Sammanställning - USA

(Senast reviderad 2023-06-06)

Innehåll

Inledning

Restriktioner avseende doping med syntetiska hormoner av idrottare för förbättrad prestation i tävlingar infördes inte förrän på 1900-talet. Internationella olympiska kommittén (IOC) upprättade sin första lista över förbjudna ämnen 1967 och introducerade de första doping-testerna vid de olympiska spelen i Frankrike och Mexiko 1968. Trettio år senare grundades WADA vid en tidpunkt då enskilda regeringar, idrottsförbund och IOC alla hade olika definitioner, policyer och sanktioner för dopning. WADA bildades för att överbrygga dessa skillnader genom att fastställa enhetliga antidopingstandarder och samordna insatserna från idrottsorganisationer och offentliga myndigheter över hela världen.

USA, som var starkt bidragande i bildandet av stiftelsen the WADA Foundation, följde efter genom att inrätta United States Anti-Doping Agency (USADA) år 2000. USADA erkändes kort därefter av USA:s kongress som den officiella antidopingbyrån för olympiska och paralympiska idrotter i USA. Byrån har dömande befogenheter och följer WADA:s World Anti-Doping Code (regelverk, ”Koden”), som tillhandahåller det globala ramverket för antidopingpolicyer, regler och förordningar. Förbuden mot doping sträcker sig från förekomst av ett förbjudet ämne i en idrottares blod- eller urinprov till att sälja, eller på annat sätt försöka överlämna, en förbjuden substans till en idrottare eller att praktisera en förbjuden metod.

USA har fått lämna tillbaka åtta olympiska medaljer på grund av dopingbrott.

De professionell amerikanska ligorna

Den speciella amerikanska professionella idrotten – baseball, amerikansk fotboll, basket och ishockey – har haft en särställning inom doping och antidoping eftersom denna typ av idrott skötts i kommersiellt syfte och inte har accepterat IOC:s och WADA:s regelverk. De professionella ligorna har liksom cirkusverksamhet skrivit sina egna regler och först långt efter andra idrotter har de till viss del anpassat sig efter de internationella regelverken mot doping.

I likhet med de definitionskonflikter som det internationella samfundet ställdes inför på 1990-talet, närmar sig nationella professionella idrottsligor i USA antidopingpolitiken på olika sätt och oberoende av amerikanska myndigheters regleringar, WADA:s riktlinjer och varandra. Detta är ingen stor fråga för WADA eftersom de idrottare som deltar i dessa ligor inte tävlar internationellt, det vill säga vid OS eller världsmästerskap (men om det gör det som exempelvis ”Dream Team” i basket och USA:s och Kanadas ishockeylag i VM måste de individuella spelarna följa WADA:s regler). Ligorna har inte samma lista över förbjudna substanser eller tester som de kräver av spelarna att följa, de gör inte tester och avstänger inte enligt samma regler som WADA för användning av vissa förbjudna substanser och de förhandlar om sina antidopningspolicyer med sina respektive spelarföreningar genom kollektiva förhandlingar.

År 2005 tog Förenta staternas Kongress kommitté för tillsyn och regeringsreform ett aktivt intresse för antidrogpolitik inom professionell idrott genom att inleda en utredning i frågan, efter ökad medieaktivitet om steroidanvändning i Major League Baseball (MLB). Användning, innehav, distribution, dispensering eller försäljning av steroider blev som följd av detta ett straffbart federalt brott enligt Controlled Substances Act som, förutom steroider, också listar några andra prestationshöjande substanser som förbjudna. MLB, National Football League (NFL) och National Basketball Association (NBA) ligors anti-drogpolicy har jämförts med IOC:s och var och en av dessa visades ställa lägre krav än IOC. Svaret på kongressutredningen från representanter för de professionella ligorna resulterade till stor del i en “vi kan övervaka vår egen” mentalitet. Från och med 2013 fortsätter professionella sportligor att förhandla om sina antidopingpolicyer privat genom kollektiva förhandlingar gentemot spelarna, och tar inte emot instruktioner från WADA.

Amerikansk fotboll (NFL)

Användningen av amfetamin (och i någon mån kokain) i amerikansk fotboll – exemplifierat av National Football Leagues (NFL) – spänner över åtminstone sex decennier och komplette-rades efterhand med anabola steroider och tillväxthormon. Dessutom har det alltid varit nästan fri tillgång till narkotikaklassade smärtstillande medel.

Kort tid efter det att amerikanska tyngdlyftare och kastare började använda anabola steroider i början av 1960-talet spred bruket sig till fotbollen. 1963 anställde San Diego Chargers Alvin Roy som den förste specifika styrketränaren i amerikansk fotboll. Han hade tidigare varit assisterande coach för den amerikanska OS-landslaget i tyngdlyftning och startade omgående med distribution av Dianabol till spelarna. Dessa var inte alltid informerade om att de små skära tabletterna de fick till måltiderna innehöll anabola steroider, och att de kunde bli bötfällda om de inte tog de framlagda tabletterna. Bruket av anabola steroider spred sig till andra klubbar och i åtminstone Kansas City Chiefs, Atlanta Falcons och Cleveland Browns var bruket av anabola steroider helt genomfört i mitten av 1960-talet. När sedan Pittsburgh Steelers var regerande mästare från och med mitten av 1970-talet var de också kända för sitt styrketräningsprogram, vilket också inkluderade anabola steroider.

Vid en genomgång 1969 fann man att inte någon USA-idrottsorganisation, för amatörer eller för professionella, hade några specifika regler mot doping och ännu mindre någon organisation för att arbeta mot doping. Först 1982 började National Football League (NFL) göra dopingtester, men anabola steroider började man testa först 1986.

Lagläkaren Arnold Mandell berättade 1976 om sin tid i San Diego Chargers 1972-1974 och illustrerade med ett uttalande från en av de äldre spelarna laget: “Doc, I’m not about to go out there one on one against a guy who’ s grunting and drooling and comin’ at me with big, dilated pupils unless I’m in the same condition!”

En första systematisk genomgång av amfetaminbruket i den amerikanska fotbollen från 1972 visade att mer än hälften av alla spelarna hade använt amfetamin. När Mandell gjorde djupintervjuer med 87 spelare från 11 NFL-lag fann han att hälften av spelarna använde amfetamin regelbundet, och två tredjedelar amfetamin åtminstone av och till. De högsta doserna användes av försvararna för att uppnå en känsla av att inte vara rädda för någon och för att nå en känsla av oövervinnerlighet. Det beskrevs att amfetamin var mycket lättillgängligt och i vissa klubbar fanns i skålar av samma art som där man har blandade godsaker för barn men med skillnaden att amfetaminskålarna fanns i omklädningsrummen före matcherna i NFL, fulla av tabletter. Det finns också rapporter om att drygt en tredjedel av spelarna samtidigt använde kokain.

Bruket av anabola steroider tycks fortsätta under lång tid och det har höjts många röster av ifrågasättande av de antidopingprogram som framlagts; inte tillräckligt seriösa och så förutsägbara att de som dopar sig lätt kan komma undan. Eric Moore, en spelare i New York Giants som blev arresterad för distribution av anabola steroider 1993, beskrev hur han regelbundet blev varnad innan några dopingtestare skulle komma. Han hade i de situationerna alltid en liten flaska ljummen urin instoppad i kläderna för att kunna lämna ”ren” urin om så behövdes.

Läkaren Forrest Tennant anställdes särskilt för att rensa upp i missbruksdelen av NFL och yttrade sedan:

”When I was dealing with cocaine, marijuana, and alcohol, no problem. Everybody supported cleaning that problem up. But when we decided to move into dealing with steroids, that is when you found out how many people around the league knew they worked, knew they wanted to see certain players keep taking them, and you would run into those pockets of resistance.”

Den 27 januari 2007 tillkännagavs att National Football League och NFL Players Association hade nått en överenskommelse om en rad förbättringar av deras policy och program för anabola steroider och relaterade substanser. Ändringarna inkluderade:

en 40-procentig ökning av antalet spelare som testas slumpmässigt varje vecka under försäsongen, grundserien och eftersäsongen från sju till 10 per lag. Året dessförinnan hade antalet slumpmässiga off-season-tester ökats från maximalt två per spelare till sex per spelare. Dessa förändringar gav det totala antalet steroidtester som genomförs årligen av NFL till 12 000

andra ändringar i programmet inkluderade tillägget av erytropoietin (EPO) till listan över förbjudna substanser

ett bidrag på 500 000 USD utlovades till UCLA Olympic Analytical Laboratory för att undersöka nya testmetoder för tillväxthormon (hGH)

I en studie av steroidfall kring Super Bowl 2004 visar statistik att flera spelare upptäcktes som steroidanvändare. Dessutom visar studien att dessa specifika fall aldrig dokumenterades formellt. NFL anger att de testar spelare slumpmässigt, utan förvarning, under hela året, men ändå finns det inga uppgifter om att dessa spelare någonsin testat positivt.

Det kollektiva förhandlingsavtalet som avslutade NFL-lockouten i augusti 2011 inkluderade en bestämmelse för hGH-testning så snart som säsongen 2012–2013 – men bara när NFL Players Association godkände processen.

Sedan NFL startade slumpmässiga tester året runt och stängde av spelare för förbjudna substanser, har många fler spelare visat sig bryta mot policyn. I april 2005 hade 111 NFL-spelare testat positivt för förbjudna substanser, och av dessa 111 stängde NFL av 54.

Spelare som testar positivt för förbjudna substanser får inte spela i Pro Bowl det året.

Den 2 december 2008 utreddes åtta spelare från National Football League (NFL) för att ha brutit mot ligans läkemedelspolicy genom att ta ett diuretikum som heter bumetanid. Spelarna, inklusive New Orleans Saints’ Deuce McAllister, hävdar att substansen fanns i ett piller de tog för att gå ner i vikt. Bumetanid var förbjudet eftersom det anses vara ett maskeringsmedel för steroider. NFL:s drogpolicy säger att en spelare kan bli avstängd i fyra matcher första gången han testar positivt för förbjudna substanser. NFL stängde av sex av spelarna i fyra matcher vardera.

Nästan en av tio spelare som avslutat sin karriär från National Football League (NFL) och som tillfrågades i en konfidentiell undersökning rapporterade att de hade använt nu förbjudna anabola steroider medan de fortfarande spelade. Under 2009 genomförde forskare en undersökning av 2 552 fotbollsspelare som avslutat sina karriärer. Undersökningen rapporterade att anabola steroider introducerades till National Football League (NLF) så tidigt som 1963. Användning av steroider blev så utbredd att spelare misstänkte att 90 procent av NFL hade använt steroider. Utöver denna grova statistik, rapporterade exempelvis offensiv linjeman Pat Donovan att upp till 70 procent av Dallas Cowboys offensiva linje hade använt steroider. År 1990 rapporterade en undersökning till 120 nuvarande NFL-idrottare att 67 procent av offensive linemen använde steroider. I slutet av undersökningen fann forskare att av 2 552 före detta NFL-spelare rapporterade 9 procent att de använt anabola steroider under sin karriär. Sexton procent av offensiva linjemän erkände att de använde steroider, liksom 15 procent av defensiva linjemän. NFL:s policy för förbjudna substanser har hyllats av vissa och kritiserats av andra, men policyn är den längsta i amerikansk professionell sport, med början 1987. NFL:s nuvarande policy stänger av de spelare utan lön som testar positivt för förbjudna substanser som det har gjort sedan 1989: fyra matcher för den första förseelsen (en fjärdedel av ordinarie säsong), åtta matcher för en andra förseelse (hälften av den ordinarie säsongen) och 12 månader för en tredje förseelse.

Sedan steroidtester började 1987, har NFL gjort framsteg för att motverka steroidanvändning genom sina testpolicyer och förfaranden. Enligt nflcommunications.com tar NFL numera mer än 14 000 tester varje år, vilket är fler än någon annan professionell sportliga. Men det finns också 53 spelare i varje lag, så det betyder inte nödvändigtvis att det finns fler tester per spelare, jämfört med andra ligor. Dessutom kontaktas spelare kort tid innan deras testdatum infaller, och alla spelare som lämnar positiva dopingprov hänvisas till disciplinär granskning. NFL har förbundit sig att testa för ett brett utbud av prestationshöjande läkemedel. Från och med 2011 genomförde NFL slumpmässigt blodprov för användning av humant tillväxthormon (hGH).

NFL-spelare ratificerade ett nytt, 10-årigt kollektivavtal den 4 augusti 2011 och kontraktet tillåter NFL att bli den första stora amerikanska professionella idrottsligan som använder blodtester för mänskligt tillväxthormon.

Spelare skulle så småningom bli föremål för slumpmässiga tester för hGH, förutom årliga kontroller – vilket är fallet för alla förbjudna ämnen i ligans drogtesterprogram – först efter att förbundet är övertygat om hur test- och överklagandeprocessen kommer att göras.

Enligt NFL:s regler är alla spelare föremål för urintestning före anställning, årlig, säsonganpassat, efter säsong och lågsäsong. Varje vecka under ordinarie säsong och efter säsong väljs tio spelare i varje klubb ut slumpmässigt för testning. Under lågsäsong kan spelare under kontrakt testa upp till sex gånger. När en spelare befunnits skyldig kan han överklaga.

Första överträdelsen: Avstängd utan lön för X antal matcher beroende på förseelsen.

För diuretikum eller maskeringsmedel – två vanliga och/eller eftersäsongsmatcher.

För stimulantia eller anabola medel – fyra vanliga och/eller eftersäsongsspel.

För ett förbjudet ämne plus ett diuretikum eller maskeringsmedel/försök att ersätta, späda eller förvanska ett prov/försök att manipulera ett testresultat/överträdelse lir straffet:

Första överträdelsen: Avstängning i upp till sex ordinarie och/eller eftersäsongsmatcher.

Andra överträdelsen: Avstängning i 10 matcher oavsett om det är ordinarie eller efter säsong utan lön.

Tredje överträdelsen: Avstängning i 2 säsonger från NFL utan lön.

Alla prover samlas in av en auktoriserad provtagare under insamlingsleverantörens överinseende och analyseras på lämpligt laboratorium. All testning och verkställighet görs genom den oberoende administratören (IPA).

Den 15 mars 2020 meddelades det att i enlighet med det nya kollektivavtalet kommer spelare som testar positivt för marijuana inte längre att stängas av. Testningen kommer att begränsas till de två första veckorna av träningsläger i stället för från april till augusti, och tröskeln för mängden 9-delta tetrahydrocannabinol – eller THC, den psykoaktiva föreningen i marijuana – som behövs för att utlösa ett positivt test kommer att höjas fyra gånger.

NFL:s mindre strikta standard är en stor avvikelse från det förflutna, men medan spelare inte kommer att stängas av för positiva tester, kan de få böter på flera veckors lön, beroende på antalet positiva tester. Förstagångspositiva tester kommer, som tidigare, att innebära avledning till ett behandlingsprogram som är obligatoriskt i ligan. Spelare som vägrar att delta i testning eller klinisk vård kan stängas av i tre matcher efter en fjärde överträdelse, med eskalerande straff för ytterligare överträdelser.

Den utbredda användningen av prestationshöjande substanser i NFL har varit ett pågående problem. Under 2014–2022 har tre defensiva spelare per år som har förstaårskontrakt anklagats för att ha använt illegala prestationshöjande droger. Det verkar finnas ett starkt samband mellan framgång i den nationella fotbollsligan och användningen av dopingmedel. Dessutom, när dessa rookies identifierades som fuskare, bestraffades de extra milt med en avstängning på bara fyra matcher.

Baseball

I baseball, Major League Baseball, var amfetamin länge ett större problem än anabola steroider och det finns angivet att på 1970-talet använde cirka 40 procent av spelarna amfetamin regelbundet. I baseball har det dessutom uppmärksammats en kontrovers mellan Baseballigans ägare och det starka spelarfacket, som motsatte sig testningar. Spelarfacket hävdade att det inte finns några säkra data för att anabola steroider skulle vara prestations-höjande i baseball och att steroiderna inte heller skulle skada hälsan.

Major League Baseball Commissioner Fay Vincent skickade ett sju sidors memo till alla Major League-lagen den 7 juni 1991 som fastställde: “Innehav, försäljning eller användning av illegal drog eller kontrollerad substans av Major League-spelare eller personal är strängt förbjudet. Detta förbud gäller alla illegala droger och kontrollerade ämnen, inklusive steroider.” I avsaknad av testning, tillämpning eller publicitet av regeln, hävdade många spelare och lagledning senare att de inte varit medvetna om Vincents policy (enligt intervjuer gjorda av ESPN-skribenten Tom Farrey 2002). Vincent sa senare att han skickade PM på grund av rykten om stjärnspelaren Jose Cansecos dopingbruk och erkände: “Vi kunde exempelvis ha gjort mycket mer föreläsningar, lobbyverksamhet och annan utbildning. Men jag visste ingenting om steroider.” Den 15 maj 1997 distribuerade tillförordnade kommissarien Bud Selig en nästan identisk version av Fay Vincents memo, och återigen diskuterades steroider och uppmanade klubbarna att lägga upp policyn i klubbhus och distribuera kopior till spelare. Seligs memo ignorerades också till stor del.

En omfattande diskussion utbröt emellertid 1998 då baseballstjärnan Mark McGuire erkände att han använde androstenedion, en anabol steroid som var förbjuden av IOC, NCAA (den amerikanska collegeidrottens organisation) och NFL. Vid denna tidpunkt hade baseball inte något antidopingtestprogram och anabola steroider var inte förbjudna.

Baseballstjärnan Ken Caminiti berättade för Sports Illustrated i en artikel den 28 maj 2002 med titeln “Caminiti Comes Clean” att han använde steroider under sin 1996 National League MVP (mest värdefulla spelare) säsong med San Diego Padres. Han uppskattade att hälften av spelarna i de stora ligorna också använde steroider och medger att han också använde kokain. Hans uttalanden ökade pressen på MLB att inkludera steroidtester i arbetsavtalet som förhandlas fram sommaren 2002. Caminiti dog senare av en hjärtattack vid 41 års ålder den 10 oktober 2004. New York Medical Examiner slog fast att medicinerna var en faktor i hans död.

Den 30 augusti 2002 redovisade MLB och spelarens fackförbund Major League Baseballs gemensamma program för förebyggande och behandling av doping som ett tillägg till det nya grundavtalet, som förhandlades fram precis när spelarna var på väg att gå ut i strejk. Den nya policyn krävde “Survey Testing 2003 för att mäta användningen av steroider bland spelare på 40-mannalistan i varje klubb. Testerna skulle vara anonyma och ingen skulle straffas.”

Den 13 november 2003 meddelade MLB att av 1 438 anonyma tester under säsongen 2003 var mellan fem och sju procent positiva, vilket utlöste starten av slumpmässiga tester med påföljande straff för positiva prover 2004. Ett första positivt dopingprov från och med 2004 kommer att leda till rådgivning och ett andra brott till 15 dagars suspension, meddelades det.

Under ett kvartalsvis ägarmöte i Scottsdale, Arizona, den 13 januari 2005 röstade ägarna i baseballens MLB enhälligt för att acceptera nyligen avslutade förhandlingar mellan MLB och facket som stärkte antidopingprogrammet. De nya straffåtgärderna för spelarna var en 10-dagars avstängning för det första positiva testet, 30 dagar för den andra, 60 dagar för den tredje och ett år för den fjärde. Alla avstängningar utan lön. Vid den första positiva skulle spelarens namn meddelas till allmänheten.

I november 2005 höjdes straffen till 50 matchers avstängning för det första brottet, 100 matcher för det andra och livstids avstängning för det tredje positiva testet.

Den stora stjärnan Barry Bonds slog sitt 756:e homerun vid en ålder av 43 år den 7 augusti 2007, och passerade Hank Aarons rekord i Major-league-karriären. Med hänvisning till tal om hans misstänkta steroidanvändning, sa Bonds till reportrar: “Det här rekordet är inte nedsmutsat alls. Överhuvudtaget. Punkt. Ni kan säga vad ni vill.”Bonds klarade dopingtesterna som administrerades av MLB, men hans koppling till BALCO och bevis som uppstod i 2003 års BALCO-utredning ledde till att det är mycket troligt att Bonds trots allt hade tagit steroider – men han blev aldrig fälld för doping.

En federal storjury i San Francisco åtalade den 15 november 2007 Bonds för fyra fall av mened och ett fall av obstruktion av rättvisa. Han anklagades för att ljuga när han sa att han inte medvetet tog steroider som hans tidigare tränare Greg Anderson gav honom. Han var också anklagad för att ljuga om att Anderson aldrig injicerade honom med steroider. En fällande dom avkunnas så småningom den 21 mars 2011 men upphävs den 22 april 2015.

Den 13 december 2007 släppte den amerikanska senatorn George Mitchell en 311-sidig (exklusive bilagor) rapport om olaglig användning av steroider och andra prestationshöjande substanser av spelare i Major League-baseball. med titeln “Rapport till kommissarien för baseball av en oberoende utredning av den illegala användningen av steroider och andra prestationshöjande substanser av spelare i Major League Baseball.” Ligan hade själv initierat undersökning för att se hur vanlig steroidanvändning var i baseball. I rapporten rapporterade Mitchell om baseballs policy för drogtester före 2002 och de nyare policyerna efter 2002. Mitchell namngav också 86 spelare i rapporten som hade någon form av koppling till steroider. Bland de namngivna var elitspelarna Andy Pettitte, Roger Clemens, Barry Bonds, Eric Gagne, Jason Giambi och Miguel Tejada. Mitchell rapporterade också att han kunde tillhandahålla bevis för att stödja anklagelserna mot dessa spelare och att han var villig att ge dem möjlighet att träffa honom och ge dem en rättvis chans att försvara sig mot anklagelserna.

“The Mitchell Report”, ger också rekommendationer för att förbättra testandet för prestations-höjande läkemedel i MLB. Kongressen svarade omedelbart på rapporten genom att kalla Mitchell, Selig och Donald Fehr, chef för spelarfacket, för att vittna inför en utfrågning av parlamentets tillsyns- och regeringsreformkommitté, vilket dock på sikt var av mindre vikt än MLB:s egna, interna åtgärder.

Två gånger World Series-vinnande Major League Baseball pitcher Roger Clemens och hans tidigare personliga tränare Brian McNamee vittnade inför House Committee on Oversight and Government Reform den 12 februari 2008. McNamee sa att han injicerade hGH och testosteron i Clemens vid ett flertal tillfällen men Clemens förnekade det. Justitiedeparte-mentet inledde en utredning om huruvida den sjufaldige vinnaren av Cy Young Award ljög under ed.

Den 7 februari 2009 publicerade Sports Illustrated historien om att Alex Rodriguez testade positivt för två anabola steroider i 2003 års drogtester som genomfördes av Major League Baseball för att avgöra om drogtester och påföljder bör implementeras i sporten. Resultaten av testerna skulle vara anonyma och spelare som testade positivt skulle inte straffas, men den federala regeringen fick resultaten under BALCO-utredningen. 104 spelare testade positivt men bara Rodriguez namn läckte initialt.Den 9 februari 2009 erkände Rodriguez i en intervju med ESPN att han tog “förbjudna substanser” under säsongerna 2001–2003. Rodriguez testade positivt för testosteron och Primobolan, en anabol steroid.

Major League Baseball tillkännagav den 7 maj 2009 en avstängning på 50 matcher för LA Dodger Manny Ramirez efter att han ha lämnat ett positivt dopingtest. Avstängningen beräknades kosta Ramirez 7,7 miljoner dollar i förlorad lön. Ramirez släppte ett uttalande som hävdar att hans läkare “gav mig en medicin, inte en steroid, som han tyckte var OK att ge mig. Tyvärr förbjöds medicinen enligt vår drogpolicy.”

Manny Ramirez avslutade den 8 april 2011 sin karriär i baseball efter att ha testat positivt för en icke namngiven förbjuden substans, en överträdelse som skulle ha inneburit en avstängning på 100 matcher. Vid tiden för sin pensionering spelade Ramirez för Tampa Bay Rays.

Den 30 juli 2009 redovisade New York Times  att Manny Ramirez och David Ortiz fanns på listan över 104 MLB-baseballspelare som testade positivt för prestationshöjande droger 2003. Ramirez och Ortiz hjälpte Boston Red Sox att vinna World Series 2004 och 2007 och bröt en 86-årig förlustsvit för laget. Fem andra framstående spelare bands till positiva tester från den anonyma testperioden 2003: Barry Bonds, Alex Rodriguez, Sammy Sosa, Jason Grimsley och David Segui. Testresultaten skulle vara anonyma men beslagtogs av federala utredare. Ortiz och Ramirez namngavs av advokater inblandade i rättstvister som lämnats in av MLB Players Association, som ville att regeringen skulle lämna tillbaka listan över spelare som testats positivt. Den 8 augusti 2009 släppte MLB Players Association ett uttalande som fördömde beslutet av New York Times att publicera information som var förseglad genom ett domstolsbeslut.

Mike Jacobs (30 år gammal), en första baseman i Colorado Rockies, som har spelat över 500 matcher i de stora ligorna, inklusive dussintals med Mets, var den första professionella baseballspelaren att testa positivt för humant tillväxthormon, hGH, som då var en förbjuden medicin. Major League Baseball meddelade den 18 augusti 2011 att Jacobs blev avstängd i 50 matcher.

Den 23 februari 2012 fick Brewers vänsterfältare och regerande National League MVP Ryan Braun gehör för sin vädjan om att upphäva en avstängning på 50 matcher för ett positivt drogtest, och blev den första major-leaguer som vann ett överklagande av ett positivt test. Minst en del av Brauns försvar hängde på att hans prov hade samlats in på en lördags-eftermiddag, men inte i tid för dopingkontrollanten att få det till FedEx den dagen. Provet levererades inte till FedEx för vidare leverans till ett av WADA ackrediterat laboratorium i Montreal förrän följande måndagseftermiddag. En källa med kännedom om provet sa att förseglingarna på provet var obrutna när det anlände till laboratoriet, och att standard-laboratorietester på provet visade att det inte hade försämrats. Förhållande mellan testosteron och epitestosteron var tre gånger högre än något resultat i historien under baseballens dopingkontrollprogram.

Ett avslöjande om bruk av testosteron och tillväxthormon via en firma i Florida, Biogenesis, väckte stor uppståndelse 2013 (se nedan).

Efter att ha varit inblandad i Biogenesis-skandalen och avstängd i 65 matcher 2013, erkände Ryan Braun sedermera att han använde prestationshöjande substanser också 2011, i motsats till hans tidigare påståenden om oskuld. I ett uttalande den 22 augusti 2013 sa Braun delvis:

“Här är vad som hände. Under den senare delen av säsongen 2011 hade jag att göra med en envis skada och jag vände mig under en kort period till produkter som jag inte borde ha använt. Produkterna var en kräm och en pastill som jag fick höra kunde hjälpa till att påskynda min rehabilitering. Det var ett stort misstag som jag skäms djupt för och jag förvärrade situationen genom att inte erkänna mina misstag omedelbart. Jag beklagar djupt många av de saker jag sa på presskonferensen efter skiljedomarens beslut i februari 2012. Då ville jag fortfarande inte tro att jag hade använt ett förbjudet ämne.”

Enligt MLB:s regler utsätts alla spelare för slumpmässiga urintester under säsongen samt en gång under vårträningen. Det finns ingen gräns för mängden slumpmässiga dopingtester under matchsäsongen. Under lågsäsong är spelare emellertid endast föremål för slumpmässiga urintester för DHEA (dehydroepiandrosteron). Dessutom måste spelare testas för prestationshöjande droger och DHEA om det finns rimliga skäl att tro att spelaren dopar sig. Om det finns någon information om att en spelare har köpt, sålt, använt eller innehaft dopingpreparat blir de föremål för testning.

Straffen i Baseballigan avviker väsentligt från WADA:s avstängningsregler. Baseballspelare som testar positivt för ett prestationshöjande läkemedel kommer att bli föremål för följande straff.

