Sergej Litvinov

Sergej Litvinov 2016: ”Jag bad om att bli kontrollerad”

Sergej Nikolajevitj Litvinov, född 23 januari 1958 i Tsukerova Balka i Krasnodar kraj, död 19 februari 2018 i Sotji, var en sovjetisk släggkastare. Han är en av världens bästa slägg-kastare genom alla tider. Två gånger blev Litvinov världsmästare i slägga. Dessutom vann han guld vid de olympiska spelen 1988 i Seoul. Litvinov slog under sin karriär världsrekordet vid tre tillfällen. Som bäst noterade han 86,04 meter 1986.

2016 intervjuades han av den tyska tidningen Zeit One avseende att de ryska friidrottarna inte skulle få delta i OS på grund av den ryska dopingskandalen vid Sotji-OS. För egen del skulle Litvinov gärna ha velat få bevisa sin oskuld, men han fick ingen möjlighet – i efterhand kan man förstå att det kan kännas bittert att bli kollektivt bestraffad trots att man själv inte gjort något fel.

Sergej Litvinov tillfrågades då han precis kommit från Kreml, där Vladimir Putin har mottagit idrottarna som inte skulle få delta i de olympiska spelen. Litvinov påpekade att han och de andra friidrottarna hade förberett sig i nio månader för situationen, det vill säga att inte få åka till Rio. Många idrottare grät.

Litvinov ansåg att i början av skandalen gjorde journalister ett bra jobb och avslöjade många överträdelser. Där det är mycket buller, blandas emellertid politiken också in, enligt många idrottare och för vissa passar den här dopinghistorien bra, eftersom Ryssland ändå redan befann sig i en politiskt svår situation. ”Det finns många problem i det ryska idrottssystemet. Det finns många och man måste lösa dem.” Litvinov påpekade också att det saknas ett transparent dopingsystem som omfattar alla idrottare och att det behövs externa kontroller och en förändrad mentalitet.

”Dopade idrottare hyllas och belönas fortfarande som hjältar i Ryssland. Det måste ändras, men det går inte att påskynda. Tankesättet förändras inte över en natt, inte heller i Tyskland för den delen. Man får inte bedöma oss efter våra ord nu. WADA och IAAF spelar inte längre efter reglerna. Kraven och reglerna ändrades. När de förlängde avstängningen mot Ryssland den 17 juni i år, hette det plötsligt att de ryska idrottarna inte fick träna i Ryssland de senaste två åren.”

Litvinov sa att han bett IAAF att bli kontrollerad, men de uteslöt honom från idrottsutövar-registret (Registered Testing Pool) flera månader tidigare. Därefter skulle den ryska antidopningsbyrån RUSADA kontrollera honom, men hur kunde de lita på RUSADA, som ju varit inblandat i dopingskandalen? Litvinov klagade och bad IAAF att ta tillbaka honom i testningen men ville inte. I sju månader blev han inte kontrollerad.

Litvinov menade också att man mycket bättre måste ta hand om visselblåsare. En diskuskastare anklagade redan 2012 RUSADA:s direktör Rodschenkow för att ha låtit hennes prov försvinna mot betalning. Ingen reagerade. Först när den tyska journalisten Hajo Seppelt visade sina filmer om dopning i Ryssland och anklagelserna blev allt tyngre, vaknade IAAF sakta upp. Ett och ett halvt år senare! Innan detta brydde de sig inte. Nu vill de rädda sitt egna rykte.

Journalisten frågade ”Vem är då ansvarig för er situation?” Litvinov svarade ”Vi själva, naturligtvis. Den ryska förbundet, idrottsministeriet, vi idrottare. Men sedan kommer WADA och IAAF också in i bilden. De har tolererat alltför mycket alltför länge. I Sotsji 2014 arbetade antidopningschefen Rodschenkow, trots allvarliga anklagelser som redan förekom. Hur kunde det hända? Den ryska sidan var länge helt på defensiven. Kritiker betraktades som fiender, visselblåsaren Stepanova betraktas fortfarande som förrädare. Först när uteslutningen hotade hände något.”

På frågan om Litvinov någonsin övervägt att dopa sig svarade han att varje idrottare har någon gång tänkt på att dopa sig. Förr eller senare känner man sina begränsningar. I slägga spelas den tekniska aspekten en roll, men när man springer och cyklar har man knappt någon fördel genom träning. Där kanske man ger allt men hamnar ändå bara på 40:e plats. När man då klappar sig på bröstet och säger att man är ren, bryr sig ingen. Alla vill se prestation. Doping blir då det enda sättet att överträffa gränserna. Det är inte enbart ett ryskt problem. Det handlar om pengar och ära.

Litvinov sa att det var tack vare sin far, som tränat mig som han aldrig dopade sig. Han har lärt mig att titta inte bara på resultaten, utan på hela den sportsliga utvecklingen. Han anser att doping är fel väg, inte för att han är så moralisk, utan för att han är realist. Han vet precis hur bra kontrollerna är idag. En idrottare som dopar sig måste vara beredd att gömma sig och leva i ständig rädsla för att avslöjas. Om man tänker så, blir det lättare att välja bort doping.

På Europamästerskapen i Amsterdam var alla glada över att ryssarna var uteslutna. Äntligen kunde man ha en ren tävling. Det är helt fel. Den som verkligen vill bekämpa doping bör hålla sig borta från sådan populism. Det finns stereotyper gentemot östeuropéer, en enorm mängd fördomar. Litvinov förklarade sig ”Jag växte upp i Tyskland. Men jag heter Sergej, jag heter Litvinov, jag emigrerade från Belarus, och då är allt klart. Jag blev kontrollerad varje vecka i Tyskland. Jag hade runt 50 kontroller om året. Jag innehar rekordet här! Det gjorde mig inget. Men när jag började träna i Ryssland anklagade de mig för att försöka undvika kontrollerna. Jag ville faktiskt bli testad!”

Journalisten hävdade att Litvinov tillhör de få ryska idrottarna som öppet kritiserar idrottssystemet, men vad säger då kollegorna? Litvinov: ”Det är inte lätt att prata om det. Det gör en snabbt till fiende. Men ännu i december var jag den enda som vågade öppna munnen. Idag har jag stöd från många idrottare. På bara nio månader har det hänt så mycket. Även i Östtyskland förekom systematisk dopning. Men efter 1990 började man ta itu med det. I Ryssland har den här förändringen ännu inte skett. Efter 1991 behövde vi inte möta samhället. Till och med idrottarna som är rena kritiserar ingenting offentligt. Kontrollsystemet i Tyskland är mycket bättre än i Ryssland. Det sociala trycket att bekämpa dopning är mycket större. Men sådana förändringar sker inte över en natt. Det tar tid.”