Charlotte Kallas reaktion på missade vistelserapporteringar

Tester är en viktig del av ett antidopingprogram och genomförs vanligtvis utan förvarning till idrottaren. För att antidopingorganisationerna – i Sverige Antidoping Sverige AB (ADSE) – skall kunna lokalisera elitidrottarna för dopingtester måste vissa idrottare, i Sverige de 200-300 bästa, lämna information om var de befinner sig. Det innebär att de måste lämna besked om var de en timma om dagen kommer att befinna sig, så kallad vistelserapportering.

Ur ADSE:s synvinkel gör vistelserapporteringen mycket stor praktisk skillnad, eftersom dopingtestarna annars skulle behöva lägga mycket kraft på att lokalisera var idrottarna är – rapporteringen kan i någon mån liknas vid att vi svenskar varje år lämnar en självdeklaration till Skatteverket som gör det möjligt att kontrollera att var och en betalar rätt skatt.

Diskussionen kring vistelserapporteringen har varit högljudd och omfattande ända sedan den infördes 2009 i WADA:s International Standard for Testing och den var till och med samma år uppe för domstolsprövningen i Belgien. Den civila domstolen ansåg emellertid att avvägningen mellan olägenheterna för den enskilde idrottsutövaren och vikten av att alla skulle ha rätt att tävla utan att dopingfusk premierades gjorde att vistelserapporteringen måste godkännas.

Det är emellertid naturligt att även för allmänheten – kanske särskilt för dem som inte är idrottsintresserade – att vistelserapporteringen innebär ett inte obetydligt ingrepp i den personliga integriteten. Det är ju inte bara den geografiska orten som klarläggs av vistelserapporteringen utan den indikerar ju också idrottsutövarens vanor och iblnad kanske relationer och liknande. Man kan tänka sig att vederbörande exempelvis har relations-problem, sysslar med verksamhet som inte är förenlig med den bild av honom eller henne som förmedlas till allmänheten eller till den egna idrottsföreningen. Det är lätt att förstå att idrottaren i sådana situationer kan känna sig övervakad på obehagligt sätt och finna sitt privatliv inskränkt.

Vad som dock i mycket liten mån uppmärksammas är den särskilda press som uppkommer om någon vistelserapporteringsmiss uppkommit. Vi har ju exempel på svenska elitidrottare – Meraf Bahta och Mikael Ymer – som till och med blivit avstängda en längre tid för tre missar under en tolvmånadersperiod. Ett ordinärt straff enligt regelboken är 24 månaders avstäng-ning, även om de i Sverige utdömda straffen varat 12 respektive 18 månader då den dömande instansen funnit förmildrande omständigheter.

En redogörelse för hur stor press en eller två missade tester kan ge beskrivs av Charlotte Kalla i månadsskiftet oktober-november 2023 när hennes självbiografiska bok ”Skam den som ger sig”, kom ut och som redovisas som en intervju i Dagens Nyheter.

Det var ett besked nio månader före OS i Peking 2022 som skakade om Charlotte Kallas värld. Inom loppet av 23 dagar hade hon vid två tillfällen inte varit tillgänglig när dopning-kontrollanterna kom. En miss till och hon skulle stängas av för brott mot dopningsreglerna.

”Det var som om jag fick ett hårt knytnävsslag i magen”, säger Charlotte Kalla. I slutet av maj 2021 hade hon just avslutat morgonens träningspass på rullskidor. Hemma igen tog hon upp mobilen, som hon sällan hade med sig under träningspassen. Då såg hon att hon hade 17 missade samtal, och ett sms, från samma nummer. Kalla förstod direkt vad det betydde. Dopningskontrollanterna hade varit där. Det var hennes andra miss på kort tid. Hennes första reaktion var fysisk. ”Det var fruktansvärt och kändes i hela kroppen, men framför allt koncentrerat till magen. Jag blev så himla rädd. Det var så tätt inpå förra gången.”

Två missar innebar att säkerhetsnätet var borta. En tredje skulle resultera i en lång avstängning för brott mot dopningsreglerna. Något som hade inneburit slutet på hennes karriär, och kastat en skugga över hennes karriär. ”Det var ju slarv, eller om man vill livet som kom emellan, som låg bakom missarna. De hade inte behövt finnas där. I och med att det inte var likt mig blev jag så himla osäker på om jag skulle greja att ha disciplinen som krävdes hela vägen över OS. Och tänk om något hände som jag inte kunde styra över, till exempel en sjukdom, varför skulle de då tro på mig?”

Första missen skedde den 4 maj 2021. Kalla hade en vecka där hon reste omkring, och som skulle avslutas med en SOK-träff i Östersund inför OS i Peking. I och med att det fanns en viss osäkerhet kring om skidförbundet i anslutning skulle passa på att ha en kickoff lät Kalla ”hemma i Sundsvall” stå kvar i vistelserapporteringen ADAMS. När dopningskontrollanterna ringde och sa att de stod utanför hennes hus var hon i Östersund och insåg att hon hade glömt att ändra. Första missen var irriterande, men inte skrämmande. Det var däremot den andra.

Den 27 maj var Kalla på rätt plats, men hon hade tagit fel på tiden. Hon trodde det var 06.30–07.30, men hade uppgett 07.00–08.00. När dopningskontrollanterna 07.53 kom till hennes hem i Sundsvall hade hon därför gett sig ut på sitt träningspass.

De enda hon berättade för var sambon Fredrik Karström, och för sina två systrar. Hon berättade inget för tränare Ingesson och psykolog Nilsson, skammen var för stor. För att hennes karriär inte skulle avslutas i förtid på grund av brott mot dopningsreglerna fick sambon Fredrik hjälpa till. ”Vi satte larm på våra respektive mobiler, och var jag inte hemma påminde han mig om vistelserapporteringen när vi pratade.” Parets teamwork lyckades. Det blev inget ödesdigert tredje misstag.

Trots glädjen över att i dag inte behöva rapportera var hon ska befinna sig efter avslutad karriär är Charlotte Kalla noga med att påpeka hur viktigt hon tycker systemet här. Skidor är en sport som har haft dopningsproblem, och oannonserade kontroller är ett bra sätt att få fast fuskarna.

Sammanfattningsvis kan det vara viktigt att notera att vistelserapporteringen är stressande inte bara för de som dopar sig utan också för fullständigt hederligare idrottare – och situationen kan bli riktigt besvärlig om de av någon anledning missat en eller två kontroller som skulle gjorts enligt vistelserapporteringssystemet.