FALL PRÖVADE I CAS

(senast reviderad 2023-09-16)

FALL PRÖVADE I CAS

(Court of Arbitration for Sport)

INNEHÅLL

OM COURT OF ARBITRATION FOR SPORT (CAS)

Om arbetet i CAS

Den högsta instansen för dopingärenden är the Court of Arbitration for Sport (CAS) som är förlagt till Lausanne i Schweiz och därför lyder under schweizisk lag. Dit kan dopingfall från Sverige överklagas efter handläggning först i Dopingnämnden (DoN) och sedan i Riksidrottsnämnden.

Domstolen är egentligen organiserat i två delar: the International Council of Arbitration for Sport (ICAS) och den egentliga the Court of Arbitration for Sport (CAS). Den förstnämnda, ICAS, är ingen domstol utan är satt som ansvariga för att CAS skall vara helt oberoende av alla internationella idrottsfederationer, länder och liknande. ICAS har således hand om som ju är verksamhetens mening (lite som Stiftelsen och Bolaget i Antidoping Sverige). Reglerna för CAS fastställs av ICAS.

Med CAS vokabulär kallas domstolens domare för medlare (arbitrators). Det är ICAS som tillsätter medlarna, som har ett fyraårigt mandat. Det skall inte finnas färre än 150 arbitrators tillgängliga vid varje tillfälle och ICAS utser en ny församling vart fjärde år. För att få bli en medlare skall man vara juridiskt tränad (det står dock inte att man måste vara jurist), man skall ha god insikt i idrottsjuridik och/eller internationell träning och goda allmänna kunskaper i idrott. The arbitrators kan föreslås till sina poster av Internationella Olympiska Kommittén (IOC), internationella idrottsfederationer, de nationella olympiska kommittéerna samt idrottsutövarnas representanter i dessa organisationer. ICAS skall tillse att det finns lagkunniga från olika juridiska kulturer.

Alla arbitrators har personlig tystnadsplikt.

CAS har tre olika divisioner, varav en sysslar enbart med dopingfall, CAS Anti-doping Division (ADD). Den som är arbitrator i ADD kan inte tjänstgöra i någon av de andra divisionerna och tvärt om. Det finns en president i varje division, medan övriga arbitrators endast kallas in för enskilda fall.

Alla regler skall finnas på franska, engelska och spanska, och förhandlingar i de enskilda fallen kan hållas på endera av språken. Om det uppstår tvister avseende tolkningar av ICAS och CAS regler är det den franska versionen som har företräde.

Den senaste regeländringarna för ICAS och CAS trädde i kraft i juli 2020.

CAS tidigaste historia (1983-1994)

I början av 1980-talet noterades allt fler internationella idrottskonflikter och det var tydligt att det saknades någon överordnad juridisk instans som kunde handlägga dessa. Strax efter att Juan Antonio Samaranch blivit vald till IOCs president tog han initiativ till en arbetsgrupp för internationella idrottsjuridiska frågor och vid ett möte i Rom 1982 åtog sig en domare vid den Internationella domstolen i Haag, tillika medlem av IOC, Kéba Mbaye, att leda en arbetsgrupp för det som strax kom att kallas the Court of Arbitration for Sport (CAS), det vill säga ”Idrottens medlingsdomstol.” Man såg att det fanns ett behov av en speciell domstol som på en fristående bas skulle kunna bilägga internationella idrottstvister på ett rättvist, billigt och snabbt sätt. Redan från början poängterades att domstolen inte fick kunna påverkas vare sig av idrottsutövarna eller de internationella idrottsförbunden.

1983 ratifierades stadgarna för CAS, vars verksamhet kunde starta 30 juni 1984. Stadgarna revideras något 1990. CAS styrelse bestod då av 45 personer som utsågs av IOC, de nationella olympiska kommittérna och de internationella idrottsförbunden som utsåg 15 representanter var. Dessutom fick IOCs president – då Samaranch – utse 15 styrelse-medlemmar, vilken inte fick tillhöra de andra tre organisationerna. IOC stog för alla CAS kostnader.

Förutom ett mer regelrätt domstolsförfarande kunde CAS åta sig att stadsfästa en förlikning samt kunde ge generella råd om hur man skulle se på idrottstvister av olika slag.

1991 publicerade CAS en första “Guide” om hur man skulle kunna medla i idrottstvister. Där slog man fast att den som ansökte om hjälp med ett domstolsförfarande hos CAS åtog sig också att inte föra tvisten vidare i civila domstolar:

“Any dispute arising from the present Statutes and Regulations of the … Federation which cannot be settled amicably shall be settled finally by a tribunal composed in accordance with the Statute and Regulations of the Court of Arbitration for Sport to the exclusion of any recourse to the ordinary courts. The parties undertake to comply with the said Statute and Regulations, and to accept in good faith the award rendered and in no way hinder its execution.”

Detta var också första steget på det överklagandesystem som gradvis införts när ett nationellt beslut överklagas till CAS, vilket har inneburit att CAS verksamhetsområde – och arbetstyngd – kraftigt ökats.

Efterhand kan man se att en rad olika typer av tvistemål förts till CAS, exempelvis

Anställningskontrakt

TV-rättigheter

Sponsorfrågor

Ett av de viktigaste skälen till förhandlingar i CAS har varit när enskilda idrottsutövare eller idrottsförbund överklagat nationella dopingdomar.

Kritik mot CAS struktur

Internationella skiljedomstolen för idrott CAS i Lausanne har dömt i tvister inom sport sedan 1984. Kritiken mot CAS har på senare tid blivit starkare och starkare. Idrottsrepresentanter och advokater har ansett att den internationella idrottsdomstolen inte är tillräckligt oberoende – idrottsförbunden har för stort inflytande. En domstol i Belgien har försvagat CAS ställning, efter att ha slagit fast att skyldigheten att lösa tvister inom idrott endast inför CAS är olaglig. Det handlade i det fallet om en stämningsansökan som väckts av den belgiska fotbollsklubben FC Seraing.

Endast ett fåtal domare avgör majoriteten av målen

En liten krets av personer vid Internationella domstolen CAS bestämmer avgörande utvecklingen av idrottslagstiftningen. Denna “inre cirkel” bestämmer över framtiden för individuella idrottare. Efterforskning visar vilka dessa personer är och varför denna maktkoncentration kan vara svår.

Officiellt finns det runt 400 domare vid den internationella skiljedomstolen för idrott. Men de flesta får så gott som aldrig några fall sig tilldelade. Johan Lindholm, professor i idrottsrätt i Sverige, har presenterat resultaten av en studie som visar att det finns en “inre krets” bland domarna på idrottsdomstolen. “Vi har 17 personer som får ungefär hälften av uppdragen. Dessa 17 personer, som namnges om och om igen, har givetvis stort inflytande på CAS rättspraxis”, säger Lindholm.

En av de mest använda domarna är den schweiziska advokaten Michele Bernasconi. Hon anses vara extremt inflytelserik. Däremot finns det tillräckligt många domare som skulle vilja användas oftare.

Om domarna slumpmässigt tilldelades målen skulle det andra problemet också lösas.

Samtidiga intressen

Det finns flera dokumenterade fall där domare teoretiskt sett kunde ha fört in sina personliga intressen i ett ärende. Mest imponerande är fallet med CAS-domaren Efraim Barak. Från 2015 till 2017 arbetade han som extern rådgivare för Israel Football Association i en tvist som FIFA skulle avgöra. Medan han hoppades på en dom till förmån för sin förening, hjälpte han till att avgöra minst fyra fall på CAS som påverkade FIFA. Barak själv ser ingen intressekonflikt i detta. CAS meddelade skriftligen: “Information om Mr Barak är allmänt tillgänglig på CAS webbplats och var offentligt tillgänglig 2015. Om parterna i de fall där Mr Barak var domare hade ansett att han inte borde ingå som sittande i panelen hade de kunnat bestrida det.”

Teoretiskt är det möjligt. Parterna som är inblandade i ett mål kan be CAS att byta domare. Men Lucien Valloni, en schweizisk advokat som ofta representerar idrottare inför CAS, är försiktig: “I många fall vill du göra det, men du vill inte nödvändigtvis starta en process och förolämpa den domaren om du inte är nästan 100 procent säker på att han kommer att röstas bort.” Enligt CAS har det varit 20 överklaganden mot en domare i mer än 1 500 fall under de senaste tre åren. Ingen av dem var framgångsrik.

Generalsekreteraren

Matthieu Reeb är generalsekreterare för skiljedomstolen men kan också ses som representant för en dold maktstruktur i CAS. Alla domar måste presenteras för Reeb, vilket gör schweizaren till den kanske viktigaste personen i organisationen. Han kan föreslå ändringar till domarna. På begäran uppger Reeb: “Varken jag eller mina kollegor i CAS-förvaltningen har någonsin ändrat ett domslut. Endast domarna själva kan besluta om de ska ändra utkastet till domslutet mot bakgrund av den information som erhållit.”

Status som en oberoende skiljedomstol

För parterna inför CAS är det inte exakt klart vilken roll generalsekreteraren spelar i förfarandet. Advokaten för skridskoåkaren Claudia Pechstein, Thomas Summerer, anser att denna förordning är oacceptabel: “Domarnas oberoende kan undergrävas av en skyldighet att underkasta sig en generalsekreterarens granskning. Det skulle vara som att en delstatsdomare vid Münchens högre regionala domstol måste överlämna sin dom, när han har skrivit klart den, till en avdelningschef i justitiedepartementet innan det tillkännages.”

Thomas Summerer är på ett stort uppdrag mot CAS på uppdrag av Claudia Pechstein. Han har gått inför den tyska federala författningsdomstolen för att få CAS att återkalla sin status som en oberoende skiljedomstol. Internationella idrottsdomstolen är under granskning.

Stora kostnader

Ett ytterligare problem för CAS legitimitet är de stora kostnaderna. Skiljedomsavgiften per fall är 40 000 schweizerfranc. Det är en orimlighet att idrottare på internationell nivå bara kan utmana dopingbeslut hos CAS. De som är sanktionerade av internationella organisationer kan då hänföra sin dom gratis till CAS men de som sanktioneras av nationella antidopningsorgan måste betala. Dessa stora summor leder till att många idrottare inte är beredda att hävda sin rätt i högsta instans på grund av ekonomiska skäl.

CAS STÄLLNING VISAVI CIVILA DOMSTOLAR

CAS ställningstagande till bedömning av doping i civil spansk domstol

Ibai Salas Zorrozua (född 4 juli 1991 i Bilbao) är en spansk elitcyklist som dock aldrig vunnit någon större internationell tävling, men som blivit känd genom den avstängning på grund av onormalt blodpass (Athlete Biological Passport) som han överklagade till CAS. Detta var den tredje avstängningen som gällde en cyklist i cykellaget Burgos BH under samma år, efter att David Belda och Igor Merino stängts av för att ha testats positivt för tillväxthormon och erytropoietin.

Det poängterades i CAS-förhandlingen att den hematologiska modellen (den ursprungliga delen av blodpasse)n avser att finna avvikelser i blodbilden som kan tyda på bloddoping. Däremot kan blodpasset inte användas för att ange vilken typ av bloddoping som påvisats:

Behandling (hittills i princip injektioner) med blodbildningsstimulerande medel, det vill säga erytropoietin och dess analoger, eller nyare, mer sofistikerande, påverkansmetoder som inandning av xenon, tillförsel av Hypoxia Inducible Factor (HIF) och liknande

Blodtransfusioner; återtransfusion av eget blod (autolog transfusion) eller annans blod (allogen transfusion)

Infusion av andra syrgasbärande substanser, oftast kallade haemoglobin-based oxygen carrier (HBOC) eller perfluorocarboner (HGB)

(i princip skulle man också kunna ta upp viss gendoping i detta sammanhang, men det har hittills inte varit aktuellt i praktiken)

Det dataprogram som används för att beräkna varje individs ”normalområde” för de parametrar som används i blodpasset kallas för the Adaptive Model. Det baseras på en algoritm som tar hänsyn till:

Den normala variabiliteten i en normalpopulation (friska, odopade individer) av de parametrar som används

Faktorer som under normala förhållanden kan påverka parametrarna, som exempelvis ålder, kön, etnicitet, typ av idrott och höjd över havet

Idrottsutövarens tidigare värden, i första hand de fem närmast föregående blodproven

Slutresultatet balanseras till 99 procents ”specificitet” med vilket menas att en av 100 idrottsutövare som inte är dopad ändå kommer att bli utpekad för doping, eller – uttryckt annorlunda – att det är en risk på 100 att slumpen visar ett värde utanför det som angivits för individens normala variationsområde (om man med säkerhet visste att något skulle ske med 99 % procents säkert skulle man vanligen känna sig mycket trygg – men fortfarande finns en liten, liten risk att det går fel). Men … algoritmens resultat tas sedan om hand av en mänsklig expertkommitté på tre personer som då kan ta in ytterligare fakta för sin bedömning. Enbart resultatet av datorns processande av blodprovsvärdena är således inte tillräckligt för att fastställa att ett dopingbrott är begånget. Ju längre utanför 99-procentsgränsen som det angivna värdet ligger, desto större är sannolikheten att det rör sig om doping.

Enligt riktlinjerna skall därefter – om expertkommittén ser doping som den mest sannolika orsaken – den misstänkte idrottsutövaren få ta del av alla de data som expertkommittén haft tillgång till (an ABP Documentation Package) och hans eller hennes förklaring efterfrågas. När en antidopingkommitté sammanställer data inför en eventuell anmälan till den dömande instansen har man således tagit både kvalitativa och kvantitativa data i beaktande.

I det aktuella fallet kom den spanska anitdopingorganisationen “Agencia Española de Protección de la Salud en el Deporte” (AEPSAD) fram till att det rörde sig om bloddoping baserat på:

I prov ett passerades under gränsen för reticulocyter och övre gränsen för OFF-score

I prov fyra passerades övre gränsen för retikulocyter, lägre gränsen hemoglobin och lägre gränsen för OFF-score

Tidsförloppet för koncentrationen av hemoglobin, retikulocyter och OFF-score var onormala upp till minst 99,9 procentsnivån

Expertkommittén påpekade särskilt att ett högt OFF-scorevärde ses typiskt när man transfunderat röda blodkroppar och får en hög koncentration av röda blodkroppar samtidigt som kroppen slutar att producera mer röda blodkroppar) låg mängd av retikulocyter).

Det påpekades också att retikulocyter inte mäts som en koncentration utan som en andel av de röda blodkropparna, vilket innebär att värdet inte påverkas av plasmavolymsändringar, exempelvis vid förflyttning från hög till låg höjd och omvänt eller på grund av kraftig svettning vid hård tävling eller träning. Det är också väl belagt att retikulocytantalet inte påverkas av vare sig hård träning vid ett engångstillfälle eller upprepat.

Meta-analyser har visat att metabara ökningar av den totala mängden av röda blodkroppar (total red cell mass) kan påvisas efter ungefär 400-500 kmh (kilometer x antal timmar), vilket innebär att ”höghöjsträning” blir det först efter 2½ vecka på 1000 meter eller 10 dagar på 200 meters höjd. Då måste emellertid beaktas att ju högre man förflyttar sig desto längre tid tar det att adaptera sig så att man kan börja träna effektivt.

Det finns också starka evidens för att det krävs ett visst gränsvärde för höjd över havet för att det skall gå att mäta några blodbildsförändringar på längre sikt. Således är det visat att även människor som bor på upp till 1800 meters höjd vanligen har samma blodvolym och antal röda blodkroppar som de som bor på havsnivåhöjd.

Det är också intressant att notera att då en person kommer ner från höghöjdsträning till havsnivå så kommer kroppen inte bara att stoppa nyproduktionen av röda blodkroppar – minskad mängd retikulocyter – utan det finns till och med studier som visar att en del av de redan till blodbanan nyligen frisläppta blodkropparna förstörs (neocytolys). Det ger minskad mängs retikulocyter med normaliserad eller endast lätt förhöj hemoglobinkoncentration, vilket således ger ett ökat OFF score. Ett sådant ökat värde är oftast tydligast efter 5-6 dagar efter förflyttningen till havsnivå.

I det aktuella fallet noterades den spanske cyklisten för ett OFF score på 141 i ett av sina prover – en ökning från 90 till 141 jämfört med provet närmast innan – vilket statistiskt sett kan inträffa hos en frisk, odopad man i högst ett fall på 10 000 även om man tar in höghöjdsträning, analysosäkerhet, med mera i kalkylen.

Ett problem för den spanska AEPSAD var att enligt den civila spanska lagen – vilken i de flesta avseenden är mycket strängare avseende dopingbrott än den svenska – måste en bestraffning basera sig på att idrottsutövaren belagts med “usage, use, or consumption of a prohibited substance or method”. Något sådant är inte möjligt att påvisa med hjälp av blodpass.

När det gäller blodpass innebär metoden i sig nämligen att man inte försöker ta reda på vad som förorsakad de onormala i variablernas svängningar utan enbart att svängningarna påvisas och visas inte kunna förklaras av tillåtna orsaker (CAS jämförde med att man kan döma någon för att ha slagit en annan person i huvudet utan att man kan fastställa vilket tillhygge som använts). Denna komplicerande faktor gjorde att WADA fick efterfråga blodpassdata och sedan överklaga avsaknad av dom till CAS. Överklagandet riktade sig således både mot den spanske cyklisten och mot den spanska antidopingorganisationen, eftersom den inte kunnat bestraffa idrottsmannen trots det WADA ansåg vara en hög grad av bevisning. Överklagan inlämnades av WADA den 27 mars 2019.

Även inför CAS blev den spanska civila lagen ett problem eftersom den tilltalade cyklisten såg att utlåtanden från CAS skulle kunna påverka även en eventuell civil doping dom, varför han inte ville medverka vid någon muntlig förhandling. CAS fick därför åta sig att vara skiljedomare enbart baserat på inkomna handlingar.

Ytterligare en besvärlig faktor var att om cyklisten fick något straff för sin dopingöverträdelse av den civil spanska domstolen så kunde den ju enbart gälla i Spanien, medan WADAs och CASs domar gäller över hela världen. Den ena domen (civilrättslig) kan således inte ”ersättas” av en annan (WADAs). CAS kan heller rimligen inte överpröva ett beslut taget i en civil spansk domstol, utan måste rättspröva eventuella dopingbrott parallellt med en civil domstol – vilket blir svårt för en åtalad att förhålla sig till. Det anges särskilt att “The Administrative Court of Sport [TAD]” i Spanien är ett helt fristående organ visavi WADA och inte är en signatär av WADAs regelverk (”WADA-koden”).

I CAS-förhandlingarna diskuterades också den ”Adaptiva Modellen.” Metoden är vetenskapligt validerad upprepat och ”peer reviewed”, men själva algoritmen i sig är inte allmän egendom utan behålls otransparent. Motiveringen till detta är i första hand att om algoritmen skulle vara känd skulle den kunna analyserats på ett sådant sätt att den sedan skulle kunna manipuleras i viss mån av de som dopats sig. Det skall då ställas mot att de som anklagats för bloddoping inte helt klart kan veta vad som ligger till grund för anklagelserna och såldes inte kan försvara sig mot denna del. Skiljedomstolen förklarade dock att den Adaptiva modellen var så väl beprövad att man ansåg sig kunna vara trygg med att algoritmen fungerade tillfredställande trots att de exakta ingående data och behandling förblir okända:”the model is a reliable and valid means of establishing an ADRV.”

Såväl WADA som det spanska NADO använder samma definition på bloddoping: ”missbruk av vissa tekniker och/eller substanser som ökar idrottsutövarens mängd av röda blodkroppar (red blood cell mass), vilket tillåter kroppen att transportera mer syrgas till musklerna ledande till ökad prestationsförmåga).

Det underströks också upprepat att det är den utredande funktionens uppgift att påvisa att ett brott mot regelbrott har begåtts. Däremot har den åtalade rätt att lägga fram förklaringar till vad som skett, och åklagarsidan är då skyldig att väga detta mot de fakta som själva åtalet bygger på.

Efter en lång diskussion beslutade Court of Arbitration for Sport den 4 augusti 2020 att:

CAS var behörigt att döma i det aktuella fallet

Utslaget av WADA (27 mars 2019) gentemot dels den spanske cyklisten Ibai Salas Zorrozuga, dels Spaniens NADO (Spanish Agency for Health Protection in Sport) faställdes

Ibai Salas Zorrozua befanns skyldig till regelöverträdelse av dopingreglerna

Ibai Salas Zorrozua döms till fyra års avstängning

Alla tävlingsresultat för Ibai Salas Zorrozua från och med den 25 januari 2017 tills avstängningsperioden slut strykes, innebärande att alla medaljer, poäng och prispengar förlorades

IDROTTSUTÖVAREN MÅSTE KUNNA TROLIGGÖRA VAR DOPINGSUBSTANSEN KOMMER IFRÅN

Idrottsutövaren vill inte gissa var metylefedrinet kommit ifrån och blev dömd

Hiromasa Fujimori (född 7 augusti 1991) är en japanska tävlingssimmare som specialiserat sig på individuellt medley. Han kvalificerade sig till olympiska sommarspelen 2016 i Rio de Janeiro på 200 meter individuellt medley efter att ha klarat kvaltiden med 0,05 sekunder. Han slutade 4a i finalen, 0,16 sekunder efter bronsmedaljören (guldet vanns av Michael Phelps).

Fujimori dopingtestades vid kortbane-VM 2018 (där han var lagkapten för det japanska laget) den 14 december varvid urinprovet visade 16 mikrogram per milliliter metylefedrin. Metylefedrin är ett derivat av efedrin. Det har isolerats från växten Ephedra distachya och är dopingklassat liksom efedrin. Efedrin har en avslappnande effekt på luftvägarnas glatta muskulatur, och metylefedrin kan vidga luftvägarna. Båda medlen ingår ofta i preparat som säljs i avsikt att lindra förkylning, men det vetenskapliga underlaget för att påvisa effekt är mycket svag. Tidigare har substansen använts både för att lindra astmaanfall och i viktminskningssyfte. Både efedrin och metylefedrin har en viss stimulerande effekt och kan användas i illegal framställning av amfetamin. Ur dopingsynpunkt kan man klassa den prestationshöjande effekten av metylefedrin som säkerställd, men effekten är svag jämfört med flertalet andra mer vanligt använda dopingpreparat.

Fujimorei diskvalificerade och avtjänade en 24 månaders avstängning av Fédération Internationale de Natation (FINA) från januari 2019 till december 2020 och han missade därmed OS i Tokyo (hans hemmaplan). Fujimori diskvalificerades från en bronsmedaljplats på 100 meter medley, men fick behålla bronset på 200 medley som vunnits tre dagar tidigare varvid hans dopingkontroll testade negativt.

Efter att också B-provet mätts uppges i CAS handlingar att halten av metylefedrin i det aktuella provet var 17 mikrogram per milliliter vid en specifik vikt på 1.025 (vilket är ett uttryck för hur mycket restprodukter från kroppen som finns i urinen, där referensområdet oftast ligger mellan 1,002 och 1,030). Omräknat till en specifik vikt på 1,020 – för vilket gränsvärdet 11 mikrogram/milliliter skall anges enligt regelanvisningarna – blir då halten knappt 14. Simmaren ifrågasatte inte mätvärdena.

Anmärkningsvärt är dock enligt avsnitt S6 på WADAs förbjudna lista att metylefedrin endast är förbjudet vid en koncentration i urin som är högre än tio mikrogram per milliliter. När halter i denna storleksordning bestämmes är det ofta svårt att säkerställa hur säker mätningen är. “En mätning av ett tröskelämne i ett prov ska rapporteras som en AAF – ett positivt dopingprov – när värdet (uttryckt som en koncentration, kvot eller poäng av uppmätta analytiska värden) överskrider, med en lämplig konfidensnivå (95 %), tröskelvärdet för det förbjudna ämnet (eller förhållandet eller kombinationen av ämnen eller markörer) enligt definitionen av WADA”, står det i WADAs tekniska dokument avseende beslutsgränser för kvantifiering av tröskelämnen. Fujimoris prov var nära att nå den tröskelgränsen.

Vid förhandlingar med dopingansvariga i Internationella simförbundet, FINA, avböjde Fujimori att skylla på ett tillskott eller förkylningsmedicin som kunde ha resulterat i en sannolik sex månaders avstängning (3-6 månaders avstängning har varit det vanliga straffet då förekomst av metylefedrin påvisats i dopingprov). “Herr Fujimori har bibehållit sin integritet, ett rent samvete och visat sig vara en individ av hög karaktär och etisk standard”, skrev FINA-panelen då och beklagade sin “brist på uttrycklig auktoritet för att inom regelverket minska Fujimoris sanktion i detta fall. FINAs antidopingansvariga medgav således att Fujimori skulle ha fått tre till sex månaders avstängning på grund av tidigare AAF-utslag för metylefedrin i Japan om han hävdat att källan var en förkylningsmedicin, men det vägrade han eftersom han sa sig inte veta varifrån den dopingklassade substansen kommit in i honom. FINA påpekade emellertid att ”There is no basis to find ways outside of the rules to circumvent the application of the provisions of the 2015 WADC and to impose “alternative solutions” to a decision based on the simple application of the rules and regulations in force.” Man sa sig således tvungen att utfärda en tvåårigt avstängning från den 1 januari 2019, eftersom Fujimori inte kunde bevisa källan till metylefedrin, trots att det tydligt framgår att den domavkunnande instansen inte trodde att det rörde sig om någon medveten doping. Fujimori skulle således förlora sin plats vid OS i Tokyo 2020 för att han varit ärlig om att inte veta källan till metylefedrin i sin urin.

FINAs antidopingansvariga påpekar också att metylefedrin är relativt allmänt förekommande (ubiquitous) i kosttillskott och receptfria läkemedel (även om det inte alltid framgår av innehållsförteckningen), vilket kan vara en förklaring till det man påvisat i dopingtesten – men inte heller FINA kunde naturligtvis veta att det rört sig om ett ”misstagsdopingfall” och kunde således inte döma efter en sådan hypotes.

Fujimori tog fallet till CAS (2019/A/6541).

Också i CAS skriftliga redovisning av fallet påpekas att FINAs antidopingansvariga uttryckt beundran för Hiromasa Fujimoris personliga resning, men “Regrettably, however, even though the substance at issue is a “Specified Substance”, meaning that it is a substance categorized by WADA as “more likely to have been consumed by an Athlete for a purpose other than the enhancement of sport performance”, the rules do not permit a downward departure from two years ineligibility without Mr. Fujimori having identified the source of his positive test.”

Det påpekades också att det positiva provet inte meddelades Fujimori förrän efter ungefär två månader efter att provet lämnats, vilket gjort det svårt för simmaren att komma ihåg vad han ätit de aktuella dagarna respektive att det vore orätt av en domstol att övertyga den åklagade om att han ätit exempelvis en förkylningsmedicin vilket kunnat leda till ett kortare straff om han inte själv verkligen kunnat erinra sig händelsen.

Fujimori beskriver också för CAS vilka följder avstängningen fått för honom själv och hans närstående. Han förlorade alla sponsorer och saknade därmed försörjning, och kände sig helt utelämnad “as if I am a living dead”. Han hade aldrig haft något intresse annat än simning, vilket gjorde att han nu saknade även privat sysselsättning. Han påpekade också att han uppmanats att tala osanning – att han fått i sig substansen via någon medicin mot förkylning – men att hans samvete förbjöd honom att göra det även om det skulle förbättra hans liv drastiskt och ge honom en möjlighet att delta i olympiaden I hans eget hemland.

Det anfördes också av Fujimori att han tidigare i karriären dopingtestats 52 gånger och att alla testerna tidigare varit negativa.

Han redovisade också för CAS mycket exakt var han varit, vad han gjort och vad han ätit och druckit under tiden mellan tävlingarna – motsvarande tiden mellan det negativa dopingtestet (11 december) och det 71 timmar senare positiva. Fallet är unikt genom att det positiva testet togs så kort tid efter ett negativt, och att händelseförloppet mellan de båda testerna så väl går att definiera. Efter att ha redovisat exakt vad han gjort och ätit under de 71 timmarna återstod – vad han sa sig kunna förstå – att risbollar han ätit innehållit metylefedrin. Fujimori redovisade att han ätit tre handgjorda kinesiska risbollar som han fått av en japansk vän som han hade fullt förtroende för. Den sista risbollen åt han cirka fem timmar före dopingtestet. Risbollarna var gjorda i en lokal affär i Hangzhou “Chushin-ya” av personal som inte använde vare sig munskydd eller handskar.

I Kina säljs metylefedrin receptfritt både som tabletter och i pulver med indikationer som snuva, allergi, astma, förkylning, diarré, feber och huvudvärk. I Zhejiangprovisen i Kina (där Hangzhou är belägen) innehåller 170 saluförda mediciner efedrin och ”förkylningsmediciner” innehållande metylefedrin kan köpas utan recept eller andra begränsningar. Vanligen används 160-200 mg per dygn på de redovisade indikationerna.

WADAs medicinske expert, Martial Saugy (tidigare föreståndare för Lausannes WADA-ackrediterade dopinglaboratorium men vid den aktuella förhandlingen föreståndare för

REDs (Research and Expertise in anti-doping sciences), påpekade att om det rörde sig om oavsiktlig kontamination borde halten varit i storleksordningen en tusendel av det nu uppmätta. En mängd på 17 mg/mL i urinen skulle motsvara ungefär konsumtionen av 25 mikrogram 12 timmar tidigare, och hänvisade till en japansk studie som visat dessa numeriska värden efter en ”terapeutisk” dos på just 25 milligram (Kojima et al; Drug Test. Analysis, 8, 189-198, 2016). Saugy hävdad således att den halt av metylefedrin som man funnit I det aktuella fallet kunde förväntas av intag av 20-30 mikrogram 12-24 timmar innan dopingtestet eller en mindre dos närmre testet.

Det påpekades också att gränsvärdet för över vilket metylepinefrin skall rapporteras är helt godtyckligt valt, och sannolikt mer beroende av mätmetodikens begränsningar än baserat på någon biologisk effekt eller prestationsökande verkan.

Ett teknik-metodiskt problem är att metylefedrin är lätt att mäta i sur urin men inte i alkalisk. Det behövs ett signifikant större intag av metylefedrin för att kunna påvisa substansen i urinen om den är alkalisk än om den är sur. Hur urinen var i detta avseende i det aktuella fallet är inte känt – men uppenbarligen kan här föreligga en betydande felkälla.

