Förhandlingar inför CAS med den kyssande tennisspelaren Richard Gasquet

Richard Gasquet lämnade den 28 mars 2009 ett positivt dopingprov vid en tävling i Miami, Florida. Både A- och B-proverna var positiva för en metabolit av kokain i mycket små mängder. Under analysen av A-provet hittades också en mycket liten mängd kokain i ometaboliserad form. Kokain och dess metaboliter är förbjudna under tävling men inte utanför tävling. Efter en DNA-test erkände Gasquet att provet som testades var hans. Han accepterade också laboratorietestresultaten i sig var korrekta.

Däremot förnekade han att han någonsin medvetet hade tagit kokain. Han hävdade också att det inte förelåg något dopingbrott eftersom provet togs utanför tävling, inte under tävling – kokain var ju som andra stimulerande medel bara förbjudet vid tävling. Som ett alternativ hävdade han att om provet ansågs ha tagits under tävling var de bestämmelser som hade den effekten olagliga och kunde inte åberopas av Internationella Tennisförbundet ITF eller tillämpas av någon dopingdomstol. När det gäller påföljder hävdade Gasquet att om det fanns ett dopingbrott kunde han fastställa “Inget fel eller försummelse” eller alternativt “Inget betydande fel eller försummelse”. Dessutom hävdade han att det inte borde bli någon avstängning eftersom omständigheterna kring överträdelsen – oavsiktlig kontaminering i en social miljö efter att spelaren hade beslutat att dra sig tillbaka från tävlingen på grund av skada – var sådana att en avstängning skulle vara grovt oproportionerlig till överträdelsen och därmed inte stämma med reglerna.

ITF var oense med spelarens påståenden och hävdade att han hade begått ett dopingbrott, att han inte kunde styrka sina påståenden och att en avstängning i två år var väl avvägt. ITF hävdade att avstängningen skulle börja den 1 maj 2009 när spelaren frivilligt slutade tävla. Spelaren hävdade att eventuell avstängning skulle börja den 28 mars 2009 när hans prov samlades in. Parterna var också oense om huruvida spelarens resultat, rankingpoäng och prispengar som erhölls under april 2009 skulle förverkas.

Beslut i International Tennis Federations oberoende dömande instans

Den 15 juli 2009 beslöt ITF:s dömande instans:

Domstolen bekräftar att Richard Gasquet i urinprovet som lämnades av spelaren vid Sony Ericsson Event i Miami, Florida, den 28 mars 2009 hade en förbjuden substans, bensoylekgonin, en kokainmetabolit

Domstolen förklarar att spelaren var avstängd under en period av två månader och 15 dagar, börjande den 1 maj 2009 och löpande ut kl. 9 (London-tid), från att delta i någon kapacitet i något evenemang eller aktivitet auktoriserad av ITF eller någon nationell eller regional enhet som är medlem av eller erkänns av ITF som den enhet som styr tennisporten i det landet eller regionen

Domstolem beslutar att spelarens resultat i tävlingar efter Sony Ericsson Event, i Barcelona och Rom under april 2009, ska förbli orörda och prispengar och rankingpoäng som spelaren erhöll i dessa tävlingar inte ska förverkas.

Detta beslut kan överklagas till CAS av någon av de parter som nämns.

WADA och ITF överklagade beslutet till CAS när de 2½ avstängningsmånaderna just hade gått ut då domen kungjordes.

Vad som hänt enligt förhandlingarna i CAS

Gasquet föddes den 18 juni 1986 och var därmed 23 år gammal vid CAS-förhandlingen. Han var fransk medborgare bosatt i Schweiz. Han har varit rankad som nummer ett i Frankrike och låg bland de topp 25 i världen fyra år i rad, från 2004 till 2008. År 2007 rankades han bland de bästa 10, och nådde semifinalen i Wimbledon där han besegrades av Roger Federer.

