enligt WADAs laboratoriestandard ska resultat rapporteras inom 20 dagar.

Den 8 februari meddelade RUSADA, den ryska nationella antidopingkommittén, att man inlett en utredning om dopingregelöverträdelse och stängde av Valieva provisoriskt från klockan 11:36.

Den 9 februari meddelade RUSADA att man haft ett första, provisoriskt förhör (hearing) på konståkerskans begäran och att man därefter upphävt avstängningen. Som förklaring till det positiva provet angavs Valievas mammas vittnesmål:

Flickans morfar brukar regelmässigt köra flickan till de två första träningarna och sedan köra henne hem för lunch varvid flickan och morfadern sedan är tillsammans under lunchpausen. Morfadern använder trimetazidin regelbundet efter hjärtkirurgi och alltid bär med sig medicinen. Det anges också att flickan och morfadern kan ha druckit ur samma glas.

Det angavs också att Valieva lämnat ett betydande antal negativ dopingprov 24 augusti 202 till den 7 februari 2022, och det anges specifikt 30 oktober, 13 januari och 7 februari.

En medicinsk expert kallad av svarandesidan hänvisade till en polsk artikel i den ansedda tidskriften ”Drug Testing and Analysis” som hävdade att en dos motsvarande 2 ng/mL kunde motsvara en tablett trimetazidin minst 5 eller 7 dagar för testet. Han var också en av de två experter som hävdade att en halt i urinen av den angivna storleksordningen kunde bero på kontamination.

I förhandlingen påpekades också att Valieva är underårig och som sådan skall betraktas som ”a protected person”, för vilken särskilda regler gäller. Det innebär bland annat att det krävs lägre bevisgrad för att bevisa ”balance of probability” för att ett dopingbrott begåtts, och att straffskalan för ett eventuellt regelbrott sätts lägre. Jämfört med vuxna som hävdar att de inte gjort något fel trots ett positivt dopingprov finns det inget krav på en underårig att förklara hur den förbjudna substansen har kommit in i kroppen i sådana fall.

Det hävdades också i förhandlingarna att koncentrationen av det positiva provet (2,1 ng/mL) är lägre än vad som anges som den tekniskt säkra lägsta gränsen (10 ng/mL) för metoden.

Ytterligare framfördes att det inte på något sätt vid denna tidpunkt kunde anses säkert att konståkerskan var skyldig till ett regelbrott och om hon trots allt befanns vara skyldig att hon skulle bestraffas med avstängning (straffet kunde utmätas till en tillrättavisning). Det vore då orimligt om hon inte fick fortsätta att tävla om de individuella medaljerna i konståkning, eftersom tävlingstillfället aldrig kan återuppstå.

Den 11 februari på kvällen lämnade Internationella Olympiska Kommittén in en protest mot RUSADA:s upphävande av avstängningen till den speciella domstol som CAS öppnar vid alla olympiska spel för att snabbt försöka avgöra regelfrågor under spelen. WADA inkom med en liknande begäran samma dag och Internationella skridskoförbundet morgonen därpå – således sammanlagt tre anmälningar, vilka dock kunde behandlas tillsammans. WADA har vid Olympiska Spel så kallade ”Independent Observers”, vilka ansökte om att få vara med vid förhandlingen, men blev nekade detta.

Den 13 februari klockan 20:30 avgjordes ärendet via en videokonferens.

Den 14 februari kom beslutet att IOCs, WADA:s och Internationella Skridskounionens överklagan av avstängningen avslås – Valieva skulle således få fortsätta tävla under OS. Det skall dock observeras att detta inte var ett beslut huruvida konståkerskan skall bli friad från eller bestraffas för dopingbrott eftersom det skall behandlas i annan ordning och först efter en vidare utredning (och då inte av CAS utan av en lägre instans).

Hela protokollet – 41 sidor – finns att läsa oavkortat på nätet.

Kritik mot CAS bedömning av Valieva-fallet

Den 25 december 2021 togs den då 15-åriga ryska konståkerskan Kamila Valieva i samband med ryska mästerskapen i konståkning ut till dopingprov. På grund av bland annat coronasjukdom vid Dopinglaboratoriet i Huddinge var analysen inte klar förrän den 7 februari 2022, vilket innebar att Valieva redan hade gjort sin individuella insats i konståkningslag-tävlingen i OS. Provet påvisade trimetazidin, vilket stått på WADA:s förbjudna lista sedan 2014 och enligt reglerna för en sådan non-specified substance skall det leda till en provisorisk avstängning under utredningstiden så vida inte idrottsutövaren kunnat visa att det positiva provet varit resultatet av en så kallat contaminated product. Valieva blev regelriktigt avstängd av det ryska idrottsförbundets antidopingorganisation, RUSADA. Beslutet blev emellertid omedelbart överklagat och efter en förhandling med RUSADA drogs avstängningen tillbaka. Den 11 februari överklagades detta beslut av Internationella Olympiska Kommittén (IOC) och WADA och dagen efter av Internationella Skridskoförbundet (ISU). Ärendet avgjordes då av CAS som vid varje olympiskt spel har en skiljedomstol beredd att avgöra fall från OS.

CAS beslöt att RUSADA:s beslut skulle gälla, det vill säga att Valieva fick fortsätta tävla under utredningen och IOC, WADA och ISU fick inte gehör för sin överklagan. Skiljedomstolen hänvisade till Valievas låga ålder vilket innebar att hon var en “protected person” enligt WADA:s regler och att det fanns en lucka i reglerna avseende provisorisk avstängning av sådana personer. CAS fastslog således att denna ålderskategori skall ha mildare straff enligt reglerna, att kraven på deras bevisning för att de inte varit dopade kan sättas lägre och att rätten till integritet är större än för andra idrottsutövare eftersom de har mindre ansvar för sina eventuella regelöverträdelser. CAS menade också att en provisorisk avstängning kunde vara oproportionerlig med tanke på att en full utredning faktiskt skulle kunna utmynna i en reprimand utan någon avstängning alls – varvid hon de facto förvägrats möjligheten till framgångar (kanske till medaljer) i ett tävlingstillfälle som ju aldrig kommer tillbaka. CAS hävdade att när regelstiftarna formade reglerna hade denna problematik aldrig aktualiserats och proportionaliteten aldrig beaktats avseende underåriga.

I sitt skriftliga utlåtande hävdar CAS att den bara gjort en tolkning av WADA-reglerna och att den inte försökt skriva nya regler och understryker att “it does not see itself as a policymaker or rulemaker, but it is properly called upon, as are courts around the world, to interpret rules and how they work.”

Publicerad kritik mot beslutet (1)

CAS beslut om att låta Kamila Valieva fortsätta tävla i OS fick snabbt kritik från många delar av den olympiska rörelsen, inkluderande enskilda idrottsutövare, idrottskunniga jurister och nationella olympiska kommittéer som framhöll att de var bekymrade över robustheten i antidopingreglerna. Den starkaste kritiken kom dock från WADA där man hävdade att CAS tolkade WADA:s regler (WADC) på ett sätt som vare sig var avsett av de som skrivit reglerna eller som något intressenterna (stakeholders) framfört då 2021-versionen av reglerna fastlades.

WADA:s kritik påminner om den kritik som domstolar får när de ogiltigförklarar lagar för att skydda individers rättigheter, med vilket menas att de överskrider sina roller att tolka och tillämpa lagar och därigenom inkräktar på de demokratiskt valda lagstiftarna (vanligen parlament) som skall representera ”folkets vilja.” Författaren i denna kritiska artikel förstärker kritiken med att påpeka att CAS bildades för att försäkra att de internationella – starka – idrottsorganisationerna (nationella och idrottsgrensbaserade) kan hållas ansvariga för att idrottsutövarnas fundamentala rättigheter upprätthålls och att idrottsutövarna har en möjlighet att delta i idrottens utveckling. Idrottsorganisationerna har nästan utan undantag helt formellt demokratiskt korrekta regler, men blir i praktiken ofta fåmansvälden där de enskilda idrottarna knappast får möjlighet att göra sig hörda.

Av intresse kan vara att notera att alla som deltar i olympiska spel måste signera ett formulär skrivet av IOC vari ingår att eventuella tvister under OS skall hänföras till CAS. Eftersom CAS är lokaliserat i Lausanne i Schweiz är CAS i sin tur bunden till den schweiziska Private International Law Act, och CAS beslut kan överklagas till Schweiz federala lag.

CAS institutionella roll

Skiljedomstolens fundamentala princip om proportionalitet mellan brott och straff är avgörande för legitimiteten i CAS roll i den internationella idrottsrörelsen. Man bör komma ihåg att idrottsrörelsens institutioner inte är representativa eller politiskt ansvariga inför idrottsutövarna på samma sätt som i andra demokratiska institutioner trots att idrottarna i sig är den ultimata anledningen till att institutionerna – inkluderande CAS – finns. Det borde vara så att idrottsutövarnas bästa och inte idrottsorganisationernas bästa överensstämmer, men så är inte alltid fallet.

Man bör också inse att WADA inte är en sammanslutning av ett antal idrottsorganisationer och nationer utan är en stiftelse som leds av en 38-personers styrelse med hjälp av en 14-personers executive board och flera standing committees. I dessa har idrottare haft ett litet inflytande och det var först 2021 som antalet idrottare ökade från fyra till sex i Foundation Board och från en till två i exekutivkommittén.

Denna politiskt-demokratiska svaghet i representativiteten avseende idrottsutövare gör att idrottarna i första hand måste förhålla sig till juridiska regler i antidopingsammanhang. Å andra sidan så ger förhandlingarna i CAS idrottsutövarna en möjlighet att framföra sina åsikter på ett sätt som blir dokumenterat. Det finns heller inte någon möjlighet eller önskan för CAS att vara repressiva om den klagande idrottsutövaren framkastar obekväma åsikter.