Första överträdelsen: 80 matchers avstängning

Andra överträdelsen: 162 matchers avstängning/ 183 dagars löneavstängning

Tredje överträdelsen: Permanent avstängning från Major League/Minor League Baseball

Spelare som testar positivt för ett stimulantia kommer att bli föremål för följande straff

Första överträdelsen: Uppföljningstest

Andra överträdelsen: 25 matchers avstängning

Tredje överträdelsen: Fastställs av skiljenämnden

Spelare som testar positivt för DHEA kommer att bli föremål för följande straff

Första överträdelsen: Uppföljningstest

Andra överträdelsen: 25 matchers avstängning

Tredje överträdelsen: 80 matchers avstängning

Fjärde och efterföljande överträdelser: Fastställs av skiljenämnden

Spelare som vid något tillfälle brutit mot dopingregler kommer att bli föremål för sex oanmälda urininsamlingar och tre oanmälda blodprov varje efterföljande år.

Om lagledningen, tränarpersonalen eller lagägaren uppmuntrar sådan användning av dopingpreparat, kommer klubben att få de högsta böter som ges av MLB och eventuella avstängningar eller andra sanktioner inklusive en tvångsförsäljning av en klubb (om ägaren är medskyldig).

Barry Bonds, som dock aldrig blev straffad för doping

Barry Lamar Bonds (född 24 juli 1964 i Riverside, Kalifornien) är en amerikansk, vänsterhänt före detta professionell baseball-spelare som spelade 22 säsonger i Major League Baseball (MLB). Han spelade i Pittsburgh Pirates från 1986 till 1992 och San Francisco Giants från 1993 till 2007. Bonds anses vara en av de största baseballspelarna, genom tiderna och erkänd som en all-around-spelare.

Bonds fick rekord sju National League (NL) Most Valuable Player Awards och 12 Silver Slugger Awards, tillsammans med 14 All-Star-val. Han har slagit många MLB-rekord, inklusive de flesta homeruns i karriären (762) och de flesta homeruns under en enda säsong (73, som sattes 2001). Bonds är rankad tvåa bland alla större baseballtidningar, bakom endast Babe Ruth.

Bonds växte upp i San Carlos och gick på Junípero Serra High School i San Mateo , där han utmärkte sig i baseball, basket och fotboll. I MLB-draften 1982 för high school senior kunde Giants och Bonds inte komma överens om kontraktsvillkor när Tom Hallers maximala erbjudande var 70 000 dollar (196 555 dollar idag) och Bonds minimum för att bli proffs var 75 000 dollar, så Bonds beslutade sig i stället för att gå på college.

Bonds tävlade för Arizona State University och slog ett antal rekord redan som sophomore (första året på universitetet) och utsågs till All-Time College World Series Team 1996.

Bonds var dock inte omtyckt av sina Sun Devil-lagkamrater, delvis för att han var “oförskämd, hänsynslös och självcentrerad”, enligt den mångårige tränaren Jim Brocks ord. När han stängdes av för att ha brutit utegångsförbudet röstade de andra spelarna först emot hans återkomst även om han lätt var den bästa spelaren i laget. Han tog examen i kriminologi vid Arizona-universitetet 1986.

Pittsburgh Pirates draftade Bonds som det sjätte övergripande valet av 1985 års Major League Baseball draft. Bonds gjorde sin Major League-debut den 30 maj 1986. Piraterna upplevde en kraftig ökning av fansens entusiasm med Bonds i laget och satte rekordet för klubbens närvaro på 52 119 i hemmapremiären 1987 (den tidigare publiksiffran genomsnittligt per match var under 10 000). Bonds var aldrig omtyckt av reportrar eller fans i Pittsburgh, trots att han vann två MVP-priser (mest värdefulla spelare). En tidning gav honom till och med en “award” som “MDP” (Most Despised Pirate).

1993 lämnade Bonds Pirates för att skriva på ett lukrativt free agent-kontrakt, då värt rekordhöga 43,75 miljoner dollar (motsvarande 82,1 miljoner dollar 2021) under sex år med Giants, som hans far hade tillbringat de första sju åren av sin karriär med, och med vilken hans gudfader Willie Mays spelade 22 av sina 24 Major League-säsonger. Affären var vid den tiden den största i baseballs historia, både sett till totalt värde och genomsnittlig årslön. I en känslosam presskonferens som tillkännagav undertecknandet, beskrev Bonds att gå med i Giants som att gå “hem” och följa i sin fars och gudfars fotspår som “otroligt” och “en pojkdröm som gick i uppfyllelse.

Bonds utnämndes till 1990-talets bästa spelare. 1999, med statistik till och med 1997 övervägd, rankades Bonds som nummer 34 på The Sporting News lista över de 100 bästa baseballspelarna genom tiderna, vilket gjorde honom till den högst rankade aktiva spelaren.

1999 rankades Bonds som den 16:e bästa spelaren genom tiderna.

Bonds skrev på för Giants för ett femårigt kontrakt på 90 miljoner dollar i januari 2002.

2004 hade Bonds sin kanske bästa säsong. Hans sju MVP-priser är fyra fler än någon annan spelare i historien. Dessutom har ingen annan spelare från någon av ligorna tilldelats MVP fyra gånger i rad (MVP-utmärkelsen gavs första gången 1931). Den 40-åriga Bonds slog också Willie Stargells 25-åriga rekord som den äldsta spelaren att vinna en Most Valuable Player Award.

Bonds lön för säsongen 2005 var 22 miljoner dollar, den näst högsta lönen i Major League Baseball (Yankees Alex Rodriguez tjänade högst, 25,2 miljoner dollar).

I januari 2007 rapporterade New York Daily News att Bonds hade testat positivt för amfetamin. Enligt baseballens regelverks amfetaminpolicy, som hade varit i kraft under en säsong, skulle spelare som testade positivt underkastas sex ytterligare tester och genomgå behandling och rådgivning. Policyn hade också inskrivet att spelare inte skulle identifieras för ett första positivt test, men New York Daily News läckte testets resultat. När Players Association informerade Bonds om testresultaten, tillskrev han det först ett ämne som han hade tagit från skåpet till Giants lagkamrat Mark Sweeney, men skulle senare dra tillbaka detta påstående och offentligt be Sweeney om ursäkt.

Den 29 januari 2007 slutförde Giants ett kontrakt med Bonds för säsongen 2007. Bonds skrev på ett reviderat ettårigt kontrakt på 15,8 miljoner dollar den 15 februari och ställde upp på Giants vårträningsläger i tid. Bonds återupptog sin marsch mot alla tiders rekord tidigt på säsongen 2007. Den 7 augusti klockan 20:51, på Oracle Park (då känd som AT&T Park) i San Francisco, slog Bonds sin 756:e homerun, vilket slog rekordet genom tiderna. Rekordbollen skickades till ett auktionshus den 21 augusti. Budgivningen började den 28 augusti och avslutades med ett vinnande bud på 752 467 dollar den 15 september.

Den 21 september 2007 bekräftade San Francisco Giants att de inte skulle förnya Bonds kontrakt för säsongen 2008. Den 9 december berättade Bonds att han hade spelat sin sista Major League-match.

Trots sina utmärkelser hade Bonds en kontroversiell karriär, särskilt som en central figur i baseballens steroidskandal. Han åtalades 2007 för mened och obstruktion av rättvisa för att ha ljugit för en jury under den federala regeringens utredning av BALCO. Efter att anklagelserna om mened lades ner, dömdes Bonds för att ha hindrat rättvisan 2011, men den fällande domen upphävdes 2015.

Under sina 10 år av valbarhet fick han inte de 75 procent av rösterna som behövdes för att väljas in i National Baseball Hall of Fame. Vissa väljare från Baseball Writers’ Association of America ( BBWAA) uppgav att de inte röstade på Bonds eftersom han använde doping-preparat.

Sedan 2003 har Bonds varit en nyckelfigur i Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO) skandalen. BALCO marknadsförde tetrahydrogestrinon (“the Clear”), en prestations-höjande anabol steroid som inte gick att upptäcka med dåtida dopingtester. Han var under utredning av en federal domstol angående sitt vittnesmål i BALCO-fallet, och åtalades för mened och anklagelser om obstruktion av rättvisa den 15 november 2007. Åtalet hävdar att Bonds ljög under ed om hans påstådda användning av steroider.

År 2003 åtalades BALCO:s Greg Anderson, Bonds tränare sedan 2000, av en federal jury i USA:s distriktsdomstol för Northern District of California och anklagades för att ha levererat anabola steroider till idrottare, inklusive ett antal baseballspelare. Detta ledde till spekulationer om att Bonds hade använt prestationshöjande droger under en tid då det inte fanns några obligatoriska tester i Major League Baseball. Bonds förklarade sin oskuld och tillskrev sin förändrade fysik och ökade kraft en strikt regim av bodybuilding, diet och legitima kosttillskott. Vid vittnesmål den 4 december 2003 sa Bonds att han använde en klar substans och en kräm som han fick av sin personliga styrketränare, Greg Anderson, som berättade för honom att de var näringstillskottet linfröolja och ett balsam att smörja in mot artrit. Senare läckte rapporter om Bonds vittnesmål ut och det hävdades att han erkände att han omedvetet använde “the cream” och “the clear”. I juli 2005 slöt alla fyra åtalade i BALCO:s steroidskandalrättegång, inklusive Anderson, avtal med federala åklagare som inte krävde att de skulle avslöja namnen på idrottare som kan ha använt förbjudna dopingmedel.

Den 15 november 2007 åtalade en federal åklagare Bonds för fyra fall av mened och ett fall av obstruktion av rättvisa när det gäller den statliga utredningen av BALCO. Han ställdes inför rätta i US District Court för Northern District of California. Hans rättegång för att hindra rättvisa skulle ha börjat den 2 mars 2009, men valet av jury sköts upp av åklagarens överklaganden. Rättegången inleddes den 21 mars 2011, med domare Susan Illston som ordförande. Han dömdes den 13 april 2011, på anklagelse om obstruktion av rättvisa, för att ha gett ett undvikande svar på en fråga under ed. En kort per curiam-utlåtande karakterise-rade Bonds uttalande som “ett stökigt, icke-responsivt svar på en enkel fråga” och fann att det fanns “otillräckliga bevis” för att uttalandet var väsentligt för utredningen, vilket krävde upphävande av fällande dom. Flera grupper av domare lade till separata yttranden. Bonds tidigare älskarinna, Kimberly Bell, vittnade om att den före detta Giants-stjärnan berättade för henne 1999 att han hade tagit steroider för att återhämta sig från en armbågsoperation. Dagen efter vittnade Bonds lagkamrat Jason Giambi och uppgav att han hade fått en leverans testosteron från Bonds tränare, Greg Anderson, 2002. På frågan av assisterande amerikansk advokat Jeffrey Nedrow om han förstod att det han hade fått var en steroid svarade Giambi helt enkelt “Ja”. Domstolen måste dock bevisa att Bonds ljög bortom allt tvivel, att han inte visste att han själv fick steroider av sin tränare.

Den 15 december 2011 dömdes Bonds till 30 dagars husarrest, två års skyddstillsyn och 250 timmars samhällstjänst, för ett hinder mot rättvisa som härrörde från ett vittnesmål 2003. USA:s distriktsdomare Susan Illston hade då skjutit upp domen i avvaktan på överklag-ande. År 2013 fastställdes hans fällande dom av en av USA:s appelationsdomstolar.

Emellertid beviljade domstolen senare Bonds en ny hearing, och den 22 april 2015 röstade en domarpanel med 10–1 för att upphäva hans dom.

I mars 2006 släpptes boken Game of Shadows , skriven av Lance Williams och Mark Fainaru-Wada. Boken hävdar att Bonds använde stanozolol och en mängd andra steroider, och är kanske mest ansvarig för förändringen i den allmänna opinionen angående Bonds steroidanvändning. Boken innehöll utdrag av vittnesmål inför domstol som enligt lag ska vara konfidentiella. Författarna var dock orubbliga i sin vägran att avslöja sina källor och vid ett tillfälle dömdes de till fängelse. Den 14 februari 2007 erkände Troy Ellerman, en av Victor Contes advokater, sig skyldig till att ha läckt vittnesmål från domstolsförhandlingarna. För detta fick han tillbringa två och ett halvt år i fängelse.

I maj 2006 släppte den tidigare Sports Illustrated -författaren Jeff Pearlman en avslöjande biografi om Bonds med titeln Love Me, Hate Me: Barry Bonds and the Making of an Anti-Hero. Boken innehöll också många anklagelser mot Bonds, som beskriver Bonds som en polariserande olidlig skrytare med ett legendariskt ego och en häpnadsväckande förmåga. Boken förlitade sig på över femhundra intervjuer, men ingen med Bonds själv.

I april 2006 och maj 2006 sände ESPN några avsnitt av en 10-delars reality-TV-serie (utan manus, dokumentärstil) med Bonds i huvudrollen. Showen, med titeln Bonds on Bonds , fokuserade på Bonds jakt på Babe Ruths och Hank Aarons homerun-rekord. Vissa ansåg att programmet borde wtoppa tills baseballen undersökte Bonds anklagelser om användning av steroider. Serien avbröts i juni 2006 varvid ESPN och producenten Tollin/Robbins Productions hänvisade till problem med “kreativ kontroll” med Bonds och hans representanter.

Bonds träffade Susann (“Sun”) Margreth Branco, mor till hans två första barn (Nikolai och Shikari), i Montreal, Quebec, i augusti 1987. De flydde till Las Vegas den 5 februari 1988. Paret separerade i juni 1994 och fick sitt äktenskap ogiltigförklarat 1997 av den katolska kyrkan. Skilsmässan var en medieaffär eftersom Bonds lät sin svenska maka skriva på ett äktenskapsförord ​​där hon “avstod från sin rätt till en del av hans nuvarande och framtida inkomster” och som stod fast. Bonds hade gett sin fru 20 000 dollar/månad i barnbidrag och 10 000 dollar i underhåll vid tidpunkten för domen. Under utfrågningarna för att fastställa permanenta stödnivåer kom anklagelser om övergrepp från båda parter. Rättegången drog

ut i månader, men Bonds tilldelades både hus och reducerat stöd. Den 21 augusti 2000 ansåg högsta domstolen i Kalifornien i ett yttrande undertecknat av överdomare Ronald M. George enhälligt att “väsentliga bevis stöder domstolens beslut om att äktenskapsförordet i det aktuella fallet ingicks frivilligt.” Som reaktion på beslutet följde snart betydande föränd-ringar i Kaliforniens lagar angående giltigheten och möjligheten att verkställa föräkten-skapliga avtal.

Den 10 januari 1998 gifte Bonds sig med sin andra fru, Liz Watson. Paret bodde i Los Altos Hills, Californien, med sin dotter Aisha under deras tio och ett halvt års äktenskap innan Watson ansökte om hemskillnad den 9 juni 2009, med hänvisning till oförenliga skillnader. Den 6 juni 2011 lämnade Bonds och Watson in ett juridiskt avtal om att inte ta skilsmässan till rättegång och i stället lösa den på ett “obestridigt sätt”, och gick med på att avsluta äktenskapet privat vid ett ospecificerat senare datum utan ytterligare domstolsinblandning.

Bonds, en ivrig cyklist, valde aktiviteten som ett primärt sätt att hålla formen och med stor passion efter sin spelarkarriär. Eftersom knäoperationer, ryggoperationer och höftoperationer gjorde det mycket svårare att springa, gjorde cykling det möjligt för honom att delta i tillräcklig kardiovaskulär aktivitet för att hålla formen.

En tidslinje för Barry Bonds användning av dopingpreparat – för vilket han aldrig blev fälld:

  1. Barndomsvännerna Barry Bonds och Greg Anderson återkopplar när Anderson arbetar som personlig tränare i Bay Area. Kort efter anställer Bonds Anderson för att ersätta Raymond Farris, som vid den tiden övervakade hans träningspass.

Juni 2003. I en artikel publicerad i tidningen “Muscle and Fitness” beskriver Bonds sin träningsrutin, som föreskrivs av Bay Area Laboratory Co-Operative (BALCO). I artikeln uppger Bonds att vintern 2000 började BALCO:s grundare Victor Conte och BALCO mäta näringsnivåerna i ytterspelarens blod och ordinerade sedan specifika tilläggskurer för att korrigera obalanser. I juni 2004, när han svarade på frågor från The Baltimore Sun om hans band till BALCO, säger Bonds, “Jag känner inte BALCO.”

3 september 2003. Utredare, inklusive IRS-agenter, slår till mot BALCO Laboratories i Burlingame, Kalifornien, och tar med finansiella redovisningar och medicinska journaler.

5 september 2003. Utredarna husrannsakar hemmet hos Anderson, Bonds personliga tränare. Utredarna beslagtar dokument som de säger visade att Bonds använde förbjudna droger.

23 oktober 2003. Domstolens utredning om BALCO inleds.

4 december 2003. Bonds, som hade hyllat Conte i en tidningsartikel, vittnar inför den federala juryn. I vittnesmål säger Bonds att han mottog och använde en salva och tabletter från Anderson under baseballsäsongen 2003, men fick veta att de var näringstillskottet linfröolja och ett balsam för behandling av artrit.

4 december 2003. Inför den federala juryn vittnar Bonds om att han aldrig betalade Anderson för droger eller kosttillskott men erkänner att han betalat honom 15 000 dollar för styrketräning. Bonds vittnar om att han bad Anderson att få honom att testa för steroider eftersom han “saknade förtroende” för MLB, som började testa spelare för steroider under säsongen. Bonds fick veta av Anderson att han var negativ.

Under sitt vittnesmål säger Bonds också att Anderson tog med sig produkter till Giants klubbhus på Pac Bell Park “once a homestand”, där han använde dem. Bonds vittnar för den federala storjuryn att han gav Anderson en bonus på 20 000 dollar och köpte en ring till honom efter säsongen 2001, där han slog 73 homeruns. Han köpte också tränaren en ring för att fira Giants 2002 World Series-framträdande. Under sitt vittnesmål frågade åklagaren Bonds om kalendrar – som beslagtogs i en razzia mot Andersons hem – som innehöll Bonds namn och anteckningar om prestationshöjande droger. Bonds svarade: “Jag kan inte förklara något som har med Andersons anteckningar att göra.” Han kunde inte heller förklara en kalender med namnet “Barry” på, och inte heller en lapp som anger en faktura på 450 dollar för blodprov.

12 februari 2004. I Washington tillkännager justitieminister John Ashcroft ett åtal på 42 punkter mot fyra män i BALCO-fallet: Conte, BALCO:s vicepresident James J. Valente, Anderson och East Bays tränare Remi Korchemny. De anklagas för att ha distribuerat illegala droger till idrottare och för att ha tvättat pengar. Vid häktningen erkänner alla fyra sig skyldiga.

17 februari 2004. Anderson erkänner för federala agenter att han gav steroider till flera baseballspelare.

23 februari 2004. Bonds förnekar steroidanvändning och säger: “De kan testa mig varje dag om de väljer det.”

27 februari 2004. Två av Andersons advokater säger att Bonds erbjöds steroider men aldrig tog dem.

2 mars 2004. San Francisco Chronicle rapporterar att Bonds, Jason Giambi, Sheffield, Marvin Benard, Benito Santiago, Randy Velarde och Bill Romanowski fått steroider från BALCO.

25 april 2004. Contes advokater erkänner ett statligt memorandum som säger att Conte gav steroider till ett antal högprofilerade idrottare, men förnekar att Conte faktiskt erkände att han tillhandahållit steroider till idrottarna och specifikt att Conte namngav idrottarna. De 27 idrottarna – fem baseballspelare, sju fotbollsspelare och 15 banidrottare – som påstås namnges inkluderar Bonds, Giambi, Sheffield, Marion Jones, Tim Montgomery, Kelli White och Chryste Gaines.

4 maj 2004. Före en match på Shea Stadium pratar Bonds med reportrar i 45 minuter och förnekar återigen att han använde steroider.

25 juni 2004. Bonds förnekar argt Tim Montgomerys läckta vittnesmål om att Conte gav Bonds steroiden Winstrol och hotar att stämma Montgomery. Contes advokat förnekar också Montgomerys historia.

24 september 2004. Bonds testas slumpmässigt för steroider före en match mot Los Angeles Dodgers. Testet är negativt för dopingsubstanser.

11 oktober 2004. Baseballelitspelaren Sheffield berättar för Sports Illustrated att han introducerades för BALCO av Bonds, som han tränade med inför baseballsäsongen 2002 i Kalifornien. Enligt tidningsrapporten gav tjänstemän på laboratoriet New York Yankees spelare en testosteronbaserad steroid som kallas “krämen” för att appliceras på ett ärr på hans högra knä. Sheffield säger att han inte insåg att “krämen” var en steroid. Kort därefter bröt Sheffield banden med Bonds.

16 oktober 2004. Bonds styrketränare hävdade i en konversation som spelades in i hemlighet förra året att Bonds använde en “oupptäckbar” prestationshöjande substans under baseballsäsongen 2003. Han hävdade också att han skulle tipsas en vecka eller två innan Bonds skulle utsättas för steroidtestning.

30 oktober 2004. I dokument som avslöjats av domstolen berättade James Valente, VD för BALCO, för federala utredare ett år tidigare att Giants-stjärnan Barry Bonds provade företagets nya prestationshöjande läkemedel men inte gillade hur ett av dem fick honom att känna sig.

2 november 2004. Rapporter dyker upp om att Anderson berättade för federala utredare året före att han hade levererat steroider till flera medlemmar av San Francisco Giants, men han insisterade på att Bonds inte var en av dem.

Enligt dokument som erhållits av San Francisco Chronicle berättade Jason Giambi för en federal jury att han hade injicerat sig med mänskligt tillväxthormon under baseball-säsongen 2003 och hade börjat använda steroider minst två år tidigare. Giambi vitsordade att Anderson försåg honom med drogerna.

3 december 2004 rapporterar San Francisco Chronicle att Bonds medgav att han fått “the cream” och “the clear” -substanserna från sin personliga tränare under baseballsäsongen 2003, men förnekade under hans vittnesmål den 4 december 2003 för en federal jury att han visste att de var steroider.

4 mars 2005. Utan att erkänna något fel, uttalade Bonds sig om steroider i baseball: “Man pratar om något som inte ens var olagligt på den tiden. Allt det här om kosttillskott, proteinshakes, vad som helst. Man, det är inte så att det här är OS. Vi tränar inte fyra år för, typ, ett 10-sekunders [event]. Vi spelar 162 matcher. Du måste komma tillbaka dag efter dag efter dag. … Det finns mycket värre saker som kokain, heroin och den typen av saker.”

20 mars 2005 rapporterar The San Francisco Chronicle att Kimberly Bell, som säger att hon dejtade Barry Bonds från 1994 till 2003, ställdes av åklagare i BALCO-fallet att vittna inför en jury i San Francisco. Bell förhördes om Bonds ekonomi och om han använde steroider. Enligt Chronicle, och två källor som är bekanta med vittnesmålet, sa Bell att Bonds gav henne 80 000 dollar för att hjälpa till att köpa ett hus i Scottsdale, Arizona, och erkände för henne 1999 att en armbågsskada, där han var tvungen att opereras för en bensporre och trasiga tricepssenor, orsakades av hans användning av steroider.

15 juli 2005. Conte och Anderson erkänner sig skyldiga till konspiration för att distribuera steroider och penningtvätt. Valente erkänner sig skyldig till ett fall av att ha distribuerat steroider.

18 oktober 2005. Conte döms till fyra månaders fängelse efter att ha erkänt sig skyldig till att ha distribuerat steroider. Valente får tre års skyddstillsyn och Anderson tre månaders fängelse för liknande anklagelser.

8 mars 2006. Sports Illustrated börjar trycka utdrag ur en ny bok, “Game of Shadows”, som en serie av San Francisco Chronicle-reportrarna Mark Fainaru-Wada och Lance Williams. Boken beskriver användningen av steroider och andra droger av Barry Bonds i uttömmande detalj. Den här boken är skriven i berättarstil och bygger på mer än tusen sidor med dokument och intervjuer med mer än 200 personer. Boken beskriver hur Bonds påstås vända sig till steroider efter säsongen 1998 eftersom han var avundsjuk på Mark McGwire. Bonds slog 37 homeruns -98, när fans och media hänfördes av McGwires 70 homeruns. Bonds använde två designersteroider som kallas “the cream” och “the clear”, såväl som insulin, mänskligt tillväxthormon, testosterondekanoat (en snabbverkande steroid som kallades mexikanska bönor) och trenbolon. Boken ger de mest omfattande påstådda detaljerna om Bonds påstådda användning av humant tillväxthormon (hGH), som baseball fortfarande inte testade för.

8 mars 2006. Det redovisas att Bond började med prestationshöjande kosttillskott i januari 1997, när han provade androstenedion för första gången, berättade en man som säger att han sålde det till Bonds.

17 mars 2006. Conte säger till USA Today att han aldrig gav Bonds steroider via telefon från Taft (Kalifornien) kriminalvårdsanstalt.

30 mars 2006. Major League Baseball lanserar sin utredning om steroidanvändning av Bonds och andra. Selig sa att tidigare senatens majoritetsledare George Mitchell – och en direktör för Boston Red Sox – kommer att leda utredningen. Undersökningen kommer initialt att begränsas till evenemang sedan september 2002, när sporten senast förbjöd prestationshöjande droger. Någon tidsplan för utredningen meddelas inte. Bob DuPuy, Baseballs operativa chef, säger att baseball hade makten att tvinga spelare att samarbeta.

13 april 2006. AP rapporterar att en federal jury undersöker om Barry Bonds begick mened när han vittnade 2003 att han aldrig använt steroider.

21 september 2006. Domare Jeffrey White säger till San Francisco Chronicle-reportrarna Fainaru-Wada och Williams att han kommer att beordra dem fängelse i upp till 18 månader om de inte följer hans order att avslöja sina källor.

11 januari 2007. New York Daily News rapporterar att Bonds hade ett positivt dopingtest enligt MLB:s amfetaminpolicy under säsongen 2006. Enligt policyn skall spelare inte offentligt identifieras för ett första positivt test för amfetamin. Enligt flera källor, när de först informerades av MLBPA om det positiva testet, tillskrev Bonds det positiva resultatet en substans från skåpet som hörde till hans teammate Mark Sweeney. Bonds skulle senare förneka att han tog amfetamin från Sweeneys skåp.

30 april 2007. Domstolsprotokoll avslöjade tidigare New York Mets klubbhus-medarbetare Kirk Radomski, som erkände att han sålt prestationshöjande droger till kända ligaspelare.

26 september 2007. Bonds spelade sin sista match för San Francisco Giants. Tidigare under dagen sa modedesignern Marc Eck, som dyrt köpt den boll som gjorde att Bonds kunde göra sin rekordbrytande 756:e homerun men att han skulle brännmärka Bonds rekordbrytande boll med en asterisk och skicka den till Hall of Fame.

5 oktober 2007. Marion Jones erkände sig skyldig till att ha ljugit för federala utredare när hon förnekade att hon använt prestationshöjande droger från BALCO och tillkännagav att hon avslutade sin karriär.

1 november 2007. Bonds förklarade att han skulle bojkotta Cooperstown om Hall of Fame visade hans rekord-homerun-boll med en asterisk. “Det finns inget sådant som en asterisk i baseball,”sa Bonds.

15 november 2007. En federal jury i San Francisco åtalar Bonds för fyra fall av mened och ett fall av obstruktion av rättvisa. Han anklagas för att ljuga när han sa att han inte medvetet tog steroider som Anderson gav honom. Han är också anklagad för att ljuga att Anderson aldrig injicerade honom med steroider. Han är planerad till US District Court i San Francisco den 7 december. Anderson, som hade suttit fängslad för att ha vägrat att vittna mot Bonds, beordrades släppt.

Baseballkastaren Roger Clemens

William Roger Clemens (född 4 augusti 1962 i Dayton, Ohio), med smeknamnet ” Rocket ”, är en amerikansk före detta professionell baseball pitcher (kastare) som spelade 24 säsonger i Major League Baseball (MLB), främst med Boston Red Sox. Han var en av de mest dominerande kastarna i ligans historia, med 354 vinster , ett 3,12 intjänat snitt (ERA) och 4 672 strikeouts , tredje flest genom tiderna . Han var en 11-faldig All-Star och tvåfaldig World Series-mästare och vann mer än någon annan pitcher i historien.