Det redovisades också att risbollar skall ses som en högst vardaglig maträtt i Japan och att det aldrig tidigare redovisats att just risbollar varit kontaminerade med dopingklassade substanser.

Om man kunnat säkerställa att någon av de risbollar som Fujimori ätet varit kontaminerad med metylefedrin skulle straffet hamnat från en reprimand till som högst 12 månaders avstängning – beroende på vilken grad av oaktsamhet som idrottsutövaren kunnat beläggas med.

I sin argumentation ville inte FINA hävda att Fujimori dopat sig avsiktligt, men ville hävda att han inte kunde visa hur han fått den förbjudna substansen i sig, vilket kan tyckas vara en relativt liten skillnad, men ur juridisk synvinkel kan skillnaden vara avgörande. FINA ansåg att det vara för många ovanliga faktorer som skulle sammanfalla för att förklaringen skulle vara sannolik. Eftersom metylefedrin är förbjudet enbart under tävling och inte är en ”Specified Substance” hade det räckt med att idrottsutövaren hade kunnat förklara hur vederbörande fått i sig substansen utanför tävling för att bli utan straff.

Skiljedomaren argumenterar i den skriftliga redovisningen att det föreslagna scenariet med kontaminerade risbollar innehåller en rad osannolika sammanträffanden. Först skulle en restauranganställd ta medicin innehållande metylefedrin medan han iordningställde risbollarna och sedan skulle i principen hela dosen medicin hamna i just den risbollen som Fujimori åt utan att den restauranganställde märkte det. Detta skulle ske just fem timmar före Fujimoris tävling.

Skiljedomstolen beslutade därför att förkasta Fujimoris förklaring och vidhöll FINAs domskäl och fastställde den tvååriga avstängningen.

FÖRKORTADE AVSTÄNGNINGAR

Australiensisk simmare fick förkortad avstängning då hon gjort det troligt hur hon fått i sig förbjuden substans

Den 26 juni 2019 gjorde en dopingtest under träningsförhållanden (out-of-competition, OOC) på den australiensiska elitsimmaren Shayna Jack varvid man fann en metabolit till Ligandrol (di-hydroxy LGD-4033). Ligandrol är förbjudet under klassen S1.2 (anabolt verkande medel). B-provet gav samma resultat som A-provet. Den 19 november gavs simmerskan en 4-årig avstängning (CAS 2020/A/7579 och 7580).

Den 2 januari 2020 överklagade simmerskan domen med motiveringen att även om hon inte visste hur hon fått i sig substansen så var detta ett exceptionellt fall eftersom det måste rör sig om någon form av misstagsdoping – med vilket hon menade att hon på något sätt fått in substansen i kroppen utan någon intention att dopa sig.

Den 16 november lämnade CAS sitt utslag: Två års avstängning, det vill säga en halvering av straffet i den nationella underdomstolen. Skiljedomaren motiverade sitt utslag enbart på vad man fått fram vid förhören med den tilltalade. Domaren ansågs således att den sammantagna utredningen starkt talade för att simmerskan inte hade haft för avsikt att dopa sig – ”the sole arbitrator was persuade on a balance of probability that the athlete did not intentionally ingest Ligandrol” – och att intaget således skett utan uppsåt, trots att hon inte kunde förklara hur substansen kommit in i kroppen (vilket han tydligt uttryckt inte var ett obligatoriskt krav). Det angavs vidare:

Domaren hade observerat att idrottsutövaren var empatisk och att det också på den grunden var sannolikt att hon inte tagit den dopingklassade substansen med avsikt

Det framhölls också att hon tidigare alltid hade bemödat sig om att följa alla antidopingprotokoll och att hon visat sitt förakt för doping

Skiljedomaren ansåg att simmerskan gjort vad hon kunnat för att fastställa hur hon kunnat få i sig den förbjudna substansen

Han säger sig också lägga vikt vid vittnesförhör avseende simmerskans goda allmänna uppförande (”character”)

Han framhöll också skriftligen att man måste vara försiktig med att tro på vad den tilltalade säger med samtidigt inte utgå från att den tilltalade talar osanning

Skiljedomaren påpekade också att det inte fanns några tecken på ett regelbundet bruka av den påvisade substansen – man kan ju jämföra med tidigare och senare dopingprov – men också att det var vetenskapligt tveksamt om Ligandrol över huvud taget kunde vara prestationshöjande hos kvinnor

I CAS-domens avslutande ”Concluding comments” finns också en tänkvärd sentens: It is the nature of the relevant rules that they are inflexible in principle yet applied to a great variety of circumstances on a one-size-fits-all basis. The sanctions are uniform in their definition but not in their effect; years of eligibility have different impact on athletes depending the kind of physical prowess their sport happens to require.

INTE FÖRKORTADE AVSTÄNGNINGAR

CAS i ett fall där hävdande av kontamination av kött inte var trolig

Andrea Iannone (född 9 augusti 1989 i Vasto, Italien) är en italiensk roadracingförare. Han tävlade från 2005 till 2019 i världsmästerskapen i Grand Prix Roadracing i klasserna 125GP, Moto2 och MotoGP. Från säsongen 2005 tävlade Iannone i 125GP-VM på en Aprilia. Han tog sin första seger i ett VM-lopp vid Kinas MotoGP-lopp den 4 maj 2008. Han tävlade i Moto2-klassen 2010-2012 och blev trea i VM alla tre åren.

I MotoGP där Iannone tävlade från 2013 till 2019 som fabriksförare för Ducati, Suzuki och säsongen 2019 för Aprilia Racing Team Gresini.

I roadracing-VM 2013 steg Iannone således upp i MotoGP-klassen i Ducatis satellitteam Pramac Racing. Säsongen 2014 gick bra och Iannone fick kontrakt med Ducati Corse till 2015. Han tog tre pallplatser och blev femma i världsmästerskapen. Iannone fortsatte hos Ducati Corse 2016. Han tog sin första MotoGP-seger 14 augusti 2016 i Österrikes Grand Prix på Red Bull Ring, vilket förblivit hans största framgång någonsin. Slutet av 2016 blev dock inte så bra för honom. Han skadade en ryggkota vid San Marinos Grand Prix och missade flera tävlingar och kom först på nionde plats i sammanlagda VM. Han avslutade dock säsongen och sin Ducati-karriär med en tredjeplats vid Valencias Grand Prix.

Vid roadracing-VM 2017 körde Iannone för Suzuki MotoGP. Det blev hans dittills sämsta säsong i MotoGP med en trettonde plats i VM. Iannone bytte då till Suzukis fabriksteam 2018. Trots en förbättring av resultaten med en andraplats och tre tredjeplatser och en total tiondeplats i VM var ändå placeringen sämre än stallkamraten Álex Rins och Iannone fick inte kontraktet förlängt med Suzuki.

Till 2019 fick Iannone istället kontrakt att köra för Aprilia Racing Team Gresini. Han kom på 16e plats i VM, slagen av sin stallkamrat Aleix Espargaró.

Den 3 november 2019 gjordes en dopingtest (in-competition) efter VM-deltävlingen på Sepangbanan i Malaysia. Man fann spår av drostanolon (1,5 ng/mL – en mycket liten mängd) som är en förbjuden anabol steroid. En provisorisk avstängning utfärdades från och med den 17 december 2019. När B-provet analyserades befanns det också innehålla drostanolol, n u i koncentrationen 1,2 ng/mL.

Den 20 januari skrev Iannone till Fédération Internationale de Motocyclisme (FIM) och angav att han trodde ha fått i sig den förbjudna substansen genom att äta kött kontaminerat med steroiden. Efter utredning skrev FIMs International Disciplinary Court (CDI) om Iannone:

“strong consumer of meat, both red and white meat, including during his stay in Malaysia and Singapore, and that [contamination] of meat by anabolic steroids in Asia, including Malaysia, is very likely”.

Disciplinkommittén fann därför en möjlighet (probability) att scenariet att idrottaren hade fått i sig kontaminerat kött var sant och att regelöverträdelsen således inte behövde vara avsiktlig. Å andra sidan fastslog CDI att Iannone på grund av sina matvanor “was expected to exercise caution as regards eating meat when travelling and staying in Asia for a longer period of time.” Det påpekades att det inte krävde någon mer omfattande sökning på internet för att finna att kött i denna del av Asien kan vara kontaminerat av anabola steroider.

Sammanfattningsvis fann det internationella motorcykelförbundets disciplinkommitté att det var fastlagt att Iannone hade en anabol steroid i dopingprovet men att hans straff kunde nedsättas från 24 till 18 månaders avstängning eftersom:

De påvisade halterna av drostanolon varit så låga att de väl kunde överensstämma med hypotesen om att idrottaren fått i sig substansen via kontaminerat kött

En håranalys – som idrottsutövaren själv låtit utföra – inte visade förekomst av någon anabol steroid, vilket starkt talade emot ett vanemässigt bruk av drostanolon

Idrottsutövaren var inte i närheten av den plats och matställen där han vanligen åt och kunde känna sig säker på att matens råvaror inte innehöll något förbjudet

Idrottsutövaren bodde på ett första klassens hotell och då kunde förutsätta att dess restaurang lagade mat på goda råvaror, vilket inte inkluderar kontaminerat kött

Sammanfattningsvis fann CDI att det fanns anledning till nedsättning av avstängningen från 24 till 18 månader, men han kunde inte undgå bestraffning.

Avstängningstiden överklagades till CAS av både idrottsutövaren och WADA. Den 15 oktober 2020 hölls förhandlingarna som ett hybridmöte med utgångspunkt från Lausanne, Schweiz.

Under förhandlingarna framhöll Iannone att maniI andra fall (CAS 2019/A/6443 och CAS 2019/A/6593) tagit hänsyn till ”personality and credibility of the athlete” vid bedömningen om det fanns en intension att dopa sig. Iannone ansåg att han kunde uppvisa en bild av att han alltid varit lojal mot dopingreglerna och verkat mot doping. Han var testad många gånger och hade då aldrig haft någon förbjuden substans i dopingproverna.

WADA å sin sida hävdade att det fanns ett flertal CAS-fall före 2019 som fastslog att för att ett positivt dopingtest skulle anses som inte avsiktligt trots att man inte kunde förklara hur idrottsutövaren fått i sig substansen så var det möjlig bara i “extremely rare cases” och under “exceptional circumstances.” I detta fall förelåg inga exceptionella omständigheter.

WADA påpekade också att bruket av drostanolon vid nötboskapsuppfödning i Malaysia var mycket litet, medan däremot drostanolon hade visat sig vara den tredje mest använda anabola steroiden i dopingfall den aktuella tiden, och man sett hög användning av just denna steroid vid positiva dopingprov hos bodybuildare.

Skiljedomstolens diskussion kretsade helt kring frågan om hur troligt det var att idrottaren fått i sig drostanolonet genom kontaminerat kött. Domstolen fann att Iannone emellertid inte hade lämnat några data för att han fått i sig det förbjudna medlet via kontaminerat kött annat än att

drostanolon kan användas i köttdjursuppfödning, men däremot inte att det exempelvis förekom i Malaysia vid den aktuella tidpunkten

drostanolon verkligen förekommit i kött som marknadsfördes i Malaysia vid den aktuella tidpunkten eller att drostanolon förekommit i just det kött som idrottsutövaren ätit

Skiljedomstolen beslöt således den 10 november 2020 att det förelåg ett dopingfall vars straffvärde var fyra år eftersom det inte fanns några förmildrande omständigheter. Slutresultatet av att ta fallet till CAS – av idrottsutövaren och av WADA – blev att avstängningen förlängdes från 18 månader till 48 månader.

I och med att förbudet skulle upphöra i december 2023 – vilket i praktiken avslutade sin racingkarriär – har Iannone i massmedia öppnat upp ett flertal gånger om vilken inverkan avstängningen har haft på hans liv och hur avstängning av en elitidrottsutövare som idrotten som yrke förlorar all fast mark under fötterna både ekonomiskt och socialt. Han har dock sagt att han har fortsatt sin träning: “Jag saknar hastigheten, vad MotoGP ger mig kan jag inte hitta någon annanstans. Jag slutade aldrig träna, och kör fortfarande på min motorcykel när jag kan.” Trots den långa avstängningen och att han vid avstängningstidens slut är 34 ämnar han försöka komma tillbaka till elitidrotten igen.

Det är idrottsutövaren som skall visa att det var misstagsdoping

Den internationellt sett moderat framgångsrika tjeckiska simmerskan Kateřina Kašková blev avstängd (CAS 2019/A/6213) i en skiljedom från WADA den 23 september 2019 efter att ha haft metandienon i urindopingprovet.

Metandienon klassas som en non-specified substance, vilket är ett språkbruk som är svårt att förstå enligt klassisk (svensk) logik. Indelning baseras emellertid på följande semantik:

En specified substance är en substans som om den påträffas i ett dopingprov det generellt sett är mest sannolikt att den har kommit dit utan att det rört sig om doping

Non-specified substances är de substanser där det inte finns någon rimlig generell förklaring till att de finns i dopingprovet förutom att det förekommit doping.

Enligt WADA-regeln 10.2.1.1 skall avstängningstiden för ett dopingbrott vara fyra år, såvida det inte rör sig om en specified substance – och förutsatt att idrottsutövaren på ett trovärdigt sätt kan visa att överträdelsen skett utan egen förskyllan (establish that the violation was not intentional). Så medan det är antidopingorganisationens uppgift att bevisa att det förelegat en regelöverträdelse är det alltid idrottsutövaren som har ansvar för att visa att förekomsten av den förbjudna substansen i urinen (eller blodet) inte hade syftet att dopa personen i fråga.

Skiljedomstolen anger särskilt att man inte kan dra slutsatsen om avsaknad av dopingavsikt av

idrottsutövarens eget hävdande av sin oskuld (även om den i sig kan verka trovärdig)

avsaknad av incitament för dopingen

misslyckade försök att få reda på hur den förbjudna substansen kommit in i kroppen på idrottsutövaren

idrottarens i övrigt avklarade dopingprover och avståndstagande från doping

För att skiljedomstolen skall kunna fatta beslut om att det rör sig om ”misstagsdoping” måste de inlagor, dokument och andra bevis som idrottsutövaren stödjer sig på övertygande visa att det är mer troligt att det inte förelegat någon doping än att substansen har sin grund i ett dopingförsök. Det räcker således inte enligt reglerna att anta att substansen kommit in i kroppen på ena eller andra sättet utan idrottsutövare måste lägga fram mer konkreta underlag. Det innebär att idrottsutövaren måste visa att just ett specifikt läkemedel eller ett specifikt kosttillskott som idrottsutövaren säger sig ha tagit innehållet just den förbjudna substansen. Exempel på vad som kan stärka idrottarens förklarande utsaga är kvitton på inköp av medlet eller en anteckning i formuläret vid dopingkontrollen om intag av medicin eller kosttillskott.

Benämningen “misstagsdoping” är oftast missvisande eftersom det relaterar till att det inte finns någon skuld hos den som dopar sig – ”allt var ett misstag.” Oftast rör det sig i stället om att en idrottsutövare tagit något kosttillskott eller liknande och inte säkerställt att det inte innehöll någon dopingklassade substans, eller – som i det här aktuella fallet – att idrotts-utövaren gissar att intaget skett genom något kosttillskott eller liknande och gissar att det innehöll den förbjudna substansen.

I det aktuella fallet togs ett dopingprov på Kateřina Kašková vid en större simtävling i Jhilava i Tjeckien den 4 november 2017. Såväl A- som B-provet visade att det fanns metandienone i urinen, vilket heller inte bestreds av simmaren. Den 6 december beslöt den tjeckiska nationella antidopingkommittén (Czech Anti-Doping Committee, CADC) om avstängning under utredning. Den 2 juli blev simmerskan avstängd i två år. Efter ett första överklagande fastställdes domen i en första tjeckisk instans den 20 oktober 2018. Den 21 mars 2019 anmälde WADA det tjeckiska förbundet och simmerskan till CAS med syftet att få en längre avstängning (fyra år).

De tre parterna enades om att ärendet kunde avgöras utan ett fysiskt möte och således enbart på basen av inlämnade dokument.

I förhandlingarna medger WADA att i mycket speciella fall (extremely rare cases) kan man godta att en idrottsutövare kan påvisa att det inte förelegat något dopinguppsåt trots att vederbörande inte kan förklara hur den förbjudna substansen kommit in i kroppen. WADA ansåg inte att det förelåg några sådana förutsättningar i detta fall.

Kateřina Kašková angav att det enda sätt hon själv kunde tro att hon fått i sig metandienonet var via kosttillskottet Ginseng Kianpi Pil (“Ginseng”), som hon fått av sin pappa för att motverka trötthet och dålig aptit. Dessvärre hade hon inget kvar av ginsengpreparatet för att testa om det verkligen innehöll metandienon, vilket det naturligtvis inte borde göra i ett ginsengpreparat. Ett problem var dock att hon undertecknad formuläret vid dopingkontrollen utan att skriva att hon tagit ginsengpreparatet.

CADC framhöll skriftligen att man i Tjeckien visserligen full tut var beredd att följa WADAs regler, men att det också finns en passus i reglerna om värdet av förebyggande arbete, och att det skulle vara svårare att uppehålla ett sådant nationellt arbete om det inte gavs utrymme för en individualisering av avstängningstider vid dopingförseelser.

Kateřina Kašková sände inte in några ytterligare inlagor under CAS-proceduren utan vidhöll de invändningar mot avstängningen som hon haft vid de två tidigare överklagandena.

Det rör sig om ett fall som avgjorts i CAS (2019/A/6213) och där tjeckiska simförbundet (CSF) dömt simmerskan Kateřina Kašková för att ha tagit metandienon (17β-hydroxymethyl-17α-methyl-18-nor-androst1,4,13-triene-3-one, en icke-specificerad anabol steroid som var i den förbjudna kategorin S.1.1a i WADAs Förbjudna Lista 2017). CAS dömde den 23 september 2019 enligt Simförbundets linje.

Den intressanta delen av domstolsutlåtande är diskussionen om hon tillräckligt kunnat visa att det kosttillskott hon tagit innehöll den förbjudna substansen och att hon verkligen tagit just det kosttillskottet.

Efter det att det kunde konstateras att simmerskan hade den förbjudna substansen i sin urin gällde frågan om hon kunde få någon nedsättning från grundavstäningen om fyra år. I det fallet gäller det emellertid för idrottsutövaren att visa att regelbrottet inte var avsett som doping. Det spelar då ingen roll om vederbörande själv förklarar sig oskyldig, om vittnen betygar hennes avståndstagande från doping, om medlet hon haft i kroppen inte rimligen skulle givit någon prestationshöjning, et cetera.

Det är däremot avgörande om idrottsutövaren kan visa på vilket sätt den förbjudna substansen kommit in i kroppen. I det aktuella fallet angav simmerskan att hon tagit kosttillskottet Ginseng Kianpi Pil och att det var det enda sätt hon kunde tänka sig att hon fått i sig metandienon. Hon hade emellertid inte ens ett kvitto på att hon verkligen hade köpt ginsengpreparatet, var det var producerat och vad det innehållit och än mindre kunnat visa upp någon rest av förpackningen eller dess innehåll. Besvärande var också att hon på dopingprotokollet inte angivit att hon tagit preparatet. Hon kunde heller inte visa att någon annan förpackning med ginsengpreparatet innehållit metandienon som kontamination.

CAS fastslog att det inte räcker med att en idrottsman tror att han eller hon av misstag fått i sig ett förbjudet preparat av en viss sort – det måste på något substantiellt sätt visa sig att det är troligare att det gått till på det sättet än att det inte gjort det.

CAS fastslog efter sin skriftliga slutplädering att det tjeckiska beslutet att stänga av Katerina Kašková i bara två år stred mot WADAs regler eftersom det inte fanns något underlag för någon nedsättning och dömde till avstängning i fyra år med start från den 7 december 2017.

CAS avseende bruk av kräm innehållande tillväxthormonstimulerande medel

Ashley Kratzer (född 8 februari 1999) är en vänsterhänt amerikansk kvinnlig tennisspelare, som blev antagen som en medlem i International Tennis Federation i december 2016 och som fick ett wild card till US Open 2017, men som bäst endast nått plats 200 på WTAs ranking. Hon blev aktuell för CAS (2020/A/7536, med dom 15 juni 2021) sedan hon använt en kräm innehållande ett tillväxthormonstimulerande hormon (GHRP-6).

I CAS utlåtande lades särskild vikt vid skillnaden i regeltextens reckless (hänsynslöst) och oblivious (omedvetet) uppförande. Det poängterades också att inom elitidrotten krävs det av varje idrottsutövare att vara särskilt noggrann varje gång någon medicin används eftersom det i princip är idrottsutövarens ansvar att se till att ingen förbjuden substans används. Om en idrottsutövare skall kunna anses ha handlat omedvetet eller bara försumligt krävs att idrottsutövaren inte ens insett möjligen av regelbrott för att nå sin önskvärda prestation. För att kunna skilja omedveten från (indirekt) avsiktlig handling måste man – särskilt – beakta frivilligheten i handlingen, vilket i efterhand är svårbedömt. Som en generell regel kan man dock säga att ju mer avlägsen insikten om regelöverträdelsen är hos den som gjort den, desto mindre bör man anse att personen har skuld till den och desto mindre kan man anse att avsiktligheten varit. Skillnaden mellan ett avsiktlig och ett oavsiktligt handlande behöver således inte vara stor och att avgöra vilket som gäller är en fråga om helhetsbedömning av situationen – vilket innebär bland annat vad idrottsutövaren gjort för att undvika en doping-situation.

Det redovisades att Krazer deltagit i ITF-tävlingar sedan 2014 och att hon deltagit i antidopingutbildning, i vilken ingår att hon är ansvarig för bland annat all mat som hon äter och annat som hon får in i sin kropp. Ett återkommande problem för tennisspelaren hade varit smärtande blåsor på hälarna, tårna och sidorna av fötterna, vilket lett till svåra smärta och öppna sår. Hon har upprepade gånger behandlats med olika hudkrämer för detta, men aldrig givits någon specifik diagnos. I april 2019 var hon i Kina och tränade inför the Kunming Open Tennis Tournament som hölls i Anning. Hon tränades då av en lokal tennistränare, Mr Zhang, som sa sig vara ansluten till kinesiska tennisförbundet och regelbundet tränade kinesiska idrottsutövare. Under träningen fick hon ånyo blåsor på fötterna och Mr Zhang gav henne en omärkt förpackning hudkräm som enligt tränare innehöll “Chinese antibacterial cream” också kallad “Chinese Neosporin” (neosporin är ett antibiotikum som enbart saluförs i USA). Eftersom hon behövde tejpa hälarna för att kunna spela använde hon inte krämen förrän hon hade blivit utslagen ur turneringen och tog sedan med den till hemmet i USA där hon använde den i ytterligare fem dagar två gånger per dag. Därefter använde hon krämen cirka en gång per månad då hon fick nya problem under tiden april 2019 till januari 2020.

I januari 2020 förberedde hon sig för ytterligare en stor tävling, nu på hemmaplan i Newport Beach i Kalifornien och fick då ånyo stora blåsor på fötterna och använde då igen den kinesiska hudkrämen. Hon använde den också den 27 januari på morgonen inför sin första match i tävlingen och efter den blev hon uttagen för dopingkontroll (det var den andra gången under tenniskarriären som hon dopingtestades). På dopingkontrollformuläret angav hon inte att hon hade använt den kinesiska krämen. Den 14 februari 2020 svarade WADA-laboratoriet i Montreal att man funnit Growth Hormone-Releasing Peptide 6 (“GHRP-6”), som återfinns på WADAs förbjudna lista under rubriken S2, och tennisspelaren fick beskedet den 18 mars. Hon blev provisoriskt avstängd från och med den 28 mars. B-provet gav samma resultat och ITFs antidopingkommitté dömde då Krazer till en fyraårig avstängning med start från den provisoriska avstängningens datum. Domen överklagades av Krazer till CAS.

Den 14 oktober 2020 genomfördes en första muntlig förhandling via videolänk. Man var enig om att den förbjudna substansen GHPR-6 med all sannolikhet kommit från den kinesiska krämen och att det innebar ett brott mot dopingreglerna. Skiljedomstolen slog fast att det var den anklagade tennisspelaren som var ansvarig för att visa att hon inte hade haft för avsikt att dopa sig. Därefter föregick en skriftväxling mellan i första hand domstolen och den anklagade. Den 4 maj hölls en andra förhandling via videolänk.

Tennisspelaren framhöll särskilt att hon använt en hudkräm – således inte tagit någon medicin i tablettform eller liknande – vilket i sig utgjorde ett tydligt indicium för att hon inte hade för avsikt att dopa sig. Hon påpekade också att eftersom burken med krämen inte hade någon innehållsförteckning kunde hon inte söka efter förbjudna substanser via internet. Dessutom förelåg betydande språksvårigheter när man besöker ett land som Kina.

Av visst intresse är att tennisspelaren använde sig av den kinesiska krämen eftersom hon tyckte att den var bättre än andra krämer hon använt – kanske borde detta ha givit upphov till ytterligare eftersökningar av vad den innehöll.

Det framgick att Krazer hade fått den aktuella krämen från en kinesisk medborgare vars fulla namn hon inte kände till och som hon enbart känt ett fåtal dagar. Hon hade inte försäkrat sig om att det rörde sig om en certifierad tränare utan hade trott på hans ord, och hon visste inte om tränaren hade någon medicinsk utbildning eller erfarenhet. Trots det tog hon emot en burk med kräm på vilket det inte fanns något namn eller innehållsförteckning. Det fanns också ett långt tidsutrymme (augusti 2019-januari 2020), vilket borde ge goda möjligheter att i hemlandet ta reda på vad som fanns i den kinesiska krämen eller byta till en kräm med innehållsförteckning. Skiljedomstolen ansåg att tennisspelaren i och med detta inte hade gjort ens ett basalt försök att försäkra sig om att krämen inte innehöll något förbjudet medel, vilket innebar att domstolen inte behövde bedöma om hon avsiktligt dopat sig eller om det var en ”misstagsdoping.”

Skiljedomstolen fastslog att Ashley Kretzer begått ett brott mot dopingreglerna och att hon inte gjort vad hon borde för att undvika det. Därför stod avstängningen på fyra år kvar och hon förlorade de prispengar och titlar hon erhållit efter den 28 mars 2020.

Fotbollspelaren Bauyrzhan Islamkhan och metylhexanamin

Den 16 mars 2022 avgjorde CAS fallet med den kazhakiske fotbollspelaren Bauyrzhan Islamkhan – spelade i Förenade Arabemiraten – som visat ett positivt dopingprov för metylhemanamin.

Den 18 september 2020 spelade landslagsspelaren (Kazhakstan) Bauyrzhan Islamkhan i en fotbollsmatch mellan hans klubb, Al Ain FC, och Al Sadd SC i Doha, Qatar, i den afrikanska Champions League och fick då lämna ett dopingprov. Spelaren undertecknade formuläret för dopingkontroll och listan över förskrivna mediciner. Den enda medicinska deklarationen som lämnades på listan var konsumtionen av en inflammationshämmande medicin, “Arcoxia”. Den 2 november 2020 meddelade Anti-Doping Laboratory Qatar att man funnit metylhexanamin i urinprov A. Islamkhan avstod uttryckligen analysen av urinprov B. Ordföranden för FIFA:s disciplinära kommitté utfärdade en provisorisk avstängning.

Den 14 december 2020 lämnade Bauyrzhan Islamkhan in en skriftlig redogörelse till sitt försvar. Han bestred inte fyndet av metylhexanamin i dopingprovet, men angav bland annat att han var uttagen till läger med Kazakstans landslag i Almaty, Kazakstan, från den 29 augusti 2020 till den 7 september 2020. Under sin vistelse bodde han på landslagets anläggning och åt endast den mat som tillagades för hela landslaget. Därutöver fick han kosttillskott från landslagets läkare, bestående av produkterna “Uni Sport” (Nutrend Sports Drink), “53% Protein Bar” (Multipower) och “Magnesium” (Power System). Han använde också näsdroppar som kallas “Xymelin Extra” för sin säsongsallergi under denna tid i Kazakstan.

Islamkhan återvände till sin klubb i Förenade Arabemiraten den 8 september 2020. Han stannade i Förenade Arabemiraten från den 8 till den 11 september 2020 och flög den 11 september 2020 till Qatar med klubben för att spela i Champions League. Laget gick igenom tullkontrollen vid gränsen, där all mat, vätskor, medicin och tillskott beslagtogs, utom lagläkarens ”första hjälpen utrustning.” Under sin vistelse i Qatar var han inlåst på hotellet, han använde inte rumservice, han hade inte någon laddad minibar på sitt hotellrum och han åt och drack endast mat och dryck som var tillagad för hela laget. Klubbens näringsrådgivare påstods ha gett näringskosttillskott till spelaren och resten av laget, inklusive “Easy Iron”, “Vitamin C 1000 mg”, “Long Energy Drink”, “Electrolyts”, “Kalcium-magnesium-zink”, “Coq-10” och “High Energy.” Inget av dessa tillskott innehöll några förbjudna ämnen enligt deras etiketter.

Den 18 september 2021, under första halvlek av matchen, ådrog han sig en mindre skada och fick en inflammationshämmande och smärtstillande medicin som heter “Arcoxia” av klubbens läkare.

Den uppskattade koncentrationen av metylhexanamin, med hjälp av en kvalitativ metod, uppgick till Den uppskattade koncentrationen, med hjälp av en kvalitativ metod, uppgick till endast 90 ng/mL. Spelaren hävdade att det dopingklassade ämnet, med hänsyn till dess mycket låga koncentration, troligen kommit från någon kontminerad produkt som tillhandahållits av klubben, antingen kosttillskott eller Arcoxia.

Fotbollspelaren hävdade vidare att omständigheterna i fallet och CAS-rättspraxis krävde en reprimand och inte en avstängning eller möjligen en kort avstängning (0 till 8 månader). Dessutom insisterade spelaren på att klubben inte hade samarbetat med honom i fallet och nämnde att han “upprepade gånger hade sökt klubbens, läkarens och näringsrådgivarens samarbete i den för-rättsliga processen utan framgång”. Klubben avvisade påståendena om icke-samarbete som framförts av spelaren. Klubben uppgav också att den hade uteslutit möjligheten att medicinen “Arcoxia” kunde vara källan till det positiva dopingprovet efter att ha genomfört en “omfattande granskning”. Den nämnde särskilt att “Arcoxia” tillverkades av Merck-Sharp & Dohme Limited (MSD), som inte använder eller tillverkar metylhexanamin i sina produktionsanläggningar någonstans i hela världen, inklusive i sin brittiska produktion, där “Arcoxia” tillverkades. Dessutom hade den amerikanska livsmedels- och läkemedels-administrationen (FDA) förbjudit amerikanska företag att tillverka, använda och marknadsföra MHA.