Konklusion

Skiljedomstolens beslut i Valieva-fallet är ett gott exempel på CAS verkliga auktoritet vad gäller idrottens regelverk, och den är egentligen den enda institutionen som i verkligheten är satt att granska idrottsrörelsens regler. Inte minst då det gäller hur idrottens regler förhåller sig till civil lagstiftning och mänskliga rättigheter har CAS en viktig uppgift – snarare än att försöka tolka de regler som finns så att de passar en viss åsiktsinriktning [Referens: Mazzucco M. The Court of Arbitration for Sport’s decision in IOC v. Valieva: An example of arbitral activism or necessary arbitral activity? Front Sports Act Living 2022; 4: 924916].

Publicerad kritik mot beslutet (2)

I en kanadensisk kritisk rapport tas CAS beslut upp till diskussion mer specifikt. Författaren argumenterar att man inte skall vara tvugen att provisoriskt stänga av underåriga under utredning av dopingbrott.

Ingen plats för undantag

I diskussionen framhålls att regeln om att underåriga skall särbehandlas skrevs in i WADA:s regelverk så sent som i den version som började tillämpas vid årsskiftet till 2021. Det finns inget i den nya regelboken som kan undanta Valieva från denna regel – hon är så ung att hon skall särbehandlas.

Å andra sidan hävdade WADA att eftersom trimetazidin är en substans som är förbjuden både under tävling och träning så leder det till en ökad bevisbörda från idrottsutövaren – att hon fått substansen i sig av misstag – för att kunna slippa den provisoriska avstängningen.

En lucka i regelverket

Den del av CAS beslut som väckt mest uppmärksamhet är hur skiljedomstolen diskuterar med utgångspunkt att det saknas en bestämmelse i regelverket – det står ingenstans hur man skall behandla underåriga under provisoriska avstängningar – och i vad mån då skiljedomstolen kan besluta i frågan. När det gäller WADA:s regler (WADC) finns det ju ingen stående kommitté som kan tillfrågas när det gäller regeltolkningar, utan WADC revideras gradvis inför varje årsskifte för att med ojämna, längre, mellanrum genomlysas mer systematiskt. CAS har då de facto blivit den instans som inte bara skall tolka vad som står i regelverket, utan också vad som inte står där, om det nu finns några särskilda luckor.

Man har i civil rätt definierat en lucka i lagen (lacuna) som att en sådan finns om det inte finns någon regel att hänvisa till när man söker lösning på ett specifikt fall. Om då skiljedomstolen fyller luckan genom ett visst resonemang riskerar dock resultatet att bli till ett prejudikat för liknande, kommande fall. Detta gör att CAS måste vara extra omsorgsfull i sina beslut i dylika fall. I de aktuella CAS-förhandlingarna framkom det att de som skrev regeltexten avseende protected persons aldrig övervägde om det på något sätt skulle påverka regeln om provisoriska avstängningar.

Likheter och olikheter

Man måste också ha i åtanke att regeln avseende underåriga personer ger en grund för att alla eventuella avstängningar för regelbrott ungefär kommer att halveras jämfört med vuxna. Samtidigt finns det ingen regel som säger att regelbrott av de unga skall utredas snabbare än äldre, vilket leder till att om unga stängs av för ett regelbrott som vanligen ger ett tämligen milt straff så är risken står att den provisoriska avstängningen blir lika lång eller längre än den i slutändan utdömda avstängningen.

Omöjligt att reparera?

CAS lägger – enligt denna kritiska artikels författare – ner mycket kraft på att förklara att en provisorisk avstängning av Valieva skulle kunna leda till en skada som aldrig kan repareras om hon till slut befinnes inte ha gjort något straffbart. Det påpekas också att under ett pågående OS är tiden alltid mycket knapp, och att få fram ett heltäckande försvar för misstanken om ett dopingbrott kan vara omöjligt, vilket talar för att man skall vara försiktig med att utdela provisoriska avstängningar i ett fall som detta. Någon egentlig regelhänvisning för detta är emellertid inte gjord, och i regelboken anges faktiskt att vid substanser som den Valieva misstänktes ha tagit skall provisorisk avstängning tillämpas.

I detta sammanhang bör också det motsatta förhållandet diskutera – om en idrottsutövare med ett positivt dopingprov tillåts fortsätta tävlandet kommer det att riskera att icke-dopade idrottare att gå miste om medaljer eller placeringar under tävlingen - under förutsättningen att individen med det positiva prover senare blir dömd. Det finns knappast någon generell regel som anger att den ena intressentens rätt är viktigare än den andres.

Balans av ansvarsfördelningen

Det finns också en intressant diskussion om ansvaret mellan å ena sidan idrottsutövaren och å andra sidan WADA:s institutioner. Det kan tyckas som besvärande att man har mycket strikta regler för idrottsutövarna (strikt ansvar för vad man får i sig, vistelserapportering, bestämda tidsgränser för det mesta som rör ansvar, etc) men när laboratoriet i Huddinge lämnar ett provsvar efter mer än 40 dagar efter provet, trots att det står i International Standard for Laboratories att svaret skall lämnas inom 20 dagar, säger WADA att tidsgränsen bara rör sig om en rekommendation. Denna obalans är svår att acceptera ur idrottsutövarnas synvinkel, liksom varför de explicita regler som finna laboratorieriktlinjerna endast kan kallas för rekommendationer. Den kritiske författaren ser att dylika tolkningar av skrivna ord kan underminera hela regelverkets trovärdighet.

En generell princip

Om det nu finns ett gap i regelverket finns det ändå en generell princip för hur man skall agera om en dylik situation uppstår under ett olympiskt spel när det råder stor tidspress. Enligt paragraph 17 I CAS regler för olympiska spel anges: “the Panel shall rule by virtue of the Olympic Charter, the applicable regulations, the general principles of law and the rules of law whose application it considers appropriate” respektive “Applying the overarching principle of justice and proportionality on which all systems of law, and the WADC itself, is based.”

Konklusion

Enligt en sammanfattande analys är att skiljedomstolens argument är bristfällig. Det CAS gjort motsvarar inte vad den att sagt att den skulle göra, CAS följer inte prejudikat i frågan och följer inte tidigare definitioner om vad som skall kallas för en lucka i lagen. I många avseende tycks det författaren som beslutet kom först och att man konstruerade argumenten i efterhand.

Han avslutar också med att citera WADA Independent Observer Report från Tokyo-OS som beklagar “an insufficient level of anti-doping knowledge by some members of the CAS ADD, specifically their understanding of some provisions of the Code, the International Standard for Results Management, as well as CAS jurisprudence on strict liability, burden of proof, and responsibility of that burden.” Om det blir en lika tuff skrivning efter Beijing-OS återstår att se [Referens: Pavot D. A gap or lacuna in the World Anti-Doping Code? Remarks on the CAS Interpretation in IOC, WADA, and ISU v. RUSADA, Kamila Valieva and Russian Olympic Committee (CAS OG 22-08, CAS OG 22-09, and CAS OG 22-10). Front Sports Act Living 2022; 4: 946608].

WADA:s uttalande om den ryska konståkaren Kamila Valievas frikännande

WADA gjorde den 13 januari 2023 ett uttalande avseende att den ryska antidopningsbyrån (RUSADA) konstaterat att det inte skett något ” fel eller försumlighet” i fallet med den ryska konståkaren Kamila Valieva, och att hon därför inte kommer att bestraffas.

Den 15-åriga ryska åkaren hade den dopningsklassade hjärtmedicinen trimetazidin i ett dopingprov som togs innan OS i Peking, men som avslöjades under OS först när hon redan hade varit med och tagit guld med Ryssland i lagtävlingen. Provet analyserades av dopningslaboratoriet på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm men på grund av personalbrist under covidpandemin tog det längre tid än normalt att få fram resultatet (provet analyserades naturligtvis som vanligt utan att laboratoriet kände till vem som lämnat provet). Medaljceremonin i Peking ställdes in och i väntan på Valievas dom och medaljerna har fortfarande inte delats ut.

WADA har nu informerats av RUSADA att den senare organisationens disciplinnämnd har fattat beslut i fallet med Kamila Valieva. RUSADA:s disciplinnämd fann att även om idrottaren hade begått ett brott mot antidopningsregeln, bar hon inget ansvar för “fel eller försumlighet” för det (någon närmre motivering för detta finns ännu ej tillgänglig). Därför utdömde disciplinnämnden ingen påföljd förutom diskvalificering av hennes resultat på datumet för provtagningen (25 december 2021).

WADA har noterat detta resultat och har begärt en kopia av det fullständiga motiverade beslutet, som WADA kommer att granska tillsammans med ärendet för att avgöra om domen är i linje med villkoren i WADA:s regelverk. Baserat på de delar av fallet som WADA redan är bekant med, är byrån emellertid oroad över konstaterandet av “ingen fel eller försumlighet” och uttalar att den inte kommer att tveka att utöva sin rätt att överklaga till idrottsdomstolens skiljedomstol (dit handläggningen redan hänvisats).

Beslutet i det här fallet kommer i kölvattnet av WADA:s tillkännagivande den 8 november 2022 att efter en oacceptabel försening av RUSADA med att fatta ett beslut i denna fråga, WADA hänvisat ärendet direkt till CAS. I den remissen begärde WADA en fyraårs avstängning. Efter en fullständig granskning av RUSADA-beslutet kommer WADA att överväga vad dess nästa steg kommer att vara så att ärendet behandlas så snabbt som möjligt och utan ytterligare onödigt dröjsmål.

WADA kommer dock inte lämna några ytterligare kommentarer förrän det har mottagit och granskat det motiverade beslutet och ärendet.