Tidigt 2003 tillkännagav Clemens att han avslutade sin baseballkarriär, med verkan i slutet av den säsongen. Hans sista matcher i varje arena fick extra uppmärksamhet, särskilt hans sista ordinarie säsongsframträdande i Fenway Park, när han trots att han bar den hatade ärkerivalens dress fick stående ovationer av Red Sox-fans när han lämnade planen

Clemens beslutade att skjuta upp pensioneringen före säsongen 2005 på grund av ett ettårigt kontrakt på 18 miljoner dollar, vilket gav Clemens den högsta årslönen som en pitcher tjänat in i MLB:s historia. Clemens dök dock oväntat upp i ägarens box på Yankee Stadium den 6 maj 2007, under den sjunde omgången av en match mot Seattle Mariners, efter att ha skrivit på ettårigt avtal värt 28 miljoner dollar för hela året eller drygt 1 miljon per match.

I José Cansecos bok, Juiced: Wild Times, Rampant ‘Roids, Smash Hits & How Baseball Got Big, skrev Canseco att Clemens hade expertkunskap om steroider och föreslog att han skulle använda dem, baserat på förbättringen i hans prestationsförmåga efter att ha lämnat Red Sox. Samtidigt som han inte tog upp anklagelserna direkt, sa Clemens: “Jag kunde inte bry mig mindre om reglerna” och “Jag har pratat med några vänner till honom och jag har retat dem att när du är i husarrest och har fotledsarmband på, du har mycket tid på dig att skriva en bok.”

En annan baseballkastare i elitklass, Jason Grimsley, hävdade att Clemens, liksom Andy Pettitte (ytterligare en elitkastare), använde prestationshöjande droger. Enligt ett 20-sidigt intyg om husrannsakningsorder undertecknat av IRS Special Agent Jeff Novitzky, berättade Grimsley för utredarna att han fick amfetamin, anabola steroider och mänskligt tillväxthormon från någon som rekommenderats till honom av den tidigare Yankee-tränaren Brian McNamee. McNamee var en personlig styrkecoach för Clemens och Pettitte, anställd av Clemens 1998. Vid tiden för Grimsley-avslöjandena förnekade McNamee kunskap om steroidanvändning av Clemens och Pettitte.

Roger Clemens namn nämndes däremot 82 gånger i Mitchell Report om steroidanvändning i baseball. I rapporten uppgav McNamee att han under baseballsäsongerna 1998, 2000 och 2001 injicerade Clemens med Winstrol. Clemens advokat Rusty Hardin förnekade påståendena och kallade McNamee “ett oroligt och opålitligt vittne” som har ändrat sin historia fem gånger i ett försök att undvika åtal. Han noterade att Clemens aldrig har testat positivt i ett dopingtest. Den tidigare amerikanska senatorn George Mitchell, som förberedde rapporten, uppgav att han vidarebefordrade anklagelserna till varje idrottare som var inblandad i rapporten och gav dem en chans att svara innan hans resultat publicerades.

Den 6 januari 2008 deltog Clemens i TV-programmet 60 Minutes för att ta itu med anklagelserna. Han berättade för Mike Wallace att hans långa karriär i baseball berodde på “hårt arbete” snarare än förbjudna substanser och förnekade alla McNamees påståenden om att han injicerade Clemens med steroider och sa att det “aldrig hände.” Den 7 januari lämnade Clemens in en ärekränkningsprocess mot McNamee och hävdade att den tidigare tränaren ljög efter att ha blivit hotad med åtal. McNamees advokater hävdade att han var tvungen att samarbeta av federala tjänstemän och därför skyddades hans uttalanden. En federal domare gick med på det och avslog ut alla påståenden relaterade till McNamees uttalanden till utredarna den 13 februari 2009, men lät fallet fortsätta på uttalanden som McNamee gjort om Clemens till Pettitte.

Den 13 februari 2008 framträdde Clemens inför en kongresskommitté tillsammans med Brian McNamee och svor under ed att han inte tog steroider, att han inte diskuterade hGH med McNamee och att han inte deltog i en fest hos José Canseco där steroider fanns.

Denna sista punkt stod i motsägelse till vittnesmål Pettitte hade avgett under ed den 4 februari 2008, där Pettitte sa att han upprepade för McNamee en konversation Pettitte hade med Clemens. Under det här samtalet sa Pettitte att Clemens hade berättat för honom att McNamee hade injicerat Clemens med mänskligt tillväxthormon. Pettitte sa att McNamee reagerade argt och sa att Clemens “inte borde ha gjort det.”

Kongresskommittén framför vilken Clemens vittnade rekommenderade, med hänvisning till sju uppenbara inkonsekvenser i Clemens vittnesmål, justitiedepartementet att undersöka om Clemens ljög under ed om att använda prestationshöjande substanser. I ett brev som skickades den 27 februari till justitieminister Michael Mukasey , sade House Oversight and Government Reform Committee ordförande Henry Waxman och republikanen Tom Davis att Clemens vittnesmål att ”han aldrig använt anabola steroider eller mänskligt tillväxthormon kräver ytterligare utredning.”

Efter att Washingtons åklagare visat ett förnyat intresse för fallet under de sista månaderna av 2008, sammankallades en federal jury i januari 2009 för att höra bevis på Clemens eventuella mened inför kongressen. Juryn åtalade Clemens den 19 augusti 2010, anklagad för att ha gjort falska uttalanden till kongressen om hans användning av prestationshöjande dopingpreparat. I åtalet anklagas Clemens för ett fall av obstruktion av kongressen , tre fall av falska uttalanden och två fall av mened i samband med hans vittnesmål i februari 2008.

Hans första rättegång inleddes den 13 juli 2011, men på den andra dagen av vittnesmålet förklarade domaren i fallet att åklagaren begått tjänstefel efter att ha visat juryn fördomsfulla bevis som han inte fick göra. Domen från hans andra rättegång kom den 18 juni 2012. Clemens befanns oskyldig till alla sex anklagelserna om att ha ljugit för kongressen 2008, när han vittnade om att han aldrig tagit prestationshöjande substanser.

Clemens gifte sig med Debra Lynn Godfrey (född 27 maj 1963) den 24 november 1984. Paret har fyra söner: Koby Aaron, Kory Allen, Kacy Austin och Kody Alec.

Clemens är medlem av det republikanska partiet och har donerat pengar till partiet.

Operation Raw Deal 2007

Operation Raw Deal var en 18-månaders satsning som riktade sig mot råvaruproducenterna av anabola steroider samt de som producerade och sålde slutprodukten. Drug Enforcement Administration (DEA) och federala brottsbekämpande tjänstemän från Federal Bureau of Investigation (FBI) Office of Criminal Investigations och US Postal Inspection Service tillkännagav att man avslöjat ett internationellt nätverk inriktat på den internationell underjordiska handeln med anabola steroider, humant tillväxthormon (hGH) och insulintillväxtfaktor (IGF). Utredningen omfattar dessutom betydande verkställighet av olaglig underjordisk handel med kontaminerade och förfalskade läkemedel. Utredningen representerar det största tillslaget för steroider i USA:s historia och ägde rum i samband med verkställighetsoperationer i nio länder världen över. Internal Revenue Service (IRS), Immigration and Customs Enforcement (ICE), och National Drug Intelligence Center (NDIC) spelade också nyckelroller i utredningen.

Operation Raw Deal hade en strategi med fyra grenar som fokuserar på:

  • råvarutillverkare/leverantörer i Kina och andra länder

  • underjordiska laboratorier för anabola steroider i USA, Kanada och Mexiko

  • amerikanska webbplatser som distribuerar material (“konverteringssatser”) som behövs för att omvandla råa steroidpulver till färdig produkt

  • diskussionsforum för bodybuilding på Internet som är katalysatorn för individer att lära sig hur man olagligt använder, lokaliserar och diskret köper prestationshöjande läkemedel, inklusive anabola steroider. Många av de underjordiska steroidlaboratorierna som riktas insatser mot i detta fall annonserar och godkänns på dessa anslagstavlor.

Utredningen resulterade i 124 arresteringar i 27 stater och stängde 56 tillverknings-laboratorier. Den identifierade 37 kinesiska laboratorier som producerade råmaterialet och beslagtog 6,5 miljoner dollar och 532 pund råmaterial av steroider samt 25 fordon, 3 båtar, 27 pillerpressar och 71 vapen. De flesta räder ägde rum i lugna förortskvarter.

Undersökningen resulterade i en fyra dagar lång serie av dagsljusrazzior som avslutades den 24 september 2007, där agenter från DEA stängde ned underjordiska steroidlaboratorier och gjorde ett stort antal arresteringar. Det var det i särklass största tillslaget mot prestations-höjande preparat i amerikansk historia.

Undersökningen fokuserade också på anslagstavlor på internet där råd ges om att skaffa råvaror, samt på webbplatser som hjälper laboratorierna att sälja färdiga produkter till allmänheten. Hundratusentals e-postmeddelanden fångades upp enligt DEA, som också sa att inga professionella idrottare har varit inblandade hittills men att e-postmeddelandena sammanställs till en enorm databas med namn och analyseras.

Tillslaget, kallat “Raw Deal”, växte fram ur en operation 2005 som riktade sig mot åtta mexikanska laboratorier som var ansvariga för 80 procent av USA:s underjordiska handel med steroider. Flera stora kinesiska fabriker hade försörjt de mexikanska laboratorierna. När de mexikanska säljarnas fabriker stängdes i vad som kom att kallas “Operation Gear Grinder”, omdirigerade dessa kinesiska fabriker sin pipeline till USA

Narkotikaagenter i Mexiko, Belgien, Tyskland, Danmark och Thailand samarbetade i Raw Deal-undersökningen och startade skalföretag för att beställa råvarorna. De fokuserade också på tillverkarna av kit som hjälper underjordiska läkemedelstillverkare att förvandla råvaror till säljbara produkter. Det fanns således – till skillnad mot vad som oftast är fallet i dylika specialundersökningar - ingen huvudmisstänkt utan snarare ett nätverk av små enheter.

Specialagenter från IRS Criminal Investigation’s Los Angeles Field Office avsågs fortsätta att använda sin ekonomiska expertis för att spåra tvättade pengar från dessa sofistikerade industrier, hemma eller utomlands, och identifiera deras tillgångar som erhållits på olagligt sätt.

I en intervju sa David Howman, en generaldirektör på WADA, att han förväntar sig att få reda på om namnen på några idrottare som försöker kvalificera sig till OS finns i databasen. Howman sa att han arbetar nära DEA och veteranen BALCO-utredaren Jeff Novitzky från Internal Revenue Service, för att se till att eventuella juridiska hinder undanröjs så att WADA kan få den tillgången; “Det här är inte över. Det är ett pågående arbete”

I Westbury, NY, gjorde DEA en razzia hos en oidentifierad 38-årig invånare som hade lådor med kinesiskt steroidpulver staplade i sitt garage bredvid en glänsande vit Corvette. Agenter transporterade bort uppskattningsvis 800 000 doser steroider från Long Island-hemmet, som beskrevs som nyrenoverat med platt-TV i varje rum. Ett labb i Mellanvästern var så belagt med steroidpulver att agenter sa att de skapade fotspår i vardagsrummet när de gick in.

I en tragisk vändning begick personen som blev utsatt för en annan razzia i New York-området självmord efter att ha ställts inför anklagelserna om konspiration och penningtvätt, enligt en brottsbekämpande källa. Mannen hade den näst största mängden rått steroidpulver av något laboratorium som besökts i Raw Deal.

Ett kinesiskt företag och dess verkställande direktör åtalades i Rhode Island efter anklagelserför att ha smugglat in illegalt mänskligt tillväxthormon i landet i samband med operationen.

Det var oklart vilken inverkan fallet skulle få i Kina, där den kinesiska regeringen förberedde sig för OS 2008 i Peking. Redan efter en rad mat- och drogskandaler som ledde till avrättningen av chefen för dess statliga livsmedels- och drogförvaltning 2006, lovade regeringen de mest dopingfria olympiska spelen i historien. Man bör emellertid beakta att handeln med prestationshöjande läkemedel är en källa till stora ekonomiska vinster. WADA uppskattade 2006 att kinesiska fabriker stod för så mycket som 70–80 procent, eller upp till 480 miljoner dollar världen över, av en årlig svart marknad på 600 miljoner dollar för enbart mänskligt tillväxthormon. Eftersom tillväxthormon ofta säljs olagligt för en tredjedel av priset för godkända märken, har kinesisktillverkat tillväxthormon visat sig vara oemotståndligt för ”anti-aging kliniker” och apotek som specialiserar sig på att tillverka generiska läkemedel.

I en separat utredning har distriktsåklagaren i Albany, NY, åtalat mer än två dussin läkare och farmaceuter för att ha sålt falsk, receptbelagd hGH och har därigenom hjälpt till att avslöja den utbredda användningen av olagligt hGH inom idrotten. St. Louis Cardinals outfielder Rick Ankiel och New England Patriots defensiva back Rodney Harrison är bland dem som har erkänt att de fått medicinen från huvudapoteket i Albany-fallet, Signature of Orlando. Ankiel insisterar dock på att han fick ett legitimt recept när han rehabiliterade från en armbågsoperation 2004. Albanyåklagare har träffat tjänstemän från Major League Baseball och NFL. NFL-kommissionären Roger Goodell har påpekat att han inte har någon anledning att tro att någon annan spelare kommer att kopplas till hGH, men förekomsten av en separat, och mycket längre, lista med namn i Operation Raw Deal skulle komma att skapa en ny omgång av oro.

I Los Angeles County verkställde DEA, Bureau of Alcohol, Tobacco, Firearms and Explosives (ATF), Torrance Police Department (TPD) och County of Los Angeles Department of Family and Children Services (LADFCS) fyra husrannsakningsorder på Luxtech Lab. Husrannsakan resulterade i beslag av ett underjordiskt steroidlabb, en inomhusodling av marijuana, en liter hascholja, två halvautomatiska gevär, två hagelgevär, tre misstänkta ljuddämpare, flera tusen patroner med ammunition, glasvaror och cirka 29 000 dollar i tillgångar. Det underjordiska steroidlabbet hade cirka sex kilo råmaterial, två kilo flytande steroider och sextio flaskor med hemligt tillverkade steroider, flera fulla flaskor med Luxtech Lab-etiketten och hundratals tomma flaskor med lock av dropptyp. Två personer greps och anklagades för innehav av steroider och narkotika för försäljning, olagligt innehav av skjutvapen för att främja narkotikaförsäljning och för fara för barn. En elva år gammal minderårig bodde på en av platserna för husrannsakan och hade blivit utsatts för av kemikalierna som hittades i det underjordiska steroidlabbet. Utredarna beslagtog också totalt femton datorer som användes på platserna för att främja handel och distribution av steroider.

DEA genomförde också ytterligare två tillslag i Los Angeles, Kalifornien som resulterade i beslag av ett annat underjordiskt steroidlabb, 3,64 kg steroider, 1,2 kg råmaterial och olika glasvaror och flaskor. Baserat på underrättelser från ovannämnda operationer verkställdes ytterligare en husrannsakningsorder i Phoenix, AZ. Phoenix Police Department (PPD) gjorde två husrannsakningar som resulterade i beslag av ett underjordiskt steroidlabb, tvåhundra injektionsflaskor med steroider, femhundra injektionsflaskor med hGH, tre liter flytande steroider, sju vapen och diverse glasvaror och slangar. Två personer greps och åtalades för tillverkning och innehav av steroider.

Steroidhandlare marknadsför sin produkt till människor via internet och tillverkar steroiderna under mycket ohälsosamma förhållanden, vilket utsätter steroidanvändare för betydande hälsorisker och skador. Förutom steroider erbjöd många riktade webbplatser även andra farliga droger och kemikalier som ketamin, fentanyl, efedrin, pseudoefedrin och GHB.

Enligt federala utredare använder världsomspännande tillverkare av de råvaror som behövs för steroider webbplatser för att marknadsföra sina produkter och till och med ge vägledning till potentiella kunder. Anslagstavlor och chattrum för steroider på internet använder också den senaste tekniken i ett försök att hålla sina affärstransaktioner – och deras kunders – anonyma. Dessa webbplatser, chattrum och anslagstavlor ger också information om hur man omvandlar råmaterialet till färdiga steroidprodukter och skryter om deras förmåga att motstå brottsbekämpande granskning. Dessutom marknadsför och säljer dessa webbplatser ofta “konverteringssatser” som skickas till kunden och tillåter dem att själva omvandla råvaror till steroider hemifrån.

Biogenesis och Alex Rodriguez

Baseballens historiker betraktar det sena 1980-talet som början på steroideran. Sedan dess har dussintals av sportens största namn – inklusive Barry Bonds, Mark McGwire och Roger Clemens – erkänt (eller varit inblandade i) saftskandaler och många av basebollens mest heliga rekord är nedsmutsade på grund av droganvändning. Tidigare Oakland Athletics ytterspelare Jose Canseco uppskattade till och med att “80 procent av spelarna” under hans tid använde steroider.

När Miami New Times i slutet av januari 2013 berättade om att Biogenesis, en anti-aging-klinik i södra Florida, hade levererat humant tillväxthormon och andra prestationshöjande läkemedel till flera högprofilerade spelare, drabbades emellertid Major League Baseball av en av sina största skandaler, vilket visade att dopingen hade fortsatt långt efter 1980-talet. Bland namnen i Biogenesis register fanns tidigare MVP:s (mest värdefulla spelare) Alex Rodriguez och Ryan Braun, samt slagmän som Nelson Cruz och Melky Cabrera. I juli, efter en omfattande utredning (som Biogenesis grundare Tony Bosch samarbetade med), stängde MLB av Braun för resten av säsongen 2013.

Biogenes

Biogenes var en så kallas hälsoklinik belägen i Carol Gables i Florida. Företaget drevs av Anthony Bosch som angav att han hade en medicinsk examen tagen i Belize, vilket dock inte var sant. Biogenesis påstods vara en ”föryngringsklinik”, som det finns många av i Florida, specialiserad på viktminskning och hormonersättningsterapier. I verkligheten sålde dock kliniken prestationshöjande läkemedel olagligt, exempelvis mänskligt tillväxthormon, hGH och testosteron.

Skandalens början

Det skulle aldrig ha blivit någon skandal om inte Porter Fischer, en tidigare anställd på kliniken (som stängdes i slutet av 2012), hade överlämnat kartonger med dokument till Miami New Times 2013. Medan de handskrivna dokumenten inte definitivt kopplade basebollspelare till användning av dopingpreparat – idrottare hänvisades ofta till med smeknamn – tog Major League Baseball (MLB) anklagelserna på allvar och köpte dokumenten. Ligan stämde sedan grundaren Anthony Bosch och nådde så småningom en överenskommelse med honom om att samarbeta med MLB:s utredning.

Enligt visselblåsaren Fischer sträcker sig antalet idrottare kopplade till Biogenesis långt utöver vad som först rapporterats. “På bara de fyra år som jag vet måste det vara långt över hundra,” sa han till ESPN:s Outside the Lines. “Det är nästan läskigt att tänka på hur många människor som har köpt dopingpreparat genom Biogenes.”

Miami New Times hade fått dokument kopplade till Melky Cabrera, Bartolo Colón och Yasmani Grandal – alla spelare som hade blivit avstängda efter positiva dopingtester 2012 – till kliniken. De avslöjade vidare att flera stjärnspelare inklusive Alex Rodriguez, Ryan Braun och Nelson Cruz var Biogenesis-kunder.

Brott och straff

När MLB förberedde sina bestraffningar öppnade den amerikanska åklagarmyndigheten i Miami en federal undersökning av Biogenes. Åklagare intervjuade Porter Fischer och undersökte om kliniken sålde kontrollerade substanser till gymnasieelever utöver basebollspelare. Det var dock osannolikt att några idrottare skulle åtalas, även om de medvetet köpte kontrollerade substanser från kliniken.

I början av 2013 kändes Major League Baseball som om den hade ganska god kontroll avseende prestationshöjande droger. Mitchell Report var i aktuellt minne även efter flera år. De största dopingöverträdarna från steroideran – Barry Bonds, Roger Clemens, Mark McGwire och resten – spelade inte längre och var för det mesta utanför rampljuset. Det dopingtestnings- och påföljdssystem som infördes år tidigare hade testats och normaliserats. Den största pressen från massmedia och kongressen hade lagt sig.

Nästan omedelbart flyttades fokus till Major League Baseball, med folk som undrade vad ligan skulle kunna göra. Problemet: Vad kunde ligan göra? Miami New Times var inte heller på väg att genast lämna över dokumenten till MLB, eftersom nyhetsorganisationer vanligtvis vill publicera sin nyhet först. MLB stämde då Antony Bosch och Biogenesis och hävdade att Biogenesis och Anthony Bosch genom att sälja dopingpreparat till kända ligaspelare gjorde det möjligt för dem att bryta sina kontrakt och att som ett resultat att “MLB led skada, inklusive kostnader för utredning, förlust av goodwill, förlust av intäkter och vinster och skada på dess rykte, image, strategiska fördelar och fanrelationer.” Det fanns emellertid ingen avtals- eller affärsrelation mellan MLB och Biogenesis och den senare hade ingen rättslig skyldighet gentemot den förra, så MLB hade sannolikt begränsad möjlighet att få skadestånd.

Sedan rapporterades det att Bosch samarbetade med Major League Baseball - samma personer som stämde honom. Rättegången pågick i nästan ett år, där Bosch hjälpte MLB med förhoppningen att de skulle hjälpa honom på vägen. Domstolen stod således vid sidan av medan käranden och svaranden arbetade tillsammans och använde domstolens makt, via stämningar, för att få fram journaler och mobiltelefonregister för spelarna som var inblandade i skandalen.

När rättegången pågick gjorde Major League Baseball sitt bästa för att få kopior av dokumenten som den ursprungliga Miami New Times-berättelsen baserades på. Under våren 2013 blev MLB-utredarna medvetna om vilken person som hade dokumenten. MLB köpte dokumenten av honom. Floridas polis berättade senare för reportrar att inte bara dessa dokument hade stulits från någons bil, utan att Major League Baseball hade fått veta att de stals innan de köpte dem och varnade för att detta skulle störa en officiell utredning av staten Florida, till vilken den rättmätige ägaren till dokumenten hade planerat att ge dem. MLB gjorde det ändå. Senare fick Anthony Bosch och Biogenesis bara låga böter från staten,

Den första spelaren som anklagades av MLB var Ryan Braun, som gjorde ett avtal med Major League Baseball om att acceptera en avstängning på 65 matcher – det exakta antal matcher som återstod av säsongen. Problematisk i detta sammanhang var att Braun fick mer än standardavstängningen på 50 matcher för ett första brott. Detta på grund av hans tidigare konflikt med dopingtestsystemet 2011 när han testade positivt men vann sin överklagan på grunden för att hans prov var felaktigt hanterat.

I början av augusti 2013 slog togs beslut om resten av de Biogenesis-associerade spelarna. De blev avstängda 50 matcher: Nelson Cruz, Everth Cabrera, Jhonny Peralta, Francisco Cervelli, Jesus Montero , Jordany Valdespin, Sergio Escalona, ​​Fautino De Los Santos, Cesar Puello, Fernando Martinez, Antonio Bastardo och Jordan Norberto.

Alex Rodriguez

Rodriguez, som hade varit skadad hela säsongen, gjorde sin säsongsdebut den 5 augusti 2013, vilket var samma dag som Major League Baseball gav honom en avstängning på 211 matcher. Det skulle täcka resten av säsongen 2013 och hela säsongen 2014. Anledningen till att den var så lång var – till att börja med hävdade MLB – att bevisen på hans användning av dopingpreparat var “det mest uppseendeväckande” dopingfallet i baseballs historia. Ännu viktigare var kanske att MLB hävdade att Rodriguez hade hindrat deras utredning.

Samma höst, när Rodriguez och Major League Baseball stod inför skiljedomaren som hörde hans överklagande, slog Rodriguez knytnäven i ett bord, berättade för Major League Baseballs dåvarande verkställande direktör Rob Manfred att processen var “jävla idiotisk” och stormade ut. Han gick sedan omedelbart till en direktradiosändning där han häftigt förnekade att han någonsin använt dopingmedel, kallade Bud Selig för en lögnare och sa att han planerade att stämma folk till vänster och höger.

Denna uppvisning gjorde ingen nytta för honom, varken juridiskt eller i den allmänna opinionen. Skiljedomare, Frederic Horowitz, fastställde avstängningen, även om den praktiskt reducerades från 211 till 162 matcher sedan han fick spela de 49 spel mellan domen och överklagandet. Det kostade fortfarande Rodriguez hela säsongen 2014.

Ungefär en månad efter att Rodriguez stängdes av lade Major League Baseball ner sin stämningsansökan mot Anthony Bosch och Biogenesis. Under senare delen av året började Rodriguez tyst samarbeta med åklagaren i den civila domstolen i dess åtal mot Anthony Bosch. Bosch erkände sig skyldig. Major League Baseball skickade å sin sida ett brev till domstolen som gick i god för Bosch och berömde honom för allt samarbete han gav ligan, och sa att Boschs hjälp hjälpte till att “sända ett viktigt meddelande till unga idrottare som efterliknar sina hjältar.” MLB hade dock inte noterat att Bosch erkände sig skyldig till anklagelser om narkotikahandel till tonårsidrottare. Han fick 48 månaders fängelse.

Inför säsongen 2016 avslutade Rodriguez sin professionella baseballkarriär. Att förlova sig med Jennifer Lopez har inte skadat hans image. Mest anmärkningsvärt är att han nu är den främsta analytikern för Major League Baseballs flaggskeppssändning, Sunday Night Baseball på ESPN.

Basket (NBA)

Orlando Magic-forwarden Rashard Lewis stängdes av i 10 matcher under säsongen 2009-10 på grund av att han testade positivt för ett förbjudet ämne - sannolikt DHEA - i ett näringstillskott 6 augusti 2009. Detta var den fjärde eller femte steroidrelaterade NBA-suspensionen i historien. NBA har i övrigt varit anmärkningsvärt fritt från steroider och andra doping-substanser, antingen för att läkemedlen inte har genomsyrat NBA-kulturen eller för att steroidtestningen varit lågfrekvent.

National Basketball Association (NBA) utvecklade först sin antidrogpolicy med NBA Players Association 1983. Endast åtta spelare har fångats och stängts av för användning av prestationshöjande droger fram till 2015, de flesta stängdes av 5, 10 eller 20 matcher.

2000: Don MacLean (steroider)

2001: Matt Geiger (steroider)

2002: Soumaila Samake (anabol steroid: nandrolon)

2007: Lindsey Hunter (stimulant: fentermin )

2008: Darius Miles (stimulant: fentermin )

2009: Rashard Lewis (DHEA )

2011: OJ Mayo (DHEA )

2013: Hedo Türkoğlu (anabol steroid: metenolon )

Flera andra spelare har blivit avstängda för att ha testats positivt för illegala droger fyra gånger, mest för kokainbruk. Enligt 1983 års policy är sådana spelare berättigade att återansöka om återställning efter två år.

Alla spelare i NBA är föremål för fyra stickprov per säsong. En spelare anklagad för positiva dopingtester har fem dagar på sig att begära ett omtest. Om en spelare testar positivt för ett dopingklassat preparat kommer han att diskvalificeras från NBA. En spelare kommer också att avvisas om han erkänner sig skyldig trots avsaknad av positivt dopingtest.

Spelare som testar positivt för stimulanta (vanligen något amfetaminpreparat) kommer att bli föremål för följande straff.

Första överträdelsen: Spelaren kommer att stängas av i 10 matcher och skall delta i SPED:s-programmet.