Från december 2008 upplevde Gasquet smärta i sin högra axel. Han hanterade skadan konservativt och fortsatte spela trots smärtan, även om han var tvungen att dra sig ur en turnering i Marseille i februari 2009. Han kom till Miami den 22 mars 2009, med avsikt att delta i turneringen ”Sony Ericsson Event.” Han var en seedad spelare och hade en friplats i första rundan och var inte schemalagd att spela förrän lördagen den 28 mars 2009. Från måndagen den 23 mars till torsdagen den 26 mars 2009 tränade han, men hindrades av sin axelskada. Han gick inte ut mycket under den tiden och gick tidigt till sängs. Den första matchen i evenemanget ägde rum på onsdagen den 25 mars 2009. Till fredagen den 27 mars hade oron för hans axelskada blivit sådan att han råddes av tävlingsläkaren strax efter klockan 15 att få en magnetresonanstomografi (“MRI”)-skanning av sin högra axel.

Han gjorde magnetkameraundersökningen och återvände till tävlingsläkaren med resultaten vid cirka 18.40. Läkaren noterade betydande inflammation och avrådde från spel i turneringen. Gasquet, hans tränare och sjukgymnast lämnade läkarens kontor vid cirka 19 och diskuterade frågan i cirka 15 minuter och kom överens om att han inte borde spela.

Gasquet hade genom sin tränare blivit medveten om att den första matchen inte var schemalagd förrän ganska sent nästa dag. De beslutade därför att inte vidta formella åtgärder utan att skjuta upp det till nästa dag. De var trots det tvungna att återvända till evenemanget för att lämna tillbaka en hyrbil och göra upp några ekonomiska åtaganden.

Det föreföll enklast att samtidigt rea ut några ekonomiska detaljer, vilket inkluderar ifyllande av en blankett och enligt reglerna kravet att underkasta sig dopingkontroll om det begärdes. Man kan i efterhand konstaterar att Gasquet hade kunnat vidta de formella åtgärderna för att dra sig tillbaka på kvällen den 27 mars 2009 om han hade valt att göra det. Han hade kunnat fylla i det nödvändiga formuläret och fått signaturen från tävlingsläkaren och sjukgymnasten. Deras närvaro på platsen krävdes enligt de relevanta ATP-reglerna som gällde tävlingen. Det förblir dock okänt om det fanns, eller inte fanns, en dopingskontrollanläggning i drift på platsen efter klockan 19.15 under kvällen den 27 mars.

Gasquet var besviken över att han inte skulle spela. Efter att ha kommit till hotellet och fattat beslutet att inte delta ringde han sin mor i Frankrike och kom överens om att hon skulle ändra hans flyg tillbaka till Frankrike så att han skulle åka klockan 18.00 lördagen den 28 mars. Efter att ha bestämt sig för att dra sig tillbaka från turneringen kände han att det inte fanns någon anledning att stanna på hotellet den kvällen. Han bestämde sig för att gå ut och se en välkänd fransk DJ, Bob Sinclar, som han hade träffat kort tidigare den dagen och som, som han visste, skulle uppträda den kvällen i Miami som en del av Winter Music Conference. Det är ett event som, även om spelaren inte visste det, är ökänt för användning av olagliga narkotika, inklusive kokain.

Gasquets tränare, Guillaume Peyre, ringde Thierry Champion, en annan tränare i samma team som var en vän till Sinclair och hans fru. Champion bekräftade att spelaren och hans tränare kunde delta i föreställningen och föreslog middag innan på en restaurang som heter Vita, ägd av en annan vän till M. Champion. De kom till Vita och träffade M. Champion och en annan vän till honom där. De åt tillsammans, tillsammans med ägaren av restaurangen. Medan de väntade vid baren för sitt bord märkte spelaren en grupp om fyra unga kvinnor som åt vid ett närliggande bord. Han kände igen en av dem, Francesca Antoniotti, en sportsändare på fransk television. 18. Vid cirka 22.30 bjöd en av kvinnorna in männen att ansluta sig för en drink efter middagen. Männen gjorde det och anslöt sig till dem vid deras bord. Spelaren pratade mest med en av kvinnorna som hette Pamela. Hennes efternamn har inte redovisats. Spelaren fick reda på att Pamela bodde i Paris och att hon, Antoniotti och en annan av kvinnorna, känd som Nouria, var på semester tillsammans i Miami.

