CAS-ärende om straffnedsättning efter att ha lämnat väsentlig information

Vilken nedsättning av straffet kan man få om man samarbetar med antidoping-organisationerna för att lösa ytterligare dopingfall?

Vladimir Obukhov är en professionell fotbollsspelare av rysk nationalitet född den 8 februari 1992. Vid tidpunkten för dopningskontrollen spelade spelaren för Torpedo Moskva FC (“Torpedo” eller “Klubben”), en klubb knuten till det ryska fotbollsförbundet (FUR), den officiella styrande kroppen för fotbollssporten i Ryssland. FUR är i sin tur medlem i FIFA, världens styrande organ för fotboll.

Den 20 mars 2013 genomgick spelaren en dopningskontroll under träning i Novogork (Ryssland). Den 30 augusti 2013 rapporterade National Anti-Doping Laboratory i Moskva ett negativt resultat för provet under kodnummer i Anti-Doping Administration Management System (ADAMS).

Den 11 mars 2021 (alltså 8 år senare!) skickade FIFA spelaren, genom FUR, ett meddelande om möjlig överträdelse av antidopningsregler avseende den förbjudna substansen metandienon (en anabol steroid). Enligt FIFA fanns det då övertygande bevis för att det gjordes ansträngningar för att dölja det positiva provet genom en särskilda procedurer på dopinglaboratoriet (i en rutin som gjordes med många ryska idrottares prov) och sedan göra sig av med spåren av manipulationen.

Som en konsekvens av manipulationen riskerade Obukhov att bli avstängd från spel i fyra år om han inte kunde fastställa att dopingen inte var avsiktlig. Samma dag, den 11 mars 2021, meddelade FIFA även en annan före detta spelare i Torpedo, Ivan Knyazev, om en möjlig överträdelse av antidopningsreglerna avseende ett prov som samlades in den 28 maj 2013, rapporterat som negativt av Moskvas laboratorium, trots att det hade resulterat i ett analytiskt fynd av den förbjudna substansen metandienon, det vill säga samma substans som den som påträffades i Obukhov prov.

Den 22 mars 2021 erkände spelaren, i ett brev till FIFA, sin överträdelse av antidopning-reglerna och uttryckte sin avsikt att lämna väsentlig assistans till FIFA. Obukhov angav följande: “… det är avgörande att nämna att spelaren starkt tror att det vid den aktuella tidpunkten fanns en sofistikerad dopningsplan på FC Torpedo Moskva, där spelaren var anställd vid den tiden, vilket inkluderade manipulationer med de förbjudna ämnena som gavs till fotbollsspelarna av lagläkaren och som täcktes av alla inblandade personer. Mot denna bakgrund, notera att spelaren är villig att lämna väsentlig assistans till FIFA eftersom han besitter information som kan resultera i att en annan person, särskilt FC Torpedo Moskvas läkare, begår en överträdelse av antidopningsreglerna. Följaktligen ber spelaren härmed vänligen FIFA att tillåta honom att lämna sådan information med förbehåll för en överenskommelse utan prejudikat. Spelaren är villig att fullt ut samarbeta med FIFA och FUR för att avslöja dopningsmanipulationerna och de ansvariga.”

Efter diskussion begärde Obukhov att FIFA:s disciplinkommitté skulle minska den annars förväntadeavstängningen och påföra honom en period på sex månaders för väsentlig assistans, med grund i följande information (den “4 maj-förklaringen”):

”Den 8 februari 2013 lånades jag ut från FC Spartak, Moskva, till FC Torpedo, Moskva. Redan vid början i den nya klubben märkte jag att i FC Torpedo tog alla spelare en stor mängd olika mediciner enligt rekommendationer från den medicinska personalen. Klubbens läkare, Alovskiy Vladimir Alexandrovich, förklarade för spelaren att de mediciner han ordinerade var vitaminer. Dessutom märkte jag när jag var på läkarens kontor att tillverknings- och utgångsdatum på de mediciner han ordinerade hade suddats ut manuellt. Den 9 februari 2013 åkte jag till träningslägret i Turkiet med klubbens lag. Vid återstarten av fotbollssäsongen i ryska fotbollsligan återvände jag till klubbens träningsanläggningar. Den första matchen som jag deltog i som en del av klubbens nya trupp var matchen mellan FC Torpedo och FC Metallurg-Kusbass, som hölls den 19 mars 2013. Den 18 mars 2013 – en dag före matchen – bad läkaren mig att komma till läkarens hotellrum. På hotellet beordrade läkaren mig att ta cirka 10 mediciner och även förbereda sig för de injektioner som läkaren skulle ge. jag blev förbryllad över detta beteende och hela situationen, därför beslutade jag mig att fråga klubbens spelare om samma sak hände regelbundet. Spelarna berättade för mig att läkaren regelbundet genomförde sådana procedurer med spelarna i klubben. Jag bad läkaren att förtydliga vilka exakta produkter som gavs till mig. Läkaren svarade att medicinerna var enkla vitaminer och injektionerna var glukos. Den 19 mars 2013, på morgonen före matchen, uppmanades jag tillsammans med mina lagkamrater att dricka en oidentifierad substans som smakade som tvål och ta tre mediciner enligt läkarens anvisningar. På eftermiddagen gav läkaren spelarna ytterligare medicin, som inte heller identifierades av klubbens spelare. Efter ovanstående händelser deltog jag i matchen.”

