ALLMÄN DOPING- och ANTIDOPINGHISTORIA

(senast reviderad 2023-12-18)

ALLMÄN

DOPING- OCH ANTIDOPINGHISTORIA

Innehåll

INTRODUKTION

Dopingen är idrottens trista baksida. I avsikt att bli snabbast, att hoppa högst, att kasta längst och att vara starkast har idrottare i dramatiskt ökande utsträckning sedan länge varit beredda att ta till inte bara extrema träningsmetoder, utan också allehanda dopingmedel. Det medicin-tekniska etablissemanget har bistått med forskningskompetens och produktionsfaciliteter för att få fram de eftertraktade prestationshöjande medlen. Samtidigt har antidopingarbetet intensifierats och systematiserats.

Kort översikt över antidopingens historia

Idag pryds ingången till Olympiastadion i Olympia, Grekland, platsen för de antika olympiska spelen (776 f.Kr.–394 e.Kr.) av stenpedestaler. Under dessa spel stödde pedestalen zanes, bronsstatyer i naturlig storlek av Zeus. Han placerades där inte för att hedra de stora idrottarna på den tiden, utan för att straffa idrottare som bröt mot olympiska regler i evighet. Fuskare förvisades livet ut från att tävla i spelen. Ingraverat på varje piedestal finns den överträdande idrottarens namn, hans överträdelse, såsom att muta en motståndare, och namnen på familjemedlemmar. Statyerna tjänade också som en varning till dagens idrottare som var tvungna att passera dem på väg in i arenan för att tävla inför 40 000 åskådare.

Även om överträdelse av olympiska regler behandlades strängt under de antika spelen, verkar det inte som att användningen av droger och andra ämnen för att förbättra idrottsprestationen ansågs som fusk. Det verkar heller inte som att någon kultur i tidig historia gjorde några ansträngningar för att avskräcka från användningen av prestationshöjande ämnen.

Arbete mot doping är dokumenterat först i hästkapplöpning i början av 1900-talet, motiverat av oro över att doping var orättvis mot vissa totalisatorspelare. Den moderna eran av doping kan således spåras till början av 1900-talet med illegal medicinanvändning på tävlingshästar. Polacken Alfons Bukowski (1858-1921) betraktas oftast som pionjär inom antidopning-forskning. År 1910 utvecklade han en metod för att upptäcka alkaloider i hästars saliv.

Förbud mot användning av substanser i mänsklig idrott började inte förrän flera decennier senare, assisterade över tid av tillgängligheten av förbättrade diagnostiska tester. Vi vet att historien tydligt visar att anledningarna till att reglera doping inom idrott har varit varierande, men användningen av olika ämnen för att förbättra idrottslig prestation är inte ny. På 1950- och 1960-talet ledde idrottsmäns dödsfall som tillskrevs användning av doping till krav på en snabb reglering av substansanvändning inom idrott och detta ledde till åtgärder från (främst europeiska) regeringar, Internationella Olympiska Kommittén (IOC) och enskilda idrottsorganisationer för att införa antidopingregler. År 1963 antog till exempel Europarådet en resolution mot doping, inklusive en föreslagen lista över förbjudna ämnen och en definition av doping. Europarådets definition av doping motiverades av oro för att doping underminerade jämlikheten i tävlingen. Sedan dess har så gott som alla antidopingregler sina rötter i bekymmer för idrottarnas välbefinnande och deras påverkan på allmänheten.

År 1968 gjorde Internationella Olympiska Kommittén (IOC) sin första verkliga försök att bekämpa doping inom idrotten. Ett antal internationella idrottsorganisationer hade försökt ta itu med problemet med doping i idrotten innan detta, och ett märkbart exempel var Internationella Friidrottsförbundet (IAAF). Dessa tidiga försök visade sig emellertid vara föga mer än hoppfulla, eftersom de saknade en nyckelkomponent som var nödvändig för sådana antidopingsystem: antidopingtester. På liknande sätt saknade även IOCs tidiga försök, kan det argumenteras, ett verkligt innehåll. Det är väl känt att de tidiga antidopingtesterna rudimentära och gjorde kanske inte mycket mer än att upprätthålla skenet av att bekämpa problemet med doping. IOC:s beslut att slutligen införa skarpare åtgärder för att motverka doping skall ses som svar på talrika dopingrelaterade dödsfall och diskussioner i tidningarna.

Inledningsvis var amfetaminer målet för testningen; anabola steroider lades till 1974. Efterföljande har en bred rad av läkemedel och läkemedelsgrupper lagts till: betablockerare, sympatomimetika, diuretika, narkotika, tillväxthormon, glukokortikosteroider och erytropoetin. Under de senaste åren har tester utvecklats för dextraner, insulin, adiponektinreceptor-agonister, mekanoväxtfaktor (MGF), selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM:s), peroxisomproliferatoraktiverade receptorgammaagonister (PPRA:s), sirtuinaktiverande föreningar, erytropoesstimulerande medel, gonadotropiner och frisättande hormoner – mer kanförväntas komma. I början syftade drogtesterna till att upptäcka läkemedel som inte finns i kroppen. Detektering av missbruk av naturliga ämnen har dock varit en utmaning för dopningslaboratorierna. “Naturliga” hormoner kan produceras kommersiellt genom kemiska och in vitro-tekniker för rekombinanta proteiner. Dessutom kan missbruk av naturliga ämnen inte alltid tillförlitligt kunnat detekteras genom en ökad koncentration i proverna, eftersom dopingestning i huvudsak har använt urinprover. Därför har man infört möjligheten att ta blodprov, vilket dock fortfarande används i begränsad omfattning.

Utöver detta utgör manipulering av prover med kemikalier och enzymer ett ytterligare problem – liksom utbyte av dopingtestflaskor. Tester har därför utvecklats för metaboliter och för störningar i en hormonell axel samt DNA-testning. Ett ytterligare tillvägagångssätt har varit att leta efter ändrade isotopförhållanden. Till exempel framställs steroider för mänsklig användning från växtsteroler. Dessa har olika kol-12/kol-13-isotopförhållanden jämfört med endogena mänskliga steroider, vilket möjliggör att denna skillnad kan utnyttjas genom tester. äter. Till exempel framställs steroider för mänsklig användning från växtsteroler. Dessa har olika kol-12/kol-13-isotopförhållanden jämfört med människans egna testosteron, östrogen, kortiso, kolesterol med mera, vilket möjliggör att denna skillnad kan utnyttjas genom tester för att se om en påvisad substans är tillförd utifrån eller inte.

Greken Pindaros skrev i sin åttonde Olympiska segersång för tvåtusen år sedan “… att ingen tävling större än Olympia, spelen moder, Olympias guldskrudade…” Grunden för tävlandet har sedan uttryckts som att “Det viktigaste i de olympiska spelen är inte att vinna utan att delta, precis som det viktigaste i livet inte är triumf utan kamp. Det väsentliga är inte att ha segrat utan att ha kämpat väl.” I de olympiska spelen år 2000 tillades referensen till icke-användning av droger till den olympiska eden. “I alla tävlandes namn lovar jag att vi ska delta i dessa olympiska spel, respektera och följa de regler som styr dem, förbinda oss till en idrott utan doping och utan droger, i sann sportsmannaanda, för sportens ära och våra lags ära.” Ändå står det olympiska mottot fortfarande som: “citius, altius, fortius” eller “snabbare, högre, starkare.”

Generalisering av aktualiteten av olika dopingfrågor de senaste decennierna

DecenniumTyp av dopingAntidopingarbetet

1950-taletUtbrett bruk av amfetamin i vissaEnstaka specialister intresserar sig

grenar och begynnande bruk avför dopingfrågan

anabola steroiderInget regelverk mot doping

Idrottsmedicinskt intresse väcks

för prestationshöjande preparat

1960-taletKraftig ökning av bruk av anabolaFörsök att definiera dopingbegreppet

steroiderDe första systematiska testerna i

En serie dödsfall och olyckor kopp-samband med stora mästerskap

lade till doping

1970-taletEfedrin, beta-Blockare och blod-Anti-dopingarbetet lider av osystema-

doping tiska regelverk

Rykten om statsfinansierad dopingInblandade stater intar en ljummen

i Östblocketeller ambivalent hållning

1980-taletTillväxthormon (hGH) och erytro-Betydande ökning av staternas

poietin (EPO) börjag användasintresse för dopingbekämpning

En serie dopingskandaler medMer fokus på prevention, där utbild-

några av idrottsvärldens mestning blir en del

kända

1990-taletÖstblocket kollapsar och ryktenÖkade statliga resurser till doping-

om statsfinansierad doping bekämpning

bekräftasWADA bildas

Fler dopingskandaler med topp-

idrottare involverade

2000-taletDoping i Kina avslöjasStörre diskussion i massmedia

Cyklingens dopingproblem gesMer fokus på testning utanför

offentlighet tävling

Tydligt att doping utanför idrottInsikt om samband mellan doping

är ett större problem än inomoch kosttillskott

idrotten

2010-taletDen ryska dopingskandalenWADA:s grepp hårdnar; kontroll av

Kenya och Marocco avslöjas somländernas regelefterlevnad

härdar för dopingKorruption bland högt uppsatta

ledare avslöjas

Det kan konstateras att dopingfrågan under de senaste decennierna har diskuterats mycket inom idrottsvärlden. Doping och bruket av prestationshöjande preparat inom idrotten har dock rötter som sträcker sig tillbaka till antiken. Länge ansågs frågan relativt oproblematisk och aktörerna inom idrotten hade en liberal syn på bruket av prestationshöjande preparat. Doping var både tillåten och oreglerad. På senare tid har frågan emellertid lyfts fram som en av de mest debatterade och omstridda, både i Sverige och internationellt. 1960-talet representerar härvidlag ett paradigmskifte och från och med 1960-talets början övergavs det liberala förhållningssättet till förmån för en prohibitiv hållning. Med tilltagande intensitet har bruket av dopingpreparat och dopade idrottare därefter bekämpats, först på elitnivå men sedan också på motionsnivå. Anti-dopingarbetet har stegvis blivit alltmer effektivt, med ett tilltagande antal dopingskandaler som följd. I den västliga världen finns det tydliga indicier för att dopingen inom elitidrotten minskat, medan den i utvecklingsländer i exempelvis Afrika ökat och i Ryssland övergått i statsdoping.

Vi har dock i hela världen sett en total övergång från en liberal till en prohibitiv inställning. Samtidigt verkar det som om man med tilltagande framgång lyckas hitta och fälla dopinganvändare utan att för den skull förändra inställningen till doping inom elitidrotten.

De medicinska bieffekter som bruk av vissa preparat medfört har inte haft avskräckande effekt, trots att antidopingförespråkarna under hela perioden påpekat dopingens faror och skadeverkningar. Att inte dessa varningar nått de dopades öron kan sannolikt förklaras genom elitidrottens egen inneboende logik. Dick Pound, när han var ordförande för WADA, uttryckte problemet på följande vis:

Athletes are not satisfied with just doing their best in the competitions they enter. They want to win. They have deliberately placed themselves on the line, to be measured against other similarly motivated athletes. Each individual searches for the competitive edge that will increase the chances of winning. The tolerances in high performance have become marginal indeed, especially at the world level, so tenths, hundredths and even thousandths of seconds make the difference between finishing first or second or lower.

Dopingfall som ändrade omvärldens syn på idrottens doping

Genom historien har idrottare varit villiga att ta till nästan vad som helst i sin iver att förbättra sina idrottsprestationer. Vissa greker under Antiken trodde att fikon var en lösning, medan andra använde giftsvampar, och forntida egyptier trodde att åsnehovar kunde öka deras idrottsskicklighet. År 1807 tog en uthållighetsvandrare i Storbritannien opiumdroppar för att hålla sig vaken dygnet runt i en tävling. En löpare i det olympiska maratonloppet 1904 drack en blandning av stryknin, råa ägg och konjak och vann sitt lopp (även om han knappt överlevde och snabbt därefter slutade med all idrott). På 1930-talet skröt en känd engelsk fotbollsklubb om att de gav sina spelare ett apkörtelextrakt som skulle öka prestations-förmågan på fotbollsplanen. Under senare tid har prestationshöjande substanser dominerats av anabola steroider, mänskligt tillväxthormon och bloddoping med hjälp av erytropoietin. Det finns även många välkända enskilda fall utöver Ben Johnson (Kanada), som blev av med guldmedaljen för 100 meter vid Olympiska spelen i Seoul 1988. Andra mer nyliga exempel inkluderar Marion Jones som vann fem medaljer vid Olympiska spelen i Sydney 2000 men blev av med alla dessa medaljer efter att ha implicerats i den välkända Bay Area Laboratory Cooperative (BALCO)-utredningen. Hon erkände 2007 att hon använde prestationshöjande preparat. Lance Armstrong, som vann cykeltävlingen Tour de France sju gånger i rad (1999-2005), blev av med dessa titlar 2013 efter att ha utretts av USADA och erkänt dopning i en TV-intervju med “Oprah.”

Doping under 1900- och 2000-talen har sett ett antal uppseendeväckande dopingfall som gett eko långt utanför idrottskretsarna. Här är några som särskilt har påverkat allmänhetens syn på doping.1960 Knud Jensen dog i direkt TV-sändning

I Olympiska spelen 1960 kollapsade en dansk cyklist, Knut Jensen, under en olympisk tävling med direktsänd TV och avled senare på sjukhus där amfetamin hittades i hans system (det var den andra dödsfallet unde en olympiad efter att portugisiske maratonlöparen Francisco Lazaro avled av värmeslag 1912).

1967: Cyklisten Tom Simpson dör under Tour de France

Den 13 juli 1967, på Mont Ventoux i södra Frankrike, låg den 29-årige brittiske cyklisten Tom Simpson på sjunde plats totalt i Tour de France när den 13:e etappen startade från Marseille. Temperaturen var väl över 40 °C (105 °F), men Simpson var en erfaren tävlande och hade blivit professionell 10 år tidigare, och antogs köra i sin egen takt. När han trampade upp till toppen av Mont Ventoux – ett återkommande kraftprov under Tour de France – saktade han oväntat saktade han ner nästan till stillastående, krängde och svängde åt höger. Hans medhjälpare, som såg att det inte stod rätt till, skyndade till för att hjälpa när Simpson föll från sin cykel. Simpson verkade tappa medvetandet när han föll; han återhämtade sig aldrig och avled. Simpsons dödsorsak angavs som en hjärtattack på grund av uttorkning

Tre rör med amfetamin hittades i Simpsons ficka, ett fullt och två tomma. Det brittiska lagets bagage genomsöktes och fler förpackningar med piller hittades. Vid den tiden skapade inte dopningsaspekten den sensation som man kanske skulle förvänta sig idag: dödsfallet var det mest oroande. I kontinentala Europa förespråkades användningen av stimulansmedel öppet för att lindra påfrestningen av långdistanscykling. Det rådde liten tvekan om att många av de främsta deltagarna i 1967 års Tour de France och andra tävlingar använde amfetamin. Simpsons död ledde till eftertanke bland arrangörerna av Tour de France. Det var inte första gången de hade övervägt användningen av stimulansmedel. Ett tveksamt försök året innan att införa dopningstester möttes av motstånd från ledande cyklister, inklusive femfaldige Tour de France-vinnaren Jacques Anquetil, som berättade för tidningen France-Dimanche: “Ja, jag dopar mig. Du vore dum om du föreställde dig att en professionell cyklist som kör 235 dagar om året i alla temperaturer och förhållanden kan klara sig utan en uppiggande substans.” Intressant nog blev Simpson inte utpekad som fuskare vid den tiden; hans död ledde till en ganska annorlunda diskussion om riskerna med att ta droger snarare än moralen kring det.1970- och 80-talen: Östtysklands regering inför statskontrollerad doping

På 1970- och 80-talen beslutade den östtyska regeringen att medicinera alla sina elitidrottare och potentiellt blivande elitidrottare med prestationshöjande mediciner, framför allt steroider, i tron att segrarna inom idrotten skulle visa kommunismens överlägsenhet. Idrottarna märkte att deras kroppar förändrades, men hade inget annat val än att följa med i ett auktoritärt system.

Vid OS 1976 i Montreal vann det östtyska simlandslaget för kvinnor 11 guldmedaljer av 13 möjliga, vilket bidrog till en samling av 40 guldmedaljer för DDR. Konkurrenter och observatörer misstänkte att östtyskarna tog steroider, men STASI användes sina resurser till att fortsätta dölja dopingprogrammet. Sammantaget fick minst 9 000 idrottare prestations-höjande läkemedel systematiskt. Efter den tyska återföreningen 1990 ställdes några förövare av dopingprogrammet inför rätta och befanns skyldiga. Detta raderade inte ut det pris som idrottarna fick betala, av vilka många hade lämnats med livslånga hälsoproblem, inklusive hjärtsjukdomar, infertilitet och cancer.1988: Sprintstjärnan Ben Johnson testar positivt för steroider

När den kanadensiske sprintern Ben Johnson tog guld på 100 m vid de olympiska spelen i Seoul, Sydkorea, den 24 september 1988 slog han inte bara ett nytt världsrekord (9,79) utan besegrade också sin amerikanske rival, Carl Lewis. Sedan testade Johnson positivt för steroiden stanozolol. Inför dessa bevis gav han tillbaka sin guldmedalj, som sedan gick till Lewis. Det är intressant att påminna om att av de åtta löparna i detta ökända lopp var fem av de andra finalisterna antingen positiva i proverna eller var på något sätt involverade i dopningsskandaler vid något skede i sina karriärer.Johnson hade berömmelse och miljondollar i kampanjerbjudanden innan hans inkomster vände och försvann efter dopingavslöjandet. Ändå bidrog hans fall till att öppna världens ögon för det faktum att doping, som tidigare setts som en kommunistblocksfråga, pågick också i väst.1994: Diego Maradonas användning av efedrin stänger av fotbollsspelaren från VM

Den argentinske fotbollsspelaren Diego Maradona, som ledde sitt lag till seger i VM 1986, testade positivt för fem olika varianter av efedrin vid VM 1994. Även om han hade varit avstängd i 15 månader 1991–92 på grund av kokainbruk, verkade Maradona göra en efterlängtad comeback. Han hade gått ner 13 kg i vikt för att göra sig redo för turneringen och hade visat sina fortsatta förmågor med ett mål och en assist i första omgången.Istället för att fortsätta representera sitt hemland, blev massmedienyheten att Maradona inte fick vara kvar i världsmästerskapet. Karriären varade några år till, men han spelade aldrig för Argentinas landslag igen.1998: Cykellaget Festina åker fast för doping under Tour de France

Under ett polistillslag i Lille, en fransk stad nära Belgien, fann man att cykellaget Festinas massör transporterade amfetamin, erytropoietin och steroider – med flera prestationshöjande ämnen. Polisundersökningar av hotellrum, förhör och arresteringar satte igång en serie av avslöjanden i 1998 års Tour de France.Efter dagar av polisförhör erkände lagets chef och läkare att Festina-lagets hade ett systematiskt dopingprogram. Det slutade med att laget blev avstängt från tävlingen. Skandalen blev en av faktorerna som drev fram skapandet av World-Anti-Doping Agency – WADA – 1999.

Katrin Krabbe 2003

Manipulation av urinprovtagning vid dopningstester inom idrotten betraktas som ett allvarligt brott mot antidopingreglerna. År 2003 lämnade tre olika idrottare, varav den tidigare östtyska sprintstjärnan Katrin Krabbe var en, var sin identiska urinprov, men identiteten för samtliga urinprov upptäcktes och bekräftades med hjälp av talrika analytiska metoder, inklusive gasvätskekromatografi-masspektrometri med steroid- och metabolitprofilering, gasvätske-kromatografi med kväve/fosfordetektoranalys, högpresterande vätskekromatografi-UV-fingerprinting samt DNA-STR (short tandem repeat)-analys. Ingen av de respektive idrottarna var donator för det urin som lämnades in för dopningsanalys, vilket visade sig vara ett urinprov insamlat från andra, inte identifierade individer.

Proverna betraktades som misstänkt manipulation baserat på identiska steroidprofiler, en av de viktigaste parametrarna för individanpassning av prover vid dopningstester. En databas med 14 224 urinprofiler från idrottare screenades för specifika värden av 4 karakteristiska parametrar (kvoter av testosteron/epitestosteron, androsteron/etiocholanolon, androsteron/testosteron, samt 5alpha-androstane-3alpha,17beta-diol/5beta-androstane-3alpha,17beta-diol) och endast de tre misstänkta proverna uppfyllde alla kriterier. Ytterligare metabolitprofilering avseende angivna läkemedel och högpresterande vätskekromatografi-UV-fingerprinting bekräftade antagandet om manipulation. DNA-STR-analyser bekräftade entydigt att de tre urinproverna var från samma individ och inte från de idrottare som tillhandahöll DNA från antingen buccalcellsmaterial eller blodprover. Dessa stödjande bevis ledde till bestraffning av samtliga tre idrottare enligt reglerna av WADA.

BALCO-skandalen 2003

I oktober 2003 meddelade den amerikanska antidopingbyrån att designersteroiden tetrahydrogestrinon (THG), som inte hade kunnat upptäckas genom tester, användes av ett antal elitidrottare. Det var en tipsare – som senare avslöjades vara den tidigare tränaren för sprinterstjärnan Marion Jones – som tidigare under året hade informerat utredarna om existensen av THG. Källan till dopingpreparaten var Bay Area Laboratory Co-operative, kallad BALCO, och dess grundare, Victor Conte.Den femte oktober 2007 erkände Jones att hon använde steroider. Hon överlämnade de fem medaljerna – tre guld och två brons – hon vunnit vid OS 2000 i Sydney, Australien. 2008 dömdes hon till sex månaders fängelse för att ha ljugit för federala utredare om sin steroidanvändning. San Francisco Giants-spelaren Barry Bonds, som slog baseballens all-time homerun-rekord 2007, var en annan BALCO-klient. Han vittnade om att han aldrig medvetet tog steroider, men detta förnekande ifrågasattes genom rapporter om att Bonds hade använt flera andra prestationshöjande droger.

Alberto Contador 2010

År 2010 testade vinnaren av Tour de France, Alberto Contador, positivt för beta-agonisten clenbuterol. Koncentrationen av clenbuterol i hans urinprov var inte mer än 50 pikogram, vilket “var 40 gånger under den minsta upptäcktsförmågan som krävs enligt WADAs krav”. Före det positiva testet hade han testats negativt vid tidigare tillfällen under loppet, så det är osannolikt att han hade tagit läkemedlet mellan etapperna för att förbättra sin prestation. Contador hävdade att det var en fråga om matförorening (clenbuterol har påvisats i kött i exempelvis Syd- och Mellanamerika och Kina där medicinen (olagligt) används för att öka köttdjurens muskelmassa).

Spanska cykelförbundet (RFEC) godkände förklaringen om matförorening och frikände honom. Men WADA och Internationella Cykelförbundet (UCI) överklagade till Idrottens skiljedomstol (CAS), och denna domstol upphävde RFEC:s beslut och gav honom en avstängning på två år. Eftersom det inte finns något tröskelvärde för clenbuterol var hans avstängning i enlighet med regelverket. Det är sant att Contador hävdade att han hade ätit nötkött köpt i Spanien där de officiella livsmedelskontrollerna ännu inte hade hittat nötkött förorenat med clenbuterol. CAS-domarna använde förklaringen med kosttillskott för att visa att de förstod frågeställningen, men eftersom försvarsadvokaten inte nämnde kosttillskott som den potentiella källan till substansen, är den påstådda förklaringen en tvivelaktig anledning till att ge Contador två års avstängning – den maximala strafftiden vid den tiden – utan att öppet acceptera WADAs mer färgstarka och dramatiska men lika spekulativa förslag att clenbuterol kom in i Contadors kropp genom en blodtransfusion.

Erik Tysse 2011

År 2011 blev Erik Tysse, en elitgångare från Norge, bestraffad för användning av läkemedlet CERA – en analog till erytropoietin – och hans överklagande avslogs av Idrottens skiljedomstol (CAS), trots att de data som avstängningen baserades på presenterad av det av WADA godkända laboratoriet i Rom saknade rimliga kvalitetförsäkringar och reproducerbarhet. Det är viktigt att notera att det WADA-godkända laboratoriet efter tre analyser av samma urinprov gav oförenliga resultat. De tvivelaktigt tolkade bilderna angavs som positiva och man vet idag att de bilder som presenterades var manipulerade, men togs som bevis av CAS. De stora tveksamheterna i detta fall har senare diskuterats ingående. Det förespråkades nu att datan och slutsatserna från CAS aldrig skulle ha godkänts av en vetenskaplig publicering med granskning av experter av två skäl: För det första var metoderna som användes inte reproducerbara och resultaten, erhållna med två olika metoder, var inte konsistenta med varandra. För det andra stöder datan inte slutsatserna. Det har framhållits att det är problematiskt när det är möjligt att döma en idrottare baserat på tvetydiga bevis under en fernissa av objektiv vetenskap.

2012: Cyklisten Lance Armstrong fråntas sju Tour de France-titlar

Den amerikanske cyklisten Lance Armstrong vann sju Tour de France-titlar i rad från 1999 till 2005. Hans vinster gjorde honom känd, och det faktum att han åstadkom detta som en canceröverlevande gav honom ännu mer prestige. Under åren ställdes frågor om hans eventuella användning av prestationshöjande droger, men inga anklagelser ledde till någon bestraffning. Redan 2010 anklagade dock Floyd Landis, en tidigare lagkamrat som varit inblandad i en egen dopingskandal, Armstrong för doping.

Bevisen tillgängliga idag visar nu att det professionella cykelteam Lance Armstrong tillhörde drev vad vissa anser vara, det mest sofistikerade, professionaliserade och framgångsrika dopningsprogrammet som idrotten någonsin skådat. Trots att Lance Armstrong testades cirka 275 gånger under sin cykelkarriär så blev han aldrig fälld i ett dopningstest, utan avslöjades endast genom vittnesmål från några av hans medkonspiratörer. En titt på de förbjudna metoder och substanser som cyklisten medgett missbruk av inkluderar blodtransfusion, erytropoetin, tillväxthormon, kortisol och testosteron, och vittnar om ett dopningsproblem när det gäller upptäckt av dessa traditionella dopningsmetoder och substanser.

År 2012 anklagade också den amerikanska antidopingbyrån Armstrong för användningen av prestationshöjande läkemedel. Armstrong stod till slut inte emot anklagelserna utan erkände offentligt att han dopat sig under sin karriär. I januari 2013 erkände Armstrong för Oprah Winfrey i TV att han hade dopat sig under alla sina Tour de France-vinster. Detta firades som en stor seger för antidopning, men i verkligheten var det ett vittnesbörd om dess nederlag. Armstrong vann sin första Tour de France-seger det år WADA bildades och fortsatte att vinna loppet sju gånger i följd. Han var en av de mest testade idrottarna på planeten under sina bästa år. Trots detta klarade han sig undan med dopning som en del av sin Tour de France-förberedelse och under själva loppet år efter år. Det är sant att han testade positivt för kortison år 1999, men tack vare UCI:s godkännande av en dispens (TUE) maskerades hans dopning som behandling av en sadelskada. Vad som är ännu värre är att när han år 2001 lämnade in ett “misstänkt prov” vid en tidpunkt när erytropoietin-testet var relativt nytt (infördes i cykling bara tre månader tidigare) när han förberedde sig för Tour de France genom att tävla i Schweiz runt, lyckades han enligt USADA förhandla fram en lösning med UCI-ledningen så att detta karriärhotande testresultat tystades ned.

“Det kändes inte fel” är en av ursäkterna som sju gånger Tour de France-vinnaren Lance Armstrong framförde under sin dopingsbekännelse i Oprah Winfrey Show, som sändes av ABC-TV i januari 2013. Under hela sin karriär förnekade Armstrong muntligen användningen av förbjudna prestationshöjande substanser och kunde ha uttalat sig med “Dopning är fel” vid varje möjligt tillfälle.

Det är viktigt att påpeka att fallet med Lance Armstrong ägde rum innan många av de mer positiva antidopningsframsteg som förknippas med den nya Världsidrottskoden (WADC), såsom förbättrad intelligens och smartare tester (till exempel ”blodpasset”, ABP).2013: Biogenesis-skandalen avslöjade doping i baseball

I januari 2013 kom nyheten att Biogenesis, en Florida-baserad ”föryngringsklinik”, hade försett flera Major League Baseball-spelare med mänskligt tillväxthormon och andra prestationshöjande läkemedel. Historien, som sattes igång av en missnöjd klinikanställd, avslöjade att doping fortfarande var ett problem för baseball.MLB undersökte och stängde av mer än ett dussin spelare. De flesta var borta i 50 matcher, medan exempelvis Ryan Braun fick en avstängning på 65 matcher och Yankees-stjärnan Alex Rodriguez blev avstängd i 211 matcher (detta reducerades till 162 matcher efter överklagande). Även om Rodriguez till en början hävdade sin oskuld, erkände han senare sin doping för federala utredare, i utbyte mot åtalsimmunitet. Skandalen resulterade i att MLB lovade att införa hårdare straff och mer frekventa tester.Martin Johnsrud Sundby 2014

Efter att ha vunnit en 15 km-tävling kontaktade den 30-åriga norska elitlängdskidåkaren Martin Johnsrud Sundby, med väl dokumenterad astma, sin läkare år 2014 angående sina andningsproblem och fick recept på nebuliserad salbutamol, 5 mg tre gånger om dagen. På tävlingsdagar valde idrottaren dock att ge alla de tre nebuliseringarna fyra och en halv timme före loppet.

En vecka senare vann han en annan 15 km-tävling, testades och uppgav på sin dopning-kontrollblankett att han hade tagit ipratropium, budesonid, salbutamol, ciklesonid, eformoterol och klaritromycin. Hans urinsalbutamolkoncentration rapporterades som 1340 ng/mL med en standardosäkerhet på 80 ng/mL och specifik vikt (SG) 1,019. Under de följande tre veckorna tävlade han i flera evenemang medan han fortsatte använda 5 mg nebuliserad salbutamol tre gånger om dagen. Han lyckades väl i samtliga tävlingar och nådde flera goda placeringar och efter en tredjeplats i det sista evenemanget, en 25 km-tävling. Han testades då och urinsalbutamolkoncentrationen rapporterades som 1360 ng/mL med en standardosäkerhet på 80 ng/mL. Denna prov analyserades i ett annat laboratorium som rapporterade att SG var 1,014. Eftersom båda urinproverna ansågs utgöra positiva prov begärde idrottaren en farmakokinetisk studie som utfördes och replikerade hans administrering av nebuliserad salbutamol före loppet.

Genom en jetnebulisator inhalerades 5 mg salbutamol tre gånger på fyra timmar och 40 minuter, där varje nebulisering tog fyra minuter. Den högsta urinsalbutamolkoncentrationen var 4400 ng/mL, fem timmar efter hans första nebulisering och SG var 1,021. Den utsöndrade salbutamolen uppskattades till 1360 mikrogram under sju och en halv timmes urinsamling. Eftersom det sista provet rapporterades ha en koncentration av salbutamol på 1390 ng/mL med en SG på 1,014 och eliminering av 55,6 mikrogram, är det uppenbart att den totala utsöndrade mängden skulle vara större än 1390 mikrogram.

En andra farmakokinetisk studie krävdes och utfördes vid ett annat WADA-ackrediterat laboratorium när 16 inhaleringar av 100 mikrogram salbutamol administrerades på 28 minuter från en MDI via en spacer. Urinsalbutamolkoncentrationen nådde sin topp på 1703 ng/mL 220 minuter efter att inhaleringen hade slutförts med en SG på 1,023. Uppskattnings-vis kom 636 mikrogram från urinen under sex timmar och 43 minuter efter inhaleringen, med 44 mikrogram återhämtade från det sista provet som hade en koncentration av 237 ng/mL och SG på 1,008. Återigen förväntades salbutamol fortsätta att utsöndras under en tid.

Efter en muntlig förhandling beslutade skidförbundets antidopningspanel att inte bestraffa idrottaren, men WADA överklagade till CAS som gav Sundby en tvåmånaderssanktion som avtjänades under pauserna mellan skidsäsongerna, men han förlorade sina prispengar.

Maria Sharapova 2016

Ett av de mest kända namnen inom dopninghistorien är Maria Sharapova, vars positiva test för meldonium uppmärksammades i offentligheten och gjorde detta nyligen förbjudna läkemedel känt. Hon blev avstängd. Försäljningen av meldonium har ökat massivt sedan Sharapovas berättelse. Över 100 idrottare hade testat positivt för det sedan det blev förbjudet 1 januari 2016. En studie visade att 490 idrottare som tävlade i European Games i Baku 2015 hade tagit det. Inte bara finns det en enorm industri för fysisk förbättring inom elitidrott, utan också inom amatör- och juniorsport samt för rekreationellt bruk. Sharapova hävdar att hon inte hade läst informationen som cirkulerades via e-post och att hon hade tagit läkemedlet sedan 2006 för en magnesiumbrist, en oregelbunden EKG-rytm och sin familjehistoria av diabetes. Meldo-nium marknadsförs av företaget som en prestationsförbättrare (såväl som ett hjärtläkemedel) och är en av Lettlands största exportprodukter.

Den 26 januari 2016 spelade Maria Sharapova mot Serena Williams i kvartsfinalen på Australian Open. Efter matchen togs ett urinprov från Sharapova enligt Tennis Anti-Doping Programme (TADP). Det visade sig att hon hade tagit meldonium, en substans som hade lagts till förbudslistan med effekt från den 1 januari 2016. Hon berättade för anti-doping- organisationen att vid 17 års ålder, 2004, efter att ha vunnit damsingelmästerskapet i Wimbledon, led hon av frekventa hjärtrelaterade sjukdomar, problem med halsmandlarna och smärta i övre delen av magen. Hennes läkare, Anatoly Skalny från Centre for Biotic Medicine i Moskva, drog slutsatsen att hans patient hade en mineralmetabolismstörning, otillräckligt intag av näringsämnen från matintaget och andra abnormiteter som gjorde det nödvändigt att stärka immunsystemet. Han föreslog en detaljerad medicinsk och närings-mässig behandlingsregim som till en början bestod av cirka 18 mediciner och tillskott. I behandlingsregimen ingick kurer av meldonium, under perioder på 7-14 dagar, i doser av 500 mg till 1 g per dag. År 2006 var råden från dr Skalny:

Meldonium 1-2 x 10, upprepat varje 2 veckor (före träning eller tävling)

En timme före tävling, 2 piller meldonium

Under viktiga matcher kan meldonium ökas till 3-4 piller 1 timme före match

30 minuter före träningspass: meldonium 1 kapsel

30-45 minuter före en turnering: meldonium 2 kapslar

I slutet av 2012 beslutade Sharapova att följa en annan strategi för sitt näringsintag. Hon tyckte att det var för mycket att ta många piller och trodde att det fanns ett bättre sätt att hantera sin hälsa än att ta ett stort antal piller. Hon tog ett eget beslut och fortsatta använda tre av de ämnen som tidigare rekommenderats: magnerot, riboxin och meldonium. Magnerot är ett mineraltillskott som innehåller magnesium. Riboxin innehåller inosin, en naturlig förening som kan ha viss anti-ischemisk nytta. Detta beslut att fortsätta använda dessa 3 ämnen från Dr. Skalnys lista med 30 ämnen fattades utan något medicinskt råd. Hon förlitade sig på de medicinska praktiker som tillhandahålls av WTA, från vilka hon skulle söka medicinsk rådgivning när hon skadades eller blev sjuk under tävling.

Hon genomgick även MRI-skanningar och EKG-test samt undersökning av ett antal specialister under denna period, särskilt 2015. Till någon av de medicinska praktikerna eller specialisterna som behandlade henne under 3 år avslöjade hon att hon tog meldonium. Hennes förklaring i bevisningen är att ingen av dem hade frågat vilken medicin hon tog. Det finns inga dokument efter 2010 i spelarens register som rör hennes användning av meldonium. Användningen av meldonium avslöjades heller inte för antidopningmyndig-heterna på någon av de dopningskontrollblanketter hon skrev under 2014 och 2015.

Den 29 september 2015 publicerade WADA den förbjudna listan för 2016. Webbplatsen inkluderade ett 2-sidigt sammanfattande dokument om stora ändringar som innehöll följande uttalande: “Meldonium (Mildronat) lades till på grund av bevis på dess användning av idrottare i syfte att förbättra prestanda.”

2021 och 2022: Rysslands avstängs för statligt sponsrad doping

År 2016 redovisade den tidigare chefen för ett antidopinglaboratorium i Moskva ett statligt initiativ för att förse ryska idrottare med prestationshöjande droger, och för att dölja användningen, vid de olympiska spelen 2014 i Sotji, Ryssland. Han beskrev en mörkläggning som innebar att underrättelsetjänsten fick tillgång till “manipuleringssäkra” flaskor för att ersätta urin från dopande ryska idrottare med säkra testade prover. WADA beställde en utredning som fann bevis för detta komplicerade upplägg.I december 2019, efter att ha mottagit manipulerade testresultat från Moskva-laboratoriet, införde WADA ett fyraårigt förbud för Ryssland att delta i de olympiska spelen och andra världsmästerskapsevenemang. Detta reducerades till en tvåårig avstängning av CAS 2020. Ryska idrottare kunde därför tävla vid de följande olympiska sommar- och vinterspelen, men inte under rysk flagg eller med sitt lands nationalsång.

Några intressanta datum i antidopingshistoriken fram till 2017

Andra hälften av 1800-talet

1865 Tidig rapport om droganvändning inom idrotten av kanalsimmare i Amsterdam 1800-talet (sista tredjedelen)

1865Cyklister sägs ha använt kaffe “spetsat” med koffein i början av lopp och sedan ökat dosen av kokain och stryknin i blandningen under loppen. Boxare uppgavs ta stryknintabletter med en blandning av kokain och konjak

1879 Sexdagarscykeling, ett 144 timmars kontinuerlig tävlande. Olika dopingmedel användes: koffeinbaserade blandningar (användes av franska cyklister); sockerbitar i eter (användes av belgiska cyklister); alkoholhaltiga likörer; och nitroglycerin (använt speciellt av sprinters)

1886 Första dödsfallet tillskrivet doping rapporterades (ej bekräftad). Den engelske cyklisten Arthur Linton uppgavs ha överdoserat “tri-methyl” (antagligen innehållande koffein eller eter) under ett 600 km långlopp som hölls i Frankrike (mellan Bordeaux och Paris). Observera: Bevis för denna rapport är emellertid motsägelsefull med andra som rapporterar att han dog 10 år senare.

1887 Amfetaminer syntetiserades först 1800-talet (sista tredjedelen). Användningen av stimulansmedel bland idrottare är vanligt och inte dolt om inte substans-kombinationen var unik och ansågs ge en konkurrensfördel som idrottaren inte ville dela med sig av.

Första hälften av 1900-talet

1904 Thomas Hicks, vinnaren av maratonloppet i de olympiska spelen i St. Louis 1904, tar stryknin och konjak flera gånger under loppet.

1928 Doktor Wilhelm Knoll, en schweizisk läkare, ger en stimulant (Coramin®) till skidåkare vid de olympiska spelen i St. Moritz.

1928 IAAF blir den första federationen att förbjuda doping

1932 Under de olympiska spelen i Los Angeles ryktades det att segrarna bland de japanska simmarna var resultatet av att de var “fyllda med syre”

1933 Ordet “doping” blir nu en del av det engelska språket

1935 Den första anabola steroiden (testosteron) isoleras

1936 Ryktet om testosteroninjektioner vid Berlins OS bland tyska idrottare i mitten av 1930-talet

1937 Amfetaminer identifierades som en centralstimulerande substans och blev tillgängliga på recept

1939 Ruzicka och Butenandt syntetiserar testosteron

1940-talet Utbredd användning av testosteron och andra AAS för att behandla “manligt klimakterium” och andra medicinska tillstånd

sent 1940-tal Amfetaminer används för första gången inom professionell idrott

1945 Första beviset på formella diskussioner om möjligheten till doping inom idrotten genom användning av stimulansmedel i Sovjetunionen

1948 Sovjetidrotten etabler sitt mål att uppnå eller överträffa alla världsrekord

Andra hälften av 1900-talet

1950 Nandrolon (19-nortestosteron) syntetiseras först av AJ Birch

1950-talet-1960-talet Första rapporterna om användning av anabola steroider av kvinnliga

idrottare från Sovjetunionen inom friidrott 1954 Sovjeterna använder systematisk användning av testosteron med sina tyngdlyftare

1954 Ryssarna använder AAS för tyngdlyftning vid mästerskapet i Wien

1956 Tillväxthormon (hGH) isoleras första gången från människans hypofys av Li och Papkoff

1958 Ciba Pharmaceutical Company släpper Dianabol (metandrostenolon) och US-idrottsläkaren John Ziegler börjar experimentera med testosteron för det amerikanska tyngdlyftningslaget. Effektiviteten av dessa droger spreds främst genom muntligen under början av 1960-talet till andra styrkeintensiva sporter och därifrån till lagsporter

1959 Spridning i USA av anabola steroider till college-idrottare

1960 I de olympiska spelen i Rom kollapsade Knud Jensen, en 23-årig dansk cyklist, under tävlingen och avled. Obduktionsresultaten visade närvaron av amfetaminer. Detta är det andra dödsfallet i en olympisk tävling och det första dopingrelaterade dödsfallet (Observera: Det första olympiska dödsfallet inträffade 1912 vid de olympiska spelen i Stockholm när en maratonlöpare dog av värmeslag under loppet)

1960-talet Användningen av anabola steroider blir alltmer utbredd

1961 IOC bildar en medicinsk kommitté – som svar på dödsfallet i Rom-OS 1960.

1962 Mr Olympia body building contest har premiär

1964 Urinprover tas från cyklister efter loppen under Tokyospelen “var faktiskt blå i färgen på grund av användningen av olika droger”

1965 Tester utförda på belgiska cyklister 1965 visade att 37 procent av professionella och 23 procent av amatörer använde amfetaminer, medan rapporter från Italien visade att 46 procent av professionella cyklister testade positivt för doping

1966 Första tydligt dokumenterade nationella dopingsprogrammet påbörjas – DDR:s dopingsprogram dokumenterades av STASI

1966 IAAF, Union Cycliste Internationale (UCI) och Fédération Internationale de Football Association (FIFA) inför urindrogtester i sina respektive mästerskap

1967 Internationella olympiska kommittén (IOC) inrättar sin medicinska kommission och upprättar den första listan över förbjudna ämnen

1967 Ett exempel på dopingsdöden direktsändes på TV. En 29-årig engelsk cyklist (Tom Simpson) kollapsar under den 13:e etappen av Tour de France. Obduktionen avslöjade höga nivåer av metamfetamin i hans system. Simpson bar en flaska metylamfetamin på sig vid sin död

1967 De maskulina utseendena hos ett antal kvinnliga friidrottsmän från östblocksländerna i mitten av 1960-talet ledde till spekulationer om att de antingen var hermafroditer eller män förklädda till kvinnor. Som svar på detta initierades en kromosomtest 1967 vid Europamästerskapen i friidrott

1967-1968 Dopingkontroller introducerades för första gången – i slutet av 1967 röstade Internationella olympiska kommittén (IOC) för att anta en drogtestpolicy som förbjuder användningen av specifika droger – inte inklusive anabola steroider. Denna policy släpptes 1968.

1968 Den svenske moderna femkamparen Hans-Gunnar Liljenwall blev av med en bronsmedalj för att ha druckit öl vid de olympiska sommarspelen i Mexiko City vid de första drogtestningarna av IOC

1968 Fotbollsspelaren Jean-Louis Quadri kollapsar under en match i Frankrike. Han förklaras död vid ankomsten till sjukhus. Hans obduktion visar att amfetaminer fanns i hans system

1968 En cyklist, Yves Mottin, dog av “överdriven amfetaminanvändning” två dagar efter att ha vunnit en tävling

1969 Första tillämpningen av RIA för mätning av steroider i biologiska vätskor publiceras

sent 1960-talet Blood doping genom återinfusion av en idrottares egna koncentrerade syretransporterande röda blodkroppar eller de från en typmatchad donator, strax före tävling, tros ha börjat.

1970-talet Utbred användning av AAS inom elitidrotten. Markant ökning av antalet diskvalifikationer relaterade till doping efter att IOC inkluderade anabola steroider på sin lista över förbjudna ämnen

1972De första systematiska testerna började vid olympiska spelen i München med analys av över 2000 urinprover med hjälp av gaschromatography (GC) med kväveselektiv detektion för stimulantia

1972 En inte vetenskapligt utförd undersökning utförd av en medlem av det amerikanska olympiska friidrottslaget 1972, Jay Sylvester, visar att 68 procent av manliga friidrottstävlande har använt anabola steroider under sin träning

1972 Ric Demont, en astmatiker, slutade först i 400 meter simning vid OS, men diskvalificerades för att ha använt ett tmedicin som innehöll efedrin

1972 Antoinette Bevilacqua, 4:e plats i höjdhopp i Atlanta, testade positivt för efedrin, som finns i ginseng, i ett utom tävlingstest och hennes placering annullerades

1973 Två tester utvecklades av brittiska forskare för att upptäcka anabola steroider. Ett test utförs med radioimmunanalys och det andra med gasvätske-kromatografi kopplad till masspektrometri. IOC beslutar att anta båda testerna i tandem för att säkerställa noggrannhet. Dessa analyser upptäcker inte användningen av testosteron

1974 AAS införs som en förbjuden klass av föreningar av IOC efter de positiva screeningresultaten från Samväldesspelen 1974

1976 Den första kvinnliga idrottaren testar positivt för anabola steroider vid olympiska spelen och östtyska kvinnor framträder som en dominerande kraft internationellt

1977 IOC-möte i Prag diskuterar att placera “godkända” dopingtestlaboratorier över hela världen

1977 American College of Sports Medicine publicerar ett uttalande där de konstaterar att AAS inte är effektiva för muskelökningar

1978 I World Cup testades den skotska basebollspelaren Willie Johnstone positivt för en efedrinförening, som han säger att han tog för att hjälpa honom att sova!

1980 Första analysen för att upptäcka testosteron i urin för att retrospektivt upptäcka doping inom idrotten utvecklas av doktor Manfred Donike. Tjugo procent av alla testade idrottare testade positivt, inklusive 16 guldmedaljörer i OS 1980.

