Svenska polisers syn på möjligheter och hinder för att bekämpa doping

Möjligheter och hinder för antidoping enligt svenska poliser

År 1991 införde Sverige sin första antidopinglagstiftning, som förbjöd tillverkning, försäljning, leverans, innehav och användning av anabola androgena steroider och tillväxthormoner. Undantag gällde om ämnena användes för medicinska ändamål och föreskrevs av läkare. Lagen infördes eftersom användningen av hormonpreparat för dopingsändamål utgjorde betydande problem för folkhälsan. I Sverige görs en formaliserad åtskillnad mellan användningen av förbjudna prestationshöjande medel inom elitidrott och motionsidrott. Motionsidrott regleras av den svenska antidopinglagen, medan elitidrott också regleras av bestämmelserna som fastställts av WADA.

För att säkerställa att antidopinglagar och regler följs genomförs kontroller av organisationen Antidoping Sverige. Enligt organisationens egna statistik genomförs årligen cirka 3 000– 4 000 kontroller, varav 85 procent utförs med elitidrottare och de återstående 15 procent med tävlings- och motionsidrott på lägre nivå. Eftersom doping är olagligt är polismyndigheten en nyckelaktör eftersom de ska säkerställa att den svenska antidopinglagen följs, till exempel inom motionsidrott på träningsanläggningar.

Föreliggande undersökning utgår från organisationen STAD (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem) som är ett kompetenscentrum inom ANDT-preventionsområdet och trots namnet är verksamt på lokal, regional, nationell och internationell nivå. STAD har som mål att förebygga alkohol- och drogproblem genom att påverka tillgänglighet och efterfrågan på alkohol och droger i samhället. Ett annat mål är att minska gapet mellan forskning och praktik. Organisatoriskt tillhör STAD Centrum för psykiatriforskning (CPF) som är ett samarbete mellan Region Stockholm och Karolinska Institutet. STAD har utvecklat flera olika preventionsmetoder varav antidopingmetoden 100 % Ren Hårdträning är den här aktuella. För att möjliggöra träning av poliser under covidpanedmin utvecklade STAD en digital halvdagsutbildning om 100% PHT-metoden eftersom polisen är ansvarig för att säkerställa att människor följer dopinglagen.

Tidigare forskning har bekräftat att en kombination av utbildning, samarbete och övervakning/kontroll (det vill säga en mångkomponentintervention) är nödvändig för att minska tillgängligheten och motverka substansanvändning. STAD:s digitala träning behandlade hur polisen kunde arbeta med förebyggande av doping och hur rimlig misstanke om dopingsoffenser kunde byggas upp genom att samla bevis. Samarbetet med lokala medier betonades också i träningen, liksom erfarenhetsutbytet bland deltagare från olika delar av landet i form av gruppdiskussioner.

Syftet med den nuvarande studien var att identifiera främjande och hindrande faktorer för effektiv förebyggande av doping på gym genom att undersöka polisers syn på doping som ett samhällsproblem, deras erfarenheter av ansträngningar för att förebygga doping och deras uppfattningar om vad som möjliggör eller förhindrar strategier för dopingförebyggande.

Det gjordes 15 djupintervjuer med poliser från december 2021 till maj 2022. Informations-gruppen bestod av 15 poliser, varav 2 hade arbetat inom poliskåren i 1–3 år, 7 i 4–10 år och 6 i 10 år eller längre. Sex informanter var kvinnor och nio var män. Informanterna represen-terade alla sju polisregioner i Sverige. Informanterna representerade olika yrken inom poliskåren, från utrednings- och ingripandepoliser till utredningsledare och chefspersoner för polisdistrikt. De arbetade också på olika nivåer, inklusive kommun- och polisdistriktsnivåer. Innehållsanalysen resulterade i fyra kategorier och 21 koder kopplade till de viktigaste främjande och hindrande faktorerna. Resultaten presenteras enligt de fyra kategorierna.

Möjliggörare för effektiv dopingförebyggande åtgärder med polisens medverkan inkluderade erkännandet av doping som ett samhällsproblem; mobilisering av nyckelaktörer; motiverad polisledning och poliser; adekvat resursallokering; samarbete mellan polisen, gym och andra relevanta myndigheter; samt kompetensutveckling för polisen och andra yrkesgrupper. Hinder för effektiv dopingförebyggande åtgärder inkluderade brist på kunskap om doping, tidskrävande processer kring upptäckt och insamling av bevis vid dopingbrott samt konkurrerande uppgifter för poliser.