Den 20 mars 2013 åkte spelaren till träningslägret med Rysslands ungdomslandslag i fotboll. Efter att ha återvänt till klubben fortsatte läkaren att ge spelaren oidentifierade mediciner och utföra intravenösa injektioner dagen före en match samt på matchdagarna. Av dessa skäl försämrades spelarens hälsotillstånd dramatiskt. Spelaren upprepade flera gånger för läkaren att spelaren ville minska intaget av produkter och mediciner som gavs till honom på grund av den negativa påverkan på spelarens hälsa. Läkaren varnade dock spelaren att ta de mediciner som gavs av klubbens medicinska personal var spelarens skyldighet enligt anställningskontraktet.

Under nästa besök hos läkaren vägrade spelaren att ta några mediciner eller produkter från läkaren. Läkaren svarade att han skulle informera klubbens huvudtränare om denna situation och att spelaren skulle förlora rätten att spela för klubben. Trots utpressning och hot från läkaren vägrade spelaren att ta någonting innan han återvände till FC Spartak efter slutet av fotbollssäsongen 2012/2013. Spelaren antar på ovan nämnda grunder att läkaren Alovskiy begick en anti-doping regelöverträdelse och hade de förbjudna ämnena samt gav dem till spelarna i FC Torpedo, inklusive spelaren och Mr. Ivan Knyazev. Spelaren testades aldrig positivt, blev inte avstängd och underrättades inte om någon påstått positivt dopingprov före eller efter de aktuella händelserna.

Under samtalen med de andra spelarna i FC Torpedo visade det sig att samma händelseförlopp inträffade för varje spelare i klubben år 2013. Enligt spelarnas skriftliga uttalanden gav läkaren alla spelare i klubben olika typer av medicinska produkter. Spelarna vittnade om att läkaren inte bara gav dem många olika piller, utan också gjorde injektioner med en oidentifierad substans. Spelarens minnen av de aktuella händelserna bekräftades av de andra spelarna, eftersom de också minns att läkaren gav spelarna i klubben en okänd substans som smakade som tvål dagen före matchen och precis innan matchen började. Därför kunde alla spelare som vittnade se möjligheten att klubbens medicinska personal och särskilt läkaren gav spelarna förbjudna ämnen regelbundet.

Tre tidigare spelare i FC Torpedo, Denis Voynov, Denis Bolshakov och Vladimir Ponomarev lämnade skriftliga bekräftelser på att medicinutdelning i klubben skett som Obukhov. Det hävdade också att många spelare försökte undgå att ta de mediciner som påbjöds.

År 2013 var Alovskiy Vladimir Alexandrovich (född den 09.01.1952) huvudläkare vid Football Club Torpedo, där han var ansvarig för de medicinska undersökningarna av spelarna, behandlingen av skador samt för lagets idrottsfarmakologi gällande inköp, förskrivning och kontroll av användningen av mediciner av fotbollsspelarna. Förutom Alovskiy ingick ytterligare två personer i det medicinska teamet vid Football Club Torpedo 2013: läkare Proyaev Anatoly Semenovich och massör Zavgorodnev Aleksey Borisovich. Senare anslöt sig ännu en läkare till klubbens medicinska team: Grishanov Andrey Vikentievich. Det medicinska teamet vid Football Club Torpedo var underordnat huvudtränaren samt klubbens president. Enligt Alovskiy köptes alla mediciner enligt en lista som upprättats av klubbens läkare, specifikt med Alovskiys medverkan. Han hade inte längre tillgång till dessa listor. Medicinerna köptes av klubbens anställda på specialiserade sportapotek, men Alovskiy kunde inte ge exempel på namnen på sådana apotek. Enligt Alovskiy fick fotbollsspelarna i laget intravenösa injektioner en gång i veckan i en acceptabel dos om 100 ml, vilket inkluderade följande ämnen: glukos, neoton, koksalt, multivitaminer. Alovskiy utförde proceduren själv, kontrollerade substansdoseringen och skrev ner all information. Dock behöll han inte dessa uppgifter. När det gäller ämnet metandienon (anabola steroider) som hittades i dopningsprovet från Obukhov och Knyazev, hävdade Alovskiy att han inte visste hur detta ämne kunde komma in i nämnda fotbollsspelare. Han hävdar att han inte gav några instruktioner om att föreskriva denna medicin till fotbollsspelarna. Därför antog Alovskiy att dopingpreparaten kunde ha föreskrivits för fotbollsspelarna av någon av läkarna Proyaev eller Grishanov. Alovskiy menade även att spelarna själva kunde ha tagit de förbjudna produkterna.