Spelaren och hans följeslagare upptäckte att dessa tre kvinnor också hade planerat att se Sinclar uppträda den kvällen, på en klubb som kallades Set. Den fjärde kvinnan, kallad Denise, skulle lämna för att arbeta på en annan plats. Gruppen av fyra män, inklusive spelaren, och de tre kvinnorna, inklusive Antoniotti och Pamela, begav sig till fots mot Set vid cirka midnatt. De gick in på Set vid cirka 00.40 den 28 mars 2009, efter att ha väntat på att Sinclar skulle anlända. Han började sedan sin föreställning. Spelaren och de andra i hans grupp blev snart inbjudna till Sinclars bord av hans fru. De stod runt bordet och pratade samtidigt som de lyssnade på musiken. På bordet fanns öppna kannor med blandade drycker, inklusive äppeljuice, en flaska vodka och flaskor med vatten.

Spelaren drack en vodka och äppeljuice som Champion hade förberett åt honom. Senare, vid cirka 02.00, serverade han sig själv mer äppeljuice, utan vodka. Spelaren pratade särskilt med Pamela, även om han inte var med henne hela tiden, och pratade också med andra. Enligt Gasquets vittnesmål kysstes han och Pamela mun mot mun cirka sju gånger medan de var på Set, varje kyss varade cirka fem till tio sekunder. Vid ett tillfälle gick de upp och satte sig på en soffa där de kysstes. Efter det gick de ner igen och stannade för att kyssas på trappan. Spelaren drack sedan endast vatten från en förseglad flaska och en vodka och äppeljuice som han hade beställt från baren.

Vid cirka 04.15 beslutade spelaren och de andra med vilka han hade kommit att lämna. De lämnade vid cirka 04.35, efter att ha väntat på slutet av Sinclairs framträdande, tackat honom och sagt adjö. Spelaren var trött. Hans intryck var att Pamela inte verkade trött. Hon uttryckte en önskan att gå till en annan plats som kallades Goldrush, där den fjärde kvinnan från restaurangen, Denise, arbetade. Gruppen på sju personer åkte i två taxibilar. Spelaren åkte i en taxi med Pamela. Goldrush visade sig vara en strippklubb. Spelaren och hans tre manliga följeslagare gillade det inte och ville lämna cirka 10 minuter efter att ha kommit dit. Han hade ingen fysisk kontakt med Denise eller någon annan på Goldrush. De väntade på att Pamela skulle komma tillbaka från toaletten där hon hade tillbringat längre tid än väntat. När hon återvände hade hon fyllt på sitt smink och fixat sitt hår. Gruppen lämnade sedan vid cirka 05.00 och sa adjö utanför. Spelaren kysste Pamela på munnen i två eller tre sekunder innan han klivit på en taxi tillbaka till sitt hotell med sin tränare. Vid ankomsten till sitt hotell gick han till sitt rum och sov.

Senare den dagen vaknade spelaren, duschade, klädde på sig, packade och checkade ut från sitt hotell. Han gick till platsen för tennisturneringen. Medan han var där, skrev han under ett återtagningsformulär tidigt på eftermiddagen den 28 mars 2009. Han angav sin axelskada som anledning till att dra sig tillbaka. Formuläret kontrasignerades av tävlingsläkaren och sjukgymnasten, enligt de relevanta ATP-reglerna. Det råder ingen tvist om att axelskadan var den verkliga anledningen till att dra sig tillbaka från evenemanget. Det var ingen diskussion om att spelaren drog sig tillbaka för att undvika att bli testad.

Han lämnade emellertid ett urinprov omedelbart efter att ha dragit sig tillbaka. Han gjorde det klockan 14.20 den 28 mars 2009 och skrev under dopingskontrollformuläret klockan 14.30. Han gick sedan med sin tränare direkt till flygplatsen och gick ombord på sitt flyg till Paris. Efter att ha kommit tillbaka till Frankrike fick han behandling för sin skadade axel som började förbättras, till den punkt där han kände sig kapabel att resa till Barcelona den 18 april 2009 för att tävla igen. Ovetande om att det urinprov som lämnats i Miami skulle testa positivt, spelaren deltog i en tävling i Barcelona den 20 april 2009 och tjänade 20 rankingpoäng och 10 000 euro i prispengar.