Det kan tilläggas att det finns särskilda WADA-regler för minderåriga avseende för vad de skall tilldömas ansvar och bestraffas respektive hur eventuella bestraffningar skall tillkännages.

Rysk rugbyspelare fick åtta års dopingavstängning

Måndagen den 16 januari 2023 meddelade den ryska antidopningsbyrån (RUSADA) att man förlängt rugbyspelaren Oksana Korobchuk dopingavstängning från två år till åtta för idrottarens andra antidopningsregelbrott. Avstängningen görs efter att National Center for Sports Arbitration i Ryssland gått på RUSADA:s linje, då den begärde en längre avstängning än vad som först meddelades av förbundets disciplinära antidopingkommitté.

Korobchuk var en medlem av det ryska laget som kröntes till europeiska mästare 2016. Hon har tidigare testat positivt för användningen av den anabola steroiden stanozolol 2016 och blev då avstängd i fyra år.

En andra avstängning gavs nu till henne för användningen av meldonium, med en avstängning som började i oktober 2020. “Trots att detta var Korobchuks andra antidopningsregelbrott, beslutade den disciplinära antidopingkommittén att diskvalificera idrottaren i två år för meldonium”, heter det i ett uttalande från RUSADA.

Nu avslutas avstängningen i stället den 21 oktober 2028, varvid Korobchuk är 39 år gammal. Hon har meddelat att hon inte kommer att tävlingsidrotta mera, varför hon inte behöver dopingtestas under avstängningstiden.

CAS domslut avseende avsikten med bruk av meldonium

Idrottens Internationella Skiljedomstol (CAS 2019/A/6249) beslöt den 13 september 2019 i ett mål där nationella ryska dopingansvariga institutionen (RUSADA) dömt en rysk gångare (Roman Balandin) för dopingförseelse på grund av användning av meldonium.

Meldonium (generiskt: mildronate) togs fram 1974 på Lettlands universitet i försök att öka tillväxttakten på köttdjur. Meldoniums effekt kan spåras till cellens mitokondrier, som finns i alla celler i kroppen, vilket gör det möjligt att meldonium skulle kunna påverka alla organ i kroppen som kan ha nytta av en bättre energiomsättning. Det finns inga vetenskapliga studier i västvärlden kring meldonium, trots att substansen varit känd i snart 50 år. Medlet används inte inom svensk sjukvård, och är inte listat i Farmaceutiska Specialiteter i Sverige (FASS). Det lär användas i de delar av Östeuropa som tidigare styrdes av Sovjet och säljs i Ryssland utan recepttvång.

Det var meldonium som förorsakade en avstängning av den svenska löparen Abeba Aregawi, en avstängning som sedan drogs tillbaka på grund av att WADA fastställde nya bedömningsrutiner.

Grunden för det aktuella CAS-fallet var att basketspelaren hade tagit den förbjudna substansen 2016 efter klartecken från lagläkare (som fick sluta vara lagläkare på grund av den aktuella affären) efter att han såg en annons om medlet på ett apotek dit han sökt sig på grund av trötthet efter en förkylning. Efter några dagars användande fick spelaren information av en närstående att substansen var förbjuden varvid han slutade ta tabletterna.

I domstolen påpekade spelaren att han aldrig hade fått någon antidopingutbildning och han hävdade att genom att han frågat sin lagläkare om råd hade han gjort allt som kunde betecknas vara rimligt för att skydda sig från att dopa sig. Han intention var således inte att prestera bättre utan att hålla sig frisk. Det underströks också i handlingarna att spelaren var mycket ung (åldern anges inte) och inte hade någon specificerad hjälpperson (”entourage”).

CAS beslutade att detta var ett fall av dopingregelbrott. Han fick dock sitt straff sänkt från fyra till två års avstängning. Anmärkningsvärt är:

Det ryska NADO arbetar här tydligt på det sätt vi önskar

Ungdomligt oförstånd och okunnighet om dopingreglerna är inte tillräckliga skäl för att undgå bestraffning i ett dylikt fall

Straffnedsättningen betingades sannolikt i första hand på grund av att han hade frågat sin lagläkare till råds och att han genast hade slutat då han fick information om att medlet trots allt var förbjudet inom idrotten

Det är skönt att meldonium inte säljs i Sverige om det saluförs med reklam om att bota trötthet.

Om reklamen för ett preparat är för bra för att vara sann är det troligen det

CAS-utlåtande avseende en ung idrottare som tagit meldonium

Fallet rör en ung rysk basketspelare, Roman Balandin, som vid tiden för det aktuella dopingprovet var professionell – det vill säga hade basketboll som enda inkomstkälla, men där inkomsten snarast skall klassas som lärlingsbetalning – i ett ungdomslag, Basketball Club Avtodor Saratov, som spelade om Ryska Ungdomsmästerskapen. Det som CAS särskilt diskuterade (2019/A/6249) var

relationen mellan ålder och kunskap om dopingregler

utbildning (eller brist på utbildning) i antidoping

huruvida idrottsutövaren kan och bör känna till tidigare utslag avseende en viss förbjuden substans

motivation att ta förbjudna substanser

förhållandet till lagläkaren

idrottsutövarens förklaring över tid till det positiva dopingprovet

Under hösten 2016 använde den unge basketspelaren meldonium (Mildronate®), som i Ryssland kan köpas receptfritt. Substansen finns på WADA:s förbjudna lista sedan den 1 januari 2016. Den 21 april 2017 gjordes en dopingkontroll, vilken visade förekomst av meldonium. Balandin krävde inte att något B-prov skulle analyseras. Den 19 maj stängde den ryska antidopingorganisationen, RUSADA, av spelaren interimistiskt och den 28 juniavstängdes han definitivt av RUSADA för fyra år.

Den 16 april 2019 (2 år efter den positiva dopingkontrollen och 1½ år efter att avstängningen trätt i kraft) överklagade Balandin till CAS. En muntlig förhandling ägde rum i Lausanne den 25 juni 2019.

Balandin hävdade vid förhandlingen att enligt artikel 10.2.3 definieras en ADRV (AntiDoping Rule Violation) som “Athlete who cheats.” Om man skall tolka detta ordagrant kräver detta att idrottsutövaren måste veta att han eller hon vet att det rör sig om en regelöverträdelse – annars går det knappast att luras, då är det ju ingen aktiv handling. Han hänvisar då till Maria Shaparovas fall – hon fälldes ju också för att ha använt meldonium – där Internationella Tennisförbundet den 6 juni 2016 framhåller att huruvida någon luras beror ju på vad idrottsutövaren vetat, och inte vad vederbörande borde ha vetat, vid tidpunkten för regelbrottet.

I det aktuella fallet har Roman Balandin levt och idrottat långt från storstaden och långt från verklig elit och har inte förstått att meldonium kunde vara en dopingklassad substans, enligt hans egen åsikt (kan betvivlas med avseende på klubbordförandes utsago nedan). Som en vanlig medborgare har han inte haft en tanke på att en medicin som rekommenderas av apotekare till en idrottsutövare kan vara dopingklassad.

Utgångspunkten var att Balandin tillsammans med sin lagkamrat Artyom Limonov, som var förkyld, hösten 2016 gick till apoteket för att i först hand köpa vitaminer för att bota symptomen. På apoteket såg de reklam för meldonium som sas minska trötthet. De båda köpte meldonium till hela laget, eftersom det hade tagits av dem alla under början av 2016 på inrådan av lagläkaren. Att laget slutade använda medicinen berodde enligt dem på bristande ekonomi. Innan de köpte preparatet kontrollerade de dock med lagläkaren Vladimir Syrchikov, som gav klartecken att de kunde ta meldonium. Lagkamraten Artyom Limonov fick emellertid reda på av sin far att preparatet var förbjudet varför hela laget slutade med användningen. Efter att både Balandin och Limonov testat positivt för meldonium hade läkaren Syrchikov ett samtal med klubbens president, Vladimir Rodinov, vilket ledde till att läkaren avstängdes från laget.

I förhandlingarna framkom också att ingen i laget någonsin fått någon formell antidoping-utbildning, vilket naturligtvis gjorde det ännu mer svårförståeligt att en medicin som tidigare rekommenderats av lagläkaren plötsligt inte var tillåten. Dessutom hade han tagit den viktigaste åtgärden han kunde i den situation han befann sig: att fråga den med högst idrottsmedicinsk sakkunskap han kände till, nämligen lagläkaren. Att han skulle misstro läkaren och börja söka på nätet efter ytterligare information ter sig knappast rimligt.

Avseende tröskeln för att acceptera No Significant Fault (NSF) kan den naturligtvis inte få vara hur hög som helst eftersom det då aldrig kommer att kunna påvisas någon NSF. Spelaren hänvisar då också till CAS 2016/A/4416 som uttryckt det som “CAS jurisprudence has found that the threshold of NSF is met if the athlete observes the clear and obvious precautions which any human being would take in the specific set of circumstances.” Det skrivs då också att NSF måste bedömas med hänsyn till de totala omständigheterna.

Enligt CAS 2016/A/4643 är det tillåtet att överlåta en del av följsamheten till antidoping-reglerna till en annan person, men idrottsutövaren har då kvar ansvaret för att tillse att personen man överlåtit en del av ansvaret tagit detta. I det aktuella fallet saknade idrottsutövaren medhjälpare (entourage) och menade då att ha gjort vad han kunde genom att tillfråga den läkare som officiellt var ansvarig för lagets medicinska spörsmål. Att ifrågasätta dennes medicinska kunskap var i det aktuella fallet utanför det rimligas gräns.