Andra överträdelsen: Spelaren kommer att stängas av i 25 matcher och återgå till SPED:s-programmet

Tredje överträdelsen: Spelaren kommer att stängas av i ett år och tvingas delta i SPED:s-programmet

Fjärde överträdelsen: Spelaren kommer att diskvalificeras från NBA

Spelare som testar positivt för diuretika kommer att bli föremål för följande straff:

Om en spelare testar positivt under slumpmässiga tester kommer han att bli föremål för samma straff som tillämpas för ett positivt testresultat för SPED.

Om en spelare testar positivt på förekommen anledning kommer han att bli föremål för straff för ett positivt test för det förbjudna ämnet för vilket tillståndet för testning av rimliga skäl utfärdades.

Om lagledning, tränarpersonal eller lagägare uppmuntrar sådan dopinganvändning, kommer laget att få de högsta böter som ges av NBA, förlust av alla möjligheter att värva nya spelare under de kommande två åren, och eventuella avstängningar eller andra sanktioner som en tvångsförsäljning av ett lag (om ägaren är medskyldig).

Alla drogtester analyseras av certifierade laboratorier som valts ut av NBA och godkänts av den medicinska direktören.

Ishockey (NHL)

NFL-försvarsspelaren Lyle Alzado dog av hjärncancer den 14 maj 1992. Den 43-åriga tvåfaldiga mästerskapsvinnaren trodde att hans sjukdom var resultatet av mer än två decennier av steroid- och hGH-användning (som, på sin topp, kostade honom så mycket som 30 000 dollar per år). Vetenskaplig forskning har dock ännu inte visat ett samband mellan steroider eller hGH och hjärncancer.

Bryan Berard, professionell hockeyspelare för Columbus, Ohio Blue Jackets, är den första spelaren i National Hockey League (NHL) som testade positivt för förbjudna substanser i ett dopingtest i november 2008. Det gjordes som en del av testet som skulle övervägas för den amerikanska olympiska hockeyn team. Den 19 januari 2008 meddelar USADA att Berard är avstängd från internationell tävling i två år efter att ha testat positivt för 19-norandrosteron, men eftersom testet inte administrerades av NHL, blev han inte förbjuden att spela i ligan. WADA-presidenten Dick Pound kritiserade NHL:s beslut att inte straffa Berard och konstaterar att NHL:s antidopingpolicy är “mycket allvarligt felaktig”.

Läkemedel som är förbjudna i National Hockey League (NHL) bestäms av World Anti-Doping Agencys (WADA) lista över förbjudna prestationshöjande substanser.

Enligt NHL:s regler görs dopingtester på samma sätt under träningsläger, ordinarie säsong och slutspel. Varje klubb är föremål för lagomfattande tester utan varsel en gång under träningsläger. Lag kommer att väljas ut slumpmässigt för testning under den ordinarie säsongen och individuella spelare kommer att väljas ut slumpmässigt under hela säsongen. Tester genomförs på idrottsarenan på träningsdagar men inte på matchdagar. Under lågsäsongen tas maximalt 60 drogtester slumpmässigt, utan förvarning.

En spelares vägran att testa, manipulera tester eller misslyckade test kommer att resultera i ett positivt testresultat. Sådana resultat kan överklagas till den opartiska skiljemannen inom 48 timmar efter att de meddelats av programläkaren. Disciplinära påföljder för ett positivt test fungerar enligt följande: Alla inkluderar obligatorisk remiss till SABH-programmet (Substance Abuse and Behavioral Health) och eventuell behandling vid behov.

Första överträdelsen: en avstängning av tjugo (20) NHL-matcher utan lön.

Andra överträdelsen: en avstängning av sextio (60) NHL-matcher utan lön.

Tredje överträdelsen: en “permanent” avstängning. En avstängd spelare kan ansöka på nytt via programkommittén om återställning efter en period på minst två år.

Om lagtränare, general manager och/eller ägare konspirerar eller uppmuntrar spelare att använda prestationshöjande droger, kommer laget att få de högsta böter som ges av NHL, förlust av alla nyrekryteringar under de kommande 3 åren och eventuella avstängningar eller andra sanktioner som en tvångsförsäljning av ett lag (om ägaren är medskyldig).

Programkommittén ansvarar för att upprätta utbildningsprogram för spelare om farorna med drogmissbruk. Programkommitténs ansvar inkluderar också att bestämma vilka droger som ska anses vara “förbjudna”, välja laboratorier och insamlingsmyndigheter, övervaka och övervaka TUE-processen (Therapeutic Use Exemption) och skapa policy för destruktion av prover och andra relaterade dokument och register.

Övriga, ur dopingsynpunkt speciella, idrottsgrenar i USA

Tyngdlyftning

Upphovet till bruket av anabola steroider i USA brukar tillskrivas John Ziegler (1917–1983), en läkare för det amerikanska tyngdlyftslaget i mitten av 1900-talet. På sin turné till Wien med sitt lag för världsmästerskapet 1954 fick Ziegler veta av sin ryska kollega att det sovjetiska tyngdlyftslagets framgångar berodde på deras användning av testosteron som en prestationshöjande drog. När Ziegler då förstod att amerikanska idrottare behövde farmakologisk hjälp för att förbli konkurrenskraftiga tog han kontakt med CIBA Pharma-ceutical Company för att utveckla en oral anabol steroid. Detta resulterade i skapandet av methandrostenolone, som dök upp på marknaden 1960 under varumärket Dianabol.

Metandienon beskrevs första gången 1955. Det syntetiserades av forskare vid CIBA-laboratorierna i Basel, Schweiz. CIBA ansökte om ett amerikanskt patent 1957 och började marknadsföra läkemedlet som Dianabol 1958 i USA. Det ordinerades ursprungligen för att gå ner i vikt (minska fettmängden) och för att ge äldre ökad muskelstyrka. Det ordinerades också tidigt off-label som en farmaceutisk prestationsförbättring till tyngdlyftare och andra idrottare. Tidiga användare inkluderade spelare i amerikansk fotboll för Oklahoma University och San Diego Chargers huvudtränare Sid Gillman, som administrerade Dianabol till sitt team med start 1963.

Efter att Kefauver Harris-tillägget antogs 1962, började USA:s Food and Drug Administration (FDA) granskningen för att säkerställa säkerheten och effektiviteten hos läkemedel som godkänts enligt de mildare standarderna före 1962, inklusive Dianabol. År 1965 pressade FDA CIBA att ytterligare dokumentera preparatets legitima medicinska användningar och godkände på nytt läkemedlet för behandling av postmenopausal osteoporos och hypofysär dvärgväxt. Efter att CIBA:s patent löpt ut började andra tillverkare marknadsföra generiskt metandienon. Substansen har också marknadsförts under en mängd andra varumärken inklusive Anabol, Averbol, Chinlipan, Danabol, Dronabol, Metanabol, Methandon, Naposim, Reforvit-B och Vetanabol bland andra.

Efter ytterligare påtryckningar från FDA drog CIBA tillbaka Dianabol från den amerikanska marknaden 1983. Generisk produktion lades ner två år senare, när FDA återkallade metandienonets godkännande helt 1985. Icke-medicinsk användning är förbjuden i USA enligt lagen om kontroll av anabola steroider från 1990. Även om metandienon inte längre är medicinskt tillgängligt i USA, fortsätter det att produceras och användas medicinskt i vissa andra länder (exempelvis Mexiko och asiatiska länder) – och fortsätter att vara ett problem i dopingsammanhang.

Sedan denna tid har tyngdlyftning i USA haft bekymmer med steroiddoping.

Tetrahydrogestrinon

Tetrahydrogestrinon (THG), i dopingkretsar ofta benämnd som ”The Clear”, är en syntetisk och oralt aktiv anabol-androgen steroid (AAS) som dock aldrig marknadsfördes för medicinskt bruk. THG utvecklades av Patrick Arnold för Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO), som påstod sig vara ett näringstillskottsföretag. THG utvecklades helt i hemlighet av Arnold som en designerdrog, med tanken att dopingtestare sannolikt inte skulle upptäcka en helt ny förening. De analytiska testerna bygger ju på att man skall känna igen en substans som är klassad som förbjuden. Arnold utvecklade en substans som liknar två steroider av tveksamt medicinskt värde, norboleton och desoximetyltestosteron, vilka hade rapporterats i vetenskaplig litteratur men aldrig kommit in i massproduktion. THG skulle dessutom likna den förbjudna anabola steroiden trenbolon. Syntesen utgick från gestrinon. THG har således aldrig testats fullständigt avseende säkerhet och har aldrig kommit till legitim medicinsk användning, även om vissa studier har gjorts av dess egenskaper.

THG är en mycket potent agonist av androgen- och progesteronreceptorerna, cirka 10 gånger mer potent än jämförelseläkemedlen nandrolon eller trenbolon, men utan östrogen aktivitet. THG har visat sig binda till androgenreceptorn med liknande affinitet till dihydrotestosteron och producerar tillväxt av muskelvävnad.

Några av de mest kända drottarna som använde THG 2003 inkluderar:

Regina Jacobs, USA, 1500 m, den första kvinnan i världen som sprang under fyra minuter.

Kevin Toth, USA, kulstötare.

John McEwen, USA, slägga.

Marion Jones, USA, flerfaldig olympisk sprintmästare vid OS 2000.

Kelli White, USA, 2003 världsmästare över 100 och 200 m

CJ Hunter, USA, kulstötare

Cykling

I början av 1980-talet hade USA inte haft framgångar på den internationella nivån för herrcykling sedan de olympiska sommarspelen 1912 och endast sporadiska framgångar inom damcykling. Greg LeMond blev ett internationellt fenomen i början av 1980-talet men han hoppade direkt till proffslivet i Europa och behövde aldrig bekymra sig om reglerna i USA Cycling. Doping var vanligt på internationell nivå vid den här tiden, även om LeMond aldrig var inblandad i någon dopningsincident under hela sin karriär.

Före olympiska sommarspelen 1984 hade det amerikanska cykellaget anlitat den polske tränaren Eddie Borysewicz för att tävla med de traditionella internationella kraftpaketen i Östtyskland och Sovjetunionen, som använde omfattande dopningsprogram. Borysewicz skulle introducera laget till bloddopning , en praxis som ogillades bland de som ville ha en ren sport, men inte något som var olagligt vid den tiden i internationella tävlingar eller OS. USA:s cykellag vann flera medaljer vid OS 1984, män och kvinnor, även om de gjorde det utan konkurrens av östblocksnationerna som bojkottade spelen.

Efter framgångarna med OS, likväl som framgångarna för LeMond som vann Tour de France vid tre tillfällen och Andy Hampsten som vann Giro d’Italia 1988 blev cyklingen populär i USA. Som ett resultat uppstod en ny generation amerikanska cyklister, av vilka många skulle tävla på högsta nivå, inklusive Lance Armstrong, Bobby Julich, George Hincapie, Tyler Hamilton, Fred Rodriguez, Kevin Livingston och Floyd Landis. Även om det förekom dopingexponering i Amerika, var den inte i närheten av så skenande som det var i Europa, och amerikanska cyklister nådde viss framgång inklusive Armstrong vid världs-mästerskapen 1993. När många av cyklisterna fick kontakt med proffslagen fann de dock att de inte kunde tävla bland de bästa i sporten eftersom detta var början på erytropoietin-eran inom cykling. Detta uppdagades inte först bland fans och reportrar förrän vid 1998 års Festina Affair , men inte ens denna stora incident räckte för att förändra rutinerna för de flesta cyklister och lag på proffsnivå.

Amerikanen Armstrong skulle fortsätta att vinna sju Tour de France-segrar i rad (hans titlar har sedan dess återkallats), och året efter att han gick i pension skulle Floyd Landis vinna Touren. Inte långt efter Landis seger förklarades det dock att han lämnat ett positivt dopingtest och också han fick sin vinst återkallad. Vid denna tidpunkt blev dessutom den olympiska medaljören Tyler Hamilton, som hade lämnat Armstrong och US Postal-teamet några år tidigare för att hitta framgång någon annanstans, involverad i dopningsskandalen Operation Puerto.

US Postal Service Pro Cycling Team

Discovery Channel Pro Cycling Team var ett amerikanskt stall i cykelsporten som tillhör UCI ProTour. Stallet startade 1996 som US Postal (det fanns dock en grund i ett amatörlag redan från 1988), men sponsorn avslutade sitt stöd under 2004. I stället valde TV-bolaget Discovery Channel att sponsra stallet. Den mest kände cyklisten i laget var den sedermera dopingavstängde Lance Armstrong.

Från 2005 till 2007 var laget ett av de 20 lagen som tävlade i den nya UCI ProTour. Som en del av sponsringsavtalet ställde Lance Armstrong, lagets obestridda ledare, upp för framträdanden i TV för Discovery Networks TV-kanaler. Affären påverkade inte rättigheterna för den sekundära sponsorn OLN, nu känd som NBC Sports Network i USA, för att sända stora cykelevenemang som Tour de France, även om de två kanalerna är konkurrenter.

Lagets manager var belgaren Johan Bruyneel, som också skött US Postal, chefsmekaniker var Julien DeVries. Teamet var samägt av Tailwind Sports Corp. i San Francisco och Capital Sports & Entertainment i Austin Texas. Den 10 februari 2007 meddelade Discovery Channel att de inte skulle förnya sin sponsring av laget i slutet av säsongen 2007. Den 10 augusti 2007 meddelade cykellaget att det inte skulle söka efter en ny sponsor, utan upphöra med verksamheten och upplösas i slutet av säsongen 2007.

Orsaken till att cykellaget upplöstes var med all säkerhet att lagets systematiska doping avslöjats. USPS Team-dopningskonspirationen var professionellt utformad för att pressa idrottare att använda farliga droger, för att undvika upptäckt, för att säkerställa dess hemlighet och i slutändan få en orättvis konkurrensfördel genom överlägsna dopingmetoder. Sammanfattningsvis var det ett program anordnat av individer som trodde att de stod över reglerna och som fortfarande spelar en stor och aktiv roll inom idrotten idag.

Efter en utredning som inte var färdig förrän den 10 oktober 2012 fastslog den amerikanska antidopingorganisationen att US Postal Service Pro Cycling Team genomförde det mest sofistikerade, professionaliserade och framgångsrika dopingprogram som sporten någonsin sett. Bevisen var överväldigande och omfattade över 1 000 sidor och inkluderar edsvurna vittnesmål från 26 personer, inklusive 15 cyklister med kunskap om US Postal Service Team (USPS Team) och dess deltagares dopningsverksamhet. USADA:s Reasoned Decision Report är ett motiverat beslut där en utredningsrapport sammanfattar bevis i ett fall. Detta är helt annorlunda än en domstolsförhandling, där bevis presenteras och vittnen vittnar muntligt och korsförhörs. USADA-rapporten ger detaljerad information om den systemiska användningen av förbjudna substanser/metoder och de strategier teamet använt för att undvika upptäckt, samt ger insikt i det komplexa dopingprogram som fanns. USADA faller under jurisdiktionen av WADA, som således indirekt står bakom USADA:s utredning.

Rapporten innehöll intyg från elva cyklister i laget inkluderande Frankie Andreu, Michael Barry, Tom Danielson, Tyler Hamilton, George Hincapie, Floyd Landis, Levi Leipheimer, Stephen Swart, Christian Vande Velde, Jonathan Vaughters och David Zabriskie, vilka beskrev sin egna användning av erytropoietin (EPO), blodtransfusion, testosteron och annat förbjudet under träningar, Tour de France och andra lopp. De vittnade alla mot den sjufaldige Tour-vinnaren Armstrong.

Bevisen inkluderar också direkta dokumentära bevis inklusive finansiella betalningar, e-postmeddelanden, vetenskapliga data och laboratorietestresultat som ytterligare bevisar användning, innehav och distribution av prestationshöjande läkemedel av främst Lance Armstrong och bekräftar den nedslående sanningen om USPS-teamets bedrägliga aktiviteter, som fick tiotals miljoner av amerikanska skattebetalare i finansiering.

Tillsammans avslöjar dessa olika kategorier av ögonvittnen, dokumentärer, förstahands-, vetenskapliga, direkta bevis och indicier, avgörande och obestridliga bevis som för första gången lyfter fram denna systemiska, ihållande och mycket professionaliserade lagstyrda dopningskonspiration.

Lance Armstrong fick samma möjlighet som övriga cyklister att träda fram och vara en del av lösningen. Han avvisade det. I stället utövade han sin lagliga rätt att inte bestrida bevisen och accepterade medvetet införandet av ett förbud från erkänd tävling på livstid och diskvalificering av hans tävlingsresultat från 1998 och framåt. Hela den faktiska och rättsliga grunden för utgången i hans fall, och de andra sex aktiva åkarnas fall. kom att tillhandahållas i det material som gjordes tillgängligt online. USADA:s utredning av Armstrong–USPS Team för dopingrelaterade brott resulterade således i att Armstrong och teamläkarna Ferrari och del Moral utfärdade livstidsförbud. Lagtränaren Martí och lagledaren Bruyneel sanktionerades och fick 10 respektive 8 års avstängning. De elitcyklister och andra medarbetare i teamet som samarbetade med USADA:s utredning och som erkände persondopning fick sex månaders avstängning och diskvalificering av resultatet för de lopp där cyklisterna erkände att de varit dopade.

Tre andra medlemmar av USPS-teamet valde att bestrida anklagelserna och ta sina fall till skiljedom: teamchefen Johan Bruyneel, en teamläkare Dr Pedro Celaya och lagets tränare Jose “Pepe” Marti.

Den 10 augusti 2007 meddelade Tailwind Sports slutet för Discovery Channel Pro Cycling Team. Tailwind-tjänstemän stoppade sitt sökande efter en ny titelsponsor för Discovery-teamet, med hänvisning till de nuvarande tumultartade förhållandena inom cykelsporten. Lagverksamheten fortsatte till slutet av säsongen 2007. Efter säsongen 2007 gick teamchefen Johan Bruyneel vidare för att leda Kazakstans lag Team Astana för säsongen 2008. Han tog med sig mycket av Discoverys personal, inklusive cyklisterna Alberto Contador, Levi Leipheimer, Yaroslav Popovych, Tomas Vaitkus och tränaren Sean Yates.

Den amerikanska landsvägsmästaren 2007, George Hincapie, undertecknade ett kontrakt för säsongen 2008 Team High Road, senare känt som Team HTC-Columbia, som drivs av amerikanen Bob Stapleton.

Den 22 oktober 2012 beslöt Internationella Cykelfederationen (UCI) att ansluta sig till USADA:s rekommendation att frånta Armstrong alla resultat sedan 1 augusti 1998 och förbjuda honom att tävlingscykla på livstid. I februari 2013 anslöt sig också den amerikanska regeringen till Landis’ False Claims Act-process mot Armstrong, och hävdade att Armstrong hade lurat US Postal Service på sponsringsmedel genom att bryta mot cykelreglerna eftersom han använt prestationshöjande droger när han cyklade för laget.

Tyler Hamilton publicerade en bok, The Secret Race, som ger detaljer om hur doping-substanserna erhölls, hur de förvarades, levererades till cyklisterna och injicerades och hur sprutorna bars bort i en colaburk. Mest häpnadsväckande förklarar han hur lätt det var att undvika testarna. Hamilton började sin dopingkarriär med testosteron men gick snart vidare till det på kort sikt mer kraftfulla erytropoietin – som han och hans lagkamrater i US Postal Service döpte till Edgar, efter Edgar Allan Poe. En injektion ger enligt Hamilton en skillnad som han uttrycker det, “ungefär skillnaden mellan förstaplatsen i Tour de France och mitten bland alla åkarna”. Erytropoietin kan upptäckas i kroppen under ett antal timmar efter att det tagits. Under denna tid behöver cyklisten undvika ett möte med dopingtestarna. Så under träningsmånaderna höll de reda på när de hade tagit erytropoietin och tipsade varandra per telefon när en testare dök upp i Girona, staden i norra Spanien där cyklisterna var baserade. I The Secret Race listar Hamilton tre tips:

Bär en klocka

Håll din mobiltelefon till hands

Ta reda på hur länge du kommer att testa positivt efter att du har tagit substansen.

Det var mer som “disciplintester, IQ-tester” än dopingtester, säger han. “Om du var försiktig och var uppmärksam kunde du dopa dig och vara 99-procentigt säker på att du inte skulle åka fast.” Dopingtestarna kom aldrig under natten, vilket gjorde sen kväll till den bästa tiden för doping. Det kan tilläggas att Armstrong ibland bodde på ett avsides hotell där han var “nästan säker på att inte testas”.

Armstrong beskrivs i rapporten som upprätthållaren av US Postals “massiva och genomgripande” dopingprogram. “Det räckte inte att hans lagkamrater ansträngde sig maximalt på cykeln”, säger USADA. “Armstrong krävde också att de skulle hålla sig till dopingprogrammet som beskrivs för dem eller att de skulle ersättas.”

Det var förstås inte bara US Postal som dopade. Mer än hälften av Tour de France-vinnarna sedan 1980 har antingen testat positivt, straffats för dopning eller erkänt det. Hamilton skriver i The Secret Race att han besökte Armstrong i hans hem i Nice en tid före Tour de France 1999, och att han befann sig utan EPO och frågade om han kunde använda lite av Armstrongs. “Lance pekade lättvindigt på kylskåpet. Jag öppnade det och där, på dörren, bredvid en kartong mjölk, stod en kartong med EPO, varje flaska med propp stod upprätt, små soldater i sina kartongceller.”

George Hincapie, lagkapten för US Postal 1999–2005, som erkände doping sa att det tidigt i hans professionella karriär stod klart för honom “att med tanke på den utbredda användningen av prestationshöjande droger av cyklister på toppen av yrket gick det inte att tävla på högsta nivå utan dem”.

1998 hade teamet delat ut erytropoietin i vita matkassar. Men detta var året då Festina- och TVM-teamen fångades med stora mängder steroider, erytropoietin och sprutor. Så 1999 behövdes större omsorg. Enligt Hamilton ordnade Armstrong så att hans trädgårdsmästare kunde följa Touren på en motorcykel med en termosflaska full av erytropoietin-rör.

Året därpå hade de börjat med bloddopning och flög till Spanien för att få sitt blod uttaget av lagläkaren. Cyklisterna fann blodpåsar, fortfarande kalla från kylskåpet, tejpade på väggen bredvid sina sängar i sina hotellrum. En av läkarna som används av US Postal, Michele Ferrari – med smeknamnet Doctor Death av reportrar – hittade sätt att hjälpa till att minska tiden man kunde uppmäta injicerat erytopoietin genom att använda små “mikrodoser” injicerade direkt intravenöst. Cyklisterna kunde också dricka stora mängder vatten, eller injicera sig själva med koksaltlösning, för att påskynda utsöndringen av läkemedlet. “De har sina läkare, och vi har våra, och våra är bättre”, skriver Hamilton.

Armstrong har förklarat att han tog 500 dopingtester över hela världen under sin karriär och aldrig testade positivt i en enda. Detta är omtvistat. Hamilton påstår att Armstrong testade positivt flera gånger, men lyckades bortförklara testresultaten, eller tysta ner dem. USADA-rapporten tar samma ståndpunkt. Antidopingorganisationen hävdade att Armstrong utsattes för “avsevärt färre” test än han och hans advokater påstod, och hävdade att ett medicinskt recept som Armstrong producerade för att förklara ett misslyckat blodprov 1999 var falskt (receptet var avsett att visa att Armstrong blivit ordinerad medicinen av en läkare).

Efter att Dr Ferrari dömdes för sportbedrägeri av en italiensk domstol 2004, utfärdade Armstrong ett uttalande, där han sa: “Jag har alltid sagt att jag har nolltolerans mot alla som dömts för att ha använt eller underlättat användningen av prestationshöjande substanser. Som ett resultat av dagens utveckling har USPS-teamet och jag avbrutit vår professionella anknytning till Dr Ferrari.” Ferraris fällande dom upphävdes dock efter överklagande.

En före detta läkare ingående i US Postal Service cykellag har upprepat tidigare anklagelser om att han säger att han stödjer påståenden om att amerikanen Lance Armstrong använde erytropoietin redan för att vinna sin första Tour de France 1999.

Prentice Steffen, en 44-årig akutläkare, hävdade att US Postal sparkade honom 1996 när han vägrade att ge dopingprodukter till vissa cyklister. Han påstod även att han fick hotfulla telefonsamtal som varnade honom för att inte uttala sig om Armstrong, när denne tvingats förneka rapporter om att han använde erytropoietin 1999. Dan Osipow från Tailwind Sports, moderbolaget till Postal- och Discovery Channel-teamen, sa då att Steffens påståenden var grundlösa anklagelser från en missnöjd före detta anställd. “Inom vårt team har Prentice noll trovärdighet,” sa Osipow. “Han fick avgå långt före 1999, och nu anklagar han vårt lag för något som han säger hände när han inte hade något med laget att göra. Prentice gick med i vårt team som en oerfaren öronläkare och jobbade bara med oss ​​i ett år. Teamet blev mer internationellt och ville ha någon med mer erfarenhet av idrottsmedicin. Han kommer sedan med några löjliga hot om att behålla honom för att inte komma att anklaga laget för doping.”

Johan Bruyneel avtjänade tio års avstängning men meddelades senare att den schweiziska skiljedomstolen för idrott hade förlängt förbudet på livstid. Tidigare beordrades Bruyneel också av en amerikansk domstol att betala 1,2 miljoner dollar i skadestånd i en federal civil rättegång relaterad till dopingprogrammet. Armstrong nådde en uppgörelse på 5 miljoner dollar med regeringen. Den amerikanska antidopningsbyråns VD Travis Tygart välkomnade livstidsförbudet. Han noterade också att CAS gav den tidigare lagläkaren för US Postal Service, Pedro Celaya, livstids avstängning och förlängde en avstängning för tidigare lagtränaren Jose “Pepe” Marti.

Scott Mercier vet vad som krävs för att tävla som cyklist på högsta nivå. Efter att ha tävlat i OS i Barcelona blev han utvald som medlem av US Postal Service Pro Cycling Team – en möjlighet att få berömmelse, rikedom och kunna resa världen över. Det var samma lag som Lance Armstrong tävlade för men Mercier och Armstrong var aldrig Postal-lagkamrater. Armstrong höll på att återhämta sig från cancer när Mercier var med i laget. Mercier stod inför ett val i maj 1997. Enligt Merciers berättelse kallade teamläkaren Dr. Pedro Celaya in varje US Postal-teammedlem till ett hotellrum i Schweiz en efter en. När det var Merciers tur gav Celaya honom en zip-lock-påse med flaskor med vätska och piller och en kalender med prickar och stjärnor. Det gällde steroider. Prickarna var dagarna för pillren och stjärnorna var dagarna för injektioner. Väl tillbaka i Sydafrika, där han bodde då, bestämde sig Mercier. Även om träningspassen var på mer än 100 miles varje dag bestämde han sig för att han inte skulle ta drogerna. Det var sista året han tävlade professionellt

Läkaren Luis Garcia del Moral

Den spanske, dopingdömde läkaren Luis Garcia del Moral praktiserade medicin i Valencia i Spanien på TenisVal Academy. Han var i den verksamheten mest känd för att ha behandlat kända tennisspelare, däribland Sara Errani (senare dopingavstängd). Enligt klinikens hemsida skall han ha varit medicinsk rådgivare i La Liga-klubbarna Barcelona, ​​​​Valencia och flera andra fotbollsklubbar.

Del Moral blev 1993 medicinskt ansvarig för det spanska cykellandslaget, en post som han stannade på fram till 1998. I uppdraget ingick också arbete under OS i Atlanta 1996. Under en utfrågning inför CAS i Lausanne 2016 erkände han att han tillhandahållit erytropoietin och tillväxthormoner till spanska elitcyklister. García del Moral uppgav som vittne under ed att det mellan 1993 och 1998 fanns ett dopingsprogram hos det spanska cykelförbundet. Enligt del Moral var den italienska dopingsläkaren Michele Ferrari då ledande. Han kommenterade också läget på 1990-talet vid det spanska förbundet, där han då var lagläkare. Han angav att Ferrari fick betalt för sina tjänster och för att ha levererat kortikosteroider, erytropoietin och tillväxthormoner. Del Moral visade bevis på en betalning till den italienska dopingläkaren fyra dagar före OS 1996 i Atlanta. Det var sedan del Moral som administrerade dopingen till idrottarna.