Hans A-prov hade emellertid då testats vid det WADA-ackrediterade laboratoriet i Montréal och hade visat sig innehålla bensoylekgonin, en kokainmetabolit, och en mycket liten mängd ometaboliserat kokain. Den 21 april 2009 rapporterades det positiva resultatet till International Doping Tests and Management AB (“IDTM”) i Lindigö, Sverige. IDTM ordnade vid denna tidpunkt regelbundet av dopingstester på uppdrag av ITF. Fortfarande ovetande om det positiva testresultatet spelade spelaren i Rom den 27 april 2009 och tjänade 90 rankingpoäng och 27 500 euro i prispengar.

Vad som hände senare

Den 30 april 2009 fick Gasquet ett formellt besked om dopingsbrott för närvaron av bensoylekgonin i hans urinprov den 28 mars 2009. Gasquet slutade då tävla, Han sökte råd, initialt, från Nicolas Lamperin (Gasquets manager) och Bernard Montalvan, en läkare som arbetar för Féderation Française de Tennis.

Den 6 maj 2009 genomgick spelaren ett test på ett prov från sitt hår på laboratoriet hos doktor Pascal Kintz i Illkirch, Frankrike. Inget kokain upptäcktes i spelarens hår. Expert-vittnena var överens, efter en vittneskonferens vid förhandlingarna, om att testet utfört av dokor Kintz skulle avslöja närvaron av kokain om det hade intagits under en period på cirka fyra månader före testet och om mängden kokain som intagits var 10 mg (ungefär) eller mer. Två dagar senare, den 8 maj 2009, öppnades och analyserades B-provet vid laboratoriet i Montréal. Provflaskan öppnades i närvaro av spelarens representant, läkaren Bruce Goldberger. Det visade sig också innehålla bensoylekgonin.

Den 9 maj 2009 kontaktade spelaren och Nicolas Lamperin Pamela per telefon. Hon berättade hur ledsen hon var över att han hade testat positivt. Hon sa att hon och Antoniotti hade erbjudits kokain på Set den kvällen, det vill säga natten den 27-28 mars. Hon sa att Antoniotti hade tagit kokain någon gång under vistelsen i Miami. Hon gick med på att träffa dem senare samma kväll efter att ha avslutat sitt arbete, men ringde senare och sa att hon var trött och sköt upp mötet till nästa dag. Spelaren och Lamperin träffade henne vid cirka 19.00 den 10 maj 2009 på hennes arbetsplats, en restaurang i Paris. Hon sa igen att kokain hade använts på Set den kvällen och att hon hade erbjudits, men förnekade att ha tagit något. Hon föreslog middag med Antoniotti den kvällen och sa att de ändå skulle träffas för middag. Senare, vid cirka 20.30, ringde spelaren Pamela som informerade honom om att den föreslagna middagen inte skulle äga rum. Nästa dag, den 11 maj 2009, skickade Lamperin ett SMS till Pamela och frågade om hon hade pratat med Antoniotti. Han fick inget svar. Efter det fanns det ingen ytterligare kontakt mellan spelaren och Pamela, eller mellan Lamperin och Pamela.

Spelaren beslutade att inte ansöka hos ordföranden om att häva hans tillfälliga avstängning. Ett brev från ITF:s advokater till spelarens advokater, daterat den 11 maj 2009, bekräftade detta. Spelaren redogjorde för sitt inledande svar på anklagelsen i ett brev från Clifford Chance, daterat den 11 maj 2009. I det brevet angav han att provet inte var hans; att hårtestet inte hade indikerat närvaron av kokain; att det fanns olika svårigheter med provtagningsproceduren; att om provet var hans, tog han inte medvetet kokain; att testet utfördes utom tävling medan drogen endast är förbjuden under tävling; och att om enligt de sanna reglerna utfördes testet under tävling, var reglerna med den effekten oproportionerliga och kunde inte användas för att stödja anklagelsen. Den 20 maj 2009 ägde en telefonkonferens rum där parterna och ordföranden deltog.