Vid förhör med klubbpresidenten Rodinov framkommer emellertid delvis andra sakuppgifter. Rodinov svarade på förfrågan att det inte var ovanligt att lagläkaren blev tillfrågad om preparat var tillåtna eller inte ur dopingsynpunkt. Han sa också att han inte kände till att det hållits några seminarier eller dylikt om doping i klubben, och det var lagläkarens uppgift att se till att så skedde. Rodinov ansåg också att det för A-laget sannolikt hade varit olika eftersom spelarna där har egna medhjälpare (entourage) till hjälp och att spelarna var tvungna att inför varje säsong signera ett formulär om att de kände till dopingreglerna.

Avseende meldonium redovisade Rodinov emellertid att spelarna fått preparatet av klubben fram till 1 januari 2016, men att det därefter stoppats och att spelarna informerats att det var förbjudet cirka två månader innan förbudet trätt i kraft. Han hade också sagt att spelarna kunde slå upp det på WADA:s lista om de så önskade.

I skiljedomstolens slutplädering framhålls att eftersom meldonium tidigare distribuerats till hela laget så var det rimligt att spelarna inte uppfattade det som ett dopingpreparat i klass med exempelvis anabola steroider. Det som talar emot den aktuelle spelaren är att inköpet och bruket av meldonium kom efter ”Shaparova-fallet” som också i ryska massmedier fick stort utrymme. För domstolen förefaller det troligt att också Balandin haft någon kännedom om den diskussionen.

Ett bekymmersamt faktum var också att de halter av meldonium som uppmättes i Balandins prover inte stämmer med farmakologiska data över utsöndringen med vad spelaren uppgivit när det gäller doser och tider han tagit preparatet. Det fanns också tveksamheter i vad och när läkaren sagt till spelaren rörande om han kunde fortsätta ta meldonium.

Skiljedomstolen fastslår tydligt att okunnighet om dopingreglerna i sig inte är ett skäl att slippa avstängning – det är en skyldighet för alla (särskilt en professionell idrottare) att känna till reglerna. Däremot kan det diskuteras i vilken grad idrottsutövaren vidtagit åtgärder för att säkerställa att substansen han tänkte ta inte var dopingklassad. Skiljedomaren finner då att Blandin med snäv marginal (very narrowly, by a balance of probabilities) har fullgjort sin plikt att säkerställa meldoniums status genom att tillfråga lagläkaren. Samtidigt påpekar skiljedomaren att det är anmärkningsvärt att en ung, professionell idrottsutövare inte söker på internet för att få fullständig information i en så viktig situation som att ta en medicin – som ju de facto skulle tas för att prestera bättre i idrott!

Sammanfattningsvis anger skiljedomaren att felet Balandin har begått ett dopingbrott och CAS fastslår att den avstängning om fyra år som RUSADA har bestämt nedsättes till hälften på grund av förmildrande omständigheter

Detta innebär praktiskt att avstängningen som påbörjades den 19 maj 2017 är avslutad i och med CAS-domslutet som kom mer än två år senare.

CAS bedömning av rysk bloddoping (1)

Idrottens Internationella Skiljedomstol (CAS 2019/A/6254) beslöt den 14 februari 2019 i ett mål där nationella ryska dopingansvariga institutionen (Russian Anti-Doping Agency, RUSADA) dömt en rysk gångare (Alexander Ivanov) för dopingförseelse grundad på blodpass-abnormiteter.

I domen fastslås att utseendet av en blodpass-kurva i sig aldrig i sig är tillräckligt för att fastställa en dopingförseelse utan att det krävs ett expertutlåtande – att blodpasset visar förändringar som utom tvivel inte kan ha sin förklaring i normala fysiologiska variationer – för att fälla idrottsutövaren, men att kurvan och ett expertutlåtande tillsammans är tillräckligt för en fällande dom. Det påpekades också att gångaren aldrig hade testat positivt för någon substans, och att det var i detta fall RUSADA som skulle visa att ett dopingbrott var begånget medan idrottsutövaren inte behöver visa att han inte har gjort sig skyldig till någon förseelse.

Diskussionen i CAS rörde i första hand om de prover som tagits var rätt tagna och rätt analyserade var för sig – ju flera ”punkter på kurvan” som gångaren kunde få bortplockade, desto mindre säkerhet skulle det vara att det rörde sig om doping.

Slutresultatet blev att CAS ansåg att det fanns tillräckligt mycket data talande för att blodpasset visade att det rörde sig om doping för att gångaren skulle fällas. Påvisandet av någon förbjuden substans i blod eller urin var således inte nödvändig. Anmärkningsvärt är:

Det ryska NADO arbetar här tydligt på det sätt vi önskar

De onormala blodpassen är från tiden 2012 till 2014 och det anges särskilt att man inte påvisat något onormalt i blodpassen efter 2015

RUSADA:s ursprungliga dom stadgade en avstängning i två år från 2017, men kompletterades med att alla resultat från tiden 2012–2014 ogiltigförklarades (titlar, medaljer, prispengar och liknande)

Det är inte bara återanalys av sparade testprover som kan ge straff 10 år senare utan även blodpass

CAS bedömning av rysk bloddoping (2)

Aleksandr Ivanov (född 25 april 1993 i Nizhny Tagil) är en rysk gångare i elitklass. Han vann guld på 20 kilometer gång vid världsmästerskapen i friidrott 2013 i Moskva.

Som gångare i världsklass deltog Ivanov i systemet med blodpass (ingick i Internationella Friidrottsförbundets, IAAF, Registered Testing Pool), vilket innebär att man i samband med hans dopingtester – inte nödvändigtvis alla, men av praktiska skäl sannolikt var gång dopingtestningen innebar ett blodprov – gjorde bestämningar av koncentrationen av vissa ämnen i blodet och förde in dem i hans elektroniska blodpass.

CAS förklarar i sin skiljedom att siffrorna i ett blodpass (Athlete’s Biological Passport, ABP) inte i sig själva är tillräckliga för att fälla någon för dopingregelbrott – det finns inga absoluta gränsvärden giltiga för alla – utan en fällande dom måste baseras på oberoende experters bedömning av siffervärdena över tiden i ett blodpass. Blodpasset skall således endast ses som en elektronisk sammanställning av provsvar som samlats in vid bestämda tidpunkter, och att siffervärdena sedan bearbetas matematiskt i en process som startas genast då ett nytt värde matats in i blodpasset. I den hematologiska delen av sammanställningen ingår ett flertal parametrar, vilka i sig själva har en naturlig fluktuation. Det är emellertid denna naturliga fluktuation som blodpasset är avsett att ta hänsyn till genom en matematisk analys – och gör det till mer än bara en samling av siffervärden.

Blodprovssvaren i passen är endast giltiga om bestämningarna gjorts av ett WADA-ackrediterat laboratorium och om de analyserats inom 36 timmar efter blodprovet tagits. Varje analys repeteras åtminstone en gång, men det är det första analysvärdet som rapporteras till WADAs Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS) – den andra mätningen skall snarast ses som en kontroll av att apparaturen fungerar väl.

Avseende hematologimodulen tillgår det tekniskt så att varje WADA-laboratorium matar in svaren på blodpassproven i ADAMS. Det är således inte laboratoriet som avseende blodpass rapporterar avvikande värden, utan när väl de nya värdena finns i ADAMS gör systemet en ny beräkning ”av sig själv” och utan något nytt kommando – processen är avsedd att vara ostoppbar. Om beräkningarna kommer fram till att det förefaller föreligga ett matematiskt sett onormalt resultat (Atypical Passport Finding, ATPF), det vill säga att sannolikheten att det onormala värdet med minst 99,5 procents sannolikhet inte beror på slumpen, rapporteras det till den enhet som handhar blodpassen, och en expertgrupp (som inte vet vems blodpass den granskar) tar över. Systemet har då bedömt det aktuelle provsvaret mot de fem senaste proverna som rörande den aktuelle individen matats in i ADAMS, men expertgruppen kan sedan i sin bedömning ta stöd i alla värden som finns i blodpasset.

Genom att sammanställa parametrar från de fem senaste mätningar kan man således på statistisk-matematisk väg beräkna varje individs naturliga variationsområde. I den använda algoritmen ingår en 2-procentig osäkerhet i själva analysen. Om man finner signifikanta skillnader från detta variationsområde är bloddoping den sannolikaste förklaringen så vida det inte förelegat specifika sjukdomar (men det är inte sannolikt att idrottsutövare i den elitklass detta gäller tävlar vid sådana sjukdomar).

Den statistiskt sett viktigaste – men inte enda – parametern för att upptäcka bloddoping är OFF Score, med vilket menas förhållandet mellan koncentration av det röda färgämnet i blodet (hemoglobin) och de högst två dagar gamla röda blodkropparna (retikulocyter) i blodet – en normal röd blodkropp lever i genomsnitt 120 dagar, varför det såldes endast är en liten del av alla röda blodkroppar som man refererar till. Andelen retikulocyter i blodet är en indikator på den aktuella blodbildningshastigheten. Om man tillför röda blodkroppar i dopingsyfte kommer de ju att innehålla mer än 98 procent blodkroppar som inte är retikulocyter och dessutom minskar kroppen ner produktionen av retikulocyter eftersom blodbanan innehåller tillräckligt – eller mer än tillräckligt – med röda blodkroppar. Vid bloddoping genom transfusion av blod går således hemoglobinvärdet upp och retikulocyterna ned (vid doping med erytropoietin blir relationen något krångligare att beskriva). En expertgrupp kopplas in dels om OFF score är onormalt för individen, dels om endera hemoglobin- eller retikulocytkoncentrationen hamnar utanför det som den matematiska modellen räknat ut för just denna individ.

Mellan den 9 juli 2012 och den 9 februari 2017 lämnade Alexander Ivanov 16 blodprov för ABP och som registrerades i ADAMS. Den 13 augusti 2015 informerades Ivanov av ryska friidrottsförbundet att han inte hade blivit uttagen till världsmästerskapen i Beijing 2015 på grund av misstankar om brott mot dopingreglerna. Av okänd anledning fick dock inte Ivanov genast information om exakt vari misstanken bestod, trots att han efterfrågade den. Han fick dock möjligheten att i mer generella termer ge sin förklaring på onormala blodprovssvar.