Doping som ett samhällsproblem

Analyskategorin “Doping som ett samhällsproblem” innehåller uttalanden angående omfattningen av doping, negativa hälsoeffekter, våld, snedvridna skönhetsideal och organiserad brottslighet. De flesta informanter betraktade doping som ett samhällsproblem. De flesta observerade också att doping är ganska vanligt, vilket är en uppfattning som verkar ha stärkts genom deltagande i dopingsutbildning och förebyggande arbete i samarbete med gym.

“Det blev mycket tydligt att detta är vanligt. Så fort vi gick in på ett gym kunde du lätt identifiera flera personer som var påverkade av dopingsämnen.”

Regelbundet polisarbete bidrog också till uppfattningen att doping är ganska vanligt, eftersom doping upptäcktes i samband med andra brott, som narkotikabrott och överfall.

“Problemet är att det finns många underliggande faktorer med våldsbrott, gängbrott och så vidare. Vi vet att brottslingar säljer och distribuerar doping-preparat… Vi snubblar över doping när vi utreder andra brott, främst narkotikabrott, och i vissa fall misshandel.”

Att uppfatta doping som ett samhällsproblem motiverades av dess negativa hälsoeffekter, avseende mental hälsa, och det faktum att doping genererar aggressiva handlingar riktade mot andra människor, inklusive släktingar och till och med poliser.

“Människor som använder dopingmedel löper risk för skada och har aggressionsproblem gentemot andra människor, flickvänner och partners.”

Ett annat samhällsproblem som genereras av doping, som informanterna betonade, gällde de skönhetsideal som dopingen producerar genom omfattande exponering av dopade kroppar i sociala medier.

“Det är främst yngre män, 20–30 år, som anabola steroider för att se stora och vackra ut.”

Detta är särskilt oroande eftersom unga människor kan lockas att uppnå en utseende som är omöjlig att uppnå utan olagliga droger. Dessa personer förstår ofta inte omfattningen av de långsiktiga effekterna av dopingsämnen.

“Unga människor förstår inte konsekvenserna av doping när de blir äldre.”

Många av informanterna associerade dessutom doping med samhällets problem med organiserad brottslighet och kriminella nätverk. Försäljning av dopingpreparat kan ge inkomst till brottslingar, som kan användas för vapenköp, bland annat, enligt en av informanterna. Dessutom kan användningen av doping bland brottslingar bidra till ökat självförtroende i samband med våldsanvändning.

“Du har det doping i en gängmiljö för att begå våldsbrott… Du flyttar dina gränser och får en mer storslagen självbild.”

Interventioner på gym

Inom analyskategorin “Interventioner på gym” tillhandahöll informanter uttalanden angående förekomsten av interventioner, förberedande arbete, kontakt med gym, upptäckt av dopingsbrott, byggande av fall och mediabevakning. Informanterna indikerade att det i vissa delar av landet fanns otillräckligt samarbete mellan polisen och gym. De påpekade dock att utbildning hade förbättrat samarbetet, och polisen på flera polisstationer hade börjat arbeta med dopingskontroller på gym.

“På min station arbetar vi inte mot doping, vi besöker inte gymmen och gör inga riktade insatser, men jag har varit involverad i en insats i kommunen.”

För att underlätta upptäckten av personer på gym där det förekommer doping används sociala medier som Instagram, där många kroppsbyggare postar bilder av sig själva.

“Det räcker att jag går ut på Instagram och ser vad som visas. Många människor som syns där använder någon form av doping. Det är svårt att se ut så annars.”

Dessutom kontaktar vissa gymanställda polisen och meddelar att de misstänker att några av deras kunder använder dopingsämnen. Således är regelbunden kontakt med gymmet och dopingskontroller av polisen avgörande för att förebyggande arbete ska lyckas.

“Om de gymanställda inte är positiva till vår närvaro kommer det inte att fungera i längden.”

En operation med poliser som går in på ett gym eller står utanför för att kontrollera misstänkta föregås ofta av civila poliser som tränar på anläggningen själva, som en undercover-operation, för att identifiera de som kan misstänkas för dopingsbrott. Vissa poliser har fått sina egna gymkort för att underlätta sådana insatser.