Del Moral blev (senare) mest känd som läkare för det amerikanska cykellaget US Postal Service Pro Cycling 1999–2003. I US Postal ska han ha haft ett separat rum i bussen, under turnéerna. I det här rummet ska han ha utfört bloddoping och gett cyklisterna dopingråd.

USADA ansåg sig ha bevis för att del Moral då hjälpte enskilda cyklister, inklusive ett antal tidigare USPS-lagmedlemmar, med deras doping. Bevisen i del Morals fall visade att han från 2000 var intimt involverad i blodtransfusioner genom att han tog med cyklisterna till sin idrottsmedicinska klinik i Valencia där han tappade blod för att sedan ge blodet tillbaka som blodtransfusioner. del Moral hjälpte också till med saltlösningsinfusioner för att hålla cyklistens blodnivåer under tröskelvärdena för att undvika upptäckt av dopingen. Förutom blodtransfusioner och saltlösningsinfusioner administrerade del Moral förbjudna prestations-höjande läkemedel inklusive erytropoietin, testosteron, kortikosteroider och hGH till cyklister genom att tillhandahålla dessa läkemedel till dem, rekommendera användningen av dessa läkemedel och direkt injicera cyklisterna med dessa förbjudna mediciner.

Den 1 juli 2012 beslutade USA:s USADA att stänga av Garcia del Moral på livstid på grund av:

Innehav av förbjudna substanser och/eller metoder inklusive erytropoietin, blodtransfusioner och tillhörande utrustning, testosteron, hGH, kortikosteroider, och dopingmaskerande medel

Handel med EPO, blodtransfusioner, testosteron, hGH, kortikosteroider och dopingmaskerande medel till professionella cyklister

Administrering och/eller försök till administrering av EPO, blodtransfusioner, testosteron, hGH, kortikosteroider och dopingmaskerande medel till professionella cyklister

Att ha hjälpt, uppmuntrat, gjort sig skyldig till medhjälp, täckt upp för och annan delaktighet där ett eller flera regelbrott och/eller försök till regelbrott inom professionell cykling gjorts.

Internationella tennisförbundet ratifierade USADA:s beslut, det vill säga att inte tillåta Dr Garcia del Moral att delta i något sanktionerat tennisevenemang och neka honom ackreditering till all tennisverksamhet.

2016 ingick dock del Moral ett samarbetsavtal med WADA, Union Cycliste Internationale (UCI) och USADA, och lämnade vittnesmål vid Court of Arbitration for Sport (CAS) förhör angående Johan Bruyneel, Pedro Celaya Lemaza och Pepe Marti, vilka varit aktuella för doping i US Postal Service Pro Cycling. CAS-panelens skiljedomare fann då att doktor del Morals vittnesmål var trovärdigt, sanningsenligt och användbart i deras beslut angående Bruyneel, Celaya och Marti.

Ett samarbetsavtal från 10 juli 2017 föreskrev dock att eventuell förkortning av läkarens avstängning – från livstid till fem år – inte skulle träda i kraft förrän ett slutgiltigt beslut nåddes av CAS avseende de tre ovan nämnda, vilket skedde den 24 oktober 2018. Den 26 oktober 2018 (mer än sex år efter domen) tillkännagav således USA:s antidopingbyrå (USADA) att doktor del Moral, som tidigare lagläkare för US Postal Service Pro Cycling-teamet, hade beviljats ​​en kortare avstängningsperiod som ersatte hans tidigare livstidssanktion från USADA eftersom han samarbetat under utredningen av de övriga misstänkta för doping. Han var fri att delta inom idrotten igen.

Enligt senast tillgängliga massmediekommentar arbetar han nu som chef för Institutet för idrottsmedicin i Valencia.

Soccer (Europeisk fotboll)

Major League Soccer delade ut sina första avstängningar för användning av prestations-höjande substanser den 16 oktober 2008, nio år efter att ligan började testa. New York Red Bulls målvakt Jon Conway och försvararen Jeff Parke fick vardera 10-matchers avstängning efter att ha testat positivt för androstatriendion och boldenone-metaboliter. Läkemedlen var köpta som ett receptfritt kosttillskott från en vitaminbutik som är en del av en nationell kedja, sa ligan. Conway och Parke bötfälldes vardera med 10 procent av sin lön – Conway tjänade115 000 dollar den säsongen, medan Parke hade en grundlön på 57 488 dollar.

USA:s antidopningsbyrå

United States Anti-Doping Agency (USADA) är en ideell, icke-statlig organisation och nationell antidopningsorganisation (NADO) för USA. Organisationen har ansvar för antidopningsprogram för USA:s olympiska, paralympiska, panamerikanska och parapanamerikanska sporter. Dess arbete inkluderar tester i och utanför tävling, resultathantering och bedömningsprocess, tillhandahållande av läkemedelsreferensresurser, dispenser, olika vetenskapliga forskningsinitiativ och utbildning för idrottare och uppsökande. USADA har sitt huvudkontor i Colorado Springs, Colorado.

USADA har undertecknat och ansvarar för implementeringen i USA av World Anti-Doping Code, det vill säga WADAs regelverk. År 2001 erkändes byrån av den amerikanska kongressen som “den officiella antidopingbyrån för olympiska, panamerikanska och paralympiska sporter i USA.” USADA är inte en statlig enhet men finansieras dock delvis av Office of National Drug Control Policy (ONDCP), med dess återstående budget genererad från kontrakt för antidopningstjänster med idrottsorganisationer, framför allt USA:s olympiska kommitté. USA har också ratificerat UNESCO:s internationella konvention mot doping inom idrotten, det första globala internationella fördraget mot doping inom idrotten, där UNESCO till stor del förlitar sig på USADA för att genomföra detta åtagande.

Antidopingregler som införts av USADA kan komma i konflikt med lokala regler. Ett anmärkningsvärt fall inkluderar National Football Leagues (NFL) oförmåga att stänga av spelare som påvisats med förbjudna substanser. Det avgjordes av en federal domstol att lokala regler ersatte NFL:s antidopningsregim. Utmaningen stöddes av National Football League Players Association.

I USA är anabola steroider för närvarande listade som Schedule III-kontrollerade substanser enligt Controlled Substances Act, vilket gör det första brottet - enbart innehav av sådana substanser utan recept - till ett federalt brott som kan bestraffas med upp till ett års fängelse, och olaglig distribution eller innehav med uppsåt att distribuera anabola steroider straffbart som första brott med upp till tio års fängelse. Erytropoietin är också ett läkemedel som endast kan erhållas genom en läkares recept. Professionella cyklister som testar positivt för drogen är avstängda från professionella landsvägstävlingar i minst två år vid den första förseelsen och avstängda på livstid vid den andra förseelsen. Dessa civilrättsliga lagar kan komma i konflikt både med USADA och idrottsgrensbaserade regler.

USA:s antidopningsbyrå testade virtuellt dopingtester

USA:s antidopningsbyrå (USADA) startade ett pilotprogram i slutet av mars 2020 för att testa idrottare utan personligt besök. Medan programmet, kallat Project Believe 2020, diskuterades i månader, fick COVID-19-pandemin byrån att rulla ut programmet snabbare för att skydda idrottare och testare från exponering. Pilotprogrammet beräknades pågå i åtta veckor. Idrottare fick ett testkit med posten. Sedan, vilken dag som helst under ett angivet fönster på en timme, fick idrottaren ett videosamtal från en testare. Idrottaren måste då visa testaren sitt badrum på video för att visa att ingen annan är närvarande, fylla den medföljande behållaren med urin inför kameran och sedan använda den medföljande temperaturremsan för att visa via kameran att provet är färskt på kameran. Idrottaren fick sedan att trycka in en liten nål i överarmsmuskeln för att ta ett blodprov inför kameran. Både urin- och blodproverna förseglades inför kameran och skickades till USADA för testning. Olympiska idrottare som simmaren Katie Ledecky, löparna Noah Lyles, Allyson Felix, Emma Coburn och Aliphine Tuliamuk, samt ett dussintal andra idrottare ingick i testningen.

Trump undertecknade antidopinglag

Den 4 december 2020 undertecknade president Donald Trump ”Rodchenkovs antidoping-lag. Akten, uppkallad efter den ryske visselblåsaren Grigory Rodchenkov som avslöjade den ryska dopningsskandalen, kom att göra det möjligt för den federala regeringen att införa straffrättsliga sanktioner mot personer som är inblandade i dopning vid stora internationella sportevenemang med amerikanska idrottare, sponsorer och TV-bolag. Påföljderna inkluderar upp till 10 års fängelse och böter på 250 000 dollar för individer och 1 miljon dollar för organisationer, och kan utdömas för idrottare, tränare, läkare, agenter och tjänstemän.USADA (US Anti-Doping Agency) välkomnade den nya lagen. Men World Anti-Doping Agency (WADA) ifrågasatte varför amerikanska collegeligor och professionella ligor togs bort från lagen och uttryckte oro över motstridiga regler: “Ingen nation har någonsin tidigare hävdat straffrättslig jurisdiktion över dopingbrott som inträffat utanför dess nationella gränser - och av goda skäl. Det kommer sannolikt att leda till överlappande lagar i olika jurisdiktioner som kommer att äventyra att ha en enda uppsättning antidopningsregler för alla sporter och alla antidopningsorganisationer under World Anti-Doping Code.”

Dick Pound

Richard William Duncan Pound (född 22 mars 1942 i St. Catharines, Ontario ), mer känd som Dick Pound, är en före detta kanadensisk elitsimmare, advokat och talesman för etik inom sport. Han var den första presidenten för World Anti-Doping Agency (WADA) och vice ordförande för Internationella olympiska kommittén (IOK). Han är för närvarande den medlem som suttit längst i IOK.

Pound är en tydlig förespråkare för strikta drogtester för idrottare och har framfört många anklagelser om fusk och officiell korruption, några av dem ifrågasatta, på grund av tvister kring testnings- och rapporteringsprocedurerna. Tidningen Time presenterade honom som en av de “100 mest inflytelserika människorna i världen ”. Han var kansler vid McGill University och var ordförande i styrelsen för Olympic Broadcasting Services .

Pound tog examen från McGill University Faculty of Law med en Bachelor of Civil Law-examen 1967. Under sin tid på McGill simmade han för McGill Redmen från 1958 till 1962 och från 1964 till 1967. Han slog universitetsrekord i fristil, och vann tre kanadensiska intercollegiate-guld. Pound vann det kanadensiska mästerskapet i fristil fyra gånger (1958, 1960, 1961 och 1962) och det kanadensiska mästerskapet i fjärilsim 1961. Han tävlade för Kanada vid de olympiska sommarspelen 1960 i Rom. Han slutade sexa på 100 meter frisim och var fyra med 4×100 m stafettlaget .

Efter att Pound drog sig tillbaka från tävlingssimning, tjänstgjorde han som sekreterare för den kanadensiska olympiska kommittén från och med 1968. Han var ordförande för organisationen från 1977 till 1982. Pound var biträdande chef för den kanadensiska delegationen för de olympiska sommarspelen 1972 i München. Han var direktör för organisationskommittén för vinter-OS 1988 i Calgary och direktör för den kanadensiska budkommittén för värd för vinter-OS 2010 i Vancouver.

1978 valdes Pound in i Internationella Olympiska Kommittén och fick ansvaret för att förhandla fram TV- och sponsringsavtal. Han var med i IOC:s verkställande kommitté i 16 år, som vicepresident från 1987 till 1991 och igen från 1996 till 2000. Pound revolutionerade den olympiska rörelsen genom att genomföra affärer som förvandlade IOK till ett mångmiljard-företag. Han blev känd som en uttalad kritiker av korruption inom IOK, samtidigt som han stödde IOC:s president Juan Antonio Samaranchs ledning. Hans kritik fick stor spridning efter skandalerna kring OS i Salt Lake City, och han utsågs sedan till chef för utredningen av korruptionen.

Inom IOC har Pound haft en mängd olika befattningar genom åren. Han var medlem av styrelsen (1983-1987, 1992-1996), vicepresident för IOC (1987-1991, 1996-2000), ordförande av följande kommissioner: skydd av de olympiska spelen (1981-1983), förhandlingar om TV-rättigheter (1983-2001), marknadsföring (1988-2001), samordning för spelen vid den XXVI:e olympiaden i Atlanta 1996 (1991-1997), Olympic Games Study (2002-2003) samt vice ordförande i valberedningen (1990-1991). Förutom detta var han medlem i ett stort antal andra OS-relaterade kommittéer.

När spanjoren Juan Antonio Samaranch gick i pension 2001 som ordförande i IOK kandiderade Pound som president, men IOK valde belgaren Jacques Rogge . Pound slutade trea bakom sydkoreanen Kim Un-Yong, som dock var en av dem som befanns ha deltagit i Salt Lake City-skandalerna, och som senare åtalades av den sydkoreanska regeringen. Omröstningen om IOC:s näste president kom strax efter att Pound lett en utredning om att IOC-medlemmar tagit mutor för att tilldela Salt Lake City vinter-OS 2002. Utredningen ledde till att tio medlemmar antingen avgick eller uteslöts, vilket sannolikt var en avgörande faktor för att Pound inte blev vald.

Pound ledde den oberoende kommission som undersökte dopingskandalen i rysk friidrott på uppdrag av WADA från december 2014 och presenterade sin första delrapport i november 2015, där uteslutningen av Ryssland från internationella tävlingar rekommenderades.

Pound minskade efter hand sitt engagemang i IOK, men bidrog till att grunda World Anti-Doping Agency (WADA), baserad i Montreal, och blev organisationens första president. I den rollen drev han fram en betydande skärpning av drogtestningsregimen. Pound var därvid en särskilt hård kritiker av amerikanerna, och hävdade att det där förekom utbredd doping, särskilt bland deras friidrottare. Han arbetade också för att utöka WADA:s insatser utanför de olympiska spelen och uppmanade de stora professionella (amerikanska) idrottsligorna att gå med i WADA:s antidopingprogram. Hans anklagelser om utbredd doping vid professionella cykeltävlingar förde ibland WADA i en hård offentlig konflikt med Union Cycliste Internationale (UCI). Pounds mandatperiod som WADA-president avslutades i slutet av 2007; han valde att inte kandidera ytterligare en mandatperiod.

Pound var ordförande för en kommission som undersökte korruptionen inom antidoping i Ryssland. Kommissionen släppte sin rapport i november 2015, där den anklagade den ryska staten för att vara delaktig i illegal doping, begärde avstängning av det ryska idrottsförbundet, stängde av RUSADA och sparkade dess direktör och förklarade att organisationen var genomkorrumperad, samt anklagade den ryske sportministern Vitaly Mutko för mörkläggning. Rapporten som släpptes av Pounds kommission inledde en INTERPOL-utredning. Kommissionens undersökning involverade också Rysslands säkerhetstjänst FSB som spionerade för RUSADAs räkning under OS i Sotji .

Kontrovers med NHL

När Pound diskuterade med National Hockey League i november 2005 sa han att “man skulle inte ha långt fel om man sa att en tredjedel av hockeyspelarna tar läkemedel för att prestera bättre”. Pound skulle senare erkänna att han helt och hållet hittat på siffran. Både NHL och deras spelarförening förnekade påståendena och krävde att Pound skulle tillhandahålla bevis snarare än att göra vad de kallade ogrundade påståenden. I juni 2006 var 1 406 tester gjorda i programmet som administrerades gemensamt av ligan och spelarföreningen, och ingen hade visats ta förbjudna substanser enligt NHL:s regler. Pound förblev trots det skeptisk och hävdade att NHL-reglerna var för slappa och oklara och inte testar för vissa förbjudna ämnen, inklusive några specificerade stimulantia. I en intervju den 19 december 2007 ombads Pound att kommentera sin trettioprocentsangivelse och den efterföljande reaktionen, och gav då som sin åsikt att stimulantia var “NHL:s favoritdrog”. Han uttalade också sin övertygelse om att NHL-dopingtester inte kommer att ha någon trovärdighet om det fortsätter att genomföras “in-house”.

Kontrovers avseende Lance Armstrong

I januari 2004 citerade franska tidningen Le Monde Pound som sa att “allmänheten vet att åkarna i Tour de France och de andra dopar sig.” Detta föranledde en starkt formulerad tillrättavisning från Lance Armstrong, som kallade Pounds kommentarer “vårdslösa och oacceptabla.” Pound sa att han var förvånad över den personliga karaktären av Armstrongs svar eftersom han aldrig hade nämnt cyklisten vid namn. Ungefär samtidigt använde forskare vid ett franskt dopinglaboratorium frysta urinprover från Tour de France 1999 för att hitta ett nytt sätt att detektera erytropoietin. Proverna hade inga namn kopplade till sig, bara nummer, och lämnades ut endast för forskningsändamål.

I L’Équipe den 23 augusti 2005 rapporterades emellertid att man hittade dokumentation som länkade siffrorna med cyklisterna, och resultaten från forskningen med prover kopplade till Armstrong visade att sex av hans 15 prover hade spår av erytropoietin. Pound berättade för media att det “nu var en skyldighet för Lance Armstrong och de andra att förklara hur substansen kom in i deras system.”

Union Cycliste Internationale inledde en utredning, ledd av advokat Emile Vrijman, tidigare chef för den nederländska antidopingbyrån (och senare försvarsadvokat för idrottare som anklagas för doping). I sin 132-sidiga rapport, som läcktes till media den 31 maj 2006, hävdade Vrijman att inga korrekta register förts över proverna och att det inte hade funnits någon dokumentation om hur proverna transporterats eller förvarats, vilket gjorde dem ogiltiga. Rapporten var också mycket kritisk mot WADA och Pound och drog slutsatsen att de specifikt hade riktat in sig på Armstrong och UCI. Rapporten krävde också en utredning för att “fokusera på kommunikationen mellan Dick Pound och media” och rekommenderade att inga disciplinära åtgärder skulle vidtas mot några idrottare. Som svar avfärdade Pound Vrijman-rapporten med formuleringen “med så bristande professionalism och objektivitet att den gränsar till farsartad.” WADA släppte ett officiellt uttalande som kritiserade Vrijman-rapporten som partisk, dåligt informerad, spekulativ och “felaktig i många aspekter.”

Den 9 juni 2006 skickade Armstrong ett åtta sidor långt brev till Jacques Rogge , ordförande för Internationella Olympiska Kommittén, och krävde att åtgärder skulle vidtas mot Pound. Han skrev att Pound gjorde sig skyldig till “förkastligt och oförsvarligt” beteende och “måste stängas av eller förvisas från den olympiska rörelsen”. I februari 2007 rekommen-derade IOK:s etiska kommitté att Pound skulle vara mer försiktig i sina offentliga uttalanden. Den avböjde dock att ta bort Pound som IOC-medlem och fann att den inte hade någon jurisdiktion över WADA. Som svar sa Pound att han var ansvarig inför WADA, inte IOK.

2013 erkände Armstrong att han dopat sig.

Kommentar avseende Kina

Den 9 augusti 2008, under ett samtal på franska, svarade Pound när han tillfrågades om huruvida IOK skämdes över att ha goda relationer med den kinesiska staten: “Vi får inte glömma att för 400 år sedan var Kanada ett land av vildar, med knappt 10 000 invånare av europeiskt ursprung, medan vi i Kina talar om en 5 000 år gammal civilisation.”

Två månader senare bad en representant för den amerikanska urbefolkningen att Pound skulle stängas av från Internationella Olympiska Kommittén för det uttalandet. Pound svarade då att det var en klumpig kommentar som togs ur sitt sammanhang, och att i det speciella franska uttrycket som användes, “un pays de sauvages”, inte betydde samma sak som på engelska och att sauvages inte var likvärdiga med det engelska “savages”.

Den 11 december 2021 tillfrågades Pound i en intervju för den tyska radiostationen Deutschlandfunk om hans och IOK:s position om den kinesiska regeringens agerande i Xinjiang, inklusive interneringsläger som fängslar upp till flera miljoner människor. Han svarade: “Jag vet helt enkelt inte.” När han fick veta att det hade funnits bevis på lägrens existens i många år, svarade Pound: “Verkligen? Finns de?” Många kommentatorer på sociala medier tolkade hans uttalanden som att han förnekar eller medvetet ignorerar situationen i Xinjiang för politisk bekvämlighet.

Pound har också kritiserats för sin hantering av Peng Shuai-situationen. Efter fem veckors oro över tennisspelarens säkerhet sa Internationella Olympiska Kommittén att den inte kan ge några säkra uppgifter om hennes fall. IOK:s två videosamtal med Grand Slam-dubbelmästaren var de enda rapporterade kontakterna Peng har haft med människor utanför Kina sedan hon skickade ett inlägg på sociala medier där hon påstod att hon utsatts för sexuella övergrepp av en före detta topptjänsteman i kommunistpartiet. WTA-touren hade då tagit en hårdare linje och ställt in tennisturneringar för kvinnor i Kina på grund av oro över Pengs säkerhet. Pound sa till CNN att han inte förstod kritiken mot IOC för videosamtalen. “I grund och botten letade massor av människor runt om i världen efter att se vad som hände med Peng. Ingen kunde etablera kontakt. Bara IOK kunde göra det.” I början av december 2021 berättade Pound för media att den “enhälliga slutsatsen” från de som hade ett samtal med den kinesiska – försvunna – tennisspelaren Peng Shuai var att hon mår “bra”. Efter spekulationer om att samtalet skedde med Peng under tvång, backade IOC senare på Pounds kommentarer och sa att den “inte kan ge några garantier”.

I mer än 60 år har Dick Pound således varit en central figur i den olympiska rörelsen, inklusive de senaste 44 åren som medlem av Internationella Olympiska Kommittén. Efter att ha fyllt 80 år gick kanadensaren i pension i slutet av 2022, även om han kommer att fortsätta vara engagerad i IOC som hedersmedlem (IOC-medlemmar som valts efter 1999 måste gå i pension vid 70 års ålder).

Mary Decker-Slaney

Mary Decker-Slaney, född 4 augusti 1958, är en amerikansk före detta internationellt framgångsrik medel- och långdistanslöpare. Redan i sina tidiga tonår var Decker erkänd som en löpare i världsklass. Den 14-åriga flickan med smeknamnet “Little Mary Decker” kunde inte delta i OS 1972 eftersom hon var för ung, men vann internationellt erkännande 1973. Hon vann då 800 meter vid en amerikansk-sovjetisk tävling i Minsk och slog den regerande OS-silvermedaljören Nijolė Sabaitė.

I slutet av 1972 rankades Decker som främst i USA och som fyra i världen på 800 meter. 1973 slog hon sitt första världsrekord, då hon sprang en inomhusmil på 4:40,1. År 1974 var Decker världsrekordhållare inomhus med 2:02,4 för 880 yards och 2:01,8 för 800 meter. I slutet av 1974 utvecklade hon ett muskelkompartmentsyndrom, som resulterade i längre tids uppehåll i tävlandet och därefter en serie andra skador. Detta ledde till att hon inte tävlade i OS 1976, då mest på grund av stressfrakturer i underbenet. 1978 genomgick hon en operation för att försöka bota kompartmentsyndrom, vilket åter höll henne utanför tävlingar under en period. Efter att ha återhämtat sig från operationerna tillbringade hon två säsonger vid University of Colorado i Boulder på ett stipendium. 1979 blev hon den andra amerikanska kvinnan (den första var Francie Larrieu) som sprang snabbare än 4:30 på en mile. Mary Decker var sedan den första kvinnan som bröt 4:20-barriären för milen 1980 när hon sprang den på 4:17,55. Resultatet ratificerades dock aldrig av IAAF. Hon tävlade inte vid OS i Moskva 1980 på grund av den amerikanska OS-bojkotten. Hon fick dock en av 461 kongressguldmedaljer skapade speciellt för amerikanska idrottare vid detta tillfälle.

I början av 1980-talet var dock Decker-Slaney en av de mest framgångsrika kvinnliga löparna i världen. Totalt hade hon världsrekord på engelska milen, 5 000 meter och 10 000 meter. 1981 gifte Mary Decker sig med den amerikanske distanslöparen Ron Tabb . Paret skilde sig redan 1983. 1982, under namnet Mary Tabb, sprang hon milen på 4:18,08 och slog det officiella rekordet på 4:20,89 av ryskan Lyudmila Veselkova . Denna gång ratificerades rekordet.

Vid VM 1983 vann hon både 1 500 meter och 3 000 meter. Decker var stark favorit att vinna guld också på 3000 meter vid de olympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles. I finalen hade barfotalöparen Zola Budd, som representerade Storbritannien, sprungit sida vid sida med Decker i tre varv. I ett försök att sätta press på Budd kom Decker för nära och kolliderade med barfotalöparen och föll spektakulärt mot sargkanten och skadade sin höft. Som ett resultat avslutade Mary Decker inte loppet, som vanns av Maricica Puica från Rumänien (Budd slutade sjua). Decker bars av banan i tårar av sin pojkvän (och senare, make), den brittiske diskuskastaren Richard Slaney . På en presskonferens sa hon att Budd var skyldig till kollisionen. Konkurrensen mellan Zola Budd och Mary Decker var länge en stor mediahändelse, men sedermera har de uppträtt försonligt tillsammans.

Decker missade säsongen 1986 för att föda sitt enda barn, dottern Ashley Lynn (född 30 maj 1986), och missade säsongen 1987 på grund av en ny skada. Hon kvalificerade sig till olympiska sommarspelen 1988 i Seoul, Sydkorea, men lyckades inte vinna någon medalj, och blev som bäst åtta på 1 500 meter. Hon kvalificerade sig inte till OS 1992.

1996, vid 37 års ålder, när Mary Decker-Slaney kvalificerade sig till 5 000 meter för OS i Atlanta, visade ett dopingprov ett förhållande i urinen mellan testosteron och epitestosteron (T/E) som var större än det tillåtna maxvärdet på sex till ett. Vid tiden för det positiva testet sas Decker-Slaney coachas av Alberto Salazar, som sedermera skulle vara delaktig i en uppseendeväckande dopinghärva. Decker-Slaney förnekar dock att Salazar var hennes tränare och förklarade han bara var en god vän som hon umgicks med tillsammans med sin make sedan de flyttade till Eugene, Oregon, 1979. Hon angav de tränare hon haft kring dessa år som Luis de Oliveira och Bill Dellinger, tränare vid University of Oregon.

Decker-Slaneys advokater hävdade att T/E-kvottestet var opålitligt för kvinnor, särskilt kvinnor i sena 30-årsåldern eller äldre som tar p-piller. I juni 1997 stängde IAAF av Decker-Slaney från tävling. I september 1999 annullerades avstängningen av en panel av det amerikanska friidrottsförbundet. IAAF tillät henne då att tävla men tog samtidigt fallet till skiljedomstol. I april 1999 dömde CAS mot henne, varefter IAAF – genom en retroaktiv avstängning, trots att hon fått godkänt för att tävla – fråntog henne en silvermedalj som hon vunnit på 1500 meter vid VM inomhus 1997.

I april 1999 lämnade Decker in en stämningsansökan i civil domstol mot både IAAF och USAs olympiska kommitté, som hade administrerat testet som visade förhöjt T/E, med argumentet att testet var felaktigt och inte kunde skilja mellan androgener orsakade av användningen av förbjudna substanser och androgener till följd av användningen av p-piller. Domstolen slog fast att den inte hade någon jurisdiktion i detta fall, ett beslut som fastställdes efter överklagande.  Hon blev således fälld för för hög T/E, trots att man på denna tid inte gick vidare och mätte testosteronhalten separat med isotopmetod (vilket rutinmässigt görs idag vid T/E>4).

Under hela sin senare karriär hade Decker lidit av en rad överbelastningsinducerade frakturer. Efter förlusten i hennes rättsfall 1999 gick hon med på att genomgå en serie av mer än 30 ortopediska ingrepp, främst på hennes ben och fötter, i ett försök att göra det möjligt för henne att tävla i maraton. Operationen ökade dock snarare problemen. Som ett resultat drog hon sig tillbaka med sin man till en 55 tunnland stor fastighet i Eugene, Oregon, där hon sägs jogga varannan dag.