Den 21 december 2020 hölls en förhandling via videokonferens inför fotbollens egna skiljedomstol. Den 23 december 2020 meddelade domstolen att spelaren var avstängd från att delta i någon form av fotbollsrelaterad verksamhet (vilket inkluderar, bland annat, alla inrikes, internationella, vänskapliga och officiella matcher samt träning) i två år. Avstäng-ningen skulle börja den 9 november 2020, vilket är det datum då den provisoriska avstängningen meddelades.

Den 27 december 2020 mottog spelaren ett uppsägningsbesked för sitt anställningsavtal från klubben.

Den 17 februari 2021 meddelade domstolen skälen till den tvååriga avstängningen:

Spelaren hade accepterat att dopingprovet var positivt.

Spelaren kunde inte påvisa vilka av de produkter han påstod att han hade konsumerat faktiskt innehöll den relevanta förbjudna substansen och ingen laboratorieanalys hade tillhandahållits för någon av de produkter klubben och det nationella laget använt eller av näsdropparna.

Man kunde inte utesluta att spelaren hade konsumerat andra produkter än de som specifikt nämnts, och det fanns en möjlighet att han därför kunde vilseleda domstolen.

Spelaren lyckades inte påvisa hur den förbjudna substansen kom in i hans kropp. Om han hade kunnat det hade han därigenom kunnat slippa avstängningen eller få en minskning.

Spelaren identifierade 12 produkter och tillskott som den potentiella orsaken till hans positiva test. Han specificerade dock inte exakt vad han hade konsumerat och när. Spelaren kunde endast presentera spekulation och kunde inte presentera något vittnesmål som kunde styrka hans påståenden.

Den andra spelaren som eventuellt hade intagit klubbens produkter testades negativt vid samma dopingkontroll efter matchen.

Spelarens påstående om bristande samarbete från klubben kan inte beaktas eftersom det hade skett ett utbyte av information och kommunikation med klubben och en korrekt identifiering av klubbens produkter efter det positiva provet.

CAS-praxis som spelaren nämnde avseende andra fall var inte tillräckligt liknande det aktuella ärendet.

Klubbens produkter var inte den enda möjliga källan till den förbjudna substansen. Av någon anledning gjorde emellertid spelaren minimal ansträngning för att utesluta det nationella lagets produkter och näsdroppar från övervägande om att det positiva provet kom därifrån. Dessutom hade spelarens egen expert “framhållit osäkerheten med att isolera källan till den relevanta förbjudna substansen och identifiera mängden som konsumerats”. Slutligen misslyckades det nationella lagets läkare med att närvara vid den muntliga förhandlingen och stod inte till förfogande för korsförhör.

Den 10 mars 2021 lämnade Bauyrzhan Islamkhan in sitt överklagande av det överklagade beslutet till Internationella skiljedomstolen för sport (CAS).

Den 5 maj 2021 informerades CAS domstolskontoret om att det gjorts arrangemang med Anti-Doping Laboratory Qatar för att testa de preparat som spelaren fått av klubben, men testerna kunde inte påvisa MHA i någon av dem. Spelaren bestred dessa resultat på grund av olika tekniska avvikelser i de gjorda testerna.

Spelaren själv identifierade tre möjliga källor till sitt positiva prov och skyller på klubbens produkter enligt följande:

Spelaren tog vissa kosttillskott som tillhandahölls av landslagets läkare under sin vistelse; dessa kosttillskott innehöll emellertid inga förbjudna ämnen, vilket styrktes av läkarens vittnesmål och ingrediensförteckningen

Laboratorieanalys av samma partier som de som gavs till spelaren av landslaget var omöjligt inom den relevanta tidsperioden eftersom läkaren bor i en liten by i Belarus utan internetanslutning och inte gick att nå

Spelarens MHA-koncentration i urin, endast 90 ng/ml, är lägre än det minsta kravet för upptäckt och identifiering av tröskelsubstanser enligt WADAs riktlinjer

Expertutlåtandet från läkaren Oleg Talibov konstaterar att den mest sannolika orsaken till det positiva provet, med tanke på den låga nivån av MHA, är en oavsiktlig förorening; ändå är föroreningen av landslagets produkter mycket osannolik, med tanke på att identifiering av MHA i urin är nästan omöjlig fem dagar efter tillförseln (i det aktuella fallet togs dopingtestet 10 dagar senare)

Landslagets preparat är således den minst sannolika källan till MHA

Spelaren tog inte några läkemedel eller kosttillskott under sin flygning från Kazakstan till Förenade Arabemiraten

Spelaren kunde inte ta med sig produkter som innehöll MHA till Qatar på grund av tullrestriktioner

Spelaren kunde inte köpa några produkter som innehöll MHA i Qatar. Han var särskilt begränsad från att lämna sitt rum på grund av COVID-19-restriktioner och han talar inte engelska

Kontaminering av klubbens produkter är således det mest sannolika scenariot. Detta scenario stöds inte bara av ovanstående faktorer utan också av klubbens beteende, särskilt:

Klubbens visade ovilja att samarbeta. Analyserna av klubbens produkter av det qatariska laboratoriet gav inte några entydiga bevis, eftersom klubben medvetet listade endast europeiska WADA-ackrediterade laboratorier (som alla kontaktades utan framgång av spelaren), medan de själva arrangerade sina egna tester i Qatar strax därefter. WADAs internationella standard för laboratorier tillåter inte laboratorier att utföra analyser av kommersiellt material eller produkter om det inte begärs av en antidopningsorganisation eller en domstol eller en idrottare; i det senare fallet måste specifika villkor följas (förseglade förpackningar, etc.).

Det är oklart om produkterna som testades var från samma partier som de som gavs till spelaren eftersom de relaterade fakturorna inte tillhandahölls; dessutom indikerade klubbens nutritionist under förhandling att just dessa partier inte sparades

Klubbens läkare, som fyllde i dopningskontrollformuläret på spelarens vägnar, underlät medvetet eller vårdslöst att ange några av klubbens produkter

Minst fyra fler spelare i klubben testade positivt för stimulantia efter den aktuella spelarens positiva prov enligt medierapporter; tre andra spelare uteslöts också plötsligt från truppen från februari 2021 och framåt; bara en av dessa spelare spelar fortfarande för klubbens första lag

Det finns också vetenskapliga fakta som stödjer spelaren utsago

Statistik och studier om förekomsten av kontaminerade produkter (till exempel en studie som visar att kontaminerade kosttillskott orsakar mellan 6,4 och 8,8 procent av alla positiva dopingtester inom tävlingsidrotter).

MHA kan inte detekteras i urinprover längre än 144 timmar. Följaktligen kunde källan till MHA i spelarens kropp inte vara någon av landslagets produkter eller nässprayen;

MHA-koncentrationen på 90 ng/ml visar att MHA förmodligen intogs 3 till 4 dagar före dopingtestet, nämligen under spelarens vistelse i Qatar.

Dessutom hävdar spelaren att beviströskel inte bör sättas orealistiskt högt, enligt CAS rättspraxis. I synnerhet bör idrottaren kunna begränsa sig till att följa samma försiktighets-åtgärder som vilken annan rimlig människa som helst. Han måste inte “utföra varje tänkbar åtgärd för att fastställa säkerheten för ett kosttillskott”, och han bör ha rätt att delegera vissa sådana uppgifter till läkare eller näringsfysiologer. I det aktuella fallet utövade spelaren rimlig försiktighet och anförtrodde sitt medicinska stöd till klubbens läkare och nutritionist, som båda var erfarna och ansedda.

Spelaren upprepade också sitt förtroende för klubbens personal som en del av bedömningen. Han uppmärksammade dessutom sin egna situation, inklusive brist på anti-dopingutbildning och kunskaper i engelska, god tro och öppet beteende under hela processen.

Spelarens motpart(er) ansåg att teorin om förorening av klubbens produkter motbevisas av flera faktorer:

Metylhexanimin är förbjudet i Schweiz, Storbritannien och USA.

Enligt klubbens näringsfysiolog genomgick flera andra medlemmar i laget dopning-tester vid eller omkring tidpunkten för den aktuelle spelaren dopningstestutan att dospingprovet var positivt för MHA. En annan spelare testades samtidigt som appellanten och testade inte heller positivt för MHA. Fotbollsklubben är heller inte medveten om några positiva testresultat från andra spelare under denna period.

Klubbens produkter har testats av ett WADA-ackrediterat laboratorium, som bekräftade att inga av klubbens produkter innehöll MHA.

Det hävdades också att polygrapptestet som utförts av spelaren inte har något bevisvärde inför schweiziska domstolar och CAS (i enlighet med de många referenser som lämnades).

Enligt CAS tidigare domar kan idrottare inte bara förlita sig på sina läkare. En sådan förskjutning av ansvar skulle sätta stopp för all meningsfull kamp mot dopning. Detta gäller särskilt när det har funnits varningar från WADA som betonar risken för förorening i

Det är tveksamt om spelaren någonsin intog klubbens kosttillskott, med tanke på informationen som lämnades i hans antidopningsformulär och de många frågor som hans rådgivare ställde till klubben i detta avseende.

MHA-koncentrationen i spelarens urinprover som rapporterats i studien korrigerades inte för specifik vikt; rapporten ger heller ingen information i detta avseende. Det hävdades att MHA-koncentrationen som hittades i spelarens prov kan uppskattas till 95 ng/mL eller 112 ng/mL (om den korrigeras för specifik vikt). Med tanke på vetenskapliga bevis kan tidsfönstret för intag vara så långt som fjorton dagar i fall av avsiktligt intag och fyra eller fem dagar i fall av kontamination.

Vid den muntliga förhandlingen som hölls den 24 november 2021 påpekade spelaren att metylhexanamin bara var förbjuden under tävlingssammanhang och att han med all sannolikhet fått i sig substansen “utanför tävling”, vilket gjorde straffet orättfärdigt. Han hänvisade i stöd till UEFA:s antidopningsregler, som definierar “utanför tävling” som perioden som börjar minst 24 timmar före matchen som spelades.

Vid förhandlingarna bekräftade den medicinske experten, professor Talibov, sin skrivna rapport. Det fanns således i princip tre möjliga hypoteser för det positiva testet:

intag av en vanlig träningsdos (40-50 mg MHA) 3-4 dagar före dopingtestet genomfördes

intag av suboptimala doser (mindre än 40-50 mg MHA) som en enda intag eller kontinuerligt

daglig kontinuerlig intag av ett tillskott med MHA.

Det påpekades att en oavsiktlig förorening av intagna produkter med MHA (alternativ 3) enligt medicinsk litteratur är “lika sannolik som de andra två alternativen”.

Professor Aishah A. Latiff (expertvittne för fotbollsklubben) påpekade också att hon hade bott i Doha, Qatar, i sju år och bara blev kontrollerad en gång för tillskott på flygplatsen av cirka trettio flygningar (till och från). Hon klargjorde att individer som tar MHA samtidigt kan få olika dopingtestresultat beroende på hur lång tid det tar för deras kropp att utsöndra ämnet. Hon bekräftade att specifik gravitation vanligtvis beaktas av dopinglaboratorier.

Spelaren förtydligade att han flög till Dubai, Förenade Arabemiraten, den 8 september 2020, på morgonen, och stannade där från den 9 till den 11 september 2020. Under sin vistelse tog han inte några kosttillskott eller medicin, men drack juice och tog två tabletter.

Näringsrådgivaren framhåller vid flera tillfällen att det inte finns något som talar för att hans produkter (energikakor, drycker, etc) skulle innehålla något dopingklassat, men också omöjligheten att kontrollera den exakta användningen av varje spelares kosttillskott. Alldeles i slutet av sitt förhör anger han sedan, i samband med de partier som administrerades till spelarna mellan den 11 och 18 september 2020, att produkterna ställdes till spelarnas förfogande, inklusive appellanten, tills lådorna var slut.

Enbart förnekande, påståenden om oskuld och ansträngningar att lokalisera källan räcker inte för att uppfylla den krävda regelkraven för att undvika doping. Idrottaren ge faktiska bevis istället för enbart spekulation. Därför är det otillräckligt att fastställa att ett scenario är möjligt för att fastställa ursprunget för den förbjudna substansen. Som exempel fann domstolen “att sabotage-teorin var möjlig, men inte sannolik och definitivt inte grundad på något verkligt bevis.”

Klubben utförde tester på sina egna produkter på egen hand på Anti-Doping Laboratory Qatar, ett WADA-ackrediterat laboratorium (i själva verket samma laboratorium där spelarens prov testades), enligt spelarens önskemål. Klubben angav i sitt svar att man hade bevarat en uppsättning av de prover som testats av laboratoriet för spelaren.

Även om man antar att så inte var fallet, är det oförklarligt att spelaren, assisterad av erfarna advokater, inte kunde ordna en analys med ett ackrediterat laboratorium från den 4 november 2020 (datumet för meddelandet om hans positiva dopingtest) till den 30 april 2021 (datumet för hans brev till CAS-domstolens kansli), innan dessa partier användes upp. Teorin att klubben frivilligt administrerade den förbjudna substansen utan spelarens vetskap, som framkom helt plötsligt allra sist under förhandlingen, saknar i sin tur helt bevis. Det finns heller inga bevis för att några andra spelare i klubben har klagat i detta avseende eller för några andra positiva dopingprov som ett resultat av en sådan påstådd åtgärd.

Domstolen fann att detta fall skiljer sig på många sätt från de CAS-domar som spelaren hänvisade till, både vad det gäller det påvisade ämnet, omständigheterna som hindrade idrottaren från att tillhandahålla det krävda beviset och det stora antalet potentiellt använda produkter.

Spelaren försökte begränsa den tidsperiod som skulle övervägas för den konsumerade produkten. Spelaren hävdade att klubbens produkter är den mest troliga källan till MHA på grund av den tidsperiod under vilken MHA skulle ha utsöndrats från hans kropp (högst 144 timmar, det vill säga sex dagar) och hans vistelseort, enligt följande:

träningsläger med sitt landslag i Kazakstan från den 29 augusti 2020 till den 7 september 2020

vistelse i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten med sin klubb från den 8 till den 11 september 2020

vistelse i Doha, Qatar med sin klubb från den 11 till den 18 september, inklusive matchen och dopingtestet den 18 september 2020.

Klubben och spelaren var överens om att den vanliga utsöndringstiden för en enstaka dos på 50 mg MHA var cirka sex dagar, jämfört med fem till sex dagar vid regelmässig användning. Klubben åberopade ett längre utsöndringsfönster på grund av specifik vikt. Domstolen observerar att de två andra möjligheter som nämns innebär uppsåt. Spelarens opponenter argumenterade utförligt för men identifierade inte den möjliga källan till MHA. Man hänvisade till “klubbens produkter” som helhet och kunde inte peka ut en specifik produkt bland de många kosttillskotten som han konsumerade. Detta är uppenbart otillräckligt när man försöker fastställa ett fall med balans mellan sannolikheter.

Vidare kom resultaten av analysen av klubbens produkter från ett WADA-ackrediterat laboratorium tillbaka negativa för MHA. Även om detta i sig inte är avgörande underminerar alla de andra spelarna som genomgick dopningskontrolltestet samma dag som honom och som inte testade positivt för MHA allvarligt teorin om klubbens produkter som källa till det positiva dopningstestet.

Under förhandlingarna uppgav klubbens läkare att spelaren rapporterade till honom att han hade fått en PRP (Platelet Rich Plasma)-injektion två gånger på fem dagar medan han var med sitt landslag. På samma sätt kan spelaren ha konsumerat andra produkter under sin vistelse i Förenade Arabemiraten från den 8 till den 11 september 2021, antingen genom import eller genom att köpa dem lokalt, med eller utan hjälp av sin tolk. Följaktligen drog domstolen slutsatsen att spelaren inte har lyckats visa källan till MHA som hittades i hans prov med balans mellan sannolikheter eller över huvud taget

Eftersom spelaren misslyckades med att fastställa källan till MHA kan han inte dra nytta av de mekanismer som anges i artikel 21 för att kräva en reduktion av avstängning.

Slutligen, enligt CAS konsekvent praxis, är en idrottares förlitande på sina lagläkare generellt sett inte tillräckligt för att kräva en minskning av ett straff. Även om man medger en förorening av klubbens produkter skulle spelarens ansvar vara högt, eftersom han tycks ha konsumerat alla möjliga näringsämnen utan att kontrollera deras innehåll och märkning.

Efter noggrann granskning av parternas inlägg och bevis beslutar panelen att avvisa överklagandet. Den anser att appellanten inte har uppfyllt sin bevisbörda avseende källan till hans positiva dopingprov med balans mellan sannolikheter och under omständigheterna inte kan dra nytta av en minskning av sin otillgänglighetsperiod utan fel eller utan väsentligt fel.

CAS beslutade således:

Överklagandet som ingavs av Bauyrzhan Islamkhan mot beslutet från fotbolls-förbundet disciplin- och etikkommitté den 23 december 2020 avvisas. Beslutet från Disciplin- och etikkommitté den 23 december 2020 bekräftas.

Det som särskilt prövats i detta fall är:

  1. Standarden för sannolikhetsvärdering kräver att den tilltalade spelaren bevisar att hans hypotes är mer sannolik än andra förklaringar och/eller åtminstone med 51 procents sannolikhet ha inträffat. Han måste fastställa att den påstådda händelsekedjan är mer trolig än inte att ha hänt, genom att presentera faktiska och/eller vetenskapliga bevis, inte bara möjliga scenarier och spekulationer.

  2. Spelaren som har svårigheter med att bevisa “negativa fakta” kan rimligtvis förvänta sig att hans tidigare klubb, som han anklagar för att ha tillhandahållit honom förorenade produkter, ska samarbeta i utredningen och, om så inte sker, teoretiskt sett dra nytta av dess negativa attityd vid bedömningen av bevisningen. Han kan dock inte gå så långt som att åberopa en omfördelning av bevisbördan, vilket skulle sätta honom i en alltför fördelaktig position, och han kan inte kalla klubben som en försvarande part som är föremål för sanktioner, i avsaknad av en laglig eller regelmässig grund i detta avseende. Dessutom kan han inte gömma sig bakom den så kallade förseningen av provet hanterat av laboratoriet som ansvarar för testet, när förseningen är motiverad av den sanitära situationen som är kopplad till COVID-19-utbrottet och i linje med de särskilda normer som antagits för detta ändamål.

  3. Spelaren som bara misstänker de många kosttillskott han konsumerade genom sitt tidigare klubbmedicinska team, utan att peka ut en specifik produkt eller klargöra de oklara områdena kring olika produkter som tillhandahålls av andra intressenter, lyckas inte bevisa källan till hans dopingsregelöverträdelse på sannolikhetsvärderingen eller överhuvudtaget. Han kan heller inte överföra sitt ansvar till sitt lagläkar- eller näringsrådgivningsteam efter att ha intagit alla möjliga näringsämnen utan att kontrollera deras innehåll och märkning, vilket strider mot hans skyldighet att säkerställa att inga förbjudna ämnen kommer in i hans kropp.

  4. Påståenden enligt vilka tidigare lagkamrater är föremål för disciplinära förfaranden eller till och med har bestraffats för doping har liten tyngd om de inte stöds av tydlig dokumentation eller vittnesmål från dessa spelare. Bristen på bevis i detta avseende, liksom frånvaron av andra vittnen som kallas till hörförhöret, gör att en djupgående diskussion i detta avseende inte är nödvändig.

  5. Polygraftester (”lögndetektortester”) betraktas vanligtvis av domstolar som otillförlitliga. De kan ha mycket begränsat bevisvärde i specifika fall, särskilt när de stöds av andra starka bevis eller är filmade. Deras relevans är ytterligare begränsad när de visar ett resultat som anses osäkert.

Elitlöparen Shelly Houlian angav att hon ätit nadrolonkontaminerat kött

Shelby Houlihan (född 8 februari 1993) är en amerikansk elitlöpare som tog sig till final på 5000 meter vid olympiska sommarspelen 2016 . Houlihan har (2021) det amerikanska rekordet på både 1500 meter och 5000 meter. Hon sponsades av Nike. 2020 anklagdes hon för doping med nandrolon och efter dom i det internationella friidrottsförbundet (World Athletic) togs fallet till CAS (CAS 2021/O/7977).

Houlian lämnade ett dopingprov under träningsförhållanden (out-of-competition) den 15 december 2020 i Oregon, USA. Provet visades innehålla 19-norandrosteron (nandrolon). Den 27 januari analyserades B-provet som också visades innehålla nandrolon i dopingklassade mängd.

Houlian anförde att hon måste ha fått i sig den förbjudna substansen då hon åt en burrito (en vetetortillas fylld med bönor, kött, ris och eventuellt annat) innehållande inälvsmat från ett gatukök på kvällen (19:30) innan dopingprovet togs 10 timmar senare.

Den 7 maj försökte löparen få upphävt den provisoriska avstängningen så att hon skulle kunna ställa upp i uttagningstävlingarna för det kommande OS avseende 10 000 meter. Anhållan avslogs dock.

En skiljedomare utsågs och den 4 juni hölls en videosession där sammanlagt två vittnen hördes för åklagarsidan och fem för svarandesidan.

Som sitt expertvittne kallade Houlian bland andra en amerikansk läkare, Emmanuel Strahm (som tidigare arbetat på Dopinglaboratoriet i Huddinge), som framförde att kvoten mellan 19-norandrosteron och 19-noreticholanolon (en metabolit till nandrolon) motsvarade ett intag cirka 10 timmar efter intag av nandrolon så som det skulle vara efter kontaminerat griskött eller -inälvor.

Åklagarsidan gjorde det osannolikt att gatuköket av misstag skulle ha serverat Shelby Houlihan kött från en okastrerad gris (som är den enda typen av gris som naturligt skulle kunna ha såg höga nadrolonvärden i sig spontant att det skulle ge utslagni en dopoingtest om köttet åts av enmidrottsutövare), eftersom kött från sådana djur inte kunde köpas in på det sätt som gatuköket vanligen inköpte kött. Man hävdade också att om det rörde sig om svinmage som Houlian ätit (vilket hon uppgivit) finns det betydligt mindre i magens muskulatur än i andra muskler från svin, och långt mindre än i exempelvis grisens njurar och lever.

Man diskuterade också halterna av nandrolon i Houlians urin och fann att den var 2-3 gånger högre än vad som någonsin uppmätts i vetenskapliga försök efter intag av betydligt mer kött från okastrerade grisar. Den isotopsignatur som påvisades avseende nandrolonet skiljde sig också signifikant från vad som vanligen ses hos kommersiellt majsuppfödda grisar i USA men stämmer väl överens med de medicinska tabletter innehållande nandrolon som tillhandahålles i USA.

Svarandesidan ansåg att laboratoriet borde utfört kompletterande analyser så snart Houlian hade hävdat att hon fått i sig den förbjudna substansen genom griskött, men laboratoriet hävdade att de följt regelboken.

Löparen hade också gjort en håranalys, där man inte hade funnit något spår av nandrolon. Hon framförde också att hon blivit dopingtestad mycket ofta och att ingen av de tidigare testerna visat tecken på doping. Argumenet avvisades dock.

Dock hade analyserna från tidigare dopingtester genomgående visat en annan carbone isotope signature än den som visades i det nu aktuella dopingprovet. Från åklagarsidan påpekades också att the carbone isotope signature var annorlunda avseende nandrolonet jämfört med androsteron och preganediol som också påvisades som naturliga steroider och att signaturen från nadrolonet i det aktuella dopingprovet var ”extremely unlikely” i kött som kom från någon djuruppfödare i USA.

I sammanfattningen av skiljedomarens bevisvärdering befanns det osannolikt att ätandet av den diskuterade burriton skulle kunna resultera i ett positivt dopingprov. Man fann också att ”sanningstest” (polygraph) inte kan användas för att indikera att intaget av den förbjudna substansen var utan avsikt.

Således fastslogs att Houlian had failed to establish the source of the 19-NA detected in her urine sample to the applicable standard of proof, och således skulle intaget av den förbjudna substansen betraktas som medvetet (intentional).

Hon dömdes således till fyra års avstängning.

En schweizisk löpare som testade positivt för trenbolon och hävdade att det kom från kött han ätit

Under olympiaden i Tokyo sammanträdde the Court of Arbitration for Sport (CAS) – det finns vid varje olympiad en färdig CAS-domstol för att reda ut eventuella regelbrott på plats – och avgjorde ett fall (CAS OG 20/06 och CAS OG 20/08) där en schweizisk sprinter (Alex Wilson) hävdade att han fått i sig den anabola steroiden trenbolon genom att äta kött innehållande steroiden.

Alex Wilson (född 19 september 1990) är en schweizisk sprinter som föddes i Kingston på Jamaica. 2011 slog han schweiziskt rekord för löpare under 23 år på 20,51 på 200 m och kvalificerade sig till 2011 års världsmästerskap i Daegu, där han dock misslyckades med att avancera från sitt heat. Han var en del av det schweiziska laget i de olympiska sommar-spelen 2012 och tävlade på 200 meter där han gick vidare till semifinalen och slutade sjua i den andra semifinalen. Han tog sig också till semifinal på 200 m i EM 2012. Han slutade trea vid EM 2018 på 200 meter.

Inför OS i Tokyo var han uttagen i det schweiziska laget på 100 och 200 meter, där det första försöket skulle börja den 31 juli 2021. Den 15 mars 2021 togs ett träningsdopingtest (OOC, out-of-competition) och den 28 april (44 dagar senare) meddelades Alex Wilson att man vid analysen funnit trenbolon (förbjudet under sektion S1 – anabola steroider – på WADAs lista), eller egentligen trenbolonets huvudmetabolit epitrenbolon och han blev med omedelbar verkan interimistiskt avstängd.

Den 7 maj överklagade Wilson beslutet om interimistisk avstängning och hävdade att orsaken till det positiva provet var att han på den jamaikanska restaurangen “Vybz” i Las Vegas den 11 ätit 500 gram oxsvans och sex biffar av nötkött och den 12 mars 500 gram oxsvans.

Den 18 maj upphävde den schweiziska olympiska kommitténs disciplinkommitté avstäng-ningen i väntan på att idrottsutövaren skulle komma med belägg för sina påståenden. Det framgår tydligt i beslutet att disciplinkommittén då också tog hänsyn till att säsongen för utomhustävlingar just skulle starta och därmed uppladdningen inför Tokyo-OS.

Trots att inget nytt tillkommit i fallet fick Wilson förlängd tid den 15 juni och den 2 juli upphävde disciplinkommittén slutgiltigt den interimistiska avstängningen. Information om detta lämnades till World Athletic (”internationella friidrottsförbundet”) den 8 juli och till WADA den 20 juli. Den 22 juli överklagade World Athletic och WADA den schweiziska olympiska kommitténs disciplinkommittés inhibition av avstängningen (CAS OG 20/06 & CAS OG 20/08).

I CAS inledande diskussion påpekades att under det gällande regelverket skall skiljedoms-förfarande avseende frågor som rör deltagare i olympiska spel inom 10 dagar för spelen – och under spelen – handläggas av en särskild ”ad hoc”-kommitté av CAS som sätts upp just vid olympiska spel. Det förelåg dock en längre diskussion om från vilken tidpunkt ett ärende anses ha startat: från då den eventuella förseelsen inträffade, när den första domen föll, när överklagandet gjordes, etc – CAS-skiljedomstol åtog sig emellertid efter diskussionen ärendet eftersom det annars inte kunde ha avgjorts innan den aktuella OS-tävlingarna.

I förhandlingarna i CAS lades stor möda ned på diskussionen huruvida det var rätt av det schweiziska NADO att stänga av provisoriskt, och domstolen fann att så var fallet – ett NADO har inte bara rätt utan är skyldiga att stänga av en idrottsutövare om man funnit en icke-specificerad substans som trenbolon (artikel 7.4.1).

Det ägnades också tid åt att diskutera om det var rimligt proportionellt att stänga av respektive häva avstängningen med hänvisning att sprintern hävdat att det positiva provet berott på kontaminerat kött. Det är idrottsutövarens skyldighet att visa att hans åsikt (att köttet var kontaminerat med trenbolon) är mer trolig än otrolig för att hans avstängning skall hävas. CAS beslutade att avgöra hela fallet direkt och behövde således aldrig ta ställning till den provisoriska avstängningen.

I förhandlingarna framkom att man numera inte injicerar trenbolon på köttdjur utan att man opererar in en liten kapsel som sedan under lång tid utsöndrar hormonet och ökar köttillväxten. Det har varit lätt att både legalt och illegalt komma åt trenbolonkapslar (avsedda för köttdjur men aldrig för människa). I USA och Canada för cirka 90 procent av alla köttdjur minst en kapsel trenbolon infört i sig. Tillförseln sker i underhuden i örat på djuret, och efter slakten betraktas örat som avfall – det är således ingen risk att människan som äter djurets kött kan få i sig själva kapseln.

En vetenskaplig expert kunde göra det sannolikt att även stora mängder köttintag endast kan ge upphov till små mängder trenbolon/epitrenbolon i urinen och i det aktuella fallet översteg de mängder trenbolon idrottsutövaren hade i urinen denna mängd med minst 50 och kanske 200 procent.

Det påpekades också att när ett positivt test förelegat som i det aktuella fallet är det enligt reglerna den som ertappats som har skall lägga fram bevis eller indicier för att provet varit positivt trots att idrottsutövaren inte har gjort något signifikant fel. Detta ställer mycket stora krav på idrottsutövaren, och det räcker inte att göra antaganden om hur den förbjudna substansen kommit in i kroppen. I det aktuella fallet ansåg CAS därför att den schweiziska disciplinkommittén gjort en felaktig regeltolkning eftersom idrottsutövaren inte hade inkommit med någon förklaring som kunde underbyggas med några faktiska data. Det är då att observera att CAS inte tagit ställning till om idrottsutövarens förklaring kunde räcka för att fria den ursprungliga frågeställningen vid en slutlig bedömning, utan gällde enbart frågan om den intermistiska avstängningen.

I reglerna står emellertid också att the Panel, as the case may be, shall consider whether the relief is necessary to protect the applicant from irreparable harm, the likelihood of success on the merits of the claim, and whether the interests of the applicant outweigh those of the opponent or of other members of the Olympic Community. Det innebär att skiljedomstolen måste ta i beaktande att en intermistisk avstängning kan ge orimliga följder om den slutgiltiga processen visar att idrottsutövaren inte skulle bestraffas.