Den 27 maj 2021 beslutade FIFA:s disciplinkommitté att spelaren hade gett fullständig och trovärdig betydande assistans angående sitt fall och ansåg att en förkortning av ett avstängningsstraff på sex månader, som föreslagits av spelaren, låg inom det acceptabla intervallet. Disciplinkommittén beslutade att både spelaren och FIFA skulle underteckna ett samarbetsavtal, som därefter skulle valideras av FIFA:s disciplinkommitté, för att bekräfta att villkoren för att ge fullständig och trovärdig information. Den 4 juni 2021 beslutade disciplinkommittén att provisioriskt avstänga spelaren för att undvika irreparabel skada som eventuellt kunde orsakas honom genom eventuella fördröjningar i förhandlingarna och slutsatsen av samarbetsavtalet.

Den 14 juli 2021 beslutade FIFA:s disciplinkommitté att Obukhov skulle vara avstängd under en period av sex månader från den 2 juni 2021 till den 2 december 2021. Den 8 september 2021 lämnade emellertid WADA in sin överklagandestämningsansökan till CAS för att få beslutet ogiltigförklarat.

Den muntliga förhandlingen ägde rum via videolänk den 17 mars 2022. Den enda fråga som då skulle utredas var om Obukhovs information var tillräcklig för att han skulle får sin avstängning så kraftigt minskad som FIFA givit honom. WADA hävdade att en nedsättning med 75 och av avstängningstiden var alltför mmycket för en information som enbart var spekulativ och inte kunde beläggas med några bevis. Dessutom hade inte informationen lett till att något annat brott mot dopingreglerna kunnat uppdagas. Både FIFA och spelaren ansåg å sin sida att det var orimligt att begära ”bevis” när något hänt nio år tidigare.

Domstolen såg det som tydligt att spelaren blivit offer för dopningsupplägget inom klubben som orkestrerats av läkaren, när Obukhov var ung och oerfaren. Han hade ingen avsikt att begå en överträdelse av anti-dopingreglerna och erhöll ingen fördel relaterad till sin idrottsprestation.

Spelarn och FIFA ansåg att den lämnade informationen var betydande: FUR inledde en utredning baserad på den information som lämnats av spelaren, vilket ensamt utgjorde tillräcklig grund för att upptäcka en anti-dopingöverträdelse begången av läkaren, även om ytterligare fastställande och väckande av åtal mot honom visade sig vara omöjligt, främst på grund av att mycket tid redan hade gått.

I allmänhet gäller att ju tidigare i resultatadministrationen betydande assistans tillhandahålls, desto större del av den annars tillämpliga perioden av otillgänglighet kan skjutas upp. Panelen noterar att frågorna som rör tillämpningen av bestämmelserna om ”betydande information” har varit föremål för ett antal CAS-avgöranden som parterna åberopat, även om de har kommit till olika slutsatser. Som en startpunkt underströk domstolen att den befintliga proceduren är avsedd att vara väsentlig i kampen mot doping.

Enligt WADA uppfylls inte villkor för att få en minskad avstängning på grund av den lämnade ”väsentliga informationen”, eftersom, enligt WADA:s uppfattning, FIFA:s slutsats att det förelåg betydande assistans var baserad på ren spekulation, otillräcklig för att styrka en anklagelse mot läkaren. Om spekulationer var tillräckliga för att utgöra betydande assistans skulle vilken idrottare som helst kunna få en del av sin otillgänglighetsperiod upphävd, vilket underminerar sanktionssystemet enligt WADC och utgör ett allvarligt bakslag för kampen mot doping. Dessutom anges det i själva definitionen att betydande information måste resultera i att en överträdelse av antidopningsreglerna upptäcks eller fastställs av en annan person.