“De som driver träningsanläggningar vill att vi kommer. Jag har fått mitt egna gymkort, så det har gjort det lättare, naturligtvis.”

För att samla bevis som grund för åtal för dopingsbrott inleds vanligtvis en konversation på gymmet med personen som misstänks dopa sig. Om skälig misstanke fastställs förs personen till stationen för att lämna ett urinprov, som sedan analyseras för olagliga substanser. Ibland genomförs även husrannsakan för att identifiera innehavet av dopingsämnen. Olika former av kosttillskott kan innehålla olagliga ämnen; dock är det svårt att avgöra om konsumenten är medveten om detta.

“Det finns exempel på människor som köpte kosttillskott, och det fanns olagliga preparat i dem.”

De flesta informanter ser inte kosttillskott som ett stort problem, men anser att de är problematiska om olagliga ämnen medvetet läggs till i produkterna. Enligt informanterna är det svårt att veta om de bevis som samlas in av polisen vid upptäckten av doping är tillräckliga för fällande dom i domstol, eftersom polisen inte regelbundet erhåller denna typ av information om enskilda fall.

“Vi följer inte upp våra egna ärenden. I vilken utsträckning det leder till fällande dom är inte riktigt känt.”

I interventioner på gym väcker kontakter med medierna ofta samhällets uppmärksamhet för frågan. Synligheten av frågan i medierna ses som en möjlighet att stärka arbetet mot doping. Dessutom kombineras ansträngningarna på gymmet vanligtvis med utbildning om insatserna via mediabevakning genom den lokala tidningen eller radiokanalen för att visa att risken att bli upptäckt är verklig. Dock varierar mediabevakningsinsatser.

“Vi använder mycket sociala medier. Så efter polisinsatsen meddelade vi att vi hade besökt flera gym i kommunen för att ytterligare förebygga brott. Vi vill vara synliga.”

Organisatoriska faktorer

Analyskategorin “Organisatoriska faktorer” innehåller uttalanden om resursallokering, samarbete, kunskap/kompetens, motivation, ledarskap och uppdrag. Informanternas uppfattningar om resursallokering varierade, vilket sannolikt återspeglar olika förhållanden mellan regioner och lokala polisområden. En framträdande uppfattning är att frågan nyligen har kommit upp på dagordningen och att arbete nu görs för att öka insatserna.

“Det känns som om det är ett område som har varit lite försummat och att det kanske inte har setts som ett bekymmer, men sedan det började med initiativ i kommun, har det blivit klart att doping är utbredd.”

Resursallokeringen beror dessutom på andra uppgifter som måste utföras.

“Dopingarbete är en del av mycket annat som görs. Det finns många olika saker vi måste arbeta med, varav doping är en, så i vardagsarbetet sker insatser mot doping om du stöter på det. Annars måste du planera sådana riktade insatser med förberedande arbete.”

Flera lokala poliser har etablerat samarbete med gym i området och får tips om misstänkta.

“Det var det aktuella gymmet som vi hade fått tips om ”här kan det vara någon doping”. Så dessa personer var faktiskt helt okända för oss innan vi gick in på gymmet, men vi hade några sessioner innan när vi arbetade mot doping för att skapa kontakt, när vi gick runt på gymmen i kommun. Och på vissa gym fick vi gymkort så att vi kunde komma och gå som vi ville.”

Förutom samarbete med gymmen föreslog informanterna andra aktörer som polisen kunde samarbeta med. En av informanterna betonade möjligheten att samarbeta med Transportstyrelsen angående möjligheten att återkalla körkort för dem som dömts för dopingbrott.

“Jag arbetar med Transportstyrelsen, som kan återkalla körkort. Det är förmodligen effektivare än 20 000 SEK i böter.”

Flera informanter trodde att bristande kunskap om dopingfrågan förhindrade polisen och anställda från att prioritera åtgärder för att förebygga doping och erkände att deras egen kunskap också hade varit begränsad.

“Jag tror att mycket är okunskap om doping… Min okunskap har varit enorm när det gäller doping.”

Brist på kunskap kan utgöra ett hinder i dopingförebyggande. Poliser måste vanligtvis kontakta en utredningsledare som ofta inte är närvarande på platsen för att få tillstånd att testa misstänkta. Om utredningsledaren har mindre kunskap om doping och hur man ska gå vidare vid misstanke om doping, blir antidopingsarbetet komplicerat.