I den medicinska diskussionen påpekas att 90 procent av alla köttdjur i USA och Canada får en injektion av trenbolon för att öka muskeltillväxten, men att injektionen alltid gör i ett öra och att detta kastas efter slakt. Trots den utbredda användningen är det ytterst sällsynt att trenbolon eller dess metaboliter påträffas hos idrottsutövare i prov tagna i USA. Den medicinska experten ansåg också att de doser som påvisades i det aktuella fallet 3-4 dagar efter köttintag aldrig hade påvisats i kött från trenbolonbehandlade djur och att om man räknade högt så skulle i vart fall allt trenbolon som ätits tillsammans med köttet ha lämnat idrottsutövarens kropp inom 12 timmar.

Efter sina överläggningar redovisade CAS den 27 juli att den funnit att den schweiziska disciplinkommitténs beslut om att upphäva den interemistiska avstängningen för felaktig, eftersom det fanns rimliga skäl att tro att idrottsutövaren skulle kunna bli fälld för doping och inte hade lämnat några signifikanta data för att han skulle frias. Alex Wilson blev således fortsatt avstängd och fick inte ställa upp i OS. World Athletic och WADA fick rätt i sina överklaganden.

UNGA IDROTTARE

Den unga ryska konståkaren i OS Beijing

Under vinter-OS i Beijing var det stora samtalsämnet under en stor del av tiden dopingav-stängningen följt av den upphävda avstängningen av den blott 15-åriga (född den 26 april 2006) ryska konståkerskan Kamila Valieva relaterat till ett positivt dopingprov för trimetazidin. Det finns nu tre beslut från CAS i frågan.

Valieva deltog i de ryska mästerskapen i konståkning i Sankt Petersburg den 25 december varvid det togs ett dopingprov på henne i samband med tävlingen.

Den 7 februari deltog Valieva i lagtävlingen i konståkning i OS för det ryska laget. Samma dag kom svaret för Dopinglaboratoriet i Huddinge – 44 dagar efter att det tagits (fördröjningen enligt Huddingelaboratoriet beroende på personalbrist i samband med covid-pandemin) – att man påvisat trimetazidin i Valievas prov. Trimetazidin står på WADAs lista över förbjudna substanser under kategorin S4, Hormone and metabolic medualtors. Koncentrationen bestämdes till 2,1 ng/mL. Enligt WADAs laboratoriestandard ska resultat rapporteras inom 20 dagar.

Den 8 februari meddelade RUSADA, den ryska nationella antidopingkommittén, att man inlett en utredning om dopingregelöverträdelse och stängde av Valieva provisoriskt från klockan 11:36.

Den 9 februari meddelade RUSADA att man haft ett första, provisoriskt förhör (hearing) på konståkerskans begäran och att man därefter upphävt avstängningen. Som förklaring till det positiva provet angavs Valievas mammas vittnesmål:

Flickans morfar brukar regelmässigt köra flickan till de två första träningarna och sedan köra henne hem för lunch varvid flickan och morfadern sedan är tillsammans under lunchpausen. Morfadern använder trimetazidin regelbundet efter hjärtkirurgi och alltid bär med sig medicinen. Det anges också att flickan och morfadern kan ha druckit ur samma glas.

Det angavs också att Valieva lämnat ett betydande antal negativ dopingprov 24 augusti 202 till den 7 februari 2022, och det anges specifikt 30 oktober, 13 januari och 7 februari.

En medicinsk expert kallad av svarandesidan hänvisade till en polsk artikel i den ansedda tidskriften ”Drug Testing and Analysis” som hävdade att en dos motsvarande 2 ng/mL kunde motsvara en tablett trimetazidin minst 5 eller 7 dagar för testet. Han var också en av de två experter som hävdade att en halt i urinen av den angivna storleksordningen kunde bero på kontamination.

I förhandlingen påpekades också att Valieva är underårig och som sådan skall betraktas som ”a protected person”, för vilken särskilda regler gäller. Det innebär bland annat att det krävs lägre bevisgrad för att bevisa ”balance of probability” för att ett dopingbrott begåtts, och att straffskalan för ett eventuellt regelbrott sätts lägre. Jämfört med vuxna som hävdar att de inte gjort något fel trots ett positivt dopingprov finns det inget krav på en underårig att förklara hur den förbjudna substansen har kommit in i kroppen i sådana fall.

Det hävdades också i förhandlingarna att koncentrationen av det positiva provet (2,1 ng/mL) är lägre än vad som anges som den tekniskt säkra lägsta gränsen (10 ng/mL) för metoden.

Ytterligare framfördes att det inte på något sätt vid denna tidpunkt kunde anses säkert att konståkerskan var skyldig till ett regelbrott och om hon trots allt befanns vara skyldig att hon skulle bestraffas med avstängning (straffet kunde utmätas till en tillrättavisning). Det vore då orimligt om hon inte fick fortsätta att tävla om de individuella medaljerna i konståkning, eftersom tävlingstillfället aldrig kan återuppstå.

Den 11 februari på kvällen lämnade Internationella Olympiska Kommittén in en protest mot RUSADAs upphävande av avstängningen till den speciella domstol som CAS öppnar vid alla olympiska spel för att snabbt försöka avgöra regelfrågor under spelen. WADA inkom med en liknande begäran samma dag och Internationella skridskoförbundet morgonen därpå – således sammanlagt tre anmälningar, vilka dock kunde behandlas tillsammans. WADA har vid Olympiska Spel så kallade ”Independent Observers”, vilka ansökte om att få vara med vid förhandlingen, men blev nekade detta.

Den 13 februari klockan 20:30 avgjordes ärendet via en videokonferens.

Den 14 februari kom beslutet att IOCs, WADAs och Internationella Skridskounionens överklagan av avstängningen avslås – Valieva skulle således få fortsätta tävla under OS. Det skall dock observeras att detta inte var ett beslut huruvida konståkerskan skall bli friad från eller bestraffas för dopingbrott eftersom det skall behandlas i annan ordning och först efter en vidare utredning (och då inte av CAS utan av en lägre instans).

Hela protokollet – 41 sidor – finns att läsa oavkortat på nätet.

Kritik mot CAS bedömning av Valieva-fallet

Den 25 december 2021 togs den då 15-åriga (född den 26 april 2006) ryska konståkerskan Kamila Valieva i samband med ryska mästerskapen i konståkning ut till dopingprov. På grund av bland annat coronasjukdom vid Dopinglaboratoriet i Huddinge vara analysen inte klart förrän den 7 februari 2022, vilket innebar att Valieva redan hade gjort sin individuella insats i konståkningslagtävlingen i OS. Provet påvisade trimetazidin, vilket stått på WADAs förbjudna lista sedan 2014 och enligt reglerna för en sådan non-specified substance skall det leda till en provisorisk avstängning under utredningstiden så vida inte idrottsutövaren kunnat visa att det positiva provet varit resultatet av en så kallat contaminated product. Valieva blev regelriktigt avstängd av det ryska idrottsförbundets antidopingorganisation, RUSADA. Beslutet blev emellertid omedelbart överklagat och efter en förhandling med RUSADA drogs avstängningen tillbaka. Den 11 februari överklagades detta beslut av Internationella Olympiska Kommittén (IOC) och WADA och dagen efter av Internationella Skridskoförbundet (ISU). Ärendet avgjordes då av CAS som vid varje olympiad har en skiljedomstol beredd att avgöra fall från OS.

CAS beslöt att RUSADAs beslut skulle gälla, det vill säga att Valieva fick fortsätta tävla under utredningen och IOC, WADA och ISU fick inte gehör för sin överklagan. Skiljedomstolen hänvisade till Valievas låga ålder vilket innebar att hon var en “protected person” enligt WADAS regler och att det fanns en lucka i reglerna avseende provisorisk avstängning av sådana personer. CAS fastslog således att denna ålderskategori skall ha mildare straff enligt reglerna, att kraven på deras bevisning för att de inte varit dopade kan sättas lägre och att rätten till integritet är större än för andra idrottsutövare eftersom de har mindre ansvar för sina eventuella regelöverträdelser. CAS menade också att en provisorisk avstängning kunde vara oproportionerlig med tanke på att en full utredning faktiskt skulle kunna utmynna i en reprimand utan någon avstängning alls – varvid hon de facto förvägrats möjligheten till framgångar (kanske till medaljer) i ett tävlingstillfälle som ju aldrig kommer tillbaka. CAS hävdade att när regelstiftarna formade reglerna hade denna problematik aldrig aktualiserats och proportionaliteten aldrig beaktats avseende underåriga.

I sitt skriftliga utlåtande hävdar CAS att den bara gjort en tolkning av WADA-reglerna och att den inte försökt skriva nya regler och understryker att “it does not see itself as a policymaker or rulemaker, but it is properly called upon, as are courts around the world, to interpret rules and how they work.”

Publicerad kritik mot beslutet (1)

CAS beslut om att låta Kamila Valieva fortsätta tävla i OS fick snabbt kritik från många delar av den olympiska rörelsen, inkluderande enskilda idrottsutövare, idrottskunniga jurister och nationella olympiska kommittéer, som framhöll att de var bekymrade över robustheten i antidopingreglerna. Den starkaste kritiken kom dock från WADA där man hävdade att CAS tolkade WADAs regler (WADC) på ett sätt som vare sig var avsett av de som skrivit reglerna eller som något intressenterna (stakholders) framförts då 2021-versionen av reglerna fastlades.

WADAs kritik påminner om den kritik som domstolar får när de ogiltigförklarar lagar för att skydda individers rättigheter, med vilket menas att de överskrider sina roller att tolka och tillämpa lagar och därigenom inkräktar på de demokratiskt valda lagstiftarna (vanligen parlament) som skall representera ”folkets vilja.” Författaren i denna kritiska artikel förstärker kritiken med att påpeka att CAS bildades för att försäkra att de internationella – starka – idrottsorganisationerna (nationella och idrottsgrensbaserade) kan hållas ansvariga för att idrottsutövarnas fundamentala rättigheter upprätthålls och att idrottsutövarna har en möjlighet att delta i idrottens utveckling. Idrottsorganisationerna har nästan utan undantag helt formellt demokratiskt korrekta regler, men blir i praktiken ofta fåmansvälden där de enskilda idrottarna knappast får möjlighet att göra sig hörda.

Av intresse kan vara att notera att alla som deltar i olympiska spel måste signera ett formulär skrivet av IOC vari ingår att eventuella tvister under OS skall hänföras till CAS. Eftersom CAS är lokaliserat i Lausanne i Schweiz är CAS i sin tur bunden till den schweiziska Private International Law Act, och CAS beslut kan överklagas till Schweiz federala lag.

CAS instututionella roll

Skiljedomstolens fundamentala princip om proportionalitet mellan brott och straff är avgörande för legitimiteten i CAS roll i den internationella idrottsrörelsen. Man bör komma ihåg att idrottsrörelsens institutioner inte är representativa eller politiskt ansvariga inför idrottsutövarna på samma sätt som i andra demokratiska institutioner trots att idrottarna i sig är den ultimata anledningen till att institutionerna – inkluderande CAS – finns. Det borde vara så att idrottsutövarnas bästa och inte idrottsorganisationernas bästa överensstämmer, men så är inte alltid fallet.

Man bör också inse att WADA inte är en sammanslutning av ett antal idrottsorganisationer och nationer utan är en stiftelse som leds av en 38-personers styrelse med hjälp av en 14-personers executive board och flera standing committees. I dessa har idrottare haft ett litet inflytande och det var först 2021 som antalet idrottare ökade från fyra till sex i Foundation Board och från en till två i exekutivkommittén.

Denna politiskt-demokratiska svaghet i representativiteten avseende idrottsutövare gör att idrottarna måste i första hand förhålla sig till juridiska regler i antidopingsammanhang. Å andra sidan så ger förhandlingarna i CAS idrottsutövarna en möjlighet att framföra sina åsikter på ett sätt som blir dokumenterat. Det finns heller inte någon möjlighet eller önskan för CAS att vara repressiva om den klagande idrottsutövaren framkastar obekväma åsikter.

Konkulsion

Skiljedomstolens beslut i Valieva-fallet är ett gott exempel på CAS verkliga auktoritet vad gäller idrottens regelverk, och den är egentligen den enda institutionen som i verkligheten är satt att granska idrottsrörelsens regler. Inte minst då det gäller hur idrottens regler förhåller sig till civil lagstiftning och mänskliga rättigheter har CAS en viktig uppgift – snarare än att försöka tolka de regler som finns så att de passar en viss åsiktsinriktning.

Referens: Mazzucco M. The Court of Arbitration for Sport’s decision in IOC v. Valieva: An example of arbitral activism or necessary arbitral activity? Front Sports Act Living 2022; 4: 924916.

Publicerad kritik mot beslutet (2)

I en kanadensisk kritisk rapport tas CAS beslut upp till diskussion mer specifikt. Författaren argumenterar i första hand för att avsaknad om att när det inte står något särskilt i paragrafen om underåriga avseende provisorisk avstängning så betyder det inte att reglerna om provisorisk avstängning inte skall tillämpas.

Ingen plats för undantag

I diskussionen framhålls att regeln om att underåriga skall särbehandlas skrevs in i WADAs regelverk så sent som i den version som började tillämpas vid årsskiftet till 2021. Det finns inget i den nya regelboken som kan undanta Valieva från denna regel – hon är så ung att hon skall särbehandlas.

Å andra sidan hävdade WADA att eftersom trimetazidin är en substans som är förbjuden både under tävling och träning så leder det till en ökad bevisbörda från idrottsutövaren – att hon fått substansen i sig av misstag – för att kunna slippa den provisoriska avstängningen.

En lucka i regelverket

Den del av CAS beslut som väckt mest uppmärksamhet är hur skiljedomstolen diskutera med utgångspunkt att det saknas en bestämmelse i regelverket – det står ingenstans hur man skall behandla under underårig avseende provisoriska avstängningar – och i vad mån då skiljedomstolen kan besluta i frågan. När det gäller WADAs regler (WADC) finns det ju ingen stående kommitté som kan tillfrågas när det gäller regeltolkningar, utan WADC revideras gradvis inför varje årsskifte för att med ojämna, längre, mellanrum genomlysas mer systematiskt. CAS har då de facto blivit den instans som inte bara skall tolka vad som står i regelverket utan också vad som inte står där om det nu finns några särskilda luckor.

Man har i civil rätt definierat en lucka i lagen (lacuna) som att en sådan finns om det inte finns någon regel att hänvisa till när man söker lösning på ett specifikt fall. Om då skiljedomstolen fyller luckan genom ett visst resonemang riskerar dock resultatet att bli till ett prejudikat för liknande, kommande fall. Detta gör att CAS måste vara extra omsorgsfull i sina beslut i dylika fall. I de aktuella CAS-förhandlingarna framkom det att de som skrev regeltexten avseende protected persons aldrig övervägde om det på något sätt skulle påverka regeln om provisoriska avstängningar.

Likheter och olikheter

Man måste också ha i åtanke att regeln avseende underåriga personer ger en grund för att alla eventuella avstängningar för regelbrott ungefär kommer att halveras jämfört med vuxna. Samtidigt finns det ingen regel som säger att regelbrott av de unga skall utredas snabbare än äldre, vilket leder till att om unga stängs av för ett regelbrott som vanligen ger ett tämligen milt straff så är risken står att den provisoriska avstängningen blir lika lång eller längre än den i slutändan utdömda avstängningen.

Oreparerbart?

CAS lägger – enligt denna kritiska artikels författare – ner mycket kraft på att förklara att en provisorisk avstängning av Valieva skulle kunna leda till en skada som aldrig kan repareras om hon till slut befinnes inte ha gjort något straffbart. Det påpekas också att under ett pågående OS är tiden alltid mycket knapp, och att få fram ett heltäckande försvar för misstanken om ett dopingbrott kan vara omöjligt, vilket talar för att man skall vara försiktig med att utdela provisoriska avstängningar i ett fall som detta. Någon egentlig regelhänvisning för detta är emellertid inte gjord, och i regelboken anges faktiskt att vid substanser som den Valieva misstänktes ha tagit skall provisorisk avstängning tillämpas.

I detta sammanhang bör också det motsatta förhållandet diskutera – om en idrottsutövare med ett positivt dopingprov tillåts fortsätta tävlandet kommer det att riskera att icke-dopade idrottare att gå miste om medaljer eller placeringar under tävlingen under förutsättningen att individen med det positiva prover senare blir dömd. Det finns knappast någon generell regel som anger att den ena intressentens rätt är viktigare än den andres.

Balans av ansvarsfördelningen

Det finns också en intressant diskussion om ansvaret mellan å ena sidan idrottsutövaren och å andra sidan WADAs institutioner. Det kan tyckas som besvärande att man har mycket strikta regler för idrottsutövarna (strikt ansvar för vad man får i sig, vistelserapportering, bestämda tidsgränser för det mesta som rör ansvar, etc) men när laboratoriet i Huddinge lämnar ett provsvar efter mer än 40 dagar efter provet, trots att det står i International Standard for Laboratories att svaret skall lämnas inom 20 dagar, säger WADA att tidsgränsen bara rör sig om en rekommendation. Denna obalans är svår att acceptera ur idrottsutövarnas synvinkel, liksom varför de explicita regler som finna laboratorieriktlinjerna endast kan kallas för rekommendationer. Den kritiske författaren ser att dylika tolkningar av skrivna ord kan underminera hela regelverkets trovärdighet.

En generell princip

Om det nu finns ett gap i regelverket finns det ändå en generell princip för hur man skall agera om en dylik situation uppstår under ett olympiskt spel när det råder stor tidspress. Enligt paragraph 17 I CAS regler för olympiska spel anges: “the Panel shall rule by virtue of the Olympic Charter, the applicable regulations, the general principles of law and the rules of law whose application it considers appropriate” respektive “Applying the overarching principle of justice and proportionality on which all systems of law, and the WADC itself, is based.”

Konklusion

Pavots sammanfattande analys är att skiljedomstolens argument är bristfällig. Det CAS gjort motsvarar inte vad den att sagt att den skulle göra, CAS följer inte prejudikat i frågan och följer inte tidigare definitioner om vad som skall kallas för en lucka i lagen. I många avseende tycks det författaren som beslutet kom först och att man konstruerade argumenten i efterhand.

Han avslutar också med att citera WADA Independent Observer Report från Tokyo-OS som beklagar “an insufficient level of anti-doping knowledge by some members of the CAS ADD, specifically their understanding of some provisions of the Code, the International Standard for Results Management, as well as CAS jurisprudence on strict liability, burden of proof, and responsibility of that burden.” Om det blir en lika tuff skrivning efter Beijing-OS återstår att se.

Referens: Pavot D. A gap or lacuna in the World Anti-Doping Code? Remarks on the CAS Interpretation in IOC, WADA, and ISU v. RUSADA, Kamila Valieva and Russian Olympic Committee (CAS OG 22-08, CAS OG 22-09, and CAS OG 22-10). Front Sports Act Living 2022; 4: 946608.

DEN RYSKA DOPINGHÄRVAN

CAS om Rysslands överlämnande av data till WADA

När WADA stängde av den ryska nationella dopingorganisationen, RUSADA, på grund av oegentligheter tog RUSADA det till skiljedomstolen för att få avstängningen upphävd (CAS 2020/O/6689). Rent kvantitativt är detta det största mål som föredragits i CAS genom att skiljedomstolen förelades sammanlagt cirka 48 000 sidor text. I utlåtandet hänvisas dock endast till ett urval av texterna; ett urval som kan förklara grunderna för WADAs beslut.

Den del som WADA således avgjorde 2020 var huruvida RUSADA inte hade följt föreskrifterna i the International Standard for Code Compliance by Signatories (the ISCCS) när data skulle lämnas till WADA från det ryska dopinglaboratoriet (the Moscow AntiDoping Laboratory). WADA hävdade att RUSADA hade brutit mot en rad bestämmelser, medan RUSADA hävdade motsatsen. Förhandlingarna kom således att handla om:

Huruvida WADA hade stöd i ISCCS för att kräva ut grundläggande data från Moskvalaboratoriet?

Huruvida RUSADA hade följt reglerna i ISCCS?

Huruvida det skulle få konsekvenser – och i så fall vilka – om RUSADA inte följt föreskrifterna

Det noterades inledningsvis att the World Anti-Doping Code (WADC) godkändes av the WADA Foundation Board den 5 mars 2003 och gällde från och med 1 januari 2004. Det var denna version av regelverket som RUSADA signerade då organisationen anslöt sig till WADA den 27 september 2008. I artikel 23.6 av WADC 2003 tilläts tillägg till den ursprungliga koden om de efter hörande av signatärerna godkändes av en två-tredjedelmajoritet av WADAs Foundation Board. Sådana tillägg föreligger från 2009, 2015, 2019 och 2021. Giltigheten av dessa tillägg har dock ifrågasatts av RUSADA. I samtliga regelsamlingar (”koder”) från 2003, 2009 och 2015, anges utvecklingen av mer detaljerade International Standard for Laboratories (“ISL”) varav den senast gällande – då denna förhandling genomfördes – är daterad 1 januari 2019.

I CAS historieberättande framhålls den tyska TV-dokumentären från december 2014 som startskottet för avslöjandet av systematisk statskontrollerad doping i Ryssland. Som en följd av de tyska avslöjandena tillsatte WADA en utredning ledd av den kanadensiska advokaten Richard Pound (the Independent Commission). Dess rapport presenterade sin mer än 300-sidiga rapport den 9 november 2015 där det fastslogs att man hade ”… identified systemic failures within the IAAF and Russia that prevent or diminish the possibility of an effective anti-doping program, to the extent that neither ARAF, RUSADA, nor the Russian Federation can be considered Code compliant … confirmed the existence of widespread cheating through the use of doping substances and methods to ensure, or enhance the likelihood of, victory for athletes and teams.“ Rapporten slog också fast att det ryska dopinglaboratoriet inte höll sig till reglerna och därför borde bli av med sin ackreditering. De 18 november 2015 beslutade WADA att RUSADA och det ryska dopinglaboratoriet var non-compliant.

I maj 2016 publicerade New York Times anklagelser från Moskvalaboratoriets förre chef, Dr Grigory Rodchenkov, om ett sofistikerat ryskt allomfattande program i Ryssland för statsledd doping. WADA tillsatte då en ny utredning, denna gång under ledning av den kanadensiske juristprofessorn Richard McLaren (som tidigare deltagit i Richard Pounds undersökning). Den 18 juli 2016 redovisades utredningens första rapport (the “First McLaren Report”). Den hade tre huvudpunkter:

Det ryska dopinglaboratoriet i Moskva skyddade dopade ryska idrottutövare inom ett statsdikterat felsäkert system (a State-dictated failsafe system), som beskrevs i rapporten som ”the Disappearing Positive Methodology”.

Det under OS i Sochi upprättade laboratoriet använde en speciell utbytesmetodik som gjorde det möjligt för dopade ryska idrottsutövare att delta i olympiaden

Det ryska idrottsministeriet övervakade och kontrollerade manipulationerna av idrottsutövarnas provers analysresultat och utbyte av prover med hjälp av den ryska underättelsetjänsterna FSB (the Russian Federal Security Service) och CSP (the Center of Sports Preparation of National Teams of Russia).

The disappearing positive methodology beskrevs som att dopinglaboratoriet i Moskva först gjorde en preliminär analys – screening – av de ryska idrottsutövarnas dopingprov. Om analysen då gjorde det sannolikt att det fanns en förbjuden substans i provet fick RUSADA redan på vem provet tillhörde och rapporterade till Rysslands vice idrottsminister Yuri Nagornykh som då bestämde om provet skulle spara eller sättas i karantän (“quarantined”). Om provet skulle sparas innebar det att man inte gjorde några ytterligare analyser men rapporterade falskeligen provet som negativt i WADAs rapporteringssystem Anti-Doping Administration & Management Systems (ADAMS) såväl som i Moskva-laboratoriets egna register.

Det redovisas också i rapporten hur dopingprov vid OS i Sochi byttes ut genom ett litet hål i laboratoriets vägg – ”ett mushål” – till det rum där dopingproven förvarades. Proverna byttes ut nattetid när laboratoriet skulle vara tömt på personal (det var förbjudet att vara i laboratoriets lokaler nattetid, vilket sedan detta OS förbytts i det motsatta: det måste finnas personer i lokalerna dygnet om).

Samma dag som rapporten presenterades – den 18 juli 2016 – fastslog WADAs exekutiv-kommitté att RUSADA inte uppfyllde reglerna enligt WADA för en nationell antidoping-organisation – non-compliant – och RUSADA blev således avstängt av WADA.

Den 9 december 2016 kom professor McLarens andra rapport (”the Second McLaren Report”). I denna rapport bekräftas iakttagelserna från den första, och dessutom påpekas att

en institutionell stämpling i avsikt att dopa ryska idrottsutövare både i sommar- och vinteridrotter förelåg med stöd av Ryska Idrottsministeriet och dess infrastruktur, inkluderande RUSADA, CSP, Moskvas dopinglaboratorium och FSB.

Idrottsutövarna dopades inte som individuella personer utan dopades inom en organiserad verksamhet av hela grupper

I rapporten påpekades att McLaren hade eftersökt den server där det fanns data tillhörande Moskvalaboratoriet men att han trots upprepade försök inte hade kunnat få tillgång till data. Det sas till McLaren att data, liksom sparade prover, hade tagits om hand av the Investigative Committee of the Russian Federation (CKP, en myndighet som skall utreda korruption inom andra myndigheter, polis etc, och som svarar direkt till president Putin) och därför inte kunde lämnas ut till McLaren.

Den 18 november 2015 hade RUSADA förklarats inte uppfylla reglernas krav – non-compliant – och nu (januari 2017) upprepade WADAs Foundations Board (den 38 personer starka del av WADA som utgör det högsta beslutande organet) att Rysslands RUSADA fortfarande skulle vara avstängt. Man gav emellertid samtidigt en tydlig anvisning (roadmap) för vad som krävdes för att RUSADA skulle anses vara godtas igen. Anvisningarna reviderades efterhand, men den 10 november 2017 var huvudpunkten att den ryska regeringen måste ge WADA tillgång till de sparade dopingprover (urinprover) som förvarades av Moskvalaboratoriet samt alla elektroniska data för analyser 2011-2015 i laboratoriet. WADA hade då i sin ägo en kopia av elektroniska data från Moskvalaboratoriet, vilka man erhållit av en visselblåsare i oktober 2017 och som visade att laboratoriet under den aktuellatiden påvisat positiva prover – det vill säga prover med dopingklassade substanser – vilka inte hade rapporterats till ADAMS och inte följts upp med analyser av B-prov.

I svar från den ryske sportministern Pavel Kolobkov daterade 1 och 2 november 2017 till WADA förklarade ministern att WADA inte kunde få det begärda eftersom det ryska CKP hade inlett en undersökning om kriminella förhållanden efter McLarenrapporten och det då skulle bryta mot rysk lag att skicka i väg de bevarade dopingproverna eftersom de sågs som bevis i den pågående utredningen. Idrottsministern hade således inte ens tillgång till proverna. I breven besvarades inte begäran om de elektroniska filerna.

Den 5 december 2017 beslöt IOC Exekutiva kommitté att suspendera den ryska olympiska kommittén (ROC) och dess president och utestängde alla representanter från det ryska idrottsministeriet från OS i PyeongChang 2018 och bötfällde ROC till 15 million amerikanska dollar. Samtidigt redovisade man regler för hur rysk idrottsutövare som bevisligen inte dopat sig skulle få ställa upp under rubriken “Olympic Athletes from Russia”. Den ryska olympiska kommittén accepterade domen utan att överklaga.

I maj 2018 konstaterade att RUSADA inte hade uppfyllt några av de krav som uppställt och ryssarna förblev således uteslutna.

Den 22 juni 2018 skickade WADA ett nytt brev till idrottsminister Kolobkov avseende de felande elektroniska data och dopingproven.

Den 13 september svarade Kolobkov att om RUSADAs avstängning upphävdes och den ryska antikorruptionsmyndigheten gav sin tillåtelse skulle WADAs expert – om denne tillfredställde ryssarnas krav – få tillgång till den eller de datorservrar som man kunde få fram analysresultaten från:

After the re-instatement of RUSADA and the consent of the Russian Investigative Committee, we will provide as soon as possible to an independent expert, agreeable to WADA and the Investigative Committee, the access to the analytical equipment to retrieve (under the supervision of the Russian Investigative Committee and under conditions that preserve the integrity of the evidence) an authentic copy of the LIMS data and of the raw analytical data mentioned in your letter. If based on the LIMS data and the raw data, potential Adverse Analytical Findings are identified in respect of samples stored in the laboratory sealed by the Investigative Committee we will work in a spirit of cooperation with WADA and the Investigative Committee and in compliance with the Russian Criminal Procedural Code to enable the independent re-testing of these samples in accordance with the International Standard for Laboratories.

Trots att WADA inte hade fått sina krav uppfyllda förklarades då RUSADAs avstängning upphävd från den 20 september 2018 under förutsättning att WADA fick tillgång till data senast den 31 december 2018 och att reanalyser av misstänkta dopingprover skulle vara gjorda senast den 30 juni 2019.

WADAs representanter (”technical team”) besökte Moskva den 28 november och 17 december, men man fick inte de önskade filerna eftersom WADAs representanter och ryssarna inte kunde komma överens om hur data skulle lämnas ut. Slutligen – 10-17 januari 2019 – fick WADAs expertteam möjlighet att kopiera 23 terabytes data och ta med till WADA för analys. Dessa data analyserades av WADA tillsammans med experter från the Institute of Forensic Science of the University of Lausanne.

I april 2019 skickade de ryska myndigheterna 2 262 urindopingprov till WADA.

Under 2019 skrev WADA flera rapporter om hur undersökningarna fortskred:

Preliminary Report into the Authenticity of the Moscow LIMS data, 13 maj

Report into the CRC mandated investigation of the Moscow Data, 6 september

Preliminary Report into the Russian Forensic Investigation. 11 november

Final Report into the Russian Forensic Investigation, 15 november

Final Report to the CRC regarding the Moscow Data, 20 november

Rättsmedicinarna från University of Lausanne skrev samtidigt flera rapporter:

Examination Report, 3 maj

Examination Report, 15 augusti

Forensic Analysis of Content Alterations, 8 november

Evaluative Interpretation, också 8 november

Authentication of ICR Disks, likaledes daterad 8 november

Forensic Analysis of New Data, 13 november

Overview of Digital Forensic Findings, 6 februari 2020

Efter den preliminära rapporten i maj 2019 hölls ett stort antal “officiella” möten mellan olika grupperingar från WADA och dess rättsmedicinska exporter å ena sidan och Ryska Idrottsministeriet, ryska rättsmedicinska exporter och ryska antikorruptionsmyndigheten å den andra. Också den rysk idrottministern inbjöds särskilt till minst ett av dessa möten.