Först den 21 mars 2017 gav den nationella ryska antidopingorganisationen RUSADA:s expertpanel sitt utlåtande och hävdade då att fluktuationerna i Ivanovs blodpass inte kunde orsakas av annat än bloddoping. I fem fall rörde det sig den lägre gränsen för OFF score och i ett fall gränsen för hemoglobinkoncentrationen. Ivanov fick information om misstanken den 2 maj 2017 och blev då provisoriskt avstängd från tävling och organiserad träning. Inte förrän den 11 juli 2017 fick Ivanov dock information om de exakta blodprovssvaren från de sex provtagningstillfällen på vilka RUSADA baserade avstängningen på. Det kan då noteras att i ADAMS avseende prov fem finns angivet att Ivanov hade tränat på hög höjd (>1000 m) två veckor före provtagningen. Också avseende prov sex hade Ivanov tränat på hög höjd (1800 m) 13 dagar innan provtagningen. RUSADA:s Expertpanel anger i sitt skriftliga utlåtande att de tagit med i beräkningen en upp till 2 procent ändring av blodparametrarna beroende på träning på hög höjd, men att detta inte ändrar den samlade bedömningen. Expertvittnet, hemotologiprofessor Guiseppo d’Onofrio, förklarade därvid att den mindre tillgängligheten av syrgas på högre höjder leder till en ökad insöndring av erytropoeitin till blodet vilket inom 7-10 dagar kan ge en mätbar ökning av hemoglobinkoncentrationen och att det just innan ökningen är mätbar kan påvisas en liten ökning av halten retikulocyter. Emellertid kan ett sådant skeende påvisas först vid vistelse på höjder på minst 2000 meter.

Enligt RUSADA:s expert krävs det längre tid än 13–14 dagar för att få en signifikant ökning av de röda blodkropparnas antal vid träning på hög höjd – en så kort tid som två veckor skulle förväntas ge en ökning av hemoglobinmassan på högst cirka 2 procent, vilket vida understeg de värden Ivanov uppvisade. Det påpekades också att en ändring av OFF score vanligen ses först efter 7–14 dagars återkomst till låglandsnivåer, och i det aktuella fallen var proverna tagna 3 dagar efter träningen var avslutad på hög höjd.

Det kan också noteras att RUSADA:s Expertgrupp och CAS aldrig fann några indicier i Ivanovs blodpass att något otillåtet var gjort efter den 24 september 2015. De blodprov för blodpass som registrerats efter den 24 september 2015 ansågs därför representera Ivanovs naturliga värden, det vill säga värden utan någon manipulation av blodet.

I reglerna anges att blodprov som tas för blodpass skall transporteras kylda (”kylskåpskalla”). Proverna får inte frysas och den ideala transporttemperaturen anges till 4oC, med ett tillåtet spann på 2–12 grader. Det rekommenderas – men är inte tvingande – att det vid transporten finns en fortlöpande registrering av blodprovens temperatur.

RUSADA hade i detta fall två förhandlingar med vittnen (30 augusti 2018 och 9 oktober 2018) och bedömde sedan – på basen av expertgruppens utlåtande – att Alexander Ivanovs blodpass mellan den 9 juli 2012 och 9 februari 2014 innehöll sådana signifikanta avvikelser i prov 1 och 6 att det måste ha förelegat bloddoping (höghöjdsträning eller tillfällig sjukdom kunde inte förklara avvikelserna) och dömde honom till tre års avstängning. Han fick två års avstängning för bloddoping, tillsammans med ytterligare ett år på grund av “försvårande omständigheter”, vilket resulterade i tre år.

Enligt antidopingreglerna anges att ”försvårande omständigheter” kan utgöras av: exempelvis (andra orsaker kan också finnas):

dopingen är en del i en övergripande plan (på individnivå eller på ett högre plan) av doping

dopingen innefattar flera olika preparat eller metoder

dopingen är upprepad (inom samma dopingfall)

försvårande av utredning av dopingfall

Vilken försvårande omständighet som påvisats av RUSADA i detta fall är inte angivet.

En aggraverande faktor – men inte avgörande – var att Ivanov tränades av Viktor Michailovitj Tjogin (ibland stavad Chogin) (född 3 februari 1962 i Bersenevka, Sovjetunionen), som var en rysk gångtränare, som fick avgå som förbundskapten för de ryska gångare sommaren 2015 efter att 20 av hans egna adepter hade åkt fast för dopning.

I sin överklagan till CAS (2019/A/6254) begärde Alexander Ivanov ogiltigförklaring av beslutet, eftersom han inte ansåg att det fanns några bevis för att analysen av hans blodpass (ABP) visade något brott mot antidopningsregeln (ADRV) enligt 2012 års regler.

I CAS handlingar påpekas att expertpanelen och sedermera RUSADA inte funnit något som tyder på felanalyser på laboratoriet eller någon sjukdom eller annan omständighet som kunde förklara de avvikande blodvärdena. Man fann också att de blodprov som visat signifikanta avvikelser anmärkningsvärt nog kom från provtagningar just inför större tävlingar och att det högsta OFF-score som observerades var de som togs närmaste tävlingarna, vilket innebar att det fanns ett omvänt förhållande mellan OFF-scorevärdena och antalet dagar mellan provtagningen och tävlingarna:

prov 1: Junior World Championships 2012

prov 3: European cup 2013

prov 6: European Championships 2014

Ivanov och hans representant hävdade att det fanns en rad formella fel avseende hanteringen av blodproverna i blodpasset, exempelvis fanns ingen temperaturlogg för prov 2, 3, 5 och 12. De hävdade också att den upprepade höghöjdsträningen kunde vara orsak till de onormala värdena i blodpasset respektive att den ständiga pressen en elitidrottsman har kan ha spelat roll.

Den ryske gångaren påpekar också att han hade blivit dopingtestad cirka 100 gånger men att någon förbjuden substans inte en enda gång påvisats.

Court of Arbitration for Sport (CAS) biföll delvis ett överklagande som lämnats in av Alexander Ivanov mot den ryska antidopningsbyrån (RUSADA) i oktober 2018. Avstängningen som ålagts Ivanov reducerades från tre år till två år, med början den 2 maj 2017. Alla tävlingsresultat för Alexander Ivanov från 9 juli 2012 till 17 augusti 2014 diskvalificerades avseende medaljer, prispengar, etc (VM-guldmedalj 2013 samt VM-silver för juniorer 2012 medalj och EM-silver 2012).

De faktiska omständigheterna som RUSADA lade fram för CAS ansågs dock inte tillräckliga för att stödja ett konstaterande av “försvårande omständigheter.” Domen fastställdes av CAS den 14 februari 2020, det vill säga många år efter det att regelöverträdelsen gjorts – vilket rimligen måste ha påverkat en elitidrottares möjlighet att återkomma till elitidrott efter avstängningen.

Ett positivt dopingprov kan leda till återanalys av tidigare prov

Den 18 oktober 2019 fastställde CAS domen (CAS 2019/O/6153) mot den ryska sprintern Yulia Guschina för doping med dehydrochloromethyltestosterone. Det påpekades då särskilt att när man diskvalificerar en dömd idrottsutövares tidigare resultat så är det inte för att ytterligare straffa den dömda utan för att ge rättvisa åt de som blivit av med ära och medaljer på grund av att någon fuskat.

Ett dopingprov togs på Yulia Guschina i samband med VM i Korea den 1 september och analyserades av det WADA-ackrediterade laboratoriet i Seoul. Analysen påvisade inte någon förbjuden substans.

En återanalys av proverna från 2011 gjordes i Lausanne den 15 december 2016 och visade då tre metaboliter av dehydrochloromethyltestosterone (DHCMT), vilket är en förbjuden anabol steroid. International Olympic Committee (IOC) beslöt då att avvakta resultathanteringen till dess ett dopingprov taget vid OS den 3 augusti 2012 blivit analyserat.

Provet från 2012 visade metaboliter av DHCMT och stanozolol, men laboratoriet angav att volymen av A-provet inte var tillräckligt för en fullständig analys. Man gick då vidare med att analysera B-provet, vilket delades i B1 och B2. B1-provet visade metaboliter bara av DHCMT. Den ryska sprintern var inbjuden att både närvara vid analysen av B1 och vid en eventuellt B2-analys, men eftersom hon aldrig hördes av trots upprepade kontaktförsök blev B2-provet analyserat. Denna långdragna process tog i princip hela 2017.

Slutligen återstår således två positiva prover med 11 månaders mellanrum från en och samma idrottsutövare, varvid det måste diskuteras när avstängningen skall börja gälla och hur man skall ställa sig till resultat, medaljer, prispengar och liknande vid olika tidpunkter.

CAS fastställde en avstängning på fyra år. Eftersom hon hade blivit provisoriskt avstängd sedan den 28 mars 2017 skall avstängningen gälla från detta datum.

Men - diskvalificeringen kom att gälla från 1 september 2011 till och med 31 december 2014, det vill säga 3 år och 4 månader. Av detta kan man dra bland annat följande slutsatser:

Dopingprov sparas och kan återanalyseras när nya analysmetoder föreligger

Om ett dopingprov är positivt kan det föranleda analys av ytterligare sparade prover

Avstängningen kommer då att gälla från tillfället för återanalysen men diskvalificeringen gäller från när det första dopingprovet togs

Avstängningstiden och diskvalificeringstiden kan ha olika längd

En interimistisk avstängning kan drabba också tredje part

Idrottens Internationella Skiljedomstol (CAS 2020/A/6781) beslöt den 21 juli 2020 i ett mål där Internationella skidförbundet (FIS) stängt av en estnisk skidledare (Andrus Veerpalu) inför utredningen för dopingförseelse genom att ha bidragit till bloddoping av idrottsutövare.