Parterna samarbetade sedan för att kontroller provet ett DNA-test för att säkerställa att det var rätt person som lämnat urinprovet. Testet genomfördes vid ett laboratorium i Oxfordshire, England. Resultaten blev tillgängliga den 29 maj 2009. DNA-testet övertygade spelaren om att provet var hans. Den 7 juni 2009 publicerade den franska tidningen Aujourd’hui en intervju med Pamela, vilken påstods ha ägt rum föregående eftermiddag. Enligt artikeln förnekade Pamela att hon hade tagit kokain den kvällen och förnekade också att hon eller de personer som var med henne hade erbjudits något. Hon förnekade inte att hon hade tagit kokain vid tidigare tillfällen i sitt liv. Hon hävdade också att hon hade kysst spelaren endast kortvarigt och inte mun mot mun, och att hon var villig att vittna och själv genomgå ett hårtest. Hon sa att ärendet hade orsakat henne svårigheter eftersom hon samlevde med en annan man. Den 8 juni 2009 citerade dock en fransk radioreporter vid radiostationen RMC ett anonym vittne påstås ha varit närvarande på Set natten den 27-28 mars och sagt att Pamela hade tagit kokain den natten. Journalistens källas namn angavs inte och beviset hade inget bevisvärde, men det kom till spelarens rådgivares kännedom och bidrog till att förklara varför spelaren inte försökte kalla Pamela (eller Antoniotti) som vittne.

Den 11 juni 2009 lämnade spelaren in sitt svarsinlägg till Tribunalen. Det var mycket långt och detaljerat och innehöll talrika detaljerade argument som stöddes av vittnesmål, expertutlåtanden och ett stort antal rättspraxis och utdrag från publikationer. I ljuset av DNA-testet accepterade han att provet som testades var hans. I övriga avseenden var hans försvar i linje med hans ursprungliga reaktion på vad han anklagades för.

ITF lämnade in sitt svarsinlägg till CAS den 25 juni 2009. I det försökte ITF förklara historien om reglerna som separerar tester under tävling och utom tävling, och det efterföljande införandet av regler som skiljer mellan ämnen som är förbjudna när som helst och ämnen som endast är förbjudna under tävling. ITF insisterade på att enligt korrekt tolkning av relevanta regler, ansågs spelarens positiva test vara under tävling även om det utfördes efter att spelaren hade dragit sig ur evenemanget utan att spela. ITF hävdade sedan att reglerna som gör bestämmelser om detta var lagliga och giltiga. Angående frågan om hur kokain kom in i spelarens system, bestred ITF spelarens tes att detta inträffade, som ett resultat av att spelaren kysst Pamela. ITF påstod att detta var ren spekulation och att om intaget inte var avsiktligt för rekreation, var andra metoder för oavsiktlig kontaminering lika sannolika som kyssningshypotesen. ITF gick sedan vidare och hävdade att spelaren inte kunde etablera “Inget fel eller försummelse” eller “Inget betydande fel eller försummelse.” Slutligen framförde ITF separata synpunkter angående startdatum för eventuell avstängning och frågan om diskvalificering av spelarens resultat i tävlingar efter den som genererade det positiva provet.

ITF försökte också kalla Pamela för att lämna muntlig bevisning per telefon från Paris, i närvaro av hennes advokat, men hon var endast villig att avge en förberedd deklaration. Hon meddelade att hon inte var villig att svara på frågor från någon av parternas advokater eller från skiljedomstolen, eller att lämna något ytterligare bevis utöver sitt förberedda uttalande som innehöll tre korta punkter. Domstolen ansåg att hon inte hade presenterat sig på ett korrekt sätt som vittne och ansåg därför att hennes muntliga bevis inte hade något värde och förkastade det.