“Okunskap bland utredningsledare är problematiskt… Vi utredningsledare har inte mycket kunskap när det gäller doping. Om du är osäker vågar du inte fatta ett beslut.”

Flera informanter ansåg att mer utbildning och kompetensutveckling behövs.

“Jag tycker det är viktigt att ha någon form av grundutbildning inom doping så att man genererar något intresse.”

Alla informanter uttryckte att den utbildning de fått om doping varit hjälpsam.

“Jag hade viss kunskap innan utbildningen, men jag tycker att all träning och 100% Hård Träning ger tips och tricks om hur man ska gå tillväga och hur man ska börja. Så länge du har en mall att följa som du har efter denna utbildning har du en viss trygghet.”

Informanterna trodde att kunskap och motivation är kopplade och att ökad kunskap om de skadliga effekterna av doping i samhället behövs inom polisorganisationen.

“Sedan tror jag att polismyndigheten inte ser det som ett så stort problem. Där måste vi arbeta med attityder. För jag tror inte att du ser det som ett problem. Du tycker att det är upp till var och en.”

Informanterna verkade själva motiverade för arbete med dopingförebyggande, vilket kan bero på att de nyligen fått en dopingutbildning. Många erbjöds att delta i träningen eftersom de hade visat intresse för frågan tidigare och ville att deras kollegor skulle delta i träningen. Många vill också investera mer i dopingfrågan i sitt lokala polisområde.

“Jag kommer att begära att vi genomför en insats som denna på gymmet. Jag hoppas att det kommer att bli mer regelbundet än det har varit och att fler människor kommer att få chansen att delta i träningen om doping.”

En tro på effekterna av dopingförebyggande var också framträdande, även om tanken att doping skulle försvinna helt från samhället inte uppfattades som realistisk.

“Jag tror inte att vi kommer att kunna bekämpa doping 100 procent, men jag tror att vi kan skjuta bort det från de vanliga gymaktiviteterna, och det är det jag tycker är viktigast.”

Enligt informanterna är det viktigt med stödjande ledarskap inom polisorganisationen för att dopingförebyggande arbete ska vara effektivt.

“Genom bra ledarskap och genom att informera om varför det är viktigt, kommer du att kunna arbeta effektivare mot doping.”

Externa faktorer

Analyskategorin “Externa faktorer” inkluderar uttalanden om politiska och samhälleliga intressen, lagar, regler, polisutbildning och kommunstorlek. Flera informanter betonade vikten av att dopingfrågan finns på dagordningen för effektivt arbete med dopingförebyggande. En av informanterna trodde att mer forskning om sambandet mellan doping och andra brott kunde öka intresset för att prioritera frågan.

“I vissa forskningsstudier nämns sambandet mellan allvarligare våldsbrott, våld i nära relationer och doping. Och jag skulle verkligen vilja se att de gjorde ännu mer noggrann forskning kring det. För ett av de viktigaste områdena vi arbetar mot är våld i nära relationer.” “Jag tror att faktorer som främjar arbete mot doping är en kombination av att det syns i media och att det diskuteras inom polismyndigheten så att du kan rikta in dig på hälsoproblem bland unga människor.”

Hanteringen av upptäckt och insamling av bevis för åtal regleras av lagar, regler och praxis. Möjligheten att samla bevis ökar med straffvärdet för olika brott. Vissa informanter resonerade om att högre straff kan avskräcka människor från doping.

“Ta bort straffrabatten! … Om straffet är mildare kan du återfalla i brott … Många människor vi pratar med säger att ”Jag kan göra detta eftersom jag inte får något för det, jag får böter på cirka 2 000 kronor”… Det blir inga konsekvenser för dem.”

Vissa informanter betonade emellertid behovet av mer tid för att utföra arbetet snarare än skarpare verktyg.

“Jag tycker att vi har de verktyg vi behöver… Men det är mer att du har tillräckligt med tid, bland annat måste vi göra.”

Vissa informanter tyckte att kontakten med utredningsledaren under ingripanden var krånglig. Dessutom kunde poliser hamna i tidskrävande situationer om misstänkta vägrade att utföra urintester. Vissa informanter trodde att det skulle vara lättare att ta blodprover för att bekräfta misstankar om dopingsbrott än att vänta på urinprover.

“Om du kunde hitta dessa ämnen i blodet skulle det ha varit lättare för oss, för då skulle vi inte vara lika bundna av urinprover.”