Hennes sista internationella mästerskap var OS 1996.

2003 invaldes Mary Decker-Slaney i Amerikanska Friidrottsförbundets Hall of Fame.

John McEnroe

John Patrick McEnroe Jr (född 16 februari 1959) är en amerikansk före detta professionell tennisspelare . Han var känd för sina smash- och volleyfärdigheter, sina rivaliteter med Björn Borg och Jimmy Connors och sitt konfronterande beteende på planen, vilket ofta fick honom i problem med domare och tennismyndigheter.

McEnroe är den enda manliga spelaren i tennishistorien som innehaft världsrankingen som nummer 1 i både singel och dubbel samtidigt (endast en annan manlig spelare, Stefan Edberg , nådde någonsin nr 1 i båda, fast vid olika tidpunkter). McEnroe avslutade sin karriär med 77 singeltitlar på ATP-touren och 78 dubbeltitlar; detta är fortfarande den högsta sammanlagda summan för män under ”Open eran.” Han vann också 25 singeltitlar på ATP Champions-touren. Han vann sju Grand Slam -singeltitlar (fyra vid US Open och tre vid Wimbledon ), nio Grand Slam-titlar i herrdubbel (fem vid Wimbledon och fyra vid US Open), och en Grand Slam-titel i mixeddubbel (vid French Open ). Hans singelmatchrekord på 82–3 1984 är fortfarande den bästa enstaka säsongsvinsten under den öppna eran.

McEnroe utmärkte sig också vid årsslutsturneringarna och vann åtta singlar och sju dubbeltitlar, som båda är rekord. Tre av hans vunna singelmästerskap vid årets slut var vid Masters Grand Prix (ATP-årsavslutningsevenemanget) och fem var vid finalen i World Championship Tennis (WCT) , ett evenemang som avslutades 1989. Sedan 2000 har det bara funnits ett evenemang för herrsingel i slutet av året, ATP-finalen (det nya namnet på Masters Grand Prix). Han utsågs till Årets ATP-spelare och ITF:s världsmästare tre gånger vardera: 1981, 1983 och 1984.

McEnroe bidrog till fem Davis Cup-titlar för USA och var senare lagkapten. Han har hållit sig aktiv i pension, ofta tävlande i seniorevenemang på ATP Champions Tour. Han arbetar fortfarande som tv-kommentator under majorsturneringar. I slutet av 1980-talet var drogtester sällsynta i jämförelse med samtida standarder, och tester utanför tävling var nästan ovanliga. 1996 testades 289 spelare på herrtouren, majoriteten av dem vid tävling. Spelare i topp 10 testas i genomsnitt sju gånger per säsong och topp 50 cirka fem gånger.

McEnroe, som vann sitt sista grand-slam-evenemang 1984, avslutade sitt professionella tennisspel till hälften 1986 innan han återvände till turnén på heltid 1988. Hans resultat efter återkomsten var dock blygsamma. Han tog sig längre än den fjärde omgången av ett grand-slam-evenemang vid endast tre tillfällen innan han slutligen gav upp det professionella tennisspelet 1992.

Drogtester inom tennis startade 1986 och utfördes på uppdrag av Men’s International Professional Tennis Council. Testet vid den tiden gällde endast rekreationsdroger och inte medel som ansågs prestationshöjande. John McEnroe blev aldrig fälld för doping, men – framför allt i efterhand – har hans bruk av kortison diskuterats. Om McEnroes kortisonanvänding hade skett under dagens regeltolkning och med nuvarande uppföljning hade bruket sannolikt beivrats.

McEnroe har själv angivit att han hade fått steroider utan sin vetskap under sin karriär. “I sex år var jag omedveten om att jag fick en form av steroid av det lagliga slaget de brukade ge hästar tills de bestämde att det var för starkt även för hästar.”McEnroe var inblandad i en dopingskandal 2002 när hans före detta fru Tatum O’Neil hävdade att han hade använt steroider sent i sin karriär. I en intervju i TV (ABC-nätverket) sa hon att McEnroe använde prestationshöjande droger, såväl som kokain och marijuana, efter att deras andra son Sean föddes 1987. John McEnroe förnekade anklagelserna om att han tog steroider för att försöka återuppliva sin karriär i slutet av 1980-talet. McEnroe har å sin sida beskrivit O’Neals heroinberoende. O’Neal förlorade vårdnaden om sina barn efter parets skilsmässa. Paret skilde sig 1992. John har varit gift med sångerskan Patty Smyth sedan 1997.

I sin biografi, You Cannot Be Serious, erkände McEnroe att han tog ”partydroger” under sin tenniskarriär, men erkände aldrig att han tog steroider, vilka var förbjudna av Association of Tennis Professionals. I massmediediskussionen kring McEnroes steroidanvändning ansågs också att det var sannolikt att han inte använde steroider för att direkt bli en bättre spelare, utan snarare för att komma i form och återhämta sig från psykiska och fysiska skador.

Justin Gatlin

Justin Gatlin föddes 10 februari 1982 i Brooklyn i New York. Gatlin gick på Woodham High School i Pensacola, Florida , där han tävlade som häcklöpare. Han blev så småningom uppmärksammad av University of Tennessees tränare Vince Anderson och Bill Webb, som gav honom ett stipendium och intresserade honom för sprint utan häckar. 2001, under sitt första år i Tennessee, vann Gatlin amerikanska universitetsmästerskapens utomhustitlar på både 100 och 200 meter. Gatlin vann guld på 100 meter vid OS i Aten 2004 på tiden 9,85. Vid VM i friidrott VM 2005 i Helsingfors vann Gatlin guld på 100 meter med tiden 9,88. Han tog också guld i VM i London 2017 på tiden 9,92 och vann även brons på 200 meter och silver på 4 x 100 meter. I VM 2017 i London slog han, smått sensationellt, Usain Bolt. Dessutom blev Gatlin 2003 och 2012 världsmästare inomhus på 60 meter. Han är en 5-faldig OS-medaljör och en 12-faldig VM-medaljör. På VM i friidrott, vann Gatlin guld på 4 x 100 meter stafett både 2015 och 2017. Gatlin är också rekord trefaldig Diamond League-mästare på 100 meter. Han vann Diamond League-trofén 2013, 2014 och 2015. Hans personbästa var 6,45 på 60 meter, 9,74 på 100 meter (Doha 2015) och 19,57 på 200 meter (Eugene 2015). Han avslutade sin karriär 2022.

2001 ådrog Gatlin sig en tvåårig avstängning från friidrott för att ha testat positivt för amfetamin, Adderall®, senare reducerat till ett år på grund av ett överklagande då han hävdat att han använt medicinen sedan barndomen på grund av ADHD. Gatlins ettårs-avstängning gällde internationella tävlingar, men han fick fortfarande tävla nationellt som universitetsidrottare, och han fortsatte med att vinna fyra ytterligare universitetstitlar; dessa räknas dock inte in i hans internationella profil.

Gatlins plan fungerade och han kvalificerade sig till olympiska sommarspelen 2004 i Aten , efter att ha slutat tvåa på både 100 meter och 200 meter vid de olympiska uttagnings-tävlingarna i Sacramento. Månaden därpå skrev Gatlin historia och vann den olympiska 100 meter-titeln på 9,85 sekunder, ett nytt personbästa, bara en hundradel långsammare än det olympiska rekordet. Avslutningen var otroligt jämn, med Francis Obikwelu från Portugal   en hundradel bakom för silvermedaljen, hans lagkamrat och titelförsvarare Maurice Greene ytterligare en hundradel efter men fick brons, med hans andra lagkamrat Shawn Crawford ytterligare två hundradelar tillbaka för fjärdeplats. På 200 meter vann Gatlin bronsmedaljen och fullbordade ett amerikanskt svep på pallen bakom Crawford (guld) och Bernard Williams (silver). Slutligen vann han silver på korta stafetten.

Något oväntat bestämde sig Gatlin för att bli proffs efter sin andra säsong på universitetet, och avstod från sina återstående två år av universitetsmästerskapsbehörighet. Han flyttade till Florida för att börja träna med den nya tränaren Trevor Graham. Inte långt efter drabbades Gatlin av en hamstringsskada och missade 2003 års nationella mästerskap i Palo Alto, vilket betydde att han också missade världsmästerskapen i Paris. Den 15 augusti, trots några mycket besvärliga månade, bröt Gatlin slutligen tiosekundersvallen på 100 meter för första gången, med 9,97 i Weltklasse Zürich . För att återhämta sig helt och förbereda sig inför nästa års olympiska spel i Aten beslutade Gatlin och hans tränare att hoppa över inomhussäsongen 2004.

Den 12 maj, vid Qatar Athletic Super Grand Prix , slog Gatlin initialt världsrekordet på 100 meter med 9,76 sekunder, en hundradel snabbare än Powells rekord på 9,77 som sattes föregående år. Fyra dagar senare avslöjade dock IAAF att hans tid hade varit 9,766 sekunder, vilket sedan avrundades uppåt till 9,77, i enlighet med reglerna.

Den 29 juli 2006, en månad efter att ha vunnit den amerikanska mästerskapen, berättade Gatlin för media att han hade blivit informerad av USADA om att han hade lämnat ett positivt dopingtest i april samma år. Han hävdade sin oskuld i frågan: ”Jag kan inte redogöra för dessa resultat, eftersom jag aldrig medvetet har använt något förbjudet ämne eller tillåtit någon att ge en sådan substans till mig.”

Det har angivits att substansen som Gatlin testade positivt för var “testosteron eller dess prohormon.” Det positiva testet avslöjades efter ett stafettlopp den 22 april 2006 i Lawrence, Kansas. B-provet bekräftades positivt i juli. Gatlins tränare, Trevor Graham, hade i sitt register åtta idrottare som hade testat positivt eller fått avstängningar för prestationshöjande droger. Efter Gatlins positiva test, uppgav Graham dock i en intervju att Gatlin hade blivit saboterad. Han anklagade massageterapeuten Christopher Whetstine för att ha gnuggat en kräm som innehåller testosteron på Gatlins skinkor utan hans vetskap. Terapeuten förnekade påståendet.

Den 22 augusti accepterade Gatlin åtta års avstängning från friidrott och undvek livstidsavstängning i utbyte mot sitt samarbete med dopingmyndigheterna och på grund av de “exceptionella omständigheterna” kring hans första positiva drogtest. Gatlin överklagade förbudet; en skiljenämnd minskade det till fyra år efter en utfrågning i december 2007. USADAs verkställande direktör förklarade “Med tanke på hans samarbete och omständigheterna kring Gatlins första brott är det fyraåriga straff som utfärdats av skiljenämnden ett rättvist resultat”. Hans rekord på 9,77 annullerades dock. Gatlin accepterade först detta men överklagade senare till American Arbitration Association som dock ansåg att strykningen av rekordet skulle stå kvar. Ett ytterligare överklagande till Court of Arbitration for Sport (CAS) – minskning av fyraårsförbudet till två år baserat på att det första fallet 2001 inte var en del av bevisningen – misslyckades. Gatlin missade därefter Peking 2008, ett OS där Bolt slog världsrekord på både 100 och 200 meter.

Den 19 december 2006 rapporterade ESPN att Gatlin skulle samarbeta med Woodham High Schools löpare som frivillig tränare och hjälpa sin gamla gymnasieskola med “vissa träningspass, sprintarbete, blockarbete.” Det rapporterades också att Gatlin planerade att avtjäna sin fyraåriga avstängning samtidigt som han spelade amerikansk fotboll. Den 29 november 2006 rapporterade ESPN att Gatlin hade tränat med Houston Texans, även om han har lite fotbollserfarenhet och “inte har spelat fotboll sedan 10:e klass.”

Den 4 maj 2007 meddelade Tampa Bay Buccaneers att Gatlin var en av 28 kontraktslösa som togs till deras 2007 rookieläger på provkontrakt, och ansågs vara den mest spännande osignerade idrottaren som var närvarande. Han provade för laget som en bollmottagare. Han lyckades dock inte få något kontrakt.

Under avstängningstiden ökade Gatlins vikt till över 90 kilo. Han fann en ny tränare i Loren Seagrave, som hjälpte Gatlin att minska vikten till 82, hans vikt när han vann den olympiska titeln 6 år tidigare. I hans frånvaro tog Gatlins lagkamrat Tyson Gay guldmedaljer på 100, 200 och 4x100 meter vid 2007 års världsmästerskap i friidrott i Osaka. Sedan vann Usain Bolt från Jamaica 100, 200 och 4x100 meter stafett på historiska världsrekordtider vid olympiska sommarspelen 2008 i Peking, och gjorde det igen året därpå vid världsmästerskapen i Berlin. Gatlin förberedde sig för att möta en ny generation talang i både Bolt och hans jamaicanska lagkamrater.

Trots den långa avstängningen återvände Gatlin till tävlande i augusti 2010. Efter hans seger (före Usain Bolt) 2011 i London-VM skapade medaljceremonin häpnadsväckande scener där amerikanen blev utbuad av fans samtidigt som han skanderade namnet på den misshandlade rivalen Bolt. Till och med World Athletics-chefen Sebastian Coe noterade torrt att han “inte gillade tanken på att någon som har avtjänat två avstängningar i vår sport går i väg med ett av de största priserna som vår sport har att göra. erbjudande”.

I juni 2012 vid de amerikanska olympiska försöken sprang han på 9,80 sekunder, vilket var den snabbaste tid som någonsin registrerats för en man över 30 år. Den 5 augusti 2012, vid de olympiska sommarspelen i London 2012, noterade han en ny personbästa tid på 9,79 sekunder i 100 meter-finalen, när han vann brons bakom Usain Bolt och Yohan Blake.

I maj 2015 på IAAF Doha Diamond League, vid 33 års ålder, slog Gatlin sitt egna rekord på 100 m för en man över 30 år genom att springa på 9,74 sekunder, även Gatlins personbästa över distansen. Vid OS i Rio 2016 fick Gatlin en silvermedalj på 100 meter i finalen med tiden 9,89 sekunder. Usain Bolt, som vann guld, hade en tid på 9,81 sekunder. Efter att rapporter dök upp som involverade Dennis Mitchell i en dopingskandal 2018, sparkade Gatlin sin tränare och återvände till den tidigare tränaren Brooks Johnson. Vid VM 2019 (då han var 37 år!) vann Gatlin silver på 100 m på tiden 9,89, vilket gjorde honom till den mest medaljerade 100 m sprintern i världsmästerskapets historia, med ett rekord på fem individuella 100 m-medaljer. Gatlins sammanräkning blev åtta mästerskapsmedaljer på 100 m (tre OS- och fem VM-medaljer).

2021 försökte Gatlin bli den äldsta mannen att vinna en medalj på 100 m genom att kvalificera sig till olympiska sommarspelen 2020 i Tokyo, Japan vid en ålder av 39. I finalen ådrog han sig en hälseneskada och haltade över mållinjen på sista plats, vilket avslutade hans chanser att kvalificera sig till OS i Tokyo. Enligt massmediauppgifter var Gatlins förmögenhet cirka 3 miljoner dollar då han avslutade karriären.

Idag är Gatlin en regelbunden tävlande i Spike TV:s program Pros vs Joes , som ställer professionella idrottare mot icke-proffs. 2011, i den japanska TV-serien Kasupe!, sprang Gatlin 100 meter på 9,45 sekunder (+20 m/s) – snabbare än Usain Bolts rekord på 9,58 sekunder – assisterad av stora vindmaskiner som blåste i hastigheter över 25 meter per sekund. Han fick 2 miljoner yen (ungefär 25 000 USD) för att ha medverkat i programmet.

LaShawn Merritt

LaShawn Merritt (född 27 juni 1986 i Portsmouth, Virginia) är en amerikansk friidrottare som tävlade i sprint, specialiserad på 400 meter. Han är tidigare olympisk mästare över distansen och hans personbästa på 43,65 sekunder gör honom till den nionde snabbaste genom tiderna.

LaShawn var framgångsrik redan som junior och vann 400 m-guld vid 2004 års junior-VM i friidrott , samt satte två världsrekord för juniorer i stafetterna. Han etablerade sig individuellt i världseliten 2007 genom att vinna en silvermedalj på 400 m vid 2007 års världsmästerskap. Han vann guld i OS-finalen 2008 i Beijing på en personlig bästa tid, och med en rekord-marginal på 0,99 sekunder. Han slog även det olympiska rekordet i stafetten med det amerikanska laget och noterade den näst snabbaste tiden någonsin. Merritt etablerade sig som världsmästare med en vinst vid världsmästerskapen i friidrott 2009 på 400 m och 4×400 m stafett.

Vid världsmästerskapen i friidrott 2009 i Berlin, vann LaShawn 400 m på en världsledande tid på 44,06 sekunder.

Den 22 april 2010 avslöjades att LaShawn Merritt hade tre positiva dopingtester i oktober och december 2009 och januari 2010, och som ett resultat av detta fick han en provisorisk avstängning. Han hävdade att de positiva drogtesterna berodde på hans användning av en penisförstoringsprodukt, ExtenZe. Merritt förklarade att han inte hade läst det finstilta för att kontrollera ingredienserna i produkten, som innehåller det förbjudna prohormonet dehydroepiandrosterone (DHEA) och pregnenolon. Han accepterade en tvåårig avstängning och uppgav att han hade gjort ett “dumt, omoget och egoistiskt misstag … ”inget straff jag kan få för min handling kan överskugga den pinsamhet och förnedring jag känner.” I ett uttalande som utfärdats på idrottarens vägnar av hans advokat Howard Jacobs, beskrevs Merritts användning av produkten som “fullständigt orelaterat till friidrott och inträffade vid en tidpunkt då han varken tränade eller tävlade på allvar”. Det rörde sig om användning av ett förbjudet ämne som fanns i ett receptfritt kosttillskott han köpt på 7-Eleven. Det kom aldrig in i hans tanke att produkten innehöll ett steroidderivat.

I en utfrågning den 12 juli 2010, i Norfolk, framkom flera uppgifter som fungerade till Merritts fördel, enligt skiljemän. Han hade aldrig tidigare haft något positivt dopingtest. Han och andra idrottare hade uppenbarligen aldrig blivit varnade för förbjudna ämnen i sexuellt förstärkande produkter, till skillnad från många varningar som ges om kosttillskott. Merritt hade fått i sig steroiderna när han var på semester, inte när han tävlade. Han verkade alltså inte försöka få en tävlingsfördel. Det viktigaste var dock att han hade någon som kunde verifiera hans historia, en kontorist i 7-Eleven-butiken där han köpte ExtenZe bakom disken. Kontoristen kände inte Merritt och var till synes omedveten om hans idrottsprestationer. Men som hennes arbetsgivare krävde lärde hon känna sina vanliga kunders köpvanor. I sitt vittnesmål erinrade sig expediten om att hon var road av Merritts rutin i butiken, köpte juice och en lott, lämnade och sedan återvände för att köpa kondomer och manliga piller fyra eller fem gånger mellan december 2009 och januari 2010.

Court of Arbitration for Sport (CAS) ogiltigförklarade i samband med att Merritts avstängning en kontroversiell regel från 2008 (”regel 45”) som fastställts av Internationella olympiska kommittén, och som hindrade idrottare som hade avtjänat en dopningsavstängning på sex månader eller längre från att tävla i nästa OS, även om de hade slutfört sina ursprungliga sanktioner. I sitt beslut 2011 kallade sportens appellationsdomstol IOK:s regel “ogiltig och omöjlig att verkställa” och sa att den bröt mot stadgarna för WADA, som skapades för att åstadkomma en enhetlig hantering av fall som involverar förbjudna ämnen. I huvudsak slog skiljedomstolen fast att idrottare annars straffades två gånger för samma brott. Cirka 50 friidrottare fick tillbaka sina möjligheter att tävla vid OS i London enligt IAAF, däribland Merritt. Andra idrottare som påverkades av domen, enligt CAS, inkluderade den brasilianska cyklisten Flavia Oliveira, den ungerska brottaren Balazs Kiss, den amerikanske simmaren Harrison Jones och den amerikanske släggkastaren Thomas Freeman. Domen mot IOC öppnade också dörren för idrottare i Storbritannien att utmana en regel från det brittiska olympiska förbundet som förbjuder narkotikabrottslingar på livstid från att delta i spelen. Bland dem som drabbats av den brittiska avstängningen var sprintern Dwain Chambers, en före detta europeisk mästare på 100 meter som avtjänade två års avstängning i BALCO-skandalen, och cyklisten David Millar, som också var avstängd i två år för användning av erytropoietin.

Efter att hans tvååriga avstängning reducerats till 21 månader återvände Merritt till banan i toppform. LaShawn Merritt slutade tvåa i Stockholm i Diamond League-serien med tiden 44,74. Han fick en plats i världsmästerskapen 2011 i Daegu, Sydkorea på grund av att han var 2009 års världsmästare på 400 meter. Där vann han silver individuellt och guld i stafetten.

Vid OS i London 2012 skadade han hälsenan och kunde inte tävla. Merritt kvalificerade sig återigen till det amerikanska laget för 400 meter vid olympiska sommarspelen 2016 i Rio de Janeiro där han blev bronsmedaljör.

BALCO-skandalen

Företaget The Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO) grundades av Victor Conte och hans fru Aubry Conte som en vitaminaffär i Millbrae, Californien, 1984 (företaget hette första året Millbrae Holistic) men flyttade sedan till Burlinggame. Victor Conte satsade då huvudsakligen på kosttillskott för idrottsutövare. Han var självlärd vad gällde idrottsnutrition men inköpte en spectrometer och började testa idrottsmän för eventuella mineralbrister för att sedan kunna sälja kosttillskott i syfte att kunna ordinera en optimal mineralbalans. Genom att analysera blod- och urinprov hävdade Conte att han kunde förbättra idrottsutövarnas välmående och prestationsförmåga dramatiskt. Efter åtskilliga år med ekonomiska svårigheter svängde lyckan 1996 när NFL-spelaren Bill Romanowski började använda sig att BALCO:s tjänster, och efter det vände sig fler högprofilerade idrottsutövare till kundkretsen. Conte började då sälja substanser som kallades ”undetectable” och som framställts av Illinoiskemisten Patrik Arnold och sedan vidaredistribuerades av tränaren Greg Anderson.

Patrik Arnold lyckades framställa en rad substanser, som när de användes i cykler efter varandra var svåra att upptäcka i vanliga dopingtester. Substanserna såldes tillsammans med mineraler ”spetsade” med bland annat erytropoietin, tillväxthormon och modafinil samt testosteron i krämform för att smörjas på huden. Dessutom tillverkade han en anabol steroid som tidigare aldrig använts vad känt är på människa, tetrahydrogestrinone.

Tetrahydrogestrinone (THG) – i detta sammanhang oftast kallat “the Clear,” är en designer anabolic steroid, med vilket menas att den framställdes just för dopingändamål. Substansen är inte särskilt svår att upptäcka vid dopingtestning, men bara under förutsättning att man vet vad man letar efter – och det visste inte dopingtestarna vid denna tidpunkt. THG var BALCO:s huvudsakliga produkt och de andra dopingklassade substanserna kan ses mer som tänkta förstärkare till den framställda anabola steroiden.

Conte, Arnold och Anderson fortsatte att sälja dopingpreparaten från 1988 till 2002, när de federala myndigheterna började undersöka företaget och dess produkter, vilka hade lett till mycket stora idrottsframgångar. Parallellt med den federala undersökningen påbörjade den amerikanska antidopingorganisationen, USADA, en egen undersökning. Sommaren 2003 fick USADA en spruta - av en visselblåsare, Trevor Graham, som var sprintcoach för bland annat Marion Jones och Tim Montgomery – där man snabbt kunde konstatera att det fanns en okänd substans i provet.

Sprutan skickades till läkaren Don Catlin som var grundare och chef för Los Angeles Doping Laboratorium (UCLA Olympic Analytical Laboratory), som tämligen snabbt kunde få fram att det rörde sig om THG. Han testade sedan 550 sparade prover på huvudsakligen amerikanska elitidrottare och fann THG i 20 procent av proverna. Bland de positiva fanns sprintern Kelli White, den brittiske sprintern Dwain Chambers, kulstötaren Kevin Toth, medeldistanslöparen Regina Jacobs och släggkastarna John McEwen och Melissa Price.

Den förste som erkände bruk av THG tillsammans med tillväxthormon var Jason Giambi som tidigare utnämnts till ”mest värdefulla spelare” i den amerikanska baseballigan. Trots det blev Giambi aldrig bestraffad av den amerikanska ligan med motivering att han aldrig visat något positivt test. Det finns dock mycket graverande indicier emot honom, inkluderande att Conte förklarade att han givit THG till Giambi. Näste kände utpekade var baseballspelaren Barry Bonds tränare, Greg Andersson, som senare fick ett fängelsestraff för att vägra vittna mot Bonds. Bonds fick aldrig något straff vare sig av baseballförbundet eller i civil domstol.

I Sverige är sannolikt sprinterstjärnan Marion Jones den THG-användare som fått störst uppmärksamhet. Hon tog fem medaljer vid OS i Sydney, varav tre guldmedaljer. Hon gifte sig med kulstötaren CJ Hunter. Inför OS i Sydney 2000 drog sig Hunter ur kulstötningstävlingen där han var kvalificerad att tävla för USA. Under själva spelen avslöjade IOK att Hunter testats positivt för dopning (den anabola steroiden nandrolon) under fyra olika tillfällen före OS. Hunter tilläts dock närvara under spelen för att stötta sin fru, som länge stod upp för sin man och försvarade honom. De skilde sig dock 2002, men kunskapen om att Marion Jones umgåtts i kretsar där doping förekom gjorde att hon aldrig blev av helt med rykten om egen doping. Marion Jones fick sedermera ett barn med den amerikanska sprintern Tim Montgomery, som blev fälld för doping och förlorade sina rekord. Först år 2007 erkände Marion Jones att hon använt dopingpreparat från BALCO, och hon lämnade över sina fem olympiska medaljer från OS i Sidney.

Ett skäl till att Marion Jones erkände var sannolikt att hennes ex-man, CJ Hunter, hade berättat att han injicerat THG på henne.

De amerikanska journalisterna Mark Fainaru-Wada and Lance Williams gav efter extensiva undersökning av BALCO:s förehavanden ut en bok om skandalen, Game of Shadows.

En direkt effekt av skandalen var att USA:s Major League Baseball för första gången fick regler kring bruk av anabola steroider. Vid ett första avslöjande stängdes då en spelare av 50 matcher (1/3 av en vanlig säsong), vid andra förseelsen 100 matcher och om en spelare avslöjades tre gånger ledde det till livstids avstängning.

Michael Phelps

Michael Fred Phelps II, född 30 juni 1985 i Baltimore, Maryland, är en amerikansk före detta simmare och den mest framgångsrika olympiern genom tiderna. Under sin olympiska simmarkarriär erövrade han vid spelen 2004, 2008, 2012 och 2016 sammanlagt 23 guld, 3 silver och 2 brons. Då Phelps vid OS 2008 erövrade 8 guld (av 8 möjliga) övertog han simmaren Mark Spitz’ tidigare rekord som den idrottare som vunnit flest guld från ett och samma olympiskt spel.

Phelps började simma när han var sex år, delvis på grund av sin syster, men även för att han skulle kunna få utlopp för sin överskottsenergi. Vid 15 års ålder blev han den yngste amerikanska simmaren att ta en plats till de olympiska sommarspelen sedan 13-årige Ralph Flanagan 1932. Phelps bästa resultat under sitt första OS blev en femteplats på 200 meter fjäril. Samma år slog han världsrekordet på samma distans, och blev då den yngste mannen någonsin som har satt ett världsrekord.

Phelps gick i klass 6 när han fick diagnosen ADHD. Hans far Michael Fred Phelps spelade fotboll och ville att sonen skulle göra likadant. Phelps är yngst av de tre syskonen.