Den 5 september anklagade WADA RUSADA – och la fram underlaget för anklagelserna – för att de datafiler som erhållits i Moskva visade tecken på:

back-dating

disk formatting

deletions of database back-ups

secure erasing of files

selective removal of user action commands from command logs

replacement of databases

deletion of records

removal of tables

missing command logs

Efter en viss skriftväxling mellan de ryska myndigheterna och WADA förklarade WADA den 17 november 2019 att de data man erhållit vid besöken Moskva med uppsåt (“intentionally”) hade ändrats.

Den 27 december 2019 förklarades RUSADA inte uppfylla regelverket var således ånyo förklarade non-compliant.

Den 9 januari 2020 blev det inträffade ett fall för CAS (CAS 2020/O/6689) – förhandlingarna utan bilagor redovisas i 176 sidors text.

Efter långa skriftväxlingar hölls slutligen förhandlingar den 2-5 november 2020 som ett hybridmöte där de inblandade gavs möjlighet att medverka på plats i Lausanne eller via video.

Den 20 december 2020 kom skiljedomstolens utslag:

WADAs utslag slås fast, vilket innebär att RUSADA fortsatt är non-compliant på grund av att Moskvas dopinglaboratorium inte givit autentiska data till WADA för granskning

Avstängningen får ett antal konsekvenser, vilka gäller under två år från den 20 december 2020:

Inga ryska representanter får vara styrelsemedlemmar i någon WADA-kommitté eller subkommitté

Representanterna kan inte bli ackrediterade till OS eller paraolympiader eller till något VM (inkluderar dock inte kvaltävlingar till VM) (det redogörs i detalj vilken rang dylika de avstängda personer måste ha för att inte vara valbara till kommittéer eller att få vara med vid OS och VM).

Inga idrottsutövare från Ryssland får delta i någon av tävlingarna ovan, men får vara med i kvaltävlingar

Ovanstående gäller dock inte medlemmar i Internationella Olympiska och Paraolympiska kommittéerna eller av värdlandets statsöverhuvud inbjudna representanter för andra stater

Ryssland får inte erbjuda sig att vara värdland för något OS, para-OS eller VM. Om det för avstängningstiden redan planerats för att tävlingen eller någon deltävling (men gäller inte kvalificeringstävlingar) skulle avgöras i Ryssland måste tävlingen flyttas av det aktuella internationella idrottsförbundet

Den ryska flaggan får inte bäras vid ovanstående tävlingar på idrottsarenan och ryska nationalsången får inte spelas

Vid tävlingar med ryska idrottare som förklarats dopingfria skall de tävla som “neutral athlete” och detta skall framgå i bokstäver minst lika stora som ”Ryssland”

RUSADA skall till WADA betala 1270 000 amerikanska dollar för kostnader WADA haft för att delta i skiljedomsförfarandet.

RUSADA skall göra allt det kan för att återställa orginaldata som ansågs manipulerade från Moskvas dopinglaboratorium

RUSADA skall också bistå WADA på alla sätt (in good faith) och hjälpa WADA och andra antidopingorganisationer att få fram data för alla de som möjligen felaktigt kan ha släppts igenom det ryska dopinglaboratoriet

En internationell observatör skall finnas hos RUSADA och RUSADAs verkställande direktör skall varje kvartal lämna en rapport om RUSADAs oberoende gentemot de ryska myndighetern

RUSADA får inte interferera med andra dopingtestare, exempelvis the International Testing Agency, International Doping Tests & Management, och Professional Worldwide Controls, när det gäller dopingtester i Ryssland

RUSADA skall betala böter till WADA motsvarande 10 procent av sina intäkter 2019 eller 100 000 dollar inom 90 dagar

Kostnaden för CAS arbete skall betalas till 80 procent av RUSADA och 20 procent av WADA

CAS om domslut gjort av en avstängd (rysk) antidopingorganisation

Jekaterina Viktorovna Galitskaya (född 24 februari 1987 i Rostov-on-Don i Ryssland nära gränsen till Ukraina) var en rysk häcklöpare. Hon började träna friidrott som 11-åring men hade redan som 13-åring hunnit specialisera sig på häcklöpning. Hon hade stora nationella framgångar redan vid ung ålder. Vid olympiska sommarspelen 2012 tävlade hon i damernas 100 meter häck och nådde semifinalen.

I februari 2019 blev hon avstängd i fyra år för dopning, från och med 1 februari 2019 och med alla hennes resultat från 15 juli 2012 till 31 december 2014 diskvalificerade. Det hade då uppdagats ett schema för doping med desoxymethyltestosteron, methasteron, trenbolon, boldenon, 1-testosteron, oxabolon och nandrolon, men det fanns inget positivt dopingprov. Efter överklagande till CAS (2019/A/6167) reducerades hennes avstängning från fyra år till tre år den 6 april 2021, det vill säga att den slutgiltiga dopingdomen kom 8-9 år efter brottet.

Det speciella med detta fall är att själva bevisningen består av den rapport som professor Richard McLaren (”McLaren rapporten”) skrev efter en ingående utredning baserad på anklagelser av den tidigare verksamhetschefen vid Moskvas antidopinglaboratorium, Grigory Rodchenkov, som lämnade Ryssland i november 2017. I den första McLaren-rapporten (inskickad till WADA 16 juli 2016) konkluderas:

Moskvas dopinglaboratorium verkade aktivt för att skydda dopade ryska idrottsutövare från att bli upptäckta genom ett statligt stött program kallat the Disappearing Positive Methodology.

Dopinglaboratoriet i Sochi använde utbytesmetoden av dopingprov för att låta dopade ryska idrottare delta i olympiaden

Det Ryska Idrottsministeriet styrde, kontrollerade och hade översikt av manipulationen av resultaten av idrottsutövarnas dopingtester med hjälp av de ryska statliga underrättelseorganisationerna FSB och CSP samt dopinglaboratorierna i Moskva och Sochi.

Den andra McLaren-rapporten (inskickad till WADA den 9 december 2016) gav ytterligare information och evidens för det som rapporterats i den första rapporten. Enligt denna rapport meddelade laboratorierna systematiskt positiva fynd (adverse analytical findings, AAFs) avseende ryska idrottare till det Ryska Idrottsministeriet, som sedan beslutade antingen att ”save” idrottsutövaren eller att ”quarantine” vederbörande. Om man valde alternativet ”save” innebar det att det positiva provet rapporterades som negativt i Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS). Grigory Rodchenkov omtalade under den här aktuella CAS-förhandlingen att han kände till åtminstone 100 positiva prover avseende friidrottare som rapporterades som negativa i ADAMS. Om Idrottsministeriet i stället beslöt enligt alternativet ”quarantine” fortgick analysen som vanligt och det positiva provet rapporterades på vanligt sätt. Om man fann att ett dopingprov var negativt (A-provet) kunde man också välja att byta ut B-provet med icke-positiv urin från samma idrottare, som lämnat ett negativt prov – kontrollerat – sedan tidigare. En viss svårighet förelåg att ta bort det förseglade locket till provkärlet och sedan efter urinbytet sätta på det igen men det sköttes av den ryska säkerhetstjänsten FSB, där de som skötte detta kallades för magicans. Denna utbytesmetod påbörjades med ett begränsat antal idrottsutövare redan vid Friidrotts-VM i Moskva 2013 för att mer fulländat användas under vinter-OS i Sochi 2014. En bank med ren urin från de ryska elitidrottarna handhades av dopinglaboratoriet i Moskva.

Det ryska förbundet hade också ett program redan innan London-OS 2012 för ”Washout testing”, vilket innebar att man följde dopade elitidrottsutövare över tid med dopingprov för att lära sig hur lång tid det tog efter ett intag av dopingsubstanser för att den individuelle idrottsutövaren att kunna undgå ett positivt dopingprov efter doping. Testningen gjordes systematiskt och om det fanns risk att ett dopingprov skulle utfalla positivt blev idrottsutövaren inte uttagen till stortävlingen. Det finns mer än 1000 sidor e-mail som stödjer autenticiteten av de data man fått fram om Washout testning.

Internationella friidrottsförbundets (IAAFs) Athletics Integrity Unit (AIU) meddelade Jekaterina Galitskaya den 24 november 2017 att hon riskerade bli anklagad för doping baserat på McLaren-rapporterna och gav henne en möjlighet att skriftligen förklara vad som hade hänt. Det fanns två prover i London Washout testing som var positiva för desoxymetyltestosteron (DMT) och fyra prover i Moscow Washout testing som var positiva för metasteron, trenbolon, boldenon, 1-testosteron, oxabolon och norandrosteron. DMT har beskrivits som en “designer, black-market steroid.” AIU ansåg således att det fans besvis för att Galitskaya hade använt flera förbjudna substanser under 2012 och 2013. Eftersom dopingen ansågs systematisk och eftersom flera olika substanser använts ansåg AIU att det förelåg försvårande omständigheter, vilket borde ge en dubblering av avstängningstiden (vid den tidpunkten från 2 till 4 års avstängning).

IAAF meddelade Galitskaya att om hon erkände dopingen innan den 8 december 2017 fanns det underlag för att uppfattade som att hon underlättade utredningen, vilket skulle kunna ge en strafflindring från 4 till 2 år. Den 8 december förnekade idrottaren emellertid all doping.

Ett juridiskt-tekniskt problem blir här tydligt. Det Ryska Friidrottsförbundet (RUSAF), som var den organisation som initialt utrett fallet och som skött den första delen av skriftväxlingen mot Galitskaya var vid tidpunkten för att en eventuell avstängning skulle verkställas, själv avstängt av IAAF från att vara med i den internationella friidrottsfamiljen på grund av McLaren-rapporten. Naturligtvis hade RUSAF fortfarande auktoritet över ryska idrottare i Ryssland, men inte utomland. Där var det bara IAAF som kunde döma friidrottare till avstängning internationellt. Det blev därmed också högst osäkert om vart en rysk idrottare som blivit avstängd av sitt eget förbund skulle vända sig vid en eventuell överklagan. CAS var emellertid i ett sådant fall en möjlighet eftersom denna skiljedomstol inte är underställd någon annan idrottsmyndighet som IAAF, WADA, IOC eller liknande. I den skriftliga rapporten från CAS uttrycks tydligt att CAS anser sig ha rätt att döma RUSAF-medlemmar vare sig RUSAF fortfarande är medlem av IAAF eller inte.

Efter viss skriftväxling anmäldes fallet till slut den 26 april 2018 (5-6 år efter påstådda dopingen) till CAS. IAAF anmälde då både det Ryska Friidrottsförbundet (RUSAF) och Jekaterina Galitskaya för brott mot dopingreglerna. Förhandlingarna inför skiljedomstolen skedde i Lausanne 4-5 mars 2020 (7-8 år efter dopingen) varvid Galitskaya och några av experterna deltog via video. Delvis samtidigt avhandlades likartade skiljedomsstolsmål mot ytterligare fyra ryska idrottsutövare.

Under förhandlingarna diskuterades särskilt om provsvar Washout testing-försöken kunde anses vara bevis för doping. Dessa provsvar finns visserligen tydligt och klart angivna avseende analysresultaten, men de var inte tagna på det sätt och med den juridiska säkerhet som krävs för ordinarie dopingprov. Det var heller inte säkerställt hur proverna samlats in, vilka metoder som använts i analyserna, hur de förvarats, om de omtestats (”B-prov”), etcetera. McLaren hade inte hänvisat till några sparade prover eller vittnen, och det enda som kopplade Galitskaya till proverna var att hennes namn stod vi ett positivt provs registreringsnummer. Vid åtminstone ett av provtagningstillfällen som angivits ansåg Galitskaya att hon bevisligen inte i Ryssland utan i Tallinn (Estland) – det bevis som förelåg var emellertid endast att hon passerat Estland-Rysslandgränsen den dagen – men det redovisas å andra sidan att det datum som står angivet för proverna inte nödvändigtvis behöver vara ett provtagningsdatum utan väl kan vara det datum som provet registrerades i Moskva. Den utredning som McLaren gjort syftade dessutom inte heller till att fastställa dopingbrott av en enskild idrottsutövare, utan var avsedd att särskåda det korrupta systemet i Ryssland.

Det diskuterades under förhandlingen också Grigory Rodchenkovs trovärdighet som uppgiftslämnare. Han hade ju erkänt att han deltagit i det ryska systemet för statsdoping och att han tagit emot mutor från enskilda idrottsutövare. Sedan han flytt till USA hade han till betydande del försörjt sig genom att för pengar från massmedia låta sig intervjuas, vilket kan tänkas påverka vilka uppgifter som lämnas ut. Det påpekades också att han med tiden till någon del lämnat olika fakta.

Den anklagade ryskan framhöll också att hon inte kunde göras ansvarig för de administrativa rutiner som tillämpades i Ryssland vid den aktuella tidpunkten eftersom hon enbart lämnat urinprov på uppmaning men inte hade haft – eller kunnat ha – något inflytande på hur proven användes.

I det som kallas Moscow Washout förefaller Jekaterina Galitskaya ha lämnat urin för dopingtestning 28 juni 2013 varvid man fann sex olika anabola steroider, däribland metasteron. Mängden anges inte. Den 6 juli (8 dagar senare) finns det dock bara en anabol steroid antecknat i analysresultatet, nämligen en metasteronmetabolit, då med mängden 900 000 (vilken absolut halt detta innebär framgår inte, men på ett ställe anges att det borde motsvarar 1,0 ng/mL). Den 14 juli finns det fortfarande metasteronmetaboliten i halten 170 000 och den 26 juli 70 000 i proverna. Detta tyder naturligtvis på ett intag av en anabol steroid som bryts ned mer långsamt än de andra, och borde således var ett viktigt bidrag i ett försök att bestämma hur länge en dopad idrottsutövare måste vara bort från idrott för att inte fastna i en dopingkontroll.

Ett år efter London-OS omtestades en rad dopingprov och då kunde man påvisa DHCMT (dehydrochlormetyltestosteron) hos 13 ryska idrottare varav 10 fanns identifierade i London Washout-programmet. Det stödjer tillförlitligheten i Galitskayas testresultat i samma program. Av de 20 idrottare som finns identifierade i London Washout-programmet har sedermera åtta blivit fällda för doping baserat på positiva dopingprov från andra sammanhang.

Professor Michael Graham (rättsmedicinare från St Louis) angav att de upptäckta anabola steroiderna hade följande tider för att kunna upptäckas i urinen efter en singeldos:

Desoxymetyltestosteronmetaboliter 14 dagar

Metasteronemetaboliter10-13 dagar (halveringstid 12 timmar)

Trenbolon månader (halveringstid 36 dagar)

Boldenone förekommer naturligt

1-Testosterone (Dihydrotestostosterone) förekommer naturligt

Nandrolonmetaboliter 33 dagar till 6 månader

På basen av de kända halveringstiderna och de tider under vilka metaboliterna anses kunna mätas ställde han sig mycket tvivlande till de halter som redovisats i London- och Moscow Washout-programmen. Hans samlade expertutlåtande avslutades med “Looking at some of the pharmacokinetic excretion of alleged product, they don’t follow classical pharmacokinetic or pharmacodynamic decrements or depreciation, but some of them do follow normal kinetic delay. Some of them are straight-line graphs; some of them would be a normal expectation. A straight-line graph wouldn’t be expected and look as though they are fabricated … I thought some of the results were too good to be true, and then others were so bizarre as to be implausible, I made the assumption that they were not credible.”

Professor Christiane Ayotte som är Scientific Director of the Doping Control Laboratory i Quebec, Canada, hade en helt annan uppfattning om provernas bevisvärde än Graham. Hon påpekade bland annat att det 2012-2013 inte fanns någon standard för metaboliter till de substanser som här var aktuella, varför halterna som uppgivits måste ses som mycket approximativa. Hon underströk också att man inte hade de aktuella dopingprogrammen tillgängliga – vare sig dos, administrationssätt, om det var engångsdos eller upprepade doser och om det var efter den sista dosen som dopingtesterna gjordes – vilket gjorde alla antaganden spekulativa. I synnerhet saknade hon uppgift om proven specifika vikter. Hon hade invändningar mot i princip alla Grahams slutsatser om utsöndringstider, och ansåg att det fanns vetenskapligt underlag för att tolka de tillgängliga data annorlunda – det vill säga som trovärdiga tecken på doping.

Grigory Rodchenkov rapporterade att i Moscow Washout-programmet instruerades idrottsutövarna att ta en cocktail av tre anabola steroider som gick under namnet the Duchess Cocktail (innehållande trenbolon, metenolon och oxandrolon) men att många redan använde andra dopingprotokoll och fortsatte använda dem.

Rodchenkov hävdade också att elitidrottarna alltid hade ett rör med dopingfri urin med sig oavsett om han eller hon var hemma eller på någon idrottsanläggning för den händelse att de skulle råka ut för någon oanmäld dopingtest.

Skiljedomstolen sammanfattade med att detta var ett helt avvikande andra ärenden som CAS har avhandlat när det gäller doping. Det finns således inga positiva dopingprover analyserade enligt den standard som föreskrivs av WADA och det finns inga B-provsanalyser. Skiljedomstolen måste i stället ta ställning till det som finns skrivet i dokument som är avsedda att vilseleda antidopingorganisationerna. Ur idrottsutövarens synpunkt hamnar hon i en näst intill orimlig situation då hon skall försvara sig mot anklagelser som baseras på dokument av osäkert bevisvärde och som hon själv inte kan analysera. Å andra sidan står det i IAAFs regler 2012, paragraf 33.3 att överträdelse av dopingreglerna kan hänföras till “any reliable means, including but not limited to admissions, evidence of third persons, witness statements, experts’ reports, documentary evidence, conclusions drawn from longitudinal profiling and other analytical information”.

I domslutet har CAS en lång diskussion dels om den har rätt att döma i målet, dels om man kan använda okontrollerade och okontrollerbara data för att avstänga en elitidrottare från doping. Dessutom diskuterades ingående i vilken grad domstolen kunde lite på att dokumenten inte var förfalskade och i vilken grad man kunde anta att den anklagade visste att hon ingick i ett större, systematiskt dopingprogram.

CAS beslöt dock slutligen, den 6 april 2021 (8-9 år efter dopingbrotten), att

Ekaterina Galitskaya skulle anses ha brutit mot dopingreglerna

det tidigare utdömda straffet omvandlas till avstängning i tre år med start 1 februari 2019

alla tävlingsresultat från 15 juli 2012 till 31 december 2014 diskvalificeras, innebärande förlust av titlar, medaljer, prispengar och liknande

HUR LÄNGE SKALL DOPINGDOMAR BEAKTAS

CAS avseende betydelsen av en 27 år gammal dopingavstängnings betydelse

Tyngdlyftning – tillsammans med boxning och modern femkamp – stryks ur OS-programmet på OS i Los Angeles 2028. Internationella olympiska kommittén (IOK) har varnat det internationella tyngdlyftningsförbundet (IWF) flertalet gånger då grenen kantats av korruption och dopingskandaler. Vid OS i Tokyo 2021 fanns det dock kvar på programmet.

Maxim Oktyabrinovich Agapitov (född den 13 maj 1970) är en före detta internationellt tävlande rysk tyngdlyftare. Han började träna tyngdlyftning som 10-åring, tränad av sin far, som var nationell tyngdlyftningstränare. Agapitov tävlade internationellt mellan 1992 och 2000 och var rysk mästare 1993 och 1997 samt världsmästare 1997.

1994 avstängnings han i två år för doping.

Efter karriären arbetade han också som nationell tränare, 2003-2008. Agapitov var då också delegat i styrelsen för International Weightlifting Federation (IWF) och tillförordnad ordförande för European Weightlifting Federation (EWF) samt president för den ryska tyngdlyftningsfederationen (RFUF) sedan 2016.

Agapitov förklarade 2021, när han redan satt i IWFs styrelse, sin avsikt att ställa upp som president för IWF, men blev nekad detta. Ryssland var nämligen en av ett antal nationer, kanske så många som 11, som hade informerats om att de inte var berättigade att nominera kandidater på grund av flera sanktioner för dopningsbrott, av vilka några avstängningar ägt rum för många år sedan.

Artikel 13.12 anger en tidsram under vilken varje nation med sex eller fler sanktioner för ett antidopningsregelbrott (ADRV) är “förbjudet att nominera någon kandidat” för en vald roll i direktionen och i kommissioner och kommittéer. Denna tidsram sträckte sig från två veckor före de senaste olympiska spelen – i det här fallet den 22 juli 2016 – fram till deadline för nomineringar till en valkongress, som var den 21 september i 2021. På grund av tidpunkten för omanalys av lagrade prover från de olympiska spelen i Peking 2008 och London 2012, togs vissa överträdelser som begicks 2008 respektive 2012 med i beräkningen. Även om brotten är historiska, infördes sanktionerna inom tidsramen 2016-2021. I Rysslands fall har många fler historiska fall behandlats under tidsramen, några av dem 10 år gamla. 2017-2021 hade Rysslands tyngdlyftning haft två dopingbrott, men hade haft 18 sanktioner för historiska brott

Listan inkluderade bland annat också Kazakstan, Thailand, Rumänien och Egypten, som alla, liksom Ryssland, redan hade representanter invalda i IWFs styrelse vid valet 2017. Under perioden sedan dess, och särskilt under de senaste två åren, 2019-2021, hade tyngdlyftningen varit i kaos efter avslöjanden om korruption inom det internationella förbundet. Det hade redan förlorat mer än hälften av sina tävlingsklasser vid de Olympiska spelen sedan 2016 och har ständigt hotats om att tas bort från programmet.

Ovanpå detta fick Agapitov först sig tillsänt en ackreditering till Tokyo-OS som en del av IWF-delegationen i mitten av juni 2021, men fick den 15 juli 2021 – just inför tävlingarna – sin ackreditering indragen. Orsaken till den ändrade ackrediteringen var att han “inte uppfyllde kriterierna för ackreditering av tjänstemän från Internationella Tyngdlyftningsförbundet (IWF).” IOK lyfte fram villkoret att tjänstemän “inte får ha en personlig historia kopplad till någon överträdelse av antidopningsregeln och/eller sanktioner”. Agapitov tog då fallet till CAS (CAS OG 20/04).

Den 22 juli avgjordes fallet efter en videokonferens

Agapitov fick stöd i sitt CAS-fall av Richard McLaren, den kanadensiske advokaten som gjorde så mycket för att avslöja statligt sponsrat fusk inom rysk idrott, och som även publicerade en chockerande rapport om korruption i tyngdlyftning förra året. McLaren berömde skriftligen Maxim Agapitovs insatser i dennes kamp mot det korrupta systemet som funnits i många år inom IWF.

Agapitov påpekade också att han bestraffades 1994-1996 för en överträdelse av dopingreglerna och att det inte var rimligt att han skulle bestraffas för samma brott en gång till – 27 år senare. Han hade dessutom fortsatt sin dopingkarriär efter avstängningen utan av bli anklagad för ytterligare dopingbrott. Dessutom anges i WADAs regler artikel 17 (“statute of limitations”) att ingen bestraffningsutredning får påbörjas om inte den dopinganklagade blivit informerad om utredningen inom tio år räknat från det att den misstänkta regelöverträdelsen inträffade. I regeln anges att efter 10 år är brottet preskriberat och den misstänkte kan ”start from a clean state.” För övrigt ansåg Agapitov att det var anmärkningsvärt att han skulle bli fälld för regler som bara skapats för att bestraffa ett litet antal länders representanter.

IOC hävdade å sin sida att den hade full rätt att utdela ackrediteringar till vem den vill och på de kriterier den bestämmer. IOC påpekar dessutom att det finns dubbla skäl att inte tilldela Agapitov någon ackreditering:

Han har personligen varit avstängd för doping

Han är ordförande i den ryska tyngdlyftningsorganisation som lyder under speciella regler på grund av doping

Skiljedomarna ansåg dock att en regel utan någon begränsning i tid inte är rimlig och att därför en avstängning 27 år tidigare inte kan ligga till grund för nya begränsningar av en idrottsledares möjligheter att delta i idrottsrörelsen senare – att inte ge en ackreditering till OS på grund av detta är oproportionerlig. Dessutom påpekade skiljedomarna att det inte finns något samband mellan punkt 1 och punkt 2 ovan, och att argumenten således inte samverkar. Därutöver är ackreditering till OS inget som behandlas i WADAs regelverk. Vart för sig är de heller inte en rimlig grund för att Agapitov inte skulle få vara ledare representerande Världstyngdlyftningsförbundet vid OS i Tokyo.

Agapitov fick således behålla sin ackreditering till OS.

PROVISORISKA AVSTÄNGNINGAR

En interimistisk avstängning kan drabba också tredje part

Idrottens Internationella Skiljedomstol (CAS 2020/A/6781) beslöt den 21 juli 2020 i ett mål där Internationella skidförbundet (FIS) stängt av en estnisk skidledare (Andreas Veerpalu) inför utredningen för dopingförseelse genom att ha bidragit till bloddoping av idrottsutövare.

Förhandlingen rörde i första hand de konsekvenser en provisorisk avstängning kan ge för den avstängde. En provisorisk avstängning av en idrottsutövare eller -ledare kan göras under utredningstiden av ett misstänkt dopingbrott, vilket innebär att den misstänkte inte exempelvis kan delta i tävlingar under avstängningstiden. Detta kan då drabba någon som annars kunde ha deltagit i stora tävlingar (till exempel VM och OS) och som då inte kan kompenseras för om den misstänkte inte befinns skyldig.

Andrus Veerpalu är en tidigare skidåkare i världsklass men slutade 2011. Vid tiden för det misstänkta dopingbrottet var han ledare i skidsammanhang och särskilt då för sina barn, som då tävlade på nationell och internationell nivå i juniorsammanhang. Veerpalu hävdade att avstängningen därför inte bara drabbade honom utan också hans barn, av vilka således några blev straffade trots att de i detta sammanhang var oskyldiga.

Vid skid-VM i Seefeld 2019 ingrep den österrikiska polisen den 27 februari med en husrannsakan och påvisade pågående bloddoping. Vid tillslaget pekades en gruppskidåkare från Estland och Kazakstan ut och flera skidåkare i Team Haanja erkände bloddopingen och uppgav att bland annat Andrus Veerpalu var en av deras coacher. Fyra skidåkare och en ledare blev avstängda av FIS i fyra år och blev också föremål för en civilrättslig process i Österrike.

Veerpalu blev under utredningen provisoriskt avstängd men försökte få den avstängd av CAS, vilket då avslogs. Tre av hans barn (18, 14 och 9 år gamla) tog fallet till civilrättslig domstol i Schweiz (Thun), men också där avslogs begäran dock beroende på att domstolen inte ansåg att den hade jurisdiktion i fallet. Det påpekades dock också att barnen tränat som vanligt medan deras pappa varit avstängd.

CAS avslog Veepalus begäran om att den provisoriska avstängningen skulle upphävas eftersom IS hade goda skäl att anta att det faktiskt förelegat ett brott mot dopingreglerna. Att detta eventuellt kunde drabba också den misstänkte – oskyldiga – barn ansåg sig inte CAS behöva ta hänsyn till. Det spelade heller ingen roll att han var coach för idrottare som skulle delta i avgörande tävling under avstängningstiden, vilket således kunde sägas drabba ytterligare idrottsutövare som var oskyldiga till samröre med dopingbrottet.

CAS om provisoriska avstängningar och om Andrus Veerpalu gånger två

Andrus Veerpalu, född 8 februari 1971 i Pärnu, Estland, är en framgångsrik före detta estnisk längdskidåkare. Veerpalu vann 15 kilometer i klassisk stil både vid OS 2002 i Salt Lake City och fyra år senare vid OS 2006 i Turin. Veerpalu missade nästan hela säsongen 2007 efter att ha kommit tillbaka för snabbt från en artroskopisk knäoperation 2006. Han vann dock samma distans som tidigare vid VM i Liberec 2009 då det var mycket svårvallat och Veerpalu för första gången i sin karriär tävlade på vallningsfria skidor.

Dock omgärdades Veerpalu under stora delar av sin karriär av dopningsrykten. Den estniska stjärnan hade hela tiden nektat till att ha tagit olagliga preparat, trots att han kopplats till bland annat blodcentrifugen i Lienz i Österrike i samband med avslöjandet av cyklisten Bernhard Kohl och flera andra som avslöjats för bloddoping.

Just innan karriärens slut togs han fast i en dopningskontroll. Veerpalu och den estniska federationen underrättades om det positiva A-provet den 15 februari för humant tillväxthormon, hGH, men svaret hölls hemligt. Just den dagen visar CAS protokoll att det estniska förbundets president, Toomas Savi, ringde Sarah Lewis, generalsekreterare i FIS. Savie berättade enligt uppgift Lewis att Veerpalus karriär tog slut omedelbart på grund av en knäskada och bad att FIS inte avslöja det positiva testet för allmänheten förrän efter VM i Oslo hade avslutats. Lewis svarade ja och gick också med på att undersöka om B-provet kunde undersökas efter VM, inte genast som i de flesta andra dopningsfall. Savi förklarade sedermera för pressen att han hade velat skydda andra medlemmar av det estniska skidlaget; hade mediestormen börjat före världsmästerskapen, oroade han sig för att andra idrottare skulle ha blivit distraherade och att hela laget inte skulle ha presterat bra.

FIS och estländarna trodde var och en att de hade någon form av överenskommelse, och fortsatte enligt den. Veerpalu meddelade att han drog sig ur världsmästerskapen i Oslo och att han omedelbart avslutade skidkarriären. “Vi har förberett oss för skid-VM och hela laget har lagt ner mycket arbete, men hälsan, och förmodligen också åldern, har skickat signaler som även den mest ambitiösa idrottsutövaren måste ta hänsyn till”, sa han i ett uttalande just då. “Jag skulle så innerligt ha velat avsluta en karriär på ett bra sätt vid världsmästerskapen, men det verkliga livet är något annat.” När världsmästerskapen fortskred, och ryktena om Veerpalu började snurra, förnekade FIS att ett positivt test hade inträffat.

