Tror man i USA att världsrekorden i friidrott satts av dopade

Tror man i USA att världsrekorden i friidrott satts av dopade?

Tidningen LetsRun har sedan 2014 undersökt vad friidrottsintresserade trott avseende om världsrekord i friidrott är satta av dopade idrottare eller inte. Undersökningen gällande år 2023 publicerades den 16 mars och man gjorde då också några jämförelser över tid som var intressanta (observera att alla undersökningsresultat skall ses ur ett USA-perspektiv och att det inte rör sig om en vetenskaplig undersökning utan en läsarundersökning där urvalet av röstande inte alls kontrollerats).

Ett decennium har gått således gått sedan den första dopningsundersökningar. Under den tiden har avslöjats att Lamine Diack, den före detta presidenten för IAAF, var en del av en av de mest ökända dopningsskandalerna i historien, ett helt land (Ryssland) avstängdes av IAAF 2015 på grund av sin roll i statligt sponsrad doping, Olympiska mästare som Asbel Kiprop, Jemima Sumgong och Ruth Jebet har åkt fast för dopning och amerikanska legendarer som Alberto Salazar och Shelby Houlihan blivit avstängda för dopningsbrott.

När de amerikanska läsarna av tidningen tillfrågades 2023 blev resultaten:

En jämförelse med resultaten visar påtagliga likheter.

Ett förhållande som sticker ut är att ju äldre rekordet är, generellt sett, desto mer troligt tror de röstande att det var satt av en dopad. Detta är intressant av flera skäl. Det sker ständiga framsteg inom träning och utrustning (men även inom dopingen), så man skulle förvänta sig att rekord fortsätter att bli slaget. Dessutom finns det långvariga rekord i böckerna som sattes av personer som tävlade för länder med statligt sponsrad dopning.

Nedan finns en spridningsplot som visar nuvarande världsrekordshållare i blått, året då deras rekord sattes och hur många som trott att rekordet var satt av en dopad. Det finns en stark korrelation mellan när rekordet sattes och om folk tycker att det var ärligt eller oärligt satt. I rött är inkluderat resultaten från dopningsundersökningen 2014 för de åtta världsrekord som fortfarande är aktuella i böckerna, så att man kan se hur åsikterna om dessa rekord har förändrats över tiden.

För de riktigt gamla rekorden från 1980-talet har inte mycket förändrats. Nästan alla trodde att rekorden var misstänkta 2014, och det är fortfarande fallet. Men för de rekord som fortfarande står från 1990-talet och 2000-talet finns det en intressant utveckling. De som röstat i undersökningen har blivit mer skeptiska till distansrekorden och mindre skeptiska till sprintrekorden.

Människor år 2023 är mindre benägna att tro att Usain Bolt och Aries Merritt var dopade jämfört med 2014, trots att deras rekord blivit äldre, men de är betydligt mer benägna att tro att David Rudisha, Hicham El Guerrouj och Saif Saaeed Shaheen dopade sig. Undersök-ningsresultaten är inte lätta att förklara, men en anledning kan vara att den övervägande majoriteten av de stora dopningstillslagen inom löpning under det senaste decenniet har involverat långdistanslöpare och inte sprinters.

Några sprintstjärnor har avtjänat dopningsavstängningar (Salwa Eid Naser, Christian Coleman och Brianna McNeal), men de flesta av dem var faktiskt på grund av missade tester och manipulation av dopingtester, inte direkta positiva tester. Samtidigt har på långdistans-sidan stora stjärnor testats positivt för doping, vilket för första gången inkluderade legender från Kenya. Tre olympiska distansmästare – Asbel Kiprop, Jemima Sumgong och Ruth Jebet (representerade Bahrain men föddes och växte upp i Kenya) — testades positivt, liksom ett antal andra kenyanska maratonstjärnor. För att inte tala om i USA där vi hade Alberto Salazars dopningsavstängning och Shelby Houlihans dopningsavstängning.

Som noterats i tidigare dopningsundersökningar, där man korsanalyserade resultaten baserat på ålder, kön, nationalitet och hur ofta människor besökte den undersökande tidningenshemsida, är det mer troligt att de tror att de de har en anknytning till är dopingfria. De som var regelbundna besökare på LetsRun.com år 2014 trodde mer sannolikt att distansstjärnorna var rena. Med alla de senaste positiva testerna inom långdistanslöpningen har LetsRun.com-läsarna blivit betydligt mer skeptisk till världsrekord inom långdistans.

Om man ser på grafen ovan – från 2014 – och bortser från de kinesiska och östblockets världsrekord inom långdistans, som kom från länder med i stort sett statligt sanktionerad dopning. I stort sett är långdistansvärldsrekorden under den prickade linjen, vilket visar att folk var mindre misstänksamma mot dem.

Det kan då vara av intresse att jämföra med motsvarande undersökningsresultat från 2023.

Nästan alla distansrekord är ovanför den blå linjen, vilket indikerar att folk är mer misstänksamma mot dem. Den stora undantaget? David Rudishas världsrekord på 800 meter från 2012. Folk är mer benägna att tro att han dopade sig år 2023 än år 2014 (27 % mot 17 %), men han ligger fortfarande långt under linjen.