Dopingtradition bland löpare i Marocko

Marockanska löpare

Marocko är ett land med en lång löpartradition och ett land som har producerat stora idrotts-stjärnor främst avseende medel- och långdistanstävlingar. Said Aouita dominerade 1980-talet på alla distanser mellan 800 och 5000 meter. Han är också den enda marockanska idrottaren som har vunnit olympiska medaljer på flera olika sträckor. En annan framgångssaga är Nawal El Moutawakel som blev olympisk mästare på 400 hinder 1984 – den första afrikanska och första muslimska kvinnan att vinna guld vid en olympiad. Hon blev sedermera även befordrad till att bli medlem i Internationella olympiska kommittén (IOC). Dessutom bör nämnas Hicham El Guerrouj, vars världsrekord i på 3.26,34 i Rom 14 juli 1998 över 1500 meter har varat fram till idag (Jakob Ingebrigtsen innehar Europarekordet inomhus från våren 2022 men”bara” på 3.30,60). Tyvärr är det emellertid slående är att landet i Nordafrika också ser tillbaka på en lång lista på idrottare dömda till avstängning på grund av doping – nästan som Kenya och Ryssland.

Internationella friidrottsförbundet har haft en lista över länder som varit särskilt i riskzonen för doping. Marocko var med på den tidigare men togs från listan cirka 2017. Numera sköts listan av Athletics Integrity Unit (AIU) – som är en fristående enhet inom World Athletics (vilket är det nya namnet på Internationella Friidrottsförbundet) – och Marocko har då tagits med på listan igen (tillsammans med Nigeria, Bahrain, Vitryssland, Etiopien, Kenya och Ukraina) på grund av alltför många färska dopingavslöjanden och på grund av en tydlig brist på vilja till verklig förändring. Dopinghotet i Marocko är således fortfarande uppenbart och AIU anser att mer behöver göras för att ta itu med hotet och, där så är tillämpligt, med stöd av relevanta marockanska myndigheter. Totalt 33 marockanska idrottare är för närvarande avstängda, enligt AIUs hemsida i december 2022.

Det finns också en utbredd misstanke om att oberoende dopningskontroller är svåra att genomföra i Marocko på grund av den höga risken för korruption i landet. Det finns visserligen testföretag i landet som har lokala resurser som gör testerna men också andra företag som kan flyga in folk från utlandet för specialuppdragen. Relativt nyligen skapas faktiskt nya lagar i Marocko som kriminaliserade dopning, men att implementera dem har inte varit lätt.

Ett problem i Marocko verkar det vara att dömda dopare kan bli ungdomstränare, att tränare befunnits vara dopade (möjligen med förbundets goda minne), de som blir avslöjade med dopingpreparathandel kan vanligen fortsätta med sina affärer liksom apotekare vars handel med dopingmedel har upptäckts, oanmäld dopning kontroller är sällsynta och att villkoren för dem som faciliterar doping verkar så goda att även utlänningar kan komma in i landet för att dopa sig. Ett exempel på det sistnämnda är att Frankrikes europamästare 2018, lång-distanslöparen Mourad Amdouni, åkte till Marocko för att dopa sig. Det finns således mycket som talar för att Marocko skaffat sig en dopningskultur, som skadar jakten på lika villkor inom idrotten, rättvisa tävlingar och en global antidopningskamp.

Royal Maroccan Athletics Federation har sitt säte precis intill den största stadion i huvudstaden, Rabat, där för närvarande det viktigaste friidrottsevenemanget på den afrikanska kontinenten, äger rum varje år. Mitt i entréområdet till föreningens huvudkontor hedras mästare, även de som vunnit sina framgångar med hjälp av doping. Ett exempel på det är Amine Laalou, som en gång var en av de bästa i världen över 800 och 1500 meter men som nu har haft flera dopningsdomar och var avstängd från all idrott i åtta år. Han arbetar nu som juniortränare.