En spelare kan meddelas att han/hon har valts för testning i samband med ett evenemang där han/hon deltar när som helst från kl. 00.01 lokal tid på dagen för den första matchen i huvudturneringen (eller kvalet, om han/hon deltar i kvalet) i den aktuella tävlingen fram till omedelbart efter avslutad sista match i evenemanget (eller, om han/hon deltar i evene-manget som ett nominerat medlem av laget, fram till omedelbart efter avslutad sista match för hans/hennes lag i evenemanget). Sådana perioder (och endast sådana perioder) ska anses vara “tävlingsperioder.” En spelare som drar sig tillbaka, inte dyker upp, diskvalificeras från en match eller drar sig tillbaka från huvudturneringen eller kvalet efter att den första matchen i sådan turnering har börjat måste lämna prov vid tidpunkten föruteblivandet/ diskvalificeringen/återkallelsen om så begärs. Om tävlingen i fråga är en dubbelturnering måste även hans/hennes dubbelpartner lämna prov samtidigt om så begärs. Om spelaren i fråga inte är på plats vid begäran kan ITF kräva att spelaren infinner sig för testning vid en angiven tid och plats, i vilket fall spelaren kan vara skyldig att bidra till kostnaden för testet med ett belopp som inte överstiger 5 000 amerikanska dollar. En sådan testning kommer att anses vara tävlingsprovtagning.

Spelaren hävdade att för att tolka reglerna på ett rättvist och regelmässigt sätt bör en spelare betraktas som “i tävling”, och att varje test bör behandlas som ett tävlingstest, endast om han faktiskt har spelat under den aktuella turneringen. Å andra sidan hävdade han att han bör betraktas som “utom tävling” om han utan att ha spelat en match eller en del av en match. Gasquet accepterade inte att hans tolkning skulle leda till att dopingsfuskare undgår upptäckt: han hävdade att en spelare bara skulle använda en förbjuden substans efter att ha fått reda på om testning genomfördes vid det aktuella evenemanget.

ITF hävdade att orden i reglerna är tydliga och betyder vad de säger, det vill säga att “i tävling”-perioden i relation till en turnering börjar samtidigt för alla spelare i huvudturneringen, nämligen kl. 00.01 lokal tid på dagen för den första matchen i huvudturneringen. ITF påpekade att reglerna för många tävlingar som omfattas av koden, inklusive Olympiska spelen, innehöll bestämmelser om en period under vilken alla som är registrerade som tävlande betraktas som “i tävling”, och alla tester som administreras under den perioden betraktas som tävlingstester, oavsett om personen som testas faktiskt har tävlat eller inte. ITF hävdade att det var nödvändigt att ha tydliga regler som skiljer tävlingsperioder och testning från perioder utanför tävling och testning.

Som det är väl etablerat i CAS praxis är det inte tillräckligt för en spelare att visa vilken väg substansen kom in i hans system. Han måste fastställa de faktiska omständigheterna under vilka den kom in i hans system och måste göra det genom positivt bevis, inte bara spekulation i kombination med en protestation om oskuld. ITF hävdade därför att spelaren inte kunde förlita sig på vare sig Artikel M.5.1 eller M.5.2 i programmet. CAS finner att den mest sannolika förklaringen är den som spelaren framförde, nämligen att kokain överfördes till spelaren genom mun-till-mun-kyssning med Pamela. Vid slutet av förhandlingen var expertvittnena överens om att mängden var av storleksordningen 1-10 mg, och mer sannolikt mot den lägre änden av den skalan, det vill säga 5 mg eller mindre. Experterna var också överens om att håranalyserna utförda av Dr Kintz utesluter möjligheten att spelaren regelbundet använder kokain i sociala sammanhang. Det expertvittne som kallades av ITF accepterade under sitt vittnesmål att rekreationellt bruk var osannolikt med tanke på den minimala mängden kokainmetabolit som hittades i spelarens urinprov.