“Jag har hört rykten om det påstådda dopningsfallet mot Veerpalu, men…vi har inget fall mot honom nu”, sa FISs antidopningsadministratör Sarah Fussek till norska tidningen Aftenposten den 4 mars. Fyra dagar senare meddelade FIS det estniska förbundet att det skulle gå vidare med undersökningar, och det stod snart klart att Savis telefonsamtal hade utlöst något slags missförstånd. Veerpalu och det estniska förbundet förnekade doping.

B-provet var en annan stridspunkt. Estländarna trodde tydligen att FIS hade gått med på att tillåta provet att öppnas senare; de svarade på skrivelsen genom att begära att B-provet skulle undersökas. FIS påpekade dock att den period under vilken idrottaren kunde begära att provet skulle analyseras hade stängts den 24 februari. Men “med tanke på prestationerna av idrottsutövaren som en före detta mästare,” accepterade de begäran ändå. Veerpalu och en vetenskapsman som han hade valt var närvarande vid öppningen av B-provet, som också visades vara positivt för hGH.

Den 4 april 2011 skrev den estniska tidningen Postimees att Veerpalu hade testats positivt för humant tillväxthormoin. Provet skulle ha tagits på träningslägret i Otepää i januari 2011 inför VM i Holmenkollenn. Den 7 april blev det positiva provet bekräftat av det Internationella Skidförbundet, FIS. Veerpalu stängdes av i tre år. Själv hade Veerpalu då redan skyllt på knäproblem och sagt att han slutade karriären direkt – bara ett par dagar innan VM skulle börja.

Domen överklagades dock och i CAS hävdades att det använts fel värden för tillväxthormon och att det alltså fanns fel i proceduren. CAS bekräftade detta och enligt CAS kunde inte testmetoden användas som ett fullvärdigt bevis för dopinganvändande. CAS menade att mycket tydde på att Andrus Veerpalu faktisk hade använt växthormoner, men att FIS inte följde upp proceduren genom att använda korrekta tröskelvärden.

Veerpalu hävdade att eftersom mer än de rekommenderade 36 timmarna hade förflutit mellan det att hans blodprov samlades in och det att det centrifugerades, borde resultatet vara ogiltigt. Under utfrågningsprotokollet noterade Dr Osquel Barroso att den längre förseningen skulle leda till underrapportering av den verkliga koncentrationen av hGH i blodet, inte till en falsk postiv. Förvirrande nog är testfönstret för hGH cirka 36 timmar, varefter injicerade hormoner sällan längre kan detekteras i blodomloppet om ett prov tas. Veerpalu talar dock om en 36-timmars fördröjning mellan provinsamling och bearbetning, vilket är en separat fråga. Veerpalu hävdade också att det långa träningspasset han just avslutat måste ha förändrat hans blodkemi.

En studie från 1999 visade dock att träning ökade hGH-nivåerna i blodomloppet med mer än tio gånger, var nedgången däremot dramatisk efter att träningen upphört. Forskarna rapporterade att halveringstiden i blodet för hGH bara är tjugo minuter, vilket betyder att om Veerpalu upplevde en normalstor topp i hGH, när han testades två timmar senare skulle koncentrationen i hans blod ha återgått till det normala när provet togs. En estnisk forskare vid namn Anton Terasmaa påstod sig dock ha sekvenserat Veerpalus DNA och avslöjat en mutation. “Andrus Veerpalu uppvisar en unik stark produktion av tillväxthormon efter ansträngning,” sa han till Estonian Public Broadcasting i slutet av augusti. “Det blev uppenbart att medan andra skidåkare hade en tiofaldig ökning av tillväxthormonnivån, var det hundrafaldigt i Veerpalu.” Terasmaa, som är genetiker vid universitetet i Tartu och arbetar med möss, sa att han hade skickat sin analys till FIS, men att panelen hade förseglad den tills nyligen. Skiljedomstolen skrev dock i sitt protokoll att “idrottaren inte har tillhandahållit några bevis som skulle tyda på existensen av den genetiska särarten.” Det är oklart om panelen menade att den aldrig fick de dokument som Terasmaa hänvisade till, eller att den inte fann dem övertygande. Utan de faktiska dokumenten är det svårt att bedöma legitimiteten i Terasmaas påståenden.Sammantaget menade CAS man inte kunde bibehålla avstängningen av Veerpalu. Han blev således friad från dopinganklagelsen den 26 mars 2013, men hade då redan avslutat sin aktiva skidåkarkarriär. FIS dömdes också betala över 60.000 kronor i skadestånd till Veerpalu för att bland annat täcka rättegångsutgifterna.

….

Andrus äldste son, Andreas Veerpalu (född 24 maj 1994 i Otepää, Estland) representerade Estland i längdskidåkning i vinter-OS 2018. Hans syster Anette är också längdskidåkare för Estland.

Den 27 februari 2019, under VM i längdskidåkning i österrikiska Seefelt, greps tränaren Mati Alaver tillsammans med fem skidåkare (Estlands Andreas Veerpalu och Karel Tammjärv , Kazakstans Alexey Poltoranin och österrikarna Max Hauke ​​och Dominik Baldauf), misstänkta för att ha använt bloddopning med hjälp av den tyske idrottsläkaren Mark Schmidt. När de släpptes från polisens arrest erkände de fem skidåkarna och Mati Alaver att de använt bloddopning. De blev avstängda – både ledaren och skidåkarna – i fyra år, och accepterade straffen utan överklagande. Mati Alaver fick sedermera ett års fängelse av civil domstol i Estland plus 18 månaders villkorligt straff

Senare riktades också starka misstankar mot Andrus Veerpalu om bloddoping och han blev ”provisoriskt avstängd” under utredning, och om den kom senare ett överklagande den 21 juli 2020 till CAS att handla (CAS 2020/A/6781).

Provisorisk avstängning (provisional suspensions) innebär att idrottsutövaren inte får vara med i några tävlingar, av vilka några är av den arten att de inte kommer att återupprepas. Om man som exempel då tar OS och VM så kan det innebära att om en idrottsutövare blivit provisoriskt avstängd – vanligen innebärande avstängd under utredningstiden – så kan man tänka sig situationen att idrottsutövaren faktiskt senare blir frikänd men då ändå har ”blivit straffad” genom att vederbörande inte fått möjligheten att tävla i en tävling då samma möjlighet aldrig kommer att upprepas.

Om en person blivit provisoriskt avstängd och sedermera fälld för doping brukar det definitiva straffet räknas från första datum för den provisoriska avstängningen, vilket i så fall vanligen är till den dömdes fördel. En skillnad mellan en provisorisk avstängning och en definitiv avstängning är att den sistnämnda är tidsbestämd med ett fixerat slutdatum, medan en provisorisk avstängning gäller ”under utredningstiden”, vilket i flera fall visat sig vara mycket lång tid. Ur teoretisk synvinkel bör därför tröskeln för provisorisk avstängning vara högre än för definitiv avstängning, eftersom den förra görs innan alla fakta finns tillgängliga och eftersom den – i de fall utredningen leder till ett frikännande – leder till skador som inte kan göras ogjorda.

I reglerna anges att det inte räcker för den som får en provisorisk avstängning att peka på att den kan leda till irreparabla skador – exempelvis att inte få ställa upp i OS eller VM – för att få avstängningen upphävd, utan det krävs. Det krävs av den avstängde att han eller hon framlägger bevis för avgörande skada om den provisoriska avstängningen inte upphävs (the mere allegations of irreparable harm, without corroborating proof, fail to satisfy the appellant’s burden of proof to show substantial damage if the appealed decision is not set aside and if the provisional suspension thus remains).

I det aktuella fallet misstänktes således Andrus Veerpalu efter tillslaget i Seefelt (där han själv inte var en av de som erkände efter det spektakulära tillslaget) för bloddoping och den 28 september öppnade Internationella Skidförbundet (FIS) ett fall mot honom och meddelade Veerpalu att man ämnade avstänga honom under utredningen. Han hade då meddelat att han avbrutit sin idrottskarriär men att han deltog i arbetet runt längdskidåkare (som a service staff member and skiing coach), men också som särskild mentor till sina barn som tävlade på internationell juniornivå.

Den provisoriska avstängningen trädde i kraft den 30 november 2019, men Veerpalu överklagade den 18 november avstängningen och krävde att den genast togs bort. Den 31 januari 2020 meddelades FIS (FIS Independent Anti-doping Delegate) att begäran avslogs. Den 21 februari överklagade Veerpalu till CAS.

Samtidigt överklagade Andreas Veerpalu tillsammans med tre av sina fyra barn direkt till den civila schweiziska domstolen (under vilken CAS lyder), det vill säga innan fallet avgjorts hos CAS. Avseende de tre barnen (18, 14 och 9 år gamla) dömde den regionala domstolen i Thun att CAS var rätt instans för att avgöra fallen och att den schweiziska domstolen var “obviously not competent” i det aktuella fallet. Domstolen tillfogade dessutom att detta inte var ett fall som skulle skötas mer skyndsamt än andra (lack of urgency) eftersom barnen hade fortsatt sin träning sedan september 2019, även sedan deras far – och ordinarie tränare – hade blivit avstängd.

Efter viss skriftväxling avslog den biträdande domaren hos CAS i det aktuella fallet den 6 mars 2019 att den provisoriska avstängningen skulle stå kvar tills en fullständig prövning gjorts, bland annat med skälen:

Den avstängdes barn hade under avstängningen inte blivit hindrade från att ställa upp i de tävlingar de önskade

Den avstängdes karriär som tränare inte av den provisoriska avstäningen behövde blir ”definitiv och kort” på samma sätt som en idrottsutövare skulle kunna bli av en avstängning

Den avstängde hade inte aktivt ifrågasatt sin provisoriska avstängning under fem månader

Då båda parterna – den avstängde och FIS – godkände att CAS avgjorde fallet utan någon formell förhandling där parterna var närvarande.

Andreas Veerpalu hävdade inför avgörandet bland annat:

under utredning finns det möjlighet att stänga av den misstänkte men det är på inte sätt obligatoriskt. Avsikten med den provisoriska avstängningen är ju först och främst att den misstänkte inte skall vara med i någon tävling där andra idrottare skulle kunna få sina möjligheter att vinna minskade. Det var ju inte aktuellt i detta fall då denn anklagade inte tävlade längre

sannolikheten för att ett brott mot dopingreglerna förelegat (“reasonable possibility” of an ADRV) var låg

den skriftliga rapporten från den österrikiska polisen efter tillslaget i Seefldt innehäll delar som på intet sätt vara verifierade och dessutom hade den anklagade inte fått någon möjlighet att lämna synpunkter på det skrivna, varför denna rapport inte kunde ligga till grund för den provisoriska avstängningen

den anklagade kände inte till något om den aktuella bloddopingaffären och han hade inte på något sätt deltagit i någon aspekt av den

avstängningstider (bans) utan tidsbegränsning är inte tillåtet enligt schweizisk lag

trots att det inte fans några materiella bevis eller indicier för anklagelsen om bloddoping blev aldrig den anklagade förhörd innan den provisoriska avstängningen fastställdes

Andrus Veerpalu hade varit ackrediterad hos FIS vid internationella tävlingar sedan säsongen 2014/2015. Vid VM 2019 var han ackrediterad som ledare för det kazahkiska laget. Enligt artikel 13.3 i FIS antidopingreglemente är han därmed skyldig att följa FIS regler.

Mot Veerpalu talade att han under Seefelt-VM delat rum med Alexey Poltoranin, som sag tatt det givits blodtransfusioner i just detta rum. I polisrapporten angavs också att man funnit attiraljer för blodtransfusioner i rummet. FIS angav det bland annat på dessa grunder att det var osannolikt att inte Veerpalu var involverad i bloddopingen och att det därför var sannolikt att han hade begått ett regelbrott och att han således borde stängas av provisoriskt.

Skiljedomstolen slog den 21 juli 2020 fast att det var rätt av FIS att utförda en provisorisk avstängning av Andrus Veerpalu. I slutpläderingen slår CAS således fast:

As for the balancing of interests, it is clear that the relatively approximate nature inherent in decisions relating to provisional measures involve consideration of fairness to the entire community represented of individuals whose sporting activities are subject to regulation by international sports federations such as FIS. The federation makes assessments that reflect the self-evident general interest in provisionally preventing individuals who appear to have committed violations from continuing to compete. The Appellant invokes distress caused to his family, but the possibility of such subjective adverse consequences are inherent in the environment of international sports competitions that take place in the public eye. In any event, challenges to the federation’s findings of ADRVs must find their ultimate resolution, one way or the other, in plenary determinations on appeal. There is no basis on which to exempt the Appellant from his provisional suspension with respect to particular events in which his children may compete.

MANIPULATION AV DOPINGPROV

CAS två förhandlingar rörande den kinesiske simmaren Sun Yang

Den kinesiske simmaren Sun Yang föddes 1 december 1991 i Hangzhou, Zhejiang. Speciellt med honom är bland annat att han är mycket lång, 198 cm, vilket ur simmekanisk synvinkel lär vara en stor fördel. Hans far, Sun Quanhong, var basketspelare för Anhui Tigong och är också lång. Hans mamma, Yang Ming, var volleybollspelare för Zhejiang och är idrottstränare. Sun började simma 1998, och hans stora potential upptäcktes nästan genast. Sun gjorde dock sin internationella debut först vid världsmästerskapen 2007 i Melbourne, Australien där han slutade 32:a på 400 meter fritt och 23:a på 800 meter fritt.

Den 3 november 2013 körde Sun utan körkort vid en kollision i hemstaden Hangzhou . Han häktades i sju dagar av polisen och bötfälldes på 5 000 yuan. Den 4 november utfärdade han en offentlig ursäkt: “Jag borde ha varit en förebild som idrottsman och en offentlig person, men jag bröt mitt ansvar … jag är djupt ledsen för det jag har gjort och kommer att reflektera över mitt beteende.” Den 24 april 2014 fick Sun åter godkännande för idrottsträning och ”yrkesförbudet” för att tävla i simning upphävdes som ett resultat av “bra uppförande”.

I juli 2014 tog Sun examen från Zhejiang University med en kandidatexamen i idrottsstudier. Enligt FINA “har Sun studerat för en magisterexamen i fysisk utbildning vid Soochow University.” 2018 började han studera för en filosofie doktorsexamen i rörelselära vid Shanghai University of Sport.

Vid VM i Shanghai 2011 satte Sun Yang världsrekord på 1500 meter frisim med tiden 14.34,14, och slog därmed Grant Hacketts tio år gamla världsrekord, det äldsta världsrekordet i simning vid denna tid. Vid OS i London 2012 förbättrade Yang rekordet ytterligare till 14.31,02. Sun är den första manliga simmaren i historien att vinna OS- och VM-guld på varje fristilsdistans från 200 till 1500 meter.

Vid olympiska sommarspelen 2012 ansågs Sun vara en favorit på 400 meter och 1500 meter frisim, samt utmanare till guldmedalj även på 200 meter frisim. I sin första deltävling, 400 meter frisim, vann han guld med tiden 3:40,14, och slog det olympiska rekordet som tidigare innehas av Ian Thorpe och blev därmed den första kinesiska manliga simmaren att vinna en guldmedalj vid OS. Hans tid var också den tredje snabbaste i historien, 0,07 sekunder från världsrekordet, och han satte ett nytt asiatiskt rekord. Efter en dags återhämtning tävlade Sun på 200 meter frisim. Han vann en silvermedalj i finalen. Följande dag simmade Sun ankarsträckan i 4x200 meter stafett och hjälpte det kinesiska laget att vinna brons, Kinas första olympiska medalj i en stafettävling i simning för män. Efter stafetten återvände Sun inte till bassängen förrän den sista tävlingsdagen för att tävla på sin favoritdistans, 1500 meter frisim. Han hade kvalificerat sig till finalen med snabbast tid. Vid den inledande uppställningen på startblocken utfärdades ett nedtrappningskommando på grund av buller från publiken, men i stället för att gå tillbaka reagerade Sun genom att dyka i vattnet, vilket dock inte klassades som tjuvstart och Sun fick fortsätta i tävlingen (vilket var en mycket välvillig tolkning av regelverket). Han vann loppet med en tid på 14:31.02 och slog sitt eget världsrekord med över tre sekunder. Han kom i mål mer än åtta sekunder före tvåan, kanadensaren Ryan Cochrane.

I maj 2014 stängdes Sun av i tre månader av det kinesiska simförbundet (CSA) efter att han testats positivt för trimetazidin, en substans (ett läkemedel i vissa länder utanför USA och Västeuropa, som förbjudits fem månader tidigare WADA – samma medel som blev aktuellt i OS i Beijing rörande den 15-åriga ryska konståkerskan Kamila Valijeva). Sun hävdade att en läkare ordinerade läkemedlet till honom för att behandla hjärtklappning, ett tillstånd som han lidit av sedan 2008. KINADA (Kinas antidopningsbyrå) biträdande direktör Zhao Jia sa att “Sun lämnade tillräckliga bevis att han inte hade för avsikt att fuska, vilket bidrog till att minska hans avstängning till tre månader”, men han fråntogs sin vinst i 1500 meter frisim vid 2014 års kinesiska mästerskap. WADA meddelade efter att ha granskat ärendet av avstängningen skulle stå fast.

Vid världsmästerskapen 2015 vann Sun silver på 200 meter frisim samt guld på 400 och 800 meter frisim. På 1500 meter frisim, där han var den tvåfaldiga försvarande mästaren, drog Sun sig ur tävlingen med anledning av hjärtproblem efter en uppvärmning. Vid världsmästerskapen anklagades Sun av brasilianska tränare för att ha misshandlat en av deras kvinnliga simmare, Larissa Oliveira. FINAs verkställande direktör Cornel Marculescu förklarade att bråket som ledde till ett klagomål mot Sun berodde på trängsel i uppvärmningspoolen och inte motiverade ytterligare åtgärder.

I juni 2016 tävlade Sun vid Arena Pro Swim Series-finalen i Santa Clara, Kalifornien.

Upptakten till 400 meter frisim var kantad av kontroverser. Sun anklagades för att ha stänkt vatten i rivalen Hortons ansikte under träningen. Horton anklagade Sun för att försöka distrahera honom. Sun och Xu Qi, den kinesiska simteamchefen, förnekade anklagelserna och sa att det måste ha varit ett missförstånd. Horton svarade med att anklaga Sun för att vara ett “drogfuskare”, med hänvisning till hans avstängning 2014. Det kinesiska simförbundet begärde en ursäkt för anklagelsen och angav att Hortons påståenden “avsevärt har skadat idrottsbanden mellan Kina och Australien och skadat bilden av australiensiska idrottare”, men begäran avslogs.

Vid världsmästerskapen 2019 – under tiden som den nedan refererade tvisten pågick – slutade Sun 2:a efter litauen Danas Rapšys på 200 meter frisim. Efter att loppet var över diskvalificerades Rapšys för en tjuvstart, vilket gav Sun guldet och hans tredje raka medalj i tävlingen vid världsmästerskapen. Sun stötte ihop med Duncan Scott under 200 meter fristilspresentationen. Både det brittiska och australiska lägret hade varit kritiska till Suns agerande året innan. Scott vägrade att dela pallen med Sun, och ingen av konkurrenterna skakade hand, varefter Sun kunde ses gestikulera och skrika mot Scott. I en liknande incident några dagar tidigare hade den australiensiske simmaren Mack Horton också vägrat att dela pallen med Sun. Horton fick en officiell varning av FINA. Efter medaljceremonierna fick Horton, Scott och Sun brev av FINA som varnade dem för deras beteende. I ett uttalande sa FINA: “Även om FINA respekterar principen om yttrandefrihet, måste den genomföras i rätt sammanhang … idrottare bör inte använda FINA-evenemang för att göra personliga uttalanden eller gester.”

En inte förhandsanmäld dopingtest påbörjades på kvällen den 4 september 2018, när FINAs tre utsedda representanter kom till Sun Yangs villa. Vad som hände under kontrollen har rapporterats helt olika av dopingtestarna och Sun Yang, men man kan konstatera att något urinprov aldrig blev taget, väskan som skulle transportera det tagna blodprovet i blev sönderslagen och blodprovet togs om han av Sun Yangs personliga läkare.

Sun Yangs förklaring till dispyten under den flera timmar långa dopingtesten var att dopingtestarna inte hade rätt certifiering. Rent praktiskt utfördes testen på uppdrag av FINA av International Doping Tests and Management (IDTM), ett företag med 25 års erfarenhet av dopingtester och med huvudkvarter i Stockholm och som har 500 utbildade Doping Control Officers (DPO) runt om i världen. IDTM samlade in 13 500 dopingprov för FINAs räkning 2016-2018, varav minst 60 från just Sun Yang. Testföretaget och den testade hade således god kännedom om varandra. Den kvinnliga DPO som ledde trepersonersgruppen hade under testproceduren telefonkontakt med huvudkvarteret i Stockholm. Det kan anmärkas att i CAS protokoll nämns aldrig namnen på de tre testarna utan enbart deras titlar hos IDTM ”av säkerhet för testarna.”

I enlighet med vistelserepporteringssystemet skulle Sun Yang vara tillgänglig mellan klockan 10 och 11 på kvällen, men dopingtestarna blev stoppade av vakter utanför bostaden när de kom den utsatta tiden och fick vänta tills simmaren kom strax före klockan 11. Han kom då tillsammans med sin mamma och man kom överens om att testerna skulle lämnas i ett clubhouse i närheten. Blodprovet togs utan några problem, men därefter vidtog diskussionerna om dopingtestarnas rättighet att ta proverna. Det blev också en diskussion huruvida de foton som togs av Sun Yangs villa skulle ses som bevis för att den väntande dopingtestpatrullen var vid rätt tidpunkt vid rätt plats, varvid Sun Yang såg fotona vara av den typen som tas av paparazzi.

Utgången av detta blev att Sun Yang vägrade att låta den manlige dopingkontrollanten att närvara vid vattenkastning och eftersom det inte fanns någon annan manlig doping-kontrollant tillgänglig kunde inte något urinprov samlas in. De tagna blodproven kunde heller inte tas med av dopingtestarna eftersom Sun Yang och hans medarbetare vägrade signera de dokument som visade att blodproven tagits på rätt sätt.

Under denna långa diskussion behövde Sun Yang kasta vatten men vägrade då ånyo testarna att närvara vid vattenkastningen varför således inte något urinprov kunde tas, vilket annars kan tyckas hade löst problematiken (i denna diskussion fanns många ytterligare förvecklingar).

Sun Yangs personliga läkare anslöt cirka klockan 01 på natten. Dr Ba hävdade då också att den dopingkontrollant som tagit blodprovet inte var auktoriserad att ta blodprov enligt kinesisk lag och att därför blodprovet inte var lagligt. Detta verifierades också av en av läkarens överordnade som kontaktades per telefon mitt i natten.

I detta läge föreslog dopingkontrollanterna att blodprovet skulle sändas till det WADA-ackrediterade laboratoriet i Beijing, men detta avslogs av Sun Yangs medarbetare som ansåg att provet skulle förvaras hos dr Ba. Då man inte kom till någon lösning tog en av Sun Yangs medarbetare en hammare och slog sönder låsanordningen på den väska som innehöll blodprovet och dr Ba tog hand om blodprovet. Dopingkontrollanten förhindrades att ta bilder på den förstörda väskan. Simmaren själv rev sönder dopingkontrolldokumentet. Testpatrullen lämnade lokalen klockan 03 utan sin testutrustning, och blodprovet sades då vara i dr Bas förvar.

Det slutade således med att något prov att något urin- eller blodprov att analysera aldrig kunde tas med från dopingtestet. Det internationella simförbundet, FINA, anmälde då Yang för brott mot WADAs och FINAs dopingreglementes artikel 2.3 (vägran eller underlåtenhet att lämna dopingprov) och artikel 2.5 (manipulering eller försök till manipulering av dopingprov). FINA tillsatte en skiljedomstol som den 3 januari 2019 dock friade simmaren från anklagelserna med hänvisning till tveksamheter i dokumenten som visade auktorisationen av dopingtestarna.

Enligt Suns australiensiske tränare Dennis Cotterell var testet som genomfördes den 4 september 2018 simmarens nionde drogtest på två veckor. Sun hade precis avslutat sin tävling i Asian Games i Jakarta, Indonesien två dagar tidigare. Sun Yang hade där tävlat och vunnit guldmedaljer på 200, 400, 800 och 1 500 meter frisim. Under Asian Games hade han testats fem gånger och hade klarat alla tester utan några negativa fynd.

I januari 2019 publicerade The Sunday Times en artikel som rapporterade att Sun och hans team krossade flaskor med blodprov med en hammare framför antidopningstestarna och att han kan bli livstidsförstängd. Suns advokater beslutade att vidta rättsliga åtgärder mot The Sunday Times och stämde tidningen.

WADA överklagade FINAs beslut till CAS (CAS 2019/A/6148) den 14 februari 2019 och lade senare även till FINA som anmäld part. CAS tillsatte en skiljenämnd, mot vars sammansättning Sun Yang protesterade, och efter viss skriftväxling byttes en skiljedomare ut. Simmaren protesterade även mot den nyutnämnde, men hans invändningar hörsammades inte och i mitten av juli 2019 var skiljedomstolens medlemmar fastställda.

Under denna tillsättningstid framförde Sun Yang ytterligare två invändningar mot förfarandet. För det första ansåg han att domstolsförfarandet skulle avbrytas och avslutas på grund av senfärdighet (tardiness) och för det andra på grund av intressekonflikt inom WADAs styrelse, som därför handlagt ärendet utan att behörighet att representera hela WADA. Både invändningarna avslogs.

Suns advokater berättade för Associated Press att han bad att Suns CAS-förhandling skulle vara offentlig och “fullständigt transparent för att fria hans namn”. CAS rapporterade den 20 augusti 2019 att den överklagandeförhandling som WADA planerade mot Sun och FINA i september hade skjutits upp på grund av ”en parts personliga omständigheter.” Det tillkännagavs också att förhandlingen skulle flyttas till en ny plats och göras öppet för allmänheten, inklusive för media, enligt önskemål.

Den 15 november 2019 hölls den offentliga utfrågningen på CAS i Montreux, Schweiz. Den sändes online under sammanlagt 10 timmar. Utfrågningen påverkades av att det mesta måste översättas men det trots det var oklart hur mycket av vittnesmålen och frågorna som förstods, och både domare och båda sidors advokater uttryckte frustration.

Den 18 november sa testets DCA, som förblev anonym och inte var fysiskt närvarande vid förhandlingen, att han var en byggnadsarbetare snarare än en utbildad dopingtestare. Enligt nyhetsbyrån Xinhua hade han lämnat in sitt skriftliga vittnesmål på kinesiska till CAS och WADA flera dagar före förhandlingen. WADAs representant Richard Young hänvisade till “oro över hot och avsaknad av personligt skydd”, medan WADAs andre representant Brent Rychener under korsförhören av vittnen lyfte fram hoten och varningarna från medarbetarna i Suns omgivning gentemot dopingkontrollanterna, inklusive uttalanden från simmarens mamma, Dr. Ba Zhen (chefen för det kinesiska simförbundet), och Dr. Han Zhaoqi (chefen för Zheijangs antidopingcenter). WADA lämnade också vittnesutlåtanden från doping-kontrollanterna, som sagt att de hade blivit kontaktade av Suns medarbetare och var “oroade för sina och för deras familjemedlemmars välbefinnande.” De angav att de var “rädda för att, om de skulle gå med på att vittna i detta förfarande, skulle de drabbas av betydande vedergällning i någon form.”

En muntlig förhandling hölls i Montreux den 15 november 2019, och den 28 februari 2020 fann CAS tre domare enhälligt Sun skyldig till att ha vägrat att samarbeta med dopingtestarna och stängde av honom från all idrott fram till februari 2028. Det åttaåriga förbudet, maximalt vad CAS kan dela ut, utdömdes eftersom det var Suns andra avstängning (den första kom 2014).

Domarna uttalade att “det är en sak att, efter att ha lämnat ett blodprov, ifrågasätta testpersonalens ackreditering samtidigt som man håller de intakta proverna i dopingtestarnas besittning; det är en helt annan sak, efter långa diskussioner och varningar om konsekvenserna, att agera på ett sådant sätt att det resulterar i att provbehållarna förstörs och därigenom eliminerar varje möjlighet att testa provet i ett senare skede. Det var slående att idrottaren under sitt vittnesmål inte vid något tillfälle uttryckte någon ånger över sina handlingar, eller att det, med facit i hand, kunde ha varit bättre för honom att ha agerat annorlunda. Snarare försökte han skylla på andra för de uppenbara bristerna som inträffade. Inte vid något tillfälle … diskuterade han möjligheten att han kan ha överreagerat i sina handlingar.”

CAS förklarade emellertid att Sun inte skulle fråntas någon av hans medaljer eftersom “dopningstester som utfördes på idrottaren kort före och efter den avbrutna dopingkontrollen i september 2018 var negativa” och “i avsaknad av några bevis för att idrottare kan ha ägnat sig åt dopning sedan den 4 september 2018, inklusive i samband med FINA World Championships i Gwangju, Sydkorea i juli 2019, bör de resultat som idrottaren uppnådde under perioden innan CAS-utmärkelsen utfärdades inte diskvalificeras.”

Sun Yang överklagade till Schweiz federala domstol (CAS, Court of Arbitration in Sport, arbetar under schweizisk lag) eftersom han ansåg att det förelåg en partiskhet hos skiljedomstolens ordförande genom uttalanden denne gjort bland annat i sociala media. Den 20 december 2020 biföll den federala domstolen simmarens framställning, och den federala domstolen hänvisade således fallet till skiljedomstolen för en förnyad prövning, men nu med ny domare. Samtliga två övriga medlemmar i den aktuella skiljedomstolen avgick då trots att det bara var en som kunde betraktas som jävig.

Den nedan diskuterade CAS-förhandlingen är således en helt ny skiljedomstol, vilken började om från början igen (2019/A/6148).

Det kan påpekas att WADA från början anmälde också FINA för brott mot dopingreglerna men att FINA underförhandlingarna ”bytte sida” och ansåg att Sun Yang hade brutit mot både artikel 2.3 och 2.5 och således blev åklagare i stället för svarande under förhandlingens gång.

I förhandlingarna som följde påpekade skiljedomstolen att Sun Yang som elitsimmare hade dopingtestats ett mycket stort antal gånger och att han därför kunde förutsättas veta hur dopingtestningar gick till (i handlingarna uppges att Sun har blivit testad 180 gånger, varav 60 av IDTMs representanter).