Domstolen var emellertid inte övertygad av WADA:s argumentation, som tillämpas på spelarens fall. Domstolen noterar också att tvisten i detta skiljedomsförfarande i själva verket gäller det slutliga elementet, nämnt ovan, som måste vara uppfyllt för att fastställa att betydande assistans har lämnats, det vill säga. om “den tillhandahållna informationen … utgör en viktig del av varje fall som initieras, eller om, om inget fall initieras, … ha utgjort en tillräcklig grund för att ett fall skulle ha kunnat väckas”. De andra punkterna är inte föremål för tvist.

När det gäller detta element anser panelen, baserat på den klara läsningen av de relevanta bestämmelserna, att det inte var nödvändigt att den information som lämnades av spelaren var i sig själv en tillräcklig grund för att säkerställa en fastställelse av en dopningregel-överträdelse. Det är sant att enligt reglerna skall ett avkortat straff ges till spelaren för “betydande information … vilket resulterar i … upptäckt eller fastställande av en överträdelse av antidopningsreglerna”, och att hänvisningen till “fastställande av en överträdelse av antidopningsreglerna” kan förstås som likvärdig med “erbjudande av grund för fastställande av en överträdelse av antidopningsreglerna”.

Domstolen noterar att frågorna rörande tillämpningen av bestämmelserna om betydande assistans har varit föremål för flera CAS-avgöranden som parterna åberopat, även om de har kommit till skilda slutsatser. I alla fall står denna panel fast vid observationen i CAS 2011/A/2518 (punkt 10.23), att varje fall måste avgöras utifrån sina egna fakta och “trots att konsekvens … är en dygd, förblir rättvisan en högre”.

Som en startpunkt understryker panelen att den befintliga mekanismen är avsedd att vara väsentlig i kampen mot doping. Det är därför viktigt att målet med artikel 20 , det vill säga att uppmuntra idrottare att träda fram om de känner till dopningöverträdelser begångna av andra personer, inte undermineras av en alltför restriktiv tillämpning av bestämmelsen. Samtidigt är det viktigt att “fördelarna” för idrottare inte tillämpas alltför lättvindigt, utan tydliga bevis för betydande information: kampen mot doping är en allvarlig fråga. Domstolen är därför inte övertygad av WADAs argumentation, som den tillämpas på spelarens fall.

När det gäller den sista skrivningen i regeln anser domstolen, baserat på enkel läsning av relevanta bestämmelser, att det inte var nödvändigt att den information som spelaren gav var i sig själv tillräcklig för att säkerställa en bedömning av en dopningsregelöverträdelse. Emellertid kan betydande assistans enligt Artikel 20 även resultera i “upptäckt” av en dopningsregelöverträdelse – oavsett dess efterföljande “fastställande”, för vilket ytterligare bevis kan behövas. Denna slutsats stöds av kravet att informationen måste vara “trovärdig.” Med andra ord är det inte nödvändigt att informationen utgör tillräcklig grund för en fällande dom, utan endast för att utreda ett fall – vilket innebär att det finns en sannolikhet, och inte nödvändigtvis en säkerhet, för en överträdelse.

Sammanfattningsvis måste konkret (och inte bara spekulativ) information tillhandahållas för att betecknas som betydande information, vilken (minst) skulle anses tillräcklig för att utreda ett fall – även om denna information, hur viktig den än är, kan behöva ytterligare bevisning för att säkerställa en bedömning mot en annan person. På denna grund har CAS, som sagt, inte övertygats av WADAs argumentation. Faktum är att domstolen noterar att spelaren, så snart han meddelades om sin potentiella överträdelse av antidopningsreglerna, avlade den 4 maj-förklaringen där han gav detaljer om läkarens praxis och behandling som han genomgick kring den dag då han lämnade urinprovet som testades positivt. En sådan förklaring ska läsas tillsammans med de uttalanden som undertecknats av fyra andra personer, lämnade av spelaren tillsammans med den 4 maj-förklaringen, samt med händelserna gällande en annan spelare i klubben som testade positivt för samma substans som spelaren. Läkarens egna uttalanden till ryska fotbollsförbundet, trots deras självförsvar, bekräftar indirekt trovärdigheten i spelarens uppgifter om den medicinska rutinen som följdes i klubben. Med andra ord förefaller spelarens uttalanden enligt domstolen erbjuda “en tillräcklig grund på vilken ett fall skulle ha utredas väckts” mot läkaren. Det faktum att inget fall slutligen väcktes av FUR eller FIFA ligger bortom spelarens kontroll och ansvar.