CAS domare skriver att de förstått det som att Pamela förnekar att hon gav spelaren mer än en enda icke-mun till mun-kyss (“un bisou”) och förnekar att hon kysste honom mun till mun (“une galoche”). Trovärdigheten av det hon sa kunde inte testas, men det var viktigt att testa hennes trovärdighet, eftersom innehållet i hennes förberedda uttalande kategoriskt motsade spelarens uppgifter om att de hade kysst omfattande, mun mot mun, på klubben den kvällen. Inte överraskande förlitade sig inte ITF, under omständigheterna, på Pamela som ett sanningsvittne och använde inte hennes vittnesmål som grund för att ifrågasätta spelarens trovärdighet. Man fastslog däremot att kokain med all sannolikhet var närvarande på klubben och användes av några av kunderna där den kvällen. Det är också högst sannolikt på grund av närvaron av en spårsmängd av omättat kokain (samt benzoylekgonin, en kokainmetabolit) i urinen som spelaren lämnade ungefär 12 timmar senare. Expertvittnena är överens om att detta innebär att spelaren måste ha fått i sig kokain i en mycket liten mängd och att intaget sannolikt skedde under perioden från ungefär kl. 2-6 på morgonen den 28 mars. Spelaren var på Set under större delen av den perioden.

CAS accepterade även bevisen (även om de är hörsägen) att Pamela hade använt kokain tidigare. Det sägs att hon har sagt detta till en journalist och skulle inte ha någon anledning att säga det om det inte vore sant. Domarna ansåg att en tidigare användare av kokain som har möjlighet att använda drogen under en social kväll är mer benägen att göra det än en person som – som spelaren – aldrig har använt kokain och inte skulle göra det frivilligt. Emellertid ansåg domarna i sin bedömning att det fanns andra indicier som stöder påståendet att hennes kyssar sannolikt var källan till spelarens förorening. Hon tillbringade vad spelaren beskrev som en “överdriven” tid på toaletten på Goldrush, strax före kl. 5 på morgonen den 28 mars 2009. Hon kysste sedan spelaren i några sekunder på munnen. Detta observerades igen av M. Peyre och ifrågasattes inte i förhör av ITF.

Dessutom var experterna överens om att en mycket liten mängd kokain sannolikt kom in i spelarens system inom cirka 12 timmar efter att urinprovet lämnats, vid cirka kl. 14:20 den 28 mars 2009. Åsikten att intag hade skett så sent som under de 12 timmarna före provet visades av närvaron av en spårsmängd fri (ometaboliserad) kokain i spelarens A-prov. Om kokain hade intagits tidigare var mängden så liten, och drogens halveringstid är så kort, att den skulle ha varit omärkbar i spelarens urin. Den 12-timmarsperioden inkluderar den tid som spelaren tillbringade med Pamela, under vilken de kysstes.

För att fastställa “Inget fel eller försumlighet” i syfte att eliminera den annars tillämpliga perioden av otillgänglighet måste spelaren enligt definitionen fastställa att han varken visste eller misstänkte, och inte rimligtvis kunde ha vetat eller misstänkt, även med användning av yttersta försiktighet, att han hade använt eller blivit administrerad med den förbjudna substansen. Spelarens beteende den kvällen var inte helt fritt från fel. Han befann sig i en miljö där kontaminering med en förbjuden substans var en risk. Han borde ha känt till att Winter Music Conference-festivalen var ett evenemang ökänt för olaglig användning av narkotika för rekreation. Varken han eller någon i hans sällskap verkar ha tänkt på detta. Han borde var medveten om att droger inte sällan konsumeras på nattklubbar. Han kysste en kvinna som var okänd för honom innan den kvällen och som han för allt han visste, kunde vara en narkotikaanvändare. Skiljedomstolen accepterade därför inte att spelaren helt lyckats visa No Fault or Negligence för att eliminera eventuell avstängning.

ITF pekar på de risker spelaren tog genom att umgås med personer han inte kände på en klubb ökänd för kokainanvändning. Den försöker dra en parallell med beslutet från Anti-Doping Tribunal i ITF mot Burdekin, daterat 4 april 2005, vilket var en spelare som druckit så mycket alkohol att han inte kunde övervaka sitt eget beteende eller andras. Han umgicks på en bar där personer han kände som användare av olagliga droger var i närheten. Kokain och metaboliter detekterades i ett urinprov han lämnade ungefär 60 timmar senare. Tribunalet i Burdekin uteslöt dock inte spelarens avsiktliga användning av kokain.

