Marita Koch
Marita Koch (senare Meier-Koch; född 18 februari 1957 i Wismar, då DDR men svenskt 1648-1803) är en tysk före detta sprinter inom friidrott. Under sin karriär satte hon 16 världsrekord utomhus på kortdistans och 14 världsrekord inomhus. Hennes rekord på 47,60 sekunder på 400 meter, satt den 6 oktober 1985, står fortfarande kvar (september 2023, det vill säga efter 38 år).
Marita Koch visade exceptionell snabbhet redan som barn och besegrade pojkar mycket äldre än henne själv i sprintlopp under skoltiden. Vid 15 års ålder började hon träna under Wolfgang Meier. Meier arbetade som mariningenjör, men coachade också friidrott på deltid. Koch och Meier flyttade till Rostock där Koch började studera medicin. Hon beslutade dock att avsluta studierna och istället fokusera på löpning. Koch tränades av Meier under hela sin karriär, och de gifte sig senare. Hon behöll sitt ogifta namn och är nu känd som Marita Koch-Meier. Hon och hennes man har en dotter vid namn Ulrike.
Koch har innehaft världsrekord över flera distanser från 50 m till 400 m. Några av hennes bästa prestationer är följande:
100 m på 10,83 sekunder i Västberlin den 8 juni 1983
200 m på 21,71 sekunder i Karl Marx Stadt (DDR) den 10 juni 1979
400 m på 47,60 sekunder i Bruce Stadium, Canberra (Australien) den 6 oktober 1985
Koch sprang en kvartsfinal på 400 m vid sommar-OS 1976 i Montreal (51,87 sekunder), men drog sig tillbaka på grund av skada. Hon satte sitt första världsrekord 1977 i Milano när hon sprang 400 m inomhus på 51,8 sekunder. Året därpå satte hon sitt första utomhusrekord på 400 m på 49,19 sekunder. Hon överträffade detta med ytterligare två världsrekord inom loppet av en månad. 1979 blev Koch den första kvinnan att springa 200 m på under 22 sekunder. Hennes tid på 21,71 sekunder satt i Karl Marx Stadt och stod som världsrekord i nio år. Hon tangerade sitt eget världsrekord på 200 m 1984 (21,71 sekunder i Potsdam). Dock tangerades hennes 200 m världsrekord två gånger 1986 av Heike Drechsler.
Vid OS i Moskva 1980 vann Koch guld på 400 m. Tre veckor före OS 1984 tangerade hon sitt eget rekord, men Östtysklands bojkott förhindrade henne från att tävla i spelen. Hon vann också Europamästerskapen på 400 m år 1978, 1982 och 1986. Hon var kvar som Europarekordhållare på 200 m fram till den 28 augusti 2015 när Dafne Schippers vann 200 m-finalen vid VM 2015 med tiden 21,63 sekunder. Som medlem av Östtysklands stafettlag satte Koch även fler världsrekord. De satte nya världsrekord på 4 × 100 m år 1979 och 1983. Samma lag vann silver på 4 × 400 m stafetten vid OS 1980. De satte även världsrekord på samma distans år 1980, 1982 och 1984. I oktober 1986 tilldelades hon en Guldstjärna av Folkens vänskap (andra klass) för sin sportframgång.
Koch avslutade sin löparkarriär 1987 som en av Tysklands mest framgångsrika idrottare i samband med en hälseneskada. Hon och Meier äger en sportaffär i Rostock.
I ett 400 m lopp är Koch och Jarmila Kratochvílová (47,99 sekunder, Helsingfors, 1983) de enda kvinnorna som har brutit 48-sekunders barriären. Kratochvílová var Kochs huvudrival över distansen och också världsrekordhållare på 400 m i början av 1980-talet. Än idag har ingen annan kvinna kommit inom en halv sekund av Koch.
Kochs prestationer, tillsammans med prestationerna från andra kvinnliga idrottare från Östtyskland, har länge misstänkts för att ha uppnåtts med hjälp av olagliga prestations-höjande dopingpreparat. Dessa droger kunde inte upptäckas vid den tiden. År 1991 kunde de tyska dopingavslöjarna Brigitte Berendonk och Werner Franke rädda flera doktors-avhandlingar och andra dokument skrivna av forskare som arbetade för Östtysklands drogforskningsprogram.
Dokumenten listar dosering och tidtabeller för administreringen av anabola steroider till många idrottare från det tidigare DDR, varav en var Marita Koch. Enligt källorna använde Koch anabola steroiden Oral-Turinabol (4-klorodehydrometyltestosteron) från 1981 till 1984 med doseringar som varierade från 530 till 1460 mg/år.