Förhandlingen rörde i första hand de konsekvenser en provisorisk avstängning kan ge för den avstängde. En provisorisk avstängning av en idrottsutövare eller idrottsledare kan göras under utredningstiden av ett misstänkt dopingbrott, vilket innebär att den misstänkte inte exempelvis kan delta i tävlingar under avstängningstiden. Detta kan då drabba någon som annars kunde ha deltagit i stora tävlingar (till exempel VM och OS) och som då inte kan kompenseras för om den misstänkte inte befinns skyldig.

Andrus Veerpalu är en tidigare skidåkare i världsklass men slutade 2011. Vid tiden för det misstänkta dopingbrottet var han ledare i skidsammanhang och särskilt då för sina barn, som då tävlade på nationell och internationell nivå i juniorsammanhang. Veerpalu hävdade att avstängningen därför inte bara drabbade honom utan också hans barn, av vilka således några blev straffade trots att de i detta sammanhang var oskyldiga.

Vid skid-VM i Seefeld 2019 ingrep den österrikiska polisen den 27 februari med en husrannsakan och påvisade pågående bloddoping. Vid tillslaget pekades en gruppskidåkare från Estland och Kazakstan ut och flera skidåkare i Team Haanja erkände bloddopingen och uppgav att bland annat Andrus Veerpalu var en av deras coacher. Fyra skidåkare och en ledare blev avstängda av FIS i fyra år och blev också föremål för en civilrättslig process i Österrike.

Veerpalu blev under utredningen provisoriskt avstängd men försökte få avstängningen upphävd av CAS, vilket då avslogs. Tre av hans barn (18, 14 och 9 år gamla) tog fallet till civilrättslig domstol i Schweiz (Thun), men också där avslogs begäran dock beroende på att domstolen inte ansåg att den hade jurisdiktion i fallet. Det påpekades dock också att barnen tränat som vanligt medan deras pappa varit avstängd.

CAS avslog Veerpalus begäran om att den provisoriska avstängningen skulle upphävas eftersom FIS hade goda skäl att anta att det faktiskt förelegat ett brott mot dopingreglerna. Att detta eventuellt kunde drabba också den misstänktes – oskyldiga – barn ansåg sig inte CAS behöva ta hänsyn till. Det spelade heller ingen roll att han var coach för idrottare som skulle delta i avgörande tävling under avstängningstiden, vilket således kunde sägas drabba ytterligare idrottsutövare som var oskyldiga till samröre med dopingbrottet.

Idrottsutövaren skall visa att doping skett av misstag

Benämningen “misstagsdoping” är oftast missvisande eftersom det relaterar till att det inte finns någon skuld hos den som dopar sig – ”allt var ett misstag.” Oftast rör det sig i stället om att en idrottsutövare tagit något kosttillskott eller liknande och inte säkerställt att det inte innehöll någon dopingklassade substans, eller – som i det här aktuella fallet – att idrotts-utövaren gissar att intaget skett genom något kosttillskott eller liknande och gissar att det innehöll den förbjudna substansen.

Det rör sig om ett fall som avgjorts i CAS (2019/A/6213) och där tjeckiska simförbundet (CSF) dömt simmerskan Kateřina Kašková för att ha tagit metandienon (17β-hydroxymethyl-17α-methyl-18-nor-androst1,4,13-triene-3-one, en icke-specificerad anabol steroid som var i den förbjudna kategorin S.1.1a i WADA:s Förbjudna Lista 2017). CAS dömde den 23 september 2019 enligt Simförbundets linje.

Den intressanta delen av domstolsutlåtande är diskussionen om hon tillräckligt kunnat visa att det kosttillskott hon tagit innehöll den förbjudna substansen och att hon verkligen tagit just det kosttillskottet.

Efter det att det kunde konstateras att simmerskan hade den förbjudna substansen i sin urin gällde frågan om hon kunde få någon nedsättning från grundavstängningen på fyra år. I det fallet gäller det emellertid för idrottsutövaren att visa att regelbrottet inte var avsett som doping. Det spelar då ingen roll om vederbörande själv förklarar sig oskyldig, om vittnen betygar hennes avståndstagande från doping, om medlet hon haft i kroppen inte rimligen skulle givit någon prestationshöjning, et cetera.

Det är däremot avgörande om idrottsutövaren kan visa på vilket sätt den förbjudna substansen kommit in i kroppen. I det aktuella fallet angav simmerskan att hon tagit kosttillskottet Ginseng Kianpi Pil och att det var det enda sätt hon kunde tänka sig att hon fått i sig metandienon. Hon hade emellertid inte ens ett kvitto på att hon verkligen hade köpt ginsengpreparatet, var det var producerat och vad det innehållit och än mindre kunnat visa upp någon rest av förpackningen eller dess innehåll. Besvärande var också att hon på dopingprotokollet inte angivit att hon tagit preparatet. Hon kunde heller inte visa att någon annan förpackning med ginsengpreparatet innehållit metandienon som kontamination.

CAS fastslog att det inte räcker med att en idrottsman tror att han eller hon av misstag fått i sig ett förbjudet preparat av en viss sort – det måste på något substantiellt sätt visa sig att det är troligare att det gått till på det sättet än att det inte gjort det.

Simmerskan stängdes av i fyra år.

Ryska förlorar guldmedalj från London OS 2012 tio år senare

Natalya Nikolayevna Antyukh (född 26 juni 1981 i Leningrad) är en rysk sprinter som är specialiserad på 400 meter och 400 meter häck. Enligt World Athletics tävlade hon senast 2016.

Natalia Antyukh vann brons på 400 meter på 49,89 sekunder och ett silver för 4×400 m stafett vid olympiska sommarspelen 2004 i Aten. Sex år senare, vid EM 2010 i Barcelona vann hon guld på 400 meter häck med en personlig bästa tid på 52,92 sekunder.

Den 8 augusti 2012 vann Antyukh, då 31 år gammal, guldmedaljen på 400 meter häck vid de olympiska spelen 2012 i London, med en personlig bästa tid på 52,70 sekunder. Tre dagar senare vann hon silvermedaljen för 4×400 m stafett, med en sluttid på 3 minuter, 20,23 sekunder. Hon fick den ryska hedersorden efter OS för sina prestationer. 2016 togs Antyukhs silvermedalj i 4×400 m stafett från de olympiska spelen 2012 bort efter att lagkamraten Antonina Krivoshapka fått sina resultat från tävlingen diskvalificerade.

År 2020 var Antyukh bland fyra ryska friidrottare som anklagades för dopingbrott, anklagade för att ha använt en förbjuden substans eller metod. Athletics Integrity Unit redovisade att fallen baserades på en utredning om rysk dopning för WADA som presenterades 2016 av den kanadensiske advokaten Richard McLaren. Hennes avstängning bekräftades den 7 april 2021 av CAS när hon stängdes av från friidrott i fyra år, till 2025, och alla hennes resultat från den 30 juni 2013 och framåt diskvalificerades. I oktober 2022, mer än 10 år och 2 månader efter loppet, diskvalificerades hennes resultat från juli 2012 till juni 2013, vilket fråntog henne guldmedaljen på 400 m häck vid olympiska spelen 2012. Antyukh fick sina resultat från spelen officiellt diskvalificerade redan i september 2022, men fick tid att överklaga beslutet. Efter utgången av 45-dagars deadline raderades alla resultat från 15 juli 2012 till 29 juni, inklusive guldmedaljvinsten i London 2012.

Hennes resultat diskvalificeras inte före juli 2012, vilket innebär att hennes brons 2011 och 2010 europeiska guld – såväl som hennes 400 m brons i Aten 2004 – fortfarande finns kvar i hennes ägo.

Förutom att ha blivit avstängd för brott mot dopingregeln, utsattes Antyukh, tillsammans med alla andra ryska och vitryska idrottare, för ytterligare en avstängning från och med den 1 mars 2022, vilket uteslöt henne från alla världsfriidrottstävlingar utan något kommunicerat slutdatum och implementerades i svar på den ryska invasionen av Ukraina 2022, en del av det pågående rysk-ukrainska kriget som började 2014.

Antyukh är en av de 46 ryska tävlande i London 2012 som diskvalificerats för doping, vilket ledde till att landet fråntogs 17 medaljer, inklusive nio i friidrott.

Mannen bakom fusket: Sergej Portugalov

Sergej Portugalov (född 17 november 1950 ) är en rysk läkare som var huvuddesigner av det ryska dopingprogrammet för friidrott. Portugalov arbetade som konsult för det ryska friidrottsförbundet. Den brittiska tidningen The Times kom i sina egna undersökningar fram till att Portugalov skapat ett systematiskt dopningsprogram för rysk simning sedan 2009. I Finland slog Portugalov igenom i längdskidåkningen i mitten av 1990-talet. Han var en av personerna som skapade ett immunologiskt projekt och ett farmakologiskt program i Finland, som senare visade sig vara ett dopingprogram.

Portugalov anklagades av en kommission från WADA 2015 för att ha skrivit ut förbjudna preparat till idrottare, till och med injicerat en del själv, i utbyte mot en del av deras prispengar. Kommissionen sa att Portugalov visade “en fullständig ignorering av idrottarnas hälsa och välbefinnande.”

Rapporten avseende Sergei Portugalov baserades delvis på ett dokument från 1983 som han undertecknade när han fortfarande var överläkare för den olympiska friidrotts-delegationen i Sovjetunionen. Dokumentet, som markerats som konfidentiellt, visar att Portugalov uppmanar lagets läkare att injicera idrottare med tre anabola steroider utöver en förbjuden, oralt administrerad förstärkande substans. WADA redovisade att Portugalov också de senaste åren injicerat idrottare personligen med anabola steroider och gjort sig skyldig till att dölja doping i utbyte mot pengar.