1980-talet Betydande framsteg inom masspektrometri, särskilt GC-MS

1980-talet Introduktion av out-of-competition-testing

1981 Första upplagan publicerades av “Underground Steroid Handbook”

1981 Första rekombinanta formen av humant tillväxthormon (rhGH) producerades

1982 Koffein och exogent testosteron läggs till IOC:s lista över förbjudna ämnen

1982 “Conan the Barbarian” och “Rambo” släpps av Hollywood och påverkar ungdomens syn på hur en manlig kropp skall se ut

1983Andra utökade upplagan av “Underground Steroid Handbook” publiceras

1983 Första användningen av testosteron/epitestosteronkvoten

1983För första gången gjordes en systematisk urinscreening för doping vid ett stort internationellt mästerskap. Vid Pan American Games i Venezuela testades 15 idrottare (inklusive 11 tyngdlyftare) positivt. Dessutom, efter att dessa resultat hade tillkännagivits, drog sig 12 amerikanska friidrottsmän tillbaka och återvände hem innan tävlingen.

1983 Rekombinant erytropoietin producerad – Patentnummer US 5441868 A

1982-1984 Mänsklig tillväxthormon (hGH) inkluderas som en del av dopingregimen för kroppsbyggare. hGH ryktas som vanligt anabolisk drog under Los Angeles OS.

1984 beta-Blockerare användes av de flesta femkampsdeltagare för att minska darrningar och ångest vid OS (Observera: beta-blockerare var inte förbjudna vid den här tiden).

1984Efter OS erkände 24 medlemmar av det amerikanska herrcykellaget att de hade bloddopast innan tävlingen.

1984 Mediarelaterade rapporter om de olympiska spelen i Los Angeles 1984 att vissa idrottare fick instruktioner om hur de skulle undvika dopingstester för anabola steroider

1985 beta-Blockerare läggs till listan över förbjudna ämnen och bloddoping förbjuds. Det finns dock ingen test vid den här tiden för att upptäcka bloddoping

1985 Bio-syntetisk produktion av tillväxthormon påbörjas på Genentech (FDA-godkänt)

1986 Blodtransfusion förbjuden av IOC

1986 Diuretika läggs till IOC:s lista över förbjudna ämnen

1986 Statistisk analys av IOC:s godkända laboratorieresultat visar att anabola steroider utgör två tredjedelar av de upptäckta drogerna detta år, och av dessa var två tredjedelar av dessa positiva tester för nandrolon.

1987 Den västtyska sjukamparen Birgit Dressel, avled vid 26 års ålder av komplikationer relaterade till anabola steroider

1987 I en reviderad ståndpunkt från American Colleges of Sports Medicine erkänns att AAS är effektiva för muskeltillväxt

1988 Federal Anti-Drug Abuse Act of 1988 ändrar klassifikationen av AAS från en förseelse till ett allvarligt brott

1988 Buckley och kollegor rapporterar att 6,6 procent av 12:e-klasspojkar uppger att de har använt AAS

1988 OS i Seoul, två guldmedaljtyngdlyftare testade positivt för diuretika

1988Ben Johnson, vinnare av 100-metersloppet, testade positivt för stanozolol. Efterforskningen identifierade minst hälften av idrottarna som testade positivt gjorde det för anabola steroider

1988 Linford Christie, som tävlade i sprintgrenarna i Seoul, hade problem med pseudoefedrin som han härledde från ginseng. Hans urinnivåer av pseudoefedrin låg inte över gränsvärdet me han fick behålla sin silvermedalj

1980-talet Spekulationer om att >12 dödsfall var resultatet av erytropoietin inom idrotten under detta decennium

1988 Peptidhormoner läggs till IOC:s lista över förbjudna ämnen

1989 Den årliga svenska undersökningen av alkohol- och drogvanor lägger till AAS i sin årliga enkät för gymnasieelever

1989-1990 Fall av kommunistismen i Europa – Berlinmuren föll i slutet av 1989, följt av kollapsen av DDR 1990 och därmed slutet på DDR:s nationella dopingsprogram

1990-talet Några DDR-tränare hittade arbete med andra lag, inklusive inom Kinas idrottsprogram. Under 1990-talet testades ett antal kinesiska idrottare positivt, inklusive 29 friidrottsmän och 19 simmare

Tidiga 1990-talet Det statligt sponsrade DDR-dopingsprogrammet avslöjades

1990-talet DEA:s tillsyn utrotar i stor utsträckning inhemsk olaglig produktion av AAS, men har liten effekt på import utomlands

1990-taletrEPO inkluderas i IOC:s lista över förbjudna ämnen

1990-talet Introduktion av blodtester

1991 Anabolic Steroid Control Act of 1990 i USA blir lag, omklassificerar AAS som kontrollerade substanser i schema III

1991 Argentinske fotbollsspelaren Diego Maradona avstängd i 15 månader för att ha testat positivt för kokain

1994 I VM 1994 testade Diego Maradonna positivt, inte för kokain den här gången, utan för efedrin, pseudoefedrin, norpseudoefedrin, metylefedrin och relaterade propanolaminer

1994Vid OS i Lillehammer användes blodprover för första gången för dopingtester

1994 Doping med DHT upptäcktes hos 11 kinesiska idrottare som deltog i Asian Games av IOC:s ackrediterade laboratorium i Tokyo

1995 Världens yngsta idrottare testade positivt för anabola steroider, en 14-årig kvinnlig längdhoppare och sprinter från Sydafrika

1996 GC-HRMS-testning används för första gången vid OS i Atlanta

1996 “GI Joe Extreme” actionfigur, med motsvarande en 66 cm bicep och en 140 cm bröstkorg, släpptes

1998 Basebollspelaren Mark McGwire erkänner att han använder androstenedion. Anabola steroider är inte förbjudna av Major League Baseball vid denna tid.

1998 Bloddopingtestning vid OS i Nagano

2009 Brasiliansk-amerikansk cyklist Flávia Oliveira avstängd i 2 år efter att ha tagit ett tillskott känt som “HyperDrive 3.0+” som innehöll metylsynephrine, en kemisk motsvarighet till Oxilofrin, bland andra ämnen. Hennes straff reducerades senare till 18 månader efter en överklagan då det fanns tillräckligt med bevis för att hon ovetande hade konsumerat ämnet eftersom den gamla etiketten inte listade metylsynephrine

1999 WADA inrättas, antar IOC:s lista över förbjudna ämnen

1999 Dirigenten Sir Richard Evans tetsade vid en konsert i Ryssland positivt för en beta2-agonist, formoterol

1999 Undersökning av doping cykel genomförd av doktor Wade Exum och publicerad som ett uppmärksammat uppsats i tidningen Sports Illustrated

1999 IAAF inför nolltoleranspolicy för doping och nolltolerans för distribution av dopingpreparat

1999 Anabola steroider inkluderas i lista I av Controlled Substances Act

1999 Anabola steroider och andra droger inkluderas i WADA:s lista över förbjudna ämnen

1999-2000 Stor depression hos svenska cyklister som misslyckas med att prestera vid OS och sedan erkänner att de har varit dopade

2000-talet

2000 Australiska regeringen reserverar pengar till en särskild forskningsfond inför OS för att säkerställa att dopingtestning av bästa slag fanns tillgänglig för Sydney-OS. Sydney-OS var först med att använda EPO-testning av IEF. National Measurement Institute of Australias utvecklar grunderna för det som senare används för hematologimodulen i ABP i WADA-testanläggning. Populations-studier för IRMS som möjliggjorde den första positiva upptäckten med IRMS under Paralympics för testosteron

2000 National Institute on Drug Abuse (NDA) tillkännager nationell multimedia- upplysningskampanj om AAS 2000 och framå.t Allt vanligare fall av elitidrottare avslöjade för användning av prestationshöjande droger

2000 Hästdoping förbjudet i Australien (böter på upp till 1100 australiensiska dollar och tre månaders fängelse om någon fälls för detta brott)

2000 WADA:s antidopingregelverk (”koden”) presenterades första gången

2000 Tomas Johansson och Jörgen Persson, två av Sveriges mest framstående bordtennisspelare, testade positivt för klomifen

2000 Senad Perkins erkänner att han har testat positivt 10 gånger (man var fortfarande kvalificerad för OS)

2000 Rumänien lämnar Internationella olympiska kommittén

2000 Stort avslöjande rapport i Tyskland om det tidigare dopingsprogrammet

2001 ASDA (nu australiska ASADA) blev den första nationella antidopningsorganisat-ionen som etablerade ett inhemskt blodtestningsprogram

2001 Joe Theismann, före detta quarterback för Washington Redskins, avslöjade att han hade använt anabola steroider efter sin karriär

2001 New South Wales (Australien) lag inför livstids avstängning från all idrott för alla som är fällda för doping

2001 Svenska cyklister börjar erkänna tidigare doping, tre år efter att ha avslöjats

2002 USA antar Anabolic Steroid Act of 2002

2002 I Universiaden i Peking, Kina, avslöjades uppenbara testningmanipulation och korruption. Fyra av sju urinvägsprover som var positiva för anabola steroider ändrades till negativa resultat genom att betala tester att ändra resultaten

2002 Primobolan och andra anabola steroider inkluderas i schema III i USA

2002 Tour de France i centrum för påstådd doping – nio urinvägsprover från cyklister visar opiatrester som kan vara resultatet av intag av narkotiska preparat

2002 Ben Johnson återvänder till sprint vid 40 års ålder

2002 Klomifen, Arimidex och Propecia inkluderas i klass III i USA

2002 Dopingring brutet i Australien med många idrottare arresterade

2002 Clenbuterol, andra 3-OH-klomifen och tamoxifen inkluderas i klass III i USA

2002 Efedrin inkluderas i klass III i USA

1999-2005 Lance Armstrong vinner Tour de France sju gånger i rad 2000. Tre cyklister misslyckas med det obligatoriska hälsotestet strax före starten av Tour de France 2000 och tilläts inte starta eftersom de hade en hematokrit >50 procent

2003 Första världsantidopingkoden (WADC) antagen

2003 Gendopning lades till listan över förbjudna metoder från 1 januari

2003 Plasma från äldre blodgivare börjar användas för att förbättra prestanda hos unga cyklister

2003 Vissa kosttillskott inkluderas i listan över förbjudna ämnen

2003 Condrigen och 4-OH-klomifen inkluderas i klass III i USA

2003 Långtidsbehandling med testosteron påbörjas hos kvinnor

2003 För första gången blir en professionell cyklist (David Millar) fälld för doping och döms till två års avstängning

2004 beta-Agonister (”dopingmedicin”) läggs till IOK:s lista över förbjudna ämnen

2004 THG upptäcktes i tester vid USA:s nationella tyngdlyftartävling

2004 THG och SHIM-31 inkluderas i IOC:s lista över förbjudna ämnen

2004 För första gången testas tidigare OS-medaljörer för doping. Majoriteten av positiva tester var för anabola steroider

2004 För första gången testas framgångsrika svenska idrottare positiva för doping (tre olika fall)

2004 Exponering av specifik, systematisk dopingspraxis bland elithästkapplöpnings-jockeyer – särskilda metoder användes för att använda testosteron under tävlingar och diuretika mellan tävlingar

2004 Koffein, förmodligen världens mest populära centralstimulerand medel, tas bort från IOC:s lista över förbjudna ämnen, särskilt med tanke på att forskning indikerar att de ergogena fördelarna med koffeinintag kan uppnås med relativt låga doser, inklusive de som erhålls genom att dricka starkt kaffe

2004 Athenlaboratoriet kan analysera för olika isoformer av hGH

2004 Lag om kontroll av anabola steroider antas 2004, utökar listan över förbjudna AAS och uppmanar till skärpta straff

2004 WADC antas

2005 UNESCO antar den internationella konventionen mot doping inom idrotten

2005 Det rapporteras uppgifter om hundratals webbplatser som säljer AAS

2005 Kongressförhandlingar i USA om användning av AAS i baseboll och andra aspekter av AAS-missbruk

2005 Operation Gear Grinder: DEA riktar in sig på åtta mexikanska tillverkare som uppskattas sälja 5 000 000 enheter AAS årligen i USA

2005 Antal unika dopingpreparat identifierade i distributionsledet steg till över 120

2005 Användningen av dopingklassade läkemedel och andra substanser ökar med fler än 10 procent jämfört med året innan, enligt en studie genomförd av NIDA

2005 Svensk polis utökar tillslagen i jakt på dopingsmedicin i samarbete med sammanlagt 7 länder

2005 2005 En studie visar att 13 procent av 12:e-klassstudenter i Kalifornien tror att deras klasskamrater använder steroider, en ökning från 4 procent 1999

2005 Fler än 500 000 unga människor i Sverige antas ha använt anabola steroider

2005 Kosttillskottsmarknaden i Sverige ökar med över 20 procent jämfört med året innan

2005 För första gången uppger fler än 10 procent av svenska högstadieelever att de har använt anabola steroider 2005

2005 Tidigare professionell fotbollsspelare erkänner att han har använt anabola steroider under sin karriär

2005 Antal svenska högstadieelever som använder anabola steroider ökar med över 30 procent jämfört med året innan

2006 Floyd Landis fråntogs sin titel efter att ha testat positivt för syntetiskt testosteron

2007 Mitchell-rapporten om AAS-användning i Major League Baseball genererar omfattande publicitet

2007 Operation Raw Deal: DEA beslagtar 11,4 miljoner dosenheter AAS i största beslaget någonsin

2007 BALCO-utredningen: Marion Jones fråntas de fem medaljer hon vann vid Sydney-OS 2000

2008 Internationella Cykelförbundet (UCI) är den första federationen att införa Athlete Biological Passport (ABP)

2008 Nyhetsartiklar om användning av AAS av militär och privata säkerhetskontrak-törer i Irak och Afghanistan

2008 Nyhetsartiklar om användning av AAS av poliser i många amerikanska städer

2009 Ny version av WADC

2009 ABP:s hematologimodul godkänd av WADA

2009Den 17 maj ställde Belgiens National Amateur Bodybuilders Association (NABBA) in Belgium Nationals Bodybuilding Championships eftersom de 20 tävlande flydde från platsen när tre dopingkontrollanter dök upp oanmälda för att göra tester för anabola steroider

2011 Norska terroristen Anders Behring Breivik beskriver användning av steroider i förberedelserna inför och genomförandet av massmordet på 77 personer

2012 Lance Armstrong fråntogs retroaktivt sina titlar

2012 Biomarköranalys för hGH introducerades vid London-OS

2013 ABP:s steroidmodul godkänd

2013 14 juli testades de jamaicanska löparna Asafa Powell och Sherone Simpson positivt för Oxilofrin inför VM i friidrott 2013. Powell påstod dock att han inte hade tagit några förbjudna tillskott medvetet eller viljestarkt. Powell drog sig frivilligt tillbaka på grund av testet. Den 10 april 2014 fick båda idrottarna 18 månaders avstängning från tävlande. Dock, efter att ha överklagat till CAS, hävdes båda idrottarnas avstängningar

2013 Lance Armstrong erkänner dopning under sin tv-intervju med “Oprah” och blev därefter fråntagen sina sju Tour de France-medaljer

2014-2016 Ryska dopningsskandalen

2014Den tyska TV-kanalen ARD anklagar ryska idrottare för systematisk doping lett av bland andra ordföranden Valentine Balachnitjev

2015 Den före detta ordföranden för IAAF, senegalesen Lamina Diack, tas i förvar av fransk polis för att ha mutats för att inte vidarebefordra information om rysk doping 9 november

2015 WADA presenterar en utredning om systematisk och statligt understödd doping 13 november

2015IAAF stänger av alla ryska idrottare från internationella tävlingar

2016Den ryska tennisspelaren Maria Sjaparova berättar för pressen i Los Angeles att hon har blivit ertappad för användning av meldonium 8 mars

2016Guldmedaljören Semjon Elistratov, short track, och skridskostjärnan Pavel Kulizjnikov testar positivt för meldonium

2016Simmaren Julia Jefimov ertappas med meldonium

2016Minst 10 ryska brottare ertappas för meldonium

2016: The Times anklagar rysk simning för systematisk doping av läkaren Sergej Portugalov

2015 Den 16 juli stängdes Boston Red Sox-pitchern Michael Kopech av utan lön i 50 matcher efter att ha testats positivt för oxilofrin, som är ett förbjudet ämne enligt Minor League Drug Prevention and Treatment Program. Kopech nekade till att medvetet ha tagit ämnet

2012-2016 40 friidrottsutövare, främst löpare, från Kenya, ertappades med dopning. Två av de första var två kvinnor, Joyce Zakary och Koki Manunga, vid OS i Peking

2016 13 april rapporterade WADA att cirka 170 idrottare hade testats positivt för Meldonium

2016 Norska längdskidåkarna Therese Johaug (clostebol) och Martin Jonserud Sundby (för mycket salbutamol) dömdes för dopning

2017 Den kenyanska vinnaren av dammaraton i Rio, Jemima Sumgong, upptäcktes i april ha använt erytropoietin i ett out-of-competition-test

TIDIG DOPING

Grekland

Medeltida diskussioner om genetiskt inflytande på prestation

Debatten om “natur” kontra “fostran” går tillbaka så långt som till 400-talet f.Kr., med en av de första kända redogörelserna för det relativa bidraget från natur kontra fostran till hälsa presenterades av Hippokrates (460–370 f.Kr.), universellt hyllad som medicinens fader. I sin bok 1 (Dietetik) noterade han:

Att bara äta kommer inte hålla en man frisk; han måste också motionera. För mat och motion, trots att de har motsatta egenskaper, bidrar ömsesidigt till att upprätthålla hälsan. Ty det är naturen hos motion att använda upp material, medan mat och dryck återställer dem. Och det är nödvändigt, som det verkar, att exakt fastställa olika övningars krafter, både naturliga övningar och konstgjorda, och vilka av dem som bidrar till utvecklingen av muskler och vilka till slitage; och inte bara detta, utan också att anpassa motionen till mängden mat, till personens predisposition, till hans ålder, till årstiden, till vindarnas förändringar, till den geografiska plats där personen bor, och till klimatologiska förhållandena för det specifika året.

Hippokrates refererade inte bara till fostran (inklusive mat och motion, utöver andra betydande miljöförhållanden) som nödvändiga för god hälsa, utan också till en individs “genetiska predisposition” – med andra ord ärftlighet.

Religiösa ceremonier och idrottstävlingar

“Berättelsen om organiserad idrott i antikens värld”, skriver idrottshistorikern William Baker, “är primärt berättelsen om Grekland”. James Longrigg inleder sin redogörelse för historien om medicin i den klassiska världen med en liknande generalisering: “En av de mest imponerande bidragen från antikens greker till västerländsk kultur var deras uppfinning av rationell medicin.” Det är inte förvånande att ursprunget till västerländsk idrottsmedicin och de etiska problem som är förknippade med den finns i antikens Grekland, den civilisation som gav upphov till både organiserad idrott och rationell medicin.

De antika grekerna stödde humanistiska ideal som menade att människor föddes in i aristokrati och att ens ställning i samhället etablerades genom blodslinjer. Deltagarna i de olympiska spelen var berättigade till detta på grund av deras plats i samhället.

Inledningsvis var idrottsfestivalerna en kombination av religiösa ceremonier och idrotts-tävlingar och utgjorde en betydande del av det grekiska livet i över ett årtusende. Hundratals idrottsfestivaler hölls varje år runt om i Grekland och dess kolonier. Från och med femte århundradet f.Kr. dominerades scenen av fyra stora festivaler. De så kallade “Circuit Games” inkluderade de biennala Isthmian Games i Korinth; de biennala spelen i Nemea; de fyraårliga Pythiska spelen i Delfi; och de äldsta och mest prestigefyllda spelen, de Olympiska spelen var fjärde år. Enligt traditionen hölls den första olympiska tävlingen år 776 f.Kr.

Att tävla i idrott blev en profession senast år 680 f.Kr. och förblev så fram till antikens slut. Som professionella specialiserade sig idrottarna på särskilda idrotter och ägnade sig åt heltidsövervakad träning. Kommunal stolthet ledde till offentlig finansiering av idrottarnas träning, och många städer tillhandahöll idrottarna kontantbelöningar för segrar och pensionsförmåner. Den moderna uppdelningen mellan professionella och amatörer, vilken vilar på om man blir betald för att tävla eller inte, fanns inte med i bilden. Alla grekiska idrottare förväntade sig och accepterade materiella belöningar för seger. Det var inte förrän omkring 50 f.Kr. som idrottarna slutligen organiserade sig i formella collegia – sociala och religiösa sällskap som även tjänade den ekonomiska funktionen att företräda sina medlemmar.

Sångerna till idrottare som dog i strävan efter seger och epitafen på deras gravar vittnar om att idrottarnas inställning “seger eller död” populärt ansågs som både rimlig och prisvärd. Ett välkänt exempel är Arrichion, som dog i finalen av pankration vid Olympiska spelen 564 f.Kr. men vann ändå, eftersom hans motståndare gav upp när Arrichion kollapsade. Filostratos, efter att ha reflekterat över en målning av Arrichion, skrev: “Även om det verkligen är stort att han redan har vunnit två gånger i Olympia, är det som just har hänt större: han har vunnit till priset av sitt liv och går till de saligas land med själva dammet från kampen.” Epitafen för en boxare vid Olympia lyder: “Agathos Daimon, med smeknamnet Kamelen, från Alexandria, segrare i Nemea. Han dog här, boxades i stadion och bad till Zeus om seger eller död. Ålder 35. Farväl”

Träning under övervakning

Idrottsutbildningen blev mer metodisk och systematisk med införandet av gymnastiken i början av sjätte århundradet f.Kr. och framträdandet av professionella tränare. Enligt Harris “verkade det från 400-talet f.Kr. ha blivit normalt att varje idrottare med några anspråk skulle tränas av en professionell.” Tränare var vanligtvis tidigare idrottare själva och förväntades vara experter inte bara på teknikerna i olika idrotter, utan även på massage, kost, fysioterapi och hygien. Deltagare i de olympiska spelen och deras tränare var tvungna att vara i Elis en månad innan spelen började, där de tränade under domarnas stränga övervakning. Domarna föreskrev en sträng träningsregim och hade rätt att bortse från enskilda idrottares tränings-vanor.

På öppningsdagen för OS svor idrottarna, tillsammans med sina familjemedlemmar och tränare, en ed till Zeus att de skulle följa spelen regler och att de hade tränat på ett korrekt sätt. Enligt Filostratus gav domarna idrottarna instruktionen: “Om ni har tränat på ett sätt som är värdigt att komma till Olympia och inte har gjort något på ett nonchalant eller lågt sätt, fortsätt med gott mod; men när det gäller dem som inte har tränat på detta sätt, gå iväg vart ni vill.” Förhållandet mellan läkare och tränare var nära, men ofta bittert. Förhållandet var ansträngt av professionell rivalitet och, slutligen, av det faktum att läkare och tränare var dedikerade till mycket olika grundläggande värderingar. I antikens värld var läkare och tränare hårda konkurrenter inom området hygien och terapi.

Kritik av idrott av Philostratus

Det mest kända försöket att reformera idrottsträning med hänsyn till de antika läkarnas medicinska och etiska kritik av idrott kom inte från en tränare, utan från sofisten Philostratus. Hans verk “Gymnastic” är den mest betydande källan till vår kunskap om grekisk idrotts-träning, och trots att detta verk är mycket kritiskt mot samtida träningsmetoder argumenterar Finley och Pleket för att Philostratus bör ses som “försvarare av idrott och tränare, särskilt gentemot läkarna.” En av de primära måltavlorna för kritik är tränarnas strikta upprätt-hållande av tetrad-systemet, som utvecklades någon gång före det första århundradet e.Kr.

Den 4-dagars träningscykeln inleddes med en dag med förberedande övningar, följt av en dag med intensiv träning, en vilodag och slutligen en dag med måttlig intensitetsträning. Genom att alternera perioder med maximal ansträngning med perioder av relativ vila liknar tetrad-systemet uppenbart intervallträningssystemet som blev populärt på 1950-talet. Philostratus berättar den varnande historien om sin samtida, den egyptiska brottaren Gerenus. Efter att ha vunnit i Olympia firade Gerenus med vänner i 2 dagar. När han kom till träningen, bakfull och utmattad, på den andra dagen i tetraden, insisterade hans rasande tränare på att Gerenus skulle ge den fulla ansträngning som dagens träningschema krävde. Mitt i sin träning kollapsade Gerenus och dog. Tränarens tanklösa överensstämmelse med schemat och bristande hänsyn till idrottarens tillstånd var typiskt för det beteende som läkarna kritiserade. Men återigen erbjöd inte Philostratus sådana berättelser enbart för att stärka läkarnas kritik av idrott; snarare var det hans förhoppning att detta arbete skulle medföra betydande reformer av träningsmetoderna

Argument kring dieten av Hippokrates och Galen

Det finns en gemensam uppfattning om hälsa som ligger till grund för Hippokrates och Galens kritik. Det är hälsouppfattningen som Alkmaion från Kroton stod som pionjär för under andra kvartalet av femte århundradet f.Kr., och som Empedokles införlivade i sin teori om de fyra elementen en generation senare. I denna syn är hälsa betraktad som en balans eller jämvikt (isonomi) av kroppens olika beståndsdelar, och sjukdom är resultatet av obalans. Denna uppfattning hade enormt inflytande och antogs inom den hippokratiska korpusen och godkändes senare av Galen. Den utgör kärnan i både de hygieniska och terapeutiska regimerna som föreskrivs av läkare inom denna tradition.

Även om de professionella tränarna hade en oantastlig monopolställning när det gällde idrottarnas träning och kondition, hade läkarna gott om möjligheter att observera, dokumentera och analysera effekterna av olika tränings- och dietpraktiker hos idrottare. Galen, som det är allmänt känt, inledde sin karriär som läkare för gladiatorer. Det var baserat på deras empiriska fynd som läkare fördömde idrottslivsstilen. Ett tydligt exempel är analysen av idrottarnas obligatoriska kost, som vanligtvis var tung på köttkonsumtion. En tung köttkost var inte normal i antikens Grekland. Den typiska kosten bestod av en grönsaksstuvning, fisk och bröd; vanligtvis åts kött endast vid religiösa firanden. Vissa idrottare var dock kända för att äta upp till 10 pund lammkött om dagen, och hippokratiska läkare katalogiserade olika mag-tarmproblem som observerades hos idrottare som tvingades äta så mycket kött.

Antika Greklands försök till doping

Missbruk av svampar, växter och blandningar av vin och örter rapporterades redan år 776 f.Kr. av romerska gladiatorer och de grekiska olympiska idrottarna som tävlade i Circus Maximus. Olika växter och deras extrakt missbrukades för att öka hastigheten och uthålligheten, dölja smärta hos skadade idrottare för att fortsätta i sportevenemang. Missbruk av blandningar av stimulantia som koffein, heroin, stryknin och kokain var inte ovanligt bland idrottarna.

De ursprungliga Olympiska Spelen hölls i Olympia från 776 före Kristus till 394 efter Kristus, det vill säga under drygt 1000 år, varför vår 125-åriga nuvarande olympiska historia ännu kan betecknas som ganska kort. De första spelen kan dessutom av arkeologiska att döma ha börjat århundraden tidigare.

Vid stadion i Olympia sattes det upp statyer av idrottsutövare, men inte av vinnarna utan av de som fuskat och som därför skulle vanäras för all framtid. Enligt Patrick Hunt, professor i arkeologi vid Stanford University, finansierades dessa monument av avgifter som lades på idrottare eller på själva stadsstaterna av det antika olympiska rådet (”föregångaren till IOC”).

Det rörde sig då om fusk i alla former, varav exempelvis mutor inte var helt ovanligt. Däremot var det på denna tid inte förbjudet att försöka förbättra sina idrottsresultat genom att äta eller dricka några potentiellt prestationsökande medel – det ansågs som en naturlig del av idrotten och som något som var normalt att den som ville vinna gjorde. De forntida olympiska mästarna var proffs som tävlade om enorma kontantpriser och inte bara om olivkransar. De flesta former av vad vi skulle kalla doping var således helt acceptabla för dem, förutom spelfixning.

Charmis, den spartanske vinnaren på 200 yards – sträckan inne på stadion, 183 meter – år 668 f. Kr. åt torkade fikon för att få full kraft. Andra förklarade segrar med att de åt fuktig ost eller vetemjöl. Å andra sidan påstod Dromeus från Stymphalos, som vann det något längre loppet ”dolichos” (1,6-4,8 km) två gånger i Olympia, två gånger i Delphi, tre gånger i Isthmia och fem gånger i Nemea, att han vann beroende på att han bara år kött. Dessutom är det väl dokumenterat att grekiska idrottsutövare drack mycket vin och konjak för att öka sina prestationer och att de inte var främmande för hallucinogena svampar. De åt dessutom djurhjärtan eller testiklar i jakt på styrka.

.

Redan år 700 f.Kr. fanns det en medvetenhet om att förhöjt testosteron kunde öka prestationsförmågan. Utan sprutor eller hormoner i injicerbar flytande form överläts det till idrottarna att äta djurtestiklar. Aretaeus från Kappadokien (ungefär 150 e. Kr.) underströk den endokrina funktionen av testiklarna – både den anabola och den androgena – och beskrev:

För det är sädesvätskan med sitt innehåll av vitalitet som gör oss till män, varmblodiga, med vackra röster, med andlig kraft, starka i tanke och handling … vital sädesvätska bidrar till hälsa, styrka, mod och fortplantning…Ty det är sperman, när den är besatt av vitalitet, som gör att vi är män, heta, väl förstärkta i armar och ben, vältalande, pigga, starka att tänka och handla. … Men om någon är kontinent i utsläpp av sperma, så är han djärv, vågad och stark som vilda djur, vilket bevisas av de idrottare som är på kontinenten. … Vital sperma bidrar alltså till hälsa, styrka, mod och generation.”

Om det misslyckades fanns det en mängd svampar, örtmediciner och drycker – ofta hallucinogena eller giftiga – som togs i ett försök att vinna. Idrottare som tävlade vid spelen behövde inte leta långt efter hjälp. Kockar och läkare var ofta villiga att erbjuda sin expertis när det gällde kosttillskott. Bröd skulle tillagas med opium från vallmo, medan långdistans-idrottare fick extrakt av åkerfräkenväxter för ökad muskelmassa och styrka.

På 300-talet f.Kr., vid de antika olympiska spelen och omtalat av både Philostratus och Galerius, verkar doping vara en integrerad del av sport. Galen, en annan framstående antik grekisk läkare, sägs ha ordinerat “de bakre hovarna på en abessinsk åsna, malda, kokta i olja och smaksatta med nypon och rosenblad” för en prestationshöjande dryck.

Vissa metoder för marginella vinster verkar mindre extrema, till och med förnuftiga, som exempelvis idrottare som gavs honung, vilket också idag skulle kunna användas i en kolhydratuppladdning. Precis som varje modernt dopingprogram sköts med viss grad av organiserad sekretess, kom antikens Greklands alldeles egna hederskod i form av domarna och prästerna som såg till att relevant material och information hölls väl gömda.

Antika greker visade sig vara kreativa i sin konkurrenskraft också på annat sätt. Enligt Romano kunde förbannelsetabletter användas i idrottssammanhang. Till exempel var blyremsor med inskrivna förbannelser förekommande. De veks sedan upp och placerades i golvet vid en kritisk del av idrottsanläggningen.

Referenser till legendariska fall av fusk har överlevt århundradena. En scen av en brottare som försöker sticka i ögonen på en motståndare och bita honom samtidigt, samt en funktionär som är redo att slå fuskaren med en pinne eller ett spö, pryder sidan av en kopp  från ungefär 490 f.Kr.

Att döma av skrifterna av en resenär från det andra århundradet e.Kr. vid namn Pausanias, var dock det mesta av fusk under de antika olympiska spelen relaterat  till mutor eller fult spel. Inte av en slump involverar den mytologiska grunden för de olympiska spelen båda, enligt Romanos skrift . Den person som tros ha grundat de olympiska spelen, Pelops, gjorde det som ett firande av sitt äktenskap och arrangerade då en hästkapplöpning som han vann över den rike kungen Oinomaos. Segern sägs ha uppnåtts efter att han mutat kungens vagnförare att sabotera kungens åktur.

I Pausanias redogörelse av hur det gick till under olympiska spelen fanns det tre huvudsakliga metoder för oärlighet:

Det finns flera berättelser om stadsstater som försöker muta toppidrottare för att ljuga och hävda stadsstaten som sin egen.  När en idrottare sprang för Syrakusa i stället för sin hemstadsstat Croton, rev staden Croton ner en staty av honom och “grep hans hus för användning som ett offentligt fängelse.”

Sedan förekom direkt mutor mellan idrottare eller mutor mellan de som stod idrottarna nära för att påverka resultaten. År 388 f.Kr., under det 98:e olympiska spelen, mutade en boxare vid namn Eupolus av Thessalien tre av sina motståndare för att låta honom vinna. Alla fyra fick höga böter, och det ställdes upp sex bronsstatyer av Zeus, varav fyra hade inskriptioner om skandalen och en varning till framtida idrottare.

Slutligen fanns det “fel och förbjudna trick.” Det har refererats till ett fragment av en satirisk pjäs som hittats, där en grupp artister hävdar att de består av idrottare “skickliga i brottning, hästkapplöpning, löpning, boxning, bitning och testikelvridning.” Idrottare misshandlades med spön eller pryglades för att de hade förolämpat en annan spelare och för fusk för att få en fördel.

Det visar sig att åskådarna också fuskade. En kvinna klädde sig till en man för att se sin son uppträda, men greps och straffades. Domare stötte till och med på problem ibland. Det har noterats ett fall där domarna röstade för att kröna en medlem av sin egna stadsstat, en uppenbar intressekonflikt, efter ett tvivelaktigt domslut. Domarna bötfälldes, men deras beslut stod fast.

Hela stadsstater kunde också hamna i problem. År 420 f.Kr., också enligt Pausanias, förbjöds Sparta från de olympiska spelen för att ha brutit mot ett fredsavtal, men en av deras idrottare startade i vagnkapplöpningen och låtsades representera Thebe. Han vann, och i sin upprymdhet avslöjade han vem den sanna vagnföraren var. Han blev piskad och segern registrerades slutligen som att den gick till Thebe, utan att hans namn nämndes, vilket kunde ses som ett extra straff (vissa register över olympiska segrarare har upptäckts).

I antikens Grekland uppmuntrades inte användningen av förbjudna ämnen, men specialister erbjöd idrottare olika ingredienser för att öka fysisk prestanda, och detta ansågs helt normalt. De som erbjöd sådana substanser betraktades som medicinska specialister inom idrotten.

Ett troligt fall av doping hos en olympisk idrottare som återvänt hem efter en olympiad finns beskriven. Det har presenterats hypotesen om doping hos en idrottare som återvänder från antikens Grekland, vilket dateras tillbaka till 400-talet f.Kr. Det finns vissa benförändringar på grund av idrotten som han förmodligen utövade, och som representeras på amforor (priser för hans segrar) som hittats nära hans grav. Skelettet visar en betydande massa och bentäthet. De kemiska analyserna som utförts på benen betonade närvaron av arsenik, medan röntgen- och datortomografiundersökningar visade en ganska stor sella turcica. Dessa två aspekter kan ha påverkat denna idrottsmans prestationer och samtidigt ha provocerat hans död vid cirka 30 års ålder.

Det första maratonloppet

År 490 f.Kr. landade den persiska armén på slätten Marathon, 40,2 (inte 42) kilometer från Aten. Atenarna skickade budbäraren Feidipides till Sparta för att be om hjälp. Han sprang 241 kilometer på två dagar. Spartanerna var försenade. Atenarna gick till attack och, trots att de var i underläge fem mot en, segrade de. Feidipides skickades för att springa tillbaka till Aten och rapportera segern. Vid ankomsten skrek han “Vi vann” och föll död ned av utmattning.

Maratonloppet ingick i de första moderna olympiska spelen 1896, och på många sätt inspireras den idrottsliga idealet för moderna idrottare av myten om maraton. Idealet i den myten är övermänsklig prestation – till varje pris.

Övrig dopinghistoria före ”modern tid”

Bibeln nämner det kanske första fallet av användning av prestationsökande ämnet – beskrivet i en av Moseböckerna om Edens trädgård – när Adam och Eva åt den förbjudna frukten för att få gudomliga krafter. Sedan sporten uppfanns har folk fuskat. Från konståkare som bryter konkurrenternas ben, till maratonlöpare som försvinner in i mängden och tar tunnelbanan, är skandaler som kan hittas i idrottshistorien.

Kina

Dopingmedel finns bland annat beskrivet i förteckningen över kinesiska läkemedel “Pen Ts’ao” med rekommendationer från läkare till idrottsutövare i Kina redan för 5 000 år sedan. Blad från “Ma Huang” (ephedraväxt) användes för att framställa stimulerande te. Målning av den kinesiska kejsaren Shen-Nung från 2737 f.Kr. blev det första dokumentet relaterat till användningen av dopningsmedel, vilket visade kejsaren med bladen av “machuang” (innehållande efedrin).

Indien, Egypten och araber

Så tidigt som 1400 före Kristus rekommenderade Susruta i Indien ätande av testiklar som ett sätt att bota impotens, och i det gamla Egypten ansåg man också att det fanns särskild kraft i att äta testiklar (samtidigt som man kunde äta hjärta för att bli modig och hjärna för att bli intelligent).

Testikelextrakt förskrevs av Johannes Mesue den äldre (777-837) i Bagdad som afrodisiakum (Rolleston, 1936). Aretaios (1854), kapadokien (ca AD 150), förutspådde testikelns endokrina funktion, särskilt testosterons anabola och androgena effekter:

“För det är säden, när den är besatt av vitalitet, som gör oss till män, heta, väl brästa i lemmar, väl röstade, livliga, starka att tänka och agera… Men om någon man är kontinent i sädesuttömning är han djärv, djärv och stark som vilda djur, vilket bevisas av sådana av idrottarna som är kontinent… Vital sädesvätska bidrar således till hälsa, styrka, mod och fortplantning.”

Vikingar, afrikaner, folk i Sydamerika och aboriginer

Våra egna vikingar lär ha använt bufotenin (ett derivat från tryptamin och serotonin) från grodskinn eller flugsvamp (Amanita muscaria) för att bli starkare i strid. Det finns också teorier om att bärsärkarna i vikingasamhällena använde sig av flugsvamp, som innehåller muskarin, för att nå sitt raseri både i samband med strider och idrottsaktiviteter.

Samojederna använde samma stimulant för att inducera ett förhöjt tillstånd av stridslystnad.

I delar av Afrika användes Catha edulis som innehåller norpseudoefedrin. I Västafrika har man länge använt Cola acuminita och Cola nitida i samband med löptävlingar.

De australiska aboriginerna åt växten pituri (en blandning av träaska och löv från inhemsk tobak) som stimulantia. I österrikiska alperna använde skogshuggarna betydande mängder av arsenik för att orka med det tunga arbetet.

Latinamerika

I Anderna har under årtusenden tuggats cocablad eller druckits cocate för att öka uthålligheten och minska risken för höjdsjuka. Från Latinamerikas tidiga historia finns rapporterat anmärkningsvärda bragder som utförts med hjälp av vad vi i dag skulle kalla doping. Män ur inkafolket sägs ha sprungit mellan inkas huvudstad Cuzco och Quito i Ecuador (1 750 km) på 5 dygn tuggande på cocablad. I Sydamerika användes dessutom stryknin som stimulerande medel.

Tarahumararna i norra Mexiko användes peyote (en kaktus som innehåller många alkaloider varav det hallucinogena ämnet meskalin är en) både vid fysisk ansträngning och för fertilitetsritualer. Folk ur en stam bland Utoastekerna i Sierra Madre i norra Mexiko tog hjälp av peyote (en slags kaktus) för att utföra 72-timmarslöpningar. I

Antika Rom

I antikens Rom skrev Galus Plinius Secudus (Plinius den äldre) i sin bok ”Naturalis Historia” 77–79 e. Kr. att långdistanslöpare använde åkerfräken för att kunna springa längre och snabbare (således samma råd som i Grekland). Dopingmetoder användes också i det Rom där tävlingshästar blev dopade med olika blandningar av ämnen för att öka deras hastighet och uthållighet; även gladiatorer har nämnts som användare av styrkeökande medel.

Gladiatortävlingar och stridsvagnar var populära i antik romersk kultur, och Colosseum utökades för att rymma 60 000 åskådare år 100 e.Kr. Romerska gladiatorer i Colosseum, cirka 100 e.Kr., kompletterade sin kost genom att använda stimulantia som stryknin för att öka intensiteten i sina strider och för att dölja smärta. Hallucinogener var vanligt förekommande. Till skillnad från sina grekiska motsvarigheter, som tävlade om utmärkelser och pengar, kämpade de bokstavligen för sina liv.

Vagnåkare, under press att vinna till varje pris, matade regelbundet sina hästar med hydromel (en alkoholhaltig dryck gjord på fermenterad honung) för att försöka få dem att springa snabbare. Ibland var hästar ganska tydligt berusade.

Medeltiden

Om bruket av doping under medeltid och tidig modern tid är ännu mindre känt. Detta är naturligt då idrotten ändrade karaktär efter antiken. De stora skådespelen och idrotts-tävlingarna försvann i och med att Romarriket föll sönder, och den idrottskultur som växte fram ur ruinerna utgjordes huvudsakligen av lokala lekar och spel. De stod inte alls i paritet med antikens storspektakel. Vidare hade idrotten inte samma status som under antiken varför samtida tänkare, filosofer och läkare ägnade den mindre uppmärksamhet. Detta i kombination med att man sällan vid dessa evenemang bevarade resultaten eller rapporterade om idrotten gör att kunskaperna om idrotten i allmänhet, och om eventuellt dopingsbruk i synnerhet, är relativt knapphändiga. Det är dock känt att de lokala folkliga lekar och spel som bedrevs i Europa ofta var förknippade med intag av rusdrycker av olika slag, vilket ibland resulterade i upplopp, skador och dödsfall. Från England finns flera rapporter om upplopp i samband med den populära och våldsamma folkfotbollen som rimligen kan härledas till att deltagarna var avsevärt berusade.

Oavsett vilket så verkar dessa preparat inte främst ha intagits i prestationshöjande syfte. Idrotten under denna tid var oreglerad och våldsam. Det är inte orimligt att anta att denna typ av doping var ett sätt att samla mod för att överhuvudtaget våga delta, snarare än för att förbättra sina prestationer. Naturligtvis är det möjligt att det, utöver dessa effekter, fanns andra preparat som användes och som gav prestationshöjande effekt, men om detta är föga känt. Däremot vet vi att vare sig flugsvamp, alkohol eller doping, om den förekom, förefaller ha varit förbjudet eller reglerat på något vis under denna period.

Doping på 1800-talet och början av 1900-talet

Mot 1800-talets slut började idrotten att förändras i Europa. Under denna period inleds vad brukar kallas ”sportifieringsprocessen”. Med detta menas i princip att olika idrottsformer antar de drag som är kännetecknande för modern tävlingsidrott: en process i riktning mot ökad prestationsorientering, konkurrens och rationalitet. Ett led i denna process var formerandet av nationella förbund i olika idrottsgrenar, samt formulerandet av nationella och internationella regelverk för hur olika idrotter skulle utövas. Detta var betydelsefullt då ett enhetligt regelverk var en viktig förutsättning för regional, nationell och internationell tävlingsidrott. Det är heller knappast någon slump att 1800-talets slut var den tid då de första internationella idrotts-tävlingarna började arrangeras med det första moderna Olympiska spelet, 1896 i Aten, som klarast lysande exempel.

När organiserad idrott uppstod under 1800-talet och reglerades under början 1900-talet var det heller inte förbjudet eller ens moraliskt förkastligt att använda prestationsförbättrande droger. Den första dopingincidenten kan dateras till 1865, då en simmare skall ha använt sig av någon form av prestationshöjande preparat för att klara av att simma över Engelska kanalen. Från de följande decennierna finns ett antal rapporter om bruk av doping vid täv-lingar i cykel, fotboll och boxning. Man experimenterade tidigt med en stor mängd substan-ser: stryknin, nitroglycerin, opium, alkohol, koffein, heroin och kokain bland andra. Boxare under samma tidsperiod använde stryknin i tablettform och drack en blandning av konjak och kokain. Sexdagarscyklingarna (144 timmar) började 1879 och det verkar rimligt att cyklisterna då prövade olika möjliga stimulerande medel om de skulle orka cykla hälften av 144 timmar. Det angavs att de franska cyklisterna i huvudsak prövade olika former av koffein, medan belgarna använde sockerbitar doppade i eter, medan andra använde mest alkohol och åter andra (”sprinters”) blandade in nitroglycerin. Det var tränarna som hade huvudansvaret för blandningarna och det förefaller som de gradvis experimenterade sig fram, vilket i några fall ledde till dödsfall.

Under det amerikanska inbördeskriget visades att det fanns olika traditioner vad gällde prestationshöjande medel. Fotsoldaterna drack mycket kaffe och kaffe delades ut av de överordnade inför striderna. Kavalleriet och artilleristerna såg ner på kaffedrickandet och kallade infanteristerna för ”kaffekokarna.” Utöver kaffe använde soldaterna alkohol liksom kroppsarbetare för att klara kroppsansträngningar. Författare, vetenskapsmän och artister av olika slag föredrog i allmänhet enbart kaffe eller kaffe kombinerat med alkohol.

Det är beskrivet att tränare av kapplöpningshästar redan i mitten av 1800-talet använde opium och narkotika för att få hästarna att springa fortare.

Franska cyklister och ett mästarlag i lacrosse i slutet av 1800-talet använde upprepade gånger preparat gjorda av rödvin från Bordeaux och sydamerikanska kokaväxtblad från vilka drogen kokain syntetiseras.

En annan omtalad tävlingsform gäller ”sexdagarsvandringar” där det gällde att gå så långt man orkade på sex dygn. Engelsmannen George Haezel var den förste som gick mer än 600 miles (966 km), vilket hände 1884. Det som användes under dessa långa vandringar för att orka med var både mjölk, champagne, konjak, atropin (belladonna), stryknin och morfin.