Om FIFA:s disciplinkommitté önskade att spelaren endast skulle avtjäna 6 månaders avstängning, var den tvungen att påföra ett straff på 24 månader och suspendera en del av denna period motsvarande 18 månader. I den 2009 års version av WADC noteras sedan att faktorer som ska beaktas för bedömningen av den period av avstängningen som ska minskas inkluderar till exempel allvaret i dopningsbrottet och eventuell prestationshöjande nytta som personen som lämnar väsentlig assistans kan tänkas ha kvar samt antalet individer som är inblandade och dessa individers status inom sporten. I allmänhet gäller att ju tidigare i processen för resultatshantering den väsentliga informationen lämnas, desto större får andelen av den annars tillämpliga perioden av avstängningen vara som dras av. Domstolen anser att FIFA, med beaktande av de relevanta faktorerna, klart överskred den bedömningsmarginal som fanns gällande måttet av förmånen som skulle ges till spelaren för den väsentliga assistans han tillhandahöll. Faktiskt tillämpade FIFA en reduktion med den maximala åtgärd som tilläts enligt reglerna (det vill säga i 18 månader).

Domstolen anser emellertid att spelarens fall inte är “mycket exceptionellt” och motiverade inte en så stor minskning av avstängningstiden. Som ett resultat finner domstolen, att reduktionen av avstängningstiden endast bör vara 12 månader.

CAS bestämmer således att

Obukhov skall stängas av i 24 månader för sitt dopingbrott

Avstängningstiden skall minskas med 12 månader på grund av att Obukhov har samarbetat på ett väsentligt sätt för att utreda detta och andra dopingbrott

Avstängningstiden skall räknas från den 2 juni 2021.

WADA skall betala en liten del av rättegångskostnaderna (1000 CHF)

Det som särskilt belystes i domen var:

1. Varje fall måste avgöras utifrån sina egna omständigheter. Även om konsekvens är en dygd, förblir rättvisa en högre dygd.

2. Väsentlig assistans i utredning av ett misstänkt dopingbrott är en del i kampen mot dopning. Det är därför viktigt i målet att uppmuntra idrottare, som är under utredning av brott mot dopingreglerna, att träda fram om de känner till dopningsbrott begångna av andra personer. Samtidigt är det dock viktigt att de “förmåner” en idrottare kan få genom att på ett väsentligt sätt bidra i utredningen inte tillämpas alltför lättvindigt. Klar evidens för väsentlig assistans måste gälla och endast effektiv assistans i dess strävan kan berättiga en idrottare att få förmån avseende reducerad avstängning han/hon måste avtjäna för sin egna dopningsregelöverträdelse.

3. För att väsentlig assistans ska kunna anses föreligga krävs det inte att informationen i sig utgör tillräcklig grund för att säkerställa att en dopningsregel-överträdelse kan fastställas, utan endast för att leda till en utredning – vilket innebär att det finns en sannolikhet, och inte nödvändigtvis en säkerhet, för en överträdelse. En väsentlig assistans kan även resultera i “upptäckt” av en dopningsregelöver-trädelse – oavsett dess efterföljande fastställande, för vilket ytterligare element (såsom en muntlig förhandling av den åtalade) kan behövas. Sammanfattningsvis måste konkret (och inte bara spekulativ) information lämnas, som (minst) skulle anses tillräcklig för att leda till en utredning – även om denna information, hur viktig den än är, kanske behöver ytterligare bekräftelse för att säkra en bedömning mot en annan person.

4. En bedömning av väsentlig assistans får endast medföra att en del av avstängningstiden minskas, och inte en reduktion av påföljden. Med andra ord kan beslutsorganet inte direkt påföra en reducerad påföljd, det måste påföra hela avstängningen som ska avtjänas för dopningsregelöverträdelsen och därefter minska en del av en sådan period.

5. Kriterierna som ska beaktas vid bedömningen av i vilken utsträckning den annars tillämpliga otillgänglighetsperioden får avstängas är

allvaret i dopningsregelöverträdelsen

betydelsen av lämnad väsentlig information

förutsättningen att inte mer än tre fjärdedelar av den annars tillämpliga avstängningen berörs

6. Vid bedömningen av betydelsen av väsentlig assistans ska beaktas

antalet inblandade personer

dessa personers status inom idrotten

om smuggling eller administrering av dopingmedel förekommit

om överträdelsen innefattade en substans eller metod som inte är lätt att upptäcka vid tester, beaktas.

I allmänhet gäller att ju tidigare i resultatshanteringprocessen informationen lämnas, desto större andel lättnad i avstängningstiden kan tillämpas.