Den 13 mars 2017 fattade den Internationella Skiljedomstolen CAS beslut i skiljeförfarandet mellan Internationella friidrottsförbundet (IAAF), det ryska friidrottsförbundet (RusAF) och Sergei Portugalov. På grundval av tydliga bevis befanns Portugalov ha brutit mot följande artiklar i IAAF:s antidopnings- och medicinska regler: Artikel 32.2(f) – innehav av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod – artikel 32.2(g) – Handel med eller försök till handel med något förbjudet ämne eller förbjuden metod – och artikel 32.2(h) – m Administration eller försök till administrering av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod. Som en följd av detta blev Portugalov livslångt avstängd från all idrottsverksamhet, med början den 10 mars 2017.

Danil Lysenko som inte hade blindtarmsiflammation

Danil Sergeyevich Lysenko (född 19 maj 1997 i Birsk, Ryssland) är en rysk höjdhoppare som vann silver vid världsmästerskapen 2017 i London och har ett personbästa på 2,40 m (2018). Han är för närvarande avstängd från idrott för dopingbrott och för att ha fuskat med dokument.

Den 25 juni 2018 fråntogs Lysenko sin status som auktoriserad neutral idrottare – benämningen på de ryska friidrottare som tävlade internationellt men under neutral flagg efter att andra länders dopingkontroller visat att idrottarna var dopingfria – och avstängdes provisoriskt på grund av att han inte hade lämnat information om var han befann sig i enlighet med World Athletics antidopingregler. Lysenko stängdes av provisoriskt efter att ha registrerat tre vistelserapporteringar som inte stämde inom en 12-månadersperiod. Hans första misslyckande med vistelserapporteringen gällde ett missat test den 19 september 2017 och följdes av att han inte lämnade in en vistelseanmälan för kvartal två 2018 senast den 31 mars. Han misslyckades sedan med att lämna ett schema om vistelseorter också för tredje kvartalet 2018 senast den 30 juni.

Athletics Integrity Unit (AIU) avslöjade anklagelserna efter en 15-månaders utredning utförd av organisationen i samarbete med den ryska antidopningsbyrån (RUSADA). En tidslinje som tagits fram av AIU avslöjade hur tjänstemän i ryska friidrottsförbundet kallade till ett möte med Lysenko och hans tränare den 26 juli 2018. Mötet kom en dag efter att han underrättades om sin tredje vistelseöverträdelse. Lysenko lämnade sedan in dokument som visade att han hade missat sin andra vistelserapport på grund av att han vårdades på sjukhus med akut blindtarmsinflammation.

AIU upptäckte senare – med hjälp av fotografier som använts från ett försäkringsbolags webbplats - att kliniken hade rivits innan Lysenko påstås ha behandlats där. Medicinska tester arrangerades senare och uppdaterades när AIU krävde ytterligare detaljer, varvid Lysenko lämnade uppgift om behandling på “SD Clinic” i Moskva. Han tillhandahöll en skärmdump av sin ADAMS-profil, ett läkarintyg med titeln “Epicrisis” från ett vårdcenter i Moskva, en lista över hans tävlingar 2018, scanningar av resestämplar i hans pass och en kopia av hans dopingkontrollformulär. AIU sa att Epicrisis-dokumentet visade att han hade blivit inlagd på kliniken i Moskva den 1 april 2018 med diagnosen blindtarmsinflammation och hade genomgått ett ultraljud av njurarna och buken, en röntgen av hans lungor och blod- och urinanalys. Intyget visade också att han stannat på kliniken till den 7 april 2018 då han skrevs ut efter diagnosen “irritabel tjocktarm”.

Lysenko besökte platsen som han hade påståtts ha behandlats på tillsammans med friidrottsförbundets tjänsteman Artur Karamyan, bara för att upptäcka att byggnaden hade rivits. Trots att han besökte den demolerade platsen lämnade han fortfarande samma (orimliga) förklaring till AIU. Lysenko berättade sedan för AIU att han felaktigt hade berättat för dem att han egentligen hade vårdats på en klinik i Krasnogorsk, och att lögnen berott på att friidrottsförbundets tjänstemän initialt försökte förklara att han hade behandlats i Moskva.

Lysenko erkände då att de dokument och förklaringar som han hade lämnat till AIU angående hans medicinska förklaring “var falska och påhittade”. Han sa att “folk från idrottsförbundet” hade hjälpt honom att skapa dokumenten, och att “det var ett vanligt sätt att handlägga denna typ av problem”.

Lysenkos tredje misslyckade vistelserapportering angavs bero på hans inblandning i en bilolycka i Moskva i “mitten av juni”. Höjdhopparen sa att olyckan inträffade den 20 juni 2018, med fotografier av hans körkort, hans bilregistreringshandlingar, hans skadade bil och hans ansikte med ett blåmärke i pannan. En WhatsApp-konversation mellan Lysenko och en administratör i friidrottsförbundet, Elena Orlova, avslöjade emellertid att idrottaren hade bekräftat att olyckan faktiskt inträffade den 18 juli men att man försett AIU med ett uttalande som utarbetats av ryska friidrottsförbundet, om att olyckan inträffat den 20 juni.

AIU rapporterade att Lysenko-fallet hade innefattat 22 nyckelvittnesförhör, undersökning av 14 elektroniska lagringsenheter och kriminaltekniska analyser av över sex terabyte elektroniska data genomförts, samt översättning av cirka 7 000 dokument eller register från ryska till engelska.

Efterdyningarna till AIU:s avslöjanden resulterade i mer kaos i det ryska friidrottsförbundet efter att högre förbundstjänstemän blivit indragna i planen att systematiskt förfalska medicinska dokument och ge falska förklaringar för att, exempelvis, motivera Lysenkos bortovaro från dopingtester. Den tidigare presidenten Dmitry Shlyakhtin, styrelseledamoten Artur Karamyan och verkställande direktören Alexander Parkin stängdes av från all idrott i fyra år, liksom senioradministratören Elena Orlova och antidopningskoordinatorn Elena Ikonnikova. Lysenkos tränare, Evgeniy Zagorulko, blev också avstängd i fyra år. Zagorulko dog kort där efter vid 78 års ålder i april efter att ha drabbats av covid-19.

Shlyakhtin och Karamyan befanns skyldiga till manipulering, delaktighet, underlåtenhet att rapportera brott mot antidopningsregler och underlåtenhet att samarbeta med AIU-utredningen. Karamyan visade sig också ha förstört dokument vilket han förklarat med att data hade försvunnit då han dammtorkade sin dator. Enligt tillgängliga uppgifter fanns det visat att Karamyan gjort internetsökningar om hur man raderar e-postmeddelanden och dokument.

Fyra års avstängning är det längsta möjliga straffet enligt antidopningsreglerna.

Parkin, Orlova och Ikonnikova anklagades för manipulering, medverkan, underlåtenhet att rapportera brott mot antidopningsregler och underlåtenhet att samarbeta med AIU-utredningen. Orlova och Ikonnikova har tidigare dömts till sex respektive åtta år på grund av att de inte efterkom ett krav från AIU att tillhandahålla mobiltelefoner och elektroniska lagringsenheter, som krävdes av AIU för att hjälpa deras utredning.

Danil Lysenko erkände sina förseelser men anklagade friidrottsförbundet för planen att förfalska dokument för att försöka undvika bestraffning. ”Självklart kunde jag ha sagt nej, men det gjorde jag inte” sa Lysenko. “Jag lyssnade på cheferna och bestämde mig för att göra som de sa.” Lysenko uppgav att han hade blivit hotad vid flera tillfällen och att det förklarade hans beteende när han först förnekade konspirationen och sedan erkände det men inte namngav de inblandade. Disciplinnämnden accepterade att mycket av hans efterföljande beteende var betingat av hans oro för sin egen säkerhet.

Han har bett om ursäkt till “oskyldiga” ryska idrottare som har påverkats av följderna av hans dopingfall när han upprepade sitt påstående att högre tjänstemän från Ryska friidrottsförbundet var skyldiga.

Fallet drevs till CAS som stängde av Lysenko i två år för brister i vistelserapporteringen och ytterligare fyra års straff för manipulering av dokumenten. Två års förkortning gjordes därefter av CAS på grund av “avsevärd hjälp som idrottaren gav till AIU för att väcka åtal mot tidigare tjänstemän i ryska friidrottsförbundet, Dmitry Shlyakhtin och Artur Karamyan”. Slutresultatet blev således en fyraårig avstängning. Hans avstängning löpte från datumet för hans provisoriska avstängning den 3 augusti 2018 till den 3 augusti 2022.

Alexandr Zubkov dömd som idrottsman och som idrottsledare

Alexandr Yuryevich Zubkov (född 10 augusti 1974 i Bratsk) är en rysk före detta bobåkare som började tävla professionellt 1999. Han tävlade i fyra vinter-OS, vann silver i fyrmansbob i Turin 2006 och ett brons i tvåmansbob i Vancouver 2010. Han blev dubbel medaljör vid OS i Sotji 2014 men tre år senare (24 november 2017) befanns han skyldig till brott mot dopingreglerna och fråntogs sina medaljer från Sotji-OS. Han blev dessutom dömd i en senare process som idrottsledare som främjat doping.