Det första kända dopinganvändandet i mer närliggande tid anses vara den simmare som år 1865 enligt uppgift tog stimulantia för att ta sig över engelska kanalen. Samma år diskuterades det i tidningarna om det var rätt att kanalsimmarna i Amsterdam skulle få använda dopingmedel.

1886, inträffar det första dokumenterade dödsfallet på grund av doping, då en engelsk cyklist avlider under cykelloppet Paris-Bordeaux efter en överdos av trimetyl. “Mirakeldrycker” användes flitigt under denna tid, bland annat koffeinblandningar och socker upplöst i eter.

I och med tävlingsidrottens återuppståndelse kom dopingfrågan i någon form åter på agendan – men då snarast i positiv mening. Det verkar dock som om begreppet doping vid denna tid inte var helt etablerat. När ordet för första gången dyker upp i en ordbok, 1889 i England, definierades det som ett morfinmedel som användes i syfte att försämra hästars prestationer i tävlingssammanhang.

Vin Mariani

Detta “vin för idrottare” (“Vin Mariani”, uppkallat efter dess uppfinnare, den korsikanske kemisten, Angelo Mariani) togs som en energiförstärkare av idrottare, som fann att det hjälpte till att minska trötthet och hunger orsakad av långvarig ansträngning. Drottning Victoria, Rysslands tsar och påven Leo XIII (som bar runt vinet i en höftflaska och tilldelade det en Vatikanens guldmedalj), tyckte att vin Mariani smakade som ett fint rött vin men hade en extra kick och använde det därför regelbundet.

Regelrätta experiment

I en av de första systematiska serie experiment om mänsklig uthållighet, gav den respekterade läkaren Sir Robert Christison, professor i medicin vid University of Edinburgh och president för British Medical Association, sig på 1870-talet för att testa de “återställande och konserverande dygderna” hos peruanska kokabladsextrakt genom att utföra experiment på både sig själv och sina elever. Hans tester visade positiva resultat under extremt långa promenader och han publicerade därefter sina resultat i British Medical Journal 1876.

Medan resultat av Christisons experiment och liknande inte tidigare varit tillgängliga för vanliga läsare, trycktes just dessa i ett antal populärvetenskapliga och medicinska tidskrifter i slutet av artonhundratalet. Vissa idrottare som deltog i långdistanstävlingar läste dem och experimenterade i tur och ordning. I denna miljö av nyfikenhet och experiment, sågs det som onödigt att skapa regler mot användningen av “dope” i mänsklig idrottstävling.

Maratonloppet i S:t Louis 1904

En god värdemätare på hur man inom idrotten såg på dopingen under denna period kan hämtas från de Olympiska spelen i S:t Louis 1904. Maratonloppet, som sprangs längs ödsliga dammiga landsvägar en het sommardag, vanns av en amerikan vid namn Fred Lortz. Men efter att Lortz emottagit pris och skakat hand med presidentens dotter avslöjades att han i själva verket vunnit genom att åka bil ungefär halva tävlingssträckan. Som en följd av avslöjandet gavs segern till den som kommit tvåa, också det en amerikan, vid namn Thomas Hicks. Hicks hade kommit i mål tack vare, eller kanske trots att, hans tränare under loppet färdats bredvid honom i bil och försett honom med flera doser stryknin blandat med konjak. Berättelsen visar tydligt att man under denna period inte hade mycket till övers för ”traditio-nella” fuskare, medan bruk av olika prestationshöjande preparat inte ansågs utgöra ett regelbrott (det kan naturligtvis diskuteras hur ”prestationshöjande” stryknin och konjak egentligen är för en maratonlöpare).

Varken reglerat eller förbjudet

Under den första hälften av 1900-talet var således dopingfrågan i först hand en icke-fråga. Dopingen var varken reglerad eller förbjuden. Den förknippades länge främst med hund- och hästsport och begreppet omfattade både doping i syfte att förbättra egna prestationer och att försämra motståndarnas. Bruket av olika tillskott i samband med idrottande marknadsfördes så småningom av en framväxande industri, i synnerhet i USA. Från och med 1920-talet skedde dock vetenskapliga framsteg som belade effekterna av vissa preparat, i synnerhet amfetamin och anabola steroider. Preparaten blev mycket populära inom vissa idrotter och detta skulle på sikt få konsekvenser som förändrade inställningen till doping inom idrottsvärlden.

Första dokumenterade dopingfallet

Historiskt sett har det funnits många professionella idrottare i hjärtat av finansiellt strul. Den walesiske bancyklisten Jimmy Michael var sannolikt den första idrottaren som straffades för ett dopingrelaterat problem. Han ansågs vara en av de mest framgångsrika och spektakulära cyklisterna på banan i slutet av 1890-talet och stängdes av 1896 för påstått misstänkt fusk i en tävling i London, efter att ha hävdat att han blivit drogad. Intressant nog blev han inte avstängd för användning av ett förbjudet ämne eller det faktum att vad på det loppet var riggat, utan bara för att han inte dök upp vid sitt idrottsförbunds utfrågning.

Första dokumenterade dödsfallet

Det första mer omskrivna dödsfallet gällde den engelska cyklisten Artur Linton som dog 1886 på väg i loppet Bordeaux-Paris (600 km). Han hade använt ”trimetyl”, vilket sannolikt var en blandning av kaffe och eter.

Vid de Olympiska spelen i Stockholm 1912 avled en portugisisk maratonlöpare vid namn Francisco Lazaro av, enligt den officiella förklaringen, ”solsting”. Denna formulering har fått flera att ana att det även var andra faktorer, eller preparat, som orsakade dödsfallet.

Olympisk nationalism

I juli 1912 hyllade Boston Medical and Surgical Journal “amerikansk överlägsenhet”, och noterade att “den överväldigande framgången för de amerikanska idrottarna vid de pågående olympiska spelen i Stockholm är lika intressant fysiologiskt som den är nationellt tillfredsställande. Även om Sverige vann flest medaljer, vann idrottare från USA guldräkningen med tunnaste marginalen, 25 till 24.” Den stora befolkningen i USA “är mer blandad av alla raser, och vi borde därför kunna välja de bästa stammarna och avla de bästa blandningarna.” Amerikanska idrottare var “bättre närda och tränade” än sina konkurrenter, “vilket igen bör främja raslig fysisk överlägsenhet.” För att toppa det hela, “leder intensiteten i vår nationella läggning våra idrottare att träna mycket ivrigare och konsekvent, och med en skarpare professionell strävan efter seger.”

Även om de eugeniska undertonerna har bleknat, har medicinen behållit sitt intresse för OS. Jämförelser av fysiologiska förberedelser och förutsättningar, resultat och betydelsen av resultaten – samt doping – från de fyraåriga tävlingarna belyser dramatiska förändringar inom både medicin och idrott.

Amatörer, proffs och antidoping

Idrotten har under olika tidsperioder tjänat helt olika syften för utövare, publik och samhälle, allt beroende på för tiden rådande förutsättningar. Om man exempelvis jämför dagens idrott med hur den såg ut för 80 eller 100 år sedan finner man väsentliga skillnader.

Den fråga som kanske mest har påverkat idrottens utveckling under 1900-talet är amatörfrågan. Vid 1900-talets början dominerade amatöridealet fullständigt. I korthet fick en idrottare inte vara ”professionell”, med andra ord använda idrotten för sin försörjning. Detta ideal dominerade helt idrotten i många länder och inom den olympiska rörelsen. Frågan var kontroversiell och ledde över tid till allt större konflikter, dels mellan de olika nationerna i samband med stora internationella tävlingar, dels mellan olika förbund som i varierande grad omfamnade amatörismens ideal. I dagsläget återstår inte mycket av amatöridealet. Systemet avskaffades under 1960-talet och tiden därefter kan karaktäriseras av en gradvis anpassning mot den generella arbetsmarknaden. I dag har den internationella elitidrotten i sin helhet marknadsanpassats – elitidrottarna har idrotten som sitt arbete och försörjningskälla.

I och med att tävlandet blev en allt viktigare del av idrotten växte fördömandet av drog-användning långsamt under de första tre decennierna av 1900-talet. När nationella och internationella idrottsorganisationer tävlade om uppmärksamhet och makt på 1920- och 1930-talen – decennierna idrott blev verkligen internationell – slogs de om vad ”sann” sport betydde.

Den överlägset viktigaste tvisten i den tidens idrottskrig var den mellan å ena sidan de som försvarade amatöridrotten och det “sanna idrottsliga beteendet” som förkroppsligas av amatöridrottare , och å andra sidan vinstdrivna ägare som drar nytta av den växande vågen av professionalism, och idrottarna som kände att de kunde tjäna pengar på sin idrott eller till och med leva på den.

Den olympiska rörelsen hade snabbt blivit den främsta ambassadören för amatör-värderingar. Mycket av det kan man tacka spelens grundare Baron Pierre de Coubertin för, även om idealen som Coubertin föreställde sig för spelen var mycket mer komplexa än de som representerades av amatörism och praxis i den offentliga elitens skolsystem i England, från vilken amatörism hittade mycket av inspirationen.

Coubertin förväntade sig att idrottare skulle vara moraliska förebilder. Med hjälp av ideal från litteratur om medeltida ridderlighet, trodde han att idrottare borde förkroppsliga “ett riddarskap,” bröder i vapen, modiga, energiska män förenade av ett band som är starkare än bara kamratskap”. Naturligtvis var det två helt olika saker att ange sådana höga ideal och att följa dem i själva idrottsutövningarna under spelen.

I den olympiska stadgan definierades amatörism inte formellt förrän 1930. Idrottare som deltog i spelen, skulle enligt versionen 1930: “inte vara … ett proffs inom den sport som han är anmäld till eller någon annan sport” och “får inte ha fått återbetalning eller ersättning för bortfall av lön.”

Rykten fick redan då spridning om att vissa idrottare använde substanser för att få fördelar, och då avgjorde skillnaden på synen på amatörismen huruvida idrottare kritiserades eller inte. Klasspositionen för idrottare och administratörerna gammaldags ideal spelade en avgörande roll för att bestämma gränsen mellan “ren” kontra “dopad”. Kritiken mot arbetarklassens idrottare – som nästan alla var uteslutna från amatöridrotten – var få, men amatörer, ansågs det, representerade äkta “sportmanship” och måste därför vara rena. Doping blev således i någon mån också en klassfråga.

Denna klassklyfta kan ses i två typiska fall av idrottare som tävlade i början av de olympiska spelens maraton. Redan vid förra sekelskiftet ansågs maratonlöpning vara ett gränsfall för amatör-professionell. Det spelade inte en central roll i de olympiska spelen men prispengar delades regelbundet ut i andra evenemang. Löparna Thomas Hicks och Dorando Pietri vann de olympiska maratonloppen 1904 respektive 1908. Medan funktionärerna visste att de båda fick i sig stryknin tillsammans med andra tveksamma substanser, fick båda löparna föga moraliskt fördömande eftersom sporten i sig pendlade mellan amatörism och professionalism. Den som vann ett olympiskt maratonlopp hade goda möjligheter att sedan tjäna pengar på sitt löpande.

På 1920- och 1930-talen, när dopingfrågan aktualiserades och IOC och dess medlems-organisationer i allt högre grad försvarade renheten hos amatöridrotten, uppstod de första seriösa diskussionerna om drogernas moral. International Amateur Athletic Federation (IAAF), som övervakade friidrott, var den första stora organisationen som fördömde droganvändning som “fusk”. 1928 antog IAAF enhälligt en regel mot “stimulantia”, och publicerade den första tydliga regeln mot doping inom idrott i sin handbok. Begränsningen angav att “Doping är användningen av alla stimulerande medel som används för att öka handlingskraften i idrottstävling över genomsnittet” och att ett brott mot regeln kan leda till avstängning “från deltagande i amatörfriidrott.”

På 1930-talet hade IOC blivit den mäktigaste idrottsorganisationen i världen och hade tagit en starkare ställning för amatörism. Två kontroverser under det decenniet ökade oron för i vilken grad idrottare var villiga att tänja på gränserna för prestationsförbättring, särskilt användningen av statliga resurser för att förbättra prestation och potentiellt användningen av “dope” för att hjälpa dem att tänja på dessa gränser ytterligare.

Först anklagade amerikanska myndigheter japanska simmare för att använda “renat syre” under sommarspelen 1932 i Los Angeles . Även om anklagelserna var mer baserade på nationalistisk glöd från amerikanernas sida än på faktiska bevis på praktiken, tog IOC-medlemmarna notis och anklagelserna och hörsägen fick en bred press.

För det andra var IOC-medlemmarna fullt medvetna om rykten och anklagelser under och efter spelen 1936 i Berlin om att nationalsocialisterna tillhandahöll statliga ekonomiska och byråkratiska resurser för att förbättra landets möjligheter att vinna flest medaljer – vilket de gjorde – i direkt konflikt med amatörprinciperna. Det tyska fallet som ledde fram till spelen i Berlin handlade inte i sig om doping, utan återspeglade allvaret i IOC:s oro över alla aktiviteter som skulle förbättra idrottarnas prestationer och motarbeta amatörismens anda.

I kölvattnet av dessa episoder inledde IOC en utredning. IOC:s vicepresident Henri de Baillet-Latour meddelade i ett brev att “amatöridrott är tänkt att förbättra själen och kroppen och därför får ingen sten lämnas ovänd så länge som användningen av doping inte har stämplats ut.” I samma brev gjorde han också det överdrivna påståendet att “doping … sannolikt innebär en tidig död.”

Före kommissionens möte i Kairo 1938 skrev den amerikanske medlemmen Avery Brundage (som skulle ta över som president i IOC från 1952 till 1972), “användning av droger eller konstgjorda stimulantia av något slag kan inte fördömas för starkt och någon som får eller administrerar ”dope” eller konstgjorda stimulantia bör uteslutas från deltagande i idrotten vid Olympiska spelen.” Brundages handskrivna mening blev kommissionens formella rekommendation och upprepades, nästan ordagrant, i dess rapport. Det publicerades sedan i IOC:s Bulletin och det blev i sin tur den formella positionen mot doping i de olympiska spelen.

Medan den byråkratiska verksamheten avbröts av andra världskriget, inkluderade den olympiska stadgan 1946 uttalandet (under rubriken “Resolutioner angående amatörstatus”) att “doping” var en delmängd av amatörprinciperna. Den positionen skulle finnas kvar i stadgan till 1975, ett år efter att IOC övergav den formella amatörprincipen i sina regler.

Användningen av droger inom friidrotten växte dramatiskt efter andra världskriget. De första två decennierna efter andra världskriget bevittnade en ökad användning av dopingmedel för att förbättra prestationsförmågan, användning av nya droger, ökad vetenskaplig sofistikering och i vissa fall hjälp från statliga och privata aktörer för att hjälpa idrottare att på farmakologisk väg prestera bättre.

Medan de flesta tillämpningar före andra världskriget hade varit “engångsföreteelser” – substanser som togs strax före eller under evenemang, särskilt amfetamin eller derivat som ökade energin –blev det vanligare att droger användes dagligen under efterkrigsåren som en del av idrottares träningsregimer. Användningen av “pep-piller” för att skapa energi eller bekämpa trötthet var fortfarande vanligt och allmänt accepterat inom idrotten.

Historien om prestationsförbättring inom sport förändrades emellertid med utvecklingen av anabola steroider. Steroider var inte bara nya läkemedel, de var läkemedel som administrerades systematiskt under veckor eller längre och detta var en del av anledningen till att de fördömdes så starkt på idrottens högsta nivåer. Det blev tydligare att medicinerna användes för att skapa bättre förutsättningar att vinna på längre sikt.

Även om anabola steroider redan hade syntetiserats på 1930-talet, fanns i slutet av 1940-talet och sedan in på 1950-talet ett ökande intresse för läkemedlets potential att stärka och ”föryngra” kroppen. I USA, till exempel, försvarade Paul de Kruifs mest sålda publikation The Male Hormone från 1945 starkt steroidernas förmåga att öka energi, bygga upp styrka, bekämpa trötthet och till och med förlänga livslängden.

Avery Brundage fungerade som president för IOC under det kalla krigets år. Genom att vilja bevara amatörismens principer men samtidigt erkänna att det kalla kriget pressade idrottarnas träningsregimer till tidigare otänkbara nivåer av professionellt engagemang, försökte IOC trycka tillbaka den olympiska sporten till den amatörism som grundaren Coubertin föreställde sig. “Idrotten, som fortfarande håller idealismens flagga vajande”, skrev Brundage, “är kanske den mest räddande hjälpen i världen för tillfället, med sin anda av regler och respekt för motståndaren, vare sig kampen pågår eller mot.” IOC gick så långt som att försöka skapa regler mot överdrivna träningsregimer, inklusive begränsningen av antalet timmar per dag eller vecka för att träna, men utan resultat. Användningen av prestationshöjande dopingmedel var dock en annan sak.

Brundage var förståeligt nog oroad över en kris inom cykelsporten efter sommarspelen i Rom 1960. Den danske cyklisten Knud Enemark Jensen kollapsade när han cyklade under landsvägsloppet och dog därefter. Amfetamin antogs spela en roll i hans död, och därmed tog antidoping en central plats på IOC:s politiska agenda. Femton dagar efter Jensens död träffades Brundage och IOC:s styrelse och 1962 organiserade Brundage en doping-underkommitté som skulle ledas av chefen för Royal College of Surgeons of England, Sir Arthur Porritt.

Underkommittén sammanfattade sina slutsatser i IOC:s Bulletin 1963. Den definierade doping som ”ett olagligt förfarande som används av vissa idrottare, i form av droger; fysiska medel och exceptionella åtgärder som används av små grupper i en idrottsgemenskap för att positivt eller negativt förändra den fysiska eller fysiologiska kapaciteten hos en levande varelse, människa eller djur i tävlingsidrott.” Som en definition av doping var uttalandet kantat av problem eftersom många av idrottares dopingmetoder inte var olagliga och “exceptionella åtgärder” är ett extremt vagt begrepp. Uttalandet återspeglade dock rädslan för hur långt bortom de begränsningar som antas inom amatörprinciperna idrottare nu var villiga att gå.

Sedan, efter möten i Tokyo och Teheran, definierade IOC 1967 formellt doping som “användning av substanser eller tekniker i någon form eller kvantitet främmande eller onaturliga för kroppen med det exklusiva syftet att uppnå en artificiell eller orättvis ökning av prestationsförmågan i tävlingar.”

IOC:s beslut från 1967 inledde effektivt den moderna eran av ställningstaganden med dopingtester mot fusk. Med 1967 års regler på plats riktade antidopingorganisationerna under 1970- och 1980-talen sin uppmärksamhet på de mer vardagliga uppgifterna att samordna testprocedurer, utveckla tekniken för testning och söka efterlevnad hos internationella organ som deltar i olympisk idrott. Med förbättrade tester under 1970- och 1980-talen, tillsammans med en rad skandaler som lyfte frågan till allmänheten, började analogierna med “tjuv och polis” och blev bara vanligare när mediaberättelser livligt beskrev – och dramatiserade – farorna med dopinganvändning och en värld av “fusk” inom sport som snurrade utom kontroll.

Nästan omedelbart efter att 1967 års regler skapades upptäckte media frågan. 1969, till exempel, visade Sports Illustrated en omslagsberättelse med titeln “Drugs: A Threat to Sport”, och illustrerade den med en utspridd siluett av en idrottsman, omgiven av sex grupper av piller märkta “muskelavslappnande”, “smärtstillande”, “anabola steroider”, “amfetaminer”, “barbiturater” och “lugnande medel.” En stor injektionsnål är vinklad mot siluetten med den vassa änden pekande in i idrottarens kropp.

Några nedslag i litteraturen om doping i början av 1900-talet

I början av 1900-talet introducerades termen doping för att beskriva illegalt drogande av kapplöpningshästar. Den första organisationen som förbjöd doping var The English Jockey Club 1903, men detta berodde inte på att det ansågs omoraliskt, onaturligt eller som fusk, utan på att det skapade problem för dem som spelade på hästarna. Faktum är att det var inom hästkapplöpningen som de första dopingreglerna skapades, även om reglerna ironiskt nog utformades för att förhindra tränare från att försämra prestationsförmågan hos sina hästar. Att sakta ner motståndarnas hästar gjorde det lättare att fixa ett lopp.

1928 - Första reglerna mot doping utanför hästsport

1928 blev Internationella Friidrottsförbundet (International Association of Athletics Federa-tion, IAAF) det första internationella idrottsförbundet att förbjuda doping.

Den första kritiken

Det är först på 1920-talet som det dokumenterats kritiska röster om doping i idrotten. Det var egentligen först när den tyske läkaren Otto Rieser (1894–1977) skrev en artikel (1933, det året som Hitler utnämndes till Rikskansler i januari) som frågan blev mer allsidigt belyst.

“The use of artificial means to improve performance has long time been considered incompatible with the spirit of sport and therefore condemned. However, we all know that this rule is being violated again and again, and that sports competitions are often more a matter of doping than training. It is regrettable that those charged with supervising sport seem to lack the energy to start a campaign against this evil and that a lax and fateful attitude is spreading. The doctors are also not without fault to this state of affairs, partly because of their ignorance, partly because they prescribe strong drugs with doping, which are not available without a prescription for athletes.”

Även om Rieser och andra fortsatte att ifrågasätta dopingen inom idrotten dröjde det ända till 1967 innan Internationella Olympiska Kommittén (IOC) röstade för en antidopingpolicy.

Påven Pius XII bidrog 1956 med ett uttalande där han fördömde doping.

FRÅN 1970 OCH FRAMÅT

1970-talet: Anti-dopingsarbetets etableringsfas

Vid slutet av 1960-talet hade en kultur vuxit fram inom elitidrotten där bruk av prestations-höjande preparat var utbrett. Vid mitten av 1960-talet hade bruket av anabola steroider spridit sig från tyngdlyftning till flera andra kraftsporter, och det ansågs att idrottare från de flesta länder använde sig av preparatet. Flera mycket framgångsrika idrottare har på senare år erkänt att de dopat sig inför stora mästerskap. Det har exempelvis hävdats att en tredjedel av USA:s friidrottstrupp inför de Olympiska spelen i Mexico City dopat sig med anabola steroider, och vid Världsmästerskapen i tyngdlyftning 1970 testade nio av tolv medaljörer positivt för amfetamin, som nu börjat användas i kombination med steroider.

Till detta kom att läkemedelsindustrin utvecklats sedan 1930-talet och att ett stort antal produkter med bevisat prestationshöjande effekt inom vissa idrotter hade kommit ut på marknaden. Förutom anabola steroider och amfetamin började under 1970-talet flera andra preparat användas. Ett av dessa var betablockerare, ämnen som härmar betareceptorernas funktioner och som inom medicinen används för att vidga luftvägarna och öka hjärtats slagfrekvens. Betablockerare kan dock också dämpa känsliga nerver och minska hand- och armvibrationer, effekter av stor betydelse inom olika precisionsidrotter.

Ett annat preparat som kom att användas i prestationshöjande syfte under 1970-talet var efedrin. Efedrin hade inom medicinen använts för att vidga bronker och dra samman perifera blodkärl. Dock hade efedrinet en sammansättning liknande amfetamin vilket, när tillgängligheten av amfetamin började begränsas på 1970-talet, gjorde att det blev ett attraktivt prestationshöjande medel inom idrotten.

Avslutningsvis gjorde också bloddopingen sin debut under denna period. Bloddoping handlar i allt väsentligt om att ge idrottare blodtransfusioner av deras eget eller andras blod i syfte att därigenom öka syreupptagningsförmågan. En blodtransfusion ökar antalet röda blodkroppar vilket ökar mängden syre som blodet kan distribuera till musklerna. Bloddopingen gav därför betydande effekt i idrotter som ställde krav på uthållighet.

Utöver dessa fanns flera andra typer av preparat, exempelvis olika urindrivande droger vilka främst användes inom kraftsporter för att snabbt gå ner i vikt före tävlingar för att kunna väga in i föredragen viktklass. Det bredare utbudet av dopingpreparat gjorde det inte bara svårare att testa, de olika preparaten hade olika tillämpningsfält varför möjligheterna för idrottare att dopa sig ökade, i synnerhet i idrotter som tidigare inte haft lämpliga preparat för ändamålet men som genom den medicinska utvecklingen nu blivit välförsedda. Detta, i kombination med en idrottskultur som mer eller mindre främjade bruk av prestationshöjande medel, ställde anti-dopingsförespråkarna inför en formidabel utmaning.

Under 1970-talet etablerades anti-dopingarbetet på allvar. Den Internationella Olympiska kommitténs medicinska kommitté fick motsvarigheter i vissa internationella förbund, exempelvis Internationella friidrottsförbundet 1972. Från och med de Olympiska sommarspelen i München 1972 genomfördes också testning av de aktiva i stor skala. Dopingtesterna led inledningsvis av den oklara definitionen av doping och av de många inkonsekvenser som existerade gällande vilka preparat som skulle inkluderas i listan över förbjudna preparat. Ofta fattades beslut på grund av medlemmarnas i den medicinska kommittén egna forskningsintressen. Samtidigt som listan över förbjudna preparat växte explosionsartat blev också inkonsekvenserna i den större och större.

Anti-dopingarbetet fick dock ett genombrott i och med att en analysmetod för anabola steroider utvecklades. Denna testades för första gången vid världsmästerskapen i friidrott 1974 och inkorporerades i det olympiska antidopingsarbetet från och med 1976. Därmed kunde bruk av amfetamin och steroider vetenskapligt trovärdigt testas. Beta-blockerare, bloddoping och urindrivande droger fanns dock under 1970-talet inte på listan över förbjudna preparat varför denna typ av doping kunde bedrivas obehindrat.

Trots detta var antalet positiva test litet. De ledande aktörerna var inte villiga att tillskjuta de nödvändiga ekonomiska resurserna och testningen baserades främst på frivilliga insatser. Vidare existerade olika listor över förbjudna preparat i olika organisationer och det rådde oenighet kring vilken praxis som skulle gälla vad gäller testning, avstängningar med mera.

Ett annat problem var att flera stater hade en ganska ambivalent inställning till doping-frågan. I synnerhet de kommunistiska regimerna i östra Europa bromsade utvecklingen. Samtidigt började rykten om en direkt statsfinansierad doping i dessa länder spridas. Den prestige som internationella tävlingsframgångar medförde fick skrupelfria regimer att medvetet satsa på dopade idrottare i syfte att nå idrottslig framgång. Dessa regimer hade heller inte något intresse av ett utökat anti-dopingarbete. I synnerhet Östtyskland har sedermera visat sig ha exploaterat sina idrottare på detta vis, från 1970-talet till östblockets kollaps. I östblocket var också möjligheterna till statsfinansierad doping särskild goda då idrotten dels hade en stark koppling till militären och dess omfattande forskningsresurser, dels inte hade några offentlighetsprinciper eller fri press att ta hänsyn till.

Sammanfattningsvis kom alltså 1970-talet att utgöra startskottet för det moderna anti-dopingarbetet. Samtidigt som möjligheterna att testa ökade, ökade också antalet preparat på marknaden. Dopingarbetet stördes av oenighet inom olika idrottsorganisationer gällande hur arbetet skulle gå till och av bristande stöd från länder som antingen emotsåg utvecklingen med svalt intresse eller med ambivalens. Följaktligen blev heller inte arbetet mot dopingen den framgång som många hade hoppats på. Den dopingkultur som växt fram under 1900-talets första hälft kunde frodas, om än inte helt ostört.

1980-talet: Skandalernas årtionde

Under 1980-talet fortsatte utvecklingen av dopingens olika former. Utöver de redan existerande dopingmetoderna tillkom nu ytterligare några varianter. En av dessa var rekombinant erytropoietin (”konstgjort erytropoietin”), som baseras på drogen erytropoetin och som stimulerar produktionen av röda blodkroppar i benmärgen. Erytropoetin började användas medicinskt 1987 och blev snabbt en populär drog i idrottssammanhang. Den gav samma effekt som traditionell bloddoping och visade sig initialt vara mycket svår att testa för eftersom halveringstiden i blodet är kort.

En annan metod för att dopa sig som blev populär under 1980-talet var tillväxthormon. Bruk av tillväxthormon ger ungefär samma effekter som anabola steroider men hade fördelen av att vara ännu svårare än erytopoietin att testa för. Den blev därför populär i kraftsporter och andra idrotter där byggande av muskelmassa är önskvärt, men verkan är mer svårdoserad eftersom den påverkar fler fysiologiska processer än de anabola steroiderna.

Situationen försvårades ytterligare av en serie skandaler på elitnivå under 1980-talet. Ett antal idrottare av yppersta världsklass avslöjades under detta decennium som dopade, med Ben Johnson, guldmedaljör på 100 meter vid de Olympiska spelen i Seoul, som klarast lysande stjärna. Denna dopingskandal var synnerligen svårsmält inte bara därför att han var en av världens främsta idrottare, utan också då utredningen visade tydliga spår av långvarigt bruk av dopingspreparat.

Under detta decennium spred sig också doping från elit- till motionsnivå. Ett antal studier genomförda under 1980-talet visade att bruket av prestationshöjande preparat och dopingmedel var anmärkningsvärt stort, i synnerhet i kraftsporter. En amerikansk uppskattning från 1980-talets början gjorde exempelvis gällande att antalet individer som brukade anabola steroider översteg en miljon. Andra data tydde på att mellan femton och tjugo procent av collegeungdomar i USA använde olika typer av droger, däribland dopingpreparat.

Denna utveckling bidrog rimligen till den förändrade attityd som under 1980-talet kunde noteras gällande staternas inställning till dopingfrågan. I slutet av 1970-talet inleddes ett försök att skapa en gemensam policy för dopingfrågor i Europa, en process som fullbordades 1984 med Europarådet som initiativtagare. Dopingfrågan lyftes också fram som en del i en generell diskussion om etiska värden inom idrotten. Staternas engagemang i frågan orsakade en viss spänning då de hyste misstro gentemot idrottens företrädare och organisationer på grund av deras sätt att hittills hantera ämnet.

1980-talets dopingskandaler förvärrade situationen då det i flera länder uppkom misstankar om att nationella idrottsorgan medvetet försökt undvika dopingkontroller i samspel med aktiva. Sådana rykten uppkom i Storbritannien, Australien och i Kanada, Ben Johnsons hemland. Till detta kom vetenskapliga studier som visade att bruket av prestationshöjande preparat var utbrett. Följden blev att statliga myndigheter tog en allt större kontroll över anti-dopingarbetet och policyfrågorna.

Det ökade engagemanget var på sikt en nödvändighet för ett framgångsrikt anti-dopingarbete. Samtidigt skedde också vetenskapliga framsteg som underlättade arbetet väsentligt. Under början av 1980-talet förfinades metoderna för att testa för anabola steroider. Tidigare hade mätningarna varit osäkra till sin karaktär med ett stort antal felaktiga prov som följd. Detta orsakade inte bara misstro mot anti-dopingarbetet utan också en mängd överklaganden mot provresultat och avstängningar. 1984 börjar man testa för bruk av betablockerare, året därpå förbjöds bloddoping och 1986 förbjuds bruk av vätskedrivande preparat i de Olympiska spelen. Från och med 1988 börjar man också testa för marijuana. Nästa steg i utvecklingen kom vid 1980-talets slut då flera viktiga aktörer på idrottsfältet beslutade att dopingtester inte längre skulle begränsas till stora mästerskap utan även ske mellan tävlingstillfällen.

Snaran drogs alltså alltmer åt i dopingfrågan. De indikationer som fanns på att dopinganvändandet eskalerat och blivit allt mer utbrett tvingade staterna att agera. Slutpunkten i denna utveckling var Europarådets anti-dopingkonvention som presenterades 1989, vilken både medlemsländer och icke medlemmar ombads stödja. Till detta kom en teknologisk utveckling som spelade anti-dopingförespråkarna i händerna.

1990-talet: Slutet på början?

Början av 1900-talet kan på flera sätt ses som slutet av den inledande delen av anti-dopingarbetets historia. Vid denna tid hade frågan gått från att vara ett ganska marginellt fenomen, som mest intresserade olika specialister i vissa idrotter, till att vara en av de mest kontroversiella och uppmärksammade i idrottens värld. Frågan hade också letat sig ut från arenorna och blivit politisk. Så länge de kommunistiska regimerna i Östeuropa fortfarande fanns kvar var det dock svårt att nå konsensus på internationell nivå, något som av de flesta förklarades av ryktena om statsfinansierad doping bakom järnridån.

Men samtidigt som frågan på allvar blev politisk under 1980-talets slut så blev det alltmer tydligt att Östblocket var på väg att falla samman inifrån. När regimerna på allvar började kollapsa 1989 medförde detta också en kollaps inom de nationella idrottssystemen. De tidigare statligt kontrollerade idrottssystemen började omorganiseras efter västlig modell. Flertalet östeuropeiska stater gick också snabbt med i olika europeiska samarbetsorgan, däribland Europarådet, och kom därigenom också att inkorporeras i anti-doping-arbetet. Utvecklingen får betraktas som en stor framgång för anti-dopingarbetet men var inte problemfritt. Omdaningen av den östeuropeiska idrotten försvårades av de snabbt försämrade ekonomiska förutsättningar som följde på sammanbrottet, och som drabbade idrotten hårt.

Det förefaller dock som om anti-dopingförespråkarna fick ett övertag på doping-användarna under detta årtionde. För det talar den stora mängd dopingskandaler som avslöjades under denna tid. 1990 togs exempelvis världsmästaren på 400 meter, Butch Reynolds, fast för anabola steroider, året därpå avstängdes Katrin Krabbe, världsmästare på 100 och 200 meter. 1993 åkte Ben Johnsson återigen fast för doping och avstängdes på livstid. En annan känd skandal är Giro d´Italia 2001 där stora mängder preparat beslagtogs i samband med en etapp. Beslagen var av en sådan omfattning att det endast med svårighet gick att slutföra tävlingen och tävlingens status har alltsedan dess varit föremål för diskussion.

Det ökande antalet idrottare som fälldes för doping och det allt effektivare anti-dopingarbetet verkar dock inte lett till minskat bruk av prestationshöjande preparat. Försök att systematisera bekämpningen av bruket av doping har snarast lett till motsatta resultat. I en studie av olympiska idrottsutövare konstaterade idrottsmedicinarna Bamberger och Yaeger att dessa kunde indelas i tre huvudsakliga kategorier; en stor grupp idrottare som tar preparat men som inte blir avslöjade, en mindre grupp som inte tar preparat och den minsta gruppen, de dopade idrottare som faktiskt avslöjas.

I ett försök att ytterligare effektivisera anti-dopingarbetet skapades 1999 the World Anti-Doping Agency (WADA). Denna organisation skapades som en följd av skandalerna inom cykelsporten 1998 efter en konferens i Lausanne. Tanken var att världens regeringar i samarbete med idrottens företrädare skulle skapa en fristående organisation för att leda anti-dopingarbetet. Organisationen har också formulerat en egen handlingsplan, The World Anti-Doping Code, som skall antas av samtliga inblandade och ligga till grund för det fortsatta arbetet.

Med 1990-talet var således den inledande fasen i anti-dopingarbetet avslutad. Konsensus hade uppnåtts inom och utanför idrotten gällande behovet av arbetet, merparten av de stora idrottsnationerna hade slutit upp i arbetet och en internationell struktur hade skapats. Exakt vilka konsekvenser detta på sikt kommer att få är fortfarande för tidigt att sia om, men det är klart att det nu är antidopingrörelsen som styr.

Anmärkningsvärda dopinghändelser från 2007 till idag

Tennisspelaren Martina Hingis slutar efter att ha testat positivt för kokain

Martina Hingis, tidigare världsetta och femfaldig Grand Slam-mästare, tillkännagav att hon slutar med tennis den 1 november 2007 efter att ha fått reda på att både A- och B-proverna från ett urintest som utfördes den 29 juni 2007 i Wimbledon var positiva för förekomsten av kokain. Hon var avstängd från tävling i två år. Spårmängden av kokainmetabolit i hennes urin var så låg att hon skulle ha klarat ett drogtest om det tagits av den amerikanska militären. Hingis hävdade att hon aldrig hade använt kokain och självständigt underkastar sig ett hårtest som är negativt för droger. Hingis, 27 år, hävdade att urinproverna hanterades på ett felaktigt sätt.

Boxare avstod från 25 miljoner dollar vardera på grund av oenighet om tester

En boxningsmatch om titeln i weltervikt mellan två av världens främsta boxare, Floyd Mayweather, Jr och Manny Pacquiao, ställdes in när de inte kunde komma överens om dopingtester den 7 januari 2010.I december 2009 anklagade Mayweather Pacquiao för att ha använt prestationshöjande droger. Mayweather ville att båda boxarna skulle genomgå slumpmässiga blod- och urintester i enlighet med protokollet från USA:s antidopingsbyrå. Testningen skulle ha varit bortom kraven från Nevada Athletic Commission, byrån som ansvarar för drogtester för boxningsmatcher i Nevada.Pacquiao, som aldrig haft ett positivt dopingtest, gick med på att ge obegränsade urinprover men trodde att två blodprov skulle vara tillräckligt för att fastställa bristen på förbjudna substanser i hans system.Kampen hade potentialen att bli den mest inkomstbringande boxningsmatchen i historien, där varje boxare uppskattades tjäna 25 miljoner dollar för sitt deltagande.

Alla ryska roddfunktionärer avstängda från idrottstävlingar i ett år

Den 26 januari 2008 förbjöd Internationella roddförbundet, FISA, alla funktionärer i det ryska roddförbundet från att delta i någon FISA-verksamhet i ett år efter nio dopingbrott av det ryska roddlaget inom 12 månader. De inblandade idrottarna fick två års avstängning från tävlingen.

Lagkamrater till Marion Jones måste återlämna olympiska medaljer

Internationella olympiska kommittén (IOC) beslutade den 10 april 2008 att sedan Marion Jones erkände att hon använde prestationshöjande droger under OS 2000 i Sydney, måste hennes åtta lagkamrater också lämna tillbaka medaljerna de vann med Jones i stafettloppen. Sju av kvinnorna överklagade till Idrottens skiljedomstol.

Sju ryssar avslöjade för doping före OS i Peking

En sticktestsoperation som genomförts under de senaste 16 månaderna resulterade i dopingavstängning av sju kvinnliga ryska friidrottare, fem av dem olympier, vilket meddelades den 1 augusti 2008.Idrottarna avstängdes av IAAF som undersökt misstänkta ryska tester i mer än ett år och anklagade de sju idrottarna för att olagligt ersätta eget urin med någon annans i ett försök att undergräva antidopingkontrollerna.

Fotbollsförbunden avvisar vistelserapporteringen

Fédération Internationale de Football Association (FIFA) och Union of European Football Associations (UEFA) släppte ett uttalande den 24 mars 2009 där de tillkännagav att de formellt avvisar WADA:s nya vistelserapporteringsregel som kräver att idrottare redovisar för WADA:s dopingtestare var de kommer att befinna sig en timme varje dag.De uppgav också att de inte accepterade drogtester utanför tävling för spelare på semester eftersom det är ett intrång i integriteten.WADA svarade med att kritisera FIFA och UEFA för deras hållning, och hotade med att fotboll kan tas bort från de olympiska spelen om organisationerna inte följer reglerna för drogtester.

Fransk tennisspelare skyllde positivt kokaintest på en kyss

Den 28 mars 2009 lämnade den franske tennisspelaren Richard Gasquet ett urinprov efter att ha dragit sig ur med en skada från en turnering i Miami, Florida. När både hans A- och B-prov testas positivt för kokain den 11 maj 2009, åtalades Gasquet för dopingbrott och stängdes av från tävling.En oberoende antidopingsdomstol utsedd av Internationella tennisförbundet (ITF) höll en muntlig förhandling den 29-30 juni 2009, under vilken Gasquet hävdade sin oskuld genom att påstå att han fick kokainet i sig när han kysste en flicka som hade fått i sig det på en nattklubb.I tribunalens dom står det att eftersom mängden kokain som hittats i Gasquets system var “ungefär storleken på ett saltkorn” har han godkänts för att återgå till tävling. Den 6 augusti 2009 meddelar ITF att den överklagar tribunalens beslut till idrottsdomstolen.

USA:s cyklist Tyler Hamilton testade positivt för DHEA

Den amerikanske cyklisten Tyler Hamilton, 38 år, tillkännagav att han slutar med professionell cykling den 17 april 2009 efter att ha testats positivt för DHEA. Hamilton medgav att han var medveten om att DHEA fanns i en örtmedicin som han tog för att bekämpa depression. Den 16 juni 2009 fick han en åttaårig avstängning som var så lång beroende på annat som han inte testats positivt för. Hamilton anklagades för att ha använt blodtransfusioner, mänskliga tillväxthormoner, testosteron, erytopoietin och insulin tidigare i sin karriär. Under OS i Aten 2000, där Hamilton vann en guldmedalj, visade hans A-prov tecken på bloddoping. B-provet frystes av misstag så att det inte gick att testa, så Hamilton fick behålla sin guldmedalj.

Floyd Landis erkände att han dopat sig under större delen av sin karriär

Floyd Landis erkände att han använt prestationshöjande droger under större delen av sin karriär i en intervju med ESPN den 19 maj 2010. Landis berättade att han använde EPO, hGH, testosteron och blodtransfusioner och bekräftar att han skickade e-postmeddelanden med sina erkännanden till USADA. Hans e-postmeddelanden anklagade också andra ryttare, inklusive Lance Armstrong, för att använda prestationshöjande droger. Landis uttryckte också: “Jag känner mig inte alls skyldig över att ha dopat mig. Jag gjorde det jag gjorde eftersom det var vad vi cyklister gjorde och det var ett val jag var tvungen att göra efter 10 år eller 12 år av hårt arbete för att komma dit. Jag valde att göra det för att se om jag kunde vinna.” Trots erkännandet att han använde testosteron vid andra tillfällen i karriären, hävdade Landis att han inte använde det när han vann Tour de France 2006, och han kan inte förklara sitt positiva drogtest efter loppet. Han avslöjar dock att han använde hGH vid den tiden.

Nordkoreanska fotbollsspelare behandlade med rådjursmysk

Fem nordkoreanska fotbollsspelare testade positivt för steroider vid VM för kvinnor den 16 juli 2011. Två spelare fångades under internationell turneringen anordnad av FIFA. Då resten av den nordkoreanska truppen testades fann man ytterligare tre positiva resultat. En nordkoreansk delegation berättade för FIFA att steroiderna av misstag hade använts i en traditionell kinesisk medicin baserad på myskhjortkörtlar för att behandla spelare som träffades av blixten i juni 8 under träningen.”

Maria Sharapova avstängd från tennis i två år den 8 juni 2016

Den ryska spelaren Maria Sharapova, tidigare nummer ett i tennis, testade positivt för meldonium och fick två års avstängning av Internationella tennisförbundet. Förbudet var tillbakadaterat till den 26 januari 2016, vilket påverkade hennes ranking och vinster från Australian Open. Förbudet upphörde den 25 januari 2018. Förbudet kunde ha varit fyra år enligt ITA:s regler, men Sharapovas erkännande att hon använt drogen påverkade skiljedomstolen. Sharapova uppgav att hon hade använt drogen sedan 2006 och inte var medveten om att den hade lagts till listan över förbjudna droger. Sharapovas förbud reducerades till 15 månader i oktober 2016.

Topprankad bridgespelare avstängd för doping

Världens främsta bridgespelare har stängts av efter att ha lämnat ett positivt dopingtest den 1 mars 2019. Geir Helgemo, som är norsk men representerar Monaco i bridge-evenemang, testade positivt för syntetiskt testosteron och det kvinnliga fertilitetsmedlet klomifen vid ett World Bridge Series-evenemang i Orlando i september. World Bridge Federation (WBF) är erkänt av Internationella Olympiska Kommittén och följer som sådan WADA:s regler.”

Tjugosju personer åtalades för hästkapplöpningsdopingskandal

Mer än två dussin personer involverade i hästkapplöpningsbranschen åtalades den 10 mars 2020 för att ha deltagit i ett program för att ge kapplöpningshästar prestationshöjande droger för att hjälpa dem att vinna lopp runt om i världen. En av de åtalade var tränaren Jason Servis, som åklagaren sagt “dopade praktiskt taget alla hästar under hans kontroll”, inklusive Maximum Security, hingsten som korsade mållinjen först vid 2019 Kentucky Derby men diskvalificerades för störning. År 2020 vann Maximum Security 10 miljoner dollar i den första Saudi-cupen. Åklagare åtalade 27 hästtränare, veterinärer och drogdistributörer för deras roll i doping av kapplöpningshästar med målet att förbättra deras prestationer i lopp för att vinna prispengar.

Dopingtester drastiskt begränsade av covid-19

Bara under april 2019 samlades 25 219 blod- och urinprover från idrottare för att testa prestationshöjande läkemedel. I april 2020, mitt under härjningarna av covid-19, samlades endast 576 prover in.

En tonårig rysk tennisspelare avstängdes i nio månader

En icke namngiven minderårig rysk tennisspelare stängdes av i nio månader (retroaktivt från 5 mars 2022 till 4 december 2022). Tonåringen får inte tävla eller delta i spel som anordnas av tennisens styrande organ. Spelaren testade positivt för meldonium, samma substans som den ryska tennisspelaren Maria Sharapova förbjöds för i två år 2016.

Tidigare tennisettan Simona Halep avstängd för doping

Simona Halep, en tvåfaldig Grand Slam-mästare som då dopingprovet redovisades var rankad 9, avstängdes av den internationella tennisintegritetsbyrån den 21 oktober 2022 efter ett positivt test för roxadustat under US Open. Hon riskerade upp till fyra års avstängning från tennis.Roxadustat godkändes i Europeiska unionen för att behandla anemi till följd av kronisk njursvikt. Läkemedlet gör att kroppen producerar mer erytropoietin (EPO), ett naturligt hormon som ofta används för doping.