En bidragande orsak till Phelps framgångar är hans tränare Robert Bowman som blev hans tränare i Baltimore redan när han var 11 år gammal. 1996 följde Phelps med till Ann Arbor när Bowman blev tränare för University of Michigan.

Inför de Olympiska sommarspelen 2008 i Peking hade Phelps som målsättning att ta åtta guldmedaljer, och dels slå Mark Spitz rekord på sju guld från München 1972 och dels bli den idrottare med flest vunna olympiska guldmedaljer genom tiderna. Phelps lyckades vinna åtta guld i Peking, varav sju på världsrekordtid. Han passerade således Paavo Nurmi, Larisa Latynina, Mark Spitz och Carl Lewis som har nio olympiska guld vardera.

Efter OS 2012 slutade Phelps med simningen men han meddelade under våren 2014 att han skulle göra comeback. Han fick dock inte vara med i det amerikanska laget vid världsmästerskapen i simsport 2015 utan tävlade i stället under sommaren vid de nationella amerikanska mästerskapen som avgjordes samtidigt. Under mästerskapen vann Phelps tre guld och på 100 och 200 meter fjärilsim simmade han snabbare än vinnarna från VM 2015.

Den 5 november 2004 blev Michael Phelps arresterad i Salisbury, Maryland, för att ha kört förbi en stoppskylt utan att stanna och för att ha kört påverkad av alkohol. Han blev dömd för att ha kört bil påverkad av alkohol, för att inte ha stannat vid stoppskylten och för att ha druckit trots att det i Maryland är förbjudet för personer under 21 års ålder att dricka alkohol. Phelps fick böter, var tvungen att medverka vid möten med “Mothers Against Drunk Driving” och dessutom att tala inför elever på några skolor.

Den första februari 2009 publicerade tidningen News Of the World ett foto från en fest på University of South Carolina i USA. På fotot syns Michael Phelps röka cannabis från en cannabispipa, vid en hemmafest. Michael Phelps har bekräftat att det var han som rökte cannabis på bilden och även kommenterat händelsen offentligt. Det amerikanska simförbundet menade att Phelps inte gjort sig skyldig till dopingbrott, men beslutade ändå att döma honom till tre månaders avstängning från all tävlingssimning. Han förlorade ett stort sponsringsavtal med Kellogg och har varit avstängd från tävling i tre månader. Phelps testade dock inte positivt för drogen och bilden togs månader efter OS 2008. “USA Swimming har tillrättavisat Michael Phelps enligt sin uppförandekod genom att dra in ekonomiskt stöd och rättigheten att tävla under en period av tre månader från och med idag, den 5 februari”, hette det i ett uttalande från USA Swimming. “Detta är inte en situation där någon antidopningsregel bröts, men vi bestämde oss för att skicka ett starkt meddelande till Michael eftersom han gjorde så många människor besvikna, särskilt de hundratusentals barn som är medlemmar i USA Swimming och som ser upp till honom som en förebild och en hjälte.

Antonio Pettigrew

Antonio Pettigrew (född 3 november 1967, i Macon, Georgia, död genom självmord den 10 augusti 2010) var en amerikansk sprinter som specialiserade sig på 400 meter.

Han är också känd för att han vid olympiska sommarspelen 2000 i Sydney kastade sina guldmedaljvinnande Adidas-skor in i publiken efter att ha vunnit 4×400 m-finalen för USA.

Antonio Pettigrew lämnade aldrig något positivt dopingprov, trots att han själv deklarerade att han använde prestationshöjande preparat vid OS i Sydney 2020 och att han hade dopat sig från 1997 till 2001. Pettigrew vittnade om att han använt tillväxthormon för att bli starkare och hade tagit erytropoietin för att förbättra sin uthållighet, och han gjort det enligt tränaren Trevor Grahams förslag.

År 2008 angav åtalsdokument relaterade till rättegången mot Trevor Graham i samband md Bay Area Laboratory Co-operative (BALCO)-affären (kommersiell doping med designer-substansen THG, tetrahydrogestrinone) att Pettigrew var en av de idrottare som köpte prestationshöjande droger hos Victor Contes BALCO, dit han hänvisats av Graham.

Pettigrew erkände att han använt prestationshöjande substanser och vittnade mot Graham vid rättegången mot honom i maj 2008. Pettigrew förklarade att Graham uppmuntrade honom 1997 att injicera tillväxthormon och erytropoietin. Strax efter, sa Pettigrew, började han köpa preparaten direkt från Angel “Memo” Heredia, en välkänd steroidhandlare från Laredo, Texas. När han började ta de förbjudna ämnena, angav Pettigrew att han kunde springa 400 meter under 43 sekunder för första gången. Pettigrew hade till en början ljugit för de federala utredarna och förnekade doping när de först förhörde honom i februari 2005. Han erkände emellertid slutligen bakom lyckta dörrar doping när han konfronterades med dokument i oktober 2006 som starkt antydde preparatinköp från Heredia. Graham berättade å sin sida för utredarna att han bara pratade med Heredia i telefon en gång 1996. Åklagaren hävdar emellertid att Graham och Heredia arbetat nära under flera år för att förse Grahams idrottare med prestationshöjande preparat. Kevin Young och Dennis Mitchell, som båda vann OS-guld, vittnade också båda om att Graham introducerade dem för Heredia, som sedan blev deras leverantör av dopingpreparat.

Graham dömdes i civil domstol för att ha ljugit för federala utredare (mened) om sin kontakt med BALCO som dopingmedeldistributör. USA:s antidopningsbyrå (USADA) gav honom ett livstidsförbud för att delta i idrott.

Det avslöjades också vid rättegången att den olympiska sprintmästaren Justin Gatlin arbetade i hemlighet (undercover) för myndigheter som utredde doping inom idrotten, enligt vittnesmålet från en annan ”hemlig agent”, Erwin Rogers. Rogers vittnade om att Gatlin, som en gång haft världsrekordet på 100 meter, spelade in flera telefonsamtal med Graham i hemlighet. Distriktsdomare Susan Illston hindrade dock Rogers från att avslöja några fler detaljer om samtalen.

Pettigrews olympiska stafettlagkamrater var Michael Johnson, Angelo Taylor, Jerome Young och tvillingarna Alvin och Calvin Harrison. Innan Pettigrew vittnade vid Graham-rättegången avtjänade redan Harrisons dopingavstängningar och Young hade stängts av på livstid för doping, även om antidopingorganisationen inte hade funnit att dessa tre idrottare hade använt förbjudna substanser vid 2000-olympiaden.

Även om IAAF:s regler vid den tidpunkten inte retroaktivt kunde ändra resultaten mer än åtta år efter tävling, returnerade Pettigrew frivilligt medaljerna han vann under den vid OS i Sydney 2000 för 4 × 400 m seger med det amerikanska stafettlag.

Pettigrew fick två års avstängning 2008, men han hade då redan då avslutat sin friidrotts-karriär. Alla tävlingsresultat sedan januari 1997 annullerades, inklusive världsmästerskaps-guldet han vann i 4x400 meter stafett och hans del i att sätta världsrekord 1998. Han behöll däremot resultat som vunnits före 1997.

Många ledande personer inom friidrotten var mindre förlåtande. För några av sina brittiska rivaler identifierades han som en fuskare som hade fråntagit dem deras rättmätiga platser överst på prispallen vid OS. En av Pettigrews egna lagkamrater, Michael Johnson, som fråntogs den olympiska 400 m stafettmedaljen 2000 efter Pettigrews bekännelse, anmärkte: “Jag känner mig lurad, förrådd och sviken.”

Antonio Pettigrew hittades död vid 42 års ålder i baksätet på sin låsta bil i Chatham County, North Carolina, den 10 augusti 2010, och bevis på självmord med hjälp av sömntabletter hävdades av polisen. Sömnmedicin hade också påvisats i bilen. Den 13 oktober uppgav en obduktionsrapport att han hade dött av självmord till följd av överdosering av ett läkemedel innehållande difenhydramin (Unisom®). Pettigrew var sedan fyra år assisterande tränare vid University of North Carolina vid tiden för sin död, två år efter vittnesmålet i BALCO-affären.

Pettigrew efterlämnar sin fru, Cassandra, och son, Antonio Jr.

CJ Hunter

Cottrell James Hunter III (född 14 december 1968 i Washington DC, död 28 november 2021) var en amerikansk kulstötare och senare idrottstränare. Hunter började med kulstötning efter att ha upprepade gånger misslyckats med att få en plats i ett basketlag. Han tog en kandidat-examen i statsvetenskap 1991.

CJ Hunter var världsmästare i kula 1999, men är kanske mest känd för sitt engagemang i BALCO-skandalen och som fd make till sprintern Marion Jones. Hunter träffade Marion Jones för första gången när hon var 16. De träffades igen 1995 när han anställdes som tränare för University of North Carolinas. Han tvingades avgå från sin position efter att flera gånger vägrat följa skolans regler som förbjöd dejting mellan tränare och idrottare. De gifte sig den 3 oktober 1998. Bara en dag efter Marion Jones första OS-guld på 100 meter kom beskedet att CJ Hunter avslöjats i en dopingkontroll tidigare under säsongen. Han hade inte bara missat ett, utan fyra raka dopingtest med den anabola steroiden nandrolon i kroppen. Han hade haft 1 000 gånger gränsvärdet för nandrolon vid samtliga fyra testtillfällen

CJ Hunter testade positivt fyra gånger för den förbjudna substansen, nandrolon, sommaren 2000. IAAF informerade USA:s friidrottsförbund om det första av dessa resultat den 11 augusti 2000. IAAF:s standardprocedurer följdes och en förklaring till fyndet söktes från idrottaren. Ingen förklaring kom inom den givna tidsfristen och IAAF stängde av Hunter genom ett brev till USA:s friidrottsförbund den 24 augusti 2000, dagen innan han skulle tävla vid Golden League-mötet i Bryssel. Den 25 augusti 2000, dagen för Brysseltävlingen, fick IAAF en sen och osignerad förklaring på idrottarens vägnar. IAAF-tjänstemän som var närvarande i Bryssel sökte ett möte ansikte mot ansikte med idrottaren för att diskutera hans fall och IAAF-förfarandena inblandade och han fick så småningom tävla där i väntan på en granskning av hans förklaring av IAAF:s antidopningskommission. Han stängdes av i 2 år i mars 2001 och avslutade då sin karriär som tävlingsidrottare. Han kom aldrig tillbaka till tävling efter avstängningen.

Vid BALCO-skandalen vittnade Hunter mot Marion Jones. Marion Jones värld rasade samman. Hon blev av med alla sina OS-medaljer och dömdes dessutom till sex månaders fängelse för att ha ljugit för de federala agenterna under dopingutredningen.

Hunter och Jones skiljde sig 2002 efter publiciteten kring BALCO-skandalen.

Hunters personbästa i kula var 21,87 m som stöttes under USA:s olympiska försökstävlingar 2000. En månad senare testades han positivt för nandrolon vid Bislett Games, vilket avslöjades innan de olympiska sommarspelen 2000. Han hade tidigare tävlat vid olympiska sommarspelen 1996 och slutat sjua.

Hunter bodde i Holly Springs, North Carolina med sin son från sitt tredje äktenskap, Nicko, vid sin död den 28 november 2021, 52 år gammal. Dödsorsaken är inte offentliggjord.

Kort avstängning för höjdhopparen Inika McPherson (andragångsförseelse)

Den amerikanska 36-åriga höjdhopparen Inika McPherson från Houston, Texas, stängdes av från och med den 22 juli 2022 och i 16 månader efter att ha testats på träning (out-of-competition) för furosemid i ett beslut daterat 14 april 2023.

McPherson började hoppa på elitnivå 2010 och har varit USA-mästare vid tre tillfällen och deltog i OS för USA 2016.

Hon har varit upptagen i USADA:s Registered Testing Pool sedan 2011, och har således dopingtestats ett stort antal gånger. Hon uppger att hon gått igenom online-kurser om doping och antidoping, och att hon dessutom fått ett 3–5 minuters långt samtal med en särskild antidopingutbildare (Grayson Potter) från USADA 2021. Hon testade trots det positivt vid ett tillfälle tidigare, 2014 – då för kokain – och var då avstängd i 21 månader.

I augusti 2021 fick McPherson en skada i sin vänstra häl, vilket gjorde att hon inte kunde träna höjdhopp under resten av året. Hon behandlade skadan med vila, isbehandling och stretching. Hon köpte också antiinfllamatoriska tabletter (Ibuprofen med flera) receptfritt under denna tid.

I april 2022 hade hon fortfarande ont och reste då till en känd idrottsläkare i Atlanta, Georgia, Rudolph Amadeus Mason – anlitad och rekommenderad av amerikanska friidrottsförbundet – som gav henne en injektion av trombocytrik plasma i hälen för diagnosen plantar fasciit, men han meddelade henne inte uttryckligen diagnosen. Doktor Manson instruerade henne att vila foten och använda en särskild ortos för foten så att hon ändå skulle kunna gå. Dessutom fick hon tabletter på Ibuprofen 800 mg x 3och Tramadol 50 mg var fjärde timme men högst 8 tabletter per dag. Behandlingen varade i 2–3 veckor och eftersom hon senare inte lyckades komma i kontakt med läkare köpte hon ibuprofenet på egen hand.

Den 2 juni 2022 besökte hon en god väns mormor (eller farmor?) och denne gav henne en tablett som hon tog för sina bensmärtor – den äldre damen talade inte om vad tabletten hette med idrottsutövaren tog den trots det. Dagen efteråt togs ett oannonserat dopingprov som visade sig vara positivt för furosemid.

I den vidare utredningen intervjuades de inblandade och vännen förklarade att i mormoderns/farmoderns medicinskåp fanns både naproxen och furosemid.

Att provet var positivt för furosemid betvivlades aldrig, men den oberoende skiljedomaren trodde på att det rörde sig om ett rent misstag. Hon fick således en reduktion av sin avstängning från 24 till 16 månader och ingen fördubbling trots att det var andra gången hon ertappades med positiva dopingprov.

Det katastrofala Nike-projektet

WADA redovisade den 6 oktober 2021 den utredning som WADA:s Intelligence and Investigations (I&I) Department tagit fram på basen av United States Anti-Doping Agency (USADA) undersökning av the Nike Oregon Project (NOP).

2019 visades att löparledgenden och nuvarande tränaren Alberto Salazar och läkaren Jeffery Brown bland annat hade gett otillåtna L-carnitin-infusioner till löpare i ett projekt som sponsrades av sko- och klädföretaget Nike i Oregon, USA. Därtill hade de utpekade också förmedlat testosteron och förhindrat utredningen av dopingbrottet.

WADA:s Exekutivkommitté begärde sedermera en utredning av den amerikanska utredningen för att försäkra sig om att den var komplett och helt opartisk. Denna WADA-utredning konkluderar att: “Following a full review of all available information, we are satisfied that USADA exhausted all reasonable avenues to establish Anti-Doping Rule Violations against those involved in the Nike Oregon Project. Excluding Mr. Salazar, Dr. Brown and ‘Witness A’, our review found there was insufficient evidence to warrant proceedings against any other person.”

Detta innebär att WADA förklarat sig nöjd med den utredning som USADA gjort och den dom som CAS utfärdat om fyra års avstängning av Alberto Salazar och Jeffery Brown.

Den 16 september beslöt the Court of Arbitration for Sport (CAS) att fastställa de fyra årens avstängning för endokrinologen (läkaren) Jeffrey Brown och den förre elitlöparen Alberto Salazar, som då regelbrottet begicks var huvud-coach för the Nike Oregon Project (NOP). De ursprungliga domarna utfärdades hösten 2019. De båda dömda hade önskat kortare avstängningar medan the United States Anti-Doping Agency (USADA) å sin sida hade velat se förlängda straff.

Förhandlingarna har dragit ut mycket på tiden dels beroende på mycket skriftväxling mellan parterna, dels på grund coronapandemin. Den sista domstolsförrättningen hölls 3–12 mars 2021.

Brown dömdes för

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Salazars innehav av testosteron

Överlämnande (artikel 2.7) av testosteron till Salazar

Användning (artikel 2.8) av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll

Salazar dömdes för

Innehav (artikel 2.6) av testosteron för icke medicinskt bruk

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Browns användande av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll med L-carnitin-infusioner

Det påpekades särskilt att inget av regelbrotten rörde någon idrottsutövare direkt och inte heller att någon idrottsutövare skadligt påverkats i the Nike Oregon Project.

CAS avseende bruk av kräm innehållande tillväxthormonstimulerande medel

Ashley Kratzer (född 8 februari 1999) är en vänsterhänt amerikansk kvinnlig tennisspelare, som blev antagen som en medlem i International Tennis Federation i december 2016 och som fick ett wild card till US Open 2017, men som bäst endast nått plats 200 på WTA:s ranking. Hon blev aktuell för CAS (2020/A/7536, med dom 15 juni 2021) sedan hon använt en kräm innehållande ett tillväxthormonstimulerande hormon (GHRP-6).

I CAS utlåtande lades särskild vikt vid skillnaden i regeltextens reckless (hänsynslöst) och oblivious (omedvetet) uppförande. Det poängterades också att inom elitidrotten krävs det av varje idrottsutövare att vara särskilt noggrann varje gång någon medicin används eftersom det i princip är idrottsutövarens ansvar att se till att ingen förbjuden substans används. Om en idrottsutövare skall kunna anses ha handlat omedvetet eller bara försumligt krävs att idrottsutövaren inte ens insett möjligen av regelbrott för att nå sin önskvärda prestation. För att kunna skilja omedveten från (indirekt) avsiktlig handling måste man – särskilt – beakta frivilligheten i handlingen, vilket i efterhand är svårbedömt. Som en generell regel kan man dock säga att ju mer avlägsen insikten om regelöverträdelsen är hos den som gjort den, desto mindre bör man anse att personen har skuld till den, och desto mindre kan man anse att avsiktligheten varit. Skillnaden mellan ett avsiktlig och ett oavsiktligt handlande behöver således inte vara stor och att avgöra vilket som gäller är en fråga om helhetsbedömning av situationen – vilket innebär bland annat vad idrottsutövaren gjort för att undvika en doping-situation.

Det redovisades att Krazer deltagit i ITF-tävlingar sedan 2014 och att hon deltagit i antidopingutbildning, i vilken ingår att hon är ansvarig för bland annat all mat som hon äter och annat som hon får in i sin kropp. Ett återkommande problem för tennisspelaren hade varit smärtande blåsor på hälarna, tårna och sidorna av fötterna, vilket lett till svår smärta och öppna sår. Hon hade upprepade gånger behandlats med olika hudkrämer för detta, men aldrig givits någon specifik diagnos. I april 2019 var hon i Kina och tränade inför the Kunming Open Tennis Tournament som hölls i Anning. Hon tränades då av en lokal tennistränare, Mr Zhang, som sa sig vara ansluten till kinesiska tennisförbundet och regelbundet tränade kinesiska idrottsutövare. Under träningen fick hon ånyo blåsor på fötterna och Mr Zhang gav henne en omärkt förpackning hudkräm som enligt tränare innehöll “Chinese antibacterial cream” också kallad “Chinese Neosporin” (neosporin är ett antibiotikum som enbart saluförs i USA). Eftersom hon behövde tejpa hälarna för att kunna spela använde hon inte krämen förrän hon hade blivit utslagen ur turneringen och tog sedan med den till hemmet i USA där hon använde den i ytterligare fem dagar två gånger per dag. Därefter använde hon krämen cirka en gång per månad då hon fick nya problem under tiden april 2019 till januari 2020.

I januari 2020 förberedde hon sig för ytterligare en stor tävling, nu på hemmaplan i Newport Beach i Kalifornien och fick då ånyo stora blåsor på fötterna och använde då igen den kinesiska hudkrämen. Hon använde den också den 27 januari på morgonen inför sin första match i tävlingen och efter den blev hon uttagen för dopingkontroll (det var den andra gången under tenniskarriären som hon dopingtestades). På dopingkontrollformuläret angav hon inte att hon hade använt den kinesiska krämen. Den 14 februari 2020 svarade WADA-laboratoriet i Montreal att man funnit Growth Hormone-Releasing Peptide 6 (“GHRP-6”), som återfinns på WADA:s förbjudna lista under rubriken S2, och tennisspelaren fick beskedet den 18 mars. Hon blev provisoriskt avstängd från och med den 28 mars. B-provet gav samma resultat och ITF:s antidopingkommitté dömde då Krazer till en fyraårig avstängning med start från den provisoriska avstängningens datum. Domen överklagades av Krazer till CAS.

Den 14 oktober 2020 genomfördes en första muntlig förhandling via videolänk. Man var enig om att den förbjudna substansen GHPR-6 med all sannolikhet kommit från den kinesiska krämen och att det innebar ett brott mot dopingreglerna. Skiljedomstolen slog fast att det var den anklagade tennisspelaren som var ansvarig för att visa att hon inte hade haft för avsikt att dopa sig. Därefter föregick en skriftväxling mellan i första hand domstolen och den anklagade. Den 4 maj hölls en andra förhandling via videolänk.

Tennisspelaren framhöll särskilt att hon använt en hudkräm – således inte tagit någon medicin i tablettform eller liknande – vilket i sig utgjorde ett tydligt indicium för att hon inte hade för avsikt att dopa sig. Hon påpekade också att eftersom burken med krämen inte hade någon innehållsförteckning kunde hon inte söka efter förbjudna substanser via internet. Dessutom förelåg betydande språksvårigheter när man besöker ett land som Kina.

Av visst intresse är att tennisspelaren använde sig av den kinesiska krämen eftersom hon tyckte att den var bättre än andra krämer hon använt – kanske borde detta ha givit upphov till ytterligare eftersökningar av vad den innehöll.

Det framgick att Krazer hade fått den aktuella krämen från en kinesisk medborgare vars fulla namn hon inte kände till och som hon enbart känt ett fåtal dagar. Hon hade inte försäkrat sig om att det rörde sig om en certifierad tränare utan hade trott på hans ord, och hon visste inte om tränaren hade någon medicinsk utbildning eller erfarenhet. Trots det tog hon emot en burk med kräm på vilket det inte fanns något namn eller innehållsförteckning. Det fanns också ett långt tidsutrymme (augusti 2019-januari 2020), vilket borde ge goda möjligheter att i hemlandet ta reda på vad som fanns i den kinesiska krämen eller byta till en kräm med innehållsförteckning. Skiljedomstolen ansåg att tennisspelaren i och med detta inte hade gjort ens ett basalt försök att försäkra sig om att krämen inte innehöll något förbjudet medel, vilket innebar att domstolen inte behövde bedöma om hon avsiktligt dopat sig eller om det var en ”misstagsdoping.”

Skiljedomstolen fastslog att Ashley Kretzer begått ett brott mot dopingreglerna och att hon inte gjort vad hon borde för att undvika det. Därför stod avstängningen på fyra år kvar och hon förlorade de prispengar och titlar hon erhållit efter den 28 mars 2020.

Jessica Hardy som fick kontaminerat kosttillskott av sin sponsor

Jessica Adele Hardy Meichtry (född 12 mars 1987 i Ornage, Kalifornien) är en amerikansk tävlingssimmare som specialiserat sig på bröstsim och frisim. Hon har vunnit totalt tjugoåtta medaljer i stora internationella tävlingar, fjorton guld, nio silver och fem brons som sträcker sig över OS, VM och Pan Pacific Championships. Hardy vann en bronsmedalj i 4×100 meter frisim och en guldmedalj i 4×100 meter medleystafetter vid olympiska sommarspelen 2012 i London.

Hardy gick på University of California, Berkeley, där hon tävlade för tränaren Teri McKeevers  California Golden Bears simteam i två år. Hon var fyra gånger universitets- mästare och träffade sin blivande man Dominik Meichtry , en schweizisk simmare och trefaldig olympier, på Berkeley. Hon blev professionell 2007 för att träna med tränaren Dave Salo för Trojan Swim Club vid University of Southern California. 2016 meddelade hon att hon nu skulle träna med Mark Schubert på Golden West Swim Club i Huntington Beach, Kalifornien. Hon avslutade också sin kandidatexamen från Arizona State University 2016.

Hon gifte sig med Dominik Meichtry den 5 oktober 2013. I september 2017 meddelade paret att de väntade sitt första barn. Hon har också en lång historia av filantropiarbete med organisationer som USA Swimming Foundation, Jessie Rees Foundation, Special Olympics, Surf Aid International, Long Beach Water Department och volontärarbete som representant för idrottare i Olympic Internal Operations Committee, USA Swimming Steering Committee och USA Swimming Athletes’ Executive Committee.

Vid de amerikanska olympiska lagförsöken 2008 kvalificerade Hardy sig för USA:s olympiska lag. Några veckor senare, den 23 juli 2008, fick Hardy besked om att det andra av hennes tre dopingprov från försöken kom tillbaka som positivt för låga nivåer av clenbuterol. Hennes advokat bekräftade den 24 juli 2008 att Hardys “A” och “B” prover från ett test som administrerades den 4 juli var positiva för clenbuterol. Hardy hävdade oskuld och sa att hon aldrig ens hade hört talas om clenbuterol. Mediebevakningen av frågan noterade att kontaminerade kosttillskott har spelat en roll i några tidigare fall av förbud, och detta var fallet den här gången också. Ett exempel har varit den amerikanska simmaren Kicker Vencill , som vann en rättegång mot ett företag som försåg honom med kontaminerade kosttillskott som resulterade i ett positivt test och två års avstängning från sporten.

Den 1 augusti 2008, efter Hardys utfrågning inför USA:s antidopingbyrå (USADA), släppte USADA ett uttalande där det stod: “USA:s antidopingbyrå ​​(USADA) meddelade idag att den amerikanska simmaren Jessica Hardy från Long Beach, CA, testade positivt för den förbjudna substansen clenbuterol vid de amerikanska olympiska försöken den 4 juli 2008 och har gått med på att dra sig ur USA:s olympiska lag 2008 i lagets bästa intresse.” I maj 2009 tillkännagavs det att Hardy skulle bli avstängd från sporten i ett år för det positiva testet.

Den 21 maj 2010 samtyckte Court of Arbitration for Sport (CAS) till 2009 års beslut från American Arbitration Association och avslog överklagandet från WADA om att öka avstängningen från ett till två år. Från 2008 till 2009 avtjänade Hardy en 12 månaders avstängning. I april 2012 tillkännagavs att Hardy skulle vara berättigad till OS 2012.

Det som gör Hardys fall speciellt är att det förbjudna ämnet, clenbuterol, fanns i ett kosttillskott tillverkat av en av hennes sponsorer, AdvoCare.

Hardy återvände till tävlingen 2009 och satte nya världsrekord på långbana 50 meter bröstsim och 100 meter bröstsim vid 2009 års Amerikanska mästerskap. Vid olympiska sommarspelen 2012 i London vann Hardy sin första OS-medalj, ett brons, i 4×100 meter frisim med Missy Franklin , Lia Neal och Allison Schmitt , när det amerikanska laget slutade trea bakom lagen från Australien och Nederländerna. . Hardy simmade den andra sträckan och hade en sträcktid på 53,53 sekunder och laget slutade med en total tid på 3:34,24, ett amerikanskt rekord . Hon fick också en guldmedalj genom att simma för det vinnande amerikanska laget i de preliminära heaten på 4×100 meter medleystafetten . I sina två individuella tävlingar slutade hon sjua på 50 meter frisim och åttonde på 100 meter frisim.

Elitlöparen Shelly Houlian angav att hon ätit nadrolonkontaminerat kött

Shelby Houlihan (född 8 februari 1993) är en amerikansk elitlöpare som tog sig till final på 5000 meter vid olympiska sommarspelen 2016. Houlihan har (2021) det amerikanska rekordet på både 1500 meter och 5000 meter. Hon sponsrades av Nike. 2020 anklagades hon för doping med nandrolon och efter dom i det internationella friidrottsförbundet (World Athletic) togs fallet till CAS (CAS 2021/O/7977).