Under vinter-OS i Sotji 2014 var Zubkov på hemmaplan flaggbärare av Ryssland vid öppningsceremonin. Det fanns två pikanta detaljer – förutom dopingen – i Sotji avseende Zubkov. Vid tiden för OS i Sotji 2014 tränades nämligen Zubkov av en tidigare rival, kanadensaren Pierre Lueders. Zubkov betalade också för att personliga låna en bob från 2011 års världsmästare, Tysklands Manuel Machata. Machata hade köpt boben för 29 000 Euro i Schweiz men hade inte kvalificerat sig till vinter-OS 2014. Vid OS 2014 misslyckades Tyskland med att vinna en bobmedalj vid ett OS för första gången sedan Innsbruck 1964. Machata informerade inte det tyska Bob- och Rodelförbundet om detta lån och fick för det ett års avstängning och böter på 5 000 Euro från förbundet.

För medaljerna vid OS i Sotji fick Zubkov utmärkelsen “For Merit to the Fatherland” i fjärde klass av den ryske presidenten Vladimir Putin, som också överlämnade utmärkelsen under högtidliga former.

I oktober 2014 tillkännagav Zubkov att han slutade tävla på grund av en långvarig skada som skulle hindrade honom från att tävla under säsongen 2014–2015.

I maj 2016 namngavs Zubkov i en New York Times-avslöjande för att vara en del av det statligt sponsrade steroidprogrammet i Ryssland. Den 24 november 2017 befanns han skyldig till doping av IOC och fråntogs sina medaljer från vinter-OS 2014. Han överklagade till Court of Arbitration for Sport (CAS), men domstolen fastställde IOC:s beslut. 2018 överklagade han detta beslut i Moskvas stadsdomstol, som beslutade att inte erkänna CAS-beslutet i Ryssland. En advokatbyrå som representerade Zubkov sa att domstolen fann att CAS-domen kränkte Zubkovs “konstitutionella rättigheter” genom att lägga en alltför stor börda på Zubkov för att motbevisa anklagelserna mot honom. Ryska Olympiska Kommittén, ROC, hävdade emellertid att domen från domstolen, vars legitimitet avvisades av IOC, kunde leda till ytterligare sanktioner mot Ryssland inför de olympiska spelen 2020 i Tokyo och överklagade beslutet. Detta blev dock avslaget men avslaget på överklagandet från ROC kunde tänkas göra det svårare för IOC att återvinna Zubkovs medaljer och göra det svårare för honom att avsättas som ordförande för RBF, Ryska Bobförbundet.

Trots att Zubkov således internationellt inte längre erkändes som olympisk guldmedaljör har den ryska regeringen fortsatt att klassificera honom som en olympisk mästare och betalar honom det presidentstipendium på livstid som tilldelas alla ryska OS-medaljörer.

Av intresse är att den 1 februari 2018 tog CAS bort sanktionerna från bobåkarna Alexey Negodaylo och Dmitry Trunenkov, men upprätthöll dem mot lagkamraterna Alexandr Zubkov och Alexey Voyevoda i samma fyrmansbob vid OS.

Alexander Zubkov blev sedermera också avstängd för sin roll i den organiserad doping vid spelen 2014. Det var det första fallet i någon sport där idrottsutövare får kompletterande avstängningar som ett resultat av Rysslands dopingsprovbyten vid spelen, utöver att bara ha blivit avstängd genom själva dopingbrottet. Internationella Bobförbundet, IBSF, sa också att de ryska bobledarna Ilvir Khuzin, Aleksei Pushkarev och Alexander Kasjanov har stängts av från all idrott – även som ledare – från 2020 för att ha brutit mot antidopingreglerna. Zubkov var provisoriskt avstängd från den 19 december 2019 (fem år efter OS i Sotji) medan Khuzin, Pushkarev och Kasjanov var provisoriskt avstängda från den 13 december 2018. Zubkov avstängdes i fyra års av International Bobsleigh and Skeleton Federation men har kritiserat Ryska Bobförbundets (RBF) – där han då var ordförande – hållning och hävdat att organisationen borde försvara honom snarare än att försöka skydda hans diskvalificering i Sotji 2014.

Avstängningen baserades på vittnesmål från antidopingslaboratoriets chef för Moskva och Sotji, Grigory Rodchenkov, som säger att han bytte rena prover mot sådana från dopade idrottare, och rättsmedicinska bevis för att det påstådda falska provet som lagrats i Zubkovs namn innehöll mer salt än vad som kunde vara möjligt i urin från en frisk människa – detta blev en nyckelfaktor vid skiljedomsförfarandet i CAS. Zubkov, hävdade att han aldrig dopat sig, avslutade karriären efter OS i Sotji och har sedan dess enbart inom idrotten varit aktiv som president i det ryska bobförbundet.

Trots domen mot honom omvaldes Zubkov för en andra mandatperiod som RBF:s ordförande i juli 2022, varefter han förklarade att kampen mot doping skulle vara hans högsta prioritet. Stanislav Pozdnyakov, chef för Rysslands olympiska kommitté, har dock uttalat att man skulle begära att Zubkov lämnar sin position.

Sanktionerna hindrar dem från någon roll inom internationellt godkänd idrott, vilket i Zubkovs fall skulle inkludera hans roll som president för det ryska bobförbundet. Det kan dock kompliceras av Zubkovs egna juridiska manövrar i Ryssland. Han vann således i en dom från en domstol i Moskva att den tidigare CAS-domen inte gällde i Ryssland.

Fem år efter OS i Sotji har alltså mannen som bar den ryska flaggan vid öppningsceremonin blivit avstängd för doping i 2+4 år. Internationella olympiska kommittén kräver fortfarande att Zubkov återlämnar sina guldmedaljer.

Ytterligare två fall av doping av bobledare utreds fortfarande, inklusive det mot Alexei Voevoda, som är medlem av det ryska parlamentet sedan 2016. Elena Nikitina, som var en av 28 ryska idrottare som framgångsrikt överklagade en dopingdom efter Sotji 2014 till CAS har sedan framgångsrikt deltagit i damernas världscuptävlingar i bob och tidvis lett cupen.

Doping i längdskidåkning fram till 2016

Längdskidåkningen har haft sin beskärda del av dopingskandaler genom tiderna. Här är listan över längdskidåkningens mer kända dopingfall från Ryssland.

Natalia Baranova-Masalkina

Hon tävlade mellan 1994 och 2006 och var bland annat med i stafetten på OS i Turin 2006 där Ryssland vann guld. Hon har också brons och silver från VM i Oberstdorf 2005. En svart fläck i karriärsprotokollet är tvåårsavstängningen som hon drog på sig på OS 2002. Hon testades då positivt för erytropoietin och fick lämna OS-byn.

Yulia Chepalova

Chepalova debuterade redan 1986 och har en lång medaljlista, bland annat OS-guld från Nagano (-98), Salt Lake City (-02) och Turin (-06). I Val di Fiemme 2009 testade hon positivt för erytropoietin och stängdes av i två år. Kort efter det meddelade Chepalova att karriären var över. Hon har anklagat Wada för partiskhet i sina tester.

Olga Dinalova

Hon var aktiv från 1991 men 2002 stängdes hon av i två år efter att ha testats positivt (samtidigt som Johann Mühlegg och Larisa Lazutina) för darbepoetin, en analog till erytropoietin. Hon fick återlämna OS-medaljerna från Salt Lake City. Dinalova har dock kvar bland annat två guld från OS i Nagano.

Yevgeny Dementyev

På OS 2006 vann Dementyev guld i skiathlon15+15 kilometer och silver på femmilen, bara hundradelar efter vinnaren Giorgio Di Centa. 2009 stängdes han av i två år för erytropoietin men återkom 2011 tävlingsspåren.

Irina Kahzova

Irina Kahzova 2007 hade varit aktiv i fyra år på elitnivå men stängdes av i två år för furosemid, om är ett vätskedrivande preparat som används för behandling av hjärtsvikt och ödem, och i dopingsammanhang för att dölja bruk av anabola steroider. 2009/2010 var hon tillbaka och tog ett brons i lagsprinten på OS i Vancouver.

Dopingfallet var uppmärksammat och lite märkligt, då hon 2005 fälldes för användning av dexametason, ett antiinflammatoriskt och immunosuppressivt medel som är tillåtet utanför tävling men inte i samband med tävling. Först stängdes hon av i två år, vilket sedan reducerades till ett år, och sedan endast till tiden mellan fällandet i juni och ett förhör med Kowalczyk i december när hon visat upp dokument som styrkte att hon använt preparatet av medicinska skäl.

Galina Kulakova

Kulakova hade stora framgångar på 70-talet då hon bland annat tog tre OS-guld i Sapporo (1972) och flera medaljer i Innsbruck -76. Fem VM-medaljer blev det också, men en av medaljerna i Innsbruck drogs tillbaka. Hon förlorade bronset hon vann på fem kilometer efter att ha diskvalificerats för användande av en nässprej som innehöll efedrin. Men både FIS och IOC lät henne ändå tävla på 10 kilometer och i stafetten.

Larisa Lazutina

Larisa Lazutina har fem OS-guld från bland annat Lillehammer och Nagano och stor mängd VM-guld från Falun, Oberstdorf och Trondheim. I Salt Lake City 2002 stängdes hon av i två år efter ett positivt bloddopingtest och fick dessutom lämna tillbaka en medalj. Hon har också anklagats för att ha plagierat en avhandling på universitetet.

Natalya Matveyeva

En namnkunnig rysk åkare som dock har en plump i protokollet med den erytropoietin-dom hon fick i Whistler 2009. Hon stängdes av från tävlande till 12 mars 2011.

Sergey Shiryayev

I Sapporo 2007 fastnade han i dopingkontrollen för erytropoietin och stängdes av i två år. Två tränare tilldömdes dessutom sanktioner från ryska skidförbundet.

Alyona Sidko

Alyona Sidko tog bland annat brons i sprinten i Turin -06 men fick inte tävla i Vancouver 2010 efter att ha testat positivt för erytropoietin i december 2009. Två års avstängning var resultatet för den då 37-åriga Sidko.