Industriellt utformad doping

År 2003 inträffade en annan betydande händelse som ökade förståelsen för den institutionella karaktären av doping. En injektionsfärdig spruta skickades anonymt till ett av WADA-ackrediterat laboratorium i Los Angeles och visades innehålla tetrahydrogestrinon (THG), en “designad” steroid som inte var känd och inte fanns med på den dåvarande förbjudna listan enligt WADA. Den var specifikt var skapad för att undvika upptäckt av moderna antidopningsteknologier och marknadsfördes på ett sofistikerat sätt till utvalda elitidrottare. Användarantalet begränsades till en lite krets med köpstaka individer som hade mycket att förlora på ett avslöjande. När sprutans innehåll konfirmerades ledde avslöjandet till en serie utredningar som resulterade i åtal och efterföljande fällande dom av personer som drev ett prestationshöjande program för professionella idrottare på BALCO i San Francisco.

I maj 2006 arresterade spansk polis fem personer och beslagtog olika förbjudna prestationshöjande droger och bloddopningsmaterial på en dopningsklinik i Madrid. Här skulle professionella idrottare få medicinskt övervakade injektioner av hormoner och andra prestationshöjande drogregimer. Den 40-sidiga polisrapporten inkluderade en tydlig spårning av dopningsprocedurer för minst 50 professionella cyklister. Rapporten överlämnades till Internationella cykelunionen, vilket ledde till diskvalificeringen av 23 professionella cyklister, nästan alla toppkandidater från Tour de France 2006. Slutet på Tour de France 2006 skändades också, eftersom mästaren Floyd Landis visade sig ha ett positivt dopingtest för steroider. Landis fråntogs mästerskapet och avskedades från sitt team.

I en separat utredning i Paris år 2006 dömdes 23 personer till 4 års fängelse för att ha handlat med en cocktail av amfetaminer och andra prestationshöjande droger känd som “Belgium Pot” till professionella cyklister.

I oktober samma år chockades cricketvärlden av att få reda på att två pakistanska snabbkastare, Shoaib Akhtar och Mohammad Asif, testade positivt för steroiden nandrolon [044].

De kvantitativt största industriellt genomförda dopingprocesserna skedde i DDR och Ryssland, men bör i första hand kallas för ”Statsdoping” eller ”Statskontrollerad doping” ist

Llet.

TESTNING

Testning för anabola steroider i urinen

År 1960, under de Olympiska spelen i Rom, införde International Olympic Committee Medical Commission (IOC MC) för första gången dopningstester för idrottare. Dock var det först år 1968 som IOC officiellt tog kontroll över testningen för användning av vissa dopingmetoder och substanser. När IOC inledde dopingkontroll under vinter-OS 1968 i Grenoble, Frankrike, var begränsningarna stora på grund av dåliga analysmetoder, så endast ett fåtal stimulerande medel och narkotika kunde upptäcktes.

Vid de Olympiska spelen 1972 i München, Tyskland, introducerade fler och bättre tester för stimulerande medel, men vid den tiden hade idrottare redan börjat ta anabola steroider. Ett test för steroider infördes vid nästa sommar-OS i Montreal, Kanada. Men fyra år senare, vid Olympiaden i Moskva, hade idrottarna gått vidare till mindre lätt upptäckbara, naturligt förekommande hormoner, som testosteron. Senare lärde sig antidopningsmyndigheter att mäta förhållandet mellan testosteron i blodet och en relaterad molekyl, epitestosteron. Som svar på detta har vissa idrottare tillfört epitestosteron – vilket i sig inte har någon prestationsökande effekt – för att vidmakthålla förhållandet mellan testosteron och epitestosteron vid testning.

Bättre tester för anabola steroider infördes vid Olympiska spelen i Montreal 1976 genom radioimmunoassayanalys. Tekniken tillät dock endast ospecifik upptäckt av ett begränsat antal exogena steroider. Genom åren har allt fler nya dopningsämnen syntetiserats, och som en konsekvens uppdateras kontinuerligt listan över förbjudna ämnen och nya analytiska metoder för deras upptäckt och bestämning i biologiska prover krävs kontinuerligt. I dopingkontrollanalys är kunskapen om steroidmetabolismvägar i människokroppen av yttersta vikt, och de analytiska metoderna måste möjliggöra samtidig detektion och bestämning inte bara av de förbjudna föregångarämnena utan också av deras metaboliter. Dessutom bör närvaron och mängden i biologiska prover av arter som kan störa i analysen utvärderas.

Även de olika anabola steroider som specifikt utformats för att kringgå dopningskontroll och som har lanserats på marknaden – designer steroider – har införlivats i World Anti-Doping Agencys (WADA) lista över förbjudna ämnen. I WADAs lista ingår steroider i tre huvudklasser, nämligen anabola steroider, kortikosteroider och ämnen med antiöstrogena egenskaper. Det bör också påminnas om att WADAs lista över förbjudna ämnen fastställer kriterier för att tydliggöra förändringar i den naturliga steroidprofilen orsakad av exogen administrering.

OLIKA DOPINGPREPARAT

Testosteron och anabola steroider

Intresset för de mänskliga processer som gör att män skiljer sig från kvinnor har funnits sedan urminnes tider, men har då främst drivits av magiska företrädare snarare än de som så småningom kunde kalla sig vetenskapsmän.

Organterapi

Anabola-androgena steroider (AAS) är en grupp syntetiska derivat av testosteron med både muskelbyggande (anabola) och maskuliniserande (androgena) effekter. Terapin där man avsåg att använda mänskliga organ eller organ från djur fick sin egentliga start den 1 juni 1889 när den då 72-årige neurologen och fysiologen Charles Edouard Brown-Sequard höll ett föredrag för Société de biologie i Paris. I sitt föredrag – och i en rad kommande föredrag och artiklar – rapporterade han vad som hänt efter att han under en treveckorsperiod tio gånger injicerade först blod, sedan sädesvätska och slutligen mald testikel från hund och marsvin. Han beskrev entusiastiskt hur hans fysiska och mentala hälsa drastiskt hade förbättrats (styrka, intelligens och urinstrålets kraft) men att han en månad senare blev precis tvärtom – fysiskt och psykiskt utmattad. I efterhand vet vi att det rörde sig om en placeboeffekt, men trots det startade Brown-Sequard en viktig utveckling. Han tillhandahöll också flytande testikelextrakt till andra vetenskapsmän i Europa och USA som ville pröva och det växte uppe en rad kliniker som ägnade sig åt “Ungdomens källa” och tog bra betalt för sina tjänster.

Testosteronet historia

Vidare forskningen enligt Brown-Sequard ledde till att Oskar Zoth and Fritz Pregl 1894 presenterade testikelextrakt som sas öka muskelstyrkan, vilket även det sannolikt var en placeboeffekt. Zoth förutsåg emellertid i en artikel 1896 att ytterligare forskning sannolikt skulle leda till stora idrottsresultatsförbättringar genom någon form av testikelextrakt. Trots det ger han i en artikel från 1896 en skrämmande profetia om användningen av anabola hormoner inom idrotten under det tjugonde århundradet när han säger i det sista stycket: “Idrottarens träning erbjuder en möjlighet till ytterligare forskning inom detta område och för en praktisk bedömning av våra experimentella resultat” Trots det ger han i en artikel från 1896 en skrämmande profetia om användningen av anabola hormoner inom idrotten under det tjugonde århundradet när han säger i det sista stycket: “Idrottsträning erbjuder en möjlighet till ytterligare forskning inom detta område och för en praktisk bedömning av våra experimentella resultat.”

Man gick senare vidare med transplantationer med djurtestiklar med strålande resultat varvid operationerna utfördes också av vetenskapligt skolade kirurger. Det har påståtts att “Det är troligt att det allmänna motståndet mot doping efter 1933 hade att göra med nazistiska restriktioner mot den självgoda, individualistiska, rekordbrytande idrottaren och det abstrakta idealet om prestation. Det överensstämmer också med nazistisk retorik om sportsmanna-anda. Det har också påståtts att under andra världskriget tog tyska soldater steroider före strid för att öka aggressiviteten. Denna påstående, även om den ofta hänvisas till, har ännu inte dokumenterats trots ansträngningar i detta avseende. Dessutom var nazisterna emot organismförändrande droger i allmänhet. Det pågick en koncentrerad kampanj mot ”gifterna” alkohol och tobak, och nazisterna var inte särskilt intresserade av de då florerande organterapierna.

Det finns rykten om att de tyska idrottsmännen vid Olympiaden i Berlin 1936 fick injektioner med testisextrakt. Redan på mitten av 1920-talet hade emellertid tvivlet på behandlingarna växt och 1935 tillsattes en särskild kommitté som på vetenskaplig grund skulle göra en granskning. Det primära naturliga manliga hormonet, testosteron, isolerades först från tjurar testiklar 1935. Butenandt och Hanisch och Ruzicka syntetiserade självständigt testosteron samma år, och kemisterna Leopold Ruzicka (ungrare) och Adolf Butenandt (Tysk) tilldelades Nobelpriset 1939 för sitt arbete. Butenandt lyckades isolera östrogen och så småningom också kortison. Priset delade han med ungraren Leopold Ruzicka. Butenandt tvingades av nazistregeringen att tacka nej till priset, men fick mottaga medaljen och diplomet 1949 i stället, dock fick han inte pengarna. När testosteron blev tillgängligt slutade organtransplantationerna tvärt.

Redan när Butenandt fick Nobelpriset fanns testosteronet tillgängligt kommersiellt. Forskningen kring testosteronet är väl dokumenterad i främst tysk litteratur, men det finns från tiden före första världskriget inget kvarlämnat om testosteronets påverkan på idrottsprestationer. Däremot vet man att tyska soldater under andra världskriget fick testosteron för att öka sin aggressivitet i fält. Nazisterna var däremot i tal starkt negativa till alkohol, tobak etc, varför det är sannolikt att de var motståndare till doping i allmänhet dessutom – de ansåg att det var ”rasen” som var avgörande snarare än tillförda substanser (”gifter”).

Testosteron för idrottsmän – och andra anabola steroider

Runt 1940 kunde man övertygande visa att testosteron hade anabola effekter på både eunucker, kvinnor och normala män. Den första dokumenterade prestationshöjande effekten visades 1942 då en 18-årig travhäst, en valack, fick testosteron implanterat och efter det började vinna tävlingar och slog tidsrekord trots sin ålder. 1945 beskrev Paul de Kruif (en amerikansk mikrobiolog, 1890–1971) de anabola egenskaperna hos testosteron, testosteron-propionat och metyltestosteron i en bok med titeln “The Male Hormone”, som visade sig vara en katalysator för ökningen av användningen bland kroppsbyggare på USAs västkust i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. De Kruif skrev:

“I’ll be faithful and remember to take my twenty to thirty milligrams a day of testosterone. I’m not ashamed that it’s no longer made to its old degree by my own aging body. It’s chemical crutches. It’s borrowed manhood. It’s borrowed time. But just the same, it’s what makes bulls bulls.”

De Kruifs synpunkter togs ad notam främst inom bodybuildingen i USA i synnerhet som man inte initialt såg några väsentliga biverkningar av testosteronet – och ända sedan dessa initiala framgångar har alla former av kroppsbyggande varit starkt kopplat till anabola steroider. Arnold Schwarzenegger var länge en förgrundsgestalt för detta.

De flesta av AAS utvecklades under 1950-talet när kemister försökte separera anaboliska och androgena egenskaper hos dessa testosteronderivat utan framgång. Nandrolon, den 19-noranalog av testosteron, var den första anabola steroiden med tillräcklig dissociation av androgena och anabola egenskaper för att motivera introduktion i klinisk praxis under 1950-talet. Den första rapporten om användning av anabola steroider av en idrottare som sökte ökad vikt och styrka är från 1954.

Det var vid denna tidpunkt känt att det sovjetiska tyngdlyftningslandslaget hade använt anabola steroider sedan 1959, vilket verifierades bland annat av den amerikanske tyngdlyftningslandslagsläkaren John Bosley Zieglar efter VM i Wien 1954. De ryska ledarna hade där beredvilligt berättat om användningen av anabola steroider i ryska styrkeidrotter. Zieglar började experimentera med testosteron på sig själv och på några tyngdlyftare i York Barbell Club i New York. 1958 godkände amerikanska livsmedels- och läkemedels-myndigheten (FDA) användningen av metandrostenolon (Dianabol) för behandling av hypogonadism, vilket ledde till ökad tillgänglighet av denna steroid. När läkemedelsbolaget Ciba 1958 kommersieliserade Dianabol® (metandrostenolon) använde Zieglar denna substans, och snart därefter användes detta läkemedel inom stora delar av amerikansk idrott. Nära sin död 1983 talade Zieglar dock mot användningen av anabola steroider och sa att han önskar att han aldrig hade skapat den anabola steroiden efter att ha sett idrottare missbruka drogen.

Turinabol, som kunde tas i tablettform, syntetiserades i Östtyskland ungefär från 1966. En uppskattning gjordes att en tredjedel av de amerikanska friidrottarna i spåret och fältet i USA använde AAS under det olympiska träningslägret 1968.

Frederick Hatfield (1942–2017), med smeknamnet Dr. Squat, var en amerikansk världs-mästare i styrkelyft och med doktorsexamen i idrottsvetenskap, publicerade 1982 en kontroversiell med inflytelserik bok ”Anabolic Steroids: What Kind and How Many.” I denna fastslår han dessutom att tillväxthormon (hGH) hade blivit the state of art i den fria världen då det gällde muskelstyrka och -storlek.

Inför OS i Seoul 1988 gav den sovjetiske presidenten Mikhail Gorbatjov ut ett dekret att alla sovjetiska idrottmän och kvinnor var tvungna att dopingtesta sig för att få vara med i Korea.

En burk androstenedion upptäcks i skåpet tillhörigt St. Louis-baseballspelaren Mark McGwire 1998, som medgav att han använde steroidprekursorn, vilket då inte var olagligt. Baseballigan påbörjade inte slumpmässiga tester förrän säsongen 2004.

1940–1945: Nazister testar steroider på fångar och Hitler

Enligt anekdotiska berättelser testade nazisterna anabola steroider på fångar, på Gestapo och på Hitler själv (mellan 1940 och 1945). Testosteron och dess analoger användes av tyska soldater för att främja aggressivitet och fysisk styrka. I efterhand uppvisar, enligt hans läkare, Hitlers mentala tillstånd mot slutet av hans liv med egenskaper som vissa forskare associerar med tung steroidanvändning: mani, akuta paranoida psykoser, överdrivet aggressivt och våldsamt beteende, depression och självmordsideologier.

Anabola steroider tog överhand

Anabola steroider började användas i idrottskretsar redan på 1950-talet och 1970 stod det helt klart att medlen användes i alla världsdelar.

Anabola steroider var sannolikt inget kvantitativt stort problem vid Rom-OS 1960 eftersom det nästan bara användes av ryska idrottare i kraftsporter och några få amerikanska tyngdlyftare. Fyra år senare, vid OS i Tokyo 1964, var däremot bruket av anabola steroider spritt till flertalet nationer och i många idrottsgrenar. Dosering och typ av anabola steroider är kända avseende Harold Connolly, guldmedaljör i slägga 1956, Dallas Long, guldmedaljör i kula 1964 och Randy Matson, guldmedaljör i kula 1968 samt Russ Hodge, som var världsrekordhållare i tiokamp. Bill Toomey vann tiokampen 1968 och har förklarat att han använde anabola steroider och inte trodde att han kunde ha vunnit annars. En av USA:s tiokampare vid denna tid var läkare, Tom Waddell, och han uppskattade att ungefär en tredjedel av USA:s friidrottslandslag använde anabola steroider. Det bör då påpekas att detta var sagt under en tidsperiod när anabola steroider fortfarande inte var förbjudna.

Det sas också att under Olympiaden i Mexico City 1968 var det knappast alls någon diskussion om huruvida det var omoraliskt och fusk att använda anabola steroider utan snarare en diskussion om vilket läkemedel man skulle använda och i vilka doser. Generellt sett höjdes doserna efter hand och man använde också kombinationer av preparat i alltmer komplicerade – pseudovetenskapliga – scheman. Man började också använda kombinationer av perorala preparat och preparat som gavs i injektionsform. Fluoxymesteron, som såldes under varumärkena Halotestin och Ultandren föredrogs av dem som var rädda för de typiskt androgena effekterna av exempelvis Dianabol – även om skillnaderna sannolikt egentligen var små eller obefintliga i ekvipotenta doser.

Från och med 1969 var det dessutom tydligt att – åtminstone i USA – exempelvis tyngdlyftare inte bara använde anabola steroider, utan i samband med tävling dessutom tog amfetamin för att bli av med de sista kilonas oönskades vikt. Vid världsmästerskapen i tyngdlyftning 1970 visades nio av de tolv finalisterna ha positiva dopingprov för amfetamin.

Efter att ha vunnit de Panamerikanska mästerskapen i tyngdlyftning 1971 yttrade Ken Patera avseende sin kommande motståndare, den rysk världsmästaren Vasily Alexeyev:

”Last year the only difference between me and him was that I couldn’ t afford his drug bill. Now I can. When I hit Munich I’ll weigh in at about 340, or maybe 350. Then we’ll see which are better, his steroids or mine.”

1974 förbjöd IAAF anabola steroider och började testa vid EM i Rom samma år, men man påvisade inga positiva dopingprov – vilket möjligen kan ha berott på att analyserna inte var färdigutvecklade (snarare än att ingen använde anabola steroider). Anabola steroider lades till IOC:s lista över förbjudna ämnen 1975 eftersom ett test som ansågs vara tillförlitligt då tagits fram.

Först vid OS i Montreal 1976 fångade man åtta idrottsutövare med positiva prover för anabola steroider. Här uppstod emellertid andra – åtminstone teoretiska - problem genom att de stimulerande medel man tidigare jagat var aktuella just vid tävlingarna medan effekten av anabola steroider kom gradvis genom muskelförändringar. Det innebär att idrottsutövare kunde dopa sig under träningssäsongen men sedan avsluta tillförsel så att de var ”rena” vid tävlingstillfället. Detta innebar att man introducerade tester vid träning, oannonserade “out-of-competition” vilket IAAF var de första med 1991 – inte utan visst motstånd eftersom det sas påverka idrottsutövarnas privatliv. Idag har numera WADA till och med infört plikt för elit-idrottarna att vistelserapportera en timme per dygn (inte nattetid dock) för att ge dopingtestarna en möjlighet att finna idrottarna.

Efter olympiaden i Moskva 1980 tog Manfred Donike vid Kölnlaboratoriet fram en ny metod att testa för testosteron – man hade i Moskva inga positiva dopingprov över huvud taget. När Moskvaproverna omtestades visade det sig emellertid att 20 procent av alla (män och kvinnor tillsammans) var positiva. Bland de med positiva prover fanns 16 guldmedaljörer.

En populär bok av Dan Duchaine ”Underground Steroid Handbook” publicerad 1981, gav detaljer om hur man själv administrerar AAS, typiska negativa effekter och den optimala doseringen.

Den moderna tidsåldern för dopingtester kan emellertid sägas börja vid Pan Am-spelen 1983 i Caracas, Venezuela – det var då och där man på allvar försökte fånga fuskarna. Ett team av forskare hade då utvecklat en ny metod för steroidtester i väntan på två stora internationella sportevenemang det året, Pan Am Games och världen friidrotts-mästerskap. Dopingtestningen vid Pan Am överraskade många idrottare, det hade inte förväntats att det skulle vara några tester alls i tävlingen. Avancerade testprocedurer gav 19 positiva tester och fick flera idrottare att fejka skador eller skapa andra ursäkter för att lämna spelen i rädsla att bli fångade. Ett dussin idrottare från USA i olika grenar drog sig plötsligt ur tävlingen och återvände till USA, och åtminstone ytterligare ett dussin idrottare från andra länder lämnade också utan att förklara varför.

Det mest berömda dopningsfallet på 1980-talet gällde Ben Johnson, 100-meterslöparen som testade positivt för stanozolol (anabol steroid) vid de olympiska spelen 1988 i Seoul. Då han vann över amerikanen Carl Lewis. Johnsons fall riktade världens uppmärksamhet mot dopningsproblemet på ett oöverträffat sätt. Johnson hävdar att han druckit en örtdryck som var spetsad, men dopingtestarna ansåg att hans förklaring var helt osannolik och avstängde honom från tävling i två år. Det var först efter detta avslöjande som den större allmänheten insåg omfattningen och betydelsen av fusket med läkemedel inom idrotten.

Som en del av sitt War on Drugs-program undertecknade president Ronald Reagan Anti-Drug Abuse Act den 18 november 1988, som förbjuder försäljning av steroider för icke-medicinska ändamål. Lagen lägger till straff för brott som involverar minderåriga och försäljning av droger inom hundra fot från skolor, för att ta itu med oron för gymnasieelever som använde steroider. Den 5 oktober 1990 definierade Anabolic Steroids Control Act AAS som vilken drog eller hormonell substans som kemiskt och farmakologiskt är relaterad till testosteron (förutom östrogener, gestagener och kortikosteroider) som främjar muskeltillväxt. Dessa syntetiska föreningar klassificerades som DEA schema III-läkemedel enligt den amerikanska lagen om kontrollerade ämnen. Senare ändrades denna lag av Anabolic Steroid Control Act of 2004; den 20 januari 2005 lades ändringen till i Controlled Substance Act och även anabola steroider och prohormoner lades till listan över kontrollerade ämnen, vilket gjorde innehav av dessa förbjudna ämnen till ett federalt brott.

Därefter reviderade Major League Baseball sin AAS-policy och krävde en 50-matchers avstängning för förstagångsförbrytare (ökat från 10 dagar), en 100-spels straff för andra gången (ökat från 30 dagar) och livstidsavstängning för en tredje positivt test. Tidigare kunde en basebollspelare bli avstängd livstid endast efter den femte positiva testet.

Antidopingpionjären identifierar den första designersteroiden

Som svar på den fortsatta efterfrågan på otillåtna AAS nytillverkades ”designer-steroider” som ett sätt att undvika upptäckt av dessa olagliga droger. Ett exempel var syntesen av tetrahydrogestrinon från palladium-kol-katalyserad vätering av gestrinon av Bay Area Laboratory Cooperative (BALCO), ett amerikanskt företag som tillverkar näringskosttillskott. Analyser och rättsliga åtgärder ledde dock till att flera idrottare blev avstängda på grund av användning av dessa syntetiska steroider.

Dr Don Catlin, en amerikansk pionjär inom dopingtester inom idrotten, identifierar norboletone, den första rapporterade anabola designersteroiden, i en idrottsmans urinprov för första gången 2002. Upptäckten var ett genombrott inom dopingtestandet eftersom designersteroider sällan upptäckts förrän vid denna tidpunkt, vilket gjort att vissa dopare kunnat klara drogtester utan att bli fångade.

Epidemiologi

Före BALCO uppskattades att cirka 3 miljoner människor använde AAS i USA, inklusive upp till 3 procent av tonåringar, 14 procent av collegespelare och 30 procent av gemenskapens vikttränare. Senare uppskattningar indikerar att det finns cirka 4 miljoner AAS-användare i USA, varav 25 procent uppvisar läkemedelsberoende. Historiskt sett var typiska AAS-användare professionella eller tävlingsidrottare, men senare undersökningsdata visar att över 75 procent av AAS-användarna är icke tävlingsinriktade kroppsbyggare eller idrottare som rapporterar kosmetiska fördelar snarare än prestationsförbättring för användning av AAS. Å andra sidan tenderar män över 40 år att använda AAS för att förbättra fysisk prestanda och motverka åldrandet. En brittisk militär rapport från 2010-talet beskriver användning av AAS av 4 procent av militära deltagare för att förbättra fysisk prestanda och återhämtning, vilket representerar en ny typ av AAS-användare. Dessa siffror kan dock underskatta vad kliniker stöter på eftersom endast hälften av AAS-användarna erkänner tidigare AAS-användning när de intervjuas av en läkare.

Stimulantia

Effekten av kaffe (koffein) som stimulant har länge varit erkänd. Under nordamerikanska inbördeskriget var ”kafferansionen det som höll armén igång”. Tilldelningen var ”riklig för tre eller fyra halvlitrar (pints) av starkt svart kaffe dagligen… Eftersläntrare skulle ofta dra sig undan, tända en eld, koka kaffe, dricka det och sedan traska vidare för att hinna ikapp sina regementen vid nattfall.” Användningen av kaffe av fotsoldater tjänar också som ett tidigt exempel på att sådana ergogena metoder inte var allmänt accepterade: kavalleri och artilleri hänvisade till infanteriet, något föraktfullt, som “kaffekokare.” Kaffe var också ”drogen efter eget val” för många litterära personer, vetenskapsmän och konstnärer från den tiden vars arbete krävde en väl fungerande hjärna. Likaså betraktades alkohol som konstgjorda stimulantia att användas av soldater och arbetare som arbetade under stressiga förhållanden.

Stimulerande substanser för idrottare finns beskrivna under hela 1800-talet: alkohol – i många fantasifulla former – kokain, stryknin, kaffe och nitroglycerin. Notabelt är dock att man inte finner någon hänvisning till amfetamin trots att substansen syntetiserades redan 1887.

Den amerikanske löparen Thomas Hicks vann maraton vid OS i St Louis 1904. Läkaren Charles Lucas bistod Hicks med stryknin och konjak flera gånger under loppet. Dr Lucas hävdade senare att från en medicinsk synpunkt så behövde löpare under ett maratonlopp mediciner för att klara av loppet. Även i olympiaden 1908 fick maratonvinnaren stryknin under loppet. Men han blev senare diskvalificerad eftersom han i sitt utmattade tillstånd hjälptes över mållinjen av åskådare.

Under den sista tredjedelen av 1800-talet var användningen av stimulantia bland idrottare vanlig, och dessutom gjordes inget försök att dölja droganvändningen, med undantag möjligen av vissa tränare som vaktade de egna specialrecepten för sin ”doping.” Simmare, långdistanslöpare, sprinters och cyklister använde en bred uppsättning av substanser för att få en fördel över sina motståndare. Redan 1865 rapporterades ett dopingfall med kanalsimmare i Amsterdam. Boxare använde stryknintabletter och blandningar av konjak och kokain. År 1879 började sexdagarscykellopp, där varje lopp pågick kontinuerligt, dag och natt, i 144 timmar. Det är inte förvånande att stimulantia och olika dopingstrategier användes i dessa utmanande tävlingar av långvarig atletisk ansträngning: “Franska tävlande föredrog blandningar baserade på koffein, belgarna föredrog sockerkuber doppade i eter, och andra använde alkoholhaltiga likörer, medan sprinters specialiserade sig på användningen av nitroglycerin.”

Cyklister använde också kaffe ‘kryddat’ med koffein, och när loppet fortskred, skulle de lägga till ökande doser av kokain och stryknin, eftersom stryknin i låga doser har en stimulerande effekt, medan det i högre doser är giftigt. När tränare fortsatte sina experiment med olika kraftfulla droger och gifter är det inte konstigt att någon dog. Det första dödsfallet som tillskrivs doping rapporterades 1886: Arthur Linton, en engelsk cyklist, sägs av vissa ha överdoserat ”tri-metyl”, förmodligen en förening innehållande antingen koffein eller eter, under ett 600 km lopp mellan Bordeaux och Paris. Andra har hävdat att Linton faktiskt vann det aktuella loppet och inte dog förrän tio år senare, 1896, av tyfusfeber. Oavsett fallet, med tanke på potensen hos många av de dopingämnen som användes vid den tiden, var idrottarnas hälsa i fara.

En annan populär sport under den perioden i både USA och England var den professionella sporten av gång (pedestrianism). Dessa ”gå-som-du-vill’” gång- och/eller löpmaratonlopp varade ofta sex dagar och sex nätter. Tävlanden som hade täckt flest kilometrar vid slutet av de sex dagarna förklarades som vinnare. Under några av dessa mer berömda ultramara-tonlopp avslutade flera tävlanden i ett lopp varje över 500 miles (805 km), och 1884 blev George Haezel från England den första mannen som klarade 600 miles (966 km) under den sexdagarsperioden. Genom sin natur lämpade sig stimulantia för användning i denna sport. Tränare använde en mängd olika blandningar för att hålla sina idrottare igång. Dessa inkluderade mjölkschoklad, champagne och konjak, liksom belladonna, stryknin och ”morfin i varma droppar.”

Den schweiziske läkare Wilhelm Knoll gav Coramin (niketamid, numera dopingklassat) till skidåkarna i vinter-OS i St Moritz 1928.

På 1920- och 1930-talen syntetiserades ett flertal analoger till amfetamin, men det var först från mitten av 1930-talet som man förstod att amfetamin stimulerade hjärnan och först 1937 fanns substansen tillgänglig som en medicin på apoteken. Den beskrevs då som “a means of dissipating mental fog” och blev snabbt använd främst av studenter för att kunna studera inför tentamina utan att behöva sova eller äta och kanske till och med vara mer klara i huvudet än vanligt.

Det var först under andra världskriget som amfetamin började användas mer systematiskt och då av både axelmakterna och de allierade. Från Storbritanniens Air Surgeons’s Bullentin 1944:20 rapporterades att ”one pill (Benzedrine) may be worth a Flying Fortress when the man who is flying it can no longer stay awake.” Benzedrine var varumärket för en racemisk blandning av amfetaminer (dextrolevoamfetamin) som började marknadsföras redan 1928 i USA för inhalation för att utvidga näs- och luftvägarna (Benzedrine fanns som läkemedel i Sverige till 1952, då det avregistrerades). De japanska kamikazepiloterna ryktades ta stora doser amfetamin innan de utförde sina självmordsuppdrag. Rent allmän tycktes det känt inom militären att amfetamin gav en känsla av oräddhet och man utvecklades amfetaminpreparat som Pervitin och Methedrin i syfte att öka soldaternas uthållighet.

Användningen av dessa ”pep pills” togs med till det civila livet efter kriget främst av college-studenter, som också kom att använda dem också i amerikansk fotboll och därifrån i alla andra idrotter. 1969 konkluderades:

On good evidence – which includes voluntary admissions by physicians, trainers, coaches, athletes, testimony given in court or before athletic regulatory bodies, and autopsy reports – amphetamines have been used in auto racing, basketball, baseball (at all levels down to children’ s leagues), boxing, canoeing, cycling, football, golf, mountain climbing, Roller Derby, rodeo, rugby, skating, skiing, soccer, squash, swimming, tennis (both lawn and table), track and field, weight lifting and wrestling.

Amfetaminer var de första “effektiva” prestationshöjande substanserna. Italienska cyklister kallade dem “la bomba” och holländska cyklister kallade dem “atoom”, och såg dem främst som att de minimerar de obehagliga känslorna av trötthet under träning. Genom att sätta en säker övre gräns för kroppens prestanda vid maximal ansträngning förhindrar dessa obehagliga känslor skador på kroppen. Den konstgjorda manipulationen av denna gräns med hjälp av droger utsätter emellertid idrottare för risk för okontrollerad överansträngning.

De första fallen av dödligt värmeslag hos idrottare som använde “atoom” rapporterades på 1960-talet. Under Tour de France 1967 dog den brittiske elitcyklisten Tom Simpson på den branta stigningen Mont Ventoux, troligen på grund av missbruk av amfetaminer. Den exakta omfattningen av hur amfetaminer förbättrar idrottslig prestation är okänd eftersom det, precis som med alla prestationshöjande droger, finns få moderna studier som kvantifierar deras effekter. Den bekväma frånvaron av sådan information utgör ytterligare bevis på ett dolt problem. En allmän uppfattning är att “la bomba” kan förvandla en vanlig Tour de France- stödåkare till en etappvinnare.

Under 1960-talet dog åtminstone tre toppidrottare till följd av missbruk av amfetaminer.Formulärets överkant

Långt in på 1990-talet sågs amfetamin som en naturlig del i den amerikanska fotbollen.

Tillväxthormon

Doping med tillväxthormon (GH) är ett välkänt problem bland elitidrottare och bland personer som tränar på gym, men det är förbjudet av både medicinska och etiska skäl. Den ökade tillgängligheten av tillväxthormon (GH) i mitten av 1980-talet, som ett resultat av framsteg inom rekombinant DNA-teknik, har möjliggjort forskning om användningen av detta hormon i fysiologiska doser som ersättningsterapi för barn och vuxna med GH-brist och i farmakologiska doser som möjlig terapeutiskt medel för ett antal sjukdomstillstånd.

Tillväxthormon (GH) finns med på förteckningen över förbjudna substanser i klass S2,3 för ”Peptidhormoner, tillväxtfaktorer, liknande och besläktade substanser.” Trots att Internationella olympiska kommittén (IOC) förbjöd användningen av exogent GH inom idrotten 1989, följt av att WADA listade GH som en förbjuden substans år 1999, identifierades en fynd av missbruk av GH för första gången år 2010.

Fysiologi av tillväxthormon med avseende på doping

Mänskligt tillväxthormon (hGH) är ett naturligt förekommande hormon som produceras av adenohypofysen och är ett av de viktigaste hormonerna som påverkar tillväxt och utveckling. Tillväxthormon är ett viktigt och kraftfullt metabolt hormon som utsöndras i en pulsatil rytm från celler i adenohypofysen och påverkas av flera normala och patofysiologiska tillstånd. Mänskligt GH isolerades först på 1950-talet och humant framställt GH från kadaver användes till att börja med för att behandla patienter med GH-brist. Syntetiskt rekombinant GH har dock varit allmänt tillgängligt sedan mitten av 1980-talet och införandet av detta rekombinanta GH ökade missbruket av GH som dopningsmedel.

Det är främst de anabola och till viss del lipolytiska effekterna av GH som uppskattas av dopare. Trots GH:s rykte som en effektiv ergogeniskt substans bland idrottare har effektiviteten av GH som en enskild dopningsubstans ifrågasatts under de senaste åren. Det saknas vetenskaplig evidens som visar att GH i suprafysiologiska doser har ytterligare effekter på muskelträningsprestanda utöver dem som uppnås genom optimerad träning och kost i sig själv. Dock kan det finnas synergistiska effekter om GH kombineras med till exempel anabola steroider, och GH verkar ha en positiv effekt på kollagensyntesen.

Risk för Creutzfeldt-Jakobs sjukdom

Harvey Cushing beskrev för första gången hormonet 1912 och det isolerades från mänskliga och apkadaverhjärnor 1956. Två år senare användes det för att behandla dvärgväxt hos barn genom injektioner. Den olyckliga utvecklingen av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, en degenerativ hjärnsjukdom, hos pojkar som behandlades med tillväxthormon från människans hypofys ledde till att all användning av produkter från den mänskliga hypofysen avbröts. På grund av detta förbud var missbruk av hGH sällsynt inom idrotten fram till mitten till slutet av 1980-talet.

År 1985 godkände Genentech Protropin® för behandling av barn med tillväxthormonbrist. Detta var den första rekombinanta DNA-formen av tillväxthormon (rhGH) som var säkrare än kadaverextrakt som användes tidigare. Tekniken för rekombinant DNA gjorde produktionen av tillväxthormon av läkemedelskvalitet enklare och billigare. Det mesta av det mänskliga tillväxthormonet som används inom medicin och missbrukas inom idrotten tas nu fram med rekombinant teknologi och kallas helt enkelt hGH (men det kan också förekomma som rhGH eller HGH).

Indikationer på missbruk

Humant tillväxthormon var väl känt inom idrottsmedicinska kretsar redan vid Los Angeles-OS 1984, och OS i Atlanta 12 år senare har kallats ”Growth Hormone Games.”

Potentialen för prestationshöjande effekter av GH inom idrotten förespråkades redan i Underground Steroid Handbook 1983, där det beskrevs som “den dyraste, mest moderna och minst förstådda av de nya idrottsmedlen.” Efter att Ben Johnson hade fråntagits sin 100-metersguldmedalj från Olympiska spelen i Seoul erkände han att han hade tagit en cocktail av droger, inklusive GH. En kinesisk simmare, Yuan Yuan, tvingades dra sig tillbaka från VM 1999 efter att 13 flaskor med mänskligt tillväxthormon hade upptäckts i hennes resväska. Senare, under ett vittnesmål inför en storjury, erkände Tim Montgomery (före detta världsrekordinnehavare på 100 meter) att han hade fått en 8-veckors tillförsel av GH och designersteoiden THG.

År 1998 under Tour de France arresterade fransk tull Willy Voet, en fysioterapeut i Festina-cykelteamet, för olagligt innehav av nålar, sprutor och över 400 flaskor innehållande erytropoietin, mänskligt tillväxthormon, steroider, amfetaminer, narkotika och stimulantia. Sex månader innan OS 2000 besöktes ett apotek i Sydney av tjuvar och 1 575 flerdosflaskor med tillväxthormon togs medan inget annat rördes. Dessutom stoppades det kinesiska simlaget på väg till Australien då tulltjänstemän hittade nålar, sprutor och flaskor med mänskligt tillväxthormon i deras bagage.

Enskilda dopade

Efter tester av över 1 000 prover kom den första positiva dopingfyndet av tillväxthormon i februari 2010 när den brittiska rugbyspelaren Terry Newton testades positivt. Sedan dess har flera andra positiva tester rapporterats, inklusive meddelandet i september 2010 från Canadian Center for Ethics in Sport att Matt Socholotiuk, en fotbollsspelare vid University of Waterloo, hade testat positivt för GH-användning den 31 mars 2010. Följande år testades Colorado Sky Sox första basman Mike Jacobs positivt för GH och blev därefter avstängd i 50 matcher av Minor League Baseball.

År 2011 testades Andrus Veerpalu, en estnisk olympisk guldmedaljör i skidåkning, positivt för GH. Han hävdade dock sin oskuld och utmanade laboratoriefyndet inför CAS, som frikände Veerpalu den 25 mars 2013 eftersom domstolen inte var övertygad om att tröskeln för att överväga ett negativt fynd var tillräckligt pålitlig för att fastställa dopningsbrottet. Trots detta konstaterade domstolen “att det finns många faktorer i det här fallet som tyder på att idrottaren faktiskt själv administrerade exogent tillväxthormon.

Testning av förekomst av tillväxthormon

Oavsett om GH-doping är effektivt eller inte finns det ett behov av en tillförlitlig testmetod för att upptäcka GH-doping. Flera problem har gjort utvecklingen av en metod för att upptäcka GH-doping komplicerad, men en metod presenterades och användes under olympiska spelen i Aten och Turin. Ett särskilt problem som kvarstår är den korta tidsperioden (24-36 timmar) från den senaste administrationen av GH under vilken testet effektivt kan avslöja doping. Därför kommer testning utanför tävling att vara avgörande.

Under mitten av 1990-talet finansierade Internationella Olympiska Kommittén (IOC) och Europeiska kommissionen ett treårigt internationellt projekt kallat GH2000 för att utveckla tester för att upptäcka denna substans. Projektet avslutades i slutet av 1998 och leddes av Peter Sonksen, en endokrinolog vid St Thomas’ sjukhus i London. GH2000-konsortiet överlämnade sin rapport till IOC i januari 1999. Man hade utvecklat en serie blodmarkörer som kunde användas för att testa för förhöjda nivåer av hGH, inklusive insulinliknande tillväxtfaktorer och proteiner som binder till dem.

Oberoende av GH2000 har forskare under ledning av Christian Strasburger vid Ludwig-Maximilian University i München utvecklat ett direkt test för rekombinant hGH. Detta förlitar sig på att hGH existerar i olika molekylära former, varav de två största fraktionerna har molekylvikter på 22 kilodalton respektive 20 kDa. Även om endast hälften av kroppens egna hGH är i den tyngre formen, så är andelen för rekombinant hGH 95 procent. Testet använder antikroppar för att identifiera de två formerna och möjliggör därmed upptäckt av eventuella förskjutningar i den naturliga kvoten. Antikroppstesten baseras på en kvot mellan 22k hGH immunreaktivitet och totalt immuno-hGH i serum. Om man tillför 22 k hGH ökar minskar samtidigt den totala immunoreak-tiviteten, vilket innebär att kvoten ökar genom att täljaren ökar och nämnare minskar.

Sonksen uppskattade att valideringsstudier för GH2000 och München-testen skulle kosta cirka 5 miljoner amerikanska dollar och begärde fortsatt finansiering. Konsortiet svarade även på en formell anbudsförfrågan om forskning som utfärdades av IOC i augusti 1999, men fick avslag. Det tyska idrottsforskningsinstitutet i Köln stödde dock ytterligare arbete för att validera München-testet med hjälp av vissa GH2000-prover. Strasburger hoppades att den nybildade WADA skulle följa upp uttalanden om att bekämpa missbruk av hGH skulle vara dess högsta prioritet och tillhandahålla de medel som behövs för att införa testet i allmänt bruk.

Dopingtester för tillväxthormoner fortsätter dock att vara ett laboratorietekniskt problem.

Bloddoping

Semantik

Ursprungligen syftade “bloddoping” av mänskliga idrottare i en process där idrottare ökade sin syretransportkapacitet genom att få blodtransfusioner med tidigare donerat blod för att öka sitt hematokritvärde några dagar före tävling. Idag används “bloddoping” mer synonymt med fusk av flera slag, inklusive olika metoder för att öka blodvolymen med substanser som ökar produktionen av röda blodkroppar, exempelvis erytropoietin. Framsteg inom genetisk medicin har möjliggjort för dopande att höja sin nivå också genom gendoping – men det är inte känt om detta ännu gjorts inom idrotten

Historia

Den första dokumenterade blodtransfusionen mellan människor ägde rum 1795. De tidigaste rapporterna i den vetenskapliga litteraturen om bloddoping går tillbaka till 1945-1947. Den första påstådda användningen inom elitidrott var på 1960-talet, när en fransk fyrfaldig Tour de France-vinnare (1961-1964) namngavs som en av de första cyklisterna att använda tekniken. Sedan slutet av 1960-talet fanns det således starka indikationer på att europeiska långdistanslöpare, cyklister, längskidåkare och skidskyttar hade bloddopat sig genom återtransfusion av sitt egna blod. Den första rapporterade användningen inom friidrott kommer från tiden runt Olympiska spelen i Mexico City 1968. Vid sommar-OS 1976 stod det emellertid klart att den finske löparen och guldmedaljören på 5 000 och 10 000 meter, Lasse Virén, var starkt misstänkt för bloddoping.

I efterhand har det blivit känt att vetenskapsmän från Sovjet sysslade med statsfinansierad forskning om bloddoping under 1970-talet, medan andra länder förnekade likartade försök. Fjorton år efter Montrealolympiaden 1976 gjordes omtestningar av blodprov som gjorde sovjetisk bloddoping från den tiden sannolik.

Efter Olympiaden 1984 erkände 24 medlemmar i USA:s cykellag att de använt blodtransfu-tioner.

IOC förbjöd bloddoping som metod 1986. Den erbjöd exempelvis cyklister en enkel uthållighetsökning som hjälpte dem att utmärka sig i utmanande etapplopp. Internationella cykelförbundet (UCI) införde en “ej starta”-regel och diskvalificerade cyklister om deras hematokritvärden på morgonen inför en tävling var över 50 procent för män och 47 procent för kvinnor. Därför började cyklister späda ut sitt EPO-förstärkta blod med saltlösning för att hålla sina hematokritvärden under tröskeln.

Doping med erytropoietin

Ett alternativ till bloddoping genom transfusioner är att injicera erytropoietin som frisätter nya röda blodkroppar från benmärgen. Den första syntetiska eller rekombinanta versionen utvecklades av bioteknikföretaget Amgen i Thousand Oaks, Kalifornien, och 1989 godkändes den av USA:s livsmedels- och läkemedelsadministration för att behandla anemi. Så snart ett artificiellt erythropoietin (recombinant human EPO, rhEPO) fanns kommersiellt tillgängligt stod snabbt klart att detta var ett utmärkt dopingmedel – förhållandevis billigt, lättadmini-strerat och svårt att upptäcka. Läkemedlet är nästan identiskt med hormonet som naturligt produceras av njurarna, så det var omöjligt att upptäcka. Det är också lättare att administrera än blodtransfusioner, som hade använts med samma effekt. Normalt sett står röda blodkroppar för 40-45 procent av blodet, men under EPO-dopningens glansdagar dök vissa cyklister upp vid startlinjen med hematokritvärden på över 60 procent.

Initialt var det svårt att mäta rhEPO rent laboratoriemässigt och dessutom har molekylen en mycket kort halveringstid i blodet, medan effekten sitter i länge vilket gör att dopingtillfället sker när dopingtester inte förväntas och exempelvis aldrig strax före tävling.

Läkemedelsföretag som producerar EPO har dock hjälpt antidopningslaboratorier att utveckla direkta tester baserade på subtila biokemiska skillnader mellan de rekombinanta molekylerna och den naturliga formen. Den första av dessa tester godkändes för användning år 2000. Dopande idrottare har emellertid i allt högre grad skaffat analoger till rhEPO som produceras i Kina och Indien varvid laboratorietekniken ansluten till antidopingen har haft svårt att hänga med.

Kanske den mest omtalade användningen av rekombinant humant erytopoietin (rhEPO) har varit i Tour de France, där flera framstående cyklister senare bekänt användning av rhEPO och erkännadet om rhEPO-användning av Lance Armstrong, sju gånger Tour de France-vinnare, är välkända. Den utbredda användningen av erytropoietin i cykeltävlingar stöds av erfarenheterna från elitcyklisten Tyler Hamilton. Medan vissa enskilda cyklister hade dragit sig ur eller avstängts från loppet under tidigare år avslöjades den systematiska användningen av erytropitein av lag i tour de France 1998 när ett lag uteslöts från loppet för att ha använt medicinen och sex andra lag lämnade tävlingen. Andra idrotter där användningen av rhEPO har anklagats inkluderar långdistanslöpning och uthållighetsgrenar vid olympiska vinterspelen.

De första försöken att påvisa doping med erytropoietin gjordes genom indirekta tester, vilket innebar att man mätte hematokrit eller hemoglobin. Några förbund sa sig göra ”hälsotest” före start i större tävlingar och exempelvis Internationella Cykelförbundet satte gränserna 50 procent för män 47 procent för kvinnor för att få starta vid tävling [Catlin DH et al.|Review: Medicine and science in anti-doping. J Intern Med 2008; 264; 99-114]. En sådan bestämmelse undviker att peka ut någon för doping och kan således inte heller leda till någon bestraffning.

Ett direkt test – nämligen att man mäter rhEPO – är svårare än avseende flera andra peptidhormoner för att endogent erytropoietin består av en familj av isoformer, som skiljer sig åt genom olika former av glycosilering. Detta skiljer sig från rhEPO, vilka endast består av en isoform, och man kan därför skilja urinens endogena och exogena erytropoietin genom elektrofores.