Houlian lämnade ett dopingprov under träningsförhållanden (out-of-competition) den 15 december 2020 i Oregon, USA. Provet visades innehålla 19-norandrosteron (nandrolon). Den 27 januari analyserades B-provet som också visades innehålla nandrolon i dopingklassande mängd.

Houlian anförde att hon måste ha fått i sig den förbjudna substansen då hon åt en burrito (en vetetortilla fylld med bönor, kött, ris och eventuellt annat) innehållande inälvsmat från ett gatukök på kvällen (19:30) innan dopingprovet togs 10 timmar senare.

Den 7 maj försökte löparen få den provisoriska avstängningen upphävd så att hon skulle kunna ställa upp i uttagningstävlingarna för det kommande OS avseende 10 000 meter. Anhållan avslogs dock.

En skiljedomare utsågs och den 4 juni hölls en videosession där sammanlagt två vittnen hördes för åklagarsidan och fem för svarandesidan.

Som sitt expertvittne kallade Houlian bland andra en amerikansk läkare, Emmanuel Strahm (som tidigare arbetat på Dopinglaboratoriet i Huddinge), som framförde att kvoten mellan 19-norandrosteron och 19-noreticholanolon (en metabolit till nandrolon) motsvarade ett intag cirka 10 timmar efter intag av nandrolon så som det skulle vara efter kontaminerat griskött eller -inälvor.

Åklagarsidan gjorde det osannolikt att gatuköket av misstag skulle ha serverat Shelby Houlihan kött från en okastrerad gris (som är den enda typen av gris som naturligt skulle kunna ha såg höga nadrolonvärden i sig spontant att det skulle ge utslag i en dopingtest om köttet åts av en idrottsutövare), eftersom kött från sådana djur inte kunde köpas in på det sätt som gatuköket vanligen inköpte kött. Man hävdade också att om det rörde sig om svinmage som Houlian ätit (vilket hon uppgivit) finns det betydligt mindre i magens muskulatur än i andra muskler från svin, och långt mindre än i exempelvis grisens njurar och lever.

Man diskuterade också halterna av nandrolon i Houlians urin och fann att den var 2–3 gånger högre än vad som någonsin uppmätts i vetenskapliga försök efter intag av betydligt mer kött från okastrerade grisar. Den isotopsignatur som påvisades avseende nandrolonet skiljde sig också signifikant från vad som vanligen ses hos kommersiellt majsuppfödda grisar i USA, men stämmer väl överens med de medicinska tabletter innehållande nandrolon som tillhandahålles i USA.

Svarandesidan ansåg att laboratoriet borde utfört kompletterande analyser så snart Houlian hade hävdat att hon fått i sig den förbjudna substansen genom griskött, men laboratoriet hävdade att de följt regelboken.

Löparen hade också gjort en håranalys, där man inte hade funnit något spår av nandrolon. Hon framförde också att hon blivit dopingtestad mycket ofta och att ingen av de tidigare testerna visat tecken på doping. Argumentet avvisades dock.

Dock hade analyserna från tidigare dopingtester genomgående visat en annan carbone isotope signature än den som visades i det nu aktuella dopingprovet. Från åklagarsidan påpekades också att the carbone isotope signature var annorlunda avseende nandrolonet jämfört med androsteron och preganediol som också påvisades som naturliga steroider, och att signaturen från nadrolonet i det aktuella dopingprovet var ”extremely unlikely” i kött som kom från någon djuruppfödare i USA.

I sammanfattningen av skiljedomarens bevisvärdering befanns det osannolikt att ätandet av den diskuterade burriton skulle kunnat resultera i ett positivt dopingprov. Man fann också att ”sanningstest” (polygraph) inte kan användas för att indikera att intaget av den förbjudna substansen var utan avsikt.

Således fastslogs att Houlian had failed to establish the source of the 19-NA detected in her urine sample to the applicable standard of proof, och således skulle intaget av den förbjudna substansen betraktas som medvetet (intentional).

Hon dömdes således till fyra års avstängning.

Katerina Nash testade positivt för veterinärmedicin

Kateřina Nash (född Hanušová, född 9 december 1977) är en tjeckisk längdskidåkare och cyklist som tävlade från 1994 till 2003 i skidåkning och som fortfarande är aktiv i cykling för Clif Pro Team. När hon tävlade i två vinter-OS slutade hon sexa i 4×5 km stafett i Nagano 1998 och hade sin bästa individuella avslutning på 20:e plats i 15 km tävlingen i Salt Lake City 2002. Hon är numera bosatt i Truckee, Kalifornien.

Den amerikanska antidopingorganisationen USADA tillkännagav den 2 mars 2023 att Kateřina Nash lämnat ett positivt dopingprov för ett förbjudet ämne som inte var specifikt listat på WADA:s förbjudna lista.

Efter en utredning kom USADA fram till att Nash inte skulle bli avstängd, trots att hon haft ämnet capromorelin i sitt dopingprov eftersom det rörde sig om en no-fault-överträdelse, vilken enligt reglerna skall offentliggöras.

Capromorelin, som i USA säljs under varumärkena Entyce och Elura, är ett veterinär-läkemedel som används för att hantera viktminskning hos katter och hundar. Capromorelin är en ghrelinreceptoragonist som utvecklats av Pfizer.

Capromorelin godkändes för veterinärmedicinsk användning i USA i maj 2016. Substansen

stimulerar utsöndringen av tillväxthormon som ett ghrelinmimetikum. Det får kroppen att utsöndra mänskligt tillväxthormon på ett sätt som vanligtvis ses i puberteten och i ung vuxen ålder. Studier har visat att läkemedlet också direkt höjer halten av IGF-1. I ett ettårigt behandlingsförsök (som började 1999) med 395 seniorer mellan 65 och 84 år, ökade patienter som fick läkemedlet i genomsnitt 1,4 kg avseende fettfri kroppsmassa under de första sex månaderna och gav också bättre förmåga att gå i en rak linje i ett test av balans, styrka och koordination. Efter 12 månader hade patienter som fick capromorelin också en förbättrad förmåga att gå i trappor, men resultaten var inte tillräckligt bra för att fortsätta prövningen för det andra planerade året. Från och med 2017 avbröts capromorelinstudier på människor.

Nash testade positivt för capromorelin som ett resultat av ett urinprov utanför tävling som hon lämnade den 24 oktober 2022. Capromorelin, även om det inte är specifikt listat på WADA:s förbjudna lista, anses av WADA vara ett icke-specificerat ämne i klassen ”Peptidhormoner, Tillväxtfaktorer, Besläktade Substanser och Mimetika” (S2). Capromorelin är alltid förbjudet enligt USADA och USA:s olympiska och paralympiska kommittés nationella antidopingpolicy och Internationella cykelförbundets antidopingregler, som alla har antagit World Anti-Doping Koden.

Under USADA:s utredning av hennes fall försåg Nash USADA med register över en receptbelagd flytande medicin för husdjur innehållande capromorelin, som hon gav oralt till sin hund varje dag under de sista veckorna av sitt husdjurs liv i ett försök att få det att behålla vikten. På grund av svårigheten att administrera oralt läkemedel för husdjur, kom Nash ofta i kontakt med den flytande medicinen via sina händer, och medicinflaskan varnade inte användarna om risken för kontaminering från transdermal exponering. USADA, tillsammans med laboratorieexperter, genomförde en studie av transdermal exponering med läkemedel som innehåller capromorelin. Testerna visade att det var fullt möjligt att lämna ett kontaminerat urindopingprov genom att handskas med veterinärmedicinen. Studier visade att idrottarens exponeringsscenario med medicinen korrelerade mot det låga nivåerna, 0,07 ng/ml (70 delar per biljon), av capromorelin som fanns i hennes urinprov. Det finns för närvarande dock inget tröskelvärde för capromorelin, så vilken nivå som helst utlöser en rapport från laboratoriet om ett positivt analytiskt fynd. Utan dessa tester skulle Nash ha blivit föremål för en fyraårig avstängning.

USADA drog således slutsatsen att Nash inte hade begått något fel eller försumlighet med avseende på förekomsten av capromorelin i hennes prov och hon blev frikänd.

En månads avstängning av amerikansk längdhoppare för cannabisbruk

Den 25 april 2023 tillkännagav USADA att längdhopparen Tara Davis-Woodhall, från Fayetteville, Arkansas, stängts av i en månad efter en positiv test för 11-nor-9-karboxytetrahydrocannabinol (karboxy-THC), en urinmetabolit av delta9-tetrahydro-cannabinol (THC), den huvudsakliga psykoaktiva beståndsdelen i cannabis, marijuana och hasch. Hennes värde översteg 180 ng/mL, vilket är gränsen för när laboratoriet skall anmäla resultatet av analysen.

Prov samlades in under tävling vid USA:s friidrottsinomhusmästerskap 2023 den 17 februari 2023. I 2021 års kod klassificeras THC i en speciell kategori som tillåter en reducerad avstängning till tre månader om idrottaren konstaterar att användning av substansen skedde utanför tävling och inte var relaterad till idrottsprestationer. Sanktionen kan minskas ytterligare till en månad om idrottaren på ett tillfredsställande sätt genomför ett behandlings-program som godkänts av USADA.

Davis-Woodhalls avstängning reducerades till en månad på grund av att hennes användning av cannabis skedde utanför tävling och inte var relaterad till idrottsprestationer, och för att hon framgångsrikt genomförde ett behandlingsprogram mot missbruk av cannabis.

Davis-Woodhalls avstängning är det minsta tillåtna enligt reglerna och började den 21 mars 2023, dagen för hennes provisoriska avstängning. Dessutom har Davis-Woodhall diskvalificerats från alla tävlingsresultat som nåtts den 17 februari 2023 och senare, det datum då hennes positiva prov samlades in, inklusive förverkande av eventuella medaljer, poäng och priser.

Det har redan höjts ifrågasättande röster avseende så korta avstängningar som en månad eftersom de knappast kan uppfattas som betydande straff så länge de inte kommer just i anslutning till en stortävling – och då antagligen kan flyttas genom ett överklagande.

Dopingkontroller 2022 i USA för testing pool

Den 6 november 2022 publicerade den amerikanska antidopningsbyrån (USADA) på sin hemsida antalet tester som genomgåtts av de 463 amerikanska idrottare som finns i ”testing pool”. Arton av de 463 friidrottarna hade 10 tester eller fler medan cirka hundra under året bara var testade en gång (då återstod dock en sjättedel av året).

Listan har några överraskningar, varav en är att de mest testade av idrottarna, Shelby Houlihan (amerikansk rekordhållare på 1500 och 5000 meter), faktiskt är avstängd för dopning i 4 år, och att den mest testade idrottaren (16 gånger hittills under 2022), Olivia Baker, tävlar på 800 m och slutade femma vid VM 2022. Hon har testats 17 gånger hittills under 2022 mot endast fem gånger under 2021.

Genom listan är det möjligt att verifiera att alla amerikanska idrottare som tog medaljer vid VM 2022 i Eugene verkligen finns med på denna lista. Det kan noteras att 16 amerikanska medaljörer vid VM 2022 testades 5 gånger eller färre i år. Således testades Noah Lyles, världsmästare på 200 m och Grant Holloway, mästare på 110 m häck, endast tre gånger vardera hittills under 2022 (båda testades dock tio gånger vardera under 2021). Marvin Bracy, silvermedaljör på 100 m, kontrollerade fyra gånger, och Trevor Bassitt, brons på 400 m häck, har bara testats två gånger under året.

USADA har motiverat skillnaderna med: “Testerna är baserade på olika faktorer, såsom tränings- och tävlingsscheman och resultat, idrottarens biologiska passdata, feedback efter skada, tillgänglig forskning om dopingtrender eller trovärdiga tips som tas emot. om eventuella dopningssituationer”.

På maratonsidan har det generellt testats mera. Amerikanerna som tävlade i New York maraton visar disharmoniska siffror. Nell Rojas och Shadrack Kipchichir har testats 15 gånger och Leonard Korir, 13 gånger. Keira d’Amato (amerikanskt maratonrekord i januari i år, med 2.9,12’ vid 38 år) och Aliphine Tuliamuk (rekord vid 2.26), 11 tester, samt Sarah Pagano (halvmaratonrekordet på 1.09) 10 gånger.

Galen Rupp, det tidigare amerikanska underbarnet vid tiden för Salazar, har bara testats 8 gånger, jämfört med 17 2021. Mer inkongruent, Sara Hall, femma vid VM 2022, har endast haft 4 tester, jämfört med 11 2021, och Desiree Des Linden har en siffra på noll, jämfört med 15 tester 2021.

Det är intressant att USA satsar på en så hög grad av transparens när det gäller dessa out-of-competion-tester

Amerikanska dopingavstängningar september-november 2022

Det kan tyckas som att vi har nog med vårt antidopingarbete i Sverige men dels så är det intressant att se vilka trender det finns utomlands, dels är det viktigt att kontrollera att våra svenska dopingbestraffningar står i samklang med de som utländska dopade får. Det kan därför finnas anledning att se särskilt på dopingavstängningarna i USA eftersom deras problem ofta återupprepas här hemma några år senare, och eftersom USADA är så transparenta i sin redovisning av fallen. De enskilda namnen på de dopingavstängda är då vanligen ointressanta, men vad de stängts av för och hur länge kan vara värt att notera, respektive om de fått någon förkortning av avstängningarna. Nedan finns alla de som enligt USADA:s hemsida stängts av under tremånadersperioden,

Observera att i USA testas i princip bara elitidrottare, varför några trender avseende exempelvis svenska motionärer inte kan skönjas på detta sätt.

Gil Roberts och SARMs som kontamination

Den 33-årige amerikanska friidrottaren Gil Roberts har stängts av i 16 månader – eller som det anges på USADAS hemsida: ”accepterat en 16-månaders period av avstängning” – efter ett positivt test för andarin och  ostarine  (enobosarm). Det är substanser som klassas som SARMs, det vill säga selektiva androgenreceptormodulatorer, som binds till vävnadernas androgenreceptorer och förändrar deras struktur och funktion och då verkar på samma sätt som anabola steroider.

I hans fall fastställde USADA att Roberts positiva out-of-competition-test orsakades av användning av ett kosttillskott som inte listade några förbjudna ingredienser på innehålls-förteckningen. Detaljerad analys av en förseglad behållare med kosttillskottet visade att tillskottet innehöll andarin och ostarin.

WADA påminde särskilt om att kosttillskott, till skillnad från mediciner, som säljs i USA (liksom i Sverige) inte får några säkerhets- eller effektutvärderingar av statliga myndigheter före marknadsföringen och att idrottsutövarna således tar dem på egen risk.

Hassan Mead och SARMs som erkändes inom 3 veckor

Den 33-årige amerikanska (född i Somalia) friidrottaren Hassan Mead, som tävlade för USA vid OS i Rio 2016, stängdes av i tre år, också han för SARMs: ostarine (enobosarm) och LGD-4033 (ligandrol). Proven togs under träning.

Enligt artikel 10.8.1 i WADA:s regler kan en idrottare som ställs inför ett brott mot antidopningsregeln som medför en period av avstängning på fyra eller mer få en sanktionsreduktion på ett år om idrottaren erkänner överträdelsen och accepterar den påstådda sanktionen inom 20 dagar efter anmälan om anklagelsen om brott mot dopingreglerna. Enligt regeln kvalificerade Mead för en ettårsreduktion till den annars tillämpliga fyraårsavstängningen.

Enligt reglerna måste alla idrottare som är avstängda för brott mot antidopningregler fortsätta att göra sig tillgängliga för testning för att få tillgodoräkna för den tid som fullbordats under avstängningen. Om en idrottsutövare ”går i pension” – det vill säga avslutar sin idrottskarriär – under sin avstängning, kommer idrottarens sanktion att ”återupptas” om idrottaren återvänder till tävlingsidrotten och vederbörande måste återigen vara tillgänglig för testning. Meads treåriga avstängning trädde i kraft den 2 november 2022, det datum då hans provisoriska avstängning infördes, men Mead har sagt sig avsluta sin tävlingskarriär den 8 november 2022.

Christian Rodriguez Ocasio och stimulantia som kontamination

USA:s tyngdlyftare Christian Rodriguez Ocasio har stängts av i 12 månader efter att ha testat positivt för heptaminol, en metabolit av oktodrin – en stimulantia som liknar en dimetylamylamin (DMAA). Provet togs vid en större tävling, North American Open Series 1 & University Nationals den 4 mars 2022. Efter meddelandet om sitt positiva test försåg Rodriguez Ocasio USADA med information om flera kosttillskottsprodukter som han blandade ihop och använde vid den tidpunkt då hans positiva prov samlades in. Även om inga förbjudna ämnen var listade på någon av innehållsförteckningarna, visade efterföljande analys utförd av det WADA-ackrediterade laboratoriet i Salt Lake City, Utah, att blandningen av kosttillskott som Rodriguez Ocasio tillhandahållit innehöll oktodrin. Undersökningen visade att detta var förenligt med hans användning av produkten och positivt testresultat.

Förekomsten av ett icke angivet, förbjudet ämne i en produkt betraktas som kontaminering och om då idrottaren testar positiva för en kontaminerad produkt kan det leda till en reducerad avstängning.

Lindsey Scherf och anabol steroid, men inte upprepat brott

Den amerikanska friidrottaren Lindsey Scherf stängdes av i fyra år. Scherf accepterade påföljden samma dag som hennes fall skulle gå vidare till en utfrågning inför en oberoende skiljedomare. Scherf, 37 år gammal, testade positivt för ett anabolt medel som ett resultat av ett urinprov utanför tävling. Hennes urinprov analyserades med Isotope Ratio Mass Spectrometry (IRMS), vilket är kan mäta kolisotopförhållandet hos urinsteroider och bekräfta deras syntetiska ursprung – i detta fall testosteron eller dess prekursorer. IRMS är ett kraftfullt verktyg som otvetydigt skiljer mellan anabola androgena steroider (AAS) naturligt producerade av kroppen och AAS av syntetiskt ursprung.

Enligt WADA:s regler anses en överträdelse endast vara en andra eller efterföljande överträdelse om den inträffar inom 10 år efter den första överträdelsen. Även om Scherf tidigare avstängdes 2007, ansågs detta ärende vara en första överträdelse eftersom den inte inträffade inom 10 år efter 2007 års sanktion.

Danielle Rante och nandrolon med med förkortat straff

Tyngdlyftaren Danielle Rante beviljades en reducerad påföljd den 3 november enligt den amerikanska antidopingbyrån (USADA) enligt en ändring av WADA:s regler. Rante hade avtjänat mer än två år av sin ursprungliga fyraårsavstängning som började den 4 mars 2020.

Rante stängdes av enligt de då gällande reglerna efter att ha testats positivt för 19-norandrosteron (19-NA), den huvudsakliga urinmetaboliten av nandrolon (19-nortestosteron), och andra 19-norsteroider som ett resultat av en dopingtest utfört vid träning den 4 mars 2020.

Rantes sanktion infördes före implementeringen av 2021 års World Anti-Doping Code (koden), som är den enhetliga uppsättning antidopningsregler som nu har antagits av antidopingorganisationer över hela världen, inklusive USADA och International Weightlifting Federation. För att ta hänsyn till policyändringar i 2021 års kod kan idrottare ansöka om en reducerad avstängning om han eller hon avtjänar längre påföljder än de skulle göra enligt 2021 års kod.

Enligt 2021 års kod kan en idrottare som överträtt en antidopningsregel som medför en avstängning på minst fyra år få en sanktionsreduktion på ett år om idrottaren erkänner överträdelsen och accepterar den påstådda påföljden inom 20 dagar efter underrättelsen anklagelsen om brott mot dopingreglerna. Enligt denna regel fick Rante en förkortning av avstängningen med ett år.

Arika Skoog och furosemid

Den amerikanska boxaren Arika Skoog, 29 år gammal, fick en ettårig avstängning

Efter att ha testat positivt för furosemid vid träningsprov den 23 maj 2022 och den 14 juli 2022. I enlighet med reglerna ansågs Skoogs två positiva testresultat vara en enda överträdelse och inte flera överträdelser eftersom hon ännu inte hade underrättats om det första positiva testet när hon lämnade in sitt andra prov den 14 juli 2022.

Skoog hade inte eller ansökte om ett undantag för terapeutisk användning (TUE), som krävs för att tillåta användning av ett förbjudet ämne inom idrotten. Hennes positiva prov berodde på hennes användning av en familjemedlems receptbelagda furosemidmedicin för att själv behandla akuta symtom hon upplevde på grund av ett tillfälligt medicinskt tillstånd. Efter en undersökning fastställde USADA att en minskning av avstängningstiden var rimlig, delvis på grund av hennes fysiska ångest vid den tidpunkt då hon tog den förbjudna medicinen och hennes relativa brist på erfarenhet samt hennes avsikt att använda medicinen för att lindra symtom från ett akut medicinskt tillstånd.

Rene Navarrete och cannabis utan rehabiliteringsprogram

Tyngdlyftaren Rene Navarrete (26 år) accepterade en tremånadersavstängning efter att ha testat positivt för 11-nor-9-karboxi-tetrahydrocannabinol (Carboxy-THC), en urinmetabolit av Δ9-tetrahydrocannabinol (THC), den huvudsakliga psykoaktiva beståndsdelen i cannabis, marijuana och hasch, över gränsvärdet på 180 ng/mL. Prov togs vid USA:s tyngdlyftnings nationella mästerskap 2022.

Enligt 2021 års kod klassificeras THC i en speciell kategori som tillåter en tre månaders avstängning om idrottaren konstaterar att användningen av substansen skedde utanför tävling och inte var relaterad till idrottsprestationer. Sanktionen kan minskas ytterligare till en månad om idrottaren på ett tillfredsställande sätt genomför ett behandlingsprogram som godkänts av USADA.

Navarrete kvalificerade sig för en förkortad avstängning eftersom hans användning skedde utanför tävling och inte var relaterad till idrotttsprestationer. Navarrete valde dock att inte slutföra ett behandlingsprogram och accepterade i stället en tremånadersperiods avstängning.

Catarina Guimarães och intravenösa infusioner

USA:s paralympiska friidrottare Catarina Guimarães (18 år gammal) tilldelades en offentlig varning för att hon fått intravenösa infusioner på mer än 100 mL per 12-timmarsperiod den 19 maj 2022 och den 16 juni 2022.

Efter en grundlig undersökning fastställde USADA att Guimarães fick infusionerna för att behandla ett kroniskt medicinskt problem men hon uppfyllde inte kriterierna för ett undantag för terapeutisk användning (TUE). Även om inga förbjudna substanser administrerades, utgjorde behandlingarna ett regelbrott eftersom hon inte fick de intravenösa infusionerna under sjukhusbehandlingar, kirurgiska ingrepp eller kliniska diagnostiska undersökningar enligt reglerna.

Joshua Bringas och flera förbjudna substanser men med förkortat straff

Tyngdlyftaren Joshua Bringas, 30 år gammal, fick en treårig avstängning efter att ha testats positivt för flera förbjudna substanser; heptaminol, ibutamoren och oxilofrin, såväl som en SARM, GW1516 (GW501516), som ett resultat av ett dopingtest som genomfördes vid USA:s nationella mästerskap.

Heptaminol och oxilofrin är specificerade substanser i klassen stimulantia och är endast förbjudna vid tävling. Ibutamoren är alltid förbjudet som ett icke-specificerat ämne i klassen peptidhormoner (tillväxtfaktorer).

Idrottaren testade också positivt för ett anabolt medel. Hans urinprov analyserades med Isotope Ratio Mass Spectrometry (IRMS), som kan mäta testosteron eller dess prekursorer. IRMS skiljer otvetydigt mellan anabola androgena steroider (AAS) naturligt producerade av kroppen och AAS av syntetiskt ursprung.

Enligt artikel 10.8.1 i koden kan en idrottare som ställs inför ett brott mot antidopingregeln som medför en period av olämplighet på fyra eller fler år få en avstängningsförkortning på ett år om idrottaren erkänner överträdelsen och accepterar den påstådda sanktionen inom 20 dagar efter anmälan om anklagelsen om brott mot dopingreglerna. Enligt regeln kvalificerade Bringas för en ettårsreduktion till den annars tillämpliga fyraårsperioden för otillåtlighet.

Bringas treåriga period av olämplighet började den 22 augusti 2022, det datum då hans provisoriska avstängning infördes. Dessutom har Bringas diskvalificerats från tävlingsresultat erhållna den 1 juli 2022, det datum då hans positiva prov samlades in, inklusive förverkande av eventuella medaljer, poäng och priser.

Olivia Ray och multipla anabola ämnen

Nya Zeelands cyklist Olivia Ray, 24 år gammal, från Auckland, Nya Zeeland, fick två och ett halvt års avstängning för användning och innehav av flera förbjudna ämnen.

Efter att ha tagit emot information från en visselblåsare i december 2021 inledde USADA en utredning som gav bevis som involverade Ray, som då bodde och tävlade i USA, i brott mot dopingreglerna. När Ray konfronterades med bevisen, samarbetade Ray fullt ut, trots påtryckningar för att hon inte skulle göra det, och erkände att hon fick förbjudna substanser av en annan idrottare, Jackson “Huntley” Nash. Hon erkände användning av de förbjudna ämnena Human Growth Hormone (hGH), clenbuterol och oxandrolone och innehav av de förbjudna ämnena clenbuterol och oxandrolone.

Enligt artikel 10.8.1 fick Ray ett års minskning av avstängningen eftersom hon inom 20 dagar efter anmälan om anklagelsen om brott mot dopingreglerna erkände. USADA beviljade också Ray en ytterligare sex månaders minskning av hennes avstängning för att ha tillhandahållit betydande assistans i fallet mot Nash.

Richard Browne och cannabis

USA:s paralympiska friidrottare Richard Browne (31 år gammal) accepterat en tre månader lång avstängning efter att ha testat positivt för 11-nor-9-karboxy-tetrahydrocannabinol (Carboxy-THC), en urinmetabolit av delta-9-tetrahydrocannabinol (THC), den huvudsakliga psykoaktiva beståndsdelen i cannabis, marijuana och hasch, över den tillåtna gränsen på 180 ng/mL. Provet togs vid tävlingar vid de nationella mästerskapen.

Timothy Hearn och multipla anabola substanser

Den 40-årige tyngdlyftaren Timothy Hearn testade positivt för 19-norandrosteron (19-NA), huvudmetaboliten av nandrolon (19-nortestosteron) och andra 19-norsteroider, klomifen, trenbolonmetaboliten epitrenbolon och GW1516 (GW501516) vid tävlingen Masters Weightlifting National Championship 2022.

USADA kontrakterades av evenemangsarrangörer för att utföra testning och resultathantering för evenemanget och togs Hearns prov i enlighet med WADA International Standard för provning.

.

Hearn fick en ettårsreduktion av den annars tillämpliga fyraårsperioden eftersom han erkände dopingen direkt när han blev underrättad om det positiva provet.

Nelson Trujillo stängdes av i 12 år

USA:s cyklist Nelson Trujillo dömdes till en 12-årig avstängning för sina första och andra brott mot dopingreglerna. Trujillo, 50 år, lämnade in ett urinprov i tävling den 5 februari 2022 under Tour of South Florida, som rapporterades atypiskt för rekombinant erytropoietin. USADA följde upp det positiva resultatet genom att försöka samla in urin- och blodprover från Trujillo utanför tävling med ett test utan förvarning den 2 maj 2022. Trujillo vägrade dock att lämna ett blodprov. Att undvika provtagning eller att vägra eller underlåta att underkasta sig provtagning utan tvingande motivering är ett brott mot antidopningsreglerna.

Trujillos 12-åriga begränsningsperiod trädde i kraft den 23 augusti 2022.

Clint Jordan och anabola steroider

Den amerikanska tyngdlyftaren Clint Jordan (50 år) stängdes av i 4 år efter att ha testat positivt för ett anabolt ämne vid 2022 Masters Weightlifting National Championship.

Urinprovet analyserades med Isotope Ratio Mass Spectrometry (IRMS), som otvetydigt skiljer mellan anabola androgena steroider (AAS) naturligt producerade av kroppen och AAS av syntetiskt ursprung.