Det underströks också att auktorisationshandlingar för dopingtestare av praktiska måste se olika ut vid testningar som görs vid tävlingar (in competition) eller oannonserat (out of competition). Vi de senare tillfällena måste den skrivna handlingen vara av mer allmän karaktär och gälla typen av uppdrag snarare än ett enskilt uppdrag – vilket däremot kan vara fallet vid tävlingsuppdrag.

När det gäller hur själva insamlingen av dopingprov skall ske måste skiljedomstolen till stor del förlita sig på WADAs ”models of best practice”, vilket innebär att det inte finns exakta regler av hur vissa delar skall gå till utan bara rekommendationer – sannolikt beroende på att det finns för många tänkbara scenarier som dåligt låter sig beskrivas.

Skiljedomstolen slog efter sina överläggningar fast att:

dokumentation för dopingtestarna var tillräcklig

dopingtestarna identifierade sig på ett tillfredställande sätt

dopingtestarna hade tillräcklig utbildning för att utföra testen (särskild vikt hade då lagts på att blodprovstagaren var kvalificerad för sitt arbete)

Mot denna bakgrund fann skiljedomstolen att Sun Yang bröt mot både artikel 2.3 och 2.5.

Eftersom Yang hade haft en avstängning för brott mot dopingreglerna tidigare (3 månader, 2014) skulle avstängningstiden för de nu aktuella regelbrottet fördubblas.

I WADAs regler finns det emellertid angivet en ”normalgrad” av bestraffning, men att skiljedomstolen kan nedsätta avstängningstiden om den finner anledning att nedsätta straffet ner till en nedre gräns. Det innebär att för det brott som här är aktuella har domstolen att ta ställning till var i ett spann av möjliga avstängningstiden brottet skall bestraffas. Dessutom har skiljedomstolen att bestämma från vilken datum som bestraffningen skall gälla.

I det aktuella fallet minskade då sklijedomstolen avstängningen från 8 år till 4 år och tre månader, med början den 28 februari 2020 (Sun Yang kan således börja tävla igen vid halvårsskiftet 2024).

Domen avkunnades den 22 juni 2021.

WADA undersöker emellertid 2021-2022 ånyo anklagelser mot den kinesiska idrottaren. Tidningen Times rapporterade att Sun fotograferats i en “elitidrottsanläggning” finansierad av den kinesiska regeringen nära hans hem i Zhejiang. The Times presenterade vad som verkade vara en selfie efter simning som delats av Sun på en social medieplattform. Idrottare som är avstängda för dopning är förbjudna att träna med sina lag. FINA vidtog snabbt åtgärder. “Vi kontaktar de kinesiska myndigheterna för att söka förklaring och kommer att upprepa att det är absolut nödvändigt att alla avstängda idrottare följer WADA-koden”, sa en talesman till The Times. Koden säger, i artikel 10.14.1, att avstängda idrottare inte får delta i “organiserade aktiviteter eller evenemang” som är “finansierade av en statlig myndighet”. Idrottare har däremot rätt att träna på egen hand, förutsatt att det inte är en del av en organiserad tränarregim eller som en del av en registrerad klubb. Detta har ännu (maj2022) inte lett till någon förlängd avstängning.

Sun har 3,8 miljoner följare på Douyin och över 30 miljoner följare på Sina Weibo. För en kort tid i rampljuset för skönhetsprodukter fick Sun enligt uppgift hem en lönecheck över 500 000 USD, enligt Kinas Global Times.

Mexikanskan Lupita González lämnande av oriktiga uppgifter

Den mexikanska gångaren María Guadalupe González Romero (född 9 januari 1989), är mer känd som Lupita González. Hon påbörjade sin gångarkarriär med att tävla 2013. Hon var guldmedaljör vid Pan American Games 2015 och vann silver vid olympiaden 2016 i Rio de Janeiro på 20 km. Hon är mexikansk rekordhållare i 20 kilometer gång. Hon är yrkesmilitär.

Lupita Gonzáles dopingtestades oannonserat (out-of-competition) den 17 oktober 2018, under en tidsperiod då det inte var aktuellt med några tävlingar utan skulle ses som en uppbyggnadsdel av säsongen. Nästa aktuella tävling skulle ske först i april ett halvt år fram i tiden. Laboratoriet påvisade epitrenbolon – en metabolit av den förbjudna anabola steroiden trenbolon – i en halt av 1 ng/mL (en mycket låg halt). Den 16 november 2018 meddelade friidrottarnas speciella antidopingorganisation, the Athletics Integrity Unit (AIU), att man funnit den förbjudna substansen i gångarens urin och stängde av henne under utredningen. I sitt svarsbrev daterat den 23 november angav González att den enda förklaring till det positiva provet som hon såg som möjligt var att det rörde sig om att hon ätit kontaminerat kött innehållande trenbolon.

När B-provet analyserades den 3 december fann man metaboliten av trenbolon även där. Internationella Friidrottsförbundet fann Gonzáles skyldig och dömde henne den 9 maj 2019 till fyra års avstängning och förlust av medaljer och prispengar sedan den 17 oktober 2018. Den 7 juni – ett halvt år efter det internationella förbundets dom – överklagade Lupita Gonzáles till CAS (CAS 219/A/6319).

Förhandlingarna påbörjades den 11 november 2019 i Lausanne, Schweiz, med huvudpersonerna närvarande på plats medan eventuella vittnen kunde få höras per videolänk. Redan innan förhandlingarna meddelade Lupita González att hon i Mexico hade stämt två av AIUs vittnen och påstod att de hade lämnat falsk vittnesbörd.

Under förhandlingen påpekade Lupita González att trenbolon sällan har använts som dopingmedel i elitidrott, och i de fall trebolon förekommit i CAS handlingar har det alltid varit tillsammans med andra preparat. I de få fall trenbolon avslöjats som dopingpreparat har det alltid rört sig om styrkeidrotter och aldrig i uthållighetsidrotter. Hon redovisade också att trenbolon används i Mexico för att öka köttvikten hos slaktdjur och att det därför kan förekomma i kött för konsumtion. I Mexico har myndigheterna till och med angivet ett övre gränsvärde för trenbolon i kött, över vilken gräns köttet inte får säljas. Gonzales tog detta som ett bevis för att det inte var osannolikt att hon fått i sig substansen genom köttkonsumtion (tacos). Den halt som påvisades i hennes urin var också rimlig i förhållande till intag av kött, medan sannolikheten för att det skulle vara en rest av doping var mycket mindre eftersom trenbolon vanligen säljs i dosen om 100 mg/mL.

Det påpekades också att den mexicanska tennisspelaren Marcela Zacarías, som hade haft en koncentration på 0.6 ng/mL epitrenbolone, blev frikänd från doping eftersom man ansett det troligt att hon fått i sig den förbjudna substansen genom att äta kontaminerat kött.

Det påpekades också att halveringstiden för trenbolon i kroppen är 8-12 timmar, att den högsta koncentration i urinen uppmäts 6-12 timmar efter intaget och den maximala utsöndringen av trenbolon sker 24-72 timmar efter intaget.

Gonzáles påpekade också att hon blivit dopingtestad ett mycket stort antal gånger under sin idrottskarriär – både vid tävling och vid träning – och att hon tidigare aldrig testat positivt.

Under förhandlingarna framkom det oklarheter om vem som varit närvarande när urinprovet togs – olika uppgifter framfördes av olika personer – men CAS fastställde att det dopingkontrollformulär (DCF) som signerats av de närvarande var det som gällde. När det väl signerats är det tecken på att den dopingtestade godkänt innehållet i formuläret, och något ifrågasättande kan sedan inte tas upp till diskussion. Att den ansvarige dopingtestaren är gift med den andre dopingkontrollanten är inget skäl till att ogiltigförklara testproceduren.

Det påpekades – återigen – att för att påvisandet av en förbjuden substans i en idrottsutövares urin (eller blod) skall kunna klassas som ”misstagsdoping” så fodras att idrottsutövaren kan troliggöra hur substansen kommit in i kroppen. Reglerna är i detta avseende helt klara (men tycks i fall efter fall i CAS vara lika svåra att acceptera för den åklagade).

Under förhandlingen framkom att Lupita Gonzáles hade farit med osanning om vad hon ätit vid tidpunkten och omedelbart före dopingprovet. I förhandlingarna läggs det betydande tid på att hon först uppgivit att hon ätit en viss sorts tacos och sedan förnekat det – sammanlagt finns det minst tre olika versioner av vad hon sagt och skrivit. Hon bad om ursäkt för att hon hade lämnat osanna uppgifter och hävdade att hon hade blivit rådd till detta av sina juridiska experter. Hon hävdade således initialt att hon hade ätit tacos med lever, men tog sedan tillbaka det (trots att hon signerat ett dokument där hon redovisade att hon ätit lever i förhandlingarna i den första dopingdomstolsinstansen – intag av lever skulle göra det än troligare att hon fått i sig trenbolon av misstag eftersom substansen laddas upp i levern).

Gonzales lämnade också in en polygraf test (”lögndetektor”) för att understryka sin senaste version om köttintaget. Skiljedomstolen lämnade dock denna test utan avseende, och förklarade att hennes trovärdighet var oreparabelt befläckat av att hon initialt lämnat falska uppgifter.

CAS påpekade att Gonzales under förhandlingarna inte kunde styrka att hon hade ätit tacos innehållande kött, inte vilken mängd kött dessa tacos innehöll, inte att köttet i så fall var kontaminerat av trenbolon och inte varifrån köttet som gatutrestaurangen serverade hade kommit ifrån. CAS ansåg det således inte tillräckligt att veta att det finns kött i Mexico som innehåller rester av trenbolon.

Sammanfattningsvis fastslog CAS att Lupita Gonzáles inte kunnat tillfredställande visa hur hon fått i sig den förbjudna substansen trenbolon, vilket innebär att hon skulle vara avstängd från idrott i fyra år och att titlar, medaljer, prispengar, etc från 17 oktober 2018 till 16 november 2018 skulle vara förverkade. Utöver detta straffades hon för att ha förfalskat dokument i avsikt att få den initiala domen upphävde. Hon är således avstängd till den 15 november 2026 (en fördubbling av det ursprungliga straffet).

VÄRDERINGAR AV BLODPASSENS (ABP:s) BEVISVÄRDE

CAS bedömning av bloddoping i gång

Aleksandr Ivanov (född 25 april 1993 i Nizhny Tagil) är en rysk gångare i elitklass. Han vann guld på 20 kilometer gång vid världsmästerskapen i friidrott 2013 i Moskva.

Som gångare i världsklass deltog Ivanov i systemet med blodpass (ingick i Internationella Friidrottsförbundets, IAAF, Registered Testing Pool), vilket innebär att man i samband med hans dopingtester – inte nödvändigtvis alla, men av praktiska skäl sannolikt var gång dopingtestningen innebar ett blodprov – gjorde bestämningar av koncentrationen av vissa ämnen i blodet och förde in dem i hans elektroniska blodpass.

CAS förklarar i sin skiljedom att siffrorna i ett blodpass (Athlete’s Biological Passport, ABP) inte i sig själva är tillräckliga för att fälla någon för dopingregelbrott – det finns inga absoluta gränsvärden giltiga för alla – utan en fällande dom måste baseras på oberoende experters bedömning av siffervärdena över tiden i ett blodpass. Blodpasset skall således endast ses som en elektronisk sammanställning av provsvar som samlats in vid bestämda tidpunkter, och att siffervärdena sedan bearbetas matematiskt i en process som startas genast då ett nytt värde matats in i blodpasset. I den hematologiska delen av sammanställningen ingår ett flertal parametrar, vilka i sig själva har en naturlig fluktuation. Det är emellertid denna naturliga fluktuation som blodpasset är avsett att ta hänsyn till genom en matematisk analys – och gör det till mer än bara en samling av siffervärden.

Blodprovssvaren i passen är endast giltiga om bestämningarna gjorts av ett WADA-ackrediterat laboratorium och om de analyserats inom 36 timmar efter blodprovet tagits. Varje analys repeteras åtminstone en gång, men det är det första analysvärdet som rapporteras till WADAs Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS) – den andra mätningen skall snarast ses som en kontroll av att apparaturen fungerar väl.

Avseende hematologimodulen tillgår det tekniskt så att varje WADA-laboratorium matar in svaren på blodpassproven i ADAMS. Det är således inte laboratoriet som avseende blodpass rapporterar avvikande värden, utan när väl de nya värdena finns i ADAMS gör systemet en ny beräkning ”av sig själv” och utan något nytt kommando – processen är avsedd att vara ostoppbar. Om beräkningarna kommer fram till att det förefaller föreligga ett matematiskt sett onormalt resultat (Atypical Passport Finding, ATPF), det vill säga att sannolikheten att det onormala värdet med minst 99,5 procents sannolikhet inte beror på slumpen, rapporteras det till den enhet som handhar blodpassen, och en expertgrupp (som inte vet vems blodpass den granskar) tar över. Systemet har då bedömt det aktuelle provsvaret mot de fem senaste proverna som rörande den aktuelle individen matats in i ADAMS, men expertgruppen kan sedan i sin bedömning ta stöd i alla värden som finns i blodpasset.

Genom att sammanställa parametrar från de fem senaste mätningar kan man således på statistisk-matematisk väg beräkna varje individs naturliga variationsområde. I den använda algoritmen ingår en 2-procentig osäkerhet i själva analysen. Om man finner signifikanta skillnader från detta variationsområde är bloddoping den sannolikaste förklaringen så vida det inte förelegat specifika sjukdomar (men det är inte sannolikt att idrottsutövare i den elitklass detta gäller tävlar vid sådana sjukdomar).

Den statistiskt sett viktigaste – men inte enda – parameter för att upptäcka bloddoping är OFF Score, med vilket menas förhållandet mellan koncentration av det röda färgämnet i blodet (hemoglobin) och de högst två dagar gamla röda blodkropparna (retikulocyter) i blodet – en normal röd blodkropp lever i genomsnitt 120 dagar, varför det såldes endast är en liten del av alla röda blodkroppar som man refererar till. Andelen retikulocyterna i blodet är en indikator på den aktuella blodbildningshastigheten. Om man tillför röda blodkroppar i dopingsyfte kommer de ju att innehålla mer än 98 procent blodkroppar som inte är retikulocyter och dessutom minskar kroppen ner produktionen av retikulocyter eftersom blodbanan innehåller tillräckligt – eller mer än tillräckligt – med röda blodkroppar. Vid bloddoping genom transfusion av blod går således hemoglobinvärdet upp och retikulocyterna ned (vid doping med erytropoietin blir relationen något krångligare att beskriva). En expertgrupp kopplas in dels om OFF score är onormalt för individen, dels om endera hemoglobin- eller retikulocytkoncentrationen hamnar utanför det som den matematiska modellen räknat ut för just denna individ.

Mellan den 9 juli 2012 och den 9 februari 2017 lämnade Alexander Ivanov 16 blodprov för ABP och som registrerades i ADAMS. Den 13 augusti 2015 informerades Ivanov av ryska friidrottsförbundet att han inte hade blivit uttagen till världsmästerskapen i Beijing 2015 på grund av misstankar om brott mot dopingreglerna. Av okänd anledning fick dock inte Ivanov genast information om exakt vari misstanken bestod, trots att han efterfrågade den. Han fick dock möjligheten att i mer generella termer ge sin förklaring på onormala blodprovssvar.

Först den 21 mars 2017 gav den nationella ryska antidopingorganisationen RUSADAs expertpanel sitt utlåtande och hävdade då att fluktuationerna i Ivanovs blodpass inte kunde orsakas av annat än bloddoping. I fem fall rörde det sig den lägre gränsen för OFF score och i ett fall gränsen för hemoglobinkoncentrationen. Ivanov fick information om misstanken den 2 maj 2017 och blev då provisoriskt avstängd från tävling och organiserad träning. Inte förrän den 11 juli 2017 fick Ivanov dock information om de exakta blodprovssvaren från de sex provtagningstillfällen på vilka RUSADA baserade avstängningen på. Det kan då noteras att i ADAMS avseende prov fem finns angivet att Ivanov hade tränat på hög höjd (>1000 m) två veckor före provtagningen. Också avseende prov sex hade Ivanov tränat på hög höjd (1800 m) 13 dagar innan provtagningen. RUSADAs Expertpanel anger i sitt skriftliga utlåtande att de tagit med i beräkningen en upp till 2 procent ändring av blodparametrarna beroende på träning på hög höjd, men att detta inte ändrar den samlade bedömningen. Expertvittnet, hemtologiprofessor Guiseppo d’Onofrio, förklarade därvid att den mindre tillgängligheten av syrgas på högre höjder leder till en ökad insöndring av eytropoietin till blodet vilket inom 7-10 dagar kan ge en mätbar ökning av hemoglobinkoncentrationen och att det just innan ökningen är mätbar kan påvisas en liten ökning av halten retikulocyter. Emellertid kan ett sådant skeende påvisas först vid vistelse på höjder på minst 2000 meter.

Enligt RUSADAs expert krävs det längre tid än 13-14 dagar för att få en signifikant ökning av de röda blodkropparnas antal vid träning på hög höjd – en så kort tid som två veckor skulle förväntas ge en ökning av hemoglobinmassan på högst cirka 2 procent, vilket vida understeg de värden Ivanov uppvisade. Det påpekades också att en ändring av OFF score vanligen ses först efter 7-14 dagars återkomst till låglandsnivåer, och i det aktuella fallen var proverna tagna 3 dagar efter träningen var avslutad på hög höjd.

Det kan också noteras att RUSADAs Expertgrupp och CAS aldrig fann några indicier i Ivanovs blodpass att något otillåtet var gjort efter den 24 september 2015. De blodprov för blodpass som registrerats efter den 24 september 2015 ansågs därför representera Ivanovs naturliga värden, det vill säga värden utan någon manipulation av blodet.

I reglerna anges att blodprov som tas för blodpass skall transporteras kylda (”kylskåpskalla”). Proverna får inte frysas och den ideala transporttemperaturen anges till 4oC, med ett tillåtet spann på 2-12 grader. Det rekommenderas – men är inte tvingande – att det vid transporten finns en fortlöpande registrering av blodprovens temperatur.

RUSADA hade i detta fall två förhandlingar med vittnen (30 augusti 2018 och 9 oktober 2018) och bedömde sedan – på basen av expertgruppens utlåtande – att Alexander Ivanovs blodpass mellan den 9 juli 2012 och 9 februari 2014 innehöll sådana signifikanta avvikelser i prov 1 och 6 att det måste ha förelegat bloddoping (höghöjdsträning eller tillfällig sjukdom kunde inte förklara avvikelserna) och dömde honom till tre års avstängning. Han fick två års avstängning för bloddoping, tillsammans med ytterligare ett år på grund av “försvårande omständigheter”, vilket resulterade i tre år.

Enligt antidopingreglerna anges att ”försvårande omständigheter” kan utgöras av: exempelvis (andra orsaker kan också finnas):

dopingen är en del i en övergripande plan (på individnivå eller på ett högre plan) av doping

dopingen innefattar flera olika preparat eller metoder

dopingen är upprepade (inom samma dopingfall)

försvårande av utredning av dopingfall

Vilken försvårande omständighet som påvisats av RUSADA i detta fall är inte angivet.

En aggraverande faktor – men inte avgörande – var att Ivanov tränades av Viktor Michailovitj Tjogin (ibland stavad Chogin) (född 3 februari 1962 i Bersenevka, Sovjetunionen), som var en rysk gångtränare, som fick avgå som förbundskapten för de ryska gångare sommaren 2015 efter att 20 av hans egna adepter hade åkt fast för dopning.

I sin överklagan till CAS (2019/A/6254) begärde Alexander Ivanov ogiltigförklaring av beslutet, eftersommhan inte ansåg att det fanns några bevis för att analysen av hans blodpass (ABP) visade något brott mot antidopningsregeln (ADRV) enligt 2012 års regler.

I CAS handlingar påpekas att expertpanelen och sedermera RUSADA inte funnit något som tyder på felanalyser på laboratoriet eller någon sjukdom eller annan omständighet som kunde förklara de avvikande blodvärdena. Man fann också att de blodprov som visat signifikanta avvikelser anmärkningsvärt kom från provtagningar just inför större tävlingar och att det högsta OFF-score som observerades var de som togs närmaste tävlingarna, vilket innebar att det fanns ett inverst förhållande mellan OFF-scorvärdena och antalet dagar mellan provtagningen och tävlingarna:

prov 1: Junior World Championships 2012

prov 3: European cup 2013

prov 6: European Championships 2014

Ivanov och hans representant hävdade att det fanns en rad formella fel avseende hanteringen av blodproverna i blodpasset, exempelvis fanns ingen temperaturlog för prov 2, 3, 5 och 12. De hävdade också att den upprepade höghöjdsträningen kunde vara orsak till de onormala värdena i blodpasset respektive att den ständiga pressen en elitidrottsman har kan ha spelat roll.

Den ryske gångar påpekar också att han hade blivit dopingtestad cirka 100 gånger men att någon förbjuden substans inte en enda gång påvisats.

Court of Arbitration for Sport (CAS) biföll delvis ett överklagande som lämnats in Alexander Ivanov mot den ryska antidopningsbyrån (RUSADA) i oktober 2018. Avstängningen som ålagts Ivanov reducerades från tre år till två år, med början den 2 maj 2017. Alla tävlingsresultat för Alexander Ivanov från 9 juli 2012 till 17 augusti 2014 diskvalificerades avseende medaljer, prispengar, etc (VM-guldmedalj 2013 samt VM-silver för juniorer 2012 medalj och EM-silver 2012).

De faktiska omständigheterna som RUSADA lade fram för CAS ansågs dock inte tillräckliga för att stödja ett konstaterande av “försvårande omständigheter.” Domen fastställdes av CAS den 14 februari 2020, det vill säga många år efter det att regelöverträdelsen gjorts – vilket rimligen måste ha påverkat en elitidrottares möjlighet att återkomma till elitidrott efter avstängningen.

INSTITUTIONALISERAD DOPING

Bedömning av the Nike Oregon Project

Nike Oregon Project (NOP) var ett program avsett att få USA att återkomma till världseliten i långdistanslöpning. Det initierades 2001 i Oregon av den amerikanske tidigare elitlöparen Alberto Salazar (innehaft världsrekord i maratonlöpning, vunnit New York Maraton 3 gånger och Boston Maraton en gång och avslutade sin egna löparkarriär 1995) tillsammans med den verkställande direktören för skotillverkaren Nike, Tom Clark. Även i efterhand kan man fastslå att initiativet ur idrottsresultatsynpunkt var mycket lyckat och att det till stor del var beroende på stora ekonomiska resurser som Nike ställde till förfogande och en genomtänkt organisation. Salazar var chef, ”head coach”, för NOP från dess start till dess det stängdes i oktober 2019.

CAS skiljedomsutlåtande rör åren 2009-2012 och den utredning som den nationella antidopingorganisationen i USA (USADA) gjort av förhållandena under denna tid och vad den ledde till efteråt.

De som granskades var i första hand Salazar och en läkare, Jeffrey Brown, som var specialist i endokrinologi (de inresekretoriska organens fysiologi och sjukdomar) från Houston. Fån cirka 2005 var Brown personlig läkare för flera av de löpare som ingick i NOP – inklusive Salazar – och 2008-2012 var han anställd som överläkare (”consultant”) vid NOP. Vid Peking-OS 2008 flögs doktor Brown i Nikes företagsprivatjet tillsammans med firmans dåvarande VD till tävlingarna, vilket visar hans ställning i organisationen.

Det framgår också av handlingarna att Salazar hade fått utskrivet testosteron av läkare åtminstone sedan 1991, men först av läkaren Jan Smulovits och på indikationen att Salazars egna testosteronproduktion (primär testikelinsufficiens) var upphävd “in reference to the massive exercise program that he had accomplished during his lifetime”. Det finns testresultat som visade att Salazars testosteronvärden var normala 1986 men under den undre referensnivån 1990. När Salazar då fick testosteron utskrivet blev hans testosteronvärden i blodet normaliserade. Han sökte då dispens för att få använda testosteron trots att han var tävlingslöpare, men dispensansökan avslogs. I ansökan skrevs särskilt att dispensansökan skulle hållas hemlig. Trots avslaget använde Salazar testosteron åtminstone tidvis under sin resterande löparkariär. Senare har olika läkare, inklusive Jeffery Brown, hävdat att även om Salazars testosteronvärden låg inom referensgränserna – med eller utan testosterontillförsel – så behövdes extra testosteron dels på grund av dålig sköldkörtelfunktion, dels på grund av att han åt kolesterolsänkande statiner. I CAS handlingar framgår att Salazars bruk av testosteron för eget bruk ur medicinsk synvinkel var mycket tveksamt.

Trots att det fanns och finns en betydande misstanke om en allvarlig dopingkultur i NOP har bara en liten del blivit prövad i CAS – sannolikt på grund av brist på bevis för annat. Bland det som Salazar anklagades för var att han smörjt testosterongel på sina två söners ben och sedan mätt deras testosteronhalter i urinen, ”the testosterone experiment.” Salazar hade fått testosteronet av dr Brown och förklarade sitt handlande med att han gjorde försöken för att se om någon kunde utföra sabotage genom att i hemlighet styrka på en gel (innehållande testosteron) på en motståndares ben och därigenom få denne fälld för doping.

Brown synades också försök att injicera L-carnitin intravenöst på idrottsutövare. Carnitin är visserligen inte en förbjuden substans, men injicerande av vätska utan medicinsk indikation kan vara det. Både Salazar och Brown hade enligt tilltalet sedan vidtagit åtgärder för att hindra USADA att få tillgång till uppgifter om försöken.

Efter en omfattande skriftväxling skedde en förhandling med utfrågning den 3-12 mars 2021. I CAS handlingar är det uppenbart att WADAs regler varit något olika under den diskuterade tiden. Fram till 31 december 2008 gällde en regelskrivning, en ny skrivning fram till den 31 december 2014 och därefter återigen en ny ordalydelse. Det påpekades också att brottet måste vara begånget under den tid en regel gällde:

No one shall be held guilty of any criminal offence on account of any act or omission which did not constitute a criminal offence under national or international law at the time when it was committed. Nor shall a heavier penalty be imposed than the one that was applicable at the time the criminal offence was committed.

Detta blir naturligtvis ett problem om man diskutera regelbrott som begåtts över tider då reglerna ändrats.

CAS fastslog emellertid den 15 september 2021 att:

Experimentera med testosteron på sina söner är inte ett brott mot dopingreglerna och inte heller för en idrottsläkare att skaffa testosteron till sådana experiment

Att inneha testosteron för eget bruk är inget dopingregelbrott även om man är idrottstränare om det finns en av läkare skriven ordination

Att ge intravenösa injektioner utan medicinsk indikation är ett regelbrott även om den infunderade mängden är liten och den infunderade substansen inte är förbjuden. Det är metoden som är förbjuden enligt reglerna.

Det är inte bara straffbart att använda en förbjuden metod utan det är också straffbart att assistera eller uppmuntra till användning av en förbjuden metod.

Den 16 september beslöt the Court of Arbitration for Sport (CAS) att fastställa de fyra årens avstängning för endokrinologen (läkaren) Jeffrey Brown och den förre elitlöparen Alberto Salazar, som då regelbrottet begicks var huvud-coach för the Nike Oregon Project (NOP). De ursprungliga domarna utfärdades hösten 2019. De båda dömda hade önskat kortare avstängningar medan the United States Anti-Doping Agency (USADA) å sin sida hade velat se förlängda straff.

Förhandlingarna har dragit ut mycket på tiden dels beroende på mycket skriftväxling mellan parterna, dels på grund coronapandemin. Den sista domstolsförrättningen hölls 3-12 mars 2021.

Brown döms för

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Salazars innehav av testosteron

Överlämnande (artikel 2.7) av testosteron till Salazar

Användning (artikel 2.8) av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll

Salazar döms för

Innehav (artikel 2.6) av testosteron för icke medicinskt bruk

Medbrottslighet (artikel 2.8) i Browns användande av en förbjuden metod

Hindrande (artikel 2.5) av dopingkontroll med L-carnitin-infusioner

Det påpekades särskilt att ingen av regelbrotten rörde någon idrottsutövare direkt och inte heller att någon idrottsutövare skadligt påverkats i the Nike Oregon Project.

TESTNINGAR FÖRE OLYMPIADER

Ukrainsk gångare som inte testades tillräckligt inför OS i Tokyo

Nazar Kovalenko är en ukrainsk elitgångare (men boende och huvudsakligen tränande i Bulgarien) född 1987 som började tävla i gång 2006. Han tävlade i 20 km gång vid i Daegu-VM i friidrott 2011 och vid Olympiaden i London 2012, varvid han slutade på plats 28 respektive 27.

Den 9 mars 2017 ålades Kovalenko en provisorisk avstängning på grund av brott mot antidopningsreglerna (någon abnormitet i blodpasset, vilket inte kommenteras ytterligare i de tillgängliga protokollen), vilket han accepterade. I mars 2020 föreslog Internationella Friidrottsförbundet (World Athletics, tidigare IAAF) Athletics Integrity Unit (AIU) att den sökande skulle acceptera en reducerad avstängningsperiod på 3 år och diskvalificering av alla gångarens tävlingsresultat mellan 11 maj 2012 och 17 maj 2015, vilket accepterades av den Kovalenko den 6 mars 2020. Han var fri att tävla från och med 10 mars 2021.

Han tävlade sedan den 14 mars, 18 september och 18 oktober 2020 i gångtävlingar, men från och med november 2020 till mars 2021 fann han inga tävlingar att ställa upp i beroende på covid-19-nedstängnigarna. Han deltog sedan i tävlingar 20 mars, 6 juni och 11 juni, och vid vart och ett av dom dopingtestades han (in competition test).

Den 14 juni 2021 – 39 dagar innan invigning av Tokyo OS den 23 juli och 52 dagar innan gång 20 km för herrar skulle avgöras den 5 augusti – informerades Kovalenko via World Athletics’ hemsida att han var kvalificerad för att delta i OS. AIU påminde den 22 juli det ukrainska förbundet om Regel 15 (om testning inför större tävlingar som OS och VM) och den 29 juni meddelade ukrainarna att de skulle lämna sin lista, inkluderande dopingtesterna. Listorna överlämnades den 2 juli men den 5 juli påpekade AIU att det saknades tester för en rad idrottare, inkluderande Kovalenko. Den 6 juli genomgick Kovalenko dock en oförberedd träningstest.