Grunderna för kunskapen om hur tillförsel av blod och andra vätskor kan påverka prestationsförmågan lades till stor del av svenska forskare i Stockholm. År 1991 visade Björn Ekblom och Bo Berglund ett förbättrat VO2max och hemoglobinkoncen-tration efter injektion av rHuEPO hos 15 frivilliga [Berglund B, Ekblom B. Effect of recombinant human erythropoietin treatment on blood pressure and some haematological parameters in healthy men. J Intern Med 1991; 229: 125-30].

Ett ytterligare steg framåt beskrevs år 2000 då man införde isoelektrisk fokusering (IEF) som utförs i två steg där man först tillsätter en antikropp och i ett andra steg en antikropp mot den första antikroppen, vilket indikerar att metoden kräver mycket arbete. Metoden användes första gången vid OS 2002 i Salt Lake City varvid man för första gången påvisade dopingfall med darbepopoietin, som är en långverkande rhEPO. Darbopoietin påvisades hos tre idrottare som tillsammans hade vunnit åtta medaljer.

Vid OS i Aten 2004 användes flödescytometri för första gången för att påvisa blodtransfu-sioner. Någon idrottare blev aldrig fälld för sådan bloddoping under spelen, vilket möjligen kan bero på kvarvarande metodsvagheter eftersom en OS-deltagare visades vara bloddopad vid nya prov två veckor senare.

I Italien beräknade man att runt år 2000 såldes det ungefär 23 gånger mer ertytropoietin i landet än vad som behövdes för att på medicinska indikationer behandla sjuka.

beta-Blockare

Tester i samband med olympiaden 1984 visade att de flesta av de tävlande i modern femkamp hade använt beta-blockare före skyttedeltävlingen. Dessa medel mot darrhänthet och hög puls var då inte förbjudna, vilket emellertid alkohol över en viss halt i blodet var vid Mexico-OS då en svensk femkampare fälldes (som den förste i OS-historien).

Diuretika

Vid OS i Seoul fälldes två guldmedaljörer i tyngdlyftning för bruk av vätskedrivande medicin. Om de tagit medlen för att dölja bruket av anabola steroider eller för att hålla sig i sin viktklass är inte känt.

Cannabis

Den kanadensiske snowboardåkaren Ross Rebagliati testade positivt för marijuana efter att ha vunnit guldmedaljen i storslalomtävlingen vid vinter-OS i Nagano, Japan, i februari 1998. Internationella olympiska kommittén fråntog honom hans medalj, men han överklagade och medaljen återlämnades eftersom det internationella skidförbundets (FIS) regler inte uttryckligen förbjöd användningen av marijuana i storslalomtävlingen. IOC:s medicinska regelverk bestraffade vid denna tidpunkt användningen av marijuana endast om ett idrottsförbund utfärdar straff för dess användning. Rebagliati hävdade att spåren av marijuana som fanns i hans urin kom från exponering för passiv rökning.

5-alfa-reduktashämmare

Forskare inom läkemedelsindustrin resonera att om 5-alfta-reduktashämmare (5AR) kunde hämmas efter att de yttre könsorganen var fullt utvecklade och mogna, så skulle det vara möjligt att utveckla ett säkert läkemedel för att minska prostatas storlek och därigenom lindra prostatismbesvär och kanske minska skallighet och akne. Strax efter det att teorin blev känd och konsekvenserna av 5AR-brist blev tydliga, startade Merck ett ambitiöst utvecklings-program i forskningslaboratorierna i Rahway, New Jersey.

Efter syntes av många potentiella 4-aza-steroid-molekyler som skulle hämma 5AR, valdes ett läkemedel som kallas MK-906 ut som den bästa terapeutiska molekylen. Efter framgångsrik testning på försöksdjur, där läkemedlet visade sig kraftigt minska DHT-nivåerna och prostatastorleken, påbörjades humantestning av finasterid 1986. Några år senare rapporte-rades resultat från fas I-testning av Stoner, Gormley och kollegor, Rittmaster och kollegor samt andra. Som förväntat utvecklade män som behandlades med finasterid en markant hämning av DHT, ingen förändring eller svag ökning i serumtestosteron och ingen förändring i alla andra studerade serumkomponenter. År 1992 publicerades fas III-studier, som visade säkerhet och effektivitet över 1 års behandling hos män med symtomatisk benign prostata-hyperplasi i New England Journal of Medicine. Aderton år efter Imperato-McGinleys första publicering kom “prostatapillret”; när det amerikanska FDA godkände finasterid den 19 juni 1992 för behandling av män med symtomatisk benign prostatahyperplasi (BPH).

Eftersom det var känt att finasterid var en ren typ 2-hämmare av 5AR, började ansträngningar snart för att utveckla ett läkemedel som skulle hämma både typ 1 och 2, teoretiskt sett en kraftfullare hämning. Merck påbörjade fas II-testning av en sådan molekyl i början av 1990-talet (MK-434), men försöken avbröts snabbt på grund av potentiella toxicitetsproblem, och läkemedlet utvecklades aldrig. En dubbelhämmare från GlaxoSmithKline, ursprungligen känd som GG745 (dutasterid), utvecklades senare under decenniet, och 1998 publicerades resultaten från tidiga kliniska prövningar. Den dubbla hämmaren visade sig sänka DHT-serumnivåerna betydligt mer än finasterid (90 % med dutasterid jämfört med 70 % med finasterid), vilket erbjöd potential för större klinisk effektivitet av det nya läkemedlet. Även om direkta, långsiktiga jämförelser mellan finasterid och dutasterid i en klinisk prövning inte finns tillgängliga; fas III-data för dutasterid publicerade 2002 visade att dutasterid gav symtomatisk förbättring över placebo redan efter 3 månader och en prostataförminskning överstigande 25 procent, både snabbare och mer djupgående än vad som hade observerats i finasteridstudier. Godkännande för manligt mönsterhåravfall (endast hos män) följde, och i oktober 2002 godkändes den dubbla 5AR-hämmaren dutasterid. Båda läkemedlen har lämnat evidens för att de förbättrar symtom, minskar risken för akut urinretention och minskar risken för behovet av kirurgi relaterad till BPH. samtidigt med FDA-godkännandet.

Peroxisomproliferatoraktiverade receptor-antagonist

GW501516 (även känd som GW-501,516, GW1516, GSK-516, Cardarine och på den svarta marknaden som Endurobol) är en peroxisomproliferatoraktiverade receptor-antagonist-delta (PPAR-delta) som tagits fram i ett samarbete mellan Ligand Pharamceuticals och GSK (GlaxoSmithKline). Det nådde fram till en plats för klinisk utveckling som läkemedelskandidat för metabola och hjärt-kärlsjukdomar, men övergavs 2007 eftersom djurförsök visade att läkemedlet förorsakade cancer som utvecklades snabbt i flera organ.

År 2007 publicerades forskning som visade att höga doser av GW501516 som gavs till möss dramatiskt förbättrade deras fysiska prestationsförmåga. Arbetet diskuterades flitigt i populära medier och ledde till en svart marknad för medicinkandidaten och till att idrottare missbrukade den som dopningsmedel. WADA utvecklade ett test för GW501516 och andra relaterade kemikalier och lade till dem på listan över förbjudna medel 2009 och har dessutom utfärdat ytterligare varningar till idrottare om att GW501516 inte är säker.

GW501516 togs fram ursprungligen i ett forskningssamarbete mellan de två nämnda bolagen, vilket påbörjades 1992. Upptäckten av föreningen publicerades i ett nummer 2001 av PNAS. En av författarna var son till Leo Sternbach som upptäckte bensodiazepiner på 1960-talet.

År 2007 hade GW501516 slutfört två kliniska fas II-studier och andra studier relaterade till fetma, diabetes, dyslipidemi och hjärt-kärlsjukdom, men GSK övergav vidareutvecklingen av läkemedlet 2007 eftersom djurförsök visade att läkemedlet utvecklade cancer vid doser på 3 mg/kg/dag i både möss och råttor.

Ronald M. Evans laboratorium köpte ett prov av GW501516 och gav möss en mycket högre dos än vad som hade använts i GSK:s experiment och fann att föreningen dramatiskt ökade mössens fysiska prestanda. Resultaten publicerades 2007 i Cell och rapporterades flitigt i den populärmdia, inklusive The New York Times och The Wall Street Journal.

Inför OS i Peking 2008 väcktes oro för att GW501516 skulle kunna användas av idrottare som ett prestationshöjande läkemedel som då inte kontrollerades av regler eller upptäckts av standardtester. En av huvudforskarna från studien om ökad uthållighet utvecklade följaktligen ett urintest för att upptäcka drogen och gjorde den tillgänglig för Internationella olympiska kommittén.

GW501516 har marknadsförts på kroppsbyggandes- och friidrottswebbplatser och har sedan 2011 varit tillgängligt ett tag på den svarta marknaden. 2011 rapporterades preparatet kosta 100 dollar för 1 gram. 2012 omkategoriserade WADA GW501516 från en gedopingsförening till en “hormon- och metabolisk modulator.”

2013 tog WADA det sällsynta steget att varna potentiella användare av substansen för möjliga hälsorisker, och angav att “kliniskt godkännande inte har och kommer inte att ges för denna substans.”

Verkningsmekanism

Peroxisomproliferatoraktiverade receptorer (PPAR) en grupp nukleära receptorproteiner

som fungerar som transkriptionsfaktorer som reglerar uttrycket av gener. PPAR spelar viktiga roller i regleringen av cellulär differentiering, utveckling och metabolism (kolhydrater, fett och protein).

GW501516 är en selektiv agonist (aktivator) av PPAR-delta-receptorn och uppvisar hög affinitet (Ki 1 nM) och styrka (EC50 1 nM) för PPAR-delta med > 1 000 gånger selektivitet över PPAR-alfa och PPAR-gamma. Hos råttor rekryterar bindning av GW501516 till PPARδ samaktivatorn PGC-la. PPAR-delta-koaktivatorkomplexet uppreglerar i sin tur uttrycket av proteiner involverade i energiförbrukning. Dessutom, hos råttor som behandlats med GW501516, observerades ökad fettsyrametabolism i skelettmuskulaturen och skydd mot dietinducerad fetma och typ II-diabetes. Hos feta rhesusapor ökade GW501516 hög-densitolopoprotein (HDL) sänkte kraftfullt lågdensitetslipoprotein (VLDL).

Dopingavstängningar

Ett antal idrottare har testat positivt för GW501516. På Vuelta Ciclista a Costa Rica i december 2012 testade fyra costaricanska ryttare positivt för GW501516. Tre av dem fick två års avstängning, medan den fjärde fick 12 år då det var hans andra dopingavstängning. dopingbrott.

I april 2013 avstängdes den ryske cyklisten Valery Kaykov av UCI efter att ha testat positivt

för GW501516. Kaykovs lag RusVelo avskedade honom omedelbart. I maj 2013 blev venezuelanen Miguel Ubeto provisoriskt avstängd av Lampre-laget. I februari 2014 testade an rysk gångare, Elena Lashmanova,  positivt för GW501516 och i april 2019 testade tungviktsboxaren Jarrell Miller positivt för GW501516 vilket gjorde att hans utmaning för Anthony Joshuas World Heavyweight-titlar avbröts. I december 2020 stängdes Miller av i två år för upprepade överträdelser.

Nijel Amos

Den botswanske 800-meterslöparen Nijel Amos stängs i april 2023 av i tre år efter att ha testats positivt för GW1516. Amos är den tredje snabbaste 800 m-löparen i historien. Testen gjordes i juni 2022 i en tävling inför VM då Amos tillfälligt stängdes av i väntan på en utredning. Hans avstängning sträcker sig nu till 2025, vilket innebär att den 29-årige Amos kommer att missa OS i Paris 2024. Amos fick ett års sänkning av vad som annars skulle vara fyra års avstängning eftersom han gjorde ett tidigt medgivande och accepterade avstängningen. Det kom efter att han begärde att ett tillägg skulle testas för närvaron av drogen. Testet upptäckte ingen GW1516 i både öppnade och förseglade flaskor.

2012 tog Amos, då 18 år gammal, silver på 800 m vid Londonspelen i vad många kallade historiens största olympiska lopp. Kenyanen David Rudisha sänkte sitt världsrekord. Amos matchade Sebastian Coe som den tredje snabbaste mannen i historien i tävlingen (1:41,73). Amos har dock inte vunnit en OS- eller världsmästerskapsmedalj sedan dess. I juli 2019 sprang han 1:41,89, världens bästa tid sedan OS-finalen i London.

Vid OS i Tokyo trasslade Amos och amerikanen Isaiah Jewett ihop sig i det sista varvet av sin semifinal. I ett gott idrottsmannaskap hjälpte löparna varandra upp och joggade senare över mållinjen tillsammans på de två sista platserna. Amos beviljades en plats i finalen och slutade åtta.

Stryknin

Stryknin användes av maratonlöpare under de olympiska spelen i London 1904. Fram till 1920-talet var blandningar av stryknin, heroin, kokain och koffein inte ovanligt bland högpresterande idrottare inom olika discipliner.

Placebo

Under de senaste 200 åren har placeboeffekten kastat en stor och övertygande skugga över all medicinsk forskning och klinik. Under den tiden har den varit allt från en harmlös teater, en kvacksalvares knep, en terapeutisk anordning, en metodologisk verktygslåda, ett etiskt dilemma, ett forskningstema och en källa till kontroverser. Trots allmänt erkännande finns det genomgående problem med att konceptualisera placebos och placeboeffekter.

Medan medicinen stadigt försöker etablerat sig i evidensbaserad praxis, uppstår frågan om det är dags att lämna det gamla placebot bakom. Idén om en magisk svart låda där oförklarliga terapeutiska effekter uppstår är arkaisk och även obehjälplig ur vetenskaplig synvinkel. Om det verkligen finns en effekt är det säkert bäst att vi direkt undersöker vad som är ansvarigt för den. Denna kunskap kan användas i kliniken för att förbättra behandlings-effektiviteten och i forskningen för att vägleda studiedesign. Inte minst när det gäller kosttillskott inom dopingen är placeboeffekten viktig att känna till.

Synen och rollen för placebos har utvecklats över tiden. Den moderna medicinska förståelsen av placebos går tillbaka till slutet av 1700-talet, och sedan dess verkar placeboingrepp ha använts ganska vanligt inom medicinpraxis tillsammans med andra behandlingar. Fram till mitten av 1900-talet verkar den dominerande uppfattningen ha varit att placeboingrepp inte hade någon effekt på patofysiologi. Placebos användes endast för att ge tröst åt patienten, “ett kamouflage bakom vilken man kunde iaktta naturens gång.” Från 1950-talet och framåt skiftade inställningen till att betrakta placebos som att de hade genuina effekter i sig. Denna period såg också början på en snabb tillväxt i användningen av placebos som en kontrollintervention för att testa effektiviteten hos andra behandlingar. Således, i takt med att forskningen generellt sett, och randomiserade kontrollerade studier (RCT) i synnerhet, växte i anseende och omfattning, fick placeboingrepp också en mer framträdande plats i den medicinska litteraturen.

OLIKA IDROTTSGRENAR

Cykling

Inom dopinghistorien har cyklingen spelat en stor roll i utvecklingen efter andra världskriget, och sett ur ett övergripande perspektiv kan cyklingen karaktäriseras som dopingens experimentverkstad där nya substanser och strategier prövades.

Under “modern tid” var doping dock i första hand associerad till professionell cykling. Trots att det finns belagt att ett antal cyklister dog under tävling på slutet av 1800-talet förhöll sig dopingorganisationerna dock passiva. De första “effektiva” prestationshöjande drogerna, amfetaminerna, som användes flitigt av soldater under andra världskriget, gick över till sport i början av 1950-talet. Dessa droger – med smeknamnet la bomba av italienska cyklister och atoom av holländska cyklister – minimerade de obekväma känslorna av trötthet under träning.

Det var först när en dansk cyklist dog – under pågående TV-sändning – vid Rom-OS 1960 som det skedde en mer påtaglig reaktion. Den danske cyklisten Knud Jensen avled den 26 augusti 1960 vid olympiska sommarspelen i Rom under 100 km lagtempo. Hans kollaps, som spräckte hans skalle i fallet, troddes till en början bero på de höga temperaturerna den dagen. Hans obduktion avslöjar dock spår av ett amfetamin som heter Ronicol (läkemedelet avregistrerades i Sverige 1964-0-01).

The Union Cycliste Internationale (UCI) startade då med att utveckla regler mot doping och 1967 bildade International Olympic Committee (IOC) å sin sida en Medical Commission (IOC-MC), men då i första hand för att komma åt doping i samband med olympiska spel. På den tiden såg man det som självklart att doparna låg före antidopingverksamheten, vilket är ett rykte som tycks leva kvar även sedan antidopingorganisationerna fått ett stor vetenskapligt och praktiskt försprång, åtminstone före de dopade som inte är statsunderstödda.

Av avgörande betydelse var också att under den 13:e etappen av Tour de France 1967 dog den engelske cyklisten Tom Simpson. Den brittiske cyklisten var utsedd till årets Sports Personality av BBC 1965. Man fann metamfetamin i hans träningsdräktsficka och samma substans i blodet i hög halt. Detta var en starkt bidragande orsak till att IOC tog upp frågan och fattade beslut om att agera mot dopingen 1967. Året därefter (1968) dog ytterligare en 23-årig cyklist av excessivt amfetaminbruk två dagar efter att han vunnit en större tävling.

1965 gjordes en större test på belgiska cyklister varvid man fann att 37 procent av de professionella och 23 procent av amatörerna använde amfetamin, och i en likartad studie från Italien använde 46 procent av de professionella cyklisterna amfetamin.

Jacques Anquetil, som vann Tour de France fem gånger hävdade i ett uttalande 1967 att alla cyklister de senaste 50 åren har tagit olika stimulerande medel. Visserligen behövde cyklisterna inte medicinerna, men de skulle då cykla mycket långsammare och publiken vill se bättre och bättre prestationer – det var därför de använde amfetamin!

Den senare dopingdömde, ökände massören som fokuserat på professionella cyklister, Willy Voet hävdade att amfetaminerna karaktäriserade cyklingen på 1960- och 1970-talen, anabola steroider och kortison på 1980-talet medan tillväxthormon och erytropoietin har dominerat därefter. Kanske summeras dessa tiders cykelproblem bäst av domaren Daniel Delegovei i en dopingrättegång mot den franske elitcyklisten Richard Virenque när han uttryckte det som: ”These are not racers, they are pedaling test tubes.”

Floyd Landis vinner Tour de France

Den 23 juli 2006 vann Floyd Landis Tour de France efter en kraftig upphämtning sent i loppet, efter att ha legat efter ledaren med mer än åtta minuter. Fyra dagar senare meddelade Landis team, Phonak, att Landis A-prov visat förhöjda testosteron-nivåer. Landis nekade till brott.Landis B-prov testade också positivt och han fick sparken av Phonak. Han anlitade advokater som så småningom kom att kosta honom mer än 2 miljoner dollar. Den 20 september 2007 röstade trots det en skiljenämnd 2-1 mot Landis, vilket resulterade i en tvåårig avstängning. Landis fråntogs officiellt 2006 års Tour de France-titel, den första vinnaren i loppets 103-åriga historia att förlora titeln för ett dopingbrott.(I en intervju den 19 maj 2010 med ESPN komLandis att erkänna att han dopat sig under större delen av sin karriär, även om han påstår sig inte ha använt testosteron under Tour de France 2006).

Hästsport

Doping förbjöds inom hästkapplöpning redan år 1903, men det var i första hand på grund av omtanke om de som spelade på hästar (det var ”orättvist” om vissa visste att en häst var dopad och inte an dra). Den första bevarade diskussionen om doping gällde faktiskt djur. Det var i Österrike som doping av hästar förekom och som man fann en metod att mäta vissa kemikalier i hästarnas saliv. Det rörde sig då emellertid sällan om uppiggande medel utan rörde i första hand lugnande medel – som man gav till motståndanas hästar.

Första hästen diskvalificerad från Kentucky Derby för förbjudet ämne

Dancer’s Image blev den enda vinnaren i Kentucky Derbys 134-åriga historia som diskvalificerades för att ha använt ett förbjudet ämne när spår av fenylbutazon, ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt läkemedel (NSAID), hittades i hans urinprov efter loppet den 4 maj 1968. Fenylbutazon gjordes senare lagligt (i USA, men inte i Sverige) i Kentucky Derby genom en domares utslag 1971.

Kentuckys guvernör Steve Beshear undertecknade sedan den 5 september 2008 regler som förbjuder anabola steroider från fullblods- och standardhästtävlingar i Kentucky. Enligt den nya lagen får anabola steroider inte finnas i en häst när den tävlar. De nya reglerna anger acceptabla nivåer av de naturligt förekommande steroiderna boldenone, nandrolon och testosteron. En häst får endast ges en av dessa steroider under vissa terapeutiska förhållanden, och en häst får inte tävla på minst 60 dagar efteråt.

2009 års vinnare av Kentucky Derby, Mine That Bird, testade för steroider för första gången i loppets historia. Vinnaren 2008, Big Brown, var känd för att vara på steroiden stanozolol under loppet bara för att hans tränare erkände att han injicerade hästen med steroider, vilket var lagligt vid den tiden.

KVINNOR OCH DOPING

Anabola steroider

Det är rimligt att anta att användningen av anabola steroider, stimulanser och bloddopning eller EPO av kvinnliga idrottare följde nära på användningen av manliga idrottare. Användningen av anabola steroider av kvinnliga idrottare är av särskilt intresse eftersom dessa läkemedel har en betydligt mer påtaglig effekt på kvinnor än på män. De kraftfulla maskuliniserande effekterna av anabola steroider hos kvinnor hade fastställts före 1960. Användningen av anabola steroider av kvinnor har dock – tack och lov – hämmats av de uttalat förmanligande effekterna som skäggväxt och basröst. Detta drabbade inte minst de kvinnliga – dopade – östeuropeiska friidrottarna på 1950- och 1960-talen, varvid man i väst först trodde att de var hermafroditer innan man insåg att förvandlingen skett genom användning av de anabola steroiderna. Eftersom dessa förändringar ibland blev uppseendeväckande ledde basröst och skägg, etc, till att dessa östtyska idrottare inte tilläts tävla utomland, och om förändringarna förblev bestående när preparaten sattes ut var kvinnorna tvungna att sluta idrotta.

Det är troligt att de sovjetiska kvinnliga friidrottsutövarna på 1960-talet, eller kanske till och med på 1950-talet, var de första kvinnliga idrottarna som använde dessa substanser. De maskulina framtoningarna hos ett antal kvinnliga friidrottsutövare från östblockländerna på mitten av 1960-talet ledde till spekulationer om att de antingen var hermafroditer eller män förklädda till kvinnor. Som svar på detta inleddes ett kromosomtest 1967 vid European Cup. Även om flera idrottare faktiskt misslyckades med screeningen under åren och flera andra mystiskt drog sig tillbaka från tävlingen innan de testades, kan man undra om många av de kvinnor som initialt misstänktes varken var genetiskt speciella eller bedragare utan helt enkelt hade fått testosteron och andra anabola steroider administrerade.

Spridningen av steroidanvändning bland kvinnliga idrottare följde ett mönster liknande det för män, där styrkeidrottare var de första bland kvinnorna att anta drogerna. Bevis på steroidanvändning bland kvinnliga kastare från östblockländer går åtminstone tillbaka till olympiska sommarspelen 1968 i Mexico City (Fikotova-Connolly, personlig kommunikation). Vid OS i München 1972 påstods det att flera amerikanska kvinnor som deltog i fältgrenarna hade använt anabola steroider. Även om anabola steroider fortsätter att användas av kvinnliga idrottare inom styrkesporter baserat på regeringsregister, vittnesmål och resultaten av drogtester hade steroidanvändningen vid slutet av 1970-talet spridit sig till sprinters och medeldistanslöpare, simmare, roddare och idrottare inom olika vintersporter också. Olympiska sommarspelen 1976 i Montreal förutsade dopingproblemet bland elitkvinnliga idrottare. Spelen såg den första kvinnliga idrottaren som testades positivt för anabola steroider och framväxten av östtyska kvinnor som en dominerande kraft internationellt. Särskilt väckte misstankarna, nu bekräftade, om det maskulina utseendet och den överväldigande prestationen hos kvinnliga simmare från Tyska Demokratiska Republiken (DDR). När en östtysk tränare tillfrågades om rykten om steroidanvändning och observationer om hans kvinnliga idrottares djupa röster, svarade han enligt uppgift: ”Vi har kommit hit för att simma, inte för att sjunga.”

Liksom för män har kvinnors steroidanvändning spridit sig bortom olympisk idrott och har nu rapporterats på collegenivå inom sporter som basket, volleyboll, fotboll, fält-hockey, simning, gymnastik, lacrosse och softball. År 1995 blev en 14-årig kvinnlig längdhoppare och sprinter från Sydafrika världens yngsta idrottare som testats positivt för användning av anabola steroider. Under 1980-talet och 1990-talet inträffade det talrika dopingskandaler över hela världen med kvinnliga idrottare, och detta tyder på att det, åtminstone på elitnivå, finns liten eller ingen skillnad i förekomsten av dopning mellan könen.

Övrig kvinnlig idrott visavi doping

På grund av olika spekulationer infördes emellertid könstester (kromosomtester) 1967 inom europeisk friidrott, varvid ett fåtal faktiskt blev avslöjade som män. Det var dock högst sannolikt att många östeuropeiska kvinnor var dopade med anabola steroider redan vid OS 1968 och det är belagt att det fanns flera amerikanska kvinnliga idrottare som var dopade vid OS i München 1972. Vid slutet av 1970-talet hade bruket av anabola steroider spritt sig till simmare, roddare och vinteridrottare och vid OS i Montreal var den kvinnliga dopingen ett stort problem och det vid detta tillfälle som den första kvinnliga idrottaren fälldes för doping i OS.

Under 1980- och 1990-talen närmast accelererade bruket av anabola steroider i kvinnliga elitidrott, men i mer sofistikerade former. De tyska forskarna Birgitte Berendonk och Werner Franke avslöjade 1997 den skrämmande och allomfattande östtyska dopingen, som i allra högsta grad involverade kvinnor. Med stor sannolikhet fördärvade denna systematiska doping kvinnligheten för resten av livet för många unga östtyska idrottsflickor. Även om det aldrig dokumenterats är det sannolikt att likartade statssponsrade dopingprogram samtidigt fanns i Sovjetunionen och andra kommunistiskt styrda länder.

Kvinnlig doping var dock inte begränsat till kommunistländerna. 1995 blev således en 14-årig längdhoppare och sprinter från Sydafrika den yngsta flickan som blivit fälld för bruk av anabola steroider.

Det är samtidigt dokumenterat att bruket av anabola steroider bland kvinnliga idrottare vid denna tid också var stort i amerikansk collegeidrott.

Östtyska simmerskor

Östtyska kvinnors fantastiska dominans i internationell simning under nästan två decennier byggdes på ett organiserat system för användning av anabola steroider, bekräftade en grupp av 20 före detta östtyska tränare den 2 december 1991. Deras erkännande var ett bevis – och ett av de mest övertygande – att seniora idrottsadministratörer i den då upplösta kommuniststaten gjort prestationshöjande droger till en kritisk del av träningsprogrammen för landets elitidrottare. Dessa uttalanden bekräftade vad rivaliserande tränare och idrottare alltid hade misstänkt, även om ingen östtysk simmare någonsin fångades eller straffades för droganvändning.

I OS i Montreal dominerade de östtyska simmarna stort, men vid förfrågan om doping kunde vara orsaken till deras djupa röster svarade en av de östtyska ledarna: ”Vi är här för att simma, inte för att sjunga.”

Kinesiska simmare

I september och oktober 1994 vann Kina 12 av 16 guldmedaljer vid FINA World Championships i Rom i september 1994, vilket väckte misstankar mot landets simmare, som plötsligt började vinna medaljer i början av 1990-talet. De kinesiska kvinnorna dominerade i simning vid de asiatiska spelen i oktober 1994, men misstankar om doping bekräftades då elva kinesiska idrottare testade positivt för steroider efter tävlingen och fråntogs 22 medaljer. Avstängningen av många kinesiska simmare resulterade i endast en guldmedalj som landslaget vann vid OS 1996 i Atlanta. Mer än 40 kinesiska simmare hade positiva drogtester mellan 1990 och 2000, vilket är en tredubbling av antalet andra nationers simlag under samma tidsperiod.

Engelsk kvinnlig idrottare

Commonwealth Games-mästarlöparen, Diane Modahl, blev den första brittiska kvinnliga idrottaren att testa positivt för prestationshöjande droger. Hon blev avstängd från tävling i fyra år i en dom från British Athletic Foundation (BAF) den 15 december 1994. Modahl hävdar att Lissabonlaboratoriet förvarade hennes urinprov på ett felaktigt sätt. Ett år senare friades hon från anklagelserna på grund av möjligheten att provet inte var kylt. Fallet fick internationell uppmärksamhet på grund av upphävandet av domen eftersom hennes prover hanterades felaktigt och för att Modahl begärde en kompensation på en miljon pund från BAF – vilket hon dock aldrig fick.

Irländsk kvinnlig simmare

1998 dök dopingtestare upp hemma hos den irländska elitsimmaren Michelle Smith och hennes man Erik de Bruin, en före detta diskuskastare som avtjänade fyra års avstängning för ett positivt dopingtest. Smith vann tre guld- och en bronsmedalj vid de olympiska spelen i Atlanta 1996, sista gången någon irländsk idrottare vann ett OS-guld (från och med 2009). Laboratoriet upptäckte i Barcelona upptäckte att Smiths urinprov innehåller en dödlig nivå av alkohol. FINA, det internationella simförbundet, uppger att Smiths skrymmande tröja gjorde det möjligt för henne att dölja sina handlingar för testarna när hon hällde whisky i urinprovet för att maskera förekomsten av prestationshöjande droger. Hon blev avstängd från sporten i fyra år men fick behålla sina OS-medaljer.

OLIKA LÄNDER

Spridning av östtysk och sovjetisk dopingkultur

1948 satte Sovjetunionen som ett officiellt mål att nå och överträffa alla världsrekord. Några år senare – 1954 – stod det klart att Sovjet använde testosteron systematiskt då det gällde tyngdlyftning och att det redan då spritt sig till många andra idrotter. Visserligen var Sovjets dopingprogram aldrig lika organiserade och systematiska som Östtysklands, men Kommunistpartiet gjorde det klart att det ställde idrottsläkare, apotekare och ledare till förfogande för de ledare på lägre nivå (nära idrottarna) som ville ha dopinghjälp.

Arbetet mot dopning komplicerades på 1970- och 1980-talen av misstankar om statsstödd dopning i vissa länder. Statsdopingsprogram sträcker sig bortom de alltför vanliga informella banden mellan elitidrottare, tränare och oseriösa läkare för att använda prestationshöjande droger. Istället utgörs de under ledning eller starkt stöd från regeringen och idrottsförbund-srepresentanter, samt med aktivt samarbete från etablerade läkare och vetenskapsmän. Tack vare Werner Franke och Brigitte Berendonks mod och uthållighet har vi nu detaljerad information om verksamheten inom Östtysklands dopingsystem:

Topphemliga doktorsavhandlingar, vetenskapliga rapporter, framstegsrapporter för bidrag, protokoll från expertmöten och rapporter från läkare och forskare som tjänstgjorde som inofficiella medarbetare för Ministeriet för statssäkerhet (STASI) avslöjar att från och med 1966 utförde hundratals läkare och forskare, inklusive högt rankade professorer, doping-forskning och administrerade receptbelagda läkemedel samt icke godkända experimentella läkemedelspreparat. Flera tusen idrottare behandlades med androgener varje år, inklusive minderåriga av båda könen. Särskild vikt lades vid att administrera androgener till kvinnor och tonårsflickor eftersom detta visade sig vara särskilt effektivt för idrottsprestation, vilket bidrog till deras dominans inom friidrott och simning under de två årtiondena på 1970- och 1980-talen. Detta kommuniststödda statsprogram var inte bara ett högt organiserat angrepp på idrottens regler; ännu viktigare var att det bröt mot vetenskapsetik och medicinsk etik. Flickor och pojkar fjorton år eller yngre fick anabola steroider och andra droger — och ofta informerades varken de eller deras föräldrar. Framgångsrika straffrättsliga åtal mot ett fåtal av dessa tränare och läkare har slutförts i Tyskland.

Från 1966 fram till sammanbrottet av Tyska Demokratiska Republiken 1990 genomförde hundratals östtyska läkare och forskare dopingforskning och administrerade receptbelagda läkemedel samt inte godkända experimentella läkemedelspreparat till vuxna och unga idrottare av båda könen. Från 1960-till 1980-tillämpade den tyska demokratiska republiken ett systematiskt dopingprogram för tusentals av sina idrottare, vilket inkluderade användning av parenterala preparat av epitestosteronpropionat för att undvika upptäckt av otillåtna anabola androgena steroider (AASs).

Efter kommunismens fall i Europa sökte sig många östtyska coacher för sin försörjning utomlands, och en betydande andel sökte sig till Kina. Den kinesiska staten startade då the National Research Institute, ett idrottslaboratorium för elitidrotten som skulle likna Östtysklands Research Institute for Physical Culture and Sports i Leipzig. Under åren som därefter följde klev framför allt de kvinnliga kinesiska idrottarna i friidrott, simning och tyngdlyftning fram från en obetydlig position till den absoluta världstoppen. Samtidigt blev plötsligt ett stort antal kineser fällda för doping, däribland 29 friidrottare och 19 simmare – alla i elitklass. Det skall dock påpekas att det inte finns några indicier för att det var ett statskontrollerat program utan snarare att staten accepterade att organiserad doping förekom av vissa entreprenörer.

En studie av 52 tyska idrottare som fick anabola steroider under 1970- och 1980-talen utan deras vetskap eller samtycke avslöjar allvarliga hälsokonsekvenser för dessa idrottare och deras barn. Forskningen utfördes av Dr Giselher Spitzer från Humboldt University i Berlin, Tyskland.En fjärdedel av idrottarna har någon form av cancer och en tredjedel rapporterar självmordstankar eller självmordsförsök. Risken för missfall och dödfödsel för dessa idrottare är 32 gånger högre än den normala tyska befolkningen. Av de 69 barn som överlevde har sju fysiska missbildningar och fyra är mentalt handikappade. Mer än en fjärdedel av barnen har allergier och 23 procent har astma.

2 december 1991: Östtyska simtränare erkände två decennier av doping

Östtyska kvinnors fantastiska dominans av internationell simning under nästan två decennier byggdes på ett organiserat system för användning av anabola steroider, bekräftade en grupp av 20 före detta östtyska tränare den 2 december 1991. Deras erkännande var ett av de mest övertygande bevisen att seniora idrottsadministratörer i det nu upplösta Östtyskland gjorde prestationshöjande dopingpreparat till en väsentlig del av träningsprogrammen för landets elitidrottare.

Dessa uttalanden bekräftade vad rivaliserande tränare och idrottare hade misstänkt i åratal, även om ingen östtysk simmare någonsin fångades eller straffades för dopinganvändning. Internationella olympiska kommittén och andra stora internationella idrottsförbund straffade inte idrottarna retroaktivt utan att idrottaren erkände det. Som ett resultat var de inblandade idrottarna inte i någon fara att förlora sina medaljer eller rekord.

USA

År 1969 konstaterade en undersökningsrapport av Sports Illustrated: “Inte en enda stor amerikansk idrottsorganisation, vare sig amatör eller professionell … har specifika antidopningsregler med en verkställande apparat.”År 1982 började National Football League (NFL) slutligen testa spelare för droger, även om NFL inte testade för anabola steroider förrän 1987. National Collegiate Athletic Association (NCAA) inledde inte ett drogtestprogram förrän 1986. År 1998 erkände basebollstjärnan Mark McGwire att han använde androstene-dion, en anabol steroid som är förbjuden specifikt av IOC, NCAA och NFL, vilket blev start-punkten för allmänhetens uppvaknande vad gäller doping.

Wade Exum-rapport hävdade att över 100 amerikanska idrottare dolde doping

Sports Illustrated rapporterade i sitt nummer den 21 april 2003 att USA:s tidigare antidopingschef Wade Exum tillhandahöll 30 000 sidor med dokument som namngav mer än 100 amerikanska idrottare från olika sporter som testade positivt för förbjudna substanser mellan 1988 och 2000, men godkändes av interna överklagandeprocesser.Hans anklagelser om mörkläggning av USA:s Olympiska kommitté (USOC) inkluderade 19 idrottare som vann medaljer vid olympiska spelen, som friidrottsmästaren Carl Lewis, tennisspelaren Mary Joe Fernandez och brottaren Dave Schultz. USOC förnekade Exums påståenden och noterar att den amerikanska antidopingsbyrån har varit ansvarig för drogtester sedan 2000.

Husrannsakan hos BALCO av federala utredare

Den 3 september 2003 gjorde federala utredare en razzia i ett laboratorium i Burlingame, Kalifornien, misstänkt för att ha distribuerat steroider till professionella idrottare. Utredare beslagtog finansiella och medicinska journaler från Bay Area Laboratory Co-Operative, eller BALCO, vilket var inledningen till BALCO-skandalen. Dessa dokument innehöll land annat en kalender över San Francisco Giants basebollspelare Barry Bonds dopingprogram och register över Bonds betalningar för preparat. Regeringens utredare använde dessa bevis fyra år senare, när Bonds åtalades.

I december 2003 kallades 10 Major League-spelare, inklusive Barry Bonds från The Giants, och Jason Giambi och Gary Sheffield att vittna inför en jury i San Francisco som undersökte BALCO, ägt av Victor Conte. Ingen av spelarna var åtalade för att ha använt prestationshöjande droger, men fyra personer, inklusive Conte och Greg Anderson, Bonds personliga tränare och barndomsvän, åtalades för skattebrott och försäljning av steroider utan recept.

Självmord och mord av professionell brottare

Professionelle brottaren Chris Benoit dödade sin fru och sin sjuåriga son innan han begick självmord i deras hem i Fayetteville, Georgia den 25 juni 2007. Benoit hade tio gånger den normala nivån av testosteron, en anabol steroid, i kroppen vid den tiden, samt mängder av Xanax och Hydrocodone. Georgias chefsläkare, Dr Kris Sperry, säger att medan Benoit verkar ha injicerat steroider kort innan han hängde sig, är steroidernas roll i mord-självmordet oklart.

Finasterid – ett medel för förbättrad huvudhårväxt – gav avstängning

Den amerikanska olympiska skeletonföraren Zach Lund var avstängd från atletisk tävling i ett år den 9 februari 2006, kvällen före öppningsceremonierna för vinter-OS 2006 i Torino, Italien. Den 10 november 2005 testade Lund positivt för Finasteride, ett ämne i hans hårväxtstimulerande medel. Finasteride fanns inte på listan över förbjudna preparat förrän den 1 januari 2005 och togs bort från listan den 1 januari 2009. Ettårsförbudet är en minskning från de två år som rekommenderas av WADA.

President Bush undertecknar lagar mot doping

President George Bush undertecknade lagen om kontroll av anabola steroider den 22 oktober 2004 efter att den amerikanska kongressen antagit den tidigare i månaden. Lagförslaget innefattade hundratals steroidbaserade läkemedel och prekursorer som androstenedion och lades till listan över anabola steroider som redan klassificeras som schema III-kontrollerade substanser, som var förbjudna att sälja utan recept.

Den 29 december 2006 skrev president Bush under lagen HR 6344, “Office of National Drug Control Policy Reauthorization Act of 2006”, som förbjuder användning av gendoping och förbjuder alla som använder genetisk modifiering för att förbättra prestationsförmågan från idrottstävlingar. WADA hade redan 2003 förbjudit gendoping.

Det största steroidtillslaget i USA:s historia

Den 25 september 2007 tillkännagav de federala antidopingbekämparna kulmen på Operation Raw Deal, en internationell utredning riktad mot den globala underjordiska handeln med anabola steroider, humant tillväxthormon (HGH) och insulintillväxtfaktor (IGF). 143 husrannsakningar verkställdes runt om i hela landet, vilket resulterade i 124 arresteringar och beslag av 56 steroidlaboratorier över hela USA. Totalt beslagtogs 11,4 miljoner steroiddosenheter, samt 242 kg rått steroidpulver av kinesiskt ursprung. Som en del av Operation Raw Deal beslagtogs också 6,5 miljoner dollar.

NASCAR tillkännagav en striktare antidopingspolicy

Bilsportens NASCAR beslöt i januari 2009 att testa förare för prestationshöjande droger under en hårdare policy som också förbjuder användning av illegala droger och missbruk av receptbelagda mediciner. Ett NASCAR-memo som skickats till de deltagande teamen listade specifika förbjudna substanser som mekanikerna kunde komma att screenas för. Inga liknande riktlinjer utfärdades för förare, eftersom NASCAR förbehöll sig rätten att testa tävlande förare för vad som helst. Enligt den gamla policyn hade NASCAR rätten att slumpmässigt testa baserat på misstanke om missbruk.Under de tuffare riktlinjerna kom alla att testas innan säsongen började, och slumpmässiga tester kom att fortsätta under hela året. NASCAR förväntade sig att slumpmässigt testa 12 till 14 individer per serie varje helg under 2009. Promemorian, daterad 8 december, var första gången den nya policyn har skrivits ut och specificerar vem som faller under riktlinjerna.

Michael Phelps ertappades med att röka marijuana och avstängdes i tre månader

En brittisk tabloidtidning publicerade ett foto på Michael Phelps, 23 år gammal, den 31 januari 2009 när han rökte marijuana på en fest i South Carolina. Phelps, en amerikansk simmare med 14 olympiska guldmedaljer, blev avstängd från tävling i tre månader av USA Swimming.

ANTI-DOPINGEN

Stegen mot en organiserad antidoping

Ända sedan 1960-talet har idrottens rykte fläckats av diskussioner om doping. Prestations-höjande medel fanns förstås redan före 1960, men det var på en individuellt amatörmässig nivå och uppfattades inte som fusk utan som något inneboende i idrottens utövande. Inom främst cykelsporten togs sig emellertid dopingen allt brutalare uttryck med dödsfall och skandaler som följd, vilket ledde till att massmedia och idrottspolitiker kände att ”något måste göras” eftersom idrottsklubbar och – förbund inte tycktes kraftfulla nog att ta itu med avarterna.

Massmedia och idrottspolitiker kände också att ”något måste göras” eftersom idrottsklubbar och – förbund inte tycktes kraftfulla nog att ta itu med avarterna. Det första mer betydelsefulla steget för detta var den konferens som Internationella Olympiska Kommittén (IOC) höll 1999, First World Conference on Doping in Sport. Detta ledde i sin tur till inrättandet av World Anti-Doping Agency (WADA). Att det där försiggick en dragkamp om makten över antidopingen är i synnerhet i efterhand uppenbart, och det slutade med att IOC fick dela med sig av makten – vilken de senare gradvis försökt återta med ekonomiska medel – med världens olika regeringar och internationella idrottsförbund.

Förste olympiska idrottare diskvalificerad för dopingbrott

Hans-Gunnar Liljenwall, medlem i det svenska moderna femkampslaget, fråntogs sin bronsmedalj vid OS i Mexico City i oktober 1968 när han testade positivt för förhöjd halt alkohol i urinen. Liljenwall sa att han tog två öl för att lugna nerverna under pistolskjutnings-delen av femkampen. Han blev den första idrottaren som någonsin diskvalificerats från de olympiska spelen för doping, och hela det svenska laget tvingades lämna tillbaka sina medaljer också. Vid samma OS testade 14 andra idrottare positivt för lugnande medel som inte var förbjudna vid den tiden.

Första fullskaliga dopingtester av olympiska idrottare för narkotika och stimulantia

Det första fullskaliga testet av olympiska idrottare ägde rum vid olympiska sommarspelen 1972 i München. Testerna var begränsade till narkotiska analgetika och till de tre klasserna av stimulantia, men testerna var mycket mer omfattande med 2 079 prover som analyserades.

Efter OS i München 1972 omtestade man urinproverna med den då nya metoden gaskromatografi (GC) för stimulantia och narkotika. Man fann då ytterligare sju positiva fall, inkluderande ett fall av efedrin. Detta ledde till en längre diskussion om huruvida normala mediciner också kunde tas med på WADA:s lista över förbjudna läkemedel. Det stod då nämligen klart att idrottsutövare använde långt mer läkemedel än vad som fram till dess hade testats och även ”lagliga” receptbelagda mediciner kunde tas med på listan över förbjudna preparat.

Civila antidopinglagar infördes i Frankrike och Belgien 1965 och i Italien 1971.

1986 hölls Goodwill Games i Moskva, vilket var en tävling som skulle reparera relationerna mellan Öst- och Västländerna efter respektive bojkotter vid OS 1980 0ch 1984. För att ytterligare visa god vilja meddelade de ryska värdarna på förhand att de skulle göra omfattande dopingtester vid tävlingarna. Det innebar att eventuella amerikanska dopade kunde avsluta sitt dopande i god tid innan tävlingarna. När amerikanerna kom till tävlingarna insåg de emellertid att de hade blivit lurade – det förekom inga testningar vid tävlingarna och om man utgår från att det förekom en utbredd doping i Sovjet fick deras tävlanden en betydande fördel.

Brittiska sprintern Dwain Chambers avstängd från OS på livstid för THG

Den brittiske sprintern Dwain Chambers blev den första idrottaren att testa positivt för steroiden THG i ett dopingtest utanför tävling, vilket genomfördes den 1 augusti 2003. Den 7 november 2003 stängdes han av från all tävling i två år och från OS på livstid.Chambers och hans lagkamrater i VM 4x100 m stafett 2002 måste lämna tillbaka de silvermedaljer de vann eftersom Chambers hade tagit THG vid tidpunkten för stafettloppet. Hans rekord på 100 meter på 9,87 annullerades och han måste lämna tillbaka sina prispengar från 2003.