Ytterligare ett exempel som visar på den marockanska laissez-faire mentaliteten avseende doping är resultatet av utvärderingen av den lokala behandlingen av en skandal. Marockanen Nader Belhanbel, VM-finalist, som en gång fälldes för dopning, avslöjade därefter ett förgrenat knarknätverk som en visselblåsare. Hans dokumentering från Frankrike läcktes senare ut på Internet. Granskningen av konsekvenserna gav häpnadsväckande avslöjanden om att en dopinghandlaren, vars hem en gång genomsöktes varvid dopingmedel beslagtogs, fortfarande kunde nås under samma telefonnummer och beskrev öppet att han inte hade några problem med polisen. Det framkom också att apoteket på höglandet runt Ifrane, ett populärt träningsområde för löpare från många länder, säljer eytropoietin utan recept på begäran. Idrottsledare som framträdde i utredningen redovisade att de efter att ha vidarebefordrat information om doping till Marockos myndigheter aldrig får någon återkoppling om huruvida myndigheterna vidtar några åtgärder: ”Det är som om allt försvinner i ett svart hål.”

Ännu en systemkritiker bor nu i Doha, Qatar. Houcine Benzraigenat var Marockos nationella juniortränare i två decennier. Han lämnade sitt hemland för länge sedan, också för att han var rädd, säger han. Han arbetar nu i Qatar som tränare och avger numera sina vittnesmål på Facebook. Han har till exempel publicerat ljudinspelningar som bevisar hur en juniortränare vill uppmuntra de han tränar att dopa sig. Ändå har den marockanska föreningen inte ingripit. Offren är de unga idrottarna. “Jag känner idrottare som dopar sig, 18 år gamla. Men de kan inte gå ut och säga att de tar dopningsmedel. Varför? För då dras namnet på förbundets ordförande ner i dyn och han har en nära relation med kungafamiljen”, säger Benzraigenat, “det är därför det är ett svårlöst problem och idrottarna fruktar honom. Ingen vågar säga något. Ordföranden själv säger att kung Mohammed VI personligen har valt honom.”

Denne ordförande, Abdeslam Ahizoune, nationell Telekom-chef och administratör för Royal Solidarity Foundation, chef för marockansk friidrott i 13 år, som hedrats av IAAF med en officiell utmärkelse för sina tjänster till friidrott, påstås ha en särskilt nära koppling till kungen. Inte ens ett försök från den nationella löparhjälten El Guerrouj nyligen att ta makten kunde driva bort honom från kontoret. Det marockanska förbundet genomför dopingtester inför internationella tävlingar och om någon visar sig vara dopad tas han eller hon bort från truppen snarare än att bli dömd för doping. Man säger: “Du tar en paus så att du inte blir fälld i någon internationell kontroll “. Idrottare skulle inte heller behöva frukta avstängning i Marocko.

Som toppidrottare verkar det möjligt att förbli okontrollerad i Marocko, särskilt i de avlägsna delarna av höglandet. En nationell antidopningsbyrå i Marocko finns fortfarande nästan bara på pappret. World Athletics listar bara tre löpare i sitt testprogram. WADA har registrerat i genomsnitt knappt mer än 200 kontroller per år för alla marockanska friidrottsidrottare under de senaste tre åren.

Ibland hittar dock även utländska inspektörer in i landet. Vissa skickas av AIU, andra av utländska nationella antidopningsbyråer som misstänker träningsturism av dopningsskäl till Marocko. De fruktar att den liberala marknaden för dopningsmedel och liknande lokala faktorer, förutom klimatskäl och ekonomiska fördelar, också skulle visa sig attraktiv.

Ett exempel på svårigheter var de franska utsändas försök att testa sin bästa maratonlöpare Clemence Calvin utan förvarning under träningen i Marrakech. När dopingkontrollanter med viss möda hade lokaliserat platsen – Calvin ändrade sin vistelseort med kort varsel 13 gånger på 15 dagar – vägrade silvermedaljören vid EM i Berlin 2018 att identifierat sin som den person han är inför dopingkontrollanterna.

Sedermera (2021) stängdes den marockanska löparen Halima Hachlaf av i sex år för ett andra dopningsbrott. Hachlaf, som sprang på 800 meter vid OS i London 2012, testade positivt för ett syntetiskt steroidhormon vid ett lopp i Rabat i januari. Den 33-årige löparen avtjänade tidigare fyra års avstängning för misstänkt bloddopning men återvände för att tävla vid 2019 års världsmästerskap i Doha, Qatar. Hon slogs ut i 800-semifinalerna. AIU anger att Hachlaf inte svarade på förfrågningar om att samarbeta med fallet och har stängts av från sporten till och med 2027. Hon är en av flera marockanska elitlöpare som för närvarande är avstängda.