CAS beslut

CAS ansåg i Gasquets fall inte att felet var “betydande i förhållande till det aktuella dopingbrottet”. När överträdelsen begicks var spelaren 22 år gammal. Som professionell tennisspelare på högsta nivå har han få möjligheter att gå ut för sociala ändamål på kvällarna. Hans axelskada och följande beslut att dra sig ur tävlingen gav honom ett sällsynt tillfälle att göra det. Han hade tydligt bestämt sig för att dra sig ur tävlingen men hade förbisett behovet av att slutföra formaliteterna för att dra sig tillbaka. Hans brist på omdöme delades av andra i hans sällskap den kvällen. Men graden av hans fel, och de som följde med honom, var liten. Som en frisk, singel ung man som inte ofta har möjlighet att gå ut och njuta av socialt umgänge på kvällarna är det inte onaturligt att han skulle ha blivit attraherad av Pamela, till den graden att kyssa henne. Han är inte den första unga mannen som har gjort något sådant med en ung kvinna under en social kväll. Dessutom var mängden med vilken han blev kontaminerad förmodligen inte större än storleken på ett saltkorn högst.

CAS-domarna drog således slutsatsen att spelaren ovanligt nog har uppfyllt bördan på honom att fastställa att han inte var betydande. Gasquet hävdade då att vilken avstängningstid som helst skulle vara ett grovt oproportionerligt straff för en spelare som inte tävlade i den aktuella tävlingen, redan hade beslutat att inte tävla när kontamineringen inträffade och hade tagit detta beslut av en mycket god anledning, nämligen att han var skadad och inte för att undvika testning. Domarna angav dock att det fanns och finns goda skäl att kräva att spelare som drar sig tillbaka från tävlingar ska underkasta sig testning och att man behandlar en sådan testning som under tävling. Skälet är att bevara tävlingens goda rykte genom att undvika att spelare drar sig tillbaka eftersom tester pågår och därigenom undviker att testas. Det finns dock ingen rimlig anledning att straffa en idrottare hårt om grunden för detta är rent tekniskt att han inte hade fullbordat formella tillbakadragandet innan han blev kontaminerad. Domarna godtog därför spelarens synpunkt att om man skulle utfärda en ettårig avstängning och tillämpa reglerna strikt skulle man bestraffat en person som regeln inte var avsedd att fånga.

Spelarens oavsiktliga intag av kokain inträffade under omständigheter där graden av hans fel var mycket liten, lika liten som den minimala mängd som konsumerades. Ämnet med vilket han kontaminerades var endast förbjudet under tävling. Vid tidpunkten för kontamineringen och testningen var spelaren “i tävling” endast i den mest tekniska meningen. Spelaren har redan tjänat en provisorisk avstängning och missat Wimbledon och Roland Garros som ett resultat. Poängsystemet för rankingen är sådant att det är nödvändigt att spela frekvent i stora turneringar för att bibehålla sin rankingposition.

CAS beslutade under de exceptionella omständigheterna i detta fall att det bör tillämpas en avstängning från och med den 1 maj 2009 fram till det datum och den tidpunkt då detta beslut utfärdas; med andra ord en avstängning motsvarande den redan avtjänade tiden. Spelaren spelade under april 2009 i Rom och Barcelona, efter datumet för provtagningen den 28 mars 2009, men innan det positiva testresultatet blev känt för honom den 1 maj 2009 eller där omkring. Han tjänade 100 rankingpoäng och 37 500 euro genom att spela i dessa två tävlingar. Han tävlade inte efter den 1 maj 2009 och ansökte inte om att häva den provisoriska avstängningen enligt den 2009 versionen av programmet, om den inte hävdes genom en ansökan till ordföranden för Antidopingtribunalen. Rättvisan kräver då att spelarens resultat i Rom och Barcelona tävlingarna förblir oförändrade. Slutsatsen baserades inte bara på att spelarens prestation inte på något sätt kunde ha förbättrats under dessa tävlingar (han testades faktiskt vid båda tillfällena negativt) utan också på att spelaren kontaminerades med en mycket liten mängd kokain och att effekten inte varade längre än solnedgången samma dag som intaget ägde rum. Man påpekade även att mängden kokain i spelarens kropp var så liten att om han hade testats bara några timmar senare skulle hans testresultat sannolikt ha varit negativt.