WADA bildas

Den 2-4 februari 1999 sammankallade IOC ”Världskonferensen om dopning inom idrotten” i Lausanne, Schweiz. Det var då uppenbart att antidopningsreglerna runt om i världen var kaotiska. Idrottare fick olika straff för samma förseelse beroende på idrott och nationalitet. Det var tydligt att antidopningskampanjen inte kunde framskrida utan en harmoniserad och allmänt accepterad uppsättning regler. För detta behövdes statligt stöd. Det var en av huvudorsakerna till bildandet av WADA.

Lausannedeklarationen om dopning inom idrotten rekommenderade skapandet av en Internationell Antidopningsbyrå. Världsantidopningsbyrån (WADA) bildades i Lausanne, Schweiz, på grundval av lika representation från den olympiska rörelsen och offentliga myndigheter. Ett dokument föreskrev inrättandet av en oberoende internationell antidopingsbyrå för att vara fullt operativ för XXVII-spelen Olympiaden i Sydney 2000. Ett av WADA:s mandat var att harmonisera den olympiska antidopningskoden och utveckla en enda kod som var tillämplig och acceptabel för alla intressenter. Utmaningen med att utveckla ett rigoröst globalt antidopningsprogram kräver att doping accepteras som ett problem av idrottsorganisationer, idrottare och offentliga myndigheter. Individer måste vara beredda att bevara idrottens värden, vilket innebär att den ska vara fri från doping. I enlighet med villkoren i Lausannedeklarationen inrättades World Anti-Doping Agency den 10 november 1999 i Lausanne för att främja och samordna kampen mot doping inom idrotten internationellt. WADA bildades som en stiftelse under initiativ av IOC med stöd och deltagande av mellanstatliga organisationer, regeringar, offentliga myndigheter och andra offentliga och privata organ som kämpar mot doping inom idrotten. Organisationen består av jämställda representanter från den olympiska rörelsen och offentliga myndigheter.”

WADA hade ett utkast till reglerverk – ett utkast till kod – redo i slutet av 2003. Det fick brett stöd främst från regeringarna medan vissa idrottsfederationer uttryckte reservationer. IOC deklarerade emellertid att de olympiska nationella kommittéerna som inte antog koden före Olympiska spelen i Aten (2004) skulle de inte ha sin idrott inkluderad i spelen. Således, när Aten-spelen öppnade, såg världen också födelsen av “Världsantidopningskoden”.

Regeringarna tog sin del av åtagandet genom att skapa en konvention under UNESCO år 2005; detta för att uppmuntra alla regeringar runt om i världen att stödja kampen mot doping baserat på WADA-koden.

Den världsantidopningskod som utvecklats av WADA inkluderade skapandet av flera internationella standarder (IS). Syftet med varje IS var harmonisering mellan antidopningsorganisationer. IS:arna utvecklades för laboratorier, tester, den förbjudna listan och för undantag vid terapeutisk användning (TUE). WADA-koden definierar en TUE som “tillstånd att använda, för terapeutiska ändamål, en eller flera substanser som annars är förbjudna i idrottstävlingar.” Erfarenheter från Canadian Centre for Ethics in Sport Doping Control Review Board presenteras eftersom denna nationella TUE-kommitté har varit verksam i över 12 år.

Medicinska åtgärder mot doping

Vid de olympiska spelen i Los Angeles 1932 visades att en rad idrottsutövare använde olika (då tillåtna) injektioner, men också inandning av syrgas och exponering för ultraviolett ljus. Efter en diskussion om detta uttalade IOC 1938:

”The use of drugs or artificial stimulants of any kind must be condemned most strongly, and everyone who accepts or offers dope, no matter in what form, should not be allowed to participate in amateur meetings or in the Olympic Games.”

Diskussionen om doping på 1940–1960-talen handlade i mycket liten grad om idrottarnas hälsa utan istället till stor del om skiljelinjen mellan amatörer och professionella – där de senare ansågs stå för dopingen. Inom IOC var proffs inte enbart en fråga om att tjäna pengar på idrottsutövandet utan det hade också moraliska implikationer. Amatörism var normen, och i den ingick att inte dopa sig – officiellt var de olympiska spelen enbart öppna för amatörer fram till 1991.

Internationella olympiska kommittén (IOC) inrättade en medicinsk kommission (MC) 1967 för att bekämpa doping inom idrotten. Kommissionen gavs tre vägledande principer: skydd av idrottares hälsa, respekt för medicinsk etik och idrottsetik och jämlikhet för alla tävlande idrottare.

Dopingtester infördes för världsmästerskapen i cykling och fotboll 1966.

På 1970-talet hade de flesta internationella förbund följt efter med att stifta regler omförbud och med tester. IOC-MC:s ordförande, prins Alexandre de Mérode, en medlem av IOC från Belgien, var den först som förespråkade ett systematiskt antidopingarbete och att detta skulle vara samordnat internationellt. En första uppgift var då att skriva ner en lista på preparat som skulle vara förbjudna och de första publicerades och trädde i kraft 1967. Initialt tog man endast med medel som man kunde mäta laboratoriemässigt. Detta kriterium togs dock bort i mitten av 1980-talet då det framkommit att det förekommit blodtransfusioner till cyklister före OS i Los Angeles 1984 [Klein HG. Blood transfusion and athletes. N Engl J Med 1985; 312: 854-6].

Innan OS 1984 hade bloddoping endast förklarats som oetiskt, men inte som illegalt. Listan över förbjudna preparat inkluderade då narkotiska smärtstillande medel och stimulantia, som bestod av sympatomimetiska aminer, psykomotoriska stimulantia och diverse stimulantia för centrala nervsystemet (inklusive alkohol). Även om det misstänktes att androgena anabola steroider användes vid denna tidpunkt, var testmetoderna otillräckligt utvecklade för att motivera införandet av anabola steroider i listan av förbjudna ämnen.

Internationella olympiska kommittén (IOC) genomförde sina första obligatoriska dopingskontroller vid vinter-OS i Grenoble, Frankrike 1968 och igen vid sommar-OS i Mexico City samma år.

Ett andra steg i utvecklingen var att ackreditera dopinglaboratorierna, det vill säga att kontrollera att de höll godtagbar – och jämförbar – standard på sina mätningar. Friidrotts-förbundet IAAF var först ut, men IOC tog över 1983 och utvecklade verksamheten ytterligare med hjälp av International Organization for Standardization (ISO). Från början skickade IOC-MC ut urinprover till laboratorierna, där de inom en vecka skulle identifiera eventuella dopingklassade substanser – proverna var tillverkade av IOC-MC och innehöll olika förbjudna substanser (eller ingen förbjuden substans alls). Sedermera kompletterades detta med att granskare sändes ut till de olika laboratorierna för att på ort och ställe förvissa sig om personalens kunskaper, maskinparkens kvalitet, och liknande. Hela certifieringssystemet har sedermera tagit över av WADA. Trots att systemet både tar tid och är dyrt är det värdefullt genom sin harmonisering och sin kvalitetshöjande effekt. Utan ett ackrediteringssystem för laboratorierna skulle förtroendet för testerna snabbt vittra sönder.

Läkarnas roll

När man diskuterat doping inom idrotten har oftast skulden lagts på de enskilda idrottsutövarna och i andra hand på deras ledare. Det var emellertid aldrig idrottsutövarna eller ledarna som uppfann läkemedlen och sällan de som gjorde medicinerna tillgängliga för idrotten – det var snarare idrottsläkarna.

Det var således läkare som stod till tjänst och bjöd på olika stimulanta i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och det var läkare – och några ledare – som introducerade anabola steroider till det amerikanska landslaget i tyngdlyftning på 1950-talet, vilket sedermera startade epidemin avseende anabola steroider i USA och andra länder.

Vidare var läkare involverade i alla steg i de dopingprogram som togs fram av olika statliga institutioner, främst i de kommunistiska länderna, men läkare var oftast aktiva även när de gällde institutionaliserad doping på lägre nivåer inom förbund och större lag.

Inom amerikansk professionell idrott och USA:s collegeidrott har läkare hela tiden varit involverade när det gällt doping, och i cykling – inte minst i Tour de France – har läkare haft ledande dopingpositioner.

Som i alla andra missbrukssammanhang drivs doping av efterfrågan och då finns det alltid en marknad där det går att tjäna pengar. Ju mer förbjuden tjänsten då är, desto mera pengar finns det att tjäna. I det läget har alltför många läkare glömt sin etiska värdegrund och i stället satt sin egen ekonomi i första rummet.

Bildandet av IOC:s Medicinska Kommission

År 1961 skapade Internationella Olympiska Kommittén (IOC) en medicinsk kommission (IOC–MC) vid sin 59:e session i Aten, Grekland. Beslutet utlöstes av den danska cyklisten Knud Enemark Jensens död under lagtempoloppet vid de olympiska spelen i Rom året dessförinnan. Det sades att cyklisten hade tagit något uppiggande medel, men det rapporterades också om att han hade lidit av värmeslag och uttorkning. Förmodligen orsakade en kombination detta hans död, men det har aldrig bekräftats officiellt. IOC kunde emellertid inte längre bortse från den utbredda användningen av stimulerande medel som tydligen hade funnits inom vissa idrotter under ganska lång tid. Skapandet av IOC-MC markerade början på den moderna eran för anti-dopingkampanjen. Kommissionen hade som en av sina huvuduppgifter att föreslå en strategi för att bekämpa användningen av prestationshöjande droger inom olympisk idrott. Det tog ganska lång tid att analysera situationen och rekrytera den nödvändiga kompetensen. Först vid IOC-sessionen 1967 presenterades vissa konkreta förslag, såsom en lista över förbjudna preparat (så gott som enbart stimulerande medel) inom olympisk idrott och testning vid de kommande spelen. Därför hänvisas 1967 ofta till som starten för IOC-MC.

Ackreditering av dopinglaboratorier

Uppenbarligen var tysken Manfred Donike missnöjd med Medicinska Kommissionens bristande initiativ och motiverade det med att IOC var världsledande inom idrotten och därmed borde initiera en högre kvantitet och kvalitet av dopingstester. Samtidigt förutspådde han tydligt att världsomspännande erkännande för vissa dopingsanalys-inrättningar skulle resultera i en större mängd fördelar för dessa laboratorier.

Samma attityd framgår av britten Arnold Becketts skriftliga kommunikation vid slutet av 1970-talet. Han försökte övertyga inflytelserika personer inom IOC om att förändringar inom IOC:s Medicinska Kommission var nödvändiga. Följaktligen föreslog han en övertagande av ackrediteringsförfarandet från IAAF för att centralisera antidopinginsatserna inom inter-nationell idrott. I ett memorandum som skickades till IOC-president Lord Killanin och prins Mérode betonade han IAAF:s ansträngningar. Dessutom betonade han nödvändigheten att införa en standardiserad ackrediteringsprocess för andra internationella idrottsförbund.

Becketts initiativ nådde så småningom sitt mål i början av 1980. I samarbete med Donike och professor Robert Dugal (Kanada), chefen för antidopinglaboratoriet i Montréal, lade Beckett formellt fram ett “Förslag om godkännande av kvalificerade laboratorier i kampen mot doping” till IOC-MC. Där betonade han inte bara behovet av ett globalt system för laboratorieerkännande utan hävdade också att idrottare, tränare och läkare var medvetna om bristen på tekniska krav i många laboratorier. Därför borde IOC också aktivt engagera sig för att säkerställa högre laboratoriestandarder för att förhindra att idrottare och deras följe försöker fuska. Beckett betonade att “om IOC:s medicinska kommission inte beslutar om behovet av att centralisera dopingskontrollpraxis kommer en oberoende organisation med all sannolikhet att etableras.” Förslaget inkluderade också en konkret begäran om att ändra organisationen för IOC:s Medicinska Kommission. På uppdrag av de tre experterna från antidopinglaboratorierna rekommenderade Beckett installationen av en “dopingkontroll-underkommitté” och föreställde sig att denna nya antidopingskropp skulle bestå av fem medlemmar: tre permanenta medlemmar i IOC:s medicinska kommission och två chefer för antidopinglaboratorier. Tydligen såg de sig själva som potentiella uppdragsgivare till en sådan kommitté.”

Ett utvidgat uppdrag

Prins Alexandre de Mérode lade fram förslaget för IOC:s verkställande styrelse oförändrat, och IOC:s medicinska kommission installerade officiellt IOC-delkommissionen för doping och biokemi (IOC MSD) i juli 1980. Beslutet att inkludera “biokemi” i den officiella benämningen av IOC MSD visar på den betydelse som gavs åt vetenskapen i allmänhet och fältet för dopingsanalys i synnerhet. Tydligt nog var det parallella bildandet av en delkommission för idrottsmedicin och ortopedi en signal om att Mérode ansåg att idrottsmedicinska experter var mindre kapabla att hantera dopingsfrågor. Detta var en betydande övergång i den olympiska antidopingspolitiken.

Sammansättningen av det nya IOC MSD ger ytterligare bevis på detta. Dess ursprungliga konfiguration bestod av fem chefer för antidopingslaboratorier: Donike, Beckett, Dugal, Dr Claus Clausnitzer (Östtyskland, chef för Kreischa-laboratoriet) och professor Dr. Viktor Rogozkin (Sovjetunionen, chef för Moskvas laboratorium), som ersattes av Dr. Vitaly Semenov (Sovjetunionen) 1982. Följaktligen resulterade implementeringen av IOC MSD som en delkommission av IOC:s medicinska kommission i strukturella förändringar inom den mest inflytelserika globala antidopingen i början av 1980-talet. Det visar också skiftet från idrotts-medicinska experter till experter inom antidopingslaboratorier när det gäller att hantera dopingsproblem inom den olympiska rörelsen. Experter från antidopingslaboratorier avsåg och genomdrev denna förändring för att få större inflytande inom globala antidopingsorgan.

Testosteron som den första utmaningen

Arbetet med IOC MSD gjorde att experter från antidopingslaboratorier kunde utöka sin forskningsverksamhet, vilket också resulterade i ökade forskningsanslag. Det första exemplet på detta var införandet av ett test för exogent testosteron, vilket härstammade från en teknisk utveckling av Donike. Han hade framgångsrikt ansökt om ytterligare tester av urinprover från de olympiska spelen i Moskva 1980 och baserat på sitt nya test bevisat att över 20 procent av proverna innehöll höga halter av testosteron. Som ett resultat förbjöd IAAF testosteron 1981 och IOC 1982. Emellertid visade intensiva debatter om testosteron-screeningsmetoden mellan Beckett och Donike att de involverade experterna från antidopingslaboratorier inte alltid var överens om bästa praxis.

Medan Donikes testteknik föreskrev en screeningsmetod baserad på masspektrometri, förespråkade Beckett mer forskning om radioimmunoanalys. Precis som vid bildandet av IOC MSD spelade olika egenintressen en viktig roll i dessa diskussioner. Becketts intresse för mer avancerad radioimmunoanalys tycks ha motiverats av att King’s College London, där han var anställd, var den ledande institutionen för screeningsmetoder baserade på radioimmunoanalys. Donike och hans medarbetare vid laboratoriet på den tyska sporthögskolan i Köln var världsledande experter på screening med masspektrometri. Efter intensiva debatter, som finns dokumenterade i officiella protokoll och utbyten av olika brev, stödde Mérode Donike och till sist godkändes hans metod.

Mérode såg en stringent nödvändighet i införandet av testet, och vid början av 1980-talet tycks han alltmer ha förlitat sig på Donikes expertis snarare än på Becketts råd. Faktum är att ordföranden för IOC:s medicinska kommission föredrog Donike framför Beckett som chef för IOC MSD. Därför återspeglade det officiella införandet av testosterontestet baserat på Donikes analytiska förfarande tillsammans med hans ledande roll i antidopingsorganet även en intern maktförskjutning inom nätverket av experter från antidopingslaboratorier. Medan Beckett hade varit den främsta vetenskapliga rådgivaren för IOC:s antidopingspolitik fram till slutet av 1970-talet, intog Donike alltmer denna roll från början av 1980-talet.”

Ett internationellt laboratorienätverk

IOC MSD definierade etablerandet av ett bredare antidopingslaboratorienätverk som sitt huvudsakliga arbetsområde. Detta var det ursprungliga motivet till bildandet av den nya organisationen, och arbetet inom detta område gav ytterligare bevis på IOC:s ökande medvetenhet om behovet av att kontrollera antidopingsstandarder inom hela idrottsvärlden. Medlemmarna i IOC MSD ansåg att detta var nödvändigt för att komma före potentiellt oberoende organisationer, något Mérode också ville undvika. Därför stödde han kontinuerligt antidopingslaboratoriexperternas arbete med att öka laboratorienätverket. Tydligt nog var de också intresserade av officiell erkännande för några utvalda laboratorier för att främja sina egna institutioner ytterligare.

Således erkände IOC MSD omedelbart de sex av IAAF-ackrediterade antidopinglabora-torierna vid sitt allra första möte i december 1980. Två skäl bidrog till detta enkla företag. För det första var samma personer, Beckett och Donike, ansvariga för IAAF-ackrediteringen. För det andra var medlemmarna i IOC MSD chefer för fem av de sex ackrediterade institu-tionerna (med undantag för Magglingen). Deras ansträngningar stannade emellertid inte där. De lyckades faktiskt ackreditera över tjugo antidopingslaboratorier vid slutet av 1980-talet, vilket belyser deras omedelbara påverkan för att utöka det institutionella antidopingsnätverk som de kontrollerade.

Baserat på det ökande antalet officiella laboratorier började IOC MSD införa regelbundna kvalitetskontroller och föreskrifter. Målet var att öka tillförlitligheten och validiteten hos de analytiska metoderna. År 1984 införde de en biårlig och snart därefter årlig återackredi-teringsprocess för alla ackrediterade institutioner. Systemet gav också medlemmarna i IOC MSD ökad makt eftersom alla erkända laboratorier var beroende av ackrediteringen för att utföra tester vid internationella idrottsevenemang. Samtidigt möjliggjorde det för IOC MSD att säkerställa att laboratorierna var utrustade för att testa ämnen som nyligen hade lagts till på förbudslistan.

Vid mitten av 1980-talet fanns det en önskan bland antidopingslaboratoriexperterna efter fler procedur- och vetenskapliga riktlinjer. Därför utvecklade IOC MSD en “Etikkod” som syftade till att förhindra laboratoriepersonal från att testa idrottare före tävlingar. Även om detta initiativ är mycket lovvärt misslyckades det tydligt med att påverka institutioner i vissa länder. Kreischa-laboratoriets roll inom Östtysklands sofistikerade dopingssystem är ett utmärkt exempel på detta. 1989 införde IOC MSD då en obligatorisk “Riktlinjer för god laboratoriepraxis” som syftade till att fastställa “omfattande operativa standarder för alla aspekter av laboratoriedrogtestning och laboratorieprocedurer.”

Laboratorierna blev ledande i antidopingen

Utan tvekan ledde införandet av sådana åtgärder till ökade tekniska kriterier inom dopinganalys och bidrog till en progressiv expansion av det befintliga testningsregimen. Dessutom används många av de riktlinjer och procedurer som lanserades fortfarande i dagens antidopingslaboratoriemiljö. Under de följande åren blev “Köln-workshopen” en central del av kunskapsutbyte inom vetenskapssamhället och tjänar som ett exempel på den progressiva professionaliseringen av det vetenskapliga antidopingsnätverket. Den bidrog mycket till att påskynda processer genom att överföra information om nya testtekniker, genomförandet av gemensamma forskningsprojekt och senare publiceringen av forskningsresultat.

Man måste betrakta workshopen som ett bevis på de ansträngningar antidopingslaboratori-experterna gjorde för att säkerställa tillförlitliga analytiska resultat, och den existerar fortfarande i dag. Utan tvekan hade idrottsadministratörer och till och med läkare inte kunnat utföra denna funktion utan vetenskapligt stöd. Etableringen av antidopingsorganet gjorde utvalda vetenskapsmän, som hade års erfarenhet av dopinganalys, till högt inflytelserika i den olympiska kampen mot doping. Detta hade en positiv effekt på den olympiska rörelsen eftersom denna förändring ledde till mer tillförlitliga dopingstester. Därför är det nödvändigt att tillskriva en stor del av ökningen av antidopingsinitiativ på 1980-talet till IOC MSD snarare än till hela IOC:s medicinska kommission. Man måste betona att IOC MSD hade starkt stöd från Mérode, som värderade deras råd och kontinuerligt stödde deras beslut i diskussioner med idrottsmedicinska experter. Det faktum att tester förblev det enda sättet att bekämpa doping inom IOC gjorde att vetenskapsmännens roll som bidragsgivare var betydande. Samtidigt ledde de alltmer sofistikerade analytiska metoderna och det växande antalet individuellt utförda administrativa uppgifter för forskare också till ökad beroende av deras yrkeskunskaper.”

Motstånd mot IOC:s Medicinska Kommission

Det är väl känt att individer och organisationer som var involverade i antidopingskampanjer ställdes inför betydande motstånd under sin verksamhet på 1980-talet. Detta gäller särskilt konflikter med idrottsadministratörer, som bara stödde antidopingsinitiativ till en viss grad för att förhindra att ett högt antal positiva dopingsfall hotade bilden av en tävling eller en sport. Signifikant nog visade de också fientlighet särskilt mot IOC MSD och dess medlemmar.

Under perioden fram till 1988 finns två tydliga exempel på kritik mot IOC MSD. Inför de olympiska spelen i Los Angeles 1984 kritiserade Lod Angeles laboratoriets direktör Peter Ueberroth och laboratoriets medicinske tjänsteman Dr. Anthony Daly IOC MSD kraftigt för införandet av test för testosteron och koffein. Daly ifrågasatte i olika möten den vetenskapliga validiteten hos den analytiska metoden som Donike hade satt upp och framgångsrikt tillämpat vid sportevenemang som Panamerikanska spelen 1983 i Caracas. Daly baserade sin argumentation på oenigheten mellan Beckett och Donike om lämplig screeningmetod.

Det verkar som om Los Angeles-företrädarna oroade sig för den ökande framgången med dopingskontroller och möjligheten till ett högt antal positiva dopingstester, vilket resulterade i en ökad mediakritik av dopingen efter Panamerikanska spelen 1983. Därför försökte man underminera IOC MSD:s vetenskapliga tillvägagångssätt genom att föra fram en annan åsikt från den amerikanske toxikologen Dr. Michael Lubran. I sin rapport ifrågasatte Lubran faktiskt det vetenskapliga tillvägagångssättet. Enligt Donike hade dock Lubran gjort flera misstag i sin rapport. Donike hävdade vidare att Los Angeles-gruppen inte hade informerat Lubran om den exakta rutinmässiga analytiska metoden för anabola steroider, och han hade inte känt till viktiga tekniska detaljer. Följaktligen avfärdade Donike kritiken och misstänkte att Los Ageles-företrädarna hade ändrat delar av rapporten: “frågorna och anmärkningarna är blandade på ett sätt som jag inte kan tro att detta är en vetenskapsmans uttryckssätt.” I själva verket blev han så upprörd över rapporten att han hotade att dra sig tillbaka från sitt arbete med antidoping inom idrotten. Som i tidigare fall stödde Mérode Donike, och IOC testade slutligen prover för testosteron och koffein i Los Angeles.

Det fanns emellertid andra försök att minska inflytandet från ledande antidopingslaboratori-experter. IAAF:s president Primo Nebiolo, en alltmer betydande person inom idrottspolitiken vid mitten av 1980-talet, ville utesluta Donike och Beckett från IAAF:s medicinska kommitté. Under ett möte i IAAF:s råd 1984 deklarerade han uttryckligen att ett nytt nomineringssystem till IAAF:s medicinska kommitté skulle möjliggöra detta. Han ville installera andra specialister istället, men lyckades inte med detta vid den tiden. Det var uppenbart att han var oroad över potentiellt dålig publicitet för IAAF på grund av för många positiva dopingsresultat, vilket motsade hans strategi att positionera sporten som en värdefull vara.

Detta förklarar också varför IAAF:s råd utsåg den relativt oerfarne Dr. Virginia Mikhaylova från Bulgarien att övervaka dopingkontrollerna vid IAAF:s världsmästerskap i Rom 1987. Ursprungligen hade IAAF:s medicinska kommitté valt Donike och Beckett för detta uppdrag, men IAAF:s råd övergav detta beslut. Förutom det interna motståndet från idrottsadmini-stratörer stötte antidopingslaboratoriexperter också på motstånd från idrottsmedicinska specialister i form av en oro för att forskningsfonderna gick till dopingskontrollinstitutioner. Enligt den tyske idrottsläkaren Professor Dr. Joseph Keul var de belopp som betalades av Västtysklands federala regering inte överkomliga för många nationer. Signifikant nog klagade han över detta till Arne Ljungqvist, chef för IAAF:s medicinska kommitté, efter att han inte hade funnit något stöd på nationell nivå. Dessutom hade Keul personliga motsättningar med Donike. Han ansåg att Donikes enskilda försök att främja dopinganalysen utan återkoppling från idrottsmedicin var “patetiskt”. Tydligt nog visade sådana klagomål att idrottsmedicinska specialister vid början av 1980-talet hade förlorat sin dominerande position inom antidoping-rådgivning till antidopingslaboratoriexperter på grund av IOC MSD. Faktiskt hade forskningsfonderna för dopinganalys ökat kraftigt i Västtyskland på 1980-talet, till nackdel för idrottsmedicinen. Detta var en konsekvens av det ökande inflytandet från antidopings-laboratoriexperter både inom nationella och internationella antidopingsorgan.

Kanadensisk kritik

Utöver detta kritiserade den kanadensiska offentliga utredningen “Commission of Inquiry”, som undersökte dopingsfrågan efter Ben Johnson-skandalen, även den dominerande ställningen hos IOC MSD. Kommisarie Charles Dubin, som ledde utredningen, intygade att det fanns ett globalt “monopol av internationella laboratorier” för vilket IOC MSD var ansvarig. Faktum var att han hävdade att dess medlemmar behandlade sina egna dopingkontrollinstitutioner fördelaktigt i ackrediterings- och återackrediteringsförfarandena. Följaktligen uppmanade Dubin IOC “att vidta åtgärder för att avlägsna den nuvarande intressekonflikten som finns i IOC:s laboratorieackrediteringsprocess.” Dessa exempel visar att den alltmer inflytelserika rollen som IOC MSD hade ledde till flera tvister med olika nyckelintressenter inom idrottsvärlden om hur man skulle gå tillväga i kampen mot doping. Särskilt ställdes antidopingslaboratoriexperter inför betydande motstånd när de ville göra omedelbar användning av vetenskapliga framsteg, vilket bidrog till deras enda princip i hanteringen av dopingsärenden: vetenskaplig evidens.

Tidiga skillnader i synsättet till doping inom olika idrotter

Innan bildandet av WADA år 1999 låg antidopingsreglerna i händerna på respektive idrotts-organisationer och deras synsätt på fenomenet skiljde sig markant åt. Vissa organisationer tillämpade hårda straff, medan andra var mer eftergivande. Internationella friidrottsförbundet (IAAF) tillämpade till exempel fyra års avstängning vid allvarliga första förseelser, medan Internationella cykelförbundet (UCI) ansåg varningar och avstängningar på några veckor eller månader vara lämpliga. Skillnaderna i antidopingsregler mellan idrottsorganisationerna indikerar att doping förstods på samma sätt som andra idrottsspecifika överträdelser, såsom tacklingar, falska starter, hållning, hackning, klädsel, utrustning, verbala övergrepp osv. Så det var inte mer märkligt att olika idrottsorganisationer hade olika dopingregler än det fanns olika sanktioner för fysisk kontakt inom basket, fotboll, rugby och boxning.”

Bildandet av WADA och WADC

När antidopingaktiviteterna accelererade efter Ben Johnson-fallet vid Seoul-olympiaden 1988 och efter de världsomspännande politiska förändringarna som skedde strax därefter blev det uppenbart att situationen och antidopingsreglerna runt om i världen var i skiljde sig för mycket. Idrottare fick olika påföljder för samma överträdelse beroende på sport och nationalitet. Det var uppenbart att antidopingarbetet inte kunde fortskrida utan en harmoniserad och allmänt accepterad uppsättning regler. Praktiken att förbättra idrotts-prestation genom främmande substanser var känt redan från de tidigaste olympiska spelen. År 1967 inrättade Internationella Olympiska Kommittén (IOC) en medicinsk kommission ansvarig för att utveckla en lista över förbjudna ämnen och metoder. Dopingtester infördes först vid de olympiska vinterspelen i Grenoble och vid sommarspelen i Mexico City 1968. I februari 1999 sammankallade IOC världskonferensen om doping i idrott i Lausanne, Schweiz. Lausanneförklaringen om doping i idrott rekommenderade skapandet av en internationell antidopingsbyrå. Världen Antidopingsbyrå (WADA) bildades i Lausanne, Schweiz, med lika representation från den olympiska rörelsen och offentliga myndigheter.

Förmodligen den allvarligaste utmaningen för kampen mot doping under 1970- och 1980-talet var de flesta länders och internationella förbunds ovillighet att delta i kampen. Det fanns flera skäl, nämligen: kostnaderna; bristen på kompetens; den negativa bilden om en toppidrottare i deras eget land eller sport testade positivt; och det kalla kriget. Östtyskarna använde framgångar inom idrotten som ett politiskt vapen, och andra länder hade följt efter, om än på ett mindre sofistikerat sätt. Officiellt var idrottsledare mot doping, men alltför många höll bara med ord och vissa saboterade till och med kampen. När kalla kriget avtog efter de politiska händelserna 1989 och åren som följde fick kampen mot doping ökat stöd. År 1999 kan ses som den första gång som de offentliga myndigheterna faktiskt anslöt sig till kampen och det gjorde dom genom att acceptera IOC:s inbjudan att bilda WADA tillsammans.

Det var nämligen tydligt att ett internationellt regelverk kunde inte genomföras enbart av idrotten. Statligt stöd behövdes. Det var en av de främsta anledningarna till skapandet av WADA år 1999. WADA hade ett utkast till regelverk – en ”kod” – som man kunde arbeta med och som var färdigförhandlad vid slutet av 2003, WADC. Vid den andra världskonferensen om doping inom idrotten som hölls i Köpenhamn i mars 2003 var 80 länder representerade

Regelverket fick omfattande stöd främst av regeringarna medan vissa förbund uttryckte reservationer. IOC förklarade emellertid att de olympiska förbund som inte antog koden före Aten-OS (2004) inte skulle inkluderas i spelen. Så när Aten-spelen öppnades, såg världen också födelsen av “Världen Antidopingskod, WADC”. Regeringarna tog sitt ansvar genom att skapa en konvention under UNESCO år 2005; detta för att uppmuntra alla regeringar runt om i världen att stödja kampen mot doping baserat på WADAs kod.

Utmaningen att utveckla ett rigoröst globalt antidopingprogram kräver att doping accepteras som ett problem av idrottsorganisationer, idrottare och offentliga myndigheter. Individuella intressenter måste vara beredda att bevara idrottens värden, vilket innebär fri från doping. Detta kräver vaksamhet från alla intresserade parter till förmån för elitidrottare och samhället som helhet.

Ett av WADAs mandat var att harmonisera den olympiska antidopingskoden och utveckla en enda kod som var tillämplig och acceptabel för alla intressenter. WADC som utvecklats av WADA inkluderade skapandet av flera internationella standarder (IS). Syftet med varje IS var att harmonisera mellan antidopingsorganisationer. IS utvecklades för laboratorier, testning, förbudslistan och för användning med terapeutiskt undantag (TUE).

WADC träder i kraft

Världens antidopingskod var accepterad den 20 februari 2003 och trädde i kraft för första gången den 1 januari 2004. För att regeringarna skulle ratificera något liknande WADC var det nödvändigt att utveckla den internationella konventionen mot doping i idrott genom FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO). Redan 2012 hade över 160 länder, inklusive USA, godkänt konventionen och 2023 lär det finnas mer än 600 signatärer.

WADC tillämpas på idrottare, definierade av sina nationella antidopingsorganisationer (NADOs) eller internationella förbund. Vem som anses vara idrottare för antidoping-ändamål kan variera mycket, och en NADO kan fortfarande testa fritidsidrottare men inte tillämpa alla delar av koden, till exempel kravet på vistelseort eller avancerade dispenser. Idrottare kan bli föremål för avstängningar och böter baserade på innehav eller handel med förbjudna substanser och inte bara på grund av ett positivt dopingstest. Det är dock viktigt att vara medveten om att kriminell lagstiftning existerar i vissa länder (till exempel för narkotika) vilket kan vara utöver eller helt separat från antidopingssanktioner.

Världens antidopingskod (WADC) hanterar globalt doping inom idrotten och representerar en världsomspännande kod för antagande av alla nationer och alla sporter. Dess syfte är att säkerställa att det finns harmoniserade, samordnade och effektiva antidopingsprogram. Koden tillhandahåller internationella standarder för laboratorier som är engagerade i drogtestning, förteckningen över förbjudna läkemedel och beviljandet av terapeutiska undantag. Utbildning av idrottare och eldare samt stöd till forskning är aspekter som uppmuntras i koden.

Juridisk formalisering av arbetet mot doping

Det första steget mot en formaliserad aktion mot doping kan härledas till att the International Olympic Committee (IOC) i början av 1960-talet bildade en Medicinsk Kommission, som hade som sin viktigaste uppgift att fastställa en lista över substanser och metoder som klassades som doping. Så tidigt som 1967 antog the Committee of Ministers of the Council of Europe en resolution för att förkasta bruket av substanser i syfta att prestera bättre i idrott. 2022 antog the Council of Europe ett tilläggsprotokoll 1989 års konvention mot doping överenskommen i Strassbourg där man erkände varandras – de olika ländernas – dopingkontrollapparater. I Italien antogs den 14 december 2000 en lag om Discipline of the health protection of sports activities and the fight against doping.

Denna typ av aktiviteter föranledde Europeiska rådet (the European Union Member States) att kodifiera vad som menades med doping respektive att doping inte var acceptabelt. Den 16 november 1989 antogs en konvention mot doping, vilket både definierade doping och fastställde vilka farmakologiska klasser och vilka metoder som skulle vara förbjudna. Det skall emellertid påpekas att denna konvention skull ses snarast som en nedre gräns för vad staterna skulle regleras, men att det redan tidigt framkom problem genom att några länder planerat eller genomfört kriminalisering av dopingen.

Det är dock värt att komma ihåg att Europaparlamentet antog ytterligare en resolution (PE 205.677) som uppmanar medlemsländerna att anta ytterligare lagbestämmelser som förbjuder doping inom idrotten. Slutligen, med den internationella konventionen mot doping inom idrotten, antagen i Paris vid den XXXIII UNESCO-generalkonferensen den 19 oktober 200516, var alla undertecknande länder av nämnda UNESCO-konvention skyldiga att följa principerna som fastställts i världens antidopingkod antagen av WADA.

Det bör dock noteras att eftersom vissa europeiska länder visade större uppmärksamhet åt fenomenet var det svårt att förutse en utsikt över harmonisering av lagstiftningen, särskilt inom det straffrättsliga området. Länder som Frankrike, Sverige och Italien har följt en mer “interventionistisk” politik i kampen mot doping, medan andra nordeuropeiska länder som Storbritannien och Nederländerna intog en mer tolerant synvinkel.

Tyskland

Den tyska idrottsmedicinska föreningen antog 1962 en definition på doping: ”Doping innefattat vilken kemisk substans som helst för att förbättra prestationsförmågan i tävling – oavsett om de ger den förväntade ökningen av prestationsförmågan.” Italienarna fastställde doping som: ”Intag av substanser som är avsedda att konstgjort öka en tävlandes förmåga i en tävling, till skada för vederbörande idrottsetik och fysiska och mentala integritet.” Under åren som följde – 1964-1989 – skrev en lång rad definitioner i olika länder och i ett flertal av Europarådets olika nämnder.

Frankrike

Frankrikes inställning till doping har alltid ansetts vara viktig och innovativ. Redan1965 stiftade Frankrike Lag 65-41210, som betraktades som en föregångare till all nuvarande europeisk lagstiftning. Trots denna lag och dess dekret från den 10 juni 1966 samt ytterligare lag 89-432 från den 28 juni 198911, lyckades den ständigt kompletterande lagstiftningen inte vara tillräckligt effektiv för att kontrollera och bekämpa dopingfenomenet. Därför utfärdade det franska parlamentet lag nr 99-223 av 1999 om “skydd av idrottsmäns och idrottskvinnors hälsa samt kampen mot doping”, vilket fortfarande är en av de strängaste lagarna inom den europeiska regelverksramen.

Sverige

Sverige har också länge varit alert ör antidoping, delvis på grund av den starka känslan av idrottslig lojalitet som alltid har präglat den svenska idrottstraditionen. Således antog Sverige 1991 lag nr 1969, som föreskrev en lista över förbjudna ämnen som formellt skulle upprättas och för vilka försök till försäljning, produktion och/eller köp av förbjudna ämnen gjordes straffbara.

Nederländerna

Den mer toleranta nordiska synen är utan tvekan den brittiska och nederländska rege-ringens. Nederländerna har alltid haft en toleransinställning till droger, särskilt så kallade “mjuka” droger, vilket också har återspeglats i möjligheten att använda ämnen avsedda för idrottare. I Nederländerna finns därför för närvarande ingen antidopinglagstiftning, och användningen av dopningsubstanser av idrottsmän och kvinnor är inte straffbar enligt straffrätten. Det enda straffrättsligt relevanta området gäller försäljning av droger eller ämnen förbjudna enligt lag, vilket därför åtalas av de nederländska domstolarna och utredning-sorganen.

Storbritannien

Den brittiska inställningen är annorlunda men också tolerant och följs av oberoende organ som United Kingdom Sports Council Doping Control Unit och det officiella antidopnings-organet UKAD, United Kingdom Anti Doping. Ett problem i brittisk lagstiftning ligger i de inblandade institutionernas natur som är utan “statlig” myndighet, utan snarare bygger på en privat typ av förhållande och är därför inte tillräckligt effektiva i den roll de designades för, vilket innebär uppenbar ineffektivitet i att bekämpa det aktuella fenomenet.

Italien

Utvecklingen av den italienska lagstiftningen om doping, från Strasbourgkonventionen till lag 376/2000, började Italien att behandla ämnet doping och de relaterade förbjudna ämnena genom utfärdandet av lag nr 1099 av den 26 oktober 1971 och det efterföljande dekretet från hälsoministeriet den 5 juli 197519. Denna lag hade emellertid en verklig Achilleshäl i regelsystemet, med tanke på att även om den erkände doping som ett brott resulterade det aldrig i straffrättslig åtal. Dessutom avkriminaliserades dopingbrottet 1981 genom lag nr 689/198120, vilket skapade ett regelverkskaos i försöket att tolka andra lagar eller åtala dopingbrottet.

Detta gäller utmaningen relaterad till artikel 1 i lag nr 401/1989, som behandlade frågan om fusk i idrottstävlingar. Tolkningsfrågorna och utmaningarna av denna lag var föremål för analys och studier av Kassationsdomstolen, som faktiskt förklarade att den inte gällde för dopingbrottet. Även om Kassationsdomstolen med sina domar inte lyckades underminera ett straffrättssystem integrerat i det italienska idrottssystemets bindväv, måste det erkännas att dessa två lagbestämmelser, lag nr 1099/1971 och lag nr 409/1981, spelade rollen som repressivt medel mot dopingbeteende innan lagstiftningen ingrep med lag nr 376/2000.

Under tiden ledde medvetenheten om konsekvenserna i hälsotermer av det överdrivna och oövervägda användandet av dessa ämnen till att det italienska parlamentet ratificerade 1989 års konvention med lag nr 522/199523. I detta regelverkskaos blev dopingfrågan sportens och särskilt det italienska nationella olympiska kommitténs prerogativ. Det är tydligt att följderna från ett lagstiftningsperspektiv kunde ha varit olika vid överträdelser och/eller överträdelser, beroende på statssystemet, med fokus främst på medborgarnas hälsoskydd, eller idrottssystemet, som baserade sina principer och värderingar på rättvisa och korrekthet i idrottstävlingar.

Under de senaste två decennierna fastställs antidopningsregler i Italien i lag 376 av den 14 december 2000, “Disciplining the health protection of sporting activities and the fight against doping”, vilken betraktas som en regelverksgrundsten, särskilt med utfärdandet av dess genomförandebestämmelser, etablerade genom ett ministerdekret 2002, vilket, när det trädde i kraft, omedelbart måste följa “WADA-koden”. Från dess allra första artikel fastställer lag 376 av 2000 tydligt vad som avses med doping, men framför allt introducerar de kriminella aspekterna av fenomenet som tidigare underskattades, samtidigt som den skapar en kontrollkommission som kan förstå vilka ämnen som kan skapa en dopningseffekt. Den kriminella frågan, som omfattas omfattande av denna lag, fokuserar inte bara på folkhälsan utan också på personen eller personerna som förskriver läkemedel eller biologiskt aktiva ämnen som inte motiveras av patologiska tillstånd.

Det finns ett antal motsägelser mellan italiensk idrottslagstiftning och befintlig nationell lagstiftning om doping, såsom lag 376/2000 och artiklarna i strafflagen som rör brott som bedrägeri, mottagande av stulna varor, etc. Idrottsbrottet doping är en överträdelse av antidopningsreglerna som fastställs i WADA-koden. Men denna kod, som skapades för att standardisera den globala antidopningsreglerande systemet, har transponerats olika av varje stat. Det kan därför hända att ett land beslutar på egen hand att tolka WADA-koden annorlunda än ett annat land. Denna “tolkningsautonomi” av WADA-koden beror troligen på bristen på antidopningskontroller i de flesta medlemsstater, men också på antagandet i många fall av minimisanktioner från den aktuella lagstiftningen.

Nationella antidopingorganisationer (NADO:s)

Kontrollen av doping för idrottare på nationell och internationell nivå har genomgått stora förändringar under de senaste åren och kommer att fortsätta förändras i accelererande takt. Nationella antidopingorganisationer (NADOs) som exempelvis Antidoping Sverige (ADSE) etableras av alla nationer för att samarbeta med nationella idrottsförbund. WADA har således inrättats för att samordna antidopinginsatser globalt tillsammans med NADO;s och internationella idrottsförbund, samt att genomföra en efterhand reviderad WADC, som klargör definitionen av doping och etablerar förfaranden för att harmonisera internationella ansträngningar inom provtagningsprocessen, ackreditering av testlaboratorier, rapportering av resultat och bedömning av resultat.

Bildande av Court of Arbitration for Sport (CAS)

Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet utmanade en idrottare efter en annan som hade testats positivt IAAF inför nationella domstolar, och förbundet spenderade mycket resurser på rättegångar. I ett försök att ta hand om problemet med eskalerande rättskostnader inkluderade IAAF i sin konstitution ett “skiljeförfarandepanel” som högsta myndighet för att lösa tvister inom friidrotten. Detta kunde inte hindra idrottare från att föra sina fall till nationella domstolar, men skiljeförfarandepanelen fungerade som en modifie-rande instans. Detta skedde 1982 och ett år senare skapade IOC Domstolen för skilje-förfarande för idrott (CAS), vilken idag ingår i WADA-koden som det sista överklagande-organet i dopingsfrågor.

Det finns exempel på enorma rättskostnader efter att en idrottare har fått positivt provsvar. IAAF beordrades av en distriktsdomstol i USA att betala 27,4 miljoner dollar i skadestånd till världsrekordhållaren på 400 m, Harry “Butch” Reynolds, efter att deras panel hade diskvalificerat honom för steroiddoping 1990. Beslutet upphävdes av kretsrätten, och högsta domstolen vägrade att behandla fallet. Således förlorade Reynolds fallet (och pengarna) efter flera års rättslig strid, men IAAF förlorade också mycket pengar. Vinnarna var advokaterna på varje sida. På senare år försvarade WADA framgångsrikt testosteronana-lysen inför CAS efter att den hade utmanats av Tour de France-vinnaren Floyd Landis efter hans positiva test. Försvarskostnaden för WADA var cirka 2 miljoner dollar. De ständigt ökande rättskostnaderna utgör en stor utmaning för idrottsorganisationer och en verklig hot mot kampen mot doping, men kan i någon mån mildras av CAS arbete.

Dopingtester utanför tävlingssammanhang

En utmaning var att övertyga idrottens värld om att dopingskontroller endast vid tävling inte är tillräckligt. Eftersom AAS tas under träningsperioder för att främja muskelbyggnad och styrka måste dopingskontroller även genomföras under träning – så kallade dopingstester utanför tävling (out-of-competition – OOC – controls). Sådana kontroller hade funnits i Norge och Sverige sedan början av 1980-talet, men när idén presenterades för en bredare internationell idrottsvärld möttes den av stort motstånd. En majoritet ansåg det vara ett oacceptabetl intrång i idrottarens privatliv. Ben Johnson-skandalen vid Seoul-olympiaden 1988 gjorde dock skepsisen svagare, och 1990 inledde IAAF, som den första internationella federationen, tester utanför tävling efter att de nödvändiga reglerna hade antagits av IAAF-kongressen 1989.

Idag är dopingtester utanför tävling obligatoriska enligt WADA:s kod, och alla nationella antidopingorganisationer eller internationella idrottsförbund som inte genomför sådana tester kommer att förklaras som icke-kompatibla med koden och möjligen ställas inför allvarliga konsekvenser.

Dispenser (terapeutiska undantag, TUE)

WADA-koden definierar en dispens (TUE) som “att för terapeutiska ändamål ge tillstånd att använda en eller flera läkemedel som annars är förbjudna i idrottstävlingar.” Erfarenheter från ett kanadensiskt etikcentrum för dopingkontrollgranskning presenteras eftersom detta nationella TUE-organ har varit verksamt i över 12 år.

När IOC genomförde de första omfattande dopingskontrollerna (> 2000) vid Olympiska spelen 1972 var de enda förbjudna läkemedlen stimulantia och narkotika. Androgena-anabola steroider (AAS) förbjöds före Olympiska spelen 1976, även om endogena steroider som testosteron inte kunde identifieras. Under denna period fanns det ingen diskussion om att idrottare kunde behöva dispens, men efter det att diuretika, betablockerare och systemiska glukokortikosteroider (GCS) lades till i IOC:s förbjudna lista på 1980-talet, uppstod betydande hinder för tillgängligheten av nödvändiga mediciner för att hantera medicinska tillstånd hos elitidrottare.