Den 7 juli konfirmerade den Ukrainska Olympiska Kommittén att Kovalenko var uttagen till OS, det vill säga 29 dagar innan gångtävlingen. Efter viss skriftväxling meddelade emellertid AIU den 23 juli att Novalenko inte fick ställa upp i OS på grund av avsaknad av oförberedda träningsdopoingtester.

Den 27 juli genomgick Kovalenko ytterligare ett oförberett dopingtest – precis 3 veckor efter det första, men endast 9 dagar innan gångtävlingen skulle avgöras. Den 29 juli fick Kovalenko via det ukrainska förbundet information om att han inte fick ställa upp i OS.

Den 1 augusti genomgick Kovalenko ett sista oförberett dopingtest. Alla testerna under 2021 utföll negativt med avseende på doping.

Kovalenko överklagade på grundval av att han kvalificerade sig sent inför OS och det därför inte funnits tillräckligt med tid för att testas. Han påpekade också att han aldrig hade fått information om Regel 15 samt att han inte var aktuell för att bli uttagen till OS före juni 2021 på grund av svaga tävlingsresultat och att efter att han presterat bättre det var rimligt att det tog viss tid för det ukrainska idrottsförbundet att ta ut honom till tävlingarna.

Det aktuella i CAS OG 20/12 gällde således att Kovalenko inför OS i Tokyo enligt AIU brutit mot den regel i friidrott (regel 15) som kräver att vissa nationella antidopingorganisationer måste testa sina idrottare tre gånger, utan förvarning och utanför tävling, innan de skickas för att tävla vid friidrotts-VM och Olympiska spel. Proven ska också ske med tre veckors mellanrum. Det ukrainska friidrottsförbundet misslyckades med att testa Nazar Kovalenko och han nekades därför av AIU möjligheten att tävla i Tokyo. Hans överklagade till CAS baserades på exceptionella förhållanden. CAS avgjorde fallet i den speciella skiljedomstol som upprättas vid varje Olympiad.

Den 3 augusti hölls domstolsförhandlingarna, två dagar innan den aktuella tävlingen.

Skiljedomstolen påpekade att AIUs beslut inte kunde ses som en sanktion eller en bestraffning, och att Kovalenko inte var anklagade för att ha begått något brott mot anti-dopingreglerna. Felet som var begånget var gjort av Ukrainas nationella antidoping-organisation (men konsekvenserna fick trots det tas av den enskilde idrottsutövaren).

Det diskuterades också proportionaliteten mellan det begångna felet och straffets storlek, men CAS ansåg att proportionerna var rimliga – det är så viktigt att inte dopade idrottare får delta i OS.

Det underströks också att det inte spelade någon roll att gångaren testats flera gånger vid tävling; dessa tester kan inte ersätta oanmälda tester gjorda vid träning.

Gångaren ansåg att tidsperspektiven gjorde att man kunde hänföra avsaknaden av tester till “extraordinary circumstances”, men detta godtogs inte av skiljedomstolen eftersom gångaren rankades som nummer 63 i världen efter tävlingen den 20 mars 2021 och att det var top-60 som gällde för att vara kvalificerad tillOS. Domstolen ansåg således att gångaren redan då skulle anses som ”likely to be selected” och att testningen skulle kunnat påbörjas redan då. Dåliga interna rutiner inom Ukrainas nationella antidopingorganisation kunde inte anses tillräckligt för att kalla de inträffade för extraordinära omständigheter. Att han blev uttagen av det ukrainska förbundet betecknades därför som quasi-suprising.

CAS höll således inte med gångaren om att han borde få vara med i OS med motiveringen att varje nationell antidopingorganisation ​​kan behöva testa idrottare som ännu inte finns med på de preliminära listorna inför de största friidrottstävlingarna och då detta inte var gjort var Kovalenko inte kvalificerad att ställa upp.

Det kan tillägga att World Athletics’ AIU införde Regel 15 inför 2019 års världsmästerskap i friidrott i Doha. Redan innan dess – 27 juli 2018 – skickade man ut information om att AIU hade gjort upp en lista över olika länders risk för att deras friidrottsidrottsutövare skulle vara dopade. Länderna delades in i tre kategorier – A, B och C, där kategori A innebar störst dopingrisk. Då (2018) ingick fyra länder i kategori A: Kenya, Etiopien, Belarus och Ukraina). Endast 28 procent av idrottarna anlände då till tävlingarna till VN i Doha utan att vara dopingtestade jämfört med 51 procent före London-VM i friidrott 2015.

OMANALYSER AV DOPINGPROV

Ett positivt dopingprov kan leda till återanalys av tidigare prov

Den 18 oktober 2019 fastställde CAS domen (CAS 2019/O/6153 ) mot den ryska sprintern Yulia Guschina för doping med dehydrochloromethyltestosterone. Det påpekades då särskilt att när man diskvalificerar en dömd idrottsutövares tidigare resultat så är det inte för att ytterligare straffa den dömda utan för att ge rättvisa att de som blivit av med ära och medaljer på grund av att någon fuskat.

Ett dopingprov togs på Yulia Guschina i samband med VM i Korea den 1 september och analyserades av det WADA-ackrediterade i Seoul. Analysen påvisade inte någon förbjuden substans.

En reanalys av proverna från 2011 gjordes i Lausanne den 15 december 2016 och visade då tre metaboliter av dehydrochloromethyltestosterone (“DHCMT”), vilket är en förbjuden anabol steroid. International Olympic Committee (the “IOC”) beslöt då att avvakta resultathanteringen till dess ett dopingprov taget vid OS den 3 August 2012 blivit analyserat.

Provet från 2012 visade metaboliter av DHCMT och stanozolol, men laboratoriet angav att volymen av A-provet inte var tillräckligt för en fullständig analys. Man gick då vidare med att analysera B-provet, vilket delades i B1 och B2. B1-provet visade metaboliter bara av DHCMT. Den ryska sprinten var inbjuden att både närvara vid analysen av B1 och vid en eventuellt B2-analys, men eftersom hon aldrig hördes av trots upprepade kontaktförsök blev B2-provet analyserat. Denna långdragna process to i princip hela 2017.

Slutligen återstår således två positiva prover med 11 månaders mellanrum från en och samma idrottsutövare, varvid det måste diskuteras om när avstängningen skall börja gälla och hur man skall ställa sig till resultat, medaljer, prispengar och liknande vid olika tidpunkter.

CAS fastställde en avstängning på fyra år. Eftersom hon hade blivit provisoriskt avstängd sedan den 28 mars 2017 skall avstängningen gälla från dess.

Men … idrottsdiskvalificeringen kom att gälla från 1 september 2011 till och med 31 december 2014, det vill säga 3 år och 4 månader.

Av detta kan man dra bland annat följande slutsatser:

Dopingprov sparas och kan reanalyseras när nya analysmetoder föreligger

Om ett dopingprov är positivt kan det föranleda analys av ytterligare sparade prover

Avstängningen kommer då att gälla från reanalystillfället men diskvalificeringen gäller från när det första dopingprovet togs

Avstängningstiden och diskvalificeringstiden kan ha olika längd

MELDONIUM

Domslut avseende avsikten med bruk av meldonium

Idrottens Internationella Skiljedomstol (CAS 2019/A/6249) beslöt den 13 september 2019 i ett mål där nationella ryska dopingansvariga institutionen (Russian Anti-Doping Agency, RUSADA) dömt en rysk gångar (Roman Balandin) för dopingförseelse på grund av användning av meldonium.

Meldonium (generiskt: mildronate) togs fram 1974 på Lettlands universitet i försök att öka tillväxttakten på köttdjur. Meldoniums effekt kan spåras till cellens mitokondrier, som finns i alla celler i kroppen, vilket gör det möjligt att meldonium skulle kunna påverka alla organ i kroppen som kan ha nytta av en bättre energiomsättning. Det finns inga vetenskapliga studier i västvärlden kring meldonium trots att substansen varit känd i snart 50 år. Medlet används inte inom svensk sjukvård, och är inte listat i Farmaceutiska Specialiteter i Sverige FASS. Det lär användas i de delar av Östeueropa som tidigare styrdes av Sovjet och säljs i Ryssland utan recepttvång.

Det var meldonium som förorsakade en avstängning av den svenska löparen Abeba Aregawi, en avstängning som sedan drogs tillbaka på grund av att WADA fastställde nya bedömningsrutiner.

Grunden för det aktuella CAS-fallet var att basketspelaren hade tagit den förbjudna substansen 2016 efter klartecken från lagläkare (som fick sluta vara lagläkare på grund av den aktuella affären) efter att han såg en annons om medlet på ett apotek dit han sökt sig på grund av trötthet efter en förkylning. Efter några dagars användande fick spelaren information av en närstående att substansen var förbjuden varvid han slutade ta tabletterna.

I domstolen påpekade spelaren att han aldrig hade fått någon antidopingutbildning och han hävdade att genom att han frågat sin lagläkare om råd hade han gjort allt som kunde betecknas vara rimligt för att skydda sig från att dopa sig. Han intention var således inte att prestera bättre utan att hålla sig frisk. Det underströks också i handlingarna att spelaren var mycket ung (åldern anges inte) och inte hade någon specificerad hjälpperson (”entourage”).

CAS beslutade att detta var ett fall av dopingregelbrott. Han fick dock sitt straff sänkt från fyra till två års avstängning.

Anmärkningsvärt:

Det ryska NADO arbetar här tydligt på det sätt vi önskar

Ungdomligt oförstånd och okunnighet om dopingreglerna är inte tillräckliga skäl för att undgå bestraffning i ett dylikt fall

Straffnedsättningen betingades sannolikt i första hand på grund av att han hade frågat sin lagläkare till råds och att han genast hade slutat då han fick information om att medlet trots allt var förbjudet inom idrotten

Det är skönt att meldonium inte säljs i Sverige om det saluförs med reklamen om att bota trötthet.

Om reklamen för ett preparat är för bra för att vara sant är det troligen det

CAS-utlåtande avseende en ung idrottare som tagit meldonium

Fallet rör en ung rysk basketspelare, Roman Balandin, som vid tiden för det aktuella dopingprovet var professionell – det vill säga hade basketboll som enda inkomstkälla, men där inkomsten snarast skall klassas som lärlingsbetalning – i ett ungdomslag, Basketball Club Avtodor Saratov, som spelade om Ryska Ungdomsmästerskapen. Det som CAS särskilt diskuterade (2019/A/6249) var

relationen mellan ålder och kunskap om dopingregler

utbildning (eller brist på utbildning) i antidoping

huruvida idrottsutövaren kan och bör känna till tidigare utslag avseende en viss förbjuden substans

motivation att ta förbjudna substanser

förhållandet till lagläkaren

idrottsutövarens förklaring över tid till det positiva dopingprovet

Under hösten 2016 använde den unge basketspelaren meldonium (Mildronate®), som i Ryssland kan köpas receptfritt. Substansen finns på WADAs förbjudna lista sedan den 1 januari 2016. Den 21 april 2017 gjordes en dopingkontroll, vilken visade förekomst av meldonium. Balandin krävde inte att något B-prov skulle analyseras. Den 19 maj stängde den ryska antidopingorganisationen, RUSADA, av spelaren interimistiskt och den 28 juniavstängdes han definitivt av RUSADA för fyra år.

Den 16 april 2019 (2 år efter den positiva dopingkontrollen och 1½ år efter att avstängningen trätt i kraft) överklagade Balandin till CAS. En muntlig förhandling ägde rum i Lausanne den 25 juni 2019.

Balandin hävdade vid förhandlingen att enligt artikel 10.2.3 definieras en ADRV (AntiDoping Rule Violation) som “Athlete who cheat.” Om man skall tolka detta ordagrant kräver detta att idrottsutövaren måste veta att han eller hon vet att det rör sig om en regelöverträdelse – annars går det knappast att luras, då är det ju ingen aktiv handling. Han hänvisar då till Maria Shaparovas fall – hon fälldes ju också för att ha använt meldonium – där Internationella Tennisförbundet den 6 juni 2016 framhåller att huruvida någon luras beror ju på vad idrottsutövaren vetat och inte vad vederbörande borde ha vetat vid tidpunkten för regelbrottet.

I det aktuella fallet har Roman Balandin levt (och idrottat) långt från storstaden och långt från verklig elit och har inte förstått att meldonium kunde vara en dopingklassad substans, enligt hans egen åsikt (kan betivlas med avseende på klubbordförandes utsago nedan). Som en vanlig medborgare har han inte haft en tanke på att en medicin som rekommenderas av apotekare till en idrottsutövare kan vara dopingklassad.

Utgångspunkten var att Balandin tillsammans med sin lagkamrat Artyom Limonov, som var förkyld, hösten 2016 gick till apoteket för att i först hand köpa vitaminer för att bota symptomen. På apoteket såg de reklam för meldonium som sas minska trötthet. De båda köte meldonium till hela laget, eftersom det hade tagit av dem alla under början av 2016 på inrådan av lagläkaren (att laget slutade använda medicinen berodde enligt dem på bristande ekonomi). Innan de köpte preparatet kontrollerade de dock med lagläkaren Vladimir Syrchikov, som gav klartecken att de kunde ta meldonium. Lagkamraten Artyom Limonov fick emellertid reda på av sin far att preparatet var förbjudet varför hela laget slutade med användningen. Efter att både Balandin och Limonov testat positivt för meldonium hade läkaren Syrchikov ett samtal med klubbens president, Vladimir Rodionov, vilket ledde till att läkaren avstängdes från laget.

I förhandlingarna framkom också att ingen i laget någonsin fått någon formell antidoping-utbildning, vilket naturligtvis gjorde det ännu mer svårförståeligt att en medicin som tidigare rekommenderats av lagläkaren plötsligt inte var tillåten. Dessutom hade han tagit den viktigaste åtgärden han kunde i den situation han befann sig: att fråga den med högst idrottsmedicinsk sakkunskap han kände till, nämligen lagläkaren. Att han skulle misstro läkaren och börja söka på nätet efter ytterligare information ter sig knappast rimligt.

Avseende tröskeln för att acceptera No Significant Fault (NSF) kan den naturligtvis inte få vara hur hög som helst eftersom det då aldrig kommer att kunna påvisas någon NSF. Spelaren hänvisar då också till CAS 2016/A/4416 som uttryckt det som “CAS jurisprudence has found that the threshold of NSF is met if the athlete observes the clear and obvious precautions which any human being would take in the specific set of circumstances.” Det skrivs då också att NSF måste bedömas med hänsyn till de totala omständigheterna.

Enligt CAS 2016/A/4643 är det tillåtet att överlåta en del av följsamheten till antidoping-reglerna till en annan person, men idrottsutövaren har då kvar ansvaret för att tillse att personen man överlåtit en del av ansvaret tagit detta. I det aktuella fallet saknade idrottsutövaren medhjälpare (entourage) och menade då att ha gjort vad han kunde genom att tillfråga den läkare som officiellt var ansvarig för lagets medicinska spörsmål. Att ifrågasätta dennes medicinska kunskap var I det aktuella fallet utanför det rimligas gräns.

Vid förhör med klubbpresidenten Rodinov framkommer emellertid delvis andra sakuppgifter. Rodinov svarade på förfrågan att det inte var ovanligt att lagläkaren blev tillfrågad om preparat var tillåtna eller inte ur dopingsynpunkt. Han sa också att han inte kände till att det hållits några seminarier eller dylikt om doping i klubben, och det var lagläkarens uppgift att se till att så skedde. Rodinov ansåg också att det för A-laget sannolikt hade varit olika eftersom spelarna där har egna medhjälpare (entourage) till hjälp och att spelarna var tvungna att inför var säsong signera ett formulär om att de kände till dopingreglerna.

Avseende meldonium redovisade Rodinov emellertid att spelarna fått preparatet av klubben fram till 1 januari 2016, men att det därefter stoppats och att spelarna informerats att det var förbjudet cirka två månader innan förbudet trätt i kraft. Han hade också sagt att spelarna kunde slå upp det på WADAs lista om de så önskade.

I skiljedomstolens slutplädering framhålls att eftersom meldonium tidigare distribuerats till hela laget så var det rimligt att spelarna inte uppfattade det som ett dopingpreparat i klass med exempelvis anabola steroider. Det som talar emot den aktuelle spelaren är att inköpet och bruket av meldonium kom efter ”Shaparova-fallet” som också i ryska massmedier fick stort utrymme. För domstolen förefaller det troligt att också Balandin haft någon kännedom om den diskussionen.

Ett bekymmersamt faktum var också att de halter av meldonium som uppmättes i Balandins prover inte stämmer med farmakologiska data över utsöndringen med vad spelaren uppgivit varit doser och tider han tagit preparatet. Det fanns också tveksamheter i vad och när läkaren sagt till spelaren rörande om han kunde fortsätta ta meldonium.

Skiljedomstolen fastslår tydligt att okunnighet om dopingreglerna i sig inte är ett skäl att slippa avstängning – det är en skyldighet för alla (särskilt en professionell idrottare) att känna till reglerna. Däremot kan det diskuteras i vilken grad idrottsutövaren vidtagit åtgärder för att säkerställa att substansen han tänkte ta inte var dopingklassad. Skiljedomaren finner då att Blandin med snäv marginal (very narrowly, by a balance of probabilities) har fullgjort sin plikt att säkerställa meldoniums status genom att tillfråga lagläkaren. Samtidigt påpekar skiljedomaren att det är anmärkningsvärt att en ung, professionell idrottsutövare inte söker på intenet för att få fullständig information i en så viktig situation som att ta en medicin – som ju de facto skulle tas för att prestera bättre i idrott!

Sammanfattningsvis anger skiljedomaren att felet Balandin har begått ett dopingbrott och CAS fastslår att:

den avstängning om fyra år som RUSADA har bestämt nedsättes till hälften på grund av förmildrande omständigheter

Detta innebär praktiskt att avstängningen som påbörjades den 19 maj 2017 är avslutad i och med CAS-domslutet som kom mer än två år senare.

DIURETIKA

CAS bedömning av vätskedrivande i kampsporten sambo

Sambo är en modern kampsportsform, stridskonst och självförsvarssystem som utvecklats i det forna Sovjetunionen som en blandning av judo, jiu-jitsu och brottning. Själva ordet Sambo är ett teleskopord bildat från ryskans (SAMooborona Bez Oruzjija) som betyder “självförsvar utan vapen”. Sambo utvecklades inom NKVD (en säkerhetsavdelning inom den sovjetryska staten) och sovjetiska armén som ett hjälpmedel för soldater i närstrid. Idén var att blanda de mest effektiva teknikerna från olika kampsporter. Sporten erkändes på nationell nivå 1938.

Liksom vid brottning så bär en samboutövare antingen en röd eller en blå tävlingsdräkt. På överkroppen bärs kurtkan, som påminner om överdelen av en judoklädsel med bälte. På underkroppen bärs brottningliknande shorts och skor. Kläderna på underkroppen ska matcha färgen på överkroppen. Sambo har 9 viktklasser men gränserna skiljer sig något åt könen mellan.

Det aktuella CAS-fallet (2019/A/6122) gäller den rumänska kvinnliga idrottaren Anda-Mihaela Vâlvoi, född 21 april 1999. Hon är en professionell samboutövare. Den 17 september 2017 dopingtestades hon efter en nationell juniortävlings priscermoni i Sambo. Provet visades innehålla furosemid, vilket är en vätskedrivande medicin som är dopingklassade i kategori S5. Hon accepterade analysens resultat och ansåg att B-provet inte behövde analyseras. Efter en muntlig förhandling dömdes hon av den rumänska antidopingorganisationen till fyra års avstängning. Hon överklagade avstängningen jnom det rumänska legala systemet, vilket ledde till flera förhandlingar och till att hon till slut helt frikändes (!).

Den 4 januari 2019 översändes data från RANAD till WADA – så som det skall ske enligt reglerna – och den 14 januari kompletterades med förklaringen till frikännandet. Den 25 januari överklagade WADA till CAS och anmälde således både idrottsutövaren och den rumänska antidopingorganisationen för prövning. Det beslöts att avgörandet i skiljedomstolen gjordes utan muntlig förhandling enligt överenskommelsen mellan parterna.

Idrottsutövaren gav inte under någon del av informationsutbytet inför den rumänska antidopningsorganisationen eller inför CAS någon förklaring till hur hon fått i sig furosemid.

Ett problem som diskuterades ingående var om själva provtagningsproceduren gått till på ett tillräckligt tillfredställande sätt trots att det skett avvikelser. När idrottare lämnat sitt urinprov till chefen för provtagningen, DCO, blev hon nämligen kallad till prisceremonin. Hon gick då – utan eskort för att få sitt pris och utan att fråga om lov – och var borta från tillsyn av urinprovet i cirka en timme och förklarade detta med att hon var med om en dopingkontroll för första gången. Under den aktuella timme fanns provet i ett rum som var öppet på grund av alltför hög rumstemperatur och där en rad olika personer hade tillträde, men där någon loggbok över besöken aldrig gjordes. Detta förhållande – att man inte kunde säkerställa att provet var korrekt övervakat under denna timmes – var en av orsakerna till att överklagan till den rumänska antidopingorganisationen ledde till att idrottaren frikändes trots att dopingprovet visade att det fanns en otillåten substans i det. Skiljedomstolen fastslog att provtagningen inte gått helt rätt till, men eftersom idrottsutövaren inte anmärkt på det i dopingkontrollformuläret och inte anmärkt på proceduren vid det första överklagandet så lämnades avvikelsen utan att påverka bedömningen av själva dopingförseelsen.

Anda-Mihaela Vâlvoi påpekade att sambo är uppdelad i viktklasser, men att hon vägde precis ”lagom” för sin viktklass, varför det inte fanns någon rimlig anledning för henne att använda en viktreducerande vätskedrivande medicin av det skälet (anledningen att använda furosemid för att dölja bruket av anabola steroider diskuteras inte i de skriftliga förhandlingarna).

Enligt reglerna skall en idrottsutövares resultat inte diskvalificeras under förutsättning att det rör sig om ”misstagsdoping”, det vill säga att idrottsutövaren bears No Fault or Negligence for the violations (så vida det inte kan troliggöras att det aktuella dopingtillfället påverkat ett tävlingsresultat).

Den 27 januari 2020 beslöt CAS att

Anda-Mihaela Vâlvoi har begått ett brott mot dopingreglerna genom att det påvisats att hon hade furosemid i ett dopingprov

Trots att hon inte kunnat förklara hur furosemid kommit in i hennes kropp sätter man inte avstängningen till fyra års avstängning utan två (inte i något avseende hänvisar man till idrottsutövaren låga ålder eller bristande erfarenhet som orsak till nedsättningen utan enbart (?) det faktum att hon inte hade ökat sin prestationsförmåga genom att använda furosemid)

Avstängningstiden var i princip redan över då domen avkunnades

Trots att man således funnit en nedsättningsgrund till att halvera straffet diskvalificerar man alla hennes resultat, medaljer etc från den 17 september 2017 till den 18 januari 2018.

HÄSTSPORT

CAS avger utlåtande även i doping som gäller hästar i tävling

För de flesta som arbetar mot doping faller det sig naturligt att begränsa sig till människor – och vid ridsport då ryttarna alternativt kuskarna. Emellertid visar det sig att CAS avkunnar skiljedomar också avseende hästarna, som visas i detta fall från den 12 juli 2019 (CAS 2019/A/6186) där en häst i hoppning visat sig ha diisopropylamine i dopingprovet.

Diisopropylamin är en sekundär amin som är en färglös vätska med en ammoniakliknande lukt. Dess litiumderivat, litiumdiisopropylamid , känd som LDA är ett allmänt använt reagens och är således lätt att få tag i. Isopropylamin tillsammans med isopropanol blandat med metyldifluorfosfit bildas den mycket giftiga gasen sarin.

I hästdopingsammanhang är preparatet farmakologiskt känt som en kärldilaterare som också prövats på människa vid perifer kärlsjukdom liksom vid cerebrala sjukdomar. Det är förbjudet av Fédération Équestre Internationale (FEI) och tidigare har åtminstone tre hästar befunnits dopade med preparatet i Doha. Diisopropylamin (och isopropylamin) används inte inom humanmedicinsk verksamhet och finns inte i FASS. Det aktuella CAS-fallet har således enbart principiell betydelse, inte farmakologisk.

Fallet rör en 39-årig professionell ryttare, specialiserad i hoppridning, Mohamed Ahmed Al Owais, från United Arab Emirates (UAE). Han har erfarenheter från hästhoppning på världsklassnivå och har varit registrerad som elitryttare hos FEI sedan 2007. Sedan 2012 har han varit ekonomiskt helt sponsrad av stallet Al Shira’aa (lokaliserat i Sharjah, UAE, och Surrey, England). Han äger själv tre tävlingshästar och det företag som sköter driften av de två stallen Al Safinat Stables och Al Shira’aa Stables. Han håller också skola för nästa generations hästhoppare.

Den 16 februari 2018 lämnade hästen Tina La Bohème ett dopingprov (blod och urin) vid en tävling där blodprovet visade förekomst av diisopropylamine i såväl A- som B-prov. Den 19 mars blev Mohamed Ahmed Al Owais preliminärt avstängd. Al Owais accepterade att han var ansvarig för hästen och redovisade att diisopropylamine hade funnits i Tridenosen® som injicerats I hästen av den som huvudsakligen skötte hästen, herr Othman (med 15 års anställning i firman), kring den 13 february 2018 innan hästen skulle åka till den aktuella tävlingen. På förpackningen till Tridenosen® anges att produkten innehåller “Di-Isopropy-lamine Dichloroacetate” och på tillverkarens hemsida står: “Tridenosen Injection – VET ONLY PRODUCT – Vasodilator to improve blood flow and minimise tying-up/cramping, fatigue and muscle damage in Horses and Dogs.

Efter att ryttaren överklagat avstängningen till FEI hölls en muntlig förhandling i Lausanne den 1 februari 2019 men efter det dömdes ryttaren till 22 månaders avstängning, 6 500 schweizerfranc i böter och 3 000 franc för förhandlingens kostnader. Hela beslutet överklagades av ryttaren till CAS.

Den 14 maj 2019 hölls en förhandling hos CAS i Lausanne.

Ryttaren framhöll att han i hela sitt liv varit hästintresserad och alltid sett till hästarnas välfärd. Han erkände att felet begåtts men hävdade att det rörde sig om ett “no significant fault or negligence” och förklarade att han alltid såg till att hans hästar fick god skötsel:

Han anställde bara vana hästskötare

Varje anställd hade bara hand om 3 eller 4 hästar

Utfodringen av varje häst antecknas på ett white-board varje dag utanför stallet

Endast välrenommerade veterinärer anlitades

Alla medicinska produkter köptes endast av företag hästägaren kände väl

Intravenösa injektioner gavs alltid av veterinär medan intramuskulära injektioner också kunde ges av hästskötarna (ryttaren själv hade däremot aldrig givit någon injektion)

Mohamed Ahmed Al Owais angav att Tridenosen®, som säljs av ett australiensiskt bolag är avsett att förhindra muskelkramp, vilket enligt ryttaren är ett vanligt problem för tävlingshästar. Ryttaren hade fått preparatet rekommenderat av en känd tysk veterinär 2008 som angav att det var av värde vid tävlingar som varade flera dagar respektive till hästar som transporterades långt. Det var således av omtanke om hästarna som medlet givits och medlet användes i Ahmed Al Owais stall regelbundet. Det såldes också till stall med tävlingshästar, vilket ytterligare hade gjort att ryttaren såg det som naturligt att tro att det var tillåtet.

Han påpekade således att han använt preparatet i 10 år utan någon incident och att hans hästar gått igenom dopingtester i sex internationella tävlingar och ytterligare nationella tävlingar vilka alla hade givit negativ resultat.

Mohamed Ahmed Al Owais påpekade också att på förpckningen stod “Di-Isopropylamine Dichloroacetate” eller “Di-Isopropylamine”, med ett bindestreck, vilket gjort att det sannolikt inte hade påvisats genom slagning i FEIs förbjudna lista.

Motparten, FEI, påpekade å sin sida att det var anmärkningsvärt att det inte fanns någon anteckning om när hästen fick den intramuskulära injektionen. Det påpekades också att preparatet av tillverkaren presenterades under rubriken ”Performance”, vilket talar för att den anklagade borde ha insett att preparatet kan vara prestationshöjande. FEI ansåg således att det fanns flera varningsflaggor för att preparatet kunde vara dopingklassat:

Substansen diisopropylamin finns skrivet i innehållsförteckningen till Tridenosen®

Det framgår av tillverkarens redovisning att preparatet bara skall ges av veterinärer

Det står också ”Vasodilator to improve blood flow and minimise tying-up/cramping, fatigue and muscle damage in horses”

Preparatet har varit förbjudet sedan 2008

I februari redovisade att tre hästar i Mellersta Östen testad dopingpositiva med just detta preparat och blivit avstängda

FEI konstaterar också att den 40-åriga ryttaren deltagit i 520 internationella tävlingar och 2013-2018 har bara en av ryttarens 16 hästar blivit testad (förutom den nu aktuella) och att detta enda test var negativt. Han måste dock anses som mycket rutinerad, och som sådan – och eftersom han har det som sitt yrke – är det rimligt att han väl sätter sig in i de dopingregler som faktiskt gäller.

FEI påpekar också att bruket av den förbjudna substansen uppenbarligen pågått i 10 år, vilket är en försvårande omständighet och inte förmildrande. Att det inte fanns en loggbok över medicinering av hästarna tycker FEI inte tyder på en omsorgsfull skötsel av hästarna. Den påpekade också att det är svårt att inte ta till sig den upprepade mediadiskussion som visat att det förekommit betydande dopingproblem avseende hästar i Mellersta Östern.

Skiljedomstolen framhåller i det slutliga dokumentet att det inte räcker med att om man är ansvarig för en häst att man bara ansvarig för hästens träning och tävling, utan man är ansvarig för hela hästens omvårdnad för vad den äter. Då räcker det inte med att titta på innehållsförteckningen till fodret och jämföra med FEIs lista över förbjudna substanser – en lista som är betydligt längre än WADAs förbjudna lista – utan man måste göra en mer ingående undersökning för att utesluta dopingpreparat. Det räcker inte med en ”enstaka slagning på internet” utan man måste djupare försäkra sig om att innehållsförteckningen verkligen stämmer. Den som är ansvarig för en hästs träning och tävling är ansvarig för hela hästens omvårdnad och välmående.

Efter förhandlingarna beslöt CAS att inte bifalla Mohamed Ahmed Owais begäran om att få straffet nedsatt och avstängningen från 27 februari 2019 står kvar.