En annan extern omständighet som påverkar arbetet med dopingförebyggande är i vilken utsträckning utbildningen vid polisakademin förbereder framtida poliser. Brister i grundutbildningen kan ha funnits.

“Det var inte mycket utbildning om doping vid polisakademin. Jag tror att det fanns någon utbildning, men det var en liten del.”

En annan extern faktor, som informanterna tog upp, är storleken på staden där polisen verkar. I små städer blev polisen något av lokala kändisar, vilket hindrade hemliga operationer på gym.

“Invånarna vet vem vi är om vi går in på ett gym… Ett sätt att komma runt detta kan vara att byta områden med varandra inom regionen. Inom regionen har vi många stationer vi kan byta med.”

Enligt informanterna bör personer av andra yrken också utbildas för en bredare räckvidd.

“Jag tror att vi behöver utbilda fler av oss som arbetar med människor i samhället… Förebyggande åtgärder behöver verkligen inte bara göras av polisen.”

Andra förslag på åtgärder för dopingförebyggande som inte faller inom ramen för polistjänster inkluderar idrottares krav på sina sponsorer (idrottare bör till exempel kontrollera att deras sponsorer tar avstånd från doping). Dessutom skulle företag som marknadsför kosttillskott kunna förklara att de är emot dopingsämnen.

“Kanske kan du arbeta med kommunikation på webbplatser med kosttillskott… så att de marknadsför sig med rena produkter och att de är mot dopingsämnen.”

Allmänläkare, psykiatriker och de som är involverade inom idrott och skolor kan också arbeta med strategier för dopingförebyggande.

“Jag tror att du kan arbeta med dopingsämnen på många fronter, i skolor till exempel.”

Hinder för effektivt polisarbete mot doping

Hinder för effektivt arbete med att förebygga doping inkluderar brist på kunskap om doping, tidskrävande processer kring upptäckt och insamling av bevis vid dopingbrott, samt konkurrerande uppgifter för poliser. Brist på kunskap har identifierats som ett centralt hinder för effektiv implementering av åtgärder i tidigare studier. Att stärka grundläggande utbildning och träning för poliser samt erbjuda ytterligare utbildning, både inom polisorganisationen och för andra yrkesgrupper, är avgörande.

Dessutom påpekade informanterna att tidskrävande processer kring upptäckt och insamling av bevis vid dopingbrott utgjorde ett hinder för dopingsförebyggande åtgärder. Att vänta på att en misstänkt ska lämna ett urinprov tar tid och kan ibland leda till att misstänkta släpps utan att lämna ett prov. Polisen kan bara hålla personer i förvar i upp till 6 timmar, vilket ger misstänkta möjligheten att vägra att lämna ett urinprov. Blod-, saliv- eller andningstester skulle kunna eliminera detta hinder. Vissa informanter föreslog också att frånvaron av mandat för provtagning och arrest kan utgöra ett hinder, särskilt om utredningsledaren (som måste kontaktas) har bristande kunskap om doping.

Vidare framhöll informanterna att brist på resurser och närvaro av konkurrerande uppgifter utgör ett hinder, vilket är i linje med en studie bland nyckelspelare inom rekreationssport i Europa, liksom allmän implementeringsforskning. Nyckelspelarna inom europeisk rekreationssport angav att de mest betydande hindren för implementering av förebyggande åtgärder inkluderade brist på ekonomiska och mänskliga resurser, frånvaro av samarbete bland nyckelpersoner och brist på god praxis. I den aktuella studien var samarbete mellan nyckelaktörer (det vill säga polis och gym) inte ett framträdande hinder, utan snarare tvärtom. Detta kan dock skilja sig i områden där polisen inte har deltagit i dopingsutbildning. Dessutom nämnde inte informanterna i denna studie brist på god praxis. Intrycket var istället att polisen (informanterna) tror på den metod de använder.

Konklusion

Författarna drog slutsatsen att dopingförebyggande åtgärder bör bli mer effektiva genom att dra nytta av befintliga möjliggörare och eliminera kvarvarande hinder. Denna studie kan vägleda rekommendationer som är kopplade till polisorganisationen och det omgivande samhället när det gäller dopingförebyggande [Kvillemo P, Strandberg AK, Elgán TH, Gripenberg J. Facilitators and barriers in preventing doping among recreational athletes: A qualitative interview study among police officers. Front Public Health 2022: 10: 1017801].