Införandet av det som idag kallas terapeutiskt undantag (TUE) var långt ifrån problemfritt. Det började på mitten av 1980-talet när en svensk idrottare bad nationens antidopings-organisation om tillstånd att använda testosteron som ersättningsterapi efter borttagning av båda testiklarna (ensidig kryptorchism som spädbarn följt av cancer i den kvarvarande testikeln som tonåring). Tillståndet beviljades med kommentaren att det endast var giltigt inom Sverige. Strax därefter inträffade en liknande händelse (bilateral testikelvridning) i Australien.

Under Olympiska spelen 1984 misstänktes vissa lagläkare utnyttja dopingreglerna på ett sätt som motverkade antidoping. Lagläkarna var tvungna att fylla i deklarationer för alla idrottare som använde specifika läkemedel som uppfattades som prestationshöjande. Om idrottarna kunde uppvisa ett läkarintyg som angav att de behövde ett läkemedel av hälsoskäl skulle de inte diskvalificeras om dopingtester visade positiva resultat. Efter ett stort antal positiva urinanalyser tillhandahöll vissa lag medicinska intyg som täckte hela laget. Detta måste tolkas som ett bedrägeri som läkare var beredda att delta i för att deras landsmän skulle kunna vinna.

Vid Olympiska spelen 1988 tilläts två idrottare av IOC-MC att använda förbjudna substanser (kortikosteroider för inflammatorisk tarmsjukdom och diuretika för nefrotiskt syndrom). Tillstånden beviljades trots att inga tydliga regler fanns. Vissa medlemmar i kommissionen föreslog därför att sådana regler skulle utarbetas. Andra medlemmar var emot detta och hävdade att idrottare inte borde tillåtas använda förbjudna ämnen. Om de verkligen behövde dem borde de sluta med sin idrott. År 1992 presenterades dock ett förslag för IOC-MC med strikta kriterier för “tillåten användning av förbjudna ämnen” och bildandet av en grupp som skulle utvärdera ansökningar om sådan användning av IOC-MC. Förslaget godkändes, och en “Medications Advisory Committee (MAC)” startade sin verksamhet vid Barcelona-spelen 1992.

Trots att MAC:s auktoritet var begränsad till Olympiska spelen blev det ett rådgivande organ för internationella idrottsförbund och nationella antidopingsorganisationer. MAC arbetade under strikt anonymitet och i praktiken i hemlighet. Rädslan var att om MAC blev allmänt känt skulle det leda till en flod av förfrågningar och missbruk av systemet. När IOC:s juridiska kommission granskade den 1999 års upplaga av IOC:s medicinska kod vägrade de först att inkludera konceptet “tillåten användning”. Det lades dock till som ett kort “tillägg” endast efter påtryckningar från IOC-MC. När WADA höll på att bildas begärde emellertid IOC-MC att konceptet med tillåten användning skulle accepteras och tydligt förklaras i de kommande reglerna. Idag är TUE en viktig del av WADA:s kod.

Vid Olympiska spelen i Calgary 1988 godkändes en ishockeyspelare att ta oral GCS för inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), och senare samma år i Seoul godkändes en roddare med nefrotiskt syndrom att fortsätta sin diuretikabehandling och delta. Båda besluten togs ad hoc av alla medlemmar i IOC-MC, varav några inte hade medicinsk kompetens. I februari 1991 presenterades en artikel “Tillåtelse för idrottare att använda droger som ingår i IOC:s lista över förbjudna klasser” för IOC-MC. Denna detaljerade de följande kriterierna som skulle uppfyllas för att godkänna en sådan ansökan från en olympisk idrottare:

Idrottaren skulle uppleva betydande nedsättning av hälsan om det förbjudna läkemedlet inte tilläts.

Ingen förbättring av prestandan skulle kunna uppnås genom administrering av det förbjudna ämnet enligt medicinsk recept.

Personen skulle inte nekas det förbjudna ämnet om han/hon inte var tävlande.

Inget tillåtet och praktiskt alternativ kan ersätta det förbjudna ämnet.

Retroaktiv godkännande skulle inte beviljas.

Självständigt, vid samma möte med IOC-MC, presenterade professor Manfred Donike en artikel om “Ersättningsterapi” som fokuserade på testosteron vid anorchi. En interimistisk Medications Advisory Committee (MAC) utsågs (D Catlin, A Ljungqvist och K Fitch, samordnare) och ombads utveckla riktlinjer för att genomföra förslaget. Detta genomfördes och inkluderade:

Detaljerad medicinsk historik, kliniska fynd och undersökning, måste lämnas in.

Nödvändigheten att administrera det förbjudna läkemedlet, inklusive dosering, administreringssätt och frekvens, måste intygas av en lämpligt kvalificerad medicinsk specialist.

Den medicinska nödvändigheten att administrera det förbjudna ämnet får inte vara resultatet, helt eller delvis, av tidigare användning av ett läkemedel från de förbjudna klasserna eller förbjudna metoder.

Ytterligare undersökningar som begärs av MAC kommer att genomföras på idrottarens eller hans/hennes nationella olympiska kommittés (NOK) bekostnad.

Läkare som tillhandahåller MAC falsk information kommer inte att vara berättigade att ackrediteras som olympisk lagläkare eller tjänsteman.

Under inga omständigheter kommer tillstånd att ges att använda någon syntetisk anabol steroid.

Konceptet hade dock sina tvivlare och det skulle dröja ett år innan IOC-MC godkände att MAC började verka före Barcelona-spelen. IOC-MC:s ordförande, med stöd av vissa kommissionsmedlemmar, tillät dock inte någon publicitet av “rädsla för missbruk av systemet”. Därför mottogs endast två ansökningar inför Barcelona 1992. Båda gällde oral GCS för väldokumenterad inflammatorisk tarmsjukdom och godkändes. Båda idrottarna vann medalj, även om ingen av dem tävlade individuellt.

Dispenserna har nu ett eget regelverk – en internationell standard – och anses fungera väl så länge länderna efterlever reglerna. Det har i några fall antytts att några nationella anti-dopingsorganisationer har använt dispensverktyget för lättvindigt, vilket skulle kunna karaktäriseras som en NADO-godkänd doping. Något sådant fall lär dock ännu ha letts i bevis.

Under de tidiga åren var medlemmarna i MAC medvetna om att de påbörjade en ny och potentiellt kontroversiell uppgift och att deras beslut måste kunna stå emot den närmaste granskningen. Under mitten av 1990-talet sammanställde MAC det första dokumentet som etablerade vissa omständigheter där vissa förbjudna substanser och metoder kunde godkännas för att hantera specifika medicinska tillstånd som idrottare stötte på. Flera villkor och omständigheter där tillstånd inte skulle beviljas dokumenterades också. De klasser av förbjudna läkemedel som övervägdes var diuretika, kortikosteroider, betablockerare och AAS (endast testosteron). Inga undantag övervägdes för stimulantia eller narkotika.

Avsaknad av testiklar (Anorchi)

År 1994 ansökte två världsklasseglare om att få fortsätta att använda testosteron vid de Olympiska spelen 1996 om de blev uttagna. Båda hade anorchi, en med medfödd sjukdom och den andra kirurgisk beroende av bilateral cancer. Efter att ha övervägt dessa ansökningar sökte MAC råd från oberoende endokrinologexperter som var “blinda” när det gällde identifieringen av varje idrottare, hans NOC och hans medicinska rådgivare. Båda idrottarnas dispenser godkändes, och även om ingen av idrottarna kvalificerade sig vid seglingstävlingarna inför de Olympiska spelen 1996, tävlade en av dem i Aten 2004.

Aplastisk anemi

En ovanlig begäran gällde erytropoietin från en vinterolympisk idrottare före de Olympiska spelen 1994 i Lillehammer eftersom hon nyligen hade varit benmärgsgivare till sin bror med aplastisk anemi. Det var den vanliga policyn för det onkologiska centret att dra tillbaka och lagra en enhet blod innan man skördade benmärg och återinfuserade den efter skörd (vilket skulle ha varit en förbjuden metod). På grund av att hon inte ville avbryta sin olympiska träningsplan och brådskan med hennes brors behov av benmärgsdonation genomfördes inte detta, och hennes hemoglobin sjönk med 2 g/dl. Trots de övertygande omständigheterna avslogs ansökan.

Kongenital binjurebarkhyperplasi (CAH) och hypogonadism

Några tidiga ansökningar inkluderade en bågskytt med 21-hydroxylasbrist (som ger saltförlust) och kongenital binjurebarkhyperplasi (CAH) som sökte godkännande för oralt kortikosteroider, vilket godkändes. Kort efter detta nekades dock en skytt med 17-hydroxylasbrist och CAH, som hade fått nationellt godkännande, tillstånd av sin internationella federation (IF) att administrera kortikosteroider och tävla internationellt. Som tur var omprövade MAC detta beslut och senare tävlade hon framgångsrikt vid Olympiska spelen 2000. Före Atlanta 1996 godkändes en kvinnlig fotbollsspelare med C1-esterasbrist och hereditärt angioneurotiskt ödem att dagligen använda danazol och delta. Samtidigt sökte en åldrande kanotist som hade fått testosteron ordinerat för påstådd hypogonadism och hade stöd från sitt nationella antidopningsorgan tillstånd att fortsätta denna behandling inför Atlanta. MAC ansåg att idrottaren inte hade en giltig motivering och avslog ansökan.

Stimulerande medel

Ett välkänt fall som tyvärr speglar att MAC var tvungen att förbli “hemlig” var fallet med en simhoppare på 22 år som diagnostiserades med svår narkolepsi år 1996. Omedelbart sökte hon tillstånd från sin NOC och sedan från FINA att ta stimulerande medicin, men blev avvisad av båda organen. Hon fortsatte att tävla nationellt och internationellt och vann nationella titlar, men tycks inte ha behövt genomgå dopingkontroll förrän vid en Grand Prix-tävling år 1999 när hon erkände användningen av dexamfetamin på dopningskontroll-formuläret och testades positivt. Trots att hon informerades om att hennes narkolepsi var så allvarlig att hon löpte stor risk att somna på 3 meters dykplattformen och därmed riskera skada, gav FINA:s Doping Control Panel en avstängning på 12 månader. Ingripande från FINA:s medicinska kommission resulterade i att sanktionen minskades till 6 månader, men efter överklagan till CAS minskades den ytterligare till 2 månader. Ironiskt nog, mindre än en månad efter hennes positiva test, modifierade FINA sina dopningsregler för att tillåta användning av ett förbjudet läkemedel under speciella omständigheter. MAC:s åsikt efterfrågades inte förrän strax före hennes första FINA-förhör och då på begäran av hennes NOC. MAC hade inga betänkligheter med att råda att hon hade rätt till en dispens. Detta kan ha påverkat både FINA:s medicinska kommission och CAS eller inte. Om IOC hade informerat intressenterna om MAC:s existens skulle denna simhoppare ha ansökt och fått godkänt att ta sin medicin år 1996. Strax efter detta beslut av MAC mottogs en ansökan från en friidrottare från samma NOC vars narkolepsi hade bevisats definitivt genom sömnstudier. Vid detta tillfälle efterfrågades åsikten från en oberoende expert inom sömnmedicin. Denna begäran beviljades av MAC för det nyligen frisläppta men förbjudna modafinil.

Anabola steroider

Mellan 1992 och 2003 mottog IOC:s MAC talrika ansökningar och dess rekommendationer anses ha godtagits vid varje tillfälle. Förutom att fungera vid Olympiska spelen utan publicitet gav MAC råd till upp till 15 Internationella Förbund och 11 nationella Olympiska Komittéer som sökte hjälp. Få ansökningar mottogs som kunde anses vara “opportunistiska”, men en från en 33-årig elitkvinnlig tyngdlyftare verkade vara det. På råd från en doktor vid “Longevity Institute” sökte hon tillstånd att använda transdermalt testosteron efter sin hysterektomi och bilaterala ooforektomier utförda på grund av endometrios. Detta var utöver hennes tillåtna hormonersättningsterapi. Ansökan avslogs eftersom ingen kvinna någonsin skulle få godkännande att ta något AAS förutom danazol utifrån mycket strikta kriterier. Från MAC:s tidiga dagar beslutades det att inga AAS, utom testosteron, kunde godkännas för någon manlig idrottare och endast då med en slutgiltig diagnos och om nödvändigheten bekräftades av en oberoende expert.

Före Salt Lake City 2002 nekades tillstånd till en bobåkare med låga nivåer av serum-testosteron efter en unilaterell radikal orchiektomi på grund av en testikelcancer att administrera depotestosteron på grund av närvaron av en intakt testikel.

Glukokortikoider och diuretika

I slutet av 1998 beviljades godkännande för oral GCS-behandling till en ung idrottare i curling som hade genomgått en framgångsrik njurtransplantation. Tidigare samma år hade han tävlat i de Olympiska spelen 1998 i Nagano med ett MAC-godkänt TUE för furosemid för att underlätta hanteringen av hans kroniska njursvikt. Vid den tiden var ett villkor för godkännande att specifik vikt av urin som samlats in vid dopingkontrollen måste vara 1005 eller högre enligt refraktometer. Förbättrad analytisk hårdvara har dock gjort detta krav onödigt idag.

beta-Blockare

En 56-årig elitidrottare inom skytte med en historia av kranskärlsoperation nekades tillstånd att ta en kardioselektiv beta-blockare och tävla. Även om hans medicinska indikation inte ifrågasattes, hade det visats att beta-blockerare förbättrade skytteprestandan med 13 procent och detta ansågs strida mot kriteriet “inte förbättra idrottsprestandan”. För närvarande är statusen för beta-blockerare inom skytte oförändrad, det vill säga dispens inte bör godkännas.

Dispens i praktiken

Många nationella olympiska kommittéer och idrottsförbund accepterade inte terapi-användningspolicyn, först eftersom den inte fanns i den medicinska koden inom den olympiska rörelsen och sedan på grund av okunskap från många idrottsmyndigheter om begreppen dispens. År 1998 var IOC:s juridiska kommitté förvånad över att bli informerad att dispens hade godkänts i 6 år och kritiserade ordföranden för IOC-MC för att förneka MAC och dess verksamhet all publicitet. Men det skulle dröja ytterligare 2 år innan juridiska kommittén slutligen tillät att en mening nämndes om konceptet som ett tillägg till den olympiska rörelsens medicinska kod från år 2000. Detta tillät ett litet genombrott när anti-doping-policyn för Sydney-OS år 2000 nämnde principen. Australien anses vara det första landet som har en kommitté med lagstiftande befogenhet att godkänna dispenser från augusti 1999. Under OS i Sydney 2000 organiserade Australiens dispenskommittén ett möte för NOC, IF och intresserade personer som rekommenderade att mallar för etablerade och föreslagna kriterier för specifika dispenser skulle förberedas. Detta arbete utfördes av Australiens dispenskommitté och mallarna cirkulerades till deltagarna för återkoppling år 2001.

Det var WADA, inte IOC, som gav globalt erkännande och godkännande för dispenser. Ansträngningar gjordes för att sälja idén om dispenser vid Världskonferensen om dopning inom idrotten i Lausanne år 1999. Lyckligtvis hade två medlemmar i MAC betydande roller inom WADA från dess början och kunde säkerställa att dispensprincipen accepterades i Världsdopingkoden. En internationell standard för dispenser (ISTUE) utarbetades mellan 2001 och 2003 och trädde i kraft när WADA slutligen övertog globalt ansvar för doping i januari 2004. Dispenskriterierna och riktlinjerna som utvecklades av MAC år 1991-1992 införlivades i stort sett oförändrade i den ursprungliga ISTUE. WADA bildade en expertgrupp för dispens år 2004 och medlemmarna granskade de australiska dispens-mallarna som hade uppdaterats varje år. Dessa erbjöds till WADA år 2005, men erbjudandet avvisades. Under de kommade 6 åren hade WADA utvecklat rådgivning med termen “Medicinsk information för dispenskommittéer”, som dockhade en svår start, men genom att involvera experter inom varje område har den blivit ett värdefullt referensdokument för alla dispenskommittéer.

Senare olympiska spel

Det är svårt att jämföra dispenser vid olympiska spel eftersom ändringar av förteckningen över förbjudna medel har gjort att dispenser för olika ämnen och metoder har blivit nödvändiga. Insulin var förbjudet före Sydney-OS 2000 men dispens godkändes för insulinberoende diabetes mellitus (IDDM) i fem av åtta fall. Antalet ansökningar ökade avsevärt efter att WADA antog globalt ansvar för dopning från IOC. Vid spelen i Aten 2004 godkändes 24 dispenser för idrottare från 19 nationella olympiska kommittéer och 15 idrottsgrenar, varav 9/24 (38 %) var för insulin.

Ett överklagande mot en avvisad ansökan om systemiskt kortison hördes av WADA och domen bekräftade att IOC:s MAC, nu benämnd TUEC, hade agerat korrekt. Intravenösa infusioner var förbjudna före OS i Torino 2006, även om ingen idrottare ansökte om en dispens och 2 av 4 godkända dispenser var för insulin för IDDM. Två ansökningar ansågs inte uppfylla kriterierna för godkännande och diskuterades med varje idrottslags chefsmedicinare, som accepterade TUEC:s resonemang och båda drogs tillbaka.

I Peking erkände eller godkände TUEC 39 dispenser, varav nio var för IDDM. Dessa 39 idrottare var från 19 olympiska kommittéer och 19 idrottsgrenar. För första gången godkändes fem intravenösa infusioner. Intressant nog fanns det två olympiska idrottare med väldokumenterad Addisons sjukdom som godkändes för oralt kortison. En ansökan om stimulerande medicin för vuxna med ADHD godkändes och en andra drogs tillbaka när en second opinion efterfrågades, vilket var IOC:s policy och senare även WADA:s.

Mellan 2002 och 2008 hanterades inhalerade beta2-agonister (IBA) av en oberoende astmapanel inom IOC men ansågs inte likställas med dispens. År 2009, när WADA inkluderade IBA i förteckningen över förbjudna medel, var kraven för att godkänna användningen av IBA emellertid identiska med dem i IOC:s astmapanel. Detta beslut upphävdes delvis strax före Vancouver-OS 2010, men två IBA förblev förbjudna, formoterol och terbutalin. Dessa stod för 94 av de 107 dispenser som godkändes eller erkändes av IOC:s TUEC i Vancouver. Av de återstående 13 fanns det tre godkännanden för insulin för IDDM, två för ADHD och en för en infusion. En av ett idrottsförbund godkänd dispens för en kvinnlig idrottare att ta dehydroepiandrosteron var ett grundläggande fel eftersom ingen kvinnlig idrottare någonsin ska godkännas att ta något AAS utom danazol. Ett överklagande till WADA var framgångsrikt, men WADA-reglerna tillät idrottaren 14 dagar på sig att sluta ta detta förbjudna läkemedel, vilket gjorde att hon kunde fortsätta till efter spelen.

Ett antal svårigheter stöttes på vid London-OS. Från 2004 hade IOC:s TUEC gått med på att erkänna dispenser för deltagande olympiska idrottare som godkänts av både idrottsförbunds och nationella olympiska kommitttéers TUEC efter noggrann granskning. Inför Vancouver var IOC tvungen att använda WADAs Anti-Doping Administration and Management System (ADAMS). Detta medförde ett antal problem som förstärktes i London med nästan fyra gånger fler deltagande idrottare och idrottsförbund. För det första var tillgången till ADAMS begränsad för IOC:s TUEC eftersom medlemmarna nekades möjlighet att öppna uppladdade medicinska filer för att kunna bekräfta att en godkänd dispens hade beviljats enligt fastställda kriterier. För det andra laddade mer än hälften av de deltagande 205 olympiska kommittérna inte upp TUE i ADAMS. För det tredje lydde få de olympiska kommittéerna uppmaningen att tillhandahålla IOC:s TUEC en lista över giltiga dispenser för deras idrottare. Slutligen ägnades mycket tid åt att förgäves undersöka ADAMS för att identifiera idrottare som antogs vara ackrediterade för London 2012 och som kanske hade en aktuell dispens. Nästan alla dispenser som identifierats på ADAMS för idrottare som antogs tävla i London var antingen för ämnen som för närvarande inte var förbjudna (huvudsakligen ”astmamediciner”) eller korttids-dispenser som inte längre var nödvändiga eller giltiga.

Innan London-OS byggdes det upp en lista över alla drottare som skulle delta i spelen och varifrån ansökningar om dispenser förväntades. De nationella chefsläkarna ombads att tillhandahålla IOC:s TUEC uppgifter om alla giltiga dispenser för sina idrottare som skulle delta i spelen. Endast två nationella olympiska kommittéer uppfyllde detta fullständigt och 21 av de 31 förhandsgranskade dispenser som erkändes kom från dessa två kommittéer. Under spelen testades två idrottare positivt för förbjudna ämnen och när NOC informerades bekräftade båda idrottarnas NOC att var och en hade en giltig TUE som inte hade rapporterats. Därför måste man fråga sig hur många andra idrottare som hade dispenser och inte informerade IOC. Även om vid varje OS mellan 2002 och 2010 var det känt att mellan 1/1000 och 1/1500 idrottare hade IDDM, i London rapporterades endast tre idrottare ha en dispens för insulin (1/3500), vilket väcker frågan: fanns det fler insulinberoende diabetiska idrottare som IOC aldrig informerades om? I London godkände TUEC ytterligare 26 dispenser, varav de flesta (15) var för systemiskt kortison och sex för intravenösa infusioner. En ansökan ansågs olämplig och chefläkaren kontaktades och skälen lämnades. NOC gick med på att dra tillbaka ansökan, påbörja en alternativ tillåten behandling varefter idrottaren vann en guldmedalj.

Ackreditering av dopinglaboratorier

IAAF Medical Committee, grundat 1972, kallade samman en liten arbetsgrupp för att uteslu-tande behandla de tekniska och analytiska aspekter av dopingkontroller som var nödvändiga. Den lilla gruppen bestod av externa experter inom dopningsanalys såsom Professor Dr. Raymond Brooks (Storbritannien) och Professor Dr. Jacques van Rossum (Nederländerna). Redan från 1975 betonade gruppen, i samarbete med Beckett som medlem i IAAF Medical Committee, behovet av världsackrediterade laboratorier och globala analytiska standarder. Dessutom betonade de att alla kemiska aspekter borde hanteras av experter inom det vetenskapliga området och inte av läkare. Tydligt nog förutsåg de ökade möjligheter att generera intäkter genom ett ökande antal tester och forskningsprojekt avseende dopningsanalys.

Det ökande behovet av mer teknisk kompetens genom idrottsorganisationer gynnade därför också antidopningslaboratoriernas experter egna intressen. En direkt följd av arbetet inom IAAF var erkännandet av de första officiella antidopningslaboratorierna 1975. Donike och Brooks hade drivit på för detta initiativ, medvetna om att detta gav utvalda institutioner – som deras egna – en mer framträdande status. Förutom laboratorierna i London och Köln erkände de officiellt institutioner i Gent (Belgien), Nijmegen (Nederländerna) och Rom (Italien).

I ett andra steg 1979 lyckades IAAF-arbetsgruppen införa en mer begriplig, standardiserad ackrediteringsprocedur för laboratorier. Donike hade redan skissat på ett förslag till en sådan process 1978, vilket understryker det inflytande han hade på antidopningsarbetet inom IAAF. Ackrediteringsriktlinjerna var inte särskilt detaljerade och IAAF ackrediterade endast sex antidopningslaboratorier fram till 1981. Dessa var baserade i Köln, Kreischa (Östtyskland), Leningrad (Sovjetunionen), London (Storbritannien), Magglingen (Schweiz) och Montréal (Kanada). Trots detta visade införandet av ackrediteringssystemet sig vara en nyckelhändelse i uppgången av forskarnas inflytande.

IOC MSD definierade etableringen av ett bredare nätverk av antidopinglaboratorier som sitt huvudsakliga arbetsområde. Detta var det ursprungliga motivet för bildandet av det nya organet, och arbetet inom detta område gav ytterligare bevis på IOK:s ökande medvetenhet om behovet av att kontrollera antidopingstandarder i hela idrottens värld. IOC MSD-medlemmarna ansåg detta nödvändigt för att ligga steget före potentiellt oberoende organisationer, vilket Mérode också ville undvika. Därför stödde han kontinuerligt antidopinglaboratoriernas arbete för att öka laboratorienätverket. Självklart var de också intresserade av officiell erkännande för ett fåtal utvalda laboratorier för att främja sina egna institutioner ytterligare.

Därför erkände IOC MSD vid sitt allra första möte i december 1980 omedelbart de sex IAAF-ackrediterade antidopinglaboratorierna. Två skäl bidrog till detta. För det första var samma personer, Beckett och Donike, ansvariga för IAAF-ackrediteringen. För det andra var IOC MSD-medlemmarna chefer för fem av de sex ackrediterade institutionerna (med undantag för Magglingen). Deras ansträngningar slutade emellertid inte där. Tvärtom lyckades de ackreditera över tjugo antidopinglaboratorier vid slutet av 1980-talet, vilket understryker deras omedelbara påverkan på att utvidga det institutionella antidopingnätverk som de kontrollerade.

Med utgångspunkt i det ökande antalet officiella laboratorier började IOC MSD införa regelbundna kvalitetskontroller och föreskrifter. Målet var att öka tillförlitligheten och validiteten i de analytiska förfarandena. 1984 införde de en biårlig och snart därefter årlig reakrediteringsprocess för alla ackrediterade institutioner. Systemet gav också ökad makt åt medlemmarna i IOC MSD eftersom alla erkända laboratorier var beroende av ackrediteringen för att kunna genomföra tester för internationella idrottsevenemang. Samtidigt möjliggjorde det för IOC MSD att säkerställa att laboratorierna var utrustade för att testa för ämnen som nyligen hade lagts till förteckningen över förbjudna substanser.

Vid mitten av 1980-talet fanns det en önskan bland experter på antidopinglaboratorier om mer procedurmässiga och vetenskapliga riktlinjer. Därför utvecklade IOC MSD en “Etikkod” som syftade till att förhindra laboratoriepersonal från att testa idrottare före tävlingar. Även om detta initiativ kan vara berömvärt, misslyckades det tydligt med att påverka institutioner i vissa länder. Rollen som Kreischa-laboratoriet inom Östtysklands sofistikerade dopingsystem är ett tydligt exempel på detta.

År 1989 införde IOC MSD då en obligatorisk “Guide för god laboratoriepraxis” som syftade till att fastställa “omfattande operationella standarder för alla aspekter av laboratoritestning och laboratorieprocedurer.” Utan tvekan ledde införandet av sådana åtgärder till ökade tekniska kriterier inom dopingsanalys och bidrog till den progressiva expansionen av det befintliga testregimen. Dessutom används många av de riktlinjer och procedurer som lanserades fortfarande i dagens antidopinglaboratoriemiljö.

Under de följande åren blev “Cologne Workshop” en central del av kunskapsutbytet inom vetenskapssamhället och tjänar som ett exempel på den progressiva professionaliseringen av det vetenskapliga antidopingnätverket. Den bidrog mycket till en acceleration av processer genom överföring av information om nya testtekniker, genomförandet av gemensamma forskningsprojekt och senare publicering av forskningsresultat. Man måste betrakta workshopen därför som bevis på de ansträngningar som experter på antidoping-laboratorier gjorde för att säkerställa tillförlitliga analytiska resultat, och den finns fortfarande kvar idag. Utan tvekan skulle idrottsadministratörer och även läkare inte ha kunnat utföra denna funktion utan vetenskapligt stöd.

Installationen av antidopningsorganet ledde utvalda vetenskapsmän, som hade års erfarenhet av dopinganalys, att bli mycket inflytelserika i den olympiska kampen mot dopning. Detta hade en positiv effekt på den olympiska rörelsen eftersom denna förändring resulterade i mer tillförlitliga dopingkontroller. Därför är det nödvändigt att tillskriva en stor del av ökningen av antidopningsinitiativ på 1980-talet till IOC MSD snarare än till hela IOK:s medicinska kommission. Man måste betona att IOC MSD hade starkt stöd från Mérode, som värderade deras råd och kontinuerligt stödde deras beslut i diskussioner med idrottsmedicinska experter. Det faktum att testning förblev det enda sättet att bekämpa dopning inom IOK innebar att vetenskapsmännens roll som bidragsgivare var betydande. Samtidigt resulterade de alltmer sofistikerade analytiska metoderna och det växande antalet individuellt utförda administrativa uppgifter för vetenskapsmän också i större beroende av deras yrkeskompetens.

DOPING VID DE OLYMPISKA SPELEN

OS i Montréal 1976

Olympiska sommarspelen 1976 var de tjugoförsta moderna olympiska spelen och hölls i Montréal i Kanada mellan den 17 juli och 1 augusti 1976. Cirka 3,2 miljoner åskådare såg tävlingarna på plats. Tävlingarna drabbades av en bojkott initierad av Tanzanias statschef Julius Nyerere.

Det östtyska laget vann 11 av de 13 simningarna.

OS i Atlanta 1996

De olympiska sommarspelen 1996 (officiellt Olympiaden XXVI, även känd som Atlanta 1996 och vanligen kallad Centennial Olympic Games) hölls från 19 juli till augusti 4, 1996, i Atlanta, Georgia, USA. Detta var de fjärde olympiska sommarspelen som hölls av USA, och markerade hundraårsjubileet av de olympiska sommarspelen 1896 i Aten, den första upplagan av de moderna olympiska spelen. Dessa var också de första olympiska sommarspelen sedan 1924 som hölls ett annat år än vinter-OS , som en del av en ny IOC-praxis som genomfördes 1994 för att hålla sommar- och vinterspelen omväxlande med jämna år. Spelen 1996 var de första av de två på varandra följande sommar-OS som hölls i ett övervägande engelsktalande land före sommar-OS 2000 i Sydney, Australien. Dessa var också de sista sommar-OS som hölls i Nordamerika fram till 2028 , då Los Angeles kommer att vara värd för spelen för tredje gången.

10 320 idrottare från 197 nationella olympiska kommittéer tävlade i 26 sporter, inklusive de olympiska debuterna för beachvolleyboll, mountainbike och softboll, såväl som de nya grenarna lättviktsrodd och damfäktning. Totalt 24 länder gjorde sina sommar-OS-debuter i Atlanta, inklusive 11 före detta sovjetrepubliker som deltog för första gången som självständiga nationer. Med totalt 101 medaljer toppade USA medaljtabellen för första gången sedan 1984 (och för första gången sedan 1968 i ett icke-bojkottat sommar-OS), vann även flest guld- (44) och silver- (32) medaljer av alla deltagande nationer.

Spelen kantades av våld den 27 juli 1996, när en rörbomb detonerades i Centennial Olympic Park (som hade byggts för att fungera som en offentlig samlingspunkt för festligheterna) och dödade två och skadade 111. År senare erkände Eric Rudolpher bombningen och en rad relaterade terroristattacker och dömdes till livstids fängelse. Ändå gick OS 1996 med vinst, hjälpt av rekordstora intäkter från sponsringsavtal och sändningsrättigheter, och ett beroende av privat finansiering, bland andra faktorer. Det fanns en del kritik mot den uppenbara överkommersialiseringen av spelen, med andra frågor som togs upp av europeiska tjänstemän, såsom tillgången på mat och transporter.

Michelle Smith från Irland vann tre guldmedaljer och ett brons i simning. Hon är fortfarande sin nations mest dekorerade olympier, men hennes segrar överskuggades av doping-misstankar även om hon inte testade positivt 1996. Hon fick sedermera fyra års avstängning 1998 för att ha manipulerat ett urinprov, men hennes medaljer och rekord från 1966 (1996?) fick stå kvar.

I tennis vann Andre Agassi guldmedaljen, vilket så småningom skulle göra honom till den första man och andra singelspelare totalt (efter hans fru, Steffi Graf ) som vann karriärens Golden Slam , som består av en OS-guldmedalj och segrar i singelturneringar som hålls vid professionell tennis fyra stora evenemang (Australian Open, French Open, Wimbledon och US Open ).

Under Atlanta-OS deltog ungefär 50 farmaceuter i antidopingövervakningen som eskorter eller tekniska handläggare. Sofistikerade dopingkontrollprocedurer har utvecklats och apotekare har mycket att erbjuda DC-program.

Olympiska spelen i Atlanta kallades skämtsamt för “tillväxthormonspelen”, trots att Internationella olympiska kommittén investerade 2,6 miljoner dollar i utvecklingen av metoder som möjliggjorde tillförlitlig upptäckt av tillväxthormoner.

I mars före Atlantaspelen meddelade Alexandre de Merode (1934-2002), ordförande för IOC:s medicinska kommitté, att forskare hade lyckats utveckla en “pålitlig metod” som kunde upptäcka närvaron av erytropoietin (EPO).

Den norske kanotisten Peter Ribe (1966-) ertappades för doping strax före spelen, varefter han skickades hem med tre månaders avstängning på toppen.

Cyklisten Rita Razmaite (1967-) från Litauen testade positivt på Bromantan under OS. Tillsammans med sin ryske tränare Boris Vasilyev (1937–2000) och sin vitryska idrottsläkare Vitaly Slionssarenko avstängdes hon av IOC. Denna avstängning drogs senare tillbaka eftersom Bromantan först fördes upp på listan över förbjudna produkter den 5 juli samma år.

Strax före OS stängdes den kanadensiske ryttaren Eric Lamaze (1968-) av i fyra år för att han hade använt kokain. Fyra år senare kvalificerade han sig till spelen i Sydney , men lämnade återigen ett positivt dopingtest, varpå han försökte begå självmord. Slutet blev trots det gott, för i Peking 2008 vann han silvermedalj med sitt lag och guldmedaljen individuellt.

Precis som för fyra år tidigare vann den kubanska judokan Estela Rodríguez Villanueva (1967-) en silvermedalj. Efteråt testade hon positivt för furosemid, men konstigt nog fick hon behålla medaljen och hon fick bara en förmaning.

Nina Zhivanevskaya (1977-) testade positivt för bromantan under spelen. Den ryske rygg-simmaren stängdes av omedelbart och uteslöts från vidare deltagande. Denna avstängning drogs senare tillbaka eftersom produkten först fördes upp på listan över förbjudna ämnen den 5 juli samma år. Efteråt träffade hon en spanjor, som hon gifte sig med. Från 1999 simmade den före detta ungdomsmästaren för Spanien.

Den ryske simmaren Andrey Korneyev (1974–2014) vann bronsmedaljen 200 m bröstsim, men hans urin efteråt visade att han också hade använt bromantan. Han stängdes inte av eftersom produkten först sattes upp på listan över förbjudna produkter den 5 juli samma år. Han dog vid 40 års ålder av magcancer.

Den ryska sprintern Marina Trandenkova (1967-) slutade femma i finalen på 100 m, men levererade sedan ett positivt urinprov på bromantan. Hon stängdes inte av eftersom produkten inte fanns med på listan över förbjudna produkter förrän den 5 juli samma år.

Den irländska 5 000 m löparen Marie McMahon Davenport (1975-) hade använt en OTC-produkt innehållande fenylpropenolamin mot sin förkylning. På grund av förmildrande omständigheter fick hon bara en varning.

Den bulgariska trehopparen Iva Prandzheva (1972-) skickades hem efter att metadion hittats i hennes urin.

Ryskan Natalia Shechodanowa (1971-) slutade sjua i finalen på 100 m häck, men när det upptäcktes att hon hade gjort det med hjälp av stanozolol blev hon borttagen från listorna. 2004 testade hon positivt igen och stängdes av på livstid.

Italienska Antonella Bevilacqua (1971-) slutade fyra i höjdhoppet, men togs bort från resultatlistan när det visade sig att hon hade åkt fast två gånger under månaden före spelen för användning av efedrin och pseudoefedrin. Hon hävdade själv att dessa ämnen fanns i hennes viktminskningspiller. Den italienska föreningen trodde på hennes förklaring men IOC gav avslag.

Australiensaren Dean Capobianco (1970-) deltog på 200 m. När det senare visade sig att han gjort sig skyldig till att ha använt den anabola steroiden stanazolol vid en tävling i Hengelo strax före spelen stängdes han av i fyra år, vilket senare reducerades till två år.

Jamaicafödda amerikanskan Sandra Marie Farmer-Patrick (1962) deltog på 400 m häck där hon hade vunnit silvermedaljen fyra år tidigare. I Atlanta togs hon bort från listorna efter att hon testat positivt för testosteron.

Mary Decker (1958-) kvalade in till 5 000 m vid 37 års ålder, men urinprovet som togs vid de amerikanska försöken i juni visade ett testosteron/epitestosteron-förhållande som var högre än tillåtet och därför stängdes hon av. Hennes advokater hävdade efteråt att T/E-kvotstestet är opålitligt för kvinnor äldre än 30 år som tar p-piller. 1999 fick hon ersättning från IAAF, men en skiljenämnd avstängde henne igen. Hon åtalade sedan både IAAF och USA:s olympiska kommitté. Domstolen ansåg dock att den inte hade någon jurisdiktion och straffet bibehölls i överklagandet.

Efter att den ryske brottaren Zafar Guliyev (1972-) vunnit den europeiska grekisk-romerska stilen tre gånger i rad, tog han brons i Atlanta. Dopingkontrollen efteråt var dock positiv för det stimulerande medlet bromantan, som möjligen kan maskera användningen av erytropoietin. Ryska protester mot denna diskvalificering gjorde att han fick behålla medaljen

Vid Atlanta-spelen 1996 testade flera idrottare positivt för probenecid, som är förbjudet eftersom det kan maskera användning av anabola steroider, men IOC vidtog inga åtgärder i något av fallen.

Endast två olympier rapporterades för att testa positivt för steroider även om det fanns flera andra positiva prover. Trots sin nya masspektrometer på en miljon dollar, förkastade IOC resultaten, rädd för juridiska utmaningar från idrottare. Motivationen, menar kritiker, för IOC:s mjuka policy för dopingprovsbedömning var rädslan för förlust av sponsring till följd av en skamfilad image.

OS i Sidney 2000

De olympiska sommarspelen 2000, officiellt Olympiaden XXVII och även känd som Millennium Olympic Games eller Games of the New Millennium hölls från 15 september till 1 oktober 2000 i Sydney, Australien. Det markerade andra gången som sommar-OS hölls i Australien och på södra halvklotet, den första hölls i Melbourne 1956 .

Sammanlagt deltog 10 651 idrottare (6 582 män, 4 069 kvinnor), vilka tävlade i 28 sporter (40 grenar). Deltagarna kom från 199 länder. Sidneyspelen var de sista olympiska spelen under IOC:s ordförandeskap av Juan Antonio Samaranch innan hans efterträdare Jacques Rogge övertog ordförandeklubban.

199 nationella olympiska kommittéer (NOC:s) deltog i spelen i Sydney, två fler än i olympiska sommarspelen 1996 ; dessutom fanns det fyra timoresiska individuella olympiska idrottare vid de olympiska sommarspelen 2000. Eritrea, Mikronesien och Palau gjorde sin OS-debut.

Demokratiska republiken Kongo återfick namnet, efter att den deltagit som Zaire 1984–1996. Afghanistan var den enda 1996-deltagaren (och den enda existerande NOC) som inte deltog i OS 2000, efter att ha blivit förbjuden på grund av talibanernas totalitära styre i Afghanistan, deras kvinnoförtryck och dess förbud mot sport.

Medaljligan vanns av USA, följt av Ryssland och Kina med värdnationen Australien på fjärde plats totalt. Kamerun, Colombia, Lettland, Moçambique och Slovenien vann en guldmedalj för första gången i sina olympiska historier, medan Barbados, Kuwait, Kirgizistan, Makedonien, Saudiarabien och Vietnam tog sina första olympiska medaljer någonsin.

Australien kommer att vara värd för sommar-OS igen 2032 i Brisbane, vilket gör det till det första oceaniska landet med värdskap för OS tre gånger.

Oxford Olympics Study 2016 uppskattar kostnaden för sommar-OS i Sydney 2000 till 5 miljarder USD i 2015-dollar och kostnadsöverskridandet till 90 procent i reala termer. Beräkningarna inkluderar då endast sportrelaterade kostnader, det vill säga driftskost-nader som ådragits av organisationskommittén i syfte att arrangera spelen (utgifter för teknik, transport, arbetskraft, administration, säkerhet, catering, ceremonier, och medicinska tjänster) och direkta kapitalkostnader som värdstaden och landet eller privata investerare ådragit sig för att bygga tävlingslokalerna, den olympiska byn, det internationella sändningscentret och media- och presscentret, som krävs för att vara värd för ett spel. Indirekta kapitalkostnader ingår inte, till exempel för väg-, järnvägs- eller flygplatsinfrastruktur, eller för hotelluppgraderingar eller andra affärsinvesteringar som gjorts som förberedelser för spelen men som inte är direkt relaterade till att arrangera spelen. Kostnaden för Sydney 2000 kan jämföras med en kostnad på 4,6 miljarder USD för Rio 2016, 40–44 miljarder USD för Peking 2008 och 51 miljarder USD för Sotji 2014, historiens dyraste OS.

Före spelen initierade IOC träningstester (out-of-competition), tillsammans med experter från det nybildade WADA (som dock inte var expeditivt på egen hand ännu). Man tog sammanlagt mer än 2000 sådana tester i 27 olika idrotter – en nyhet eftersom träningstester just inför ett OS tidigare aldrig tagits systematiskt. Man initierade också

the Independent Observer Programme för första gången, vilket innebar att särskilt inbjudna personer från ett flertal olika länder var närvarande under spelen för att övervaka alla olika aspekter på dopingkontrollerna. Detta övervakningssätt blev modell för alla kommande OS och även för andra större mästerskap.

Över lag var OS i Sidney ett steg in i en ny antidopingövervakning där man använde bättre analysmetoder än man haft tidigare. Dock kastade den amerikanska BALCO-skandalen också en skugga över spelen, där det ibland visades en misstänksamhet då goda resultat visades upp: Kunde de kanske vara grundade i illegal doping?

För första gången testade man för erytopoietin i full skala under Sidney-OS. Det baserades på en metodutveckling som stötts ekonomisk både av IOC och av Australiens regering samt tillika av en internationell expertpanel. Det var också första gången i historien som man använde blodprov för dopingtestning och det lade i sig grunden för testning av exempelvis tillväxthormon, som introducerades vid nästkommande OS i Aten.

Den australiensiske diskuskastaren och kulstötaren Werner Reiterer erkände inför ett av de pre-olympiska oförberedda testerna att han tagit inte mindre än åtta olika förbjudna substanser som en del i förberedelserna för OS där han var en definitiv medaljkandidat. Han redovisade bland annat bruk av anabola steroider, tillväxthormon och IGF-1. Dopingprovet kom dock tillbaka med förklaringen att det inte fanns några mätbara förbjudna substanser i provet. Reiterer publicerade senare en bok – ”Positive” – där han redovisar sitt femåriga missbruk av dopingpreparat. “I was training my guts out every day, exhausting myself, risking injury and being beaten again and again by guys I knew who were on drugs. It’s the way a lot of us get involved (using drugs), seeing the cheats win, knowing they got away with it.”

Som vid alla dopingkontroller enligt den internationella olympiska koden samlades informa-tion om de mediciner som tagits av idrottaren in som en rutin och utgjorde en del av pappersarbetet i samband med urintestet. Den nedskurna versionen av deklarations-formuläret som skickades till laboratoriet hade all information som identifierade idrottaren borttagen. Obligatorisk dopingkontroll för vinnare av tävlingar, samt slumpmässigt urval av idrottare både under tävling och utanför tävling, gjorde att en mängd data samlades in om mediciner och kosttillskott som används av elitidrottare. På dopingkontrollstationerna fick alla tävlande som valts ut för ett test, efter att ha lämnat ett urinprov för analys, samma fråga om de använt: ” receptfria läkemedel, alla andra substanser som tas via munnen, injektioner, inhalationer, salvor eller suppositorier, samt vitaminer, mineraler och alla andra kosttillskott”.

I en sammanställning redovisades data från de 2 758 deklarationsformulären som erhållits vid dopingkontrollerna. Prevalensen av användning av mediciner, antalet som används av en individ och användningsmönstret för dessa elitidrottare undersöktes. Trenderna i denna undersökning pekar på en farlig överanvändning av icke-steroida antiinflammatoriska medel och en onödig överanvändning av vitaminer i denna population, samtidigt som de pekar på den ökade förekomsten av astma och farorna med läkemedelsinteraktioner [Corrigan B, Kazlauskas R. Medication use in athletes selected for doping control at the Sydney Olympics (2000). Clin J Sport Med 2003; 13: 33-40].

Tre positiva dopingtester tillkännagavs två dagar före öppningscermonin. Det gällde den taiwanesiske tyngdlyftaren Chen Po-pu, den bulgariska trestegshopparen Ina Prandzheva och den kazakiske simmaren Yevgenia Yermakova. Chen fälldes för metandienon. Han tog silver respektive brons vid juniorvärldsmästerskap 1997 och 1998. Han hade tränat med resten av det taiwanesiska laget i utkanten av Sydney veckan före OS. Det kan då också påpekas at International Weightlifting Federation (IWF) stängde av två taiwaneser, inklusive trefaldiga världsmästaren Chen Jui-lien, från att tävla i Sydney för dopingbrott månaden före OS.

Prandzheva var en av de få personer som fångades för att ha tagit dopingpreparat vid Olympiska spelen i Atlanta 1996. Prandzheva, silvermedaljör vid världsmästerskapen 1995, stängdes av i två år efter att ha testats positivt för steroiden metandienon i Atlanta. Nu stängdes hon av efter ett positivt test för steroiden nandrolon.

Yermakova stängdes av för att tagit ett diuretikum.

IAAF:s skiljenämnd sammanträdde under OS i Sydney för att behandla dopingfallet av Tysklands mästare på 5 000 meter i Barcelona 1992, Dieter Baumann. Resultatet blev att han fortsatt skulle vara avstängd och han fick således inte försvara den guldmedalj han vann vid förförra OS. Baumann var en av flera friidrottare, inklusive Storbritanniens guldmedaljör på 100 meter Linford Christie i OS 1992, som har testat positivt för nandrolon. Bauman hävdade dock att han fått i sig nandrolonet via sabotage i form av nandrolon i tandkrämen.

Det häpnadsväckande amerikanska herrlaget i 4x400 meter diskvalificerades. Tre av de fem medlemmarna var inblandade i doping och alla förlorade sina medaljer. Den store Michael Johnson, inte själv en fuskare, fastnade i detta och var tvungen att lämna tillbaka sitt stafettguld.

Illicit drugs in the Sydney Olympic game

It was aimed to describe presentations to emergency departments during the Sydney 2000 Olympic Games for conditions related to the use of illicit drugs; to discuss the implications of such presentations for surveillance and public health action at similar events in the future. Fifteen sentinel emergency departments in the greater Sydney metropolitan area for a 38-day period spanning the Sydney 2000 Olympic Games had 424 presentations to sentinel emergency departments with conditions related to illicit drug use. The mean daily number of presentations for adverse events due to illicit drug use was significantly higher (13.3 versus 8.8 presentations) in the 2-week Olympic Games period than in the lead-up to the Games, culminating in a large peak following the closing ceremony. There was also a significant increase (5.1 versus 1.7 presentations) in the mean daily number of presentations related to use of ecstasy or amphetamines, whereas no change was noted in presentations related to heroin use. Over half (52 %) of presentations occurred at two emergency departments in areas known as being hot-spots for illicit drug use. It was concluded that enhanced surveillance of adverse events following illicit drug use, possibly targeting known ‘hot-spots’, should be considered for future mass events. Advance preparation of preventive strategies, such as ‘party-safe’ messages, will enable rapid response to unusual patterns of illicit drug-related harm during future mass events.

OS i Aten 2004

Sommarspelen 2004 hölls från 13 till 29 augusti 2004 i Aten. Spelen såg 10 625 idrottare (6 296 män, 4 329 kvinnor) tävla, cirka 600 fler än väntat, från 201 länder och i 28 olika idrotter (40 olika grenar), hjälpta av 5 501 funktionärer. Spelen 2004 markerade första gången sedan de olympiska sommarspelen 1996 som alla länder med en nationell olympisk kommitté var närvarande, och markerade också första gången Aten var värd för spelen sedan deras första moderna inkarnation 1896. Aten blev en av de fyra städer vid den tiden som hade varit värd för de olympiska sommarspelen vid två tillfällen (tillsammans med Paris , London och Los Angeles – senare har Tokyo och Beijing varit värdar för mer än ett OS).

En ny medaljframsida introducerades vid dessa spel, som ersatte designen av Giuseppe Cassioli som hade använts sedan 1928. Den nya designen har Panathenaic Stadium i Aten som rättar till det långvariga misstaget att använda en bild av det romerska Colosseum snarare än en grekisk plats.

De olympiska spelen 2004 lämnade Aten med en avsevärt förbättrad infrastruktur, inklusive en ny flygplats, ringväg och tunnelbana. Emellertid har det förekommit debatt om kostnaden för spelen och dess möjliga bidrag till den grekiska statsskuldkrisen 2010–18. Spelen 2004 ansågs allmänt vara en framgång, med den stigande konkurrensstandarden bland nationer över hela världen. Medaljligan vanns av USA , följt av Kina och Ryssland och med värdnationen Grekland på 15:e plats. Flera världs- och olympiska rekord slogs också under dessa spel.

Chile, Kinesiska Taipei, Dominikanska republiken, Georgien och Israel vann sina första OS-guld. Eritrea och Paraguay vann sina första olympiska medaljer någonsin. Förenade Arabemiraten (UAE) vann både sin första olympiska medalj och guldmedalj i Aten.

Några höjdpunkter

De grekiska medaljaspiranterna i sprint, Konstantinos Kenteris och Ekaterini Thanou, drog sig ur spelen efter att de påstås ha arrangerat en motorcykelolycka för att undvika ett dopingtest.

Kulstötningsevenemanget hölls i det antika Olympia, platsen för de antika olympiska spelen (detta var allra första gången kvinnliga idrottare tävlade i det antika Olympia), medan bågskyttetävlingen och maraton för män och kvinnor hölls i Panathenaic Stadium där de första olympiska spelen – 1896 – hölls.

Kiribati och Östtimor deltog i de olympiska spelen för första gången.

Dambrottning och damsabel gjorde sin OS-debut vid spelen 2004.

Med 6 guld-, 6 silver- och 4 bronsmedaljer hade Grekland sin bästa medaljsiffra på över 100 år (sedan OS 1896).

Maratonloppet hölls på samma rutt som 1896 års spelen, med början på platsen för slaget vid Marathon till Panathenaic Stadium i Aten.

Australien blev det första landet i OS-historien att vinna fler guldmedaljer (17) direkt efter att ha varit värd för OS i Sydney 2000 där de vann 16 guldmedaljer.

Samtidigt som den brasilianske löparen Vanderlei Cordeiro de Lima ledde i herrarnas maraton med mindre än 10 kilometer kvar attackerades han av den irländska prästen Neil Horan och drogs in i folkmassan. De Lima återhämtade sig för att ta brons och belönades senare med Pierre de Coubertin-medaljen för idrottsmannaskap. Tolv år senare, vid öppningsceremonin av de olympiska sommarspelen 2016 , tände han den olympiska kitteln på Maracanã Stadium.

Den brittiska friidrottaren Kelly Holmes vann guld på 800 m och 1 500 m.

Liu Xiang vann den första guldmedaljen någonsin i friidrott för män för Kina på 110 m häck, vilket motsvarar Colin Jacksons världsrekordtid 1993 på 12,91 sekunder.

Olympiaden såg Afghanistans första återkomst till spelen sedan 1996 (landet förbjöds delta på grund av talibanernas extremistiska attityder mot kvinnor, men återkom till gemenskapen 2002)

Hicham El Guerrouj vann guld på 1500 m och 5000 m . Han var den första personen att åstadkomma denna bedrift vid OS sedan Paavo Nurmi 1924.

Argentina slog Italien med 84–69 i basketfinalen för män och fick sin första guldmedalj i sporten.

Vindsurfaren Gal Fridman vann Israels första guldmedalj någonsin.

Den dominikanske idrottaren Félix Sánchez vann den första guldmedaljen någonsin för Dominikanska republiken i 400 m häck.

Den tyska kajakpaddlaren Birgit Fischer vann guld på K-4 500 m och silver på K-2 500 m. Därmed blev hon den första kvinnan i någon sport att vinna guldmedaljer vid 6 olika OS, den första kvinnan att vinna guld med 24 års mellanrum och den första personen i OS-historien att vinna två eller fler medaljer i fem olika spel.

Simmaren Michael Phelps blev den första idrottaren att vinna 8 medaljer (6 guld och 2 brons) i icke-bojkottade OS.

USA:s gymnast Carly Patterson blev den andra amerikanska kvinnan att vinna all-around-guldmedaljen och den första amerikanska kvinnan att vinna all-around-tävlingen vid ett icke-bojkottat olympiska spel.

Chilenska tennisspelarna Nicolás Massu och Fernando Gonzalez vann guldmedaljen i dubbeltävlingen, medan Massu vann guldet och Gonzalez brons i singeltävlingen. Detta var Chiles första guldmedaljer någonsin. Med dessa segrar blev Massú den trettonde tennisspelaren (och den åttonde manliga spelaren) i historien att ha vunnit guldmedaljen i både singel- och dubbeltävlingen under samma olympiska spel. Han blev också den andra tennisspelaren och den första manliga spelaren som uppnådde denna bedrift i modern olympisk tennis (1988 och framåt). Den första spelaren att göra det var Venus Williams år 2000.

Usain Bolt från Jamaica, i sitt OS, slutade femma i sitt heat på 200 meter på 21,05 sekunder och misslyckades därmed med att kvalificera sig till den andra omgången. Under de kommande åren skulle han fortsätta att bli världens snabbaste man, med flera världsrekord på 100 m, 200 m och 4×100 m och ett medaljantal på över 29 globala medaljer, inklusive 8 OS-guld och 11 VM-guldmedaljer.

Olympiska spelen i Aten var de första som följde införandet av en global antidopningskod. Från förberedelserna inför spelen till tävlingarnas slut genomfördes 3000 dopningstester: 2600 urintester och 400 blodtester för det erytropoietin.

De olympiska spelen började med en dopingskandal, då två hyllade grekiska sprinters gjorde orimliga saker för att undvika dopingtester, och spelen slutade med ett spektakulärt dopingbrott, då en släggkastare som vunnit guldmedalj flydde till Ungern för att slippa göra ett nytt test då han lämnade för lite urin i det första provet

Antalet idrottare som stängdes av för dopingbrott uppgick till 24 vid slutet av avslutnings-ceremonin, det största antalet av alla olympiska spelen. Tio av de manliga idrottarna i tyngdlyftning uteslöts. Därtill kan förväntas ytterligare positiva dopingprov om ytterligare omtester görs i framtiden. Tre mästare fråntogs sina guldmedaljer, alla från tävlingar i friidrott, och sju andra idrottare förlorade sina medaljer. ‘’Vi skulle vara naiva om vi trodde att det var hela bilden,’’ sa Jacques Rogge, ordföranden för Internationella olympiska kommittén. Detta kommer aldrig att hända. I OS deltar 10 500 idrottare men inte 10 500 helgon. Det kommer alltid att finnas fusk.’‘

Märkbart frånvarande på listan över dopingavstängda var amerikanska idrottare, särskilt de från USA:s friidrottare, som var i centrum för den största dopingsskandalen som ledde fram till OS (BALCO-skandalen). Steroidskandalen som involverade Bay Area Laboratory Co-Operative påverkade nästan ett dussin amerikanska friidrottare före OS. Två amerikanska släggkastare, en mästare i kulstötning och en dammästare på medeldistans, Regina Jacobs, stängdes av under året innan OS efter att ha testats positivt för THG, den tidigare oupptäckta designersteroiden. Kelli White, världsmästare i sprint, stängdes av i två år efter att hon erkänt att hon tagit ett antal prestationshöjande droger. Bevisen mot White hade tagits fram av federala utredare i BALCO-fallet.

Den amerikanska antidopingmyndigheten skickade också ett starkt budskap genom att stänga av den medaljaspirerande sprintern Torri Edwards i två år för att ha tagit ett stimulerande medel vid en tävling på Martinique några månader före OS.

För första gången i OS-historien genomförde IOC tester inför tävlingar, sammanlagt 382. Man tog således prov på idrottare utanför tävling, med start den 29 juli. Maurice Greene och Marion Jones testades när de var på det amerikanska banlagets träningsläger på Kreta. Testerna omfattade både urin- och blodprover. Under OS togs 3 667 tester. Patrick Schamasch, IOC:s medicinska chef, redovisades att det hade kostat cirka 4,5 miljoner dollar att införa strängare kontroll vid dessa spel.

Alla tyngdlyftare vid spelen testades; 10 testade positivt för steroider, och en guldmedaljör, en ungersk tyngdlyftare, diskvalificerades för att ha undvikit att testa sig.

Omedelbart efter att Robert Fazekas från Ungern kastat diskus, slagit ett olympiskt rekord och vunnit guld begärdes ett urinprov. Men dopingkontrollanter var misstänksamma mot hur snabbt han hade lämnat provet och de bad om ett andra. Fazekas vägrade att lämna mer än 25 milliliter för det andra provet. Han varnades för att detta utgjorde ett dopingbrott. Han fråntogs så småningom sin medalj och kastades ut från spelen.

Antidopingmyndigtestarna misstänkte också att en tyngdlyftare från Ungern, Zoltan Kovacs, försökte manipulera ett dopingtest när han vägrade ge ett fullständigt prov.

Annus, ungraren som vann guld i slägga, lämnade ett urinprov efter att ha vunnit sin tävling. Han agerade misstänkt, delvis på grund av sina två landsmäns agerande. Antidopingtestarna begärde ytterligare ett prov från Annus och de åkte till och med till Ungern för att hitta honom. Annus vägrade att ge ett andra prov, en överträdelse som ledde till att hans medalj togs bort.

Dopingtestare i Aten framförde farhågor från nationella antidopingbyråer om en anordning som troddes göra det möjligt för idrottare att dölja andras urin i deras ändtarm. Schamasch, IOC:s medicinska chef, sa att ingen sådan anordning faktiskt hade konfiskerats. Men Arne Ljungqvist, ordföranden för IOC:s medicinska kommission, sa att dopingkontrollanter, som såg idrottare ge prover, hade märkt visst misstänkt agerande.

Stanozolol, som är billigt, fanns vid OS lätt tillgängligt på internet. Flera idrottare som testade positivt visade sig ha stanozolol i sina dopingprov. “De människor som är dopare är människor som är spelare,” sa Schamasch. ’‘Om de fångas kommer de att fångas, så varför använda ett mycket dyrt ämne?’‘

OS i Beijing 2008

Sommar-OS 2008 hölls i Beijing 8 till 24 augusti 2008. Totalt 10 942 idrottare ((6 305 män, 4 637 kvinnor) från 204 nationella olympiska kommittéer (NOC:s) tävlade i 28 sporter och 302 tävlingar, en tävling mer än de som var planerade för de olympiska sommarspelen 2004. Detta var första gången Kina var värd för de olympiska spelen , och tredje gången som de olympiska sommarspelen hade hållits i Östasien, efter OS 1964 i Tokyo, Japan, och OS 1988 i Seoul , Sydkorea. Dessa var också de andra olympiska sommarspelen som hölls i en kommunistisk stat, det första var de olympiska sommarspelen 1980 i Sovjetunionen.

Ridsportevenemangen hölls i Hong Kong , vilket gör dessa till de tredje olympiska spelen för vilka evenemangen hölls under jurisdiktionen av två olika NOC:s. Seglingsevene-mangen ögde rum i Qingdao, medan fotbollsevenemangen ägde rum i flera olika städer.

Det var fler länder än någonsin tidigare som så många länder vann minst en medalj (87). Värdnationen Kina vann flest guldmedaljer (48) och vann totalt 100 medaljer. USA placerade sig på andra plats i guldmedaljsligan, men vann det högsta antalet medaljer totalt (112). Den tredje platsen i guldmedaljsräkningen uppnåddes av Ryssland .

Det var det Serbiens första OS som en separat stat sedan 1912 och det första någonsin för Montenegro , efter att ha separerat från Serbien 2006. Det var också de första OS för Nepal som republik, Marshallöarna och Tuvalu. Mongoliet och Panama vann var sin första olympiska guldmedalj någonsin. Dessutom vann Afghanistan, Mauritius, Serbien, Sudan, Tadzjikistan och Togo sina första olympiska medaljer någonsin vid dessa spel. Nordkorea paraderade separat efter att symboliskt ha marscherat med Sydkorea som ett lag vid öppningsceremonierna för de tre föregående spelen.

Det fanns påståenden om att flera medlemmar av Kinas damgymnastiklag, inklusive dubbelguldvinnaren He Kexin, var för unga för att tävla under Internationella gymnastikförbundets regler för olympisk behörighet, men alla frikändes efter en officiell IOK-utredning.

Sammantaget förknippas de olympiska spelen i Peking med en mängd problematiska ämnen: den ekologiska påverkan, förflyttningen av bostäder på grund av byggande, behandling av migrantarbetare, regeringens politiska ställningstagande till Tibet, etc. Inför OS påstods att regeringen skulle ha utfärdat riktlinjer till lokala medier för deras rapportering under spelen: de flesta politiska frågor som inte var direkt relaterade till de olympiska spelen skulle bagatelliseras, ämnen som pro-tibetansk självständighet och östturkestanska rörelser skulle inte rapporteras om, liksom livsmedelssäkerhetsfrågor som “cancerframkallande mineralvatten”.

OS 2008 drabbades dessutom av ett antal dopingskandaler både före och efter spelen. Sju ryska friidrottsstjärnor stängdes av strax före starten av spelen för påstådd manipulering av sina urinprover. Elva grekiska tyngdlyftare hade också positiva dopingtester inför spelen och hela det bulgariska tyngdlyftslaget fick dra sig ur efter att elva av deras tyngdlyftare också lämnat positiva prover, liksom ett litet antal idrottare från andra nationer.

“Zero Tolerance for Doping” var en officiell slogan för Beijing-OS. Man tog sammanlagt 4 500 dopingprover. Några idrottare blev avstängda under OS beroende på prover som de tagit före OS, men där svar ankom under spelen, och sex idrottare blev testade, upptäckta och avstängda under spelen. Ytterligare positiva prover påvisades vid omtestningar fram till 2016 – proven skulle ju sparas i åtta år enligt de regler som då gällde. Det har riktats kritiska synpunkter mot Beijinglaboratoriet på grund av att så många prover var positiva vid omtestningen, men dels har likartade frekvenser påvisats efter andra olympiader, dels har analys- och maskinutvecklingen varit exceptionell under de aktuella åren, exempelvis för erytropoietin. Vissa förbjudna substanser kunde inte alls påvisas i rutinmätningar 2008 men var rimligt lätt detekterbara 2016. Att man hittade fler positiva prover under OS i Aten fyra år tidigare kan ha en rad olika orsaker, varav frekvensen doping kan vara en.

I augusti 2015 redovisade det turkiska friidrottsförbundet att man hade omtestat dopingprov på Elvan Abeylegessen från VM 2007 varvid man funnit förbjudna substanser i hennes urin varför hon hade blivit temporärt avstängd. Den 29 mars 2017 konfirmerade IAAF de positiva resultaten och stängde retroaktivt av henne och diskvalificerade hennes resultat från den 25 augusti 2007 till den 25 augusti 2009, vilket inkluderade resultaten från sommar-OS 2008. Hon fick således lämna tillbaka sina silvermedaljer från 5000 och 10 000 meter.

I maj 2016 rapporterade IOC – som en följd av uppnystandet av den ryska dopingskandalen – att 32 fall av positiva dopingprov dokumenterats. Fjorton av proven kom från ryska idrottare och 11 av dessa var från friidrottare. En av dessa var guldmedaljören var OS 2012, Anna Chicherova. Enligt IOC:s och WADA:s regler förlorade hon då också medaljer och resultat från OS 2008.

Den 18 juni 2016 rapporterade det internationella tyngdlyftningsförbundet att IOC:s återanalyser av dopingprov från OS 2008 visat att sju tyngdlyftares prov varit positiva och att dessa således retrospektivt blev avstängda och förlorade sina resultat och medaljer:

guldmedaljören Ilya Ilyin (Kazakstan)

silvermedaljören Marina Shainova (Ryssland)

bronsmedaljören Nadezda Evstyukhina (Ryssland)

Hripsime Khurshudyan (Armenien)

Intigam Zairov (Azerbaijan)

Alexandru Dudoglo (Moldavien)

Nurcan Taylan (Turkiet)

Zairov och Ilyin hade varit avstängda tidigare och fick längre straff.

Turkiskan Sibel Özkan (tyngdlyftning 68 kg) diskvalificerades för doping efter omtest den 22 juli 2016 och blev av med sin silvermedalj. Några dagar senare (28 juli 2016) visades ytterligare ett omtestat prov vara positivt, nämligen från guldmedaljören i slägga, Aksana Miankova.

Också Rysslands 4x100 meter-lag diskvalificerades på grund av ett omtest som publicerades 16 augusti 2016, vilket ledde till förlust av guldmedaljerna. Det var Yuliya Chermoshan-skaya som befunnits ha två förbjudna substanser i sitt dopingprov. Tre dagar senare diskvalificerades också Rysslands 4x400 meter-lag, silvermedaljörer, sedan Anastasiya Kapachinskaya påvisats ha samma substanser som Chermoshanskaya i sin urin.

Den 24 augusti – precis 8 år efter invigningen av Beijing-OS! – redovisades ytterligare positiva dopingprov från reanalyser av prov från Beijing:

Nizami Pashayev (Azerbaijan)

Iryna Kulesha (Belarus)

Nastassia Novikava Belarus)

Andrei Rybakou (Belarus)

Cao Lei (Kina)

Chen Xiexia (Kina)

Liu Chunhong (Kina)

Mariya Grabovetskaya (Kazakstan)

Maya Maneza (Kazakstan)

Irina Nekrassova (Kazakstan)

Vladimir Sedov (Kazakstan)

Khadzhimurat Akkaev (Ryssland)

Dmitry Lapikov (Ryssland)

Natalya Davydova (Ukraina)

Olha Korobka (Ukraina)

Ytterligre fem dagar senare meddelades att Artur Taymazov från Uzbekistan blivit fråntagen sin guldmedalj i brottning 120 kg för ett positivt dopingprov i Beijing.

Två dagar senare meddelades att ytterligare sex positiva dopingprov fastställts:

Nadezhda Evstyukhina (Ryssland) – brons i tyngdlyftning 75 kg

Marina Shainova (Ryssland) - silver i tyngdlyftning 58 kg

Tatyana Firova (Ryssland) – silver 4x400 meter

Tigran Martirosyan (Armenien) – brons i tyngdlyftning 69 kg

Alexandru Dudoglo (Moldavien – tyngdlyftning

Intigam Zairov (Azerbaijan) – tyngdlyftning

Den 1 september 2016 redovisades ytterligare två positiva dopingprov

Yarelys Barrios (Cuba) – silver i diskus (positiv för acetazolamid)

Samuel Francis (Qatar) – 100 meter (positiv för stanozolol)

13 dagar senare diskvalificierades ytterligare fyra för doping:

Mariya Abakumova (Ryssland) – silver i spjut

Denis Alekseyev (Ryssland) – silver på 4x400 meter

Inga Abitova (Ryssland) – 10 000 meter

Ekaterina Gnidenko (Ryssland) – cykel

Den 6 oktober redovisades att ryskan Anna Chicherova förlorade sin bronsmedalj i höjdhopp på grund av doping, men Ryssland fick behålla bronsmedaljen eftersom den ursprungliga fyran också var ryska.

Den 26 oktober 2016 rapporterades ytterligare nio positiva omtestningar, sex medaljörer (de första nedan):

Andrei Rybakou (Belarus)

Nastassia Novikava (Belarus)

Olha Korobka (Ukraina)

Ekaterina Volkova (Ryssland)

Soslan Tigiev (Uzbekistan)

Taimuraz Tigiyev (Kazakstan)

Sardar Hasanov (Azerbaijan)

Wilfredo Martinez (Cuba)

Josephine Nnkiruka Onyia (Spanien)

Den 17 november 2016 meddelades att ytterligare 16 idrottare från Beijing-OS diskvalificerats på grund av doping, 10 av dem medaljörer (de tio första nedan):

Khadzhimurat Akkaev (Ryssland)

Dmitry Lapikov (Ryssland)

Khasan Baroev (Ryssland)

Mariya Grabovetskaya (Kazakstan)

Irina Nekrassova (Kazakstan)

Asset Mambetov (Kazakstan)

Nataliya Davydova (Ukraina)

Denys Yurchenko (Ukraina)

Hrysopiyí Devetzí (Grekland)

Vitaliy Rahimov (Azerbaijan)

Iryna Kulesha (Belarus)

Maya Maneza (Kazakstan)

Vita Palamar (Ukraina)

Nizami Pashayev (Azerbaijan)

Vladimir Sedov (Kazakhstan)

Elena Slesarenko (Ryssland)

Den 25 november 2016 var det dags för ytterligare 5 positiva tester:

Ilya Ilin (Kazakstan) – guld i tyngdlyftning 94 kg

Aksana Miankova (Belarus) – guld i slägga

Natallia Mikhnevich (Belarus – silver i kulstötning)

Pavel Lyzhyn (Belarus)

Sviatlana Usovich (Belarus)

Den 12 och 25 januari 2017 diskvalificerades sju idrottare för doping:

Lei Cao (Kina) – guld i tyngdlyftning 75 kg

Xiexia Chen (Kina) – guld i tyngdlyftning 48 kg

Chunhong Liu (Kina) – guld i tyngdlyftning 69 kg

Nadzeya Ostapchuk (Belarus) – brons i kulstötning

Darya Pchelnik (Belarus) – slägga, men utan medalj

Nesta Carter (Jamaica) – guld på 4x100 mer, på grund av metylhexaneamin

Tatyana Lebedeva Ryssland) – silver både i längdhopp och tresteg på grund av turinabol

Den sista som fälldes för doping vid omtestning av prover från Beijing 2008 den 1 mars – sedan fanns inte de frysta proverna tillgängliga enligt regelerna – var Victoria Tereshchuk från Ukaina som blev av med sin bronsmedalj i modern femkamp på grund av bruk av turinabol.

Vid slutrapportering den 17 april 2017 var det 50 idrottare som blev fråntagna sina medaljer på grund av doping. Ryssland blev av med flesta medaljer (14).

OS i Tokyo (2020) 2021

Olympiska sommarspelen 2020 ägde rum den 23 juli-8 augusti 2021 i Tokyo i Japan. Ursprungligen skulle tävlingarna avgjorts den 24 juli-9 augusti 2020, men på grund av coronaviruspandemin flyttades arrangemanget fram till 2021. Detta var officiellt den 32:a (XXXII) olympiadens sommarspel. De var dock de 29:e sommarspelen som arrangerats (det 30:e om extraspelen 1906 räknas med).

Totalt 6 183 insamlade prover från över 5 000 dopingkontroller utförda på 4 255 idrottare, både i och utanför tävling från öppningen av Olympic Village till avslutningsceremonin. Mer än en tredjedel av alla deltagare (37 %) i Tokyo OS testades minst en gång. Sex brott mot dopingreglerna påvisades som en följd av dopingkontrollerna. De allra flesta dopningskontroller var riktade och följde en kvalitetsansats baserad på en omfattande riskbedömning, prestanda och tillgänglig underättelseverksamhet (”intelligens”). Den sista fasen av det omfattande antidopning-programet är lagring för eventuell senare omanalys av proverna som samlats in under och inför spelen.

I förhållande till storleken på de största nationella delegationerna som deltog i spelen, genomfördes det största antalet testerrelaterat till antalet idrottare på idrottare från ROC (Ryska olympiska kommittén), Kina, USA, Storbritannien och Australien (sett till det absoluta antalet togs flest tester på idrottare från USA, Kina, Australien, Ryska olympiska kommitténs idrottare och Storbritannien). Friidrott, simning, cykling, rodd och tyngdlyftning var bland grenarna med flest dopningskontroller. Cirka två tredjedelar av testerna gjordes vid tävling (65 %) och en tredjedel utanför tävling. En del av det senare implementerades utanför Japan för att mildra effekterna av idrottares kortare vistelse i Olympic Village på grund av covid-19 motåtgärderna.

Teststrategi förlitade sig på en omfattande riskbedömning som genomfördes inför spelen och tog hänsyn till en mängd olika faktorer, inklusive fysiologin för respektive sport, individuella faktorer som hänför sig till idrottarna samt risknivåer för respektive land samt prestations-faktorer och underättelsefaktorer. Man fick dessutom information som tagits emot genom det konfidentiella rapporteringsplattform REVEAL (visselblåsarfunktionen) och utbyte med de japanska myndigheterna, Olympic Summer International Federations och andra antidopningsorganisationer.

Olympiadens antidopningstestande under tävlingsdagarna föregicks av det mest omfattande testprogrammet före spel som någonsin implementerats för någon upplaga av de olympiska spelen med över 25 000 testrekommendationer utfärdade av Tokyo 2020 Pre-Games Expert Group och ett genomförande på över 80 procent.

En ny satellitanläggning vid det befintliga WADA-ackrediterade Tokyo-laboratoriet etablerades och drevs fullt ut av 278 anställda, inklusive 33 Tokyo-laboratoriepersonal, 49 internationella experter och 196 japanska tillfälligt anställda. Antalet urinprover var 5081 och antalet blodprover var 1103.För första gången användes en ny polymeraskedjereaktion-smetod för att detektera erytropoietin-gendopning. Laboratoriet analyserade också blodprover för att detektera steroidestrar efter att insamlat venöst EDTA-blod lagrat på DBS. Dessutom utfördes fullskanningsdatainsamling med högupplösta masspektrometrar för alla urinprover, vilket gör det möjligt att detektera spår av dopningsämnen, som för närvarande inte analyseras i den efterföljande databehandlingen.

Sammanlagt nio idrottare påvisades dopade från prover som de samlat in i Tokyo. Alla berörda idrottare stängdes av provisoriskt, vilket resulterade i att de omedelbart uteslöts från att delta i några tävlingar under spelen. Deras fall vidarebefordrades till antidopning-avdelningen vid Court of Arbitration for Sport (CAS ADD) och/eller deras respektive förbund för slutlig dom. Analysen av förbjudna ämnen eller metoder på de 6 200 insamlade proverna av det WADA-ackrediterade laboratoriet i Tokyo har slutförts, men proverna har sparats så att omanalyser kan göras under 10 år på förekommen anledning.

Ett av de mer uppseendeväckande fallen rörde Chijindu “CJ” Ujah (född 5 mars 1994) var den ledande löparen i Storbritanniens 4×100 meter stafettlag som vann både världsmästar-titeln 2017 och EN 2016 och 2018. Vid OS i Tokyo vann hans lag 4x100 meter men Ujah stängdes provisoriskt av för ett påstått dopningsbrott efter att hans dopingtest visade närvaron av en förbjuden substans S-23 och Enobosarm. Den 18 februari 2022, efter att inte ha överklagat resultaten av testet, fick det brittiska stafettlaget sina medaljer officiellt borttagna. Ujah uppgav att han “omedvetet hade konsumerat ett förorenat ämne.” Den 10 oktober 2022 avstängdes Ujah i 22 månader, från den 6 augusti 2021 och till den 5 juni 2023. Trots förbudet frikändes Ujah från att avsiktligt ta förbjudna droger av WADA.

Dopingprovanalyserna resulterade i 8 atypiska fynd (ATF) och 11 negativa analytiska fynd (AAF), inklusive homolog blodtransfusion (2 fall) och rekombinant EPO i blodet (1 fall). De förbjudna preparat som påvisades var således erytropoietin, triamcinolon > 30ng/mL, metasterone, terbutalin, DHCMT (dehydroklormetyltestosteron), tamoxifen, metandienon, dexometason, betametason, ostarin, S-23 och blodtransfusion. Efter uppvisande av dispansbeslut avskrevs positiva prov för terbutalin, metylfenidat, amfetamin, betametason, dexametason och triamcinolon.

Dopingarbetet i Japan leddes av ett team av 24 antidopningsexperter för att övervaka genomförandet av antidopingprogrammet. Det genomfördes i nära samarbete med organisationskommittén Tokyo 2020 och Japans antidopingbyrå ​​(JADA) ). 250 dopning-testare från JADA och andra nationella/regionala antidopningsbyråer från hela världen, 700 chaperones (lokala medhjälpare) och många andra frivilliga bidrog till genomförandet av dopingkontrollerna.

Det introducerades flera innovationer till det olympiska antidopingprogrammet i Tokyo. Förutom att förlita sig på ett papperslöst administrationssystem för dopningkontroller, användes en egenutvecklad applikation för att lokalisera idrottare i Olympic Village för kontroller utanför tävling och underlättade kommunikationen med de över 200 nationella olympiska kommittéerna (NOC) med en egen supportplattform. Den nya Dried-Blood-Spot-metoden (DBS) användes för gendopningstestning för första gången vid en olympiad.

Alla prover som samlas in i Tokyo kommer att förvaras i ITA:s Centralized Long-Term Storage Facility (CLTSF) i upp till tio år och kommer att väljas ut för omanalys av ITA vid en senare tidpunkt om och när den tekniska eller vetenskapliga utvecklingen tillåter mer avancerade analysmetoder.

OS i Beijing 2022

Olympiska vinterspelen 2022 var de 24:e (XXIV) olympiska vinterspelen och ägde rum i Peking i Kina, mellan den 2 och den 20 februari 2022. Officiell invigning skedde den 4 februari; dock inleddes tävlingarna redan den 2 februari med bland annat mixed curling. Peking blev därmed första stad som arrangerat såväl sommar-OS som vinter-OS.

Dopingkontrollerna gjordes enligt en noggrann förplanering. Ungefär hälften av proverna togs vid (49 %) och hälften utanför tävling. Dessa urin-, blod- och DBS (torkade blodfläckar) kommer från över 2 300 dopingkontroller utförda på 1 600 idrottare – vilket innebär att över 55 procent av de deltagande idrottarna var föremål för minst en dopingkontroll. Totalt samlades sammanlagt 3 100 prover in (innebärande att ett blodprov och ett urinprov från samma idrottare räknas som två prover). Dessutom, och för första gången i de olympiska spelens historia, testades minst en idrottare från var och en av de 91 deltagande nationella olympiska kommittéerna (NOCs) under vinterspelens gång. Det kan påpekas att man följde en särskild testplan på grund av den pågående covid-19-pandemin och de särskilda omständigheter som åtföljde denna.

Proportionellt till storleken på de tio största nationella delegationerna som deltog i Peking 2022 testades typiska vintersportnationer som Italien, Tyskland, Sverige och Schweiz mest, följt av de tre största delegationerna som deltog: den ryska olympiska kommittén (ROC), Kanada och USA. Längdskidåkning, ishockey och skidskytte var bland vintergrenarna med flest dopingkontroller.

Teststrategi förlitade sig på en omfattande riskbedömning som genomfördes före spelen och tog hänsyn till en mängd olika faktorer, inklusive fysiologin för respektive disciplin, individuella faktorer som hänför sig till idrottarna samt landsrisknivåer. Dessutom inrättade en särskild underrättelsegrupp för att samordna informationsutbytet med antidopingsorgani-sationer runt om i världen. De allra flesta dopingkontroller var riktade, vilket gör det troligt att resurserna för antidopingsprogrammet användes effektivt.

För informationsutbyte hade också ingåtts ett multilateralt avtal med kinesiska brotts-bekämpande myndigheter och tullmyndigheter och inrättat en underrättelsegrupp med flera intressenter för att främja utbyte av underrättelser om idrottare, idrottares stödpersonal, delegationer, sporter som krävde särskilt fokus inför och under spelen i Peking.

Antidopingsoperationerna under speltiden föregicks av det mest omfattande testprogrammet före spelet som någonsin implementerats för en upplaga av de olympiska vinterspelen med över 5 400 testrekommendationer utfärdade av en Beijing 2022 Pre-Games Expert Group vilka genomfördes i över 80 procent av rekommendationerna.

Sammanlagt fann man fyra positiva dopingprov under OS. Alla berörda idrottare stängdes av provisoriskt, vilket resulterade i att de omedelbart återtogs från att delta i några tävlingar under spelen. Deras fall har vidarebefordrats till antidopingsavdelningen vid Court of Arbitration for Sport (CAS ADD) och/eller deras respektive förbund för slutlig dom. Man var också redo att omedelbart utfärda en provisorisk avstängning av ROC-konståkaren Kamila Valieva för Peking 2022 när hon informerades om hennes positiva testresultat för ett prov som samlats in av RUSADA flera veckor före spelen tills det hävdes av RUSADAs disciplinära antidopingkommitté (DADC). Därefter inledde, på uppdrag av IOC, överklagandeförfarandet inför ad hoc-avdelningen av CAS, som beslutade att vidmakthålla beslutet från DADC. Efter detta fall uppmanar WADA alla antidopingorganisationer att se till att analytiska resultat från idrottare som är planerade att delta i OS och liknande bör prioriteras och granskas innan evenemanget startar “för att så långt som möjligt undvika en liknande situation inträffar i framtiden.”

Omkring 150 kinesiska och internationella dopingskontrollanter utförde dopingskontroller, av vilka alla hade fått särskild utbildning och certifiering som förberedelse för sitt uppdrag. Fler än 360 ”chaperones”, alla kinesiska volontärer, fick också dedikerad utbildning och var ansvariga för att meddela idrottare som hade valts ut för testning. Verksamheten stöddes av den kinesiska antidopingsbyrån (CHINADA).

Flera innovationer som introducerades för Tokyo 2020 skulle kunna implementeras och finjusteras ytterligare under Peking 2022, inklusive ett papperslöst administrationssystem för dopingskontroller, en anpassad rumsapplikation för att underlätta idrottarnas vistelse under vinterspelen och förbättrad kommunikation med de 91 nationella olympiska kommittéerna. Man introducerade också för första gången vid ett större evenemang provinsamlingen via Dried Blood Spot-metoden och lät testa prover för gendoping, vilket redan var fallet för Tokyo 2020.

Alla prover som samlas in under vinterspelen kommer att förvaras i ITA:s Centralized Long-Term Storage Facility (CLTSF) i upp till tio år och kommer att väljas ut för omanalys vid en senare tidpunkt om och när den tekniska eller vetenskapliga utvecklingen tillåter mer avancerade analysmetoder.

VIKTIGA PERSONER INOM ANTIDOPNING

Richard W Pound

När man pratar om dopning i idrotten lägger inte Richard Pound fingrarna emellan: “Jag tycker att det är mitt jobb att vara allas ansikte”, säger den advokaten från Montreal och tidigare ordföranden för WADA, “Det här är inte ett diplomatiskt problem; detta är fusk.” Pound, som tävlade i simning för Kanada under Sommar-OS 1960 och Samväldesspelen 1962, gick med i Kanadas olympiska kommitté när han avslutade sin tävlingskarriär och blev så småningom dess president. Han valdes in i WADA 1978 och ansvarade för förhandlingar om television och sponsoravtal. De lönsamma avtalen han ingick har tillskrivits att organisationen befriades från sitt beroende av statligt stöd. “Jag trivdes som en fisk i vattnet med det”, minns Pound. Sedan, 1998, i kölvattnet av en stor dopningsskandal, blev den dåvarande presidenten för Internationella Olympiska Kommittén, Juan Antonio Samaranch, citerad i pressen och sa att han tyckte att dopningsmedel borde tillåtas så länge de inte var skadliga, och att kommitténs lista över förbjudna ämnen var för lång. En storm av kritik bröt ut. “Det blev värre och värre”, säger Pound, “och till slut var Samaranch tvungen att kalla till ett akutmöte med verkställande styrelsen och fråga, ‘Hur ska vi ta oss ur detta?’ Och vi alla sa, ‘Vi?’”. Pound argumenterade för att skapa en antidopningsbyrå oberoende av Internationella Olympiska Kommittén och andra idrottsorganisationer, “för att ingen längre tror på IOC, ingen tror på internationella idrottsförbund, som UCI (Union Cycliste Internationale), och ingen litar på de nationella olympiska kommittéerna, som de kanadensiska eller amerikanska olympiska kommittéerna, att anmäla våra egna människor”.

Samaranch bad så småningom Pound att leda ansträngningen. “Jag sa att jag skulle göra det i ett par år för att få det att fungera, och efter det är jag härifrån. Det var 6 år sedan.” När han påbörjade det obetalda jobbet visste Pound ingenting om doping: “Det första som blev tydligt för mig när vi började var att när allt är sagt och gjort; mycket mer sägs än görs. Det var väldigt mycket snack och inte så mycket faktiskt arbete.” Många tränare och funktionärer hade vant sig vid att blunda, säger Pound, “Vi visste att våra idrottare stod inför idrottare som var dopade – östtyskar, idrottare från Sovjetunionen – men om våra barn utjämnade spelplanen på sitt eget sätt, ja då tittade ingen så noga. De regler som fanns varierade också mellan organisationer och länder. “Reglerna var allt olika överallt: en idrottsorganisation hade livstidsavstängning för första positiva testet och en annan hade en tvåveckorsavstängning som du kunde avtjäna mellan jul och nyår.”

I februari 1999, sammankallade Internationella Olympiska Kommittén till ett möte i Lausanne, Schweiz, för att utarbeta Lausanne-deklarationen i idrott, vilket ledde till bildandet av WADA senare samma år. Första punkten på dagordningen var att utforma och genomföra en enhetlig uppsättning antidopningsregler. Dessa antogs, efter långa förhandlingar, 2003 vid den andra världskonferensen om dopning i idrotten och trädde i kraft den 1 januari 2004. Koden har nu antagits av de flesta stora internationella och nationella olympiska organisationer och av UNESCO i den internationella konventionen mot doping inom idrotten. “Så nu kommer alla att spela med samma regler; samma regler för alla idrottare, alla sporter, alla länder, och inga skillnader mellan nationella lagar och idrottsregler”, säger Pound. Förutom att utforma och förbättra koden upprätthåller WADA en lista över förbjudna substanser, hjälper sina medlemmar att anta bästa metoder och finansierar vetenskaplig forskning, särskilt inom utvecklingen av teknik för att upptäcka droger. Men nyckeln för att lösa problemet med doping i idrotten kommer att vara utbildning av idrottare och allmänheten, säger Pound: “En del av mitt jobb är att göra det så konkret som möjligt: Jag frågar ‘Hur skulle du tycka om det om ditt barn, som hade tränat i 10 år för att komma till OS, förlorade med en tiondel av en sekund mot någon som var helt full av dopningsmedel?’”. Nu när koden har antagits noterar Pound att nästa utmaning för WADA är att se till att koden tillämpas. Utmaningen är svår, men han är optimistisk. “Om du och jag hade haft den här konversationen 1999 när WADA grundades, och jag skulle säga till dig inom 5 år kommer vi att ha en internationell kod som gäller alla länder, alla idrotter, på plats, antagen av 202 nationella olympiska kommittéer, 75 internationella idrottsförbund, IOC, och att vi skulle ha en internationell konvention under UNESCO:s paraply enhälligt godkänd, skulle du titta på mig och säga, ‘Du är inte klok.’

Arne Ljungqvist

Professor emeritus Arne Ljungqvist från Karolinska Institutet i Stockholm, som har haft olika höga positioner inom IOK, Internationella friidrottsförbundet (IAAF), Svenska idrottsförbundet, för att nämna några, har ägnat en stor del av sitt liv åt att tjäna idrotten och idrottsmedicinen. Arne Ljungqvist har särskilt ägnat sin karriär åt kampen mot doping och till att skydda idrottarnas hälsa. Allt började för över 60 år sedan när Arne blev svensk seniormästare i höjdhopp 1951, där han hoppade så högt som 201 cm. Arne var mångsidig och vann även svenska juniormästerskapen i stavhopp och spjut. Han var en av favoriterna för guldmedaljen i höjdhoppstävlingen i Olympiska spelen i Helsingfors 1952, men kunde tyvärr inte tävla på grund av en skada som han ådrog sig under en karneval för medicinstudenter hösten 1951 när en grupp av oss hoppade för allmänheten på gatorna med många hårda landningar på asfalt. Arne var tvungen att avsluta sin hoppkarriär eftersom hans skada inte kunde botas, och det var inte förrän på 1960-talet som diagnosen patellartendinopati kunde fastställas.

Arne fortsatte dock sina medicinstudier och blev snabbt mycket framgångsrik. Arne utnämndes till professor vid Karolinska Institutet 1972 på grund av sin utmärkta medicinska forskning inom njur- och hjärtsjukdomar och senare onkologi. Han hade flera höga professionella befattningar, som vice dekan vid medicinska fakulteten vid Karolinska Institutet 1972–1977; prorektor vid Karolinska Institutet 1977–1983; ordförande i institutionen för patologi och cytologi vid Karolinska sjukhuset 1983–1992; ordförande i Svenska rådet för idrottsforskning 1980–1992; dekan för Gymnastik- och idrottshögskolan 1992–1996; och ordförande för Cancerföreningen 1992–2001. Intressant nog tog han sig tid att tjänstgöra som kammarjunkare hos Hans Majestät Sveriges konung 1977–1986 och har sedan dess varit hovman hos Hans Majestät Sveriges konung. 1971 återvände Arne till idrotten då han valdes in i styrelsen för Svenska friidrottsförbundet, där han 1973 blev ordförande.

Under den här tidsperioden använde idrottarna alla slags mediciner för att förbättra sina kroppar för att uppnå framgång. En anonym undersökning bland Sveriges bästa idrottare visade att nästan hälften av dem använde anabola steroider, vilket faktiskt var lagligt fram till 1975, när pålitliga tester äntligen hade utvecklats för att identifiera användare. Arne insåg att något måste göras för att skapa en hälsosam och etisk miljö inom idrotten. 1975 blev han medlem i Svenska idrottsförbundet och var med och initierade den svenska kommissionen mot dopning 1977 med sina egna dopningsregler senast 1979. Under åren 1989–2001 blev Arne ordförande i Svenska idrottsförbundet och 1989 medlem i Sveriges Olympiska Kommitté. Arne har haft en enastående internationell karriär, som började när han 1976 valdes till rådsmedlem i IAAF och valdes till vice ordförande i IAAF 1981. Han tjänstgjorde på denna position fram till 1999 och blev därefter senior vice ordförande i IAAF fram till 2007 samt ordförande för den medicinska kommittén och antidopningskommittén. Sedan 1987 har han varit medlem i IOK:s medicinska kommission och 2003 utsågs han till ordförande för IOK:s medicinska kommission. 1994 valdes Arne in som medlem i IOK. När WADA grundades 1999 blev Arne medlem i WADA:s styrelse och ordförande för WADA:s hälsokommitté för medicin och forskning. Sedan 2003 har Arne varit medlem i WADA:s verkställande kommitté och sedan 2008 har han varit WADA:s vice ordförande. Arne har varit frontlinjens kämpe mot doping och hans namn är idag ett av de mest respekterade inom internationell idrott. Arnes insatser i kampen mot doping är oöverträffade. Han har varit idrottare själv, vilket gör att han förstår det speciella språket som finns i idrottssituationen och även i omklädningsrummen. I sin självbiografi “Dopningens nemesis” ger Arne en enastående insiderblick i de största dopingskandalerna genom åren, inklusive Ben Johnson- och BALCO-affärerna samt historien om de grekiska sprintarna vid OS i Aten 2004. Arnes insatser tillsammans med den italienska polisen under OS i Turin 2006 mot det österrikiska laget är klassiska. Doping verkar vara stadigt på tillbakagång, och det råder ingen tvekan om att Arne har spelat en nyckelroll i detta framgångsrika arbete. Arnes arv i kampen mot doping är långvarigt.

REFERENSER

Särskilt intressanta översiktsartiklar

Catlin DH, Fitch KD, Ljungqvist A. Medicine and science in the fight against doping in sport. J Intern Med 2008; 264: 99-114.

Bahrke MS, Yesalis CE. Abuse of anabolic androgenic steroids and related substances in sport and exercise. Curr Opin Pharmacol 2004; 4: 614-20.

Møllera V, Dimeob P. Anti-doping – the end of sport. Int J Sport Policy Politics 2014; 6: 259-72.

Carter N. Testing times: drugs, anti-doping and ethics. In: Medicine, sport and the body: a historical perspective. London: Bloomsbury Academic, 